Det finns en rädsla


Tilltron till media

 

är ganska stor i Sverige, att de förmedlar objektivt

Men det gäller ju främst de stora drakarna, ja även mindre tidningar, så länge de håller sig inom ramarna för det borgerliga samhället. Och det gör ju AFTONBLADET, EXPRESSEN, DN och SvD, till exempel. Så dem kan vi ju tro på. Och givetvis SVT och fyrans nyhetssändningar.

Men kommer det till en tidning som ges ut av det kommunistiska partiet SKP, tidigare känt som KPML(r), då vaknar skepsisen. Det är synd det, för där får man oftast en helt annan bild, inte minst om just sådant som berör och angår oss vanliga medborgare. Sådant som verkligen angår oss och belyser våra egna intressen. Där lyser kändisreportage och mode med sin frånvaro, för vad har det med oss att göra ?!

5 medielögner i krigets tjänst är något som bör läsas. Inte för att det berör oss och just vår situation här hos oss i Sverige, men det visar ändå hur vi blir förda bakom ljuset av våra vanliga media som vi har sådan stor tilltro till.

Blå mediadunster.jpg

Däremot finns det annat att läsa som berör oss mera personligt i vår vardag och som våra så betrodda medier inte tar upp. Här några exempel:

Manifestationer till stöd för strejkrätten arrangerades på onsdagen i fem städer.

LO-ledningens och medlemsförbundens avtal med Svenskt Näringsliv, TCO och Saco om inskränkningar i strejkrätten.

En enad klubbstyrelse skrev ett uttalande till Fastighets förbundsstyrelse. De ifrågasätter där starkt de medlöpande förbundsstyrelserna åsidosättande av medlemmars intressen och rättigheter.

Generalstrejk borde vara svaret på attackerna mot strejkrätten. Inte kompromisser och kapitulation.

I Göteborg planeras ännu en utarmning av allmännyttans lägenhetsbestånd. Kommunala AB Framtiden och dotterbolaget Bostads AB Poseidon vill sälja hundratals lägenheter på Marconigatan i Frölunda till Skandia fastigheter. 

Sådan läsning borde väl vara viktigare för en knegare som försöker dra ihop till familjens nödtorft och även få pengarna att räcka till semestern (utan att finansiera den med sms-lån till allt från 100 till 1000 procents ränta*, eller ännu mer!), än vad Silvia hade på sig på senaste galamiddagen, viktguider, hur vi får bättre sex och analyser kring varför fotbollsmatchen gick som den gjorde. Det är ju precis vad tidning Proletären skriver om. Den är en tidning för oss! Den står för arbetarnas intressen och just därför är den ett alternativ till borgarklassens journalistik. Den står på en marxistisk grund, vilket många inbillar sig var något obskyrt. Men då är man politiskt obildad! Och det kan vi tacka borgarklassens ständigt pågående propaganda för.

Rädd för kommunism.jpg

All borgerlig propaganda har ju gjort att få faktiskt vet vad kommunism egentligen är. Det ligger ju i borgarklassens intresse, inte i vårt!

Min vän, adelsmannen – tillika yrkesmilitär, kan sin Marx. Kanske är han lite ovanlig i det sammanhanget, men han tycker att kommunismen är en vacker tanke som, men inte fungerar. Det har ju historien visat, anser han. Och det är ju nästan så jag måste ge honom rätt. Stora misstag har ju skett, men man måste också komma ihåg att kommunism tar sin tid att verkligen åstadkommas och att borgarklassen har ansatt varje sådant försök med motangrepp. Och hittills har de vunnit den kampen.

Liksom många andra, ja faktiskt nästan alla, så tror min vän att kommunism är synonymt med Sovjetunionen. Men mer fel kan man inte ha! Och faktiskt har Sovjetunionens ledare ett stort ansvar för denna missuppfattning i och med att de kallade sitt sociala experiment för kommunism. Men att förklara detta närmare kräver ett helt nytt inlägg.

Du som vill veta mera om marxism, läs här!


* Ocker

Annonser

1-0 till borgarklassen i halvlek!


När S glömt arbetarpolitiken

 

och öppnar ideologiska konserver ur den blåbruna garderoben går det utför 

Rent historiskt klev Socialdemokraterna av från den röda vägen redan för hundra år sedan. Men ända fram till åttiotalet kunde de ändå framstå som ett parti för arbetarklassen. Detta på grund av att arbetarklassen har blivit allt mindre klassmedveten. De en gång så framgångsrika bildningsförbunden sysslar nu med knypplingskurser istället för ideologisk skolning.

