Skvitt tänker tillbaka


Man kan ju jämföra

när man har lagt många år bakom sig

Nu är vintern över och våren är här. I går var det valborg och vi firade att vintern har rasat ut. Och i dag är det första maj. Varmare tider väntar. I vart fall klimatmässigt.

När jag var barn gick vi vintertid över isen till ön i närheten och funderade aldrig på om den höll. Vi såg dagligen bilar köra över till öarna därute. Isen var pålitlig på den tiden. Vi barn åkte skidor och skridskor på naturis, byggde snögrottor kastade snöboll och mulade varandra med snö.

På somrarna var det sommar och det var kortbyxor som gällde, en topp på de större tjejerna. Vi cyklade till badet var och varannan dag, en sträcka som kändes oändlig för oss som var små. Men egentligen var det bara ett par kilometer.

Visst kunde det vara dåligt väder ibland, men sådant minns man ju inte, utom det värsta åskväder jag har upplevt. Det var då när jag var barn. Och väder är en sak, klimat är något annat och just klimatet var annorlunda, så som man tycker att det ska vara – att vinter är vinter och sommar är sommar. Men det var ju andra tider då.

Vinter förr.jpg

Nu för tiden är det ju lite si och så med båda dessa årstider. Faller det snö den ena dagen så är den borta nästa dag. I alla fall söder om Dalälven.

Somrarna har knappast lika stabila högtryck längre. Det blåser mera nu vid en jämförelse med mina eventuellt korrekta barndomsminnen. De två sista somrarna blev det i vart fall inte mycket segling jämfört med för bara 10-20 år sedan, just på grund av för mycket vind var och varannan dag. Vi har fått ett annat klimat, även om vissa fortfarande förnekar det och det är ju oftast folk med en politisk åsikt åt höger som gärna blundar för sådana fakta.

Att klimatförändringarna beror på en global uppvärmning, som i sin tur beror på ökad koldioxidhalt i atmosfären finns det övertgande bevis för. Och att det är vår hejdlösa konsumtion i den utvecklade världen som detta i sin tur beror på är ju också de allra flesta överens om. Vi har lockats in i ett slit-och-slängsamhälle där måga av oss hela tiden vill ha det senaste och har vi inte råd så är det lätt att t apå avbetalning eller ta ett lån av något slag. Att låna pengar har blivit en självklar rättighet, men så var det inte förr. Men det var ju andra tider då.

Kapitalismen har drivit fram allt detta. Och det gräver vår undergång om det får fortsätta.

I dag är det första maj. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är ute och håller tal. Men kritiken av kapitalismen lyser numera mestadels med sin frånvaro från dessa partier. Man får tåga i andra led och lyssna på andra talare om kapitalismen ska föras på tal numera. Så var det inte när jag var barn. Men det var ju andra tider då.

I dag demonstrerade nazisterna på arbetarnas högtidsdag. Det var otänkbart när jag var barn. Då fanns det i färskt minne vad nazisterna var kapabla till och nazisterna vågade inte visa sig öppet! Men det var ju andra tider då.

Göran Greiders 1 majtal: Arbetarrörelsen måste bli modig igen! Jag säger: Arbetarrörelsen måste åter igen blåsa liv i den ideologi den en gång skapade! Det är den enda ideologi som kan skapa jämlikhet, frihet och fred. Det visste jag och många med mig i min ungdom. Då fanns en politisk medvetenhet att räkna med. Arbetarklassen visste att deras politik var vänsterpolitik. Man var inte lika indoktrinerad av borgaklassen. Men det var ju andra tider då.


Mer+pil.jpg Läs också:

Nazism är ett brott mot mänskligheten

Provokation mot folket

Polisen stödjer nazisterna

Första maj i bild

Högerpolitik och löntagare


Annat ord

 

för löntagare är arbetare och arbetarklass

Men särskilt det sistnämnda är i dag i det närmaste bannlyst. Ja, det finns till och med de som påstår att klasser inte längre finns! Konstigt!

Konstigt?

