Demokraterna kunde ha vunnit


Hur?

Jo, genom vissa enkla knep!

I åtta år satt Obama och styrde amerikansk politik. Han hade då kunnat, såvitt jag tror, ändrat det system som gör att människor som har dömts för brott förlorar sin rösträtt. Det handlar ju oftast om marginaliserde människor utan arbete som tvingas försörja sig på brott och dessa är oftast afro-amerikaner i det alltjämnt segregerade USA. De hade kanske röstat på demokraterna.

Ett annat knep hade varit att göra rösträtten i USA till en rättighet. Så är det faktiskt inte i den så kallade ”världens största demokrati”! Man måste nämligen först registrera sig innan man kan gå och rösta och svaga grupper tycker i viss mån att det är för jobbigt att registrera sig. När valet väl ska ske står de där utan rätten att rösta.

Om Obama inte hade stått för ett militärt starkt USA och spillt resurser på krig och upprustning hade han istället kunnat stimulera amerikanska företag och byggt ut den sociala välfärden till ett mindre ojämlikt samhälle, vilket hade minskat missnöjet bland människorna. Faktum är ju att stora delar av det amerikanska samället ligger på samma nivå som råder i rena u-länder. Det var ju amerikaner i missär som röstade på Trump, om de ens röstade och hade rätten att rösta.

Om Hillary Clinton hade dragit tillbaka sin kandidatur till förmån för Burnie Sanders hade säkert valet fått en annan utgång.

Men nu blev det alltså Donald Trump och republikanerna som vann.

Kanske var det lika så gott att Trump vann!

Trump vs Clinton.jpg

 

Men sanningen är att i USA vinner man inga val om man inte har massor med miljoner dollar i bakfickan med resultatet att endast de besuttna kan kan bli presidenter. Vanligt folk är helt utestängda från politiken i ”den stora demokratin i väst”!

Vanligt folk skulle ha kunnat haft något att säga till om ifall fackföreningarna inte hade oskadliggjorts och blivit nästan helt maktlösa och obefintliga i kapitalismens högborg.

Sveriges problem i dag


Svenska löntagare och invandringen

 

Arbetarrörelsen, Socialdemokratin och Sverigedemokraternas arbetarfientlighet

Att många arbetare känner sig hotade av invandring och utländsk arbetskraft är knappast någon nyhet. Inte heller att det råder konkurrens om jobben, vilken förstärker denna känsla. Och det är just dessa känslor som det främlingsfientliga Sverigedemokraterna gör vad de kan för att förstärka med sin intensiva propaganda. För att motverka att känslor tar över behöver man kunskap. Här borde arbetarrörelsen ta sitt ansvar, nu såsom den en gång gjorde.

Konkurrens om de befintliga jobben är något som arbetsgivarna vill ska råda och ju högre arbetslösheten är dess mindre problem har de med sina anställda som inte vågar ifrågasätta, ställa krav eller säga upp sig med risk för att inte få ett nytt jobb. Lönerna kan också pressas ner på grund av konkurrensen om de befintliga jobben och den stora arbetslösheten. Av vinstintresse låter de hellre sina anställda jobba övertid än att anställa fler och anlitar hellre bemanningsföretag av samma skäl.

Företagare och anställda har faktiskt motstridiga intressen, vilket borgarklassen gärna talar tyst om. Det är dock dessa motstridiga intressen som leder till att det ibland utbryter konflikter på arbetsmarknaden. Sverigedemokraternas (dock ej erkända) fascistiska ideologi är emellertid helt uppenbar för varje politiskt medveten människa i det att dessa motstridiga intressen av SD påstås icke existera och de propagerar för ”samförstånd istället för klasshat”.

Klassamarbete

Denna ”samförstånds”-politik är för vanligt folk en mycket allvarligare del av deras politik än främlingsfientligheten. Ändå talas det nästan inte om det. Vi kan aldrig kräva att borgarklassen via deras media ska skriva om detta. Inte heller att de öppet borgerliga partierna ska ta debatt om det. Men vi kan kräva att de partier och organisationer som gör anspråk på att främja arbetarklassens intressen tar bladet från munnen och upplysa de omedvetna vad en sådan politik faktiskt innebär av arbetarfientlighet.

