Nej, de är inte neanderthalare


Varför de dog ut är en gåta

 

men det var inte för att de var så mycket primitivare än oss

Det har vetenskapen kommit fram till. Och när det än i dag finns personer som är hängivna nazister så har uppenbarligen homo sapiens en bit kvar att gå.

Betryggande är trots allt att nazisterna är ytterst få individer, ofta mycket misslyckade existenser. Mer oroande är däremot att de får allt tänkbart stöd från ordningsmakten när de har fräckheten att visa sig på gator och torg, såsom nu senast i Borlänge på första maj.

Nazister i Borlänge  första maj 2016

Att utmåla dem som idioter är att inte ta dem på allvar. Att de är få är ingen garanti att de inte kan växa sig starka. Vi ser det framför allt i Östeuropa och i Turkiet. Och historien har lärt oss att de kan ta makten, såsom i Italien, Tyskland, Spanien och Grekland på sin tid.

Att de får skända 1:a maj med polisens beskydd är en stor skam.

Det finns inget hinder att förbjuda nazistorganisationer. ”Regeringen för ett odemokratiskt struntprat och sätter krokben för sig själv. De friheter man hänvisar till ska aldrig någonsin avse kränkningar och hot mot andra människor. Hitler röstades fram i ett demokratiskt val, det ska ingen glömma, och nu är det faktiskt fara å färde, säger juristen Peter Nobel, …” / DN

Men fascismen är ju borgerlig. Och vi lever i ett borgerligt klassamhälle. Polisen är borgarklassens yttersta garant. Inte så konstigt att nazister får marschera på våra gator och hålla tal på våra torg. Fascismen är ett kapitalistiskt fenomen. Hitler kom till makten med det tyska kapitalets stöd och fascismens starkaste motståndare har alltid varit vänstern.

Nazister 1sta maj 2016.2Så här såg det ut i Europa 2000 enligt AFTONBLADETs kartläggning. Det är inte bättre i dag.

”Antifascism är en politisk ideologi, organisation eller handling – eller snarare en aspekt av mer omfattande ideologier – som försöker bekämpa fascismen och nazismen.

Organiserat motstånd mot fascismen har funnits, och finns, i hela världen, och kampen började före och under andra världskriget med den underjordiska väpnade motståndsrörelsen i länder ockuperade av fascister och nazister. Motståndsrörelserna kallade sig folkfronter, där kommunister och anarkister ofta hade den mest aktiva och militanta rollen. Man utförde strategiska attentat och sabotageaktioner i små grupper mot fiendens militära ställningar och industriella mål.

Den ursprungliga termen användes på 1920-talet och betecknade det politiska motståndet mot Mussolinis regim; en rörelse som innefattade allt från katoliker till socialister.

Den första betydelsefulla antifascistiska rörelsen var den som under spanska inbördeskriget motsatte sig de spanska falangisterna, med Francisco Franco i ledningen. En av de ledande antifascisterna var anarkisten Buenaventura Durruti, som framgångsrikt försvarade Barcelona och Madrid mot fascisterna i sin Colomna Durruti, och Spaniens folk fick också hjälp av andra länders frivilliga antifascister i Internationella brigaderna.

I och med motståndet mot nationalsocialismen i Tyskland fick begreppet antifascism en bredare betydelse. 1932 bildades det ursprungliga AFA (tyska: ‘Antifascistische Aktion’) av Tysklands kommunistiska parti (KPD), i syfte att garantera partiets fysiska säkerhet gentemot NSDAP och dess paramilitära underorganisation SA. Efter det nazistiska maktövertagandet 1933 blev dock rörelsen tvungen gå under jorden.”  För att ta del av alla länkar, läs mera på Wikipedia.

Historien bakom förstamajfirandet är en blodig sak: ”Det politiska firandet av första maj började inte som kanske många av oss tror – med resliga, mustaschprydda farbröder basunerande ut fotfolkets rättigheter till massorna.

Nej, startskottet gick av första maj år 1886 i Chicago. Över 350 000 arbetare gick ut i generalstrejk och krävde åtta timmars arbetsdag i USA. Två dagar senare grep polisen brutalt in och sköt ihjäl sex obeväpnade strejkande och skadade ett otal andra.”

Låt aldrig nazister solka ned minnesdagen som tyvärr de flesta har glömt. Kampen för bättre villkor för alla löntagare, arbetarklassen, möter hela tiden motstånd från företagarna, borgarklassen. I den kampen väljer nazister och fascister borgarklassens sida samtidigt som de påstår sig stå på arbetarnas sida. Inget kan vara mer förrädiskt. Och tyvärr finns det arbetare som helt saknar politisk insikt och faller för lögner från nazister, fascister och Sverigedemokrater, även för lögnerna från mer etablerade borgerliga partier som C, M, L och Kd.

Läs också: 

Provokation mot folket

Nazister med kravallsköldar tågade genom Borlänge

Ulf Lundén: Socialismen gör oss till människor

”Även de mest hårdhudade politiska hjärtan blöder när nazister marscherar i ens hemnbygd”

Göran Greiders förstamajtal

Varje motaktion mot nazismen är viktig

Bara det jämlika samhället utplånar högerextremismen

”Borgerlighetens favoritfilosof Voltaire föraktade den ’okunniga pöbeln’ och demokratin. Lenin, däremot, ansåg att det var nödvändigt att folket, arbetarna, själva deltog i förvaltandet av samhället.” Läs mer.

 

 

 

 

Provokation mot folket


Första maj

 

det är folkets dag

Folket, majoriteten av det, är ju arbetande människor. Resten, en liten minoritet, är de som lever på vad folket skapar med sitt arbete. Mellan dessa grupper råder en intressekonflikt. Ju mindre arbetarna tjänar och ju mer de tvingas betala för varor och tjänster, dess mer tjänar de som lever av att sälja varor och tjänster så klart.

Arbetarnas dag är första maj. Och arbetarnas fiende är borgarklassen. Dess mest ultimata uttryck manifesteras i nazismen, varur Sverigedemokraterna har sina rötter.

Alla nazister har inte anslutit sig till SD. De mest politiskt och fanatiskt korkade inser inte att vägen framåt för deras politik går genom en förrädisk SD-politik och hoppas på att deras väg leder till en renässans för Adolf Hitlers arbetarfientliga politik där kapitalet har den totala maktens diktatur. Och nu ska de demonstrera på arbetarnas egen dag, första maj! Det har polisen givit dem tillstånd till.

Polisen, och dess historiska motsvarigheter, har alltid stått på de härskandes sida, över allt i världen och genom hela historiens gång. Att polisen därför tillåter nazister att provocera arbetarklassen på dess egen dag är fullkomligt begripligt och inte första gången. Men poliser tillhör ju också arbetarklassen och det gör det ju obegripligt att de inte vägrar göra drängtjänst åt deras egna klassfiender.

Nazister 1sta maj 2016”Första maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag som firas sedan 1890 på initiativ av Andra internationalen, bland annat till påminnelse av Haymarketmassakern 1886.”Wikipedia

I Chicago begicks en massaker på arbetare, den så kallade Haymarketmassakern. Då demonstrerade arbetare för åtta timmars arbetsdag på torget Haymarket. Över 200 poliser ingrep och försökte upplösa demonstrationen och sköt mot de demonstrerande arbetarna. Hur många arbetare som dog vet man inte exakt. En del arbetare dog senare på grund av skador som de åsamkades av poliser. Redan dagen innan hade två demonstrerande arbetare skjutits ihjäl av den av borgarklassen utkommenderade polisen.

I den efterföljande processen avrättades ett flertal demonstranter och senare avslöjades att justitiemord hade begåtts.

Haymarketmassakern ledde till att första maj blev arbetarrörelsens internationella högtidsdag.

August Spies, en av de avrättade, sa vid galgen: ”Vår tystnad från graven blir mäktigare än våra röster som ni dödar i dag”. De orden har besannats.

Det är till minne av händelsen vid Haymarket i Chicago som arbetarrörelsen runt om i världen firar 1 maj och högtidlighåller som arbetarnas dag.

Nu får arbetarklassens allra värsta fiender polisens tillstånd att demonstrera på första maj i Borlänge. Det är skandal och en grov provokation med allt stöd av polisen på samma sätt som de gav kapitalisterna för 130 år sedan!

Men det är ju inget konstig alls att det kan ske. Betala och du får leverans. Alla, nästan, låter sig köpas. De tar emot sin sold och låter sig köpas till att bli soldater i maktens hierarki!

Men i dag demonstrerar vi! Eller hur?

Enade o söndrade

Kyrkklockorna ringer

Den tillåtna organiserade brottsligheten

Rullar bollen utför, nu igen?

 

 

 

Ingen skatt för de rika


Nästan

 

Så ser det ut

Och det borde vara något som alla känner till. Då skulle folk börja protestera.

Skillnaden mellan rika och helt vanligt folk när det gäller skatterna blir än mer uppenbar om man betänker att momsen slår hårdast mot dem som inte har så stark ekonomi. 25% av de redan skattade pengarna går ju till moms för dessa, medan de rika som inte behöver äta upp hela inkomsten kommer undan med med mindre skatt i moms. Den som kan spara hälften av inkomsten istället för att konsumera dagligvaror och liknande kommer alltså undan med 12,5% i moms.

Men det är alltså ändå värre som Stefan de Vylder, nationalekonom, skriver på AFTONBLADET debatt.

Ingen skatt för rika

”Hur förmögenhetsfördelningen utvecklats de senaste åren kan vi bara gissa, eftersom avskaffandet av förmögenhetsskatten också medförde att statistiken över medborgarnas  förmögenheter  avvecklades. Men allt talar för att utvecklingen mot växande klyftor har varit ännu mer extrem när det gäller förmögenheter.

På förmögenheter betalas ingen skatt i Sverige. Att betala skatt på reavinster och aktieutdelningar  har gjorts frivilligt; den som vill slippa nöjer sig med att betala en avgift … på 0,42 procent av tillgångarna. Den som i dag går omvägen över Panama för att minska sin skatt är en åsna.”

Hela debattinlägget nås på länken ovan.

Det är ju helt uppenbart att om dessa förmögna människor betalade skatt efter sin bärkraft, eller i vart fall procentuellt lika mycket som vanligt folk skulle vi ha en välfärd som liknade ett dignande smörgåsbord och statens finanser skulle vara väldigt staka.

Projekt 6-timmars arbetsdag


På försök

 

pågår ett projekt med 6 timmars arbetsdag

Det är på Svartedalens äldreboende. Men projektet har hela tiden ifrågasatts av högerpartierna, inklusive Sverigedemokraterna. Att folk ska slippa slita ut sig är ingen angelägen fråga för borgarklassen.

Sextimmars arbetsdag 4

Birgitta Simonsson (M) säger: ”Detta är inte att använda skattepengar på ett vettigt sätt.”

Har vi inte råd?

Är det för att samhällets pengar inte räcker? Då ska hon ha vett på att tiga! Det är ju hennes parti och de övriga Allianspartierna som hela tiden sänker skatterna. Och det var dessa partier som tyckte att det var väl värt pengarna att införa skattesubventionerade tjänster som RUT- och ROT-avdragen. Men det är ju klart, då användes skattemedel på de besuttna, inte på vanlig sjukvårdspersonal. Det är skillnad! Och det är det som skiljer arbetarpolitik från borgarpolitik.

Visst har vi råd!

Om människor inte sliter ut sig kan de arbeta hela tiden fram till pension och de kommer att behöva mindre sjukvård. Så visst har vi råd. Det handlar bara om att borgarpartierna inte unnar vanligt folk ett anständigt liv.

Läs artikeln här.

 

 

 

Kalla det för vad det är


Inte fusk

 

det är ju bedrägeri i stor skala

Matfusk

EU:s länder måste sätta in massiva polisiära resurser och tvinga företagen att betala avskräckande skadestånd!

Men så länge det är borgarklassens samhällssystem så kommer rättsväsendet att behandla kapitalisterna med silkeshandskar även när de uppträder som bedragare och storsvindlare.

TV-tipset


Passa på

 

kan bara ses till 5 januari

Klicka här, och se de superrika på svt play.

Orättvisan har tagit obeskrivliga proportioner. 85 personer äger mer än hälften av världens rikedomar!

Miljardärer o M Friedman

I Sverige har vi fått ett antal miljardärer genom åren. Det på grund av att även i Sverige har man drivit den politik som Milton Friedmans ekonomiska teorier banade vägen för och vi ser resultatet med bantad offentlig sektor och privatiseringar. Ojämlikheten har ökat och med den även kriminaliteten.

Friedmans teorier togs emot med varm hand av Ronald Reagan och Margareth Tatcher, bland annat. Men det var också den politik som Pinochet drev igenom med våld och tortyr, samt en del andra USA-stödda diktatorer i Latinamerika. Och den ekonomiska teorin fortsätter att styra ekonomin och har kastat ut länder i kris, såsom till exempel Grekland.

Alfred Nobel vrider sig säkert i sin grav över att priset har gått till en person som i strid med hans testamente har vållat mänskligheten den största skada.

Skolan


Olika klasser

 

var vi ju indelade i

Det visste vi, så vi visste var vi hörde hemma. Varje klass hade sitt namn och så är det än i dag. Någon går i 4D, en annan i 7B och så vidare. Och några andra klasser fanns inte, och finns inte. Inte i skolans värld. Skolans värld är borgarklassens värld och i den finns inget klassamhälle. En annan syn på samhället kan ju hota hela borgarklassens existens!

