Inte sopas under mattan


Slaveri gav svenskt kapital

 

och förutsättningar för starka svenska företag

Speciellt var det västkustens företagande som fick en vitamininjektion av slaveriet.

”Sverige har ännu inte gjort upp med sin historia inom slavhandeln. För att verkligen värna om mänskliga rättigheter är det viktigt att vi arbetar med historien, nuet och framtiden skriver kulturvetaren och debattören Araia Ghirmai Sebhatu i dagens gästinledare.

Vi vet att Sveriges första slavexpedition under ledning av Louis de Geer köpte 260 frihetsberövade afrikaner i dagens Nigeria och att endast 150 överlevde resan över Atlanten. Sverige hade två kolonier: Cabo Corso med sitt slavfort i dagens Ghana och Saint-Barthélemy i Franska Antillerna med svenska slavar. Utöver människohandeln så tjänade Sverige på att sälja det svenska slavjärnet som användes till kedjor, bojor, slavskepp och vapen. Svensk järnexport var beroende av slavekonomin.” Läs mer.Slaveri SE.jpg”Holländaren Louis de Geer hade i flera årtionden tillverkat vapen och annat i Sverige. 1646 utrustade han ett fartyg som lastat med tyger och metallvaror seglade till nuvarande Nigeria. Där köpte kaptenen elfenben, bomull och cirka 200 slavar som fraktades över Atlanten och såldes till engelska plantageägare på Barbados. Där lastades socker och så startade återfärden till Sverige. Vinsten blev god på denna triangelhandel.

Kung Gustav III ville tjäna pengar. Han köpte ön Saint-Barthélemy från Frankrike 1784. Där anlades en liten huvudstad kallad Gustavia. Två år senare bildade kungen och ett antal svenska affärsmän ett aktiebolag för slavhandel.

1845 beslöt svenska riksdagen att avskaffa slaveriet på Saint-Barthélemy, men inte förrän tre år senare var alla slavar fria. Nu var kolonin inte vinstgivande längre. 1878 såldes den tillbaka till Frankrike.” Läs mer.

De Geer.jpg

Till länkarna i bild: 1. 2. och observera att slaveriet aldrig näms på hemsidan! Däremot har konstären Carl Johan de Geer reflekterat en hel del kring hans släkts historia. Läs mer om det här.

Detta talas det tyst om. När jag gick i skolan för ett halvsekel sedan nämndes detta bara som en parentes. Och inte med ett ord fick vi veta att våra stora koncerner byggdes upp med de rikedomar som slaveriet skapade. Har jag  rätt i min förmodan att man hoppar över det helt i dagens undervisning?

Historisk tystnad.jpg

Slaveri triangelhandel.jpg

1865: Slaveriet förbjuds i USA efter inbördeskriget.

1926: Nationernas förbund antar Slaverikonventionen, som förbinder alla länder som undertecknar den att avskaffa slaveriet.

1948: FN antar den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, som förbjuder slaveri.

”Jämfört med de ledande europeiska slavhandlarnationerna var antalet svenska slavskeppstransporter få. Men Sverige spelade en roll i slavhandeln på flera andra sätt. … frihamn och omlastningsplats för slavskepp av alla nationaliteter. … På grund av de goda villkoren valde allt fler slavfartyg att använda Saint Barthélemy som av- och omlastningsplats. Afrikanska slavar auktionerades ut eller lastades om … och öns ekonomi blomstrade.

Svenska Afrikakompaniet gick i konkurs 1663 … svenskarna tvungna att hitta andra sätt att tjäna på slavhandeln. … sälja svenskt järn. … behövdes till allt från slavbojor till redskap, vapen och skeppsbyggen. … helt beroende av svenskt järn. … en lysande affär för såväl statsmakten som enskilda företagare. Varken förr eller senare har några svenska exportaffärer gått så bra. Järnexporten stod för omkring 80 procent av Sveriges utrikeshandel … De största vinsterna gjordes av de stora handelshusen i Stockholm och Göteborg … De rika storköpmännen som ledde handelshusen blev en ekonomisk elit …  politiskt inflytande, … ekonomiskt uppsving för svensk ekonomi.

