Det finns en rädsla


Tilltron till media

 

är ganska stor i Sverige, att de förmedlar objektivt

Men det gäller ju främst de stora drakarna, ja även mindre tidningar, så länge de håller sig inom ramarna för det borgerliga samhället. Och det gör ju AFTONBLADET, EXPRESSEN, DN och SvD, till exempel. Så dem kan vi ju tro på. Och givetvis SVT och fyrans nyhetssändningar.

Men kommer det till en tidning som ges ut av det kommunistiska partiet SKP, tidigare känt som KPML(r), då vaknar skepsisen. Det är synd det, för där får man oftast en helt annan bild, inte minst om just sådant som berör och angår oss vanliga medborgare. Sådant som verkligen angår oss och belyser våra egna intressen. Där lyser kändisreportage och mode med sin frånvaro, för vad har det med oss att göra ?!

5 medielögner i krigets tjänst är något som bör läsas. Inte för att det berör oss och just vår situation här hos oss i Sverige, men det visar ändå hur vi blir förda bakom ljuset av våra vanliga media som vi har sådan stor tilltro till.

Blå mediadunster.jpg

Däremot finns det annat att läsa som berör oss mera personligt i vår vardag och som våra så betrodda medier inte tar upp. Här några exempel:

Manifestationer till stöd för strejkrätten arrangerades på onsdagen i fem städer.

LO-ledningens och medlemsförbundens avtal med Svenskt Näringsliv, TCO och Saco om inskränkningar i strejkrätten.

En enad klubbstyrelse skrev ett uttalande till Fastighets förbundsstyrelse. De ifrågasätter där starkt de medlöpande förbundsstyrelserna åsidosättande av medlemmars intressen och rättigheter.

Generalstrejk borde vara svaret på attackerna mot strejkrätten. Inte kompromisser och kapitulation.

I Göteborg planeras ännu en utarmning av allmännyttans lägenhetsbestånd. Kommunala AB Framtiden och dotterbolaget Bostads AB Poseidon vill sälja hundratals lägenheter på Marconigatan i Frölunda till Skandia fastigheter. 

Sådan läsning borde väl vara viktigare för en knegare som försöker dra ihop till familjens nödtorft och även få pengarna att räcka till semestern (utan att finansiera den med sms-lån till allt från 100 till 1000 procents ränta*, eller ännu mer!), än vad Silvia hade på sig på senaste galamiddagen, viktguider, hur vi får bättre sex och analyser kring varför fotbollsmatchen gick som den gjorde. Det är ju precis vad tidning Proletären skriver om. Den är en tidning för oss! Den står för arbetarnas intressen och just därför är den ett alternativ till borgarklassens journalistik. Den står på en marxistisk grund, vilket många inbillar sig var något obskyrt. Men då är man politiskt obildad! Och det kan vi tacka borgarklassens ständigt pågående propaganda för.

Rädd för kommunism.jpg

All borgerlig propaganda har ju gjort att få faktiskt vet vad kommunism egentligen är. Det ligger ju i borgarklassens intresse, inte i vårt!

Min vän, adelsmannen – tillika yrkesmilitär, kan sin Marx. Kanske är han lite ovanlig i det sammanhanget, men han tycker att kommunismen är en vacker tanke som, men inte fungerar. Det har ju historien visat, anser han. Och det är ju nästan så jag måste ge honom rätt. Stora misstag har ju skett, men man måste också komma ihåg att kommunism tar sin tid att verkligen åstadkommas och att borgarklassen har ansatt varje sådant försök med motangrepp. Och hittills har de vunnit den kampen.

Liksom många andra, ja faktiskt nästan alla, så tror min vän att kommunism är synonymt med Sovjetunionen. Men mer fel kan man inte ha! Och faktiskt har Sovjetunionens ledare ett stort ansvar för denna missuppfattning i och med att de kallade sitt sociala experiment för kommunism. Men att förklara detta närmare kräver ett helt nytt inlägg.

Du som vill veta mera om marxism, läs här!