När partiet nu helt öppet har anammat nyliberalismen och till viss del även Sverigedemokraternas arbetarklassfientliga ideologi i ett försök att vinna röster från högern ser ju folk inte någon skillnad och det stärker bara högerkrafterna. Det är att göra sig själv en björntjänst. En totalt fallerande politik som istället för att stärka partiet leder till att det tappar sympatisörer, och röster.

S högerpolitik.jpg

Bilden ovan talar sitt tydliga språk. Först stred S för pensionerna och sen lät de sitt eget pensionssystem gå i graven. Nu är pensionerna rent usla. Och de borgerliga fick som de ville.

Redan Kata Dalström varnade ju Hjalmar Branting för att gå åt höger: ”…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…”

Kata Dalström.jpgSenast jag publicerade bilden ovan var här. Den är också publicerad här.

Som ett rö för vinden

Utan klassmedvetenhet är arbetarklassen lättpåverkad. Och klassmedvetenheten har bara sjunkit och sjunkit under många decennier. Redan för femtio år sedan var den så låg att arbetarklassen böjde sig som rö i vinden.

1968 var folk i uppror. Man protesterade mot hela det gamla borgerliga och auktoritära kapitalistiska klassamhället. Studenterna gick i bräschen men arbetarklassen stödde dem. Särskilt hett gick det till i Frankrike. Borgarklassen skälvde! Skulle folket ta makten ifrån dem? Stod revolutionen på tröskeln till deras heliga och privilegierade borg? Jo, det såg lovande ut för folken i inte bara Frankrike och Europa. Men  särskilt i Frankrike. Ett nytt samhällssystem styrt av folket och inte av en liten maktfullkomlig penningstinn kapitalistisk elit såg sin gryning som en uppnåbar hägring i en nära framtid.

Men då talade de Gaulle till folket! I endast fem minuter och behövde han vädja till ”den tysta majoriteten” om lugn och ordning.  Han avslutade med orden: ”Vive la République! Vive la France!”. Han hann knappt tala färdigt innan arbetarklassen i miljoner vällde ut på gatorna och visade honom sitt stöd. Så lätt påverkas en omedveten arbetarklass. Ett rö för vinden! 30 maj, 1968.

Idag lyssnar arbetarklassen hellre på Åkesson och Kristersson än på Löfven eftersom den sistnämnde säger samma sak utan trovärdighet. Folket böjer sig som ett rö för högervinden. Utan ideologisk skolning kan arbetarklassen inget annat göra.

Vadå arbetarklass?

Vadå arbetarklass? Jag är ju butiksbiträde! Vadå arbetarklass? Jag är ju lärare! Vadå arbetarklass? Jag är ju polis! Vadå arbetarklass? Jag är ju läkare! Vadå arbetarklass? Jag är ju administratör! Vadå arbetarklass? Jag är ju personalassistent! Vadå arbetarklass? Jag är ju ordningsvakt! Vadå arbetarklass? Jag är ju IT-tekniker! Vadå arbetarklass? Jag är ju …

Vadå arbetarklass? Jag är ju ingen som står med en spade i handen!

Men vi alla arbetar för en lön och under arbetsförhållanden vars storlek och kvalité vi alltid måste förhandla om utan att någonsin komma i närheten av den rikedom och lyx som de vältrar sig i, de som vi arbetar för. Deras ekonomiska och politiska makt de har kan vi bara utmana genom att sluta oss samman i kamp, i politiskt och ideologiskt medveten klasskamp!

Rekommenderas!

Inte ens Jonas Sjöstedt förmår att få arbetarklassen att inse sitt eget bästa. Det ideologiska innehållet i marxismen har ju partiet offrat på borgarklassens altare. Kvar står en arbetarklass helt utan vägledning, mål och politiskt medvetande. 1-0 till borgarklassen i halvlek!

 

Absolut sevärt!


Fanken,

 

jag måste göra er besviken

I vart fall ni som har sett fram emot ett nytt politiskt inlägg. Men jag måste erkänna att jag börjar tappa geisten. Samhället är ju som det är. Folk likaså. Ja alltså, jag menar att jag tvivlar på att jag påverkar. Och då tröttnar jag.

Tänk så många som tillhör arbetarklassen och ändå fasar för socialism och kommunism, samhällen där de själva har makten istället för att slava under kapitalistisk utsugning. Det är dem jag skulle vilja påverka, men de glor väl hellre på sport, särskilt just nu.

Ni andra som verkligen intresserar er för politik, tillhör arbetarklassen och förstår att det är vänsterpolitik som gagnar era intressen, ni har kanske missat denna video:

Visst är den sevärd!

Det är även serien Rom – supermakten”. I avsnitt tre beskrivs hur övermakten bestialiskt mördar Tiberius Gracchus för att han tog parti för folket. De besuttna skrämdes av blotta tanken på att bli av med sin livsstil i sus och dus, precis som dagens kapitalister.