Tänk om skolan lärde ut att borgarklassen lever på de värden som arbetarklassen skapar! Det skulle ju kunna fostra arbetarbarnen till samhällsomstörtande kommunister som vill ta makten från borgarklassen. Istället får barnen veta att de lever i en demokrati där alla kan påverka samhället genom att rösta vart fjärde år och där yttrandefriheten är grundlagsskyddad.

Om barnen istället fick veta att ett fåtal äger produktionsmedlen och därmed äger en stor rikedom som gör att de kan skaffa sig tidningar och TV-kanaler och genom dessa föra fram en borgerlig ideologi och en borgerlig syn på samhälle och världshändelser så hade barnen kanske undrat om inte det kan utgöra ett hot mot demokratin. Och om det inte också innebär att detta fåtal har stora möjligheter att påverka samhället och den politik som ska föras och till och med vad skolan ska förmedla. De kanske till och med skulle börja undra om inte det är så att regeringar är beroende av konjunkturer som de inte själva kan påverka.

Ja, barnen skulle till och med kunna fråga sig om det inte är diktatur när ett fåtal har makten över flertalet.

Skolan

I skolan fick vi lära oss den svenska geografin. Vi började med vårt eget landskap och vilka orter som fanns där. Sen fick vi lära oss vilka företag som fanns på dessa orter och vad de tillverkade. Så vi fick alltså lära oss vilka som gav människorna ett arbete att försörja sig på. Men vi fick inte veta i vilken lyx företagens ägare levde i utan att själva behöva sätta sin fot i fabrikerna eller ställa sig vid maskinerna.

Det var mycket vi inte fick lära oss. Allt kan man ju inte lära sig. Skolan måste göra ett urval, men efter vilka premisser? Det fick vi inte lära oss. Annars kunde ju skolan ha varit så juste att den talade om för oss att det är borgarklassens urval av kunskaper vi förmedlades. Men den kunskapen skulle absolut inte på några villkors vis förmedlas. ”Skolan är objektiv!” var det som förespeglades oss. Och så är det än i dag.

Men hur objektivt var det?

Vi hade en lärobok i vilken det stod att marxismen är en livsåskådning (sic!). Det säger väl allt!
Nä, inte allt!
Marxismen beskrevs felaktigt, men det var inte det värsta. Marxismen togs upp under religioner! (Sic!!!).

Om inte vi medvetna elever hade poängterat dessa grava fel för övriga klassen hade våra mindre reflekterande och medvetna klasskamrater alltså gått resten av livet i dessa vanföreställningar.

Det jag undrar är om det var avsiktligt att vilseleda oss elever och om skolverket stod bakom det, eller om allt var ett misstag. Men jag tror att vilseledandet var högst avsiktligt.

När jag var ung

flockades vi politiska vänsteraktivister runt Rosenberg, en gammel man och lågutbildad. Minns jag rätt var han diversearbetare, kanske pensionerad när vi träffade honom.
Han kom ofta upp på vår lokal efter att vi hade haft demonstration. Ibland annars också.

Vi kunde sitta i timmar och lyssna på hans utläggningar om världshändelserna och hans analyser och hur han satte in händelserna i sina historiska perspektiv. Och hans klassanalyser var klockrena. Han var verkligen beläst! Men det han kunde hade han studerat på egen hand. Och jag är ganska övertygad om att jag har mött få i mitt liv med hans kunskapsbredd och intelligens, oavsett utbildningsnivå. Det är en erfarenhet jag har burit med mig sedan dess.

Det hade säkert varit bättre om han hade arbetat som historie- och samhällskunskapslärare än de vi hade. Inte för att de var dåliga lärare, men de lärde ju ut den borgerliga varianten som stod i läroplanen. Lite av verklighetsförfalskning och sned vinkling så klart, men det är ju deras jobb och inget de reflekterar över. Därför var det heller inte vår lärare, utan vi medvetna elever själva, som påpekade att det stod helt galet i boken som skulle lära oss att marxismen är en religion.

Många i min generation lever fortfarande i skolans föreställningsvärld

Det sas aldrig rent ut, men bilden av samhället vi förespeglades var att företagen ger oss hälsa och välstånd. De erbjuder oss arbeten så vi får lön och kan försörja oss. Och utan dessa företag skulle vi sjunka ned i armod och letargi och faktiskt svälta ihjäl, eller återgå till stenåldern. Det sas aldrig att vi tillhör arbetarklassen, men underförstått fick skolan oss att förstå att vi hela livet kommer att vara som små barn – och företagarna, som aldrig kallades kapitalister, de är som föräldrar för oss ur arbetarklassen, fast det kallades vi ju aldrig för.

Så fick vi alltså veta vår plats i samhället och så är det än i dag i borgarklassens skola.

I denna föreställningsvärld lever stora delar av min generation och även de yngre generationerna. Det är skolans förtjänst, de borgerliga mediernas förtjänst och hela borgarklassen förtjänst. En motkraft till detta var förr fackföreningarnas bildningsverksamhet, men den har upphört. Resultatet av detta är att vanliga arbetare i stor uträckning röstar på arbetarfientliga borgerliga partier och till och med fascisterna i SD!


Peter Tillberg

 

Har vi råd


Eller inte

 

Har vi råd med socialbidragstagarna

De kostar 10,5 miljarder i biståndspengar. Moderaterna tycker inte det. Rut- och Rot-bidragen har vi dock råd med. De kostar nästan det dubbla, 20 miljarder. Moderaterna tycker det. Men det var ju de som hittade på det. Och det är bara de välbeställda som har råd att nyttja Rot och Rut, alltså de som aldrig behöver sociala biståndspengar.

När hörde du någonsin en moderat knorra för att skatteflyktingarna kostar samhället 400 miljarder? Tänkte väl det. Det finns inte en enda socialbidragstagare som kan fly med sina pengar, de har ju inga. Men befaras fuska med bidragen och därför ska inte dessa ha någon integritet. Socialen ska kunna komma hem på oannonserade hembesök för att kontrollera att de inte har mer än fattigdomen att vältra sig i. Men de stora fuskarna är miljonärerna och miljardärerna som fuskar bort 400.000.000 kronor. Kanske dags för krafttag mot dem, men det har vi aldrig hört en moderat begära.

Läs Kim Fredrikssons artikel.

Råd och inte enl M

En stor skillnad mellan hur socialbidragstagare behandlas och hur en Rotbidragstagare behandlas kan jag ge upplysning om.

Behöver man socialbidrag måste man vända ut och in på hela den ekonomiska situationen, på sitt liv och hur det sociala nätverket ser ut. Sen ska det utredas och dras i möte på Socialförvaltningen för att avgöra om skälen är tillräckliga.

Gör man en renovering i sin bostad, förutsatt att man äger den, och anlitar en firma är det busenkelt. När räkningen kommer är avdraget redan gjort. Inget ifrågasättande, ingen myndighet, ingen kontroll. Men å andra sidan, ingen på samhällets avigsida äger sin bostad. Det är skillnaden.

Borgarklassen värnar om sina klassintressen. Arbetarklassen borde värna om sina!

En miljökatastrof hotar vår tillgång på livsmedel


Bidöden

 

en av människan skapad katastrof

Och den slår ju tillbaka mot oss själva. Läs här på Supermiljöbloggen.

Bi försvinner

I ett ganska nyligen publicerat inlägg tog jag upp humledöden.

Humleförgiftning

På den tiden vi hade småskaliga jordbruk var bonden intresserad av att gården kunde försörja honom och lämnas över till barnen, vilka i sin tur skulle ta den och lämna över en dag till sina barn och så vidare, generation efter generation i ett aldrig avslutande scenario. Idag handlar det om att kränga ut mesta möjliga ur marken till största möjliga vinst. Vad som kommer sedan är ointressant.

Kapitalisterna har tagit över.

Den gamle bonden i det feodala samhället har ersatts av en kapitalist och därmed drabbas naturen och miljön, men på sikt också hela mänskligheten. Historien har aldrig upplevt något så destruktivt som kapitalismen. Den har en inneboende hänsynslöshet som bottar i den enda drivkraft den har, nämligen profitintresset.

Borgarklassen har tagit över efter bondeklassen. Nu är det den klassens intressen som styr och det är bara destruktivt på alla plan, inte minst det ekologiska.


Läs även ”Självförstärkande effekter” och de länkar som finns där.

 

6h-arbetsdag till förvaltningsdomstolen


Sextimmars arbetsdag

 

det är något som skrämmer borgarklassen

För tänk om det går igenom inom hela näringslivet. Då skulle det mesta av arbetslösheten försvinna. Kanske all arbetslöshet, till och med. Och i många branscher skulle det bli svårt att rekrytera. Företagen skull tvingas bjuda över varandra för att få tag i folk. Vi skulle få en ökad löneglidning. Det är ett fenomen som i de flesta branscher har avstannat sedan vi fick den arbetslöshet som Milton Friedman (hyllad av all världens högerkrafter) sa att samhället behöver för att må bäst, 7%.

Nu har ju historien visat att Milton Friedmans ekonomiska teorier inte står sig i verkligheten, men det är ju en annan sak. Dock har de varit bra för tillbakapressandet av arbetarklassen och till gagn för kapitalet. Det var ju det som var meningen. Sådant får man Nobels ekonomipris för.

Den 8 juni i år skrev jag om försöket i Göteborgs kommun, där man införde sextimmarsdag för 60 anställda på Svartedalens äldreboende. Det retade gallfeber bland borgarklassen.

arbetarfientlighet

”Bo Andersson, ledamot i kommunfullmäktige vågar inte sticka ut hakan totalt och säga att detta experiment måste avbrytas. Istället kräver han, som synes i bilden ovan, att få svar på vad som är ett lyckat experiment. Han hoppas på så sätt få igång en motattack mot reformen genom att ifrågasätta dess framgång.” / Skvitt

”Det är ett politiskt fulspel från vänstern att invagga hårt arbetande personal i tron att sextimmarsdagar kommer införas permanent – när det inte finns någon finansiering, skriver Bo Anderssen (FP).” / GP.

Nu vill Stig Löfving (se bilden nedan!) pröva Västra Hisingens beslut om försöket med sextimmarsdagen. Jag har lite svårt att se vad han egentligen är ute efter. Vill han verkligen sätta käppar i hjulen på något som skulle kunna ge arbetarklassen et starkt argument för ett införande av sextimmarsdag inom hela arbetslivet? Det är i så fall märkligt, med tanke på hans förflutna inom SPF Seniorerna, som ju har sina rötter i Sveriges Folkpensionärers Riksförbund, SFRF, vilket till stora delar bestod av kommunister och syndikalister när det bildades. Men det har kanske förborgerligats sedan dess. Eller är det Stig själv som har borgerliga sympatier. Svårt att säga, hans partifärg kan jag inte hitta.

6timmars till förv.-domstol

Det är många som gärna ser att försöket inte får någon framgång. Det ska ju utvärderas. Men redan nu vet vi att alla är stormförtjusta och att det fungerar alldeles utmärkt.

Ett halvår efter start skriver GP: ”Den positiva bilden bekräftas av Bengt Lorentzon, följeforskare och konsult.

– Sköterskorna upplever att de har fått bättre arbetstider och mer tid för hyresgästerna. De känner sig själva gladare, piggare och mer avkopplade. Det gör i sin tur att undersköterskorna bedömer att hyresgästerna också blir gladare och piggare, säger han.”

Från moderat håll kommer så klart ilsken, men också riktigt korkad kritik: ”Det är fel att använda skattebetalarnas pengar på spektakulära projekt. Först driver de rödgröna linjen hårt med rätt till heltid för alla anställda i Göteborgs stad – och därefter vill man att personalen ska arbeta deltid, men få lön för heltid. Det motverkar målsättningen att uppnå jämställdhet, säger Birgitta Simonsson, moderat ledamot i kommunfullmäktige.” / Arbetet

Försökets mål är att ”få svar på frågan om kortare arbetstid påverkar personalens hälsa, om det skapar fler jobb eller ger några andra samhällsekonomiska vinster. Forskare kommer att följa försöket och ett annat äldreboende i samma stadsdel agerar kontrollboende i studien. Även de boende på Svartedalens äldreboende kommer att få svara på frågan hur de upplevt försöket.” / GP

Tänk om det ger samhällsekonomiska vinster! Huga! Vad ska då kapitalisterna säga, de som vill att alla ska slåss om de få jobb som finns och vara tacksamma för den lön de får?

ett större grepp kring arbetstidsförkortningsfrågan. Då gäller det hela samhället och att staten tar ett ansvar

Arbetstid 6tim


 

Läs också inlägget från 5 juli om sextimmars arbetsdag.

 

Det nya övevakningssamhället


Jon Veman

 

en läsvärd herre

Om du inte känner till honom så kan jag ju avslöja att han är frilansjournalist, verksam i Sverige och Latinamerika, och författare till boken Åtgärdslandet. Nu skriver han om de nya möjligheterna att övervaka oss ned i minsta detalj, inte bara vad vi gör på nätet.

Nya 1984

”Det som hittills bara gått att göra på nätet, det blir nu möjligt i den fysiska världen – att studera människors beteende ned i detalj, alla, hela tiden.