… slavhandeln bidrog till Europas snabba industrialisering och växande välstånd …” Läs mer (samma länk som nr 3. nedan).

Slavarna packades som sillar på skeppen.

Slavskepp.jpg

”Sverige var bland de sista i Europa med att avskaffa slaveriet

Kunskapen om slavhandelns grymheter var tillgängliga även i Sverige i slutet av 1700-talet. Flera slaverikritiska böcker gavs ut i svensk översättning och tidningsartiklar om övergreppen under slavhandeln publicerades i ledande svenska tidningar. När anti-slaverirörelsen växte fram i England rapporterade tidningarna om det. Men man höll däremot tyst om Sveriges egen roll i slavhandeln.

I tidningen Dagligt Allehanda, som bland annat lästes på kungliga slottet, skrev man den 16 november 1786: ‘Det är en skam för den upplysta werlden, at slafhandel ännu drifwes äfwen utaf de folkslag, hwilka bekänna sig till Christendomen.’ Samtidigt utfärdas nya kungliga privilegier som uppmuntrade till fortsatt slavhandel på Saint Barthélemy.” Läs mer.

Än i dag är det hart när omöjligt till och med genom Internet att skaffa fram fakta om vilka nu levande familjer som skapade sitt kapital på detta sätt. Slår man till exempel på de Geer kan man på Wikipedia läsa om släkten, men inte ord om att ”Den 12 maj 1646 inleddes den första svenska slavhandelsexpeditionen till Afrika, på initiativ av den ledande affärsmannen Louis de Geer.” Läs mer, tro inte att du får reda på vilka som berikade sig: ”Affärerna gick bra och snart upprättade svenskarna fler handelsstationer längs den afrikanska kusten.”

”Det finns bara två doktorsavhandlingar om den svenska kolonin Saint Barthélemy som också berör slavsystemet – en från 1888 och en från 1951.” Läs mer.

Historisk tystnad 2.jpg

Men visst går det att få fram vilka svenskar som skodde sig på slaveriet. Svensson, en blogg med flera skribenter, har gjort en reseaurch. Ur bloggen (länk nedan) saxar jag följande:

”Direkta förtjänster på slavhandel gjordes bland annat av de som var aktieägare i Västindiska kompaniet. Bland dessa märks kungen själv, Johan Wennerquist & Co, David Schinkel, Carl Olbers, Joachim Wahrendorff, Tottie&Arfwedson, Nicklis Pauli, Lars Kåhre & Co, Lars P:son Reijmers , Bohman, Hassel & Görges, Jacob de Ron & Co, Johan von Aken, Christian Hebbe, Eric Ruuth, Samuel af Ugglas, Johan Wegelin, Hans af Botin, Carl Gustaf Apiarie, Johan Indebetou, Johan Kantzow, Johan Averhoff, Johan Schön & Co, Gabriel Koschell & Co, Carl Indebetou, Jean Le Febure, Bengt Björkman, Henrik Peill, Johan Grill, Simon Hebbe, Carl Gustaf Nordin, Adolf Westerberg. Som synes en mängd representanter för skeppsbroadeln … ”

Bland de som blev rika nämner Svensson följade göteborgsfamiljer:

”Ekman (socker, tobak), Carnegie (socker), Tranchell (socker), Magnus (socker), von Jacobsson (socker), Sahlgren (socker), Alströmer (socker), Santesson (socker), Lorent (socker), Francke (socker, bomull), Lamberg (socker), Prytz (tobak), Gradman (tobak), Minten (tobak), Röhss (bomull), Barclay (socker, bomull), Lampe (tobak), Mellgren (tobak), Willerding (socker), Busck (bomull), Dymling (bomull) och Fürstenberg (bomull). Alla dessa är göteborgsfamiljer.”

Och stockholmsfamiljerna ”Hellgren (tobak), Bäckström (tobak), Ljunglöf (tobak), Apiarie (bomull)”

Och, nämner Svensson, från Gävle: Rettig (tobak), från Norrköping: Swartz (tobak) och från Malmö: Suell (tobak), Kockum (tobak).