Klasskampen densamma idag.jpg

Tänk om massorna i dagens samhälle ville resa sig! Det skulle bli en blodig konfrontation. Det kan man inte hymla om. Men vilka skulle starta blodbadet? Gissa!

Inget har i grunden ändrats sedan roms dagar!

Anser du att jorden är rund?


Vetenskap

 

är vetenskap och inget annat

Att fråga folk om de anser att cirkeln är rund är en ganska dum fråga ifall man med den vill få vetskap om dess form. Antag att bara 40% av folket skulle anse att cirkeln är rund, skulle det då betyda att den sannolikt inte är rund?

Man kan ju ställa en massa andra frågor också om vilka vetenskapen har ett oomstritt svar. Anser du att en blomma är en växt? Klart att alla svarar ja på det, men tänk om bara några få % gjorde det. Är den då något annat? Så klart inte!

Knepigare blir det ifall man frågar om grönt är en färg. Klart vi upplever det som en färg, men det handlar bara om våglängd och vår hjärnas illusionistiska tolkning av denna våglängd. De atomer varifrån ljuset reflekteras är ju inte gröna, så gröna atomer finns ju inte. Och färg är bara en illusion!

När man ställde frågan ”Tycker du att Sverige är ett klassamhälle?” så blev svaret enligt bilden nedan. För 81% var det jakande svar fast för hela 47% med en viss tvekan. Och 13% lutade åt att det knappas var så. 2% var övertygade om att klassamhället inte finns. 4% hade ingen aning, eller kunde inte ta ställning.

Journalister o klassamhälle.jpg

”Detta är ett kvitto på en framgångsrik opinionsbildning från både den traditionella högern och från Sverigedemokraterna” (*)”. De har lyckats bryta sönder vad som kan kallas löntagargemenskapen – där man ser till gemensamma intressen som arbetarklass eller löntagare, där arbetsgivare och kapitalägare står som tydlig motpart.

I stället har de erbjudit en annan motsättning och pekat på skillnader arbetare emellan – till exempel hudfärg, ursprung och kultur.

Det passar Sverigedemokraterna perfekt, då de vill misstänkliggöra invandrare eller  svenskfödda med invandrade föräldrar. Men även den traditionellt näringslivslojala normalhögern har förstås nytta av att löntagarna splittras upp i mindre enheter som pekar ut varandra som problemet ”(**)”. I stort gör detta att förutsättningarna för att driva igenom krav på förbättringar för hela arbetarklassen minskar.” Läs mer på Politism

* Fast Skvitt vill påstå att denna hjärntvätt är långt äldre än SD:s existens.

** Ett gammalt knep; härska genom att söndra.

Reflektioner

Hur kan man säga att Sverige är ett klassamhälle ”i någon mån” (47%)? Det är som att säga att en cirkel är rund ”i någon mån”! Och svaret ”i stort sett inte” (13%) är precis lika befängt som att inte kunna ta ställning, och nästa lika korkat som att förneka detta. Det är ju inget annat än en skriande okunskap om samhället. Men när det gäller geometri har de flesta god kunskap och svaren skulle inte bli som i frågan om klassamhällets existens eller icke. Då har man en vetenskaplig grund att stå på som man fått redan i skolan till skillnad, vilket alltså inte gäller när det kommer till samhällsvetenskap.

Vad kan detta bero på?

Varför finns det sådan osäkerhet kring ifall Sverige är eller inte är ett klassamhälle? Jo, många vet inte vad ett klassamhälle faktiskt är. Så vad är det?

Handlar det om olika inkomst och förmögenhet? Alltså om socialgrupper? I så fall finns det tre klasser i Sverige, socialgrupp 1, 2 och 3, vilka ofta också kallas överklass, medelklass och underklass.

Handlar det kanske om borgarklass och arbetarklass? I så fall har vi bara två klasser!

Det intressanta är att det är borgarklassen som har infört begreppet socialgrupper, ett klassbegrepp som inte säger någonting om de olika i samhället rådande klassintressena och dess inneboende och oförenliga motsättningar. Det är ett klassbegrepp som inte ger utrymme till förklaringar på konflikter i samhället som beror på att klass står mot klass. Och det passar borgarklassen perfekt!

Möjligen kan man med socialgruppsindelningen misstänka underklassen för att vara avundsjuk på överklassen och att den helst gör en så kallad klassresa, varmed oftast menas att kraftigt öka sin inkomst, få en högre status och flytta till ett relativt attraktivt villaområde, samt byta den begagnade Volvon mot en Mercedes av senaste modell.

Den politiskt medvetne arbetaren föredrar istället ett annat klassbegrepp, nämligen arbetarklass och borgarklass, därför att det säger något helt annat än inkomst och förmögenhet. Det är ett klassbegrepp som avslöjar hur man får sin inkomst och hur man förhåller sig till produktionsmedlen. Säljer man sin arbetskraft, eller köper man den? Äger man produktionsmedel eller inte?