Anställda, det vill säga arbetarklassen, har inte mycket mer än strejk att ta till när förhandlingar har brutit samman. Möjligheten att nå framgång med strejker vill nu företagen i Storbritannien bryta genom att det ska bli tillåtet att kunna anlita bemanningsföretag under strejker! Det är tänkbart att kapitalet vinner den striden i GB och blir SD starkare får företagen i Sverige denna möjlighet om inte kampen mot SD tas redan i dag.

Kapitalets egen guru, Milton Friedman, fick Nobelpris i ekonomi när han hävdade att samhället mår bäst av en arbetslöshet på 7%! Sen for han världen runt och föreläste och till och med socialdemokrater föll för denna propaganda som kapitalet jublade åt! Milton Friedman och de borgerliga partierna med Sverigedemokraterna inräknade är de som helt står på företagarnas sida och i direkt opposition till oss löntagare, alltså vi som utgör arbetarklassen. Var står egentligen Socialdemokratin? Partiet lär sig ju hänföras av Friedmans idéer som inte överensstämmer med verkligheten. Den frågan är i högsta grad berättigad!

img011

(här publicerades bilden)

Vi kan inte blunda för den känsla som så många människor har; att andra tar från dem arbete, bostadschanser och social välfärd. Det är det som de främlingsfientliga rider på och förstärker med sin propaganda och tyvärr vinner oftast känslan över förnuftet. När okunnighet om fakta råder är ju utgången uppenbar och slutsatserna självklara, fördomar får fritt spelrum och de okunniga, i den här frågan, faller därför genast offer för SD:s propaganda.

Verkligheten är dock att konkurrensen mellan människor på arbetsmarknaden inte har det minsta att göra med om vissa har utländsk härkomst eller inte, annan hudfärg eller annan religion och kultur. I den mån det spelar in var folk kommer ifrån, etc., är det snarast så att det i högre grad är invandrarna som är arbetslösa.

Vad många inte tänker på (särskilt inte de omedvetna) är ju att med invandrare skapas nya jobb inom många områden. Till exempel skapar inte så få av dem nya företag och med sina kontakter med hemländerna ökar de chanserna för exportindustrin. Den effekten syns även inom gamla etablerade företag där invandrare kommer in på de rätta posterna.

När de nyanlända ska integreras skapas nya arbeten. Till exempel ökar behovet av fler inom arbetsförmedling, lärare inom SFI, ökat behov av socialassistenter, etc. Därtill kommer behovet av nya bostäder, vilket kräver fler byggnadsarbetare, bara det finns en politik som satsar på fler bostäder. Nya bostäder kräver också anslutning av infrastruktur och således folk som anlägger den. Vi ska inte heller blunda för att kundunderlaget för butiker ökar, fler butiker etableras, omsättningen ökar och fler butiksbiträden kan anställas. De nyanlända blir kort sagt en vitamininjektion i samhället. Den demografiska kurvan blir bättre och möter situationen av en åldrande befolkning. Men då krävs att invandringen politiskt sköts på ett konstruktivt sätt.

Många invandrare tar de okvalificerade jobb som många svenskar ratar och lågbetalda vård-, städ- och servicejobb sköter invandrare och dessa branscher skulle bryta ihop om vi inte hade dem. Inte sällan utförs dessa arbeten av invandrare som är överkvalificerade och har akademiska utbildningar från sina hemländer. Frågan är varför svenska arbetslösa personer inte kan tänka sig att ta dessa jobb utan istället inte sällan klagar på att invandrarna tar deras jobb. Jag skulle vilja uppmana dessa personer att ta de jobb som finns och inte skylla på invandrarna. Och får de inte dessa lågkvalificerade jobb får de väl fråga sig vad det är hos dem själva som brister. Kan det vara, som för en del arbetslösa som jag själv känner personligen, att de saknar tåga, att de är för lata och är lite väl begivna på flaskan? De klagar på invandringen och röstar på SD. Mina argument biter inte, men så vill jag ju begripligt nog inte ta upp deras egna tillkortakommanden.