Det säger Ben Waber, vd och grundare till företaget Sociometric solutions, och det han talar om är ett system som de har utvecklat för att analysera dynamiken på en arbetsplats. Varje anställd utrustas med vad som ser ut som vanliga id-brickor, men som är uppkopplade och mäter bland annat hur personen rör sig, med vem den talar, och i vilket tonläge.”

Som Sverige ser ut i dag behöver vi inte oroa oss för Storebror Staten så länge vi håller oss inom lagens råmärken. Men det finns andra. Alla har väl hört att arbetsgivarna följer oss på facebook. Och det är nog i första hand kapitalet vi ska oroa oss för. Allt som gagnar kapitalisternas affärer utnyttjar de och det är oss de utnyttjar och sätter press på. Vi är redan utsatta som det är och nya möjligheter försätter de icke.

När ”Big data” ligger till grund för politiska beslut, och vi är redan i det gränslandet, då är vi helt i händerna på teknokrater som bara bryr sig om profit och inte ser några mjuka värden som humanitet, solidaritet eller till exempel kultur.

Det handlar alltså om kapitalets diktatur istället för frihet och demokrati i ett vidare perspektiv än det folk i allmänhet tänker (vem är ens medveten om det?). Det handlar om borgarklassens övertag över arbetarklassen, för att nu skriva det på näsan. Sådant finns det ingen urna att lägga en valsedel i, ändå är det politik i högsta grad (vem är ens medveten om det?).

”.. i USA säljs exempelvis redan bilar som kan blockeras på avstånd om köparen missar avbetalningar.”

”Samsungs senaste modeller skickar ljudupptagning till en server där den analyseras för att kunna ge svar på komplexa kommandon som ‘rekommendera en bra deckare’. I användaravtalet står ‘var medveten om att om ditt tal innehåller personlig eller annan känslig information, är den informationen bland det som fångas in och skickas vidare’.

Mängden uppkopplade prylar i våra hem ökar explosionsartat.”

”Det går att utläsa mycket om en människa från något så enkelt som ett kylskåp, exempelvis ditt hälsotillstånd. Konsumtionsmönster, dygnsrytm – tillsammans med en massa andra data är det kommersiellt värdefull information, säger Parker Higgins från nätfrihetsorganisationen Electronic frontier foundation.”

Läs mer.

Proletariatet och herreklassen


Två förhållningssätt

 

och helt olika moral

De allra fattigaste får tigga, men de rikaste lever på att luras. Se bara hur lögnaktig reklamen är.

Tiggare luras ej

Men det som stör mig mest är att folk spottar på tiggare, men ser upp till till den herreklass som helt saknar moral.

Sveriges problem i dag


Svenska löntagare och invandringen

 

Arbetarrörelsen, Socialdemokratin och Sverigedemokraternas arbetarfientlighet

Att många arbetare känner sig hotade av invandring och utländsk arbetskraft är knappast någon nyhet. Inte heller att det råder konkurrens om jobben, vilken förstärker denna känsla. Och det är just dessa känslor som det främlingsfientliga Sverigedemokraterna gör vad de kan för att förstärka med sin intensiva propaganda. För att motverka att känslor tar över behöver man kunskap. Här borde arbetarrörelsen ta sitt ansvar, nu såsom den en gång gjorde.

Konkurrens om de befintliga jobben är något som arbetsgivarna vill ska råda och ju högre arbetslösheten är dess mindre problem har de med sina anställda som inte vågar ifrågasätta, ställa krav eller säga upp sig med risk för att inte få ett nytt jobb. Lönerna kan också pressas ner på grund av konkurrensen om de befintliga jobben och den stora arbetslösheten. Av vinstintresse låter de hellre sina anställda jobba övertid än att anställa fler och anlitar hellre bemanningsföretag av samma skäl.

Företagare och anställda har faktiskt motstridiga intressen, vilket borgarklassen gärna talar tyst om. Det är dock dessa motstridiga intressen som leder till att det ibland utbryter konflikter på arbetsmarknaden. Sverigedemokraternas (dock ej erkända) fascistiska ideologi är emellertid helt uppenbar för varje politiskt medveten människa i det att dessa motstridiga intressen av SD påstås icke existera och de propagerar för ”samförstånd istället för klasshat”.

Klassamarbete

Denna ”samförstånds”-politik är för vanligt folk en mycket allvarligare del av deras politik än främlingsfientligheten. Ändå talas det nästan inte om det. Vi kan aldrig kräva att borgarklassen via deras media ska skriva om detta. Inte heller att de öppet borgerliga partierna ska ta debatt om det. Men vi kan kräva att de partier och organisationer som gör anspråk på att främja arbetarklassens intressen tar bladet från munnen och upplysa de omedvetna vad en sådan politik faktiskt innebär av arbetarfientlighet.

Anställda, det vill säga arbetarklassen, har inte mycket mer än strejk att ta till när förhandlingar har brutit samman. Möjligheten att nå framgång med strejker vill nu företagen i Storbritannien bryta genom att det ska bli tillåtet att kunna anlita bemanningsföretag under strejker! Det är tänkbart att kapitalet vinner den striden i GB och blir SD starkare får företagen i Sverige denna möjlighet om inte kampen mot SD tas redan i dag.

Kapitalets egen guru, Milton Friedman, fick Nobelpris i ekonomi när han hävdade att samhället mår bäst av en arbetslöshet på 7%! Sen for han världen runt och föreläste och till och med socialdemokrater föll för denna propaganda som kapitalet jublade åt! Milton Friedman och de borgerliga partierna med Sverigedemokraterna inräknade är de som helt står på företagarnas sida och i direkt opposition till oss löntagare, alltså vi som utgör arbetarklassen. Var står egentligen Socialdemokratin? Partiet lär sig ju hänföras av Friedmans idéer som inte överensstämmer med verkligheten. Den frågan är i högsta grad berättigad!

img011

(här publicerades bilden)

Vi kan inte blunda för den känsla som så många människor har; att andra tar från dem arbete, bostadschanser och social välfärd. Det är det som de främlingsfientliga rider på och förstärker med sin propaganda och tyvärr vinner oftast känslan över förnuftet. När okunnighet om fakta råder är ju utgången uppenbar och slutsatserna självklara, fördomar får fritt spelrum och de okunniga, i den här frågan, faller därför genast offer för SD:s propaganda.

Verkligheten är dock att konkurrensen mellan människor på arbetsmarknaden inte har det minsta att göra med om vissa har utländsk härkomst eller inte, annan hudfärg eller annan religion och kultur. I den mån det spelar in var folk kommer ifrån, etc., är det snarast så att det i högre grad är invandrarna som är arbetslösa.

Vad många inte tänker på (särskilt inte de omedvetna) är ju att med invandrare skapas nya jobb inom många områden. Till exempel skapar inte så få av dem nya företag och med sina kontakter med hemländerna ökar de chanserna för exportindustrin. Den effekten syns även inom gamla etablerade företag där invandrare kommer in på de rätta posterna.

När de nyanlända ska integreras skapas nya arbeten. Till exempel ökar behovet av fler inom arbetsförmedling, lärare inom SFI, ökat behov av socialassistenter, etc. Därtill kommer behovet av nya bostäder, vilket kräver fler byggnadsarbetare, bara det finns en politik som satsar på fler bostäder. Nya bostäder kräver också anslutning av infrastruktur och således folk som anlägger den. Vi ska inte heller blunda för att kundunderlaget för butiker ökar, fler butiker etableras, omsättningen ökar och fler butiksbiträden kan anställas. De nyanlända blir kort sagt en vitamininjektion i samhället. Den demografiska kurvan blir bättre och möter situationen av en åldrande befolkning. Men då krävs att invandringen politiskt sköts på ett konstruktivt sätt.

Många invandrare tar de okvalificerade jobb som många svenskar ratar och lågbetalda vård-, städ- och servicejobb sköter invandrare och dessa branscher skulle bryta ihop om vi inte hade dem. Inte sällan utförs dessa arbeten av invandrare som är överkvalificerade och har akademiska utbildningar från sina hemländer. Frågan är varför svenska arbetslösa personer inte kan tänka sig att ta dessa jobb utan istället inte sällan klagar på att invandrarna tar deras jobb. Jag skulle vilja uppmana dessa personer att ta de jobb som finns och inte skylla på invandrarna. Och får de inte dessa lågkvalificerade jobb får de väl fråga sig vad det är hos dem själva som brister. Kan det vara, som för en del arbetslösa som jag själv känner personligen, att de saknar tåga, att de är för lata och är lite väl begivna på flaskan? De klagar på invandringen och röstar på SD. Mina argument biter inte, men så vill jag ju begripligt nog inte ta upp deras egna tillkortakommanden.

Att invandrarna inte är problemet är dock för många människor alltför abstrakt för att de ska kunna ta det till sig. ”Stoppa invandringen” är så mycket enklare att tänka inför varje problem som uppstår. För visst finns ju problem också.

Många arbetslösa ser sig bortträngda och nedprioriterade när invandrarna kommer. Det är känslor de hyser och, som alla känslor brukar göra, segrar dessa över förnuftet. Sanningen är dock att arbetslösheten skapas av företagen. De anställer inte fler än de har behov av. Och de rationaliserar bort alla de kan avvara. Detta har inget med en misslyckad integrationspolitik att göra. Det handlar enbart om vinstmaximering. Socialt ansvar är inget som har plats i några kvartalsrapporter.

Företagslojalitet

Om det ändå är några som blir bortträngda av invandrare så är det på grund av att de själva inte har kompetensutvecklat sig, eller av personliga skäl som redan är nämnda, och därmed inte har de kvalifikationer som företagen efterfrågar. Då är det lätt att skylla på andra än sig själv eftersom det kräver mindre tankeförmåga och man slipper ställa krav på sig själv.

Självklart måste politikerna satsa mera på bostäder och välfärd, vilket ju är något som har nedprioriterats av våra regeringar sedan omkring trettio års tid och det började alltså långt innan invandringen tog fart på riktigt. Det har således inget med invandringen att göra att det i dag ser ut som det gör. Men åter igen är detta för alltför många allt för abstrakt för att de med sina ringa intressen för samhällsutveckling och politik ska kunna se.

Det är just på grund av politisk omedvetenhet som den främlingsfientliga retoriken går hem hos dem som saknar ideologisk medvetenhet om vilka motsättningarna i samhället är. De är svikna av arbetarrörelsen. De är hänvisade till borgarklassens verklighetsbeskrivning i media och försåtliga underhållning. De är lämnade i sticket av en arbetarrörelse som ju en gång i tiden faktiskt satsade på just ideologisk bildning bland arbetare. Sådant lades ned för cirka 70 år sedan i fackföreningarna, men då hade man kurser av olika slag, bokcirklar, fördrag och bildningsverksamhet för sina medlemmar.

Förr fanns en helt annan klassmedvetenhet, en klassmedvetenhet som idag helt lyser med sin frånvaro hos dem som faller för SD:s propaganda. Just därför är det så viktigt att höja medvetandegraden inom arbetarklassen. Det skulle inte bara leda till att SD reducerades till en sekt utan också till att Allianspartierna inte fick minsta stöd från arbetarklassen i valen.

Det finns bara en väg att gå, som jag ser det, om man vill vända politiken åt vänster och göra samhället mera rättvist och humant, samt att ta udden av SD. Man måste satsa på arbetarklassens ideologiska fostran och lyfta fram dess självklara klassideologi och  medvetandegöra den hos de stora folklagren. Det är nog bara fackföreningarna som kan göra det, men viljan tycks saknas. Var står Socialdemokratin? Frågan är berättigad.


 

Bonuslänkar

En av fem stödjer SD

Kära arbetsgivare, känns det bra att samarbeta med SD?

Företagen och SD ses i smyg

En av fem stödjer SD!


Skrämmande

 

men tyvärr sant

Enda trösten är att SD fått sina sympatier från de andra högerpartierna den här gången. Fortfarande har de dock många sympatisörer bland vanliga arbetare, som tyvärr är allt för politiskt obegåvade för att inse att inget högerparti gynnar dem.

Opinion 2015-09-15Många av dessa politiskt obegåvade arbetare inser inte ens att SD är ett högerparti allra längst ut på yttersta högerkanten med en fascistisk ideologi. Det innebär att om SD får som de vill så kommer de att avskaffa alla reformer som arbetarrörelsen har lyckats driva igenom under alla år av kamp för sina rättigheter.

De försämringar som Alliansen hann med att åstadkomma för vanligt folk skulle framstå som futtigheter i jämförelse med vad SD vill driva igenom. Men tyvärr kopplar nog inte dessa politiskt obegåvade arbetare ihop dessa försämringar med att det är ren högerpolitik, utan efter alla år med SD:s propaganda tror de att allt är invandringens fel.

Givetvis måste man lasta arbetarrörelsen, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet för att de inte har lyckats klargöra vad arbetarklassens intressen egentligen är och vad en arbetarideologi verkligen innebär. Så går det när man lägger klasspolitikens retorik på hyllan och låter borgarklassens idéer tränga sig in hos arbetarklassen.

”I dag sparkar riksdagen i gång med högtidlig ceremoni i kammaren. // Därefter ska statsminister Stefan Löfven (S) läsa upp sin regeringsförklaring, vilket innebär att han pekar ut riktningen för den politik som man ska föra under året. 