Ett sådant klassbegrepp avslöjar en helt annan motsättning. Den motsättning som är allas vår dagliga motsättning och realitet! Den avslöjar varför vi som säljer vår arbetskraft måste slåss för att sälja den så dyrt som möjligt och varför de som köper arbetskraften vill få den så billigt som möjligt och det är en oenighet som aldrig kan förvandlas till en enighet. Det är mellan dessa olika och oförenliga intressen som striden står, liksom om vilken som ska ha makten i samhället!

Kapitalistschack.jpg

Borgarklassen har kapitalet och produktionsmedlen, men även makten i det samhälle den skapade när feodalismen fick abdikera. Den är helt beroende av arbetarklassen. Det är därför den helst (om den kan) vill förbjuda varje form av strejk. Det är ju arbetarklassen som skapar vinsterna. Arbetarklassen producerar! Borgarklassen profiterar! Ja, man kan till och med säga att den parasiterar!

Faktum är att borgarklassen inte behövs. Det enda som behövs är produktion och den är det arbetarklassen som står för, som utför! Vad hjälper det att äga en guldgruva om ingen bryter malmen?

Tycker du att Sverige är ett klassamhälle?

Tycker du att en cirkel är rund? Spelar det någon roll vad man tycker? Är det inte verkligheten som gäller? Verklighet bestående av å ena sidan knegare, vars röst endast kan höras när de går samman, och å andra sidan profitörer, som bestämmer vad de vill i sina styrelserum och talar om för politikerna vad som ska göras och inte göras.

Vanligt folk lever i en förvrängd påstådd ”verklighet” med en uppfattning om världen och samhället som har formats av media, ägd av borgarklassen, och som nu fick svara på frågan ”Tycker du att Sverige är ett klassamhälle?”

Borgarklassens klassbegrepp döljer verkligheten, medan arbetarklassens klassbegrepp visar rent vetenskapligt på de verkliga motsättningarna i samhället och det är motsättningarna som driver samhällsutvecklingen vidare. Borgarklassen vill bli rikare genom sitt ägande, men den vill inte att samhällsutvecklingen tar motsvarande språng som sist, då feodalväldet fick ge vika för den uppåtgående borgarklassen.

Kapitalism - Strindberg.jpg

Cyklisternas cyklist


Talesätt

 

Nu är du allt ute och cyklar

Om han inte visste vad han gjorde så skulle Peder Englund, avdelningschef vid Centrum för kunskap och säkerhet i Borås kommun, vara stadens allra framgångsrikaste cyklist. Ja, kanske hela Sveriges cyklisters cyklist.

Men jag tror att han vet precis vad han gör. Han vill med lögner stoppa yttrandefriheten när den kommer från ett håll han ogillar rent politiskt. Han har helt enkelt nekat Borås Kommunistiska Parti att hyra kommunala lokaler i Borås med motiveringen att partiet är ”våldsbejakande extremistiskt”. Det är censur, en beprövad härskarklassens metod, ej okänd av nazisterna!

Censur i Borås.jpg

På Devote (se länk under bilden nedan!) läser jag: ”Det är så man häpnar! När har en medlem av Kommunistiska Partiet gjort sig skyldig till en våldshandling överhuvudtaget? Jag bara undrar. Mig veterligen har det inte hänt. Ändå går partiet under denna benämning.” 

Jag kan bara hålla med.

Jag vet ju att Kommunistiska partiet tar starkt avstånd från våldsbejakande extremism. I partiet är man ända sedan 1800-talets anarkistiska terrormetoder väl medveten om att sådant är kontraproduktivt, en sak som även anarkisterna till slut insåg. Och att blanda ihop den kommunistiska ideologin med anarkismen är djupt okunnigt. Och att blanda ihop dagens kommunistiska strategi med en av anarkisterna sedan 1800-talet övergiven strategi är än mera okunnigt.

Men det ska nog mera ses som medvetet illvilligt och motiveras av Peder Englund på följande sätt i Borås Tidning: ”Extrema grupper använder olika metoder. Nordiska motståndsrörelsen använder hot och våld, kommunisterna bedriver erfarenhetsmässigt mer subversiv verksamhet. De vill splittra fackföreningar och underblåsa konflikter för att skapa splittring i arbetarorganisationer. Det blir inte bra ur ett demokratiskt perspektiv.”