Läs Svenssons inlägg i sin helhet här. (Länk 8.)

”Slaveriet och slavhandeln hänger samman med kolonialismen som från 1500-talet till 1950-talet var ett viktigt led i kapitalismens framväxt. Utan kolonialismens enorma koncentration av resurser från resten av världen till Europa – främst till England, Frankrike, Holland, Portugal, Belgien och Spanien – skulle kapitalismen inte fått samma utvecklingskraft som den nu fick.”  Citat ur Marios blogg.


Mer+pil Mindre.jpg

1. Livet som slav

2. Motstånd

3. Slaveriet – en lönsam affär

4. Arvet från slaveriet

5. Historiens värsta brott?

6. Sverige och slavhandeln. Eller: Klart vi ska ha socker till kaffet!

7. Herman Lindqvist ”Våra kolonier de vi hade och de som aldrig blev av”

8. Slaveriet – något som även svenskar profiterade på

9. Reimers – svensk slavhandlare

10. Aktivitetsbunden – hur många slavar gör årets julklappar?

 

 

 

Inbördeskrig eller inte


Inbördeskrig

 

som media skildrar det

Folket har rest sig mot Bashar al-Assad! Den arabiska våren. Folket har tröttnat på en diktaorisk despot!

Ja, det är kontentan av medias rapportering. Men hur sant är det egentligen? J. C. Erixon har tagit fram siffror från ”den oppositionella organisationen Syrian Observatory for Human Rights (SOHR)”, vilken enligt Erxon ”är en av de få organisationer som för en någorlunda tillförlitlig statistik rörande dödsoffren i det syriska inbördeskriget och har varit aktiv ända sedan konfliktens början.”

Med antagandet att antalet dödsoffer i stridigheterna är relativt likartat bland de olika stridande grupperingarna kan man dra vissa slutsatser om vilka som strider i Syrien. Och frågan blir då om det verkligen är ett inbördeskrig när hela 86% av terroristerna är utlänningar? Dessutom med stöd från utlandet. Bör det inte snarare betraktas som ett anfallskrig?

Syrienterroristerna ä 86%r utlänningar.jpgBeaktar man också vilka i väst som vill få bort Bashar al-Assad så ser man att det främst är USA som har haft denna intention och inte ens förnekat att man stödjer ”oppositionens rebeller”, dock med förnkande av stödet till IS (Daesh). Man har mot folkrätten blandat sig i Syriens inre angelägenheter utan formell krigsförklaring och stora delar av omvärden tiger, alltmedan Ryssland fått utstå kritk när de på förfrågan från Bashar al-Assad kommit till undsättning.

Bestickande är ju också att under de fem år som USA sagt sig bekämpa IS har de bara vuxit sig starkare, medan Ryssland pressade tillbaka IS på bara fem  månader!

J. C. Erixion kommenterar siffrorna han presenterar: ”Givetvis kan det finnas skäl att tvivla på dessa uppgifters trovärdighet. Det är ingen hemlighet att SOHR är en oppositionell organisation, som utsatts för häftig kritik för att hysa sympatier med sunnifundamentalistiska rebellgrupper. Detta innebär att det finns en stor sannolikhet att antalet utlänningar bland de syriska rebellernas förluster i själva verket är ännu högre.”

Många gånger får man en bättre bild av verkligheten om man undviker mainstreammedia.

Låt mig saxa några rader:

”Få trodde att det kunde bli värre efter åren med George W Bush. Men det blev det. Fredspristagaren Barack Obama bör bli ihågkommen som den president som satte Libyen, Syrien och Jemen i brand och spred USA:s soldater världen över.” Läs mer.

”Efter terrordåden i Bryssel aktualiseras frågan återigen om hur Islamiska staten kunde växa sig starka och vad vi kan göra för att bekämpa terrorn. Denna artikel skrevs efter Islamiska statens terrordåd i Paris i november 2015 men är lika aktuell idag. Det var västs stöd till rebellgrupper i Syrien som banade väg för terrorn.” Läs mer.