‘Jag tror vi får ett annat arbetsklimat i riksdagen i år’, säger Tomas Eneroth. ‘Det är vårt andra år och det innebär att de borgerliga partierna nu har att förhålla sig till den budget som vi lägger på riksdagens bord. SD har visat att de inte är ett parti som följer gängse spelregler. // För oss är det överhuvudtaget inte aktuellt att ha en dialog eller samverkan med dem. … när man nu konkret kommer att se att a-kassan höjdes, att bostadsbyggandet sätter i gång, att det kommer resurser till kommunerna och att arbetslösheten bland unga sjunker, då kommer förtroendet för vår politik att öka’.” /AB

Tomas Eneroth är hoppfull. Det måste han ju vara. Men jag tror det krävs än mer arbetarvänlig politik än vad regeringen förmår för att bryta SD:s framgångar bland arbetarklassen och om budgeten inte räcker till så måste det till lite pedagogik. Då kan man inte vara stum i klassfrågan. Då måste man istället vara tydlig och just pedagogisk efter att i ett halvt sekel bara låtsas som om klassmotsättningar inte finns. För talar man inte om klassfrågor så spelar man på de borgerligas och högerextrema partiernas planhalva, på borgarklassens, fascismens och Sverigedemokraternas planhalva. Vad spelar det då för roll att man sjunger Internationalen på första maj?

De politiskt obegåvade arbetare, som attraheras av SD, har inget politiskt intresse. Det går dem helt förbi att en terroristperson som Anders Behring Breivik har i princip samma politiska ideologi och strävan som SD. De politiskt obegåvade arbetarna är inte medvetna om att norge-terroristen hyllas av SD för sitt fruktansvärda massmords-attentat mot arbetarungdomar som hade kunnat vara deras egna barn.

De politiskt obegåvade arbetarna är inte medvetna om att kärnan inom SD inte tycker att sådan terrorism är principiellt oacceptabel. För dessa politiskt efterblivna arbetare finns ingen klassförståelse. För dem finns bara en ”logik”, att alla deras problem beror på invandrare. De ser inte att om de hade ansträngt sig en liten aning i skolan så hade de haft det betydligt bättre ekonomiskt och socialt. Invandrarna har ingenting med deras usla situation att göra. Den beror uteslutande på en klassfiende som de inte ens vet namnet på, borgarklassen och på denna klass politiska företrädare, C, Fp, Kd och M. Dit hör nu också SD och en röst på dem är för arbetarna som att låta vargen vakta fåren.

Nu krävs alltså ett lyft för arbetarnas ideologi. Socialdemokrater och vänsterpartister, men även LO-facken måste bli tydliga i klassfrågor annars kommer SD att ta över än fler från vänstern. Men det är väl att drömma.

Kent Ekeroth om norgeattentaten

Stopp!


Här och nu

 

sluta mobba de svagaste i samhället

Tyvärr går trenden åt motsatt håll. ”Ett konkret exempel är när den tidigare justitieministern Beatrice Ask och Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé i en debattartikel (Dagens Nyheter den 30 april) skrev att ”organiserande av tiggeri ska förbjudas”. Genom ett förbundsbeslut i Bohuslän kommer Moderaterna i höst även ta ställning till ett nationellt totalförbud mot tiggeri. Det här är förslag som tidigare enbart hörde SD till, men som nu allt mer smygs in i de etablerade partiernas retorik. Det är en oroväckande trend som vi måste sätta stopp för. Här och nu.” Det skriver Marika Markovits direktor, Stockholms Stadsmission på SvD debatt.

Nu har alltså moderaternas höjdare sällat sig till till gänget de hör hemma hos, den yttersta fascistiska högern. Deras politik skapar fattigdom. Inte konstigt de inte vill att det ska synas. Kommer de tillbaka vid nästa val kommer snart även våra pensionärer sitta som tiggare och det går ju inte an. Hur skulle det se ut? Folk skulle vakna och undra vart välfärden tog vägen. Den är redan kraftigt saboterad efter åtta år av Alliansens vanstyre.

Den tidigare justitieministern Beatrice Ask och Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé är inte ett dugg bättre än Rumäniens tidigare diktator, Nicolae Ceauşescu. Han kallade sig kommunist, men han var en fascist. Och där finns en likhet. Den tidigare justitieministern Beatrice Ask och Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé tillhör ett parti som försökte med konststycket att få oss att tro att de var det nya arbetarpartiet. Men lögnen gick aldrig hem. Folk genomskådade dem direkt, men de har något gemensamt med Ceauşescu. De är sig själv närmast. Och nu vill de behandla romerna som  Ceauşescu gjorde och som hans korrumperade efterföljare fortfarande gör.

Det är knappast smickrande när de för fram Sverigedemokraternas lögnaktiga retorik, men nu vet vi var vi har dem!

Tiggare ej kriminella”Nyligen publicerades en norsk studie baserad på intervjuer med 1 200 hemlösa rumäner i Stockholm, Oslo och Köpenhamn. Det är den största studien i sitt slag och ger oss en god bild av hur verkligheten ser ut (och som bör vara obligatorisk läsning för den som vill ge sig in i tiggeridebatten). Rapporten bekräftar Stadsmissionens bild … // Det finns inga belägg för en organiserad form av kriminalitet bakom.

Vad som också är värt att notera är att i princip alla som intervjuats i studien uppger att de hellre hade haft ett vanligt avlönat jobb än att behöva ägna sig åt tiggeri om de hade haft möjligheter. De flesta uppger att de tycker det är förnedrande att behöva tigga, men ser inga andra alternativ på grund av ­avsaknad av försörjning och en dräglig tillvaro i hemlandet. Det är alltså människor som inte vill annat än att slippa tigga om de kunde. Men tyvärr finns inte den möjligheten. // 130 kronor per dag. Det är vad man i genomsnitt tjänar på att tigga på våra gator i dag. ” Läs debattartikeln.

Högerextrema krafter slår mot svaga, men blundar för rika. Jag nöjer mig med en bild som förklarar.

Svaga mot svaga

Läs också Björn Alvebrand

Kan det bli tydligare


Klass mot klass

 

och vilka som företräder vilka

I åtta år hade de öppet borgerliga partierna i samarbetsformen Alliansen majoritet i riksdagen och bildade regering, trots att den klass de företräder, borgarklassen, utgör en liten minoritet. Majoriteten tillhör arbetarklassen, alltså de som dagligen går till arbetet för att mot lön producera värden som motsvarar mer än den lön de får. Överskottet, mervärdet, tillfaller företagarna och aktieägarna, vilka är de som ovan nämnda borgarpartier företräder.

Vanliga arbetare bor i hyreslägenheter, inte sällan ägda av privata fastighetsägare. Vår nuvarande så kallade röd-gröna regering, vill stärka hyresgästernas ställning, särskilt mot oseriösa hyresvärdar. Man ska utreda om olämpliga personer ska kunna hindras bli ägare av hyresfastigheter, vilket var möjligt enligt förvärvslagen fram till Alliansen slopade denna passus i förvärvslagen 2010.

Hyresrätten 1

Moderaterna tar klar ställning för den lilla klick människor i vårt land som äger fastigheter och mot det stora antal människor som hyr sina bostäder. I Moderaternas politik värnas fåtalet framför flertalet, kapitalägare framför vanligt folk, borgarklassklicken framför arbetarklassmajoriteten, fåtalets profitintressen framför flertalets välmående. Kan det åskådliggöras tydligare, klass mot klass och vilken klass borgarpartierna företräder?

Hyresrätten 2

De arbetare som lade sin röst på borgarpartierna borde fundera en hel del på vem som företräder vem! Politiskt har de grundläggande kunskaper att inhämta. Varför inte börja med att utgå ifrån den egna situationen, boendet? Varför inte dra slutsatser kring frågor som till exempel varför hyran höjs varje år och om hyran är skälig när underhållet hela tiden uteblir. Fundera på varför ska hyran chockhöjas varje gång nödvändig renovering utförs, trots att i hyran ingår kostnader för löpande underhåll och varför privata fastighetsägare är så giriga och varför Moderaterna försvarar deras rätt att äga fastigheter även om de är olämpliga.

Ett radikalt grepp är att låta staten äga alla fastigheter. Då stod de under demokratisk förvaltning. Varje bostadsområde kunde ha ett råd som styr ur denna förvaltning ska skötas på bästa sätt. Ansvaret skulle således flyttas ned till de boende och skadegörelsen skulle minimeras, samt i förlängningen leda till avsevärt mindre gängkriminalitet och minskade samhällskostnader och enskilt lidande.

Tradition


Men inte trygghet

 

som de ju så gärna påstår

Bilden lade jag ursprungligen ut på metrobloggen.

Tradition - SD

Det förrädiska med SD är att de ideligen tar upp invandrarfrågan. Men det finns en annan fråga som är ännu viktigare för dem, men den berör de nästan aldrig. Och aldrig talar de klarspråk i den frågan.

Jag tog upp det i det senaste inlägget, men jag tar upp det igen eftersom den frågan är så viktig. Och den handlar om att oskadliggöra arbetarklassens organisation. ”Istället för klasshat vill jag mana till klassförbrödring” säger Björn Söder.

Observera retoriken: ”hat” vs ”förbrödring”! Det är väldigt förrädiskt och lätt att gå på för den som inte är så politiskt medveten. Ingen gillar ju hat, men förbrödring är ett starkt positivt laddat värdeord.

Men vad menas med detta? 

Klasshat

Hyser arbetarklassens företrädare ett klasshat? Knappast! Vad det handlar om är att ta tillvara arbetarklassens intressen. Dessa intressen kan aldrig förenas med borgarklassens intressen. Så länge dessa klasser finns i samhället kommer alltid en motsättning att bestå.

Orsaken är ganska uppenbar när man tänker efter.

Det är på arbetarklassen som borgarklassen lever. Dels arbetar arbetarklassen för borgarklassen i deras företag och dels spenderar arbetarklassen sina pengar genom att handla hos borgarklassen i deras företag, allt från dagligvaror till Internettjänster.

Låg lön och höga priser kan aldrig vara gynnsamt för arbetarklassen, men väl för borgarklassen. Alltså är det så att det som är bra för den ena klassen är dåligt för den andra klassen.

Klassförbrödring är en omöjlighet. Borgarklassen kommer aldrig att förbrödra sig med arbetarklassen. Hur skulle det gå till? Ska borgarklassen sluta att sko sig på arbetarklassen? Vad skulle borgarklassen då leva på?

Klassförbrödring

Vad menar då Sverigedemokraterna med klassförbrödring? Jo, att arbetarklassen ska lägga ned sin klasskamp och lägga sig platt för borgarklassen. Det var precis den politiken som Hitler drev. Hans viktigaste politiska mål var att bekämpa fackföreningarna, Socialdemokraterna och kommunisterna, som ju tog tillvara arbetarklassens intressen. För det fick han massivt stöd av företags- och finansvärlden både i och utanför Tyskland.

Lojala arbetare

Det finns många, särskilt i invandrartäta stadsdelar, som tycker att det är för många invandrare.

En vän till mig, han är nu pensionär och bor just i ett sådant område och han säger att han känner sig som en främling i sin egen stadsdel numera, där han har bott i hela sitt liv. Och vad ska jag säga om det? Det är en känsla man måste ta på allvar. Men att rösta på Sverigedemokraterna är ingen lösning, för med det måste man så att säga köpa hela politiken. Och det har jag sagt honom. Men han lade sin röst på SD i alla fall. Han är en av dem som säger att han inte är intresserad av politik och en ganska typisk SD-röstare.

Klassförbrödring, det är bara ett annat ord för Lojala arbetare.

Lojala arbetare


I SD:s Sverige

 

finns inga fackföreningar

Utan klassmotsättningar behövs inga organisationer som tillvaratar klassintressen. Det är SD:s budskap.

Nu är det ju på det viset att samhället är fullt med olika intressen och intressen står mot varandra. Alla som säljer samma sak har intressen att försvara gentemot all de köper samma sak. Säljaren vill ju ha ett bra pris och köparen också, men vad som är bra för säljaren är inte bra för köparen och vice versa.

Alla som får ett jobb, en anställning, ingår ett avtal om hur mycket deras arbetskraft ska kosta när den säljs och köparen är den som brukar kallas ”arbetsgivare”. Den sistnämnda är alltså egentligen en köpare, köper ju arbetskraft över tid för att denna arbetskraft ska skapa ett värde större än priset på arbetskraften. Så blir de rika.

Här finns en motsättning och utan att säljare organiserar sig kan priset komma att bli alltför lågt. Så enkelt ligger det till. Drömläget för ”arbetsgivare” är oorganiserad arbetskraft. Och just det vill både företag och SD ha. Så vilken sida står SD på?

Lojala arbetare

”Sverigedemokraterna talar gärna gott om den svenska välfärden och folkhemmet och försöker framställa sig som ett parti för arbetare. Men bakom folkhemsfasaden vilar Sverigedemokraterna på en djupt socialkonservativ grund där arbetarna ska vara lojala mot sina arbetsgivare och veta sin plats i samhället.” Läs mer.

 

Det bästa jag har läst på länge


Jag är bara tvungen

 

att knycka en längre bit av en text

Det är ju så att mången kamp förs utan att helheten beaktas. Var grupp slåss för just sina intressen utan att se att mångas olika intressen sammanfaller. Längst ned finns länken till hela texten och jag kan bara rekommendera den. Det är ett måste för alla, som känner de har något att kämpa för, att läsa. I grunden finns det något överordnat som skapar en känsla av förtryck, vilket väcker behov av kamp. Det är detta överordnade som är det som förenar och att stå enade är styrka.