Censur i Borås 2.jpg

(Devote-länk)

Att över huvud nämna NMR i samma andetag som KP är djupt stötande, men det intressanta är att Peder Englund inte har annat att klandra kommunisterna för (enligt BT:s artikel) än att de vill splittra den revisionistiska socialdemokratiskt styrda arbetarrörelsen, vars idé bygger på klassamarbete. Det har ingenting med våldsbejakande extremism att göra att man ifrågasätter en sådan ideologi! Det gjordes redan för hundra år sedan. Kata Dalström var en av dem. Hon varnade Hjalmar Branting med följande ord i ett brev till honom:

Jag ber dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster och gör inga försök att drifva åt höger.” (med den tidens stavning).

Kata Dalström.jpg

”Från sekelskiftet 1900 fram till sin död 1923 var Kata Dalström en av den svenska arbetarrörelsens mest kända och efterfrågade agitatorer, dvs resetalare. På uppdrag av SAP, den socialdemokratiska kvinnorörelsen, ungdomsrörelsen eller något fackförbund reste hon land och rike runt för att övertyga människor om vikten av allmän och lika rösträtt och vikten av facklig och politisk organisering. Berättelserna om hennes öden och äventyr spreds vida omkring och lever på sina håll kvar än idag.” / Wikipedia

Att gå i Kata Dalströms fotspår så här hundra år senare betyder att man inte får hyra lokaler av Borås stad. Borgarklassens ideal lever vidare! Arbetarklassen ska hållas tillbaka och Socialdemokratin ställer helhjärtat upp i enlighet med den ideologi Kata inte kunde fördra och som Kommunistiska partiet än i dag vänder sig emot.

Klass mot klass.jpg

Och Peder Englund har valt sida!

Med censur mot arbetarklassens mest kompromisslösa röst begår han ett brott mot vår grundlagsskyddade yttrandefrihet och väljer såldes sida i det samhälle där klass faktiskt står mot klass!

”Att en tjänsteman i Borås hittar på egna definitioner av vad våldsbejakande är och inskränker mötesfriheten är väldigt märkligt, säger Robert Mathiasson, ordförande i Kommunistiska Partiet, efter att partiets lokalavdelning nekats hyra lokal av Borås Stad.” Läs mer!

”Borås Stad vill förbjuda Kommunistiska Partiet från att hyra kommunens lokaler. Enligt kommunens egens utredning är partiet att anse som våldsbejakande extremister.” Läs mer!


Bonuslänkar.jpg  När Ylva Johansson i onsdags kom till Husby för att prata arbetsmarknad möttes hon av protester mot planerna på en inskränkning av konflikträtten.

Protestmöte när Ylva Johansson kommer till Husby – ”Försvara strejkrätten!”

Rör inte strejkrätten!

Ylva Johansson vill inskränka strejkrätten – får stöd av IF Metall Hamnarbetarförbundet: ”Öppnar för avtalsshopping och en mer medgörlig facklig motpart”

Och mer om borgarklassens censur: ”Folk har blivit rädda”

 

 

Snack med vänner


Vi är så olika

 

vad gäller bakgrund, klasstillhörighet, profession och åsikter

Jag är en stolt representant för arbetarklassen, och med en akademisk utbildning likväl en proletär, om man så säger. Och en av mina vänner är en synnerligen intelligent och begåvad man med adligt ”blått blod”*, som man säger.

Han är till och med så bildad att han vet att proletariat inte betyder fattig och att kapitalist inte betyder att vara förmögen. Han vet att marxismens klassdefinition handlar om hur man förhåller sig till produktionsmedlen och ingenting annat. Alltså om man äger produktionsmedel och kapital** och köper varor för att sälja dem vidare med förhoppningen om förtjänst, eller om man lever på räntor och avkastning av värdepapper och om man köper arbetskraft för att få något utfört – eller, å andra sidan, om man säljer sin arbetskraft eftersom man inte har något annat att föra till torgs. Hur många är bevandrade i den socioekonomiska vetenskapen som Karl Marx utformade och som ännu ingen har lyckats motbevisa? ”Min” adelsman är det! Är du det?

”Min” adelsman vill bara inte tro att kommunismen är möjlig. Och det får ju stå för honom.

Tyvärr faller han i samma fälla som alla andra och tror att det var kommunism i Sovjetunionen, vilket ju faller pladask på marxismens teori om kommunismen. Enligt marxismen måste först ett socialistiskt samhälle uppstå, där arbetarklassen (proletariatet) har makten istället för borgklassen (bourgeoisien). Och för att arbetarklassen utgör nästan alla i samhället kallas ”socialism” i marxistiskt språkbruk ”proletariatets demokratiska diktatur”, alltså arbetarklassens diktatur över borgarklassen, till skillnad från vad som nu gäller – borgarklassens diktatur över folkflertalet (vilket anses vara ”demokrati”).