* Ocker

Annonser

Nepal


I skuggan

 

av världens händelser

För oss handlar Nepal mest om Mount Everest och nyheter om bestigningar av berget. Särskilt när större olyckor inträffar. Vad som i övrigt händer i landet tycks vara helt ointressant. På gott och ont. Som till exempel att USA (eftersom det ännu inte har hittats tillräckligt attraktiva naturresurser att lägga vantarna på) hittills inte har försökt att blanda sig i för att krossa den nya regeringen. Den består nämligen av en majoritetsregering med brett folkligt stöd och som kallar sig kommunistisk.

Men inom landet försöker givetvis kapitalismens krafter sabotera allt för att krossa den demokratiskt valda regeringen genom att sprida falska rykten, till exempel att den vill införa diktatur och angripa religiösa traditioner och försämra relationerna till grannländerna. De två nepalesiska kommunistpartierna (Förenade marxist-leninister och Maoistiskt centrum), som nyligen slog sig samman i ett enda parti (Nepals kommunistiska parti), tillbakavisar med bestämdhet dessa påståenden.

Nepal.jpg

Målet för den nya regeringen är att prioritera folks grundläggande behov, att bekämpa prisökningarna och korruptionen och trycker på att Nepals folk måste delta i denna process genom fackföreningar och partiorganisationer. De viktigaste frågorna anser regeringen vara att eliminera fattigdomen, höja lönerna, ge bönder bättre villkor, öka exporten och minska handelsunderskottet, samt bekämpa korruptionen och det ska göras genom att bibehålla goda relationer med den privata sektorn.

Det här låter knappast särskilt kommunistiskt, men det är en klar vänsterprofil som regeringen har. Och det räcker för att skrämma borgerligheten, där så som på alla andra ställen i världen, inklusive Sverige. Nu får man väl hoppas att inte utländska kapitalistiska intressen blandar sig i den spirande demokratiska socialismens försök att modernisera landet efter alla sina år med monarkistisk diktatur. Lycka till Nepal!


Mer+pil.jpg Om Nepal

Landguiden

Jordbävningen

PDF om Nepal

KOMMUNISTISK MAJORITETSREGERING VILL TA NEPAL UR FATTIGDOMEN

En gatutidningsförsäljares livshistoria


Från barn till vuxen

 

berättas här historien om ett levnadsöde

Dag ut och dag in står han i ur och skur sommar som vinter för att sälja gatutidningen Faktum i akt och mening att dryga ut sitt magra socialbidrag. Skvitt har träffat honom för en intervju och ta reda på hur han hamnade i den inte helt avundsvärda sitsen.

Dan faktum 1.jpg

Här är min intervju, mina frågor och svaren jag fick:

Skvitt: ”Hej Dan! Här står du nu igen. Hur går försäljningen?”

Dan: ”Det går inget vidare numera. Tidningen är ju väldigt bra och läsvärd, men en del köper den kanske för sitt dåliga samvete. De vet att de har det mycket bättre än jag. Och då dövar de sig med att ge en tiggare ett par kronor istället för att hosta upp 60 kronor för en läsvärd Faktum.

Skvitt: ”Jaha! Hur länge har du egentligen stått här och sålt denna tidning?”

Dan: ”Omkring 14 år, om jag minns rätt och det gör jag ju!”

Skvitt: ”Jaha, så du menar att innan tiggarna dök upp så gick affärerna bättre. Hur gammal är du om man får fråga?”

Dan: ”Fyllde 61 drygt ett halvår sedan.”

Skvitt: ”Är du göteborgare från början?”

Dan: ”Nä, jag föddes i Kiruna, men sen har jag bott i både Holland och Frankrike innan jag hamnade här i Götet. Och så har jag ju bott i Thailand också. Där träffade jag en bedårande laotisk kvinna som jag sedemera bjöd till Frankrike. ”

Skvitt: ”Jaha, berätta lite om din tid i Holland. För som jag fattar det så bodde du där innan du kom till Frankrike. Hur hamnade du där egentligen?”

Dan: ”Jo, det kom sig av att min pappa, en fransos som mamma träffade på en dans i Kiruna, på hotell Ferrum. Han fick småningom ett jobb i Holland inom samma företag som sysslade med sateliter, så vi flyttade dit.”