Att invandrarna inte är problemet är dock för många människor alltför abstrakt för att de ska kunna ta det till sig. ”Stoppa invandringen” är så mycket enklare att tänka inför varje problem som uppstår. För visst finns ju problem också.

Många arbetslösa ser sig bortträngda och nedprioriterade när invandrarna kommer. Det är känslor de hyser och, som alla känslor brukar göra, segrar dessa över förnuftet. Sanningen är dock att arbetslösheten skapas av företagen. De anställer inte fler än de har behov av. Och de rationaliserar bort alla de kan avvara. Detta har inget med en misslyckad integrationspolitik att göra. Det handlar enbart om vinstmaximering. Socialt ansvar är inget som har plats i några kvartalsrapporter.

Företagslojalitet

Om det ändå är några som blir bortträngda av invandrare så är det på grund av att de själva inte har kompetensutvecklat sig, eller av personliga skäl som redan är nämnda, och därmed inte har de kvalifikationer som företagen efterfrågar. Då är det lätt att skylla på andra än sig själv eftersom det kräver mindre tankeförmåga och man slipper ställa krav på sig själv.

Självklart måste politikerna satsa mera på bostäder och välfärd, vilket ju är något som har nedprioriterats av våra regeringar sedan omkring trettio års tid och det började alltså långt innan invandringen tog fart på riktigt. Det har således inget med invandringen att göra att det i dag ser ut som det gör. Men åter igen är detta för alltför många allt för abstrakt för att de med sina ringa intressen för samhällsutveckling och politik ska kunna se.

Det är just på grund av politisk omedvetenhet som den främlingsfientliga retoriken går hem hos dem som saknar ideologisk medvetenhet om vilka motsättningarna i samhället är. De är svikna av arbetarrörelsen. De är hänvisade till borgarklassens verklighetsbeskrivning i media och försåtliga underhållning. De är lämnade i sticket av en arbetarrörelse som ju en gång i tiden faktiskt satsade på just ideologisk bildning bland arbetare. Sådant lades ned för cirka 70 år sedan i fackföreningarna, men då hade man kurser av olika slag, bokcirklar, fördrag och bildningsverksamhet för sina medlemmar.

Förr fanns en helt annan klassmedvetenhet, en klassmedvetenhet som idag helt lyser med sin frånvaro hos dem som faller för SD:s propaganda. Just därför är det så viktigt att höja medvetandegraden inom arbetarklassen. Det skulle inte bara leda till att SD reducerades till en sekt utan också till att Allianspartierna inte fick minsta stöd från arbetarklassen i valen.

Det finns bara en väg att gå, som jag ser det, om man vill vända politiken åt vänster och göra samhället mera rättvist och humant, samt att ta udden av SD. Man måste satsa på arbetarklassens ideologiska fostran och lyfta fram dess självklara klassideologi och  medvetandegöra den hos de stora folklagren. Det är nog bara fackföreningarna som kan göra det, men viljan tycks saknas. Var står Socialdemokratin? Frågan är berättigad.


 

Bonuslänkar

En av fem stödjer SD

Kära arbetsgivare, känns det bra att samarbeta med SD?

Företagen och SD ses i smyg

SD och SDU


I Agenda

 

där kunde de inte sitta i samma studio

När programledare Camilla Kvartoft hade intervjuat SDU:s nyvalda ordförande Jessica Ohlson och sen skulle ställa frågor till Richard Jomshof fick hon gå till andra änden av studion. Richard Jomshof och Jessica Ohlson hölls avskilda i studion. De bägge Sverigedemokraterna visade upp partiets inre drivkraft – det bottenlösa hatet! Den här gången riktades det internt.