När väl alla rester av det borgerliga samhället och dess idéer har dött bort kan det kommunistiska samhället uppstå. Dit hän har inget land ännu kommit. De styrande i Sovjetunionen levererade en dödsstöt mot marxismen i det att de kallade sitt land kommunistiskt! Idag tycks ju nästan alla tro att Sovjetunionen var kommunistiskt och att Kina och Nordkorea fortfarande är det. Inget kan vara mera fel. Och däri består dödsstöten.

Den marxistiska klassdefinitionen accepterar han, ”min” adelsman, faktiskt! Men marxist är han trots allt inte, vilket ju är svårt att förstå i och med att han ändå köper den marxistiska klassdefinitionen. Man kan ju faktiskt vara marxist utan att tillhöra arbetarklassen. Och man kan ju faktiskt erkänna en vetenskaplig sanning utan att gilla den.

Kommunist och kapitalist.jpg

Friedrich Engels
Asterix.jpg

Proletärer och kapitalister – en liten förklaring

Många saknar ju kunskap om dessa begrepp. Så låt mig förklara med ett exempel:

1. Antag att jag inte har fått något jobb och därför satsar mina sista stålar på att köpa några skosnören för att sälja dem till förbigående personer på gatan. Självklart för att göra en vinst. Oavsett om jag lyckas med det eller inte så är jag per definition en kapitalist eftersom jag köper något endast i avsikt att sälja det vidare mot en vinst, även om jag är fattig som en lus och sover i en trappuppgång. Lyckas jag är jag framgångsrik, men på en låg nivå jämfört med storfräsarna. Misslyckas jag så är jag en förlorare, men likväl en kapitalist.

Nästan så illa är det för en annan av mina vänner. Genom soc har han tak över huvudet och några få tusenlappar i bistånd. Han köper tidningen Faktum på redaktionen och står i ur och skur, sommar som vinter, och kränger tidningen för att dryga ut ett snålt tilltaget socialbidrag. Men det gör honom ändå till en kapitalist trots att han ständigt är fattig som en kyrkåtta och inte alltid har pengar till mat, cigaretter eller till ett månadskort på kollektivtrafiken!

2. Antag istället att jag är en högt betald verkställande direktör i ett stort företag, men aldrig har investerat en enda krona i aktier och enbart lever på min fantastiskt höga lön. Då är jag en arbetare, en bra betald proletär. Fast det ser jag mig nog knappast som i det läget.

Och har jag ett par miljoner på ett icke räntebärande bankkonto så är jag förmögen, men likväl ingen kapitalist!

1. + 2. är marxistisk klassdefinition.

Den definitionen köper ”min” adelsman. Det hedrar honom att han har denna kunskap. Den marxistiska klassdefinitionen är ett sprängstoff i kampen mellan de motstridiga intressen som finns i varje klassamhälle! En motsättning som kan sammanfattas som att ju mer en arbetare får för sin arbetskraft när han säljer den dess mindre blir förtjänsten som hos den kapitalist som köper denna arbetskraft.

Borgarklassen skyr denna definition och när dess företrädare talar om klass så använder de hellre ord som ”överklass”, ”medelklass” och ”underklass”, eller socialgrupp 1, 2 och 3. Det är en definition som inte säger ett smack om hur man förhåller sig till produktionsmedlen. Det säger bara hur bra man har det ekonomiskt! Det finns inget politiskt sprängstoff i det och de är ju meningen. Borgarklassen vill ju sitta i orubbat bo och inte utmanas av en klassmedveten och utnyttjad proletär underklass.

Adelsmannen inser att han såsom varande anställd inom försvarsmakten faktiskt är en proletär, samtidigt som han de facto är en adelsman och miljonär. Det ser jag upp till att han inser. Och han är ett bra exempel på att det här med klass inte alltid är så enkelt.

Adelsmannen imponerar på mig

Han är helt otrolig när det gäller kunskap. Han har ett fantastiskt minne för detaljer, såsom historiska namn och årtal. Det är nästan så man kan fråga honom om hur ofta Karl XII bytte kalsonger och han har svaret nästan på klockslaget. Sant?, nej!, men ni förstår hur jag menar.

Han är lite av ett levande uppslagsverk, med andra ord, när det gäller det han själv intresserar sig för. Och det är ju våra kungar och sådant som har med det militära att göra, så som till exempel gamla krig och hur snabb en stridsbåt 90 är (vilket är hemligstämplat och han har aldrig avslöjat det!).

Jag vill också lyfta fram att han är en enastående musiker. All credit åt honom för det!

Lite mer om honom

Att han är adlig gör han aldrig någon affär av. Höga hästar sätter han sig inte på. Han är en fin och enkel människa. Det vill jag verkligen ärligt påstå! Annars hade han väl inte umgåtts med mig.