”Över 100.000 syrier har levt under al-Qaidaextremisters förtryck i östra Aleppo. När dessa befriats och Usama bin Ladins efterföljare förlorat sitt viktigaste fäste i Syrien, då ställer sig Sveriges regering och de stora medierna på al-Qaidas sida och sörjer ‘oppositionens’ förlust. Vad vi ser är en politisk och medial härdsmälta.” Läs mer.

”Kriget i Syrien har lett till massdöd, kaos och en närmast ofattbar flyktingkatastrof. Sverige säger sig verka för en politisk lösning, satsar på humanitär hjälp och välkomnar flyktingar. Men sanningen är att svenska biståndsmiljoner också går till syriska krafter som tillsammans med al-Qaidaterrorister mördar och driver människor på flykt.” Läs mer.

”Som i alla krig spelar propagandan en mycket viktig roll i Syrien. I västerländsk och inte minst i svensk media beskrivs kriget i det närmaste som en kamp mellan gott och ont, där Syriens president Assad representerar ondskan själv medan ”oppositionen” består av frihetstörstande rebeller. Den flerfaldigt prisbelönte irländske journalisten Patrick Cockburn har alltsedan krigets utbrott 2011 envist utmanat den bilden. När han besökte Göteborg och bokmässan fick Proletären en pratstund med honom.” Läs mer.

Men även från bloggvärlden finns chans att få en mer nyanserad bild.

Syrien Q Assad-stöd.jpg

(Bilden presenterades i ett inlägg av Skvitt)

”Det finns ju givetvis en förklaring; viljan att få väck denna terrororganisation och att förgöra den, till skillnad från USA och dess allierade som ser destabilisering av regionen som en önskvärd geostrategiskt önskvärd utveckling. Och sådant vågar få media avslöja.”

USA skapar al-Qaida

Läs mer.

Ryssland mot IS

(Bilden presenterades i ett inlägg av Skvitt)

Mer+pil Mindre.jpg från andra bloggare

”Jag hör eller snarare ser en del hånfulla kommentarer från bland annat låtsasvänstern som säger att ”Assadregimen” inte skulle haft en chans utan hjälp från Ryssland och Iran…

Faktum är att utan utländsk hjälp skulle kriget inte ens ha startat och utan att denna hjälp fortsatt strömma in i form av terrorgrupper från hela världen skulle kriget aldrig ha kunnat fortgå. Då hade ingen hjälp utifrån behövts.

..

Alltså 91% var syrier som försvarade sitt eget land mot utländska ockupanter.

Vad är det dessa försvarar? Fri sjukvård, fri skolgång ända upp på universitetsnivå, en religionsfrihet som är så djupt rotad att den betraktas som en del av den syriska kulturen.

Syriska regeringen är FN-legitim och har folkrättsligt rätt och skyldighet enligt mandat från syriska folket i valet 2014 att försvara sitt land. Det är också de som har rätten att begära hjälp utifrån.
USA, Frankrike, Danmark, Israel och alla de hundratusentals avlönade terrorister som befinner sig i Syrien har däremot inget folkrättsligt stöd enligt FN-stadgan att befinna sig i landet. Det är de som är  inkräktarna och den huvudsakliga skulden till det lidande som folken i Syrien, Irak, Jemen med fler genomlider idag och som är orsaken till den massiva flyktingström vi sett senaste åren.” Läs mer.

Mer+pil Mindre.jpg från samma bloggare:

”I maj i år (2016) besökte USA-senatorn Richard Black Syrien. Det han hade att berätta är av stort allmänt intresse och måste enligt min mening spridas vidare så långt det går.

Han berättar att religionsfriheten i Syrien handlar om mycket mer än tolerans. Den är en del av den syriska folksjälen och kulturen. Den är långt mer utvecklad än i t.ex. USA där man i princip knappt accepterar varandra berättar han. T. ex berättar han om hur man på en tidnings eller TV-redaktion hade hängt upp en stor bild av en julgran på väggen inför julen. Där hade man fäst bilder på stupade redaktionsmedlemmar. De flesta muslimer precis som redaktionens sammansättning i övrigt. Detta skulle varit otänkbart i t.ex. USA säger han att man hedrar muslimer på en kristen symbol på detta sätt men här föll det sig helt naturligt.