SDU+SD

Faktiskt är det ganska omoget, rent av ett riktigt barnsligt uppträdande. Och visst är det mycket bland ledande partimedlemmar som är ofullständigt utvecklat och kanske är det just det som gör att partiet till stora delar drar till sig sympatisörer bland svenska befolkningens minst begåvade och därför mest misslyckade del.Reinfeldt om SDs väljare

Andra som dras till partiet är politiskt medvetna personer som vill ha till en ännu starkare kraft än Alliansen för att tvinga tillbaka allt vad arbetarrörelsen har lyckats bygga upp under hundra år. Till den kategorin hör ju människor som traditionellt röstar på M och dit hör självklart också landets arbetsgivarorganisationer. ”Det svenska näringslivet har i det tysta byggt upp allt tätare kontakter med Sverigedemokraterna.” / Di

Den svenska befolkningens minst begåvade och därför mest misslyckade del dras alltså till ett parti som har på sin agenda att än mer sätta dessa på pottkanten.

Radera SD permanent

 

 

 

Han talar inte av okunnighet


Han talar till okunniga

 

och han hoppas på att med deras hjälp underminera

Det är den fackliga verksamheten som sådan han vill åt med sitt skamliga angrepp.

Jag talar om Eric Erfors som på EXPRESSENS ledare 27 maj går till angrepp mot att Transport har uteslutit medlemmar som är med i Sverigedemokraterna. Det är så horribelt så man kan spy och han tar samma liberala strid som man gjorde från borgerligt håll när man förde Adolf Hitler till makten.

Vad alla vet, hoppas jag, så är Sverigedemokraterna ett parti som i grunden har kvar sina nationalsocialistiska idéer, med den skillnaden att de inte skyltar med dem utåt. Att då ett fackförbund inte godkänner dem som medlemmar är full förståeligt och helt självklart. Allt annat är ur facklig synpunkt kontraproduktivt. Det är att skjuta sig i foten om de inte utesluter sådana fascistiska drägg som har som mål att på sikt förgöra den fackliga kampen. Att föda en orm vid sin barm är inte särskilt smart. Det inser ju  alla och det vet även Eric Erfors. Det enda han vill är att facket försvinner. Han är arbetarfientlig och det är därför han försöker få okunniga människor över på sin sida genom att misskreditera Transport.

Eric ErforsNej, han inte en döskalle. Han försöker bara göra en dödgrävares jobb. Han vill begrava fackföreningsrörelsen med argument som är så hårresande korkade för var och en som vet sin historia och som känner till den fackliga kampen och hur den uppstod. Och han vet vad facken står för. Det är just det han vill bekämpa.

Jag tar några citat:

”Transport är det fackförbund som utesluter flest medlemmar på grund av deras politiska åsikter. // Vårdförbundet ett motsvarande förhållningssätt. // socionomfacket SSR också tagit till den drastiska uteslutningsmetoden. // majoriteten av svenska fackförbund har förstått innebörden av vår grundlagsskyddade yttrandefrihet.” Det handlar inte om yttrandefrihet utan om intressekamp och den är inte grundlagsskyddad. Det vet Eric Erfors. Han kunde lika gärna kritiserat vilken förening som helst som utesluter medlemmar som motarbetar föreningens mål. Men han vill vässa fackanslutna Sverigedemokraters argument när de motsätter sig uteslutningar.

”Problemet är att när nu IF Metall har tagit på sig rollen som åsiktsdomstol över vad förbundets 265 000 yrkesaktiva medlemmar får säga i offentligheten …” Det finns tack och lov lite kvar av socialistisk ideologi inom fackföreningsrörelsen, även om mycket har gått förlorat. Att allt inte har fallit i glömska ännu är något som Eric Erfors är bekymrad över. Det handlar inte om åsiktskontroll. Istället handlar det alltså om att ta ansvar för en ideologi! Precis som Eric Erfors tar ansvar för sin nyliberalism. Men den parallellen drar han självklart inte. I så fall avslöjar han sig själv.