Men hur imponerad jag än blir av honom så blir jag samtidigt desillusionerad. Han är ju så ruskigt indoktrinerad när det gäller politiken som styr världen. Och det gör ju som bekant USA än så länge. Världens hotbild skapar ju USA såväl i Europa som i resten av världen och i Sverige köper vi USA:s världs- och hotbild och hur den ska tacklas. Att ”min” adelsman också köper denna ensidiga bild är han ju inte ensam om. De flesta gör det. Det är ju den bild media förmedlar. Och adelsmannen får den ju även bekräftad genom försvarsmakten som han är anställd hos.

Den officiella världsbilden

Enligt USA kommer hotet från Ryssland och från Islams terrorister, så som till exempel IS. Och strax innan IS var det ju al-Qaida. Det var ju de som låg bakom attentaten den elfte september tjugohundraett. Ja, i alla fall vad den officiella versionen säger, som vi alla ska tro på.

Planerat krig 1

Inspirerande oenighet

Det jag gillar med adelsmannen är att han inte håller med mig. Det berikar våra diskussioner. Det leder ju ingen vart om någon håller med i allt, eller hur?

Vi hade ett snack

Det som hände häromdagen när vi kom in på politik var att han råkade rapa upp vad media hela tiden vill få oss att tro, att Iran backar upp terrorismen som IS och andra står för. Men han blev svarslös när jag sa till honom att i Iran gäller shiamuslimsk tro, men IS och andra närstående terrororganisationer hör till den sunnimuslimska skolan. Och sunni är religionen i Saudiarabien. Att det är Saudiarabien, med stöd av USA, som i hemlighet stödjer den islamistiska terrorn är en frenetiskt dold sanning som få lyckas avslöja. Propagandan anklagar ju Iran som terrorismens underblåsare.

Lägger man samman dessa verkligheter så förstår man ju genast att Iran inte har minsta intresse av att stödja IS, al-Qaida och andra sunnitiska terrororganisationer. Men adelsmannen trodde ju på den propagandabild USA driver och som hans arbetsgivare, den svenska försvarsmakten, är en megafon för, med allt stöd från det politiska etablissemanget. Han är ju lika indoktrinerad som nästan alla andra. Kanske mer till och med, just för att han är anställd av vår USA-vänliga försvarsmakt och tar emot USA-propagandan, utbasunerad av hans överordnade.

Pusslet 2.jpg

Så jag skickade ett mail till adelsmannen

Jag tänkte att han skulle få sig en tankeställare. Hur började det här kriget mot terrorismen egentligen? Det krig mot terrorism som skapade terrorism i en omfattning som inte hade setts innan dess (!) ?

När muren föll och Sovjetunionen upplöstes hade USA inte längre någon egentlig och självklar ”fiende” som kunde motivera en stark skattefinansierad krigsindustri med ett gigantiskt politiskt inflytande på amerikansk politik. Krigsindustrin kunde ha gått ned rejält med påföljd att många kapitalister i branschen skulle förlora stora penningintäkter. Men det löstes genom att någon högt uppsatt person (tyvärr har jag glömt vem) sa: ”nästa stora krig blir kriget mot terrorismen.”

Hur kunde han veta det?

Före den elfte september tjugohundraett, då var de enda förekommande så kallade terrorhandlingarna enstaka flygplanskapningar med målet att få lösensummor eller få fängslade vänner släppta ur fängelser. Värre än så var det inte på den tiden! Så varför kunde denne person förutspå att nästa stora krig skulle bli kriget mot terrorismen? Ja, alltså om han med flera inom det amerikanska politisk-militära etablissemanget inte själva såg till att det skapades terrorister att bekriga. Och en ”fiende” behövdes ju för krigsindustrins profithunger när det kalla kriget var över.

Den ”fienden” hade amerikansk underrättelsetjänst redan skapat! Men då var de vänner! USA pumpade in enorma ekonomiska, materiella och underrättelseresurser i Mujahedin för att krossa den Sovjetstödda regeringen i Kabul, som försökte vända medeltid till nutid och ge kvinnor samma rättigheter som i västvärlden. Usama bin Laden var en bakåtsträvare och stod därför på CIA:s avlöningslista! Det spann USA:s militärindustristyrda CIA vidare på.

Men USA:s politik är förrädisk. Man ska aldrig bli vän med USA. Rätt som det är förvandlas man till dess fiende. Saddam Hussein fick känna på det. Muammar Gaddafi likaså. Och Usama bin Laden! Vän först ett tag och sen en fiende! Det är bara vad som passar för stunden som gäller. NATO-anhängare bör ha detta i åtanke!