En av guiderna på resan berättade att han deltagit i de anti-Assad-demonstrationer som startade innan kriget. Han berättade att det plötsligt kom in folk med svarta al-Qaida-flaggor och började sprida religiöst hat i tågen.

Chefsarkeologen i Palmyra som var över 80 år och skött om Palmyra i mer än 40 år halshöggs när han inte ville berätta var de finaste fynden fanns. Därefter hängdes han upp och ner till allmän beskådad i ruinen.” Läs mer. ( Apropå: det är dessa som i västmedia kallas ”frihetshältarna”).

Mer+pil Mindre.jpg ”En artikel i Foreign Policy ger perspektiv på det skäl USA anför för sin militära uppladdning mot Syrien”, skriver Mikael Nyberg.

Mikael Nyberg krigsförvändningar.jpg

Mer+pil Mindre.jpg Lindelöf har länk till Fredsforskaren Jan Öbergs engelskspråkiga artikel som handlar om hans besök i Aleppo.

Lindelöf mediakritik.jpg

Mer+pil Mindre.jpg Om media i största allmänhet och tack till Lasse.
Lasses blogg-Otänkt.jpg

En annan bild


Kvinnor

 

som stödjer Assad för sin frihets skull

På siten Vaken.se finns en video att beskåda. Engelsk  text.

Syrien Q Assad-stöd.jpg

Vill man vara välinformerad måste man lyssna på olika källor, inte bara på mainstream. De sistnämnda har ju valt sida, den som passar USA, Frankrike (som ju styrde landet mellan världskrigen), med flera.

Jag har tidigare vid flera tillfällen påpekat att de islamistiska rebeller som terroriserar landets regering och dess folk har stöd av de starka makterna i väst (länk), så det är ju inte konstigt att våra nyhetsrapporteringar utmålar Assad som en grym diktator. Naturligtvis är det ju inte så. Men även om så vore så var ju livet behagligt och standarden hög innan islamisterna förstörde landet och knappast någon kan vara nöjd med det katastrofala läget.

Läs också mer av detta som jag saxar ett pat citat av: ”Dock kan det ju vara svårt att stå emot i längden när det hela tiden matas in nytt folk utifrån. 2014 – 2015 var 86% av stupade terrorister utlänningar enligt uträkningar på ‘rebellernas’ egna siffror. De får alltså i princip ingen påfyllning alls inifrån. Vilka betalar och vilka beväpnar och försörjer dem?
Motsvarande siffror på regeringssidan var under samma tid 9% utlänningar… Alltså 91% var syrier som försvarade sitt eget land mot utländska ockupanter.

Vad är det dessa försvarar? Fri sjukvård, fri skolgång ända upp på universitetsnivå, en religionsfrihet som är så djupt rotad att den betraktas som en del av den syriska kulturen.

Syriska regeringen är FN-legitim och har folkrättsligt rätt och skyldighet enligt mandat från syriska folket i valet 2014 att försvara sitt land. Det är också de som har rätten att begära hjälp utifrån.
USA, Frankrike, Danmark, Israel och alla de hundratusentals avlönade terrorister som befinner sig i Syrien har däremot inget folkrättsligt stöd enligt FN-stadgan att befinna sig i landet.”

 

 

Att skräpa ned hos andra


Och inte ta sitt ansvar

 

utan tycka att den man skräpat ned hos ska städa upp

Ja, om den saken har Sven en åsikt. Jag är böjd att hålla med honom. Vem gör inte det?

Sven om Grönlandsstädning.jpg

För att se vad Sven skriver ska du klicka här.

Högerpolitik och löntagare


Annat ord

 

för löntagare är arbetare och arbetarklass

Men särskilt det sistnämnda är i dag i det närmaste bannlyst. Ja, det finns till och med de som påstår att klasser inte längre finns! Konstigt!