Men med detta felaktiga ordval bygger han vidare i sitt argumenterande så det kan låta som en logisk slutsats: ”Ombudsmännen på Olof Palmes gata blir tvungna att plita ihop någon åsiktsguide. Svettigt värre blir det.” Om det var åsikter, och inte en kamp för specifika intressen som det handlade om, då kanske en sådan guide kunde behövas. Men nu handlar det alltså om kampen för de rättigheter som arbetarklassen alltid har fått kämpa för och där oräkneliga arbetare har fått sätta livet till, även om det i Sverige var ganska länge sedan (om vi bortser från alla de som förolyckas på sina arbetsplatser och vars anhöriga knappt någonsin får någon ersättning för). Men just de förhållanden som en gång rådde vill han ha tillbaka. Allt för att kapitalet ska få husera med arbetare efter eget gottfinnande. Det är fegt att inte säga som det är. Det är fegt av Eric Erfors att inte tala klarspråk. Men han förstår självklart att sanningen bara är kontraproduktiv för honom. Det är därför han tala så lömskt.

Eric Erfors drar sig inte ens för uppenbara lögner. Han skriver: ”Riksdagen har tilldelat och delegerat ansenlig arbetsrättslig makt till facken. De exklusiva facken har tilldelats makt att via blockadvapnet driva småföretagare i konkurs. Facken får skattemiljarder för att ägna sig åt myndighetsutövning i a-kassorna. Facken kan befordra sina pampar till domare i Arbetsdomstolen.” Eric Erfors är inte historielös. Han vet att facken inte har fått någonting av riksdagen, inte tilldelats någonting alls. Aldrig fått någonting gratis utan allt har uppnåtts genom blod, svett och tårar. Facken har stridit för precis allt de i dag har uppnått och det ha de gjort mot just sådana politiska krafter som Eric Erfors vill ska ta makten från facken. Han är borgarklassens man. Han är en fiende till arbetarklassen. Han vill bevara borgarklassens förtryck av arbetarklassen i evinnerliga tider.

Och lögnen över alla: ”skattemiljarder till a-kassorna”! Lögnen vet inga gränser! Han vet att varje i stort sett varje arbetare betalar sin tribut till a-kassan. Att staten (läs ‘regering’!) tillåts lägga näsan i blöt är en facklig svaghet!

Eric Erfors är en arbetarfientlig lögnmakare man verkligen bör se upp med!

Läs också Ingvar Persson i AFTONBLADETs ledare.


Jan Guillou-liberaler

 

 

 

Kyrkklockorna ringer


Två timmars ringning

 

Det blev det som varning för nazismen

Det hände när nazisterna tågade på Jönköpings gator den första maj i år och kyrkorna svarade således med en nästan två timmar lång varning genom att låta klockorna ringa mot intolerans, rasism och nazism i en manifestation för det demokratiska samhället och alla människors lika värde. Det var en fullständigt självklar solidaritetsmarkering.

Vanligt folk och fria vänstergrupper var också ute och protesterade. Men från den gamla och väl etablerade arbetarrörelsen var manifestationen långt ifrån den styrka man skulle kunnat önska sig. Om de ens var där.

Kyrkan vs arbetarrörelsen

Nazisterna försöker göra sina röster hörda över allt. Givetvis också på facebook.

Så här skriver en nazist i Svenskarnas parti på facebook den 21 oktober 21:00:

”Jag betraktar nationalismen som en del av den solidaritetskamp du beskriver. På så sätt att kampenheter bäst utgörs av enade, men suveräna folk i suveräna stater. Splittrade nationer kommer att vara polariserade genom detta med mångkultur, & därmed hållas upptagna med konflikter på det nationella planet.”

Detta får ju givetvis inte stå oemotsagt. Därför svarade jag så här:

”OK. Då förstår jag hur du tänker på det området. Du kanske till och med har rätt, ytligt sett.
Men fullt så enkelt är det ju trots allt inte.