Backa inte för en lång text. Läs här först så vaknar nog lusten att läsa en bra text, eller klicka på länken längst ned och gå direkt på.

Teoretiska texter

”Identitetspolitiken uppfattas av många som ett radikalt och subversivt alternativ. Detta är helt fel. Det är i själva verket en avmobiliserande politik för navelskåderi och fredlig samexistens med kapitalismen. Historiskt har den sina sociologiska rötter hos ett skikt av vänsterintellektuella som demoraliserades av att revolutionen inte kom lika snabbt och problemfritt som 1970-talet hade tyckts utlova, men som ville fortsätta att vara i opposition utan att det skulle betyda en revolutionär kamp för ett annat samhälle.

Multikulturalismen innebär att etnicitet och kultur kan utgöra den primära basen för identitet och för uppfattningen att vara förtryckt. Även i detta fall kommer utvecklingen att följa den identitetspolitiska logiken där skillnader och separation betonas. Som alltid styr identitetspolitiken bort intresset från att inkluderas och från att hitta broar och gemensamma punkter. Betoningen ligger på rätten till avskiljande (från förtryckarna) och rätten till särskilda lösningar och gruppspecifika rättigheter. När realpolitiker med makt har applicerat detta synsätt på integrationspolitiken gentemot invandrare så har resultatet varit det motsatta till integration.

De flesta som invandrat genom tiderna har tänkt sig att de flyttar till ett annat samhälle för att delta i det. Men enligt ett identitetspolitiskt resonemang så kommer detta oundvikligen att öppna upp för ett rasistiskt förtryck, vilket alltså skulle bestå i majoritetsgruppens språk och praktik för att underkasta de kulturella identiteterna sin auktoritet.

Enade - söndrade

Multikulturalismen i Sverige bidrog bara till att ghettoisera invandrargrupper. Det gav makt åt olika konservativa och traditionella etablissemang som fick samhällets legitimitet som ”ledare” för ”sina” grupper. Det har också skapat onödiga klyftor mellan svenskar och invandrare. Istället för segregerande särlösningar hade man kunnat koncentrera sig på samhällets gemensamma resurser och sett till att alla fått tillgång till dessa dvs kommunal service, sjukvård, skola osv. Men den verksamheten har istället utarmats och privatiserats.

Sin radikala framtoning till trots måste det konstateras att ingen verklig kamp är möjlig på identitetspolitisk grund. Arbetarklassen har aldrig varit entydigt vit, manlig och heterosexuell. Den har alltid varit heterogen och bestått av olika socialt förtryckta grupper. Men allt identitetspolitiken har att erbjuda är splittring och smågruppskamp i liten skala. Identitetspolitiken är därför nederlagets politik.

Härskarstrategi

Problemet med identitetspolitikens definition är att den inte gör någon skillnad på vad innehållet i auktoriteten och underkastelsen är. Den ignorerar frågan om vad syftet med dominansen är. Som marxister är vi mer precisa och menar att förtryck råder när en grupp människor tillskansar sig materiella fördelar på en annan grupps bekostnad och genom att kontrollera denna grupp.

Där identitetspolitiken bara ser förtryck gör marxister en distinktion mellan exploatering och förtryck. Exploatering är när en klass systematiskt och med hjälp av våld utvinner rikedomar från det produktiva arbete som en annan klass utför. 

 Anledningen till att vi betonar exploateringens och klassförtryckets strategiska funktion är att det a) ligger till grund för samhället i stort b) ligger till grund för det sociala förtrycket. Varje samhällsformation vilar i sista hand på det arbete som görs för att bearbeta naturen så att människorna kan överleva. 

 Rasismen utvecklades parallellt med marknaden, kolonialismen och imperialismen. När kapitalismen expanderade globalt innebar det automatiskt en attack på de icke-europeiska folken, som superexploaterades för att intensifiera kapitalets tillväxt i Europa. Rasismen och chauvinismen har alltså en direkt koppling till centrala beståndsdelar av kapitalismen som produktionen, internationaliseringen och nationalstaten.

Både rasismen och sexismen, och andra former av socialt förtryck, fyller dessutom en mycket viktig politisk funktion för kapitalet. Dessa förtryck hjälper den styrande klassen att söndra och härska då arbetarklassen splittras upp i grupper som slåss mot varandra.

Skogen och träden

Faktum är att de i objektiv mening redan är hela klassens frågor. Kvinnor, etniska minoriteter och queera är en väsentlig del av arbetarklassen och det går inte att mobilisera arbetarna genom att bejaka den splittring som samhället försöker driva igenom.” / Eduardo Montero

Tack Eduardo för en lysande text! Jag hoppas verkligen att mina läsare inte nöjer sig med min förkortade text utan klickar på ditt namn.

Kapitalism - förtryck

Vill inte hjälpa andra


Inte ens sjuka och skadade

 

för kan de inte betala ambulansen, då ska de inte åka heller

Det tycker Alliansen enligt AFTONBLADET. Därför vill de nu utreda om man kan ta betalt för ambulansresor.

Tänk vilka konsekvenser det skulle få för fattigpensionärer, vars pengar går till mediciner och läkarbesök och som redan idag inte alltid har råd med ens det. Tänk om de blir så dåliga att de måste åka ambulans, men pensionspengarna redan har tagit slut. Då är det dags att dö!

Mitt omdöme om människor som kommer med sådana här förslag är att de är ett satans pack! Jag är ytterst upprörd över att det finns sådana hemska människor.

Moderatpack

 

”Sjukvårdslandstingsrådet Marie Ljungberg Schött (M) vill få igång en utredning om det i framtiden ska kosta pengar att åka ambulans. Hon hävdar att vissa ambulansförare uppger att känner sig utnyttjade som taxi.” Det där tror jag inte alls. Alltså att ambulansförare skulle klaga på att de utnyttjas av fattigt folk. Har någon klagat på att känna sig som taxiförare så är det väl för att de har kört snåla överklassare som inte varit sjukare än att de har kunnat åkt taxi.

Faktum är att arbetarklassen vet vad saker och ting kostar och vill inte ligga samhället till last. Det är den moral man har inom arbetarklassen. Men bland borgarklassen finns inte den moralen. Är något gratis så ska man utnyttja det och kan man smita från TV-licens, skatt och andra utgifter så gör man det. Moral kan de flesta i borgarklassen inte stava till.

Jag ger mig fan på att Sjukvårdslandstingsrådet Marie Ljungberg Schött (M) hade gillat Hitlers politik för sjuka och handikappade människor, alltså att skicka dem till dödsläger.

När helgen kommer


Då är du kanske ledig

 

Och då kan du vila ut och samla krafter till en ny vecka

Det är ett ekorrhjul. Ett slit för alltför lite betalt. I vart fall för de flesta. Ibland räcker inte pengarna till. Då måste man skära ned på något.

Men egentligen borde ju arbetarklassen resa sig upp och göra revolt. Så här får det ju inte vara. Vissa är miljonärer och några få är miljardärer medan det samtidigt finns tiggare som inget har och idioter som antastar dessa stackars tiggare för att de störs på dem. Vore det inte bättre om idioterna stördes på de rika, på miljonärerna och miljardärerna?

Musik

Men nu är du snart ledig. Nu är det snart helg. Då kan du lyssna på denna video.

”Då är du kanske ledig.”

Alla är ju inte det. Samhällets hjältar håller samhället igång även när det är helger. De är våra heroes! Och leker man med orden så kan man ju kalla dem (oss) ”heronister”. Arbetsnarkomaner, heroinister! Fast utan heroin.

Jag tänker på borgarklassen. Vad fan gör den? Vad gör dessa människor som är borgare? Jo, de lever på frukterna av alla som arbetar och sliter i sitt anletes svett! Men gör det något produktivt?

Nej!

Han talar inte av okunnighet


Han talar till okunniga

 

och han hoppas på att med deras hjälp underminera

Det är den fackliga verksamheten som sådan han vill åt med sitt skamliga angrepp.

Jag talar om Eric Erfors som på EXPRESSENS ledare 27 maj går till angrepp mot att Transport har uteslutit medlemmar som är med i Sverigedemokraterna. Det är så horribelt så man kan spy och han tar samma liberala strid som man gjorde från borgerligt håll när man förde Adolf Hitler till makten.

Vad alla vet, hoppas jag, så är Sverigedemokraterna ett parti som i grunden har kvar sina nationalsocialistiska idéer, med den skillnaden att de inte skyltar med dem utåt. Att då ett fackförbund inte godkänner dem som medlemmar är full förståeligt och helt självklart. Allt annat är ur facklig synpunkt kontraproduktivt. Det är att skjuta sig i foten om de inte utesluter sådana fascistiska drägg som har som mål att på sikt förgöra den fackliga kampen. Att föda en orm vid sin barm är inte särskilt smart. Det inser ju  alla och det vet även Eric Erfors. Det enda han vill är att facket försvinner. Han är arbetarfientlig och det är därför han försöker få okunniga människor över på sin sida genom att misskreditera Transport.

Eric ErforsNej, han inte en döskalle. Han försöker bara göra en dödgrävares jobb. Han vill begrava fackföreningsrörelsen med argument som är så hårresande korkade för var och en som vet sin historia och som känner till den fackliga kampen och hur den uppstod. Och han vet vad facken står för. Det är just det han vill bekämpa.

Jag tar några citat:

”Transport är det fackförbund som utesluter flest medlemmar på grund av deras politiska åsikter. // Vårdförbundet ett motsvarande förhållningssätt. // socionomfacket SSR också tagit till den drastiska uteslutningsmetoden. // majoriteten av svenska fackförbund har förstått innebörden av vår grundlagsskyddade yttrandefrihet.” Det handlar inte om yttrandefrihet utan om intressekamp och den är inte grundlagsskyddad. Det vet Eric Erfors. Han kunde lika gärna kritiserat vilken förening som helst som utesluter medlemmar som motarbetar föreningens mål. Men han vill vässa fackanslutna Sverigedemokraters argument när de motsätter sig uteslutningar.

”Problemet är att när nu IF Metall har tagit på sig rollen som åsiktsdomstol över vad förbundets 265 000 yrkesaktiva medlemmar får säga i offentligheten …” Det finns tack och lov lite kvar av socialistisk ideologi inom fackföreningsrörelsen, även om mycket har gått förlorat. Att allt inte har fallit i glömska ännu är något som Eric Erfors är bekymrad över. Det handlar inte om åsiktskontroll. Istället handlar det alltså om att ta ansvar för en ideologi! Precis som Eric Erfors tar ansvar för sin nyliberalism. Men den parallellen drar han självklart inte. I så fall avslöjar han sig själv.

Men med detta felaktiga ordval bygger han vidare i sitt argumenterande så det kan låta som en logisk slutsats: ”Ombudsmännen på Olof Palmes gata blir tvungna att plita ihop någon åsiktsguide. Svettigt värre blir det.” Om det var åsikter, och inte en kamp för specifika intressen som det handlade om, då kanske en sådan guide kunde behövas. Men nu handlar det alltså om kampen för de rättigheter som arbetarklassen alltid har fått kämpa för och där oräkneliga arbetare har fått sätta livet till, även om det i Sverige var ganska länge sedan (om vi bortser från alla de som förolyckas på sina arbetsplatser och vars anhöriga knappt någonsin får någon ersättning för). Men just de förhållanden som en gång rådde vill han ha tillbaka. Allt för att kapitalet ska få husera med arbetare efter eget gottfinnande. Det är fegt att inte säga som det är. Det är fegt av Eric Erfors att inte tala klarspråk. Men han förstår självklart att sanningen bara är kontraproduktiv för honom. Det är därför han tala så lömskt.

Eric Erfors drar sig inte ens för uppenbara lögner. Han skriver: ”Riksdagen har tilldelat och delegerat ansenlig arbetsrättslig makt till facken. De exklusiva facken har tilldelats makt att via blockadvapnet driva småföretagare i konkurs. Facken får skattemiljarder för att ägna sig åt myndighetsutövning i a-kassorna. Facken kan befordra sina pampar till domare i Arbetsdomstolen.” Eric Erfors är inte historielös. Han vet att facken inte har fått någonting av riksdagen, inte tilldelats någonting alls. Aldrig fått någonting gratis utan allt har uppnåtts genom blod, svett och tårar. Facken har stridit för precis allt de i dag har uppnått och det ha de gjort mot just sådana politiska krafter som Eric Erfors vill ska ta makten från facken. Han är borgarklassens man. Han är en fiende till arbetarklassen. Han vill bevara borgarklassens förtryck av arbetarklassen i evinnerliga tider.

Och lögnen över alla: ”skattemiljarder till a-kassorna”! Lögnen vet inga gränser! Han vet att varje i stort sett varje arbetare betalar sin tribut till a-kassan. Att staten (läs ‘regering’!) tillåts lägga näsan i blöt är en facklig svaghet!

Eric Erfors är en arbetarfientlig lögnmakare man verkligen bör se upp med!

Läs också Ingvar Persson i AFTONBLADETs ledare.


Jan Guillou-liberaler

 

 

 

Bevisat – vi har råd med högre pensioner


Klockrent

 

Ja, en eloge till Björnbrum

Produktivitet-befolkningDu ser bara en del av hans inlägg i bilden, men här kan du läsa hela.