Nej, inte alls! Det är bara borgarklassen som vill radera ut klassbegreppet för det gör arbetare klassmedvetna. Det gagnar inte borgarklassen! Och därför klassas (!) alla som använder ord som”arbetarklass”, ”borgarklass” och ”klasskamp” som kommunister. Men de som mest framgångsrikt bedriver klasskamp i dag är just borgarklassen!

Idag stämmer det nog att just bara kommunster talar om klasser och klasskamp. Inga andra gör det längre. Man får dock tala om underklass, medelklass och överklass eftersom det är ord som inte avslöjar vad det verkligen handlar om, hur man förhåller sig till produktionsmedlen. Alltså om man äger dem eller måste sälja sin kroppsliga eller mentala arbetsförmåga till kapitalisterna på den öppna arbetsmarknaden.

Det är inte bara en fråga om ordval!

Man kan vara en kapitalist och ändå fattig som en kyrkråtta! Man kan vara löntagare och ändå rik som ett troll. Skillnaden är att en kapitalist äger kapital (som, väl att märka, inte är det samma som pengar!) och produktionsmedel. Det ger makt över de som de har anställt. De dikterar vilkoren. Och arbetare kan bara slåss för att försöka förbättra sina villkor. ”Arbetarklass” och ”borgarklass” är ord som signalerar klasskamp och samhällsklassernas oförenliga intressen, vilket inte ”underklass”, ”medelklass” och ”överklass” eller ord som ”socialgrupp” gör.

Det finns alltså ordval som gagnar arbetare och ordval som gagnar borgarklassens kapitalister. Och det finns politik som gagnar den ena gruppen och det finns politik som gagnar den andra gruppen. Men tyvärr, dagens arbetarklass tycks helt vilsen i politiken!

Opinion 2016.jpg

Idag slåss man inte på barrikaderna för sina rättigheter. På sin höjd är man organiserad i fackföreningar, vilka idag nöjer sig med förhandlingar och samarbete.

Idag sitter man framför TV:n och knyter näven i byxfickan över allt missnöje och kanaliserar det genom att dras till Sverigedemokrater eller andra högerpartier, vilket ju alla opinionsundersökningar kan bekräfta. Och vad ska man göra när inte ett enda parti finns kvar längre som verkligen driver arbetarklassens verkliga klassintressen? Inte ens Vänsterpartiet står längre för klasskamp värd namnet!

Mitt i eländet

Man får ju göra det bästa som går. Och då gäller det ju att i vart fall att i valen inte lägga sin röst på partier som inte gagnar andra än de besuttna och nationalsocialistiska intressen.

Björn Alvebrand skriver i ett inlägg om hur Alliansens politik fungerar – baserat på på backspegelns facit, vilket är något helt annat än vad dessa partier säger. Verkligheten är en sak som talar sitt tydliga språk. Propagandan är något helt annat!

Läs hans inlägg  här, om vad högerpolitik innebär!

Alvebrand - drivkrafter.jpg

Han avslutar inlägget med följade citatsamling:

”År 1990 var andelen fattiga i gruppen arbetslösa/sjuka stabil och på en relativt låg nivå, kring 6 procent.
Idag 2016 är samma grupp fattiga 33 procent – den kraftigaste fattigdomsökningen bland arbetslösa och sjuka skedde strax efter att den borgerliga regeringen tog över makten 2006.
(Källa: Statistiska Centralbyrån)

2003 räknades drygt 26 procent av studenterna som fattiga.
2013 är motsvarande siffra drygt 42 procent.
(Källa: Statistiska Centralbyrån)

2013 var medianinkomsten i Sverige 18 800 kronor.
Den som hade en inkomst under 11 300 i månaden hamnade därmed under fattigdomsstrecket.
Källa: Statistiska Centralbyrån)

På 20 år har den rikaste promillen i Sverige tredubblat sin andel av landets samlade inkomster.
Tillsammans har de en samlad förmögenhet på 1 120 miljarder.”

 

 

Lite skillnad


På behandling

 

ifall du är sjuk, funktionshindrad, arbetslös eller företagare

I det sistnämnda fallet ställer samhället upp och det kostar. Men tillhör du de svaga i samhället är det tvärt om. Visst finns det en kostnad, men samhället gör allt för dra ner på den service du i så fall kan behöva.