Skvitt: ”Salteliter! Jaha, vad var han egentligen för slags yrkesman då?”

Dan: ”Han var ingenjör och vi hade det bra ställt.”

Skvitt: ”Vad gjorde du själv under den holländska tiden?”

Dan: ”Jag gick i den franska skolan i Holland. Så jag kan prata både holländska och franska, men jag har ju självklart också lärt mig engelska. Så jag behärskar fyra språk flytande. Och en rolig sak med holländska, som jag hörde talas om, var hur motståndsrörelsen under kriget avslöjade tyska infiltratörer. De använde nämligen ett lösenord, schveningen, vars uttal inte direkt överensstämmer med stavningen. Det innehåller ett halsljud. Detta ord, en stadsdel i Haag, klarade inte tyskarna av att uttala. Så därmed avslöjade de sig.”

Skvitt: ”Intressant historia! Men var det därefter du flyttade till Frankrike och hur kom det sig?”

Dan: ”Pappa headhuntades av ett franskt företag som sysslade med militära satelliter. Men han avslöjade aldrig att han inte kunde engelska, så jag blev tvungen att översätta militära topphemligheter åt honom, sjutton år gammal. Då gick jag i en internatskola, fast jag vill hellre kalla den ett fängelse. Tre år.”

Skvitt: ”Var det efter internatskolan du reste till Thailand, som en backpacker?”

Dan: ”Nej, det kom långt senare. Jag har aldrig varit backpacker. Jag flög dit och hyrde mig ett hus. Men långt innan dess fick jag jobb på ett japanskt företag som sysslade med medicinska material. Och där lärde jag mig att hantera datorer. Och eftersom jag hade en position som chefsekonom fick jag en av de allra första bärbara datorerna. Den var min egen och på den tiden kostade ju sådana nästan en hel förmögenhet. Det var ju redan i början på 80-talet. Och så fick jag en egen tjänstebil, en BMW. Gissa om jag var stolt av allt detta och vissa var avundsjuka, men det är en annan story!”

Skvitt: ”Hur länge jobbade du med detta då?”

Dan: ”Det var tio år.”

Skvitt: ”Och sen då?”

Dan: ”Jag flyttade till Sverige, gifte mig och skiljde mig kort efteråt. Vi är fortfarande de goaste vänner, faktiskt.

Jag skötte bokföringen för företag. Men efter detta flyttade jag till Thailand och bosatte mig där under ett år. Och sen blev det ett jojjande mellan olika länder, Norge, Frankrike, Sverige och Thailand. Och så fastnade jag i Sverige.”

Skvitt: ”Och hur kom det sig.”

Dan: ”Jag kärade ned mig i en kvinna från Filippinerna. Och så flyttade jag hem till henne. Och så startade jag ett företag och sysslade med översättning. Det gick väldigt bra under många år. Men sen …”

Skvitt: ”Ja just det, sen då? Vad hände då?”

Dan: ”Då kom ju de här avancerade programmen med maskinöversättning. Och då sinade marknaden för sådana som mig. Filippinskan hade större utgifter än inkomster, men det hade jag täckt upp. När jag inte längre klarade det kastade hon ut mig. Jag var ju i princip arbetslös och trots att jag sökte alla jobb jag kunde söka fick jag inget. Min enda lösning var att vända mig till socialen.”

Dan faktum 2.jpg

Skvitt: ”Å fan! Det måste ha blivit en rejäl klassresa åt fel håll så att säga. Jag menar, du var ju van att leva lite på stor fot och plötsligt fick du leva på marginalen.”

Dan: ”Det kan man gott säga!”

Skvitt: ”Hur länge sedan var detta?”

Dan: ”Ganska exakt sexton år sedan idag.”

Skvitt: ”Och sen dess har du sålt gatutidningen?”

Dan: ”Nej det kom lite senare. Men snart kändes det nödvändigt eftersom socialens bidrag är minst sagt magert. Jag önskar ingen att leva på den marginalen. Och fast att pensionärer av den fattigaste kategorin tjänar det dubbla mot mig säljer en del av dem Faktum. Men det är ju klart att de har sin hyra att betala också. Det är ju en sak som socialen gör åt mig. Så de har ju egentligen det inte bättre de heller.”