Jag hade själv tänkt att skriva* om detta, att produktiviteten har stigit så mycket att vi som arbetar kan försörja alla pensionärer så att de kan leva anständigt. Det gör inte så många idag. Det är pensionerna alldeles för ynkliga för.

Vi kan med dagens höga produktivitet också med lätthet försörja alla arbetslösa. Fast bättre vore om man kortade arbetstiden. Det går ju också bra. Färre blir utarbetade och sjukskrivna, mindre stress och med 6 timmars arbetsdag kan fler anställas.

Och inte nog med det. Med den höga produktiviteten kan vi med lätthet ta emot ännu fler asylsökande.

Men vart tar då alla pengar vägen som skapas av denna höga produktivitet vi har i dag? Jo, de går till vinster för företagen och deras aktieägare. Borgarklassen skor sig mer än någonsin på arbetarklassens arbete och högt uppdrivna produktivitet. En liten klick är i dag rikare än någon gång tidigare i historien!

* Jag hittade inte statistik, men det gjorde ju Björbrum istället. Tack!

 

Legalisera barnpornografin!


Allt måste vara profitabelt!

 

 

Det är väl så han tänker, eller oroar han sig bara för egen del?

Ja, i vilket fall ska ingen misstänka att det är Skvitt som vill legalisera barnporren. Och det är ju knappast någon annan heller som vill det. Men Janusz Korwin-Mikke, som kallar sig själv konservativ libertarian, han vill! Om det är för att han själv gärna tillfredsställer sig med barn vill jag låta vara osagt. Kanske är det bara så att han vill att även denna mänskliga perversitet bör kunna utnyttjas av marknadskrafterna. Och det är ju i så fall inget konstigt med det. Marknadskrafterna har inget emot barnarbete eller förtryck av något som helst slag. Det är bara humanitära krafter och framför allt vänsterfolk som försöker stoppa sådant. Det är sedan artonhundratalet ett genuint vänsterkrav att till exempel barnarbete ska förbjudas, vilket tyvärr ännu inte har slagit igenom globalt sett. Och det enda som håller det vid liv är ju kapitalismen, alltså högerkrafter.

Sett ur det perspektivet är ju legalisering av barnpornografi helt i linje med högerkrafterna, borgarklassens omhuldade politiska riktningar.

 

KlassidealDet är bara bra att Janusz Korwin-Mikke hjälper till att öppna ögonen på folk så de ser vad borgarklassen verkligen går för.

”I EU tillhör de Gruppen frihet och direktdemokrati i Europa vilket är samma grupp som Sverigedemokraterna.”

 

 

Obegripligt


Det blir det

 

när borgarklassen försöker sig på klassanalys

Nog tror jag några förstår även inom borgarklassen, lika väl som alltför många inom arbetarklassen tyvärr inte gör det.

För hundra år sedan var arbetarklassen mycket mera klassmedveten. Sedan dess har borgarklassen gjort allt den kunnat för att radera ut denna kunskap hos arbetarklassen, allt för att tryggare sitta kvar i sitt bo byggt på parasitism på arbetet.

Klassanalys

Hörnstenen i ett för vanligt folk användbart klassbegrepp är ”människors ställning i produktionen”, som Ingvar Persson skriver.

Vad det handlar om är ifall man säljer sin arbetskraft eller om man är köpare av arbetskraft. Det är däri skillnaden ligger. Det är det som avgör ifall du ska slava under andra eller diktera andras villkor i arbetslivet, i samhället och i hela livet.

Den som äger produktionsmedlen skapar sig vinster och de som bara säljer sin arbetskraft får en lön som inte motsvarar det skapade värdet. Skillnaden mellan lönens storlek och värdet på det arbetet frambringar är den vinst som kapitalisten lägger beslag på och gör denne både rik och mäktig nog att kunna diktera hela samhällets politik. Och just därför uppstår en klasskamp, en kamp mellan kapitalägare och lönearbetare.

Om vi tycker vi har det bra som vi har det med löner och sociala villkor, då har vi bara vår kamp för detta att  tacka. Och när vi ansätts med försämringar så är det bara vår bristande kamp för våra villkor vi kan skylla på. Och idag försämras villkoren på alla plan för oss lönearbetare och framför allt när vi ska njuta av vår intjänade pension märker vi att den är försnillad. Det är inte så att vi arbetade för lite för att få en dräglig pension. Det är snarare så att den har bit för bit förts över till borgarklassen med allehanda trick tack vare att vi inte bevakat vår ”skattkista” och våra klassintressen, men det har borgarna gjort med sina intressen samtidigt som de försökt att tuta i oss att klassamhället inte finns längre och att klasskampen nu är över och död. Nog för att arbetarklassens kamp har förslöats, men borgarklassens kamp är fortfarande vital.

En farlig medvetenhet

Det klassbegrepp som bygger på hur vi förhåller oss till produktionsmedlen, om vi äger dem eller inte, är ett farligt klassbegrepp. Inte farligt för lönearbetaren, men farligt för den som lever på lönearbetarnas arbete. Och därför har borgarklassen manipulerat bort detta klassbegrepp så att få idag vet vad det handlar om. Borgarklassens ”klassbegrepp” handlar om ”underklass”, ”medelklass” och ”överklass”. Men sådana ”klassbegrepp” säger absolut inget om hur människor förtjänar sina pengar och vilka motsättningar som råder i samhället. Därför passar sådana ”klassbegrepp” borgarklassen perfekt när den ska dölja frågan varför samhället ser ut som det gör och varför ett fåtal har all ekonomisk och politisk makt i samhället.

Obegripligt  klassbegrepp

”Ungarna begriper att man inte får dela på en tårta så att den största och starkaste i familjen får nio av tio tårtbitar och övriga familjemedlemmar får dela på den sista biten.

Om någon skulle försöka fördela tårtan på det viset skulle barnen omedelbart inse orättvisan och ställa till med ett jävla liv, alltså på sitt barnsliga men klarsynta sätt göra revolution.

Men ungefär så fördelas den ekonomiska tårtan i världsfamiljen. Och vi vuxna accepterar och tiger still, för vi har indoktrinerats i den kapitalistiska ekonomins religiösa doktrin att så måste det vara.” Så sant som det är sagt, Ghost!

Mervärde


Grundprincipen

Mannen på bilden

Bara lite gemenskap

Vi måste prata om klass, på riktigt

Håll dig medveten!


Samma sak i dag

 

Storfinansen vill ha sina lönsamma krig

Så var det förr och så är det nu. President Wilsons utrikesminister William Jennings Bryan sa sanningen som den tidens socialister, kommunister och andra politiskt medvetna redan visste: ”De stora bankirerna var mycket intresserade av världskrig p.g.a de enorma möjligheterna till ekonomisk vinst.” Det var en sanning som gick de omedvetna förbi och de lät sig fraktas som boskap till fronterna under första världskriget lika som till det andra och låter sig fraktas på samma sätt än i dag och ända in i döden. Några fraktas mot sin vilja och andra för de ”patriotisk” eller någon annan idiotisk saks skull. De tror de slåss för fosterlandet, för äran, för demokratin och så vidare. Men de slåss alltid bara för överklassen medan de själva hör till underklassen.

Låt oss lära av historien!

Låt oss se hur eliten manipulerade fram det första världskriget så som Vaken.se beskriver det. Något mera sant än du fick lära dig i skolan eller som det beskrivs i diverse dokumentärer. Och tänk samtidigt på att liknande spel pågår också idag och i morgon ifall vi inte reser oss upp mot borgarklassen och säger att nu är det nog. Arenan skiftar men principen är den samma!

Lönsamma krig

Historien om ett konstverk


Guernica

 

målad av Pablo Picasso

Under andra världskriget bodde Picasso i Paris. Där fanns då hans verk ”Guernica”.

En dag fick Picasso besök av en gestapoofficer. Denne tittade på tavlan, pekade och frågade Picasso:

”Är det ditt verk?”

”Nej”, sa Picasso, ”det är ert!”

Guenica

Tavlan målade Picasso 1937 efter att tyskt flyg under spanska inbördeskriget hade bombat staden Guernica i Spanien 26 april 1937.

Tre fjärdedelar av staden förstördes. Flera tusen dog. Staden hade ingen som helst strategisk betydelse. Därför var det en fullständigt omotiverad attack på civila. Hitler lät bomba staden från hög höjd för att se vilken effekt det skulle få på stadens innevånares moral, medan Mussolinis plan precisionsbombade staden från låg höjd.

Chefen för tyska Luftwaffe var Herman Göring. 1946 stod han till svars i Nürnbergrättegångarna. Han försvarade sig med följande ord: ”Det är beklagligt, men vi kunde inte handla annorlunda. Just då kunde inte dessa erfarenheter uppnås på annat sätt.” Staden hade utsetts till en generalövning inför det planerade storkriget som startades drygt två år senare med invasionen av Polen första september 1939.

Spanska inbördeskriget startades av kuppmakare i Spanien, ledda av general Francisco Franco 1936. Man ville störta den folkvalda regeringen som leddes av den vänsterorienterade president Manuel Azãna, vars politik inte föll kapitalister, borgare och överklass i smaken. Presidenten vädjade om hjälp från bland annat Storbritannien och Frankrike. Men Storbritanniens regering vägrade att stödja presidenten eftersom man föredrog fascism framför socialism. Ett vapenembargo utlystes, vilket innebar att den lagliga regeringen inte kunde köpa in de vapen den behövde till demokratins försvar. I det läget backade även Frankrike ur. Franco fick däremot all tänkbar hjälp från Nazityskland och Fascistiska Italien. USA teg eftersom storfinansen stödde Franco. Texaco levererade till exempel stora mängder olja och gav dessutom ett stort ekonomisk stöd till kuppmakarna eftersom de ville säkra sina ekonomiska intressen i Spanien genom en högerregering. På samma sätt ser vi ju i dag hur den svenska industrin stödjer diktaturen i Saudiarabien för att de vill göra affärer, inte för att de (som de vill påskina) bryr sig om mänskliga rättigheter.

Bland Francos tillskyndare räknas även katolska kyrkan, som raskt ställde sig på fascismens odemokratiska sida.

Den legitima regeringen fick hålla tillgodo med hjälpen från Stalin när Sovjetunionen ställde upp på Manuel Azãnas regering. Men till detta kom tusentals frivilliga från många länder. Det var främst kommunister och anarkister från länder som Frankrike, Italien, Tyskland, USA, England och cirka 600 kom från Sverige. De som återvände hem med livet i behåll blev ofta internerade. Det gällde även svenskarna.

Efter att Franco hade vunnit startades en klappjakt på brigantister och motståndsmän och än i dag finns många oöppnade massgravar. I någon sådan ligger sannolikt den avantgardistiske diktaren Federico García Lorca. Mordet på honom har fått ett stort symbolvärde för intellektuella i hela Europa, såsom ett mord på friheten.

Franco satt som diktator ända fram till sin död 1975. Under tiden började bland annat vi svenskar resa på chatersemester till Spanien, gick till och med på tjurfäktning, importerade apelsiner, tomater med mera, utan minsta tanke på alla som långt in på 60-talet fortfarande förföljdes för sitt demokratiska val på trettiotalet. Totalt avrättades omkring en halv miljon människor under och efter kriget av Francos fascister. Lika många dog i strid i inbördeskriget, varav merparten var de som stod på den republikanska sidan, det vill säga den folkvalda regeringens.

Kommunister och socialister försökte få till stånd en bojkott under 60-talet, men den svenska maktbärande borgarklassen gav inget stöd.

Bonusvideo

Det där med skalan H-V


Tur vi inte har Fredrik Reinfeldt

 

Eller ännu värre – Carl Bildt

”I veckan har Stefan Löfven ­varit på USA-besök. Bland programpunkterna fanns ett inledningsanförande om anständiga ­arbetsvillkor vid ett möte i FN:s sociala råd.

Efter alla år som facklig ­ledare är det ett område Löfven ­behärskar. När det gäller mänskliga rättigheter i arbetslivet är det bra att vårt land ­inte längre representeras av Fredrik Reinfeldt eller – ännu värre – Carl Bildt.” / AFTONBLADET Ledare, Ingvar Persson

Visst är det så. Det är bara att titta på alla så kallade ”reformer” som Allianspartierna genomförde i sin regeringsställning under sina åtta år 2006 – 2014. Allt de gjorde gynnade företagen och de rikaste på vanligt folks bekostnad. Men det mest skrämmande är att de hade aldrig fått mandat så det skulle ha räckt för regeringsbildning om inte många hade röstat på dem trots att de borde ha förstått att de skulle komma att bli förlorare. Och många av dem har inte insett det ännu.

H-V-skala

Det är ju ganska självklart att ju mindre den skaran är som drar nytta av ett partis politik – ju mer måste ett sådant parti göra för att övertala förlorarna att rösta på dem. Enda sättet är att ljuga och dölja de verkliga avsikterna. Den skara högerpartierna vill gynna är väldigt liten!

Det är det där med höger – vänsterskalan som högerröstande löntagare nog inte riktigt har förstått. Antagligen har de inte ens förstått att samhället består av olika klasser med olika intressen. Än mindre var de själva hör hemma. Kanske min lite skämtsamma kommentar hos Ghost kan förklara det (”inte betraktar sig som arbetare eftersom han kallas butiksbiträde”).