Arbetarrörelsen är och har alltid varit en vänsterrörelse. All vänsterrörelse har ju som bekant sina rötter i arbetarklassens kamp från 1800-talet.
Dagens vänster är solidarisk med alla utifrånkommande. Dagens höger är det däremot inte.

Min konklusion blir alltså att utan högern står arbetarklassen i sin kamp enad och det är högern som splittrar och får med sig dem som inte har kampen så klart för sig på grund av ett allmänt ointresse och öra åt höger.

Så i praktiken får du kanske rätt att med etnisk blandning blir arbetarklassen splittrad. Men om ni nationalister och de som av andra skäl bara är rasister, eller av andra skäl är emot invandring, gick hem och stängde dörren om er så skulle nog arbetarklassen stå enad.

Men jag ska också ge en känga åt arbetarrörelsen som sådan. Fram till ca 50-talet hade fackföreningarna politiska bildningskurser. De är väck nu. Fram till ca 30-talet hade arbetarrörelsen också mycket kompetenta agitatorer. Kata Dalström är den mest kända av dem alla efter August Palm, som avled 1922 och Kata året efter. Alla dessa inklusive de som tog vid efter dessa är väck nu. Det finns inga efterföljare i dag och deras namn är nästan bortglömda.

Vad hände med arbetarrörelsen? Jo den infiltrerades av borgarklassen och drev åt höger och det var Hjalmar Branting som inledde den vägen. Därmed splittrades Socialdemokraterna och det svenska kommunistiska partiet bildades. Allt sedan dess har Socialdemokraterna aktivt bekämpat kommunisterna med alla medel inklusive rena lögner och under andra världskriget tog de till och med hjälp av polisen, spärrade in aktiva kommunister, förbjöd deras press och man åtalade aldrig gärningsmännen bakom branden på tidningen Norrskensflamman för mordbrand trots att fem personer dog. Istället rubricerades det som skadegörelse. Domarna blev förhållandevis milda eftersom rätten över huvud taget aldrig nämnde att några hade omkommit i lågorna.
Sveriges värsta terrordåd hade alltså det stöd rättsväsendet kunde ge, men friande domar vågade man sig inte på.

Vi får inte heller glömma att arbetarklassen är borgarklassens klassfiende. Därför har borgarklassen varit mycket aktiv i sin propaganda mot kommunistiska partiet och den kommunistiska idén. Och tyvärr kallade sig Sovjetunionen kommunistiskt, varför det var lätt att skylla olika övergrepp och annat som skedde där, eller bara påstods ske där, för kommunismens fel. Avsikten var att skrämma arbetarklassen till att ta avstånd från just de idéer den själv har skapat. Än i dag används Sovjetunionen som ett avskräckande exempel på kommunism. Och folk tror idag att det handlade om kommunism. Det är nästan helt omöjligt att få folk att fatta att det inte var så. Man kan kalla det socialism, men aldrig kommunism!
Nåväl.
Allt detta har lett till att den politiska medvetenheten sjönk och fortsätter att sjunka. Och tack vare denna låga klassmedvetenhet och det missnöje som finns inom arbetarklassen med löner, arbetsförhållanden, arbetslöshet, bostäder och bostadsområden, social trygghet och allt vad det är, så finns det ett politiskt utrymme för både Sverigedemokraterna och nazister att verka och locka till sig både anhängare och sympatisörer.

När vi dessutom fick en starkt högerorienterad regeringen under Alliansen och missnöjet tilltog ökade sympatierna för dessa krafter i takt med den sociala nedrustningen.

Borgarklassen har inga invändningar mot det som skedde med arbetarklassens ideologiska förfall. Med en svag arbetarklass kan de styra mera som de vill. De har därför inte heller några invändningar mot SD eller nynazister, men i dagens politiska klimat är dessa inte riktigt rumsrena. Det är bara därför som borgarklassen ännu inte står upp och applåderar dem. I arbetarklassens namn säger jag dock; må det heller aldrig ske!