Skvitt: ”Det har du rätt i!”

Skvitt: ”Men låt mig nu sammanfatta allt du har sagt och säga att du har egentligen aldrig misskött dig. Att du hamnat i din situation kunde du knappast ha undvikit. Du är offer för teknikens utveckling och när du drabbades av den så var du för gammal för arbetsmarknaden. Kan det vara så?”

Dan: ”Kanske en bara sammanfattning!”

Skvitt: ”Då får jag tacka dig för denna intervju!”

Dan: ”Tack själv!”

Dan faktum 4.jpg

”Polisen, var god dröj!”


Minns ni taxi förr

 

då de sa ”Taxi, var god dröj!”

Nu är det ju inte precis så polisen svarar i sin växel. Men i princip är det samma sak när man får veta vilken köplats man har. Och den tycks bara bli längre.

Det här är ju knappast något problem som inte går att åtgärda. De som svarar i telefon, när man sent om sider kommer fram, är civilanställda som sen kopplar över till en polis. Så det är ju bara att bemanna upp. Men polisen tycks vara en skyddad verkstad på alla nivåer, för det är ju högt upp i hierarkin som sådana beslut tas, eller inte tas.

Polisens kötider.jpg

Rapport kunde rapportera att kötiden för att komma fram till polisen i maj år 2018 var i snitt 19 minuter och 34 sekunder. Året innan var den tiden 6 minuter och 51 sekunder. Även det en otillfredsställande lång tid. Men nu har man alltså lagt om sina rutiner så det tar nästan tre gånger längre tid att vänta för att komma fram i växeln!

Tänk om det hade varit ett affärsdrivande företag som hade samma usla service! Det hade inte blivit långlivat!

Själv har jag kontaktat polisen ett antal gånger när så har varit påkallat. En av gångerna handlade det om en förrymd fånge som jag kände igen. Han befann sig på Centralstationen i Göteborg. Och det var inte helt lätt att hålla uppsikt på honom utan att han skulle upptäcka det. Hur gick det med det?

Jo, först tog det lång tid att komma fram, minst fem minuter. Sen frågar hon i växeln vad han heter. Förnamnet visste jag men inte efternamnet, så jag sa vilken institution polisen kunde kolla upp det med, men framför allt påpekade jag att bara de kom så skulle jag peka ut honom. Men åter igen började hon i växeln tjata om att hon behövde efternamn, men dessutom personnummer på den efterlyste! Hej pucko! Vem går omkring med andras personnummer i huvudet?

Hade hon i växeln agerat rationellt och vettigt skulle hon istället sagt att hon skickade en bil, frågat var jag stod och kanske också hur jag var klädd. Jag hade tagit kontakt med polisen så snart jag hade fått syn på dem. Och det sa jag också till henne eftersom hon själv inte kunde komma på detta mycket enkla och antagligen inte ovanliga förfarande.

När hon var så senfärdig blev jag irriterad och då spillde hon en massa tid med att fråga varför jag var irriterad. Det var ju helt irrelevant i sammanhanget. Här gällde det ju att fånga in en rymling och inget annat, men hon i polisens växel fokuserade istället på varför jag blev frustrerad.

Hur gick det då? Kom polisen? Nej, så blev det inte. Genom alla dumma frågor sinkades hela uppdraget och tyvärr blev jag tvungen att säga till henne att glömma allt för jag hade tappat den efterlyste ur sikte. Så kan det gå när det handlar om en skyddad verkstad där man behåller sitt jobb trots gedigen inkompetens!

”Jag ringde 114 14, berättar Westring. Vid första telefonsamtalet hamnade han på plats 47 i en telefonkö. Han fick lämna sitt telefonnummer så att polisen senare kunde återkoppla, när det var hans tur. Det blev det dock aldrig hans tur, polisen ringde inte upp. … HB har under tors­dagen försökt att nå polisen för en kommentar om hur rutinerna ser ut i samband med brottsanmälan.Detta utan resultat. Polisen har inte gått att nå.” Läs mer här.