OK, jag begriper filosofin bakom det hela. Smörjer kommuner och stat de som vill berika sig på andras insatser så skapas också både värden och arbetstillfällen. Det är för att vi har ett kapitalistiskt samhällssystem.

Bidragstagarna 2.jpg

Men hej! Vänta lite! Hur funkar det?

Jo, en del har ett kapital att satsa, hur de nu fick det! Och sen anställer de folk som skapar värden genom sitt arbete. Värden som är större än vad som motsvaras av lönen. Och när alla omkostnader, material, lokalkostnad, logistik osv är avräknade så återstår ändå något och det tillfaller den som hade kapitalet att satsa. Men inte en endaste kotte mer än nödändigt får arbete, för det är ju den maximala vinsten som gäller.

Mervärde

(Kolla in inlägget där bilden publcerade!)

Det var väl inget nytt?

Förhoppningsvis inte! Men det är detta som kommun och stat satsar pengar på. Ja, alltså att de förtagare som vill bli ännu rikare ska hållas under armarna så att de kan expandera och skapa fler arbetstillfällen så att kommunerna får in mer skatter från de som arbetar i företagen så att företagen kan få än mer stöd av stat och kommun. Fast de har ju redan fått en massa kapital på det mervärde som de anställda redan har skapat mot lön som de beskattas på som går till företagen så att de kan expandera! Och nöjda blir de aldrig!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

(Kolla in inlägget där bilden publcerade!)

Ja, men så funkar det ju!

Ja, men eftersom det är så det funkar så satsas det ju inte på de människor som företagen inte tycker sig ha användning för av olika skäl, att de inte är tillräckligt produktiva. Skattepengarna kan ju istället gå till att ”utveckla näringslivet”! Så är den allt tydligare trenden i dagens samhälle. Och resultatet är att allt fler slås ut, medan ett fåtal blir osunt överrika.

Kan det funka på ett annat sätt?

Bidragstagarna 2.jpg

Tja, numera har vi ju bara borgerliga partier oavsett vad de själva kallar sig. Det framgår ju tydligt när det så kallade rödgrönas representanter i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson (S,) och Ulf Kamne (MP), samt Daniel Bernmar (V) gemensamt skrev en debattartikel. För några decennier sedan hade en sådan artikel aldrig låtit sig skrivas av någon vänster om Liberlerna, alltså som då kallde sig Folkpartiet.

Men jag upprepar frågan, kan det göras annorlunda? Kan värden vi trots allt måste skapa, skapas utan våra kapitalister som ger oss jobb och lön? Man måste tänka till för att kunna svara på den frågan. Och det är två saker man måste tänka till kring. Den ena är vad kapitalisten/företagaren tillför och den andra är vad de anställda tillför.

Kapitalisten/företagaren tillför kapitalet. De anställda tillför produktion av varor och tjänster. De skapar värden i form av tjänster och produkter (varor blir dessa produkter nämligen bara så länge de är till salu!).

Jag upprepar frågan ännu en gång: kan det göras annorlunda? Svaret har du här. Och organiserar vi vår samhälle på ett sådant sätt så skapar vi ett lyckligare samhälle utan missär och stora inkomstklyftor där inga behöver svälta och inga är så rika att de har har makt över både stater och världekonomi och som ingen demokrati rår över.

(Kolla in inlägget där bilden publcerade!)

Om vi alltså reser oss upp mot kapitalisterna, bogarklassen, och investerar de värden vi faktiskt helt själva skapar kan vi få den makt som vi förtjänar, få verkliga demokrati istället för den diktatur som borgarklassen med sin propaganda påstår vara demokrati. Vi kan skapa det solidariska samhälle som vi egentligen vill ha, men som borgarklassen i sin själviska avsaknad av empati skyr som elden. Vi kan ta hand om de svaga istället för att skänka vårt skapade värde till dem som förslavar oss och som stjäl ifrån oss. Vi kan ge de som inte förmår att arbeta ett drägligt liv istället för att låta ett fåtal vältra sig i obeskvlig lyx.