Arbetarnas klasshemvist

Det är ju så himla enkelt. Arbetsgivaren är en kapitalist och i realiteten en arbetstagare. Ja, just det. Kapitalisten tar värdet som den anställde producerar. I gengäld får den anställde ersättning, lön, för tiden på jobbet. Lönen motsvarar inte det skapade värdet och därför uppstår en vinst som kapitalisten höstar in oavsett om han tillför något till företaget eller uteslutande äger aktier i det.

Mervärde

Oavsett vilket så har den anställde och företagaren i grunden helt motsatta intressen.

Men sådant vill ingen företagare att de anställda ska tänka, snacka om eller ens förstå. Det vill inte ens de partier som företräder de kapitalistiska företagsägarna. Och de partierna återfinns på högersidan av skalan.

För de lönearbetare som trots allt har röstat på de uttalat borgerliga partierna till höger kanske det kan behövas en enkel liten guide för att de ska förstå vilka dessa högerpartier är som missgynnar dem. De har ju inte medvetet röstat på partier som de bara får skit av. Ingen är så dum. Något annat saknas. Kanske en liten politisk karta i all sin enkelhet. Så jag visar den ännu en gång. Upprepning är bra för att fatta och minnas.

H-V-skala

Ju mer politiskt klassmedveten en arbetare är dess mer till vänster är personen i fråga och föredrar att tala om arbetarklass och borgarklass. Genom det språkbruket förstås ju det politiska spelet allra bäst. Förmodligen blir man kommunist i så fall och den ideologin har Socialdemokratin tagit avstånd ifrån för snart hundra år sedan. Socialdemokratin är alltså ett revisionistiskt parti som anser att kapitalet ska samarbeta med arbetarklassen och vice versa, men att kapitalismens värsta avigsidor ska regleras bort genom avtal och lagstiftning. Även Vänsterpartiet har anslutit sig till den linjen, men vill ställa lite större krav på kapitalisterna till förmån den lönearbetande befolkningen. Sammantaget gör detta att S och V hamnar lite till vänster om de borgerliga partierna C, Fp, Kd och M, men långt till höger om de kommunistiska idéer som nu inte har någon representation i riksdagen.

Svårare än så är det inte. Till vänster ligger alltså de partier som vill förbättra villkoren för var och en som arbetar för en lön och till höger ligger de partier som vill värna om villkoren för de som lever på sitt kapital.

Så dök Sverigedemokraterna upp på scenen

Själva ville de inte placera in sig på denna skala från höger till vänster och i TV:s valdebatter och prognosdiagram hamnade de i någon slags märklig ställning för sig själva. Ja, till och med längst till vänster ibland!

SD V-placerad

Men var står de egentligen?

Ska vi tro på vad de själva säger så är de ett arbetarparti. Det har ju även Moderaterna påstått (men vi vet ju hur det är med politiker och sanningen).

politikern o horan

Nästan alla i vårt land försörjer sig på att lönearbeta, eller önskar inget hellre än att få ett jobb. Bara ett fåtal lever på sitt kapital.

Så vad betyder detta oomkullrunkeliga faktum?

Jo, om folk röstar efter sin klasstillhörighet så kommer aldrig de borgerliga högerpartierna någonsin att få något politiskt inflytande. Alltså måste dessa partiers politiker ljuga för folket för att få röster. Sverigedemokraterna är inget undantag. Partiet står ju faktiskt rent ideologisk nära nazismen och är därmed också svensk politiks allra mest högerorienterade parti. Och i grunden är inte invandringen deras allra viktigaste politiska fråga, trots att det är den frågan de helst diskuterar. I grunden vill de pressa tillbaka allt som heter arbetsrätt till förmån för kapitalisternas totala makt.

”Sverigedemokraterna är ett löntagarfientligt parti” skriver Polimasaren. Läs det inlägget.

Polimasaren - SD - fb

Än en gång: i grunden vill de pressa tillbaka allt som heter arbetsrätt till förmån för kapitalisternas totala makt. De sluter oreserverat upp på kapitalisternas sida, vilket inte är så märkligt. Fascismen och kapitalismen sitter ju i samma båt, som Kajsa Ekis Ekman har skrivit på DN Kultur.

Det tragiska är att nästan varenda en, säkert minst 99% av alla, som röstat på SD hör till de som lönearbetar och alltså inte har någonting alls att vinna på deras politik. Och sannolikt läser de inte det som skrivs om SD:s sanna politik. Faktum är att många av dem är direkt illitterata. Det märks på facebook när de skriver. Deras svenska språk-kunskaper är skrämmande dåliga generellt sett. De stavar fel, de särskriver och de kan inte skilja på ”de” och ”dem”. Allt vittnar om att de inte läser särskilt mycket. Och de lägger sin röst på partiet i största okunskap utan att veta att de röstar på ett djupt odemokratiskt och arbetarfientligt parti!

Frågan är vad man ska göra åt saken. Hur når man dem som saknar intresse att ta till sig kunskap?

Kvar blir att vråla ut sina känslor i förtvivlan.


Nej, säger jag

Men låt oss ta reda på hur det verkligen ligger till

Kajsa Ekis Ekman skriver på DN kultur ett inlägg som är både läsvärt, informativt och tänkvärt.Fascism&kapitalismLåt mig ta ett citat:

”När fascistiska och nazistiska grupper plötsligt började synas på Europas gator i början av 90-talet, efter fyrtio års frånvaro, var tolkningen framförallt psykologisk. Det sades att det rörde sig om ett fåtal förvirrade unga män, som saknade manliga förebilder och som sökte sig till ‘våldsamma ideologier’ oavsett vilka. I takt med att dessa grupper organiserat sig och tagit plats i parlamenten har den här förklaringen av förklarliga skäl stått tillbaka. Inte kan stora delar av Sverige, Frankrike och Ungern bestå av mobbade, faderlösa barn som behöver trygghet. Den psykologiska förklaringsmodellen återfinns idag nog bara hos Åsne Seierstad i hennes bok om Breivik, ‘En av oss”’, där hon beskriver efterkrigstidens största fascistiska massaker som en amerikansk skolskjutning helt utan politiska motiv.”

Sådana förklaringar älskar borgarklassen. Men att lägga klassanalys till grund för teorier är klassen inte intresserad av. Om så skulle ske så skulle klassen avslöja sig själv som en klass med odemokratiska behov. Kapitalismen är ju borgarklassens levnadsvillkor och kapitalismen är djupt odemokratisk i det att en spillra av mänskligheten i kraft av sitt kapital styr hela världen till sin egen vällevnad och på flertalets bekostnad.

Läs Kajsa Ekis Ekman här.

Läs även ”Fascismen är borgerlig”, Ledarbloggen AFTONBLADET, Daniel Swedin.

Och läs gärna också Levande Historia: ”Fascism – ett kapitalistiskt fenomen”.

Ännu  ett citat till: ”Fascism och nazism återkom i en tid som präglats av kriser och där de ekonomiska klyftorna, både mellan klasser och stad/landsbygd, är tillbaka på nivåer som rådde för hundra år sedan. I Grekland fanns knappt Gyllene Gryning före krisen, och gick från 0,4 procent till 8 procent på bara två år. Sverige må kanske inte genomgå en akut kris, men klassklyftorna växer snabbare här än i något annat OECD-land.”

De som i dag faller för Sverigedemokraternas retorik bör fundera lite på mitt sista citat från artikeln: ”1930-talets fascism var en märklig förening; riktade sig till en klass men representerade en annan. Därav uppstod fascismens speciella kultur, som talar ett småborgerligt språk, påstår sig representera den ”vanliga, hederliga människan” emot makten och underliga konstnärer. Men som, om man granskar dess politiska förslag, snarare står upp för arbetsgivaren, emot sina väljares intressen.” Det stämmer väldigt väl in på SD!

Du ska minst av allt missa ett inlägg av Ghost, som du kommer till via ett klick här.

Den våta drömmen


Inte vår

men vissa andras dröm

Ja, alltså de som främst Moderaterna i första hand företräder. De övriga Allianspartierna är dock lika goda kålsupare. Och en mörk skugga får jag nog också påstå faller på sossarna. Men att förklara den saken skulle kräva ett inlägg för sig.

Den våta drömmen, ja. Den går dock inte ihop. Men så här ser den ut: TÄNK OM VI SLAPP ATT BETALA LÖNER!

VI?

Ja, företagarna alltså. De där kapitalisterna. Alltså de som faktiskt är och utgör själva borgarklassen, om man nu får vara riktigt uppriktig och tala klarspråk, klass-språk. Men det får man ju inte. För de enda som vill att vi inte talar sådant klarspråk är just de som hör till den klass som tjänar på vanligt folk och på att vanligt folk inte ser sig som hörande till en helt annan klass, alltså den klass som bär upp just dem som talar om att klasser inte finns! Behöver jag förtydliga mig? Antagligen inte, men jag menar ju lönearbetarna, den skapande och samhällsbärande klassen; arbetarklassen.

Och den våta drömmen som varenda företagare har är ju att få slippa att betala löner. Å andra sidan måste ju några ha råd att köpa det företagarna har låtit sina anställda löneslavar producera. Och köparna finns bland löneslavarna. Det är ju alltså du och jag som i kraft av vårt stora flertal är deras viktigaste konsumenter och det är ju alltså vi som är de reella producenterna. Utan oss lönearbetare blir ju inget gjort. Därför har vi inte oinskränkt rätt att lägga ned vårt arbete och bara gå hem.

Den där våta drömmen, den går inte ihop.

Och ju mindre vi tjänar dess mindre har vi råd att konsumera. Tjänar vi inget alls så kan vi inte köpa något alls! Och då svälter vi ihjäl. Inget blir konsumerat och inget blir producerat och inga vinster hamnar i några kapitalisters fickor. Det omvända gäller förvisso också. Ju högre lön … (ja du kan ju tänka tanken till slutet alldeles själv)!

Men nu lever vi en värld fylld med alienation inför själva verkligheten. Och därför finns det krafter som vill minimera våra löner utan en tanke på att köpkraften sjunker, produktionen sjunker och det enda som ökar är arbetslösheten. Om man tror att lägre löner är lösningen på arbetslösheten, då lever man nog i ett annat universum, eller tror på en våt dröm.

Ulf Kristersson är en sådan drömmare. Han sällar sig till historiskt kända gelikar.

Till och med utseendet har de gemensamt!

Kristerson om 0-lön

”I en intervju med Svenska Dagbladet låter Kristersson förstå att Moderaterna nu sneglar på Tysklands modell med ”minijobb” för att få in outbildade unga, nyanlända och långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden.

– Varje arbetad timme spelar roll. Och första jobbet är en helt avgörande fråga.

Den tyska modellen – Hartzkonceptet kallat – innebär att personer som varit arbetslösa i ett år förlorar sin a-kassa och i stället erbjuds ett sorts försämrat socialbidrag mot stenhårda villkor.

Man har skapat nya låglönejobb där man kan tjäna så lite som mot­svarande nio kronor i timmen och arbetslösa kan inte tacka nej till sådana jobb.” Citat: Daniel Swedin, vars krönika du kan läsa här.

Matar fåglar och får gåvor från dem!


Underskatta inte djuren

 

De kan mycket som inte alla människor kan

Natursidan

”De två senaste åren matar Gabi och hennes mamma fåglarna i trädgården dagligen. Det bjuds på nytt vatten i fågelbadet, jordnötter på en plattform och hundmat på marken. Det var på plattformen som kråkorna började lägga presenter efter att de tömt den på jordnötter. // I en ask förvarar Gabi sakerna som hon fått från kråkorna i trädgården. Försedda med datumlappar ligger där bland annat en trasig glödlampa, en glasbit, en knapp och en liten sten. Gabis favoritföremål som hon fått är ett pärlfärgat hjärta.” Läs mer på Natursidan.

Jag tycker det är fantastiskt. Det är tacksamhet. Vad annars kan det vara? Kråkor är ju intelligenta fåglar. Nu visar det sig att de även har förmåga att så att ge något tillbaka som tack!

 

Jag reflekterar lite kring människan

Ja, i första hand hur borgarklassens människor är funtade. Och jag tänker på hur det gestaltar sig när borgarklassens främsta politiker styr. Alltså när vi hade Alliansen. Då var det borgarklassens politik och intressen som skulle gynnas. Och det blev så. På bekostnad av av det vanliga folket, arbetarklassen. Det var den omvända Robin-Hood-politiken som gällde. Ta från de mindre bemedlade och ge till de rika. Och hur mycket de än fick blev de aldrig nöjda och aldrig att det var tal om att ge något tillbaka.

Borgarklassen har mycket att lära av våra djur!

Tänk till exempel på när borgarklassen inte ville betala fastighetsskatt. Det blev mindre utgifter för dem och mindre inkomster till statskassan. Här kunde de ju bjudit tillbaka genom att låta slopa ränteavdraget för alla lånen de har. Men icke så, ty ”mer ska mer ha” och nöjd blir man aldrig i dessa förmögna kretsar. Så nu bjuder vi alla de belånade på en summa så nätt, 30 miljarder närmare bestämt. Och 85% av dessa miljarder hamnar hos de redan rika. De sämst ställda får inte en krona. De har ju inte beviljats några lån. De äger inga villor eller bostadsrätter.

Räntesubventioner 1

Räntesubventioner 2

Borgarklassen lever på bidrag, men ger inget tillbaka. Reses sådana krav blir det ett fasligt ramaskri.

De kan låta som en flock kråkor.