Konstigt?

Nej, inte alls! Det är bara borgarklassen som vill radera ut klassbegreppet för det gör arbetare klassmedvetna. Det gagnar inte borgarklassen! Och därför klassas (!) alla som använder ord som”arbetarklass”, ”borgarklass” och ”klasskamp” som kommunister. Men de som mest framgångsrikt bedriver klasskamp i dag är just borgarklassen!

Idag stämmer det nog att just bara kommunster talar om klasser och klasskamp. Inga andra gör det längre. Man får dock tala om underklass, medelklass och överklass eftersom det är ord som inte avslöjar vad det verkligen handlar om, hur man förhåller sig till produktionsmedlen. Alltså om man äger dem eller måste sälja sin kroppsliga eller mentala arbetsförmåga till kapitalisterna på den öppna arbetsmarknaden.

Det är inte bara en fråga om ordval!

Man kan vara en kapitalist och ändå fattig som en kyrkråtta! Man kan vara löntagare och ändå rik som ett troll. Skillnaden är att en kapitalist äger kapital (som, väl att märka, inte är det samma som pengar!) och produktionsmedel. Det ger makt över de som de har anställt. De dikterar vilkoren. Och arbetare kan bara slåss för att försöka förbättra sina villkor. ”Arbetarklass” och ”borgarklass” är ord som signalerar klasskamp och samhällsklassernas oförenliga intressen, vilket inte ”underklass”, ”medelklass” och ”överklass” eller ord som ”socialgrupp” gör.

Det finns alltså ordval som gagnar arbetare och ordval som gagnar borgarklassens kapitalister. Och det finns politik som gagnar den ena gruppen och det finns politik som gagnar den andra gruppen. Men tyvärr, dagens arbetarklass tycks helt vilsen i politiken!

Opinion 2016.jpg

Idag slåss man inte på barrikaderna för sina rättigheter. På sin höjd är man organiserad i fackföreningar, vilka idag nöjer sig med förhandlingar och samarbete.

Idag sitter man framför TV:n och knyter näven i byxfickan över allt missnöje och kanaliserar det genom att dras till Sverigedemokrater eller andra högerpartier, vilket ju alla opinionsundersökningar kan bekräfta. Och vad ska man göra när inte ett enda parti finns kvar längre som verkligen driver arbetarklassens verkliga klassintressen? Inte ens Vänsterpartiet står längre för klasskamp värd namnet!

Mitt i eländet

Man får ju göra det bästa som går. Och då gäller det ju att i vart fall att i valen inte lägga sin röst på partier som inte gagnar andra än de besuttna och nationalsocialistiska intressen.

Björn Alvebrand skriver i ett inlägg om hur Alliansens politik fungerar – baserat på på backspegelns facit, vilket är något helt annat än vad dessa partier säger. Verkligheten är en sak som talar sitt tydliga språk. Propagandan är något helt annat!

Läs hans inlägg  här, om vad högerpolitik innebär!

Alvebrand - drivkrafter.jpg

Han avslutar inlägget med följade citatsamling:

”År 1990 var andelen fattiga i gruppen arbetslösa/sjuka stabil och på en relativt låg nivå, kring 6 procent.
Idag 2016 är samma grupp fattiga 33 procent – den kraftigaste fattigdomsökningen bland arbetslösa och sjuka skedde strax efter att den borgerliga regeringen tog över makten 2006.
(Källa: Statistiska Centralbyrån)

2003 räknades drygt 26 procent av studenterna som fattiga.
2013 är motsvarande siffra drygt 42 procent.
(Källa: Statistiska Centralbyrån)

2013 var medianinkomsten i Sverige 18 800 kronor.
Den som hade en inkomst under 11 300 i månaden hamnade därmed under fattigdomsstrecket.
Källa: Statistiska Centralbyrån)

På 20 år har den rikaste promillen i Sverige tredubblat sin andel av landets samlade inkomster.
Tillsammans har de en samlad förmögenhet på 1 120 miljarder.”