Kan det vara en tanke att fundera kring?

Vinden från väster


Inte bara frihandel

 

TTIP är så mycket mera

Ann Linde och Karl-Petter Thorwaldsson tycks inte ha förstått saken rätt eftersom de i ATONBLADET går ut med en debattartikel där de propagerar för handelsavtalet. De tycks inte veta vad det egentligen handlar om. De skriver: ”Varken regeringen eller LO går med på ett avtal som sänker skyddsnivåer för klimat, miljö och hälsa eller hotar det demokratiska beslutsfattandet. Om du upplever att frihandel och ökad global konkurrens riskerar att göra dig själv arbetslös, sätta din familj på bar backe och äventyrar dina barns framtid – är det inte konstigt att du vill stoppa utvecklingen. Men att rikta ilskan mot handel och utveckling är inte bara fel väg att gå – det är farligt. Den svenska modellen visar att utveckling och trygghet går hand i hand.”

Men det handlar om så mycket mer, detta TTIP-avtal som det förhandlas om. Kan det vara okunnighet bakom skribentaernas debattartikel, eller går de USA:s storfinans ärenden helt medvetet? Frågan kan bara de själva svara på, men jag är böjd att tro att det handlar om både ock.

Debatt TTIP

Vad innebär TTIP?

Jo, avtalet ger amerikanska storbolag rätt att stämma den svenska staten på enorma belopp om företagen anser att den svenska regeringen, kommunpoliter eller myndigheter fattar beslut som inkränktar på deras vinster. Till exempel kan hårdare miljökrav och förbättrad arbetsrätt anses negativt påverka företagens vinster och därmed har de rätt att kräva staten på miljardbelopp. Det nationella inflytandet ska minskas till storföretagens fördel!

Man talar om handelshinder.

Vad betyder det? Jo, att vi antagligen måste ge efter för den liberala synen i USA på användning av bekämpningsmedel och antibiotika inom jordbruk och köttindustri, genomdifierad gröda och generösa regler för läkemedels- och kemikalieanvändnning. Arbetsrätten kan urholkas då den är så mycket starkare hos oss än i USA, där den är i det närmaste obefintlig. Detsamma gäller välfärden och hela den offentliga sektorn. Det vi i vårt land har uppnått under större delen av förra århundradet kan komma att betraktas som handelshinder och då är allt det puts väck!

Nej till TTIP!

10 saker du bör veta om TTIP

TTIP innebär att kapitalets diktatur förstärks ytterligare, något som passar Svenskt näringsliv som hand i handske och LO:s ordförande ställer sig bakom som en äkta klassförädare, en arbetarklassens femtekolonnare. Han borde omedelbart avsättas. Och Ann Linde företräder Socialdemokraterna;  EU- och handelsminister i Regeringen Löfven och har tidigare varit internationell sekreterare vid Socialdemokratiska partiet i Sverige från 2000 till 2013 / Wikpedia. Hon är en skymf mot socialismen som partiet en gång stod upp för, men det var ju före Hjalmar Brantings tid.

Debatt TTIP 2

TV TTIP.jpg

http://www.svtplay.se/video/7078993/dokument-utifran-frihandelns-pris/dokument-utifran-frihandelns-pris-avsnitt-1

 

Det här med socialism och kommunism


Och kapitalism

 

Skvitt reder ut och förklarar

Här backar kanske en och annan läsare, men gör inte det. Enklare än så här kan inte saken förklaras!

Inlägget baseras på en kommentar jag tidigare skrev som svar på en person som gillar socialism men inte kommunism. En sådan ståndpunkt grundar sig enbart på okunskap om vad som menas med kommunism. Den okunskapen leder också till att man tror att de forna Öststaterna var kommunistiska, vilket ju är lätt att tro då de själva kallade sig kommunistiska, vilket var den största otjänst de kunde göra kommunismen som idé!

Kapitalism 3

Nu kör vi!