Du är kanske ärlig och vill stå på arbetarklassens sida. Men det blir fel. Om du inser det och har kurage så hoppar du av och jag ska ge dig allt beröm du då förtjänar!”

Varför mobiliserar inte arbetarrörelsen? 

Svaret finns att söka i raderna ovan.

Eva Franchell

Johan Ehrenberg

Huvudlöst


Men inte konstigt

 

Centern är ju samma parti som det gamla Bondeförbundet.

På 30-talet var det ett starkt fäste för nazistsympatisörer. Det var först efter Stalingrad som det började bli lite ”ute” med sådana sympatier.

Att nationalismen frodas i ett parti med rötter i dyngan är ju inte märkligt och internationalism blir en självklar motståndare.  Och att provocera arbetarrörelsen blir ju en självklarhet.

CUF-provo till 1a maj

 

På flera håll i landet ska nazister demonstrera på första maj. Man har fått tillstånd av polisen. Och för polisen som för Bondeförbundet gäller samma sak, sympatierna för nazismen var utbredd och har blivit det nu igen. Man har ju sina traditioner.

Polisens kompisar

Polisen och nazismen

Polisen på kollisionskurs med folket

PS

Visst blir det lite generaliserade påståenden ibland i bloggar. Särskilt i inlägg som detta. Sådant beror på ämnet. Alla kanske inte förstår att det också finns undantag. En person, Jan Wiklund, pekar just på ett sådant undantag:

”Min mammas hembygd Särna i norra Dalarna var ett fäste för bondeförbundet och samtidigt militant antinazistiskt. Det var där flyktingströmmen från Norge gick, för det var säkert.

Det var till och med så militant antinazistiskt så att småbarnen trodde att Hitler var nån sorts djävulsfigur som hade skapat giftiga bär….” 

Skvitt tackar för upplysningen.

 Pershuvud

Polisen och nazismen


Polisen tar ställning

 

Man ska inte hymla om den saken!

”Förra året blev det kravaller i centrala Jönköping på 1 maj när nazistiska Svenskarnas parti (SvP) demonstrerade. Trots att polisen hade förberett sig på att det kunde bli en stökig tillställning utbröt det bråk mellan demonstranter och motdemonstranter. SvP har på nytt fått demonstrationstillstånd den 1 maj. // ‘Jag tycker inte att allmänheten ska vara där av ren nyfikenhet’, säger Lennart Leijon, biträdande operativ chef vid polisen. // Risken är överhängande att motdemonstranter försöker stoppa demonstrationen med våldsamma medel.” / Jnytt

1:a maj firas av arbetarrörelsen! Jag har skrivit om det tidigareFörsta maj firas sedan 1890. Då ska polisen respektera det och inte å ena sidan ge fascisterna demonstrationstillstånd denna dag och å andra sidan uppmana arbetarrörelsen att stanna hemma!”. Förstamajdemonstrationer hålls över hela världen till minne av haymarketmassakern på arbetare i Chicago fjärde maj 1886. Arbetarklassen har sina traditioner.

Denna minneshögtid, första maj, har alltid stuckit i ögonen på borgarklassen och inte sällan utsatts för provokationer av nazister. Inte minst skedde det under trettiotalet i Tyskland.

Jag förväntar mig inte att en vanlig patrullerande polis är bevandrad i arbetarrörelsens historia, men någon i ansvarig ledning inom polisen måste väl ända veta varför och för vad man demonstrerar på första maj. Ja, jag är benägen att tro att man vet det mycket väl.

Polisen har också sina traditioner. Polisen har inte bara i Sverige utan över allt alltid ingripit mot arbetare som har protesterat och strejkat alltsedan industrialiseringens barndom. Redan när nazismen växte i Tyskland uppstod hårda strider mellan kommunister och nazister. I dessa strider ställde sig den tyska polisen på nazisternas sida långt innan Hitler hade kommit till makten.