Polisens kötider.jpg

Men det här ska ni läsa:

SKA MAN SKRATTA ELLER GRÅTA?

Det var kylslaget i slutet av oktober vid pass klockan tjugotvå. Ut från Nordstan kom en man omkring åttio år. Han var fullständigt naken. Han hade alltså ingenting på sig. Jag tilltalade honom och frågade hur han mådde. Han kikade uppåt skyn utan att se på mig och sa: ”Vad gör jag här?” Jo, det kunde man ju undra.

Men jag förstod ju genast att han var förvirrad, kanske dement och bortkommen från ett boende för sådana. Det var ju inte svårt att misstänka. Och att han behövde tas om hand var lätt att fatta, så jag ringde polisen och kom faktiskt fram snabbt, men det var ju ett antal år sedan, då det fungerade.

Men då, när jag kom fram, då var det inte mycket som fungerade. I hjärnkontoret, alltså, på den som svarade hos polisen. Tycker inte jag i alla fall. Vilken slutsats drar du? Läs och fundera!

Jag talade om vad det gällde och platsen där detta med den nakne mannen utspelade sig, och det var ju mycket lätt för polisen att hitta dit, inga problem.

SKRATTA ELLER GRÅTA

Men vad fick jag för fråga angående den nakne mannen vid 22-tiden en kall oktoberkväll i centrala Göteborg? Jo: Hur ser han ut?

Gud bevare mig!

Hur avlöpte då detta? Jo, mannen gick före mig in på hotellet på samma gata och där spärrade personalen upp ögonen, så klart. Men jag sa att jag redan hade ringt polisen. De fixade fram en filt och svepte om honom och sen kom ett vaktbolag och tog hand om honom. Tur det finns privata initiativ säger Skvitt som inte gillar att det privata tar över samhällsfunktioner, men när det gäller polisen är det kanske den enda lösningen!

Bilden (Skvitts egen) med texten ger väl syn för sägen. 

Polisineffektivitat.jpg

Har folk ingen hjärna?


Frågan är fri

 

och faktiskt helt relevant!

För så här är det enligt opinionsundersökningarna:

När det kommer till vad folk anser vara den viktigaste valfrågan så toppar invandringen. 20% anser detta vara den allra viktigaste frågan.

Förvisso är det ingen oväsentlig fråga. Samhällskostnaden är stor när det gäller vissa invandrargrupper vars utbildningsnivå är skral. De har svårt att komma in på arbetsmarknaden både på grund av bristande utbildning och på grunda av vissa kulturella parametrar som inte passar för integration i vårt samhälle. Och frågan är hur många av dessa som har asylbehov istället för ett ekonomiskt motiv att ta sig hit. Jag tänker först och främst på somalier, så klart. Det är den grupp som har svårast att integrera sig och lever på bidrag.

Men bortser man från de mest svårintegrerade nykomna så måste man konstatera att utan invandrarna stannar Sverige. De städar, kör taxi och buss, tar hand om gamlingar och sköter allehanda okvalificerade arbeten som vi svenskar inte vill ha. Och vill du handla i servicebutik på sena kvällar, äta en pizza eller kebab, då kan du tacka invandrare för servicen.

Viktigaste valfrågorna.jpg

(Bilden från Expressen, läs artikeln)

Invandrare som inte vill integrera sig och smälta in i vårt samhälle är de bästa supportrarna för Sverigedemokraterna! Men det vet de inte om eftersom de inte förstår vad som sker i den svenska politiken. Genom att inte ens försöka integrera sig binder de ris åt egen rygg.

Ett antal sympatiserar med SD och om de har rösträtt så röstar de till och med på SD! Hur tänker man då? Har de ingen hjärna?

(Bild från min fotoblogg)

18% anser att sjukvård är viktigast. Och visst är det viktigt. Men för att skattemedlen ska användas på bästa sätt måste privata aktörer sopas bort från välfärden. Och det är det inte något stort stöd för från våra politiker. Det kan vi tacka väljarna för som föredrar partier som inte vågar ta den frågan på allvar och kanske rent av röstar på partier som driver privatiseringarna så långt det bara är möjligt. Hur man då tänker övergår mitt förstånd, men de kanske sakar hjärna.