När jag åker taxi och betalar så är det inte chauffören som får pengarna, det är de som äger bolaget. Sen betalar detta lön för de pengarna och alla omkostnader, bil, bensin osv. När allt sådant är betalt så finns det ändå kvar en massa kronor från mina hundralappar och de går ner i fickorna på ägarna utan att de har gjort något annat än att köpa aktier i taxibolaget.

Dessa ägare hör till borgarklassen och det är så den försörjer sig, på arbetsfri inkomst, vars storlek inte berörs av ifall de är dödssjuka, ligger på hemmet i sin ålderdomssvaghet osv. Och av det skälet är de alltså totalt ointresserade av sådant som välfärd och social trygghet för samhällets medborgare.
I kraft av sin rikedom, det skapande kapitalet*, är de redan garanterade sin egen välfärd och sociala trygghet och den vill de inte dela med sig av. Därför trixar de med skatter, utnyttjar hålen i skattelagstiftningen på alla sätt, fuskar med bokföringen och flyr till skatteparadis om de kan.
De är parasiter som lever på andra i kraft av sitt kapital så länge de lever.

Att maximera kapitalet är varje kapitalists mål, inte av girighet utan för att alla kapitalister är ekonomiska kannibaler, där de stora äter de små. Därför är kapitalistens kamp inte bara en klasskamp som drivs gentemot arbetarklassen utan lika mycket en kamp som förs inom borgarklassen, men oavsett så är det alltid arbetarklassen som betalar priset, till exempel genom lönenedpressning.

Ni såg kanske Uppdrag granskning (kan ses fram till 17 juni 2016) där byggstädare från andra länder jobbade för 25:- / timme och i vissa fall i 48-timmarspass, inte fick ut övertid eller semester osv. Det var för att den som betalar sämst får anbuden och överlever i konkurrensen med andra kapitalister. Det är ett bra exempel på kapitalisternas inbördes kamp och hur arbetarklassen betalar priset för den kampen!

UG byggbranchenVisst finns det kapitalister som verkligen sliter och jobbar, t. ex. en ICA-handlare, men låt oss inte fokusera på dem, men låt oss istället komma ihåg att de kan bygga upp sitt kapital så att det blir stort nog för att de ska kunna sitta hemma och bara rulla tummarna istället, eller njuta av sina lyxprylar, såsom till exempel lyxyachter som kostar mer än en arbetare tjänar brutto i hela sitt liv.

Så lever kanske din hyresvärd och därför är din hyra för hög!

Kapitalism 2

Den initialt nämnde taxichauffören utför arbetet som skapar vinsten som kapitalisten lever av och tillhör alltså arbetarklassen.

Mellan arbetarklassen och borgarklassen råder en kamp om oförenliga intressen, så kallade klassintressen. Den kampen tar aldrig slut om inte arbetarklassen tar över kontrollen över alla produktionsmedel från borgarklassen (till exempel taxibilarna) och därmed gör borgarklassen politiskt och ekonomiskt maktlös, vilket denna parasiterande klass aldrig kommer att godta. Därför gör borgarklassen allt för att ta tillbaka makten ifall arbetarklassen har tagit över, till exempel genom att nästla sig in i parti och statsapparat där den saboterar byggandet av det nya samhället, eller genom kulturpropagandistiska metoder såsom att sprida sitt budskap genom litteratur och andra konstformer, debatt- och religionsforum och allt annat som kan stå till buds.

Borgarklassens propaganda är en del i dess klasskamp, både här och nu i det kapitalistiska samhälle de är herrar över och efter en eventuell revolution av arbetarklassen. Kommunismen som idé står hela tiden under borgarklassens beskjutning och därför har den i de allra flestas ögon dåligt anseende och få vet vad det handlar om.

När arbetarklassen har nått så långt att den tagit makten från borgarklassen har den uppnått det socialistiska samhället, vilket genom nyss nämnda metoder hela tiden hotas av den kvarlevande borgarklassen med sin idégrund.

Klasskampen består alltså i det socialistiska samhället, vilket kan gå under så länge borgarklassen lever kvar. Så skedde i t. ex. Sovjetunionen som ju föll och borgarklassen tog tillbaka alla sina privilegier och förslavade arbetarklassen.