Adelsmannen fick ett mail från mig

Vi hade ju en diskussion och jag skickade honom senare ett mail. Här återger jag det:

”Det här skrev jag 2001-2002

Jag tror inte du köper allt rakt av. Men jag gjorde faktiskt en rejäl research innan jag lade ut det på nätet. Jag tror du inser det när du läser det. 
Tyvärr var mina kunskaper om internet, och hur man kan använda det, på den tiden begränsade, varför jag inte försåg materialet med länkar till mina källor. Det är förvisso en stor brist. Men du får tro mig på mitt ord att jag inte har fabricerat lögner.
Vilka låg bakom 11 september 2001? 
Ja, inte tror jag på den officiella förklaringen. Det allra starkaste beviset mot den förklaringen är ju WTC 7. Hur kunde den skyskrapan kollapsa utan att ha träffats varken av planen eller från något som kan ha flugit ut från WTC 1 och 2 när de störtade samman? Och hur kunde tre skyskrapor falla precis rakt ned så som bara experter på sprängrivning kan åstadkomma? Att bara en hade gjort det hade ju varit en osannolik slump. Att tre osannolika saker slumpar sig samma dag måste anses vara helt obefintligt möjligt. Då tror jag mer på att vatten i ett glas plötsligt kan råka falla uppåt, vilket ju kan inträffa ifall alla vattenmolekyler råkar röra sig uppåt samtidigt. Men det lär vi aldrig få se.
Både du och jag vill ju veta sanningen. Inte bara om just detta, så klart. Men då måste man ha ett kritiskt sinnelag. Och jag tror fullt och fast att det var vissa av USA:s underrättelseorgan som låg bakom attentaten för att ge USA en anledning att destabilisera den oljerikaste regionen i världen. Olja är ju ekonomiernas smörjmedel än så länge.

Det handlar inte om vem som har rätt eller fel. Det handlar om sanningen! Eller hur, min vän?”


Asterix.jpg

(*) Att adeln sägs ha blått blod kommer sig från forna tider där bara de privilegierade aldrig behövde vara ute i solen och arbeta. Att vara blek var ett tecken på hög status. Deras bleka hud gjorde ådrorna extra synliga och de är ju blå när de skiner igenom.

(**) Medel som inte används för konsumtion utan för investering och spekulation. Medeltidens adel hade sina pengar på ”kistbottnen”, men använde denna rikedom enbart för sin oftast lyxiga konsumtion. Förmögna var de, men inte kapitalister.


Gordiska knuten 2001.jpg

”Min” adelsman
Han har inga extremhögeråsikter. Hans åsikter sammanfaller ganska väl med ”min” faktumförsäljares och med breda lager i samhället. Det är åsikter som inte tar avstamp i klasstillhörigheten, till förfång för just de som ligger på den nedre delen av inkomst- och maktskalan i samhället. Det är beklagligt för de senare!

När jag var barn


Mina allra första år

 

Det var en tid när allt var nytt och allt att ta in

Nuet så klart. Det är ju det man lever i, särskilt som barn. Så och för mig. Men vad hade hänt innan jag föddes. Klart man inte tänkte på sånt. Inte då. Men det kom efter hand. Och så är det ju för alla barn och för dagens ungdom också, så klart.

Nyfikenheten om vad som hade hänt innan jag föddes kom väl som jag minns det efter att den politiska och historiska nyfikenhet växte fram.

Skolans historieundervisning handlade inte om hur vanligt folk hade det. Det handlade bara om våra kungars namn, regeringstid, krig och andra stordåd. Årtal var viktiga. Men vanligt folks och i synnerhet kvinnornas historiska bidrag försummades.

Det började förändras så smått under sextiotalet och kvinnor gjorde ett slags revolt De krävde sin plats i samhället och historien. De hade ju kommit ut på arbetsmarknaden och tjänade sin egen lön. De var inte längre hemmafruar beroende av vad mannen tjänade.

För att detta genombrott, att kunna arbeta utanför hemmet, krävdes att man byggde ut dagisverksamheten.

Dagis

Själv gick jag ju aldrig i någon dagis. Det var ju före min tid. Dagisverksamheten var ju en socialdemokratisk idé som kom senare.

Mamma löste problemet med att vara hemma och ta hand om oss barn och ändå tjäna pengar genom att bli telefonförsäljare för Bonniers bokklubb. Hon skaffade sig en trogen skara köpare genom att aldrig försöka pracka på kunder något de inte ville ha.

”Daghem åt alla” blev en röst som gav klang och ledde fram till ett politiskt beslut som faktiskt realiserades. Men det fanns en baksida som jag redan på 60-talet insåg. När två i familjen ska försörja sig och sina barn kan ju lönerna sänkas. Och så så blev det. Långsamt, bit för bit, så att få lade märke till det. Få arbetare kan ensamma försörja fru och flera barn idag, men det var regel förr, trots att barnaskaran kunde vara stor.