När kriget bröt ut grep den svenska polisen nazistmotståndare i Sverige. Den svenska säkerhetspolisen kallades i folkmun för Hestapo, en liten ordlek med den tyska nazistiska säkerhetspolisen Gestapo. Folkhumor kan vara ytterst träffande.

Den svenska polisen stoppade distribution av flera vänstertidningar, men mest känt är nog beslag av, distributionsförbud av och censur av Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning, en borgerlig tidning som var öppet nazikritisk och vars chefredaktör och ansvarige utgivare då var Torgny Segerstedt. Redan 1933 skrev han framsynt: ”Den som har ögon att se med, kan icke vara i tvivelsmål om att olyckan är å färde i Tyskland. ” Orden är lika aktuella i dag och man skulle mycket väl i dag kunna skriva: ”Den som har ögon att se med, kan icke vara i tvivelsmål om att nazismen är på stark frammarsch i hela Europa!” Det är inget som bekymrar den svenska polisen, snarare välkomnas den.

Polisen har också sina traditioner. Jag är därför benägen att tro att det är just genom sina traditioner som polisen beviljar nazister att i Sverige i dag med polisens beskydd demonstrera på våra gator och torg. Polisen upprepar i dag vad den gjorde på trettiotalet och fram tills det började bli alltför uppenbart att Tyskland skulle förlora kriget. Svenska nazister var aldrig många ens då, men då som nu demonstrerade de öppet på våra gator. Då som nu blev det konfrontation med antinazister och då som nu hade nazisterna polisens beskydd. Detta har ansetts mycket frånstötande tills nyligen.

Länge sa man att nazisterna illdåd aldrig fick glömmas. Jag minns att TV på sextiotalet hade många program om nazismen just för att vi aldrig skulle glömma. Nu är detta nästan glömt! Nu ska det plötsligt vara mera rumsrent än någonsin tidigare med nazister på våra gator. Deras fascistoida strävanden ska betraktas som en demokratisk rättighet! Och polisen ger dem inte bara sitt oreserverade beskydd igen! De uppmanar till och med demokratiska krafter att inte visa sig ute! Det är lika frånstötande  dag som då!

Men polisen gick till hårt angrepp mot antifascisterna.

Traditioner överges inte i första taget. Inte heller polisens traditioner överges. Dessa traditioner har levt ett dolt liv i några decennier. Det har framkommit att stockholmspolisen i smyg firade Olof Palmes död med hitlerhälsning, men det skedde nog på fler håll. Men man gjorde det i smyg. Snart är väl den tiden kommen när de kan visa sina sympatier helt öppet! Det måste vi stoppa! Vi måste slå vakt om demokratin. Den är lika hotad i dag som för mer än åttio år sedan.

Ärligt talat polisen

(för större bild, klicka på den, texten – klicka här)

Polisens kompisar

Polisen: Håll er borta 1 maj

1 maj får inte tas över av rasisterna

Oroande mobilisering bland svenska nazister

SSU: Oansvarigt att låta nazister demonstrera på första maj

Insamling – Stoppa nazisternas första maj i Jönköping

250 nazister demonstrerade på första maj

Nazister i Eskilstuna 1 maj 2012 En dokumentation

Första maj i Eskilstuna: Antifascister mot nazister

Stoppa Nazisterna i Jönköping Första Maj *Uppdaterat*

Snart är det dags!

Nazislöddret från SMR kommer till Jönköping den första maj.

Billström, poliser och nazister – sakta men säkert förskjuts ramarna och problemformuleringarna

Nynazister vill demonstrera i Gävle på första maj

Kommunen överklagar nazisttillstånd

Avslår överklagan – nazisterna får komma till Jönköping

Bäddat för stökig 1 maj i Jönköping

Upplopp i Eskilstuna vid nazistdemonstration

Nazister ställer upp i regionvalet

Antifascister Skåne: Därför åker vi till Jönköping på första maj

Nazistiska Svp vill in i regionfullmäktige

Uddevalla: RS-medlem misshandlad av nazister

ETIKETTARKIV: NAZISTER

Rör inte våra kompisar