Det här visar att arbetarklassen aldrig kan slå sig till ro så länge borgarklassens ideal lever kvar i samhället.
Men om arbetarklassen kan hålla stånd tillräckligt länge och slutgiltigt vinna över borgarklassen och dess idéer förpassas till historien kommer den att ha den totala kontrollen över både produktionsmedlen och den politiska makten i samhället och kan utforma samhället på sitt eget sätt där ingen skor sig på någon annan. Allt förtryck blir totalt onödigt, meningslöst och omöjligt, t. ex. det mångtusenåriga förtrycket av kvinnor.
Frigörelsen är total. Det kallas kommunism, till skillnad från det som rådde i Sovjetunionen med flera länder, där man aldrig nådde längre än till socialism, trots att de själva kallade samhällena kommunistiska.
En kritik mot dessa länder är därför inte en kritik mot kommunismen utan mot socialismen!

”Men det kommer ju aldrig att fungera!”

Den invändningen har väl alla hört. Man säger att Det finns alltid de finns som vill ta över och människan är girig. Just det! Och det är det som är borgerskapets idé. Så länge de idéerna lever pågår klasskampen och det kommunistiska samhället ligger ännu i socialismens linda.

Nu är det dags att ställa en fråga:
ska man stanna halvvägs i ett socialistiskt samhälle och låta borgarklassen ha chansen att ta tillbaka makten över arbetarklassen, vilken den alltid kommer att göra förr eller senare om dess idéer får leva kvar, eller ska arbetarklassen driva sin klasskamp till den totala segern? För mig är svaret givet!

* Det skapande kapitalet

Kapital och pengar är inte samma sak, men pengar kan vara kapital. Pengar är kapital när de används för att skapa mera värde, till exempel när man köper något enbart för att sen sälja det till ett förhoppningsvis högre värde.

Konsumentens pengar är aldrig ett kapital. Men om en aldrig så fattig lus köper ett par skosnören enbart för att sälja dem till ett högre pris och kunna köpa 2 par skosnören och sälja dem också, då använder han pengarna som kapital och är därmed en kapitalist, om än kanske den fattigaste av alla. Och den som köper hans skosnören är en konsument som använder sina pengar för att köpa något han ska använda och slita på länge de håller.

Kapitalet kan även användas till att köpa arbetskraft, det vill säga anställa någon. Det kan vara en taxichaufför som ska köra hans taxibil, vilken ska inbringa en större summa än kostnaden för lön, bensin, underhåll och så vidare. Och har han tillräckligt med bilar och chaufförer inbringar dessa en vinst stor nog att leva på utan att han behöver arbeta. Han har alltså en arbetsfri inkomst baserad på sitt kapital och han är därför en kapitalist, oavsett om vinsten är aldrig så liten, eller om den räcker till en lyxyacht.

Läs gärna också ”Bara lite gemenskap”!

 

Girigbuk och ”socialist”


Funkar det?

 

Var och en kan ju fråga sig!

Att Göran Persson har använt sig av Socialdemokratin för att göra sig en klassresa kan väl ingen förneka. Dan är förvisso inte ensam om det inom partiet. Men jag reagerar ändå när Leif GW Persson avslöjar vad Göran Persson ville ha för råd av honom när han skulle skriva sina memoarer. Pengar är ju inget som Göran Persson lider brist på, men han frågade ändå efter det. Källa AB.

Om jag inte har missförstått så avslöjar GW detta i Skavlan ikväll i SVT 1 kl 21:00.

Girigbuken Göran Persson

Det där med att Göran Persson skulle vara socialist ställer jag mig tvekande till. Jag tycker inte hans politik har präglats av något sådant i någon högre grad.

En av fem stödjer SD!


Skrämmande

 

men tyvärr sant

Enda trösten är att SD fått sina sympatier från de andra högerpartierna den här gången. Fortfarande har de dock många sympatisörer bland vanliga arbetare, som tyvärr är allt för politiskt obegåvade för att inse att inget högerparti gynnar dem.