Integration anser 12% vara den viktigaste frågan. Och den är inte oviktig. Det är ju stora problem i socialt utsatta områden, dit de nyanlända hänvisas. Svenska för invandrare, SFI, måste prioriteras och också fokusera på att lära ut svensk kultur och bryta ned klan- och hederskulturer, vilket ju hänger tätt samman. Vad svenska myndigheter sysslar med måste vissa invandrargrupper få specialundervisning om. Klankulturer förekommer ju länder med svaga och korrupta myndigheter, så invandrarna måste få förtroende för våra myndigheter och det arbetet måste SFI fokusera på. Språkundervisningen är bara en del av integrationsfrågan, men ack så viktig!

Lag och ordning har 11% av de tillfrågade som den viktigaste frågan. Den hänger ihop med integrationsfrågan. För sanningen är ju att det är en klar överrepresentation av kriminalitet bland invandrarungdom när det gäller vardagskriminalitet. När dessa inte ser några möjligheter att försörja sig lagligt blir kriminaliteten det logiska valet. Inget jobb – då finns en alternativ försörjning. Men här måste skolan satsa extra. Invandrarungdomar är klart överrepresenterade bland dem som inte kommer in på gymnasiet. Det är ju det som det handlar om.

Längre ned på prioriteringslistan kommer skola och barnomsorg, men även miljö: 9%.

Sveriges ekonomi tycker bara 7% anse vara viktig. Det är ju synnerligen märkligt. Det är ju trots allt en god svensk ekonomi som kan lösa de flesta problemen i landet. Och då är ju frågan hur Sveriges ekonomi ska kunna förbättras. Alltså hur staten ska kunna öka sina inkomster. Inte är det ju genom skattesänkningar som de borgerliga partierna hela tiden förespråkar. Inte heller är det en vettig väg att gå att sälja ut samhällsägda egendomar. Det har vi ju sett otaliga exempel på vad det har fått för otrevliga konsekvenser på alla områden där det har skett.

Inte heller är det klokt att lägga punktskatter på olika varor. Vad man ska göra är att beskatta höginkomsttagare och kapitalister i första hand. Det är där pengarna finns. Och det är skatteuttag som inte drabbar vanligt folk och i synnerhet inte fattigt folk och pensionärer. Det gör däremot momsen. Den borde tas bort helt och hållet! Vilket parti står för en sådan politik? Nej inget, för att så få svenskar ställer det kravet på våra partier.

Jämställdhetsfrågan får 7%, trots att vi har fått in många muslimska invandrare som helt åsidosätter kvinnors rättigheter och att vi inte tillämpar lagen mot kvinnlig omskärelse. Två fall har hittills dragits inför domstol med fällande dom sedan lagen ifördes.

3% anser att äldreomsorg och jobb är viktigt. Särskilt det sista är ju märkligt eftersom jobb är det som kan bota segregation och kriminalitet i utsatta områden, men även stärka samhällsekonomin.

Så ser det ut!

Det är de viktigaste frågorna för folket just nu. Och jag undrar om det svenska folket helt saknar hjärna. Alla ska ju bli pensionärer om de bara lever tillräckligt länge. Alltså är det en fråga för alla.  Men inte ens 3% tycks intressera sig för det som gäller för 100% av  befolkningen! Frågan finns inte ens med i listan ovan!Pension 03-12 2

Har folk ingen hjärna?

Fast nu måste jag tänka ett steg extra. Hur gör man dessa opinionsundersökningar? Och det råkar jag veta efter att ha deltagit i flera: man har vissa svarsalternativ. Finns det inget alternativ att klicka på som handlar om pension, då kan ju det inte mätas! Hade det funnits det så hade det nog varit en fråga som hade hamnat högt upp,. tror ju jag, om folk har en fungerande hjärna!

Luras vi av opinionsundersökarna? Har de egentligen en dold agenda? Frågan är fri och den är berättigad.

Om pension: många länkar i förra inlägget.

På vems uppdrag?


Staffan Landin

 

en så kallad ”faktaexpert” försöker stilla kritiken

Att det blir fler fattigpensionärer råder det ingen tvekan om. Men Staffan Landin försöker att få det att låta tvärt om. Frågan är på vems uppdrag han agerar?

Pensionspropaganda 3.jpg

Nazityskland hade sin Goebbels. Nu har vi Staffan Landin. Något måste ju göras när det börjar koka i pensionärsleden och varken regeringen eller oppositionen vill höja pensionerna. Möjligen utgör Vänsterpartiet ett undantag.

Klicka här och ta del av AFTONBLADETS artikel, men gå inte på hans propaganda! 

Saxat ur artikeln: ”Missuppfattningen om att saker blir sämre även om det faktiskt blir bättre. Vi missar, vi ser aldrig framsteg men vi ser problem. Det beror bland annat på att vi bara får negativa nyheter men också på psykologi, det är så vi människor funkar. Vi tror att det blir sämre och sämre men vi tror också att det blir sämre när det blir bättre.”

Nu går det ju aldrig att komma förbi fakta hur man än ljuger med statistiken! Och fakta säger att när mina föräldrar gick i pension fick de i pensionsutbetalningar ut 80% av vad de tjänade när de arbetade. Efter skatt hade jag 28.000 kronor i lön. Som pensionär har jag 13.000 kronor. Alltså får jag ut 46,43 % av vad jag tjänade när jag arbetade! Har det då blivit bättre, Staffan Landin? Vad vill du uppnå med ditt statistikdravel?

På vilket sätt försöker Staffan Landin lura oss?

Jo, han utgår från år tjugohundra. Hade han utgått från tiden före man lade om pensionssystemet hade bilden blivit helt annorlunda! Så ljuger man med statistik! Det är väl på det området som Staffan Landin är expert!

FattigSverige.jpg

Sen, lite ovidkommande, vill jag bara påpeka att en svensk person som inte kan självklara språkregler sjunker i anseende. Det heter faktiskt ”år tjugohundra” och inget annat! Det har språkrådet fastslagit! Men det är ju en annan sak. Å andra sidan, om någon ska utge sig för att vara ”expert” så kräver jag lite vanlig allmänbildning av personen ifråga!


Mer+pil.jpg av Skvitt om pension

Orealistiskt med höjd pensionsålder

Fattig-Sverige stavas pensionär

Partierna och pensionärerna

Arne Weise: ”Det är skamligt” Rasar mot låg pension

LO om pensionerna

Pensionssmällen: 150 000 drabbas

Miljardregn över pensionärerna?

Dagens pensionssystem är ohållbart

Svält förnöjd!

Det är ju söndag

Ännu inget svar

Tala är silver …

Fler äldre, färre äldreboenden

Enkätundersökning om PRO:s tidning

Pensionspropaganda

Nu djävlar får det vara nog

Vi har råd

Jag gick ur PRO

Pensionssystemet en vinstmaskin

Lägre pension

50.000 kr / mån i pension

”Skvitt, du har ju skrivit om pension”

Pension i bilder

LO larmar om usla pensioner

Vad ska pensionärerna göra med alla sina pengar?

Pensionsnytt

Skvitt synar pension, Pensionsmyndigheten, mm

Pension en skållhet överraskning

Fattigpension­ärer ökar kraftigt

Den skandalösa pensionen

S och pensionerna

Pensionärer bjuds på hamburgare + fler korta påsknyheter

Pensionärerna

Sverige: äldre svälter

PRO-ordförande har ordet

Pension – en svältens tillvaro

PRO och storsvindlarna

SvD vs PRO pensionären

PRO erbjuder

PRO-ordförande har ordet

AB skriver, men PRO:s tidning tiger

Enkätundersökning om PRO:s tidning

Naivism

3 gånger fler fattiga på 8 år

Ska jag verkligen drabbas av fattigdom?

Oj, så mycket bättre!

När Skvitt klantade sig

Inte fan ska man stjäla andras texter

Pensionsmyndigheten och propagandaministeriet

Den största stölden i svensk historia