Opinion 2015-09-15Många av dessa politiskt obegåvade arbetare inser inte ens att SD är ett högerparti allra längst ut på yttersta högerkanten med en fascistisk ideologi. Det innebär att om SD får som de vill så kommer de att avskaffa alla reformer som arbetarrörelsen har lyckats driva igenom under alla år av kamp för sina rättigheter.

De försämringar som Alliansen hann med att åstadkomma för vanligt folk skulle framstå som futtigheter i jämförelse med vad SD vill driva igenom. Men tyvärr kopplar nog inte dessa politiskt obegåvade arbetare ihop dessa försämringar med att det är ren högerpolitik, utan efter alla år med SD:s propaganda tror de att allt är invandringens fel.

Givetvis måste man lasta arbetarrörelsen, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet för att de inte har lyckats klargöra vad arbetarklassens intressen egentligen är och vad en arbetarideologi verkligen innebär. Så går det när man lägger klasspolitikens retorik på hyllan och låter borgarklassens idéer tränga sig in hos arbetarklassen.

”I dag sparkar riksdagen i gång med högtidlig ceremoni i kammaren. // Därefter ska statsminister Stefan Löfven (S) läsa upp sin regeringsförklaring, vilket innebär att han pekar ut riktningen för den politik som man ska föra under året. 

‘Jag tror vi får ett annat arbetsklimat i riksdagen i år’, säger Tomas Eneroth. ‘Det är vårt andra år och det innebär att de borgerliga partierna nu har att förhålla sig till den budget som vi lägger på riksdagens bord. SD har visat att de inte är ett parti som följer gängse spelregler. // För oss är det överhuvudtaget inte aktuellt att ha en dialog eller samverkan med dem. … när man nu konkret kommer att se att a-kassan höjdes, att bostadsbyggandet sätter i gång, att det kommer resurser till kommunerna och att arbetslösheten bland unga sjunker, då kommer förtroendet för vår politik att öka’.” /AB

Tomas Eneroth är hoppfull. Det måste han ju vara. Men jag tror det krävs än mer arbetarvänlig politik än vad regeringen förmår för att bryta SD:s framgångar bland arbetarklassen och om budgeten inte räcker till så måste det till lite pedagogik. Då kan man inte vara stum i klassfrågan. Då måste man istället vara tydlig och just pedagogisk efter att i ett halvt sekel bara låtsas som om klassmotsättningar inte finns. För talar man inte om klassfrågor så spelar man på de borgerligas och högerextrema partiernas planhalva, på borgarklassens, fascismens och Sverigedemokraternas planhalva. Vad spelar det då för roll att man sjunger Internationalen på första maj?

De politiskt obegåvade arbetare, som attraheras av SD, har inget politiskt intresse. Det går dem helt förbi att en terroristperson som Anders Behring Breivik har i princip samma politiska ideologi och strävan som SD. De politiskt obegåvade arbetarna är inte medvetna om att norge-terroristen hyllas av SD för sitt fruktansvärda massmords-attentat mot arbetarungdomar som hade kunnat vara deras egna barn.

De politiskt obegåvade arbetarna är inte medvetna om att kärnan inom SD inte tycker att sådan terrorism är principiellt oacceptabel. För dessa politiskt efterblivna arbetare finns ingen klassförståelse. För dem finns bara en ”logik”, att alla deras problem beror på invandrare. De ser inte att om de hade ansträngt sig en liten aning i skolan så hade de haft det betydligt bättre ekonomiskt och socialt. Invandrarna har ingenting med deras usla situation att göra. Den beror uteslutande på en klassfiende som de inte ens vet namnet på, borgarklassen och på denna klass politiska företrädare, C, Fp, Kd och M. Dit hör nu också SD och en röst på dem är för arbetarna som att låta vargen vakta fåren.

Nu krävs alltså ett lyft för arbetarnas ideologi. Socialdemokrater och vänsterpartister, men även LO-facken måste bli tydliga i klassfrågor annars kommer SD att ta över än fler från vänstern. Men det är väl att drömma.

Kent Ekeroth om norgeattentaten