Men kråkor säger inte ”Ge mig mera! Ge mig ännu mera! Ge mig allt du har!”

Matar du kråkor blir de tacksamma. Matar du borgarklassen blir den bara ännu sniknare!

Marknaden är perfekt


och staten är problemet

Det är den härskande ideologin

Så skriver Ghostalive på sin blogg i ett läsvärt inlägg. Jag citerar några inledande rader:

”Trots finanskraschen 2008 sitter både makteliten och nyliberalismen i orubbat bo. Visserligen tvingades staten agera livläkare och medborgarna betala räkningen när kapitalismen hamnade på intensiven. Vilket kan tyckas paradoxalt. Enligt den härskande ideologin är nämligen marknaden perfekt och staten ett problem. Men bortom de ideologiska flosklerna har kapitalet alltid varit beroende av staten, menar Jones. Logiken är snarare socialism för de rika och kapitalism för resten, ett system där eliten har förtur till livbåtarna och fattigt folk förväntas simma, där vinsterna privatiseras och skulderna socialiseras.” Läs hela inlägget.Ghostalive

(om den röda remsans text i bilden)

Bortom de ideologiska flosklerna kan vi också konstatera att det vi fått lära oss att kalla ”demokrati” inte är något annat än borgarklassens sätt att styra över folkflertalet, de som lever på lönearbete istället för på kapital, alltså antagligen över dig och absolut över mig och alla andra som faktiskt tillhör arbetarklassen vare sig vi vill erkänna det eller inte, vare sig vi inser det eller inte.

Bortom de ideologiska flosklerna kan vi konstatera att ”demokrati” i denna bemärkelse inte är något annat än en liten klick kapitalägares diktatur över folkflertalet.

Envar sig själv närmast


Levnadsregeln

 

som också är borgarklassens favoritslogan

För i borgarklassen sinne är egoismen vida utbredd. Det skulle tära på samvetet allt för mycket att bry sig om de svagaste och det skulle väcka ett outhärdligt trauma att dela allt lika med alla á la kommunismens ideal.

Borgarklassen är en tärande klass som lever på resten av samhällets befolkning. Ibland kan lite välgörenhet bättra på deras anseende, men att överge sin parasitära livsstil är dem helt främmande.

Denna borgarklass företräds, som tyvärr inte är allom bekant, av våra högerpartier. Hade så varit fallet hade de aldrig fått särskilt många röster. Men med lögner får de även förlorarna att rösta på dem.

Nu fick ju Alliansen gå.

Vi minns ännu vad de sa i valrörelserna. Bidragsberoendet måste bort. Och så skar man i bidragen för de mest behövande, arbetslösa och sjuka. Ja till och med döende skulle ut på arbetsmarknaden, annars fick de ingen ekonomisk hjälp.

Det är så cyniskt att det påminner om fascism! Det är egentligen inte så konstigt. Fascismen är ju borgerlig, som Herbert Tingsten en gång skrev. Ja, den är ett kapitalistiskt fenomen. Jag har skrivit om det förr.

Bidragsberoendet

Detta Alliansens värsta spöke, det är ett spöke bara när bidragen går till de verkligt behövande. Inte när borgarklassen och dess politiska företrädare själva kommer i åtnjutande av dem. Såsom till exempel de avdankade politikerna.

Bidragsberoende 3

När de satt vid makten införde de bidrag till de rikaste i form av ROT- och RUT-bidrag (eufemistiskt kallat ”avdrag). Ja, till och med deras barn kunde få skattesubventionerad läxhjälp trots att de oftast välutbildade höginkomsttagarna själva kan hjälpa sina barn bättre än arbetarna i gemen. Alltså de som inte har råd med RUT-läxhjälp.

Och ROT-bidraget är det ju framför allt villaägare som har råd med. Många ur arbetarklassen får vara glada om de kan betala hyran.

Och så sålde man ut offentlig egendom till vrakpriser och vad staten fick in vid varje försäljning var hemligt eftersom det var en ”affärshemlighet” som skattebetalarna/säljarna inte skulle ha reda på! Och Arbetsförmedlingen fick inte avslöja vilka företag som fick skattemiljarder i borgarnas politiska strategi. Sådant kallas egentligen censur och hör inte hemma i en demokrati! Det är borgerlig politik det!

Det här ar bara några exempel på Alliansens ”reformer”. Det är onödigt att nämna fler. Alla deras ”reformer” går ju ändå ut på samma sak; att ta från oss vanliga och ge till de besuttna.

Vill du läsa resten av den korta texten i bilden ovan ska du klicka här.

Pengar går ju inte att äta. Det tar bland annat Ghost upp i ett kort inlägg. det kan läsas här. Det bör väl i första hand borgarklassen läsa, förstås.

När välfärden blev tjuvarnas marknad

Bildt-Ogaden

 

 

 

Energisparlampor


Dyrt och farligt

 

med usel ljusstyrka och dessutom konstruerat kortlivade

Du betalar! Producenten berikar sig!

De gamla vanliga glödlamporna höll (nåja, se nedan!), men med de nya är det verkligen si och så. Jag har olika sorter, men inga som håller någon längre tid.

Kvicksilver

En del lågenergilampor innehåller kvicksilver. Det är OK enligt EU, som samtidigt har förbjudit kvicksilvertermometrar! Det kan tyckas märkligt eftersom rent kvicksilver i flytande form är relativt obenäget att tas upp av organismer. Men i lamporna finns det i gasform som lätt tas upp av våra kroppar. Därför måste man sanera minutiöst ifall en sådan lampa går sönder.

Det är ju alldeles uppenbart att EU sitter i industrins knä och gör som industrin vill. Vi fick farligt kvicksilver för att minska på energin för att förhindra en global uppvärmning, men vi fick inte behålla relativt ofarliga kvicksilvertermometrar och istället skulle vi använda digitala termometrar som drar ström och kräver batterier med farliga tungmetaller! Det är beslut fattade bortom allt sunt förnuft, men med hänsyn till och helt i linje med industrins önskemål! Lobbyn har fått framgång än en gång i EU på miljöns bekostnad!

Nu hände det igen!

Just nu bytte jag en lampa som hade gått sönder efter cirka två månader, fast  den är garanterad att hålla i två år. Men som tur var, trodde jag, så hade jag en till av samma sort och skruvade i den i sockeln. Men lyste den? Nix! Den var fabrikstrasig!

Känns det igen? Har du råkat ut för samma sak? Jo jag tror det. Skriv gärna en kommentar och berätta!

Moderna lampor

Jag kommer i fortsättningen att akta mig för lampor från företaget TCP. Sådan skit köper jag inte igen.

Men jag har köpt andra fabrikat med samma för mig kostsamma resultat. Jag betalar! Producenten berikar sig! De nya lamporna håller helt enkelt inte ens enligt den påstådda garantitiden ut! Problemet är bara att få pengarna tillbaka. Även om jag har kvittot kvar, hur ska jag kunna bevisa att det är just den lampan som jag reklamerar?

En smutsig kampanj

Hela kampanjen med energisparlampor är ett påfund från industrin och politikerna har jamsat med och tvingat på oss dessa lampor helt i onödan. De enda ställen sådana lampor har ett berättigande är utomhus. Inomhus bidrar deras värmespill till uppvärmningen och på så sätt kommer värmen till nytta i alla fall även om den förbrukade elektriciteten inte lyser upp. Men genom EU-direktiv tvingas vi köpa dyra energisparlampor istället för de gamla hederliga lamporna som var mycket billigare och brukade hålla garantitiden ut.

De gamla lamporna

Faktum är att de gamla lamporna kunde hålla ”i evigheter”, rent tekniskt.

Hundraårslampan

Men lamptillverkarna gick samman och bestämde att lampor inte skulle hålla mer än två tusen timmar. Så man satte det som standard och påstod att det var en garantitid. Allt för att hålla uppe konsumtionen. Och det gäller inte bara lampor som har ett konstgjort åldrande.

Många tycker att kapitalismen är bra. Jag undrar varför. Den kostar oss vanliga människor, ickekapitalister, bara en massa extra pengar, skapar miljöförstöring och tär på jorden resurser, samt skapar fattigdom och svält. Vad är det för bra med det?

Jag är övertygad om att kapitalismen har starkt stöd bara genom folks okunskap. Många kan inte tänka sig något annat. De vet inget annat. Det är inte många som ens kan skilja på kapital och pengar. Kan du? Vad är det för skillnad? Och givetvis beror denna okunskap på att borgarklassen, som ju lever på kapitalism, inte låter andra idéer komma fram. Borgarklassen har ju den totala makten. Arbetarklassen saknar i realiteten all makt. Den arbetande klassen har till och med förlorat sin medvetenhet om sig själv. Det räcker med att utse en arbetare till tjänsteman så tror han att han inte längre är en arbetare och inte längre hör till arbetarklassen! Jag tar mig för pannan och stönar djup över denna totala okunskap om den egna rollen i samhället!

Tänd ett ljus!

Vi måste tända ett ljus, en lampa, men inte en kvicksilverlampa, inte en lampa av något slag av de moderna lågenergilampor som slocknar långt före garantin har gått ut! Vi måste tända upplysningens ljus så vi inte luras och så vi vet vår egen roll i den globala ekonomin, kapitalismen, som föröder oss och vår miljö! Vi måste bli medvetna!

När det är privat


Då har man inflytande

 

till exempel på hur mycket man ska tjäna

Men är man bara anställd så gör man sitt jobb och det får man betalt för, alla fall om man är anställd inom den  offentliga sektorn. Där finns inget vinstintresse. Verksamheten får betalt av skattemedel och med de medlen gör man det som politikerna har beslutat att man ska göra inom givna ekonomiska ramar.

När jag till exempel går till min tandläkare vet jag att hon har sin månadslön. Hon behöver inte hitta på att hon har gjort något i min mun som hon inte har gjort. Hon behöver inte fuska för att klara av mig snabbare så att hon kan klämma in en extra patient på samma dag. Hon har tid att vara noggrann för hon bokar upp sig för den tid som behövs för att jobbet ska bli rätt gjort med all den kvalitet hennes stolt kräver av henne.

På Folktandvården, där hon arbetar, har hon dessutom en stor organisation i ryggen, som servar med det organisationen och hon behöver. Det gäller säkert mycket mer än jag har kläm på, men några exempel är service med min betalning, alla inköp som behövs, revision, lokalens städning och så vidare.

Det är tryggt att gå till Folktandvården!

Men så är det inte inom den privata tandvården. Där måste tandläkaren ansvara för hela verksamheten. Av det som nämndes ovan är det bara städningen som överlåts till tandsköterskan. Men en privat tandläkare kanske känner sig mera fri. Kanske. En privat tandläkare bestämmer själv och gör lite som den vill.

DET PRIVATAPatienten hos en oseriös tandläkare kan bli lurad och samtidigt är det vi skattebetalare som blir lurade. Vi står ju för en del av kostnaden hos tandläkaren. Därför måste tandläkaren kontrolleras så den inte tar betalt för ogjorda arbeten. Den kontrollen kostar pengar som vi alla får betala för att det finns oseriösa fuskare i branschen. Men kontrollen är synnerligen sparsam och risken att bli påkommen är minimal. Därför kan det vara lockande att på olika sätt ta betalt för något som inte är utfört.

Det är inte lika tryggt att gå till en privat tandläkare.

Att allting helst ska privatiseras är borgarklassens och högerpolitikens önskan. Och under Alliansregeringens tid privatiserades det som aldrig förr. Ofta med ord som ”valfrihet”, ”konkurrens” och ”lägre kostnader”. Men den egentliga anledningen till all privatisering är inget annat än att öppna nya möjligheter för borgarklassen att sko sig.

När det är privat, då har man inflytande. Men bara om man är ägaren, inte annars.

Public service – SVT


En gång i tiden

 

i TV:s barndom i Sverige

Jag har varit med om hela utvecklingen. Från när TV kom till de svenska hemmen. Det fanns bara en kanal och alla program var i svartvitt. På onsdagar låg sändningarna nere. Meningen var att familjemedlemmarna skulle umgås med varandra och inte sitta och glo på TV hela kvällen. Och en vanlig fråga varje dag var ”Såg du på TV i går …”.

Man köpte sig TV-kanna med expanderkork och flätat ytterhölje med handtag. Det var en termos för kaffe. En standardsak som måste finnas i varje välordnat hem.

I programutbudet skulle finnas, då som nu, nyheter och underhållning, men också folkbildande program. Det sista ansågs allra viktigast. Och TV hade ett enormt genomslag.

Sen kom en kanal till. Också den statlig, så klart. Och så kom OS -68 i Mexico. Då  hade Sveriges television just lanserat färgsändningar och alla radiohandlare hade färg-tv-apparater påslagna i sina skyltfönster med direktsändning över satellitlänk. Folk flockades vid dessa fönster för att följa sändningarna i färg. De flesta hade ju inte råd med en sådan dyr investering som en färg-tv innebar. Men just därför slog möjligheten till avbetalning igenom på bred front detta år och folk konkade på sina otympliga kartonger som innehöll årets absoluta statuspryl.

Det gick några år och staten tonade ned att TV skulle vara folkbildande, men fortfarande satsades det ändå en hel del på den typen av program. Att man var på väg bort från den idén märktes dock tydligt på ett program som hette ”Fråga Lund”. För den som inte minns detta program kan jag ju berätta att det det vara lärda professorer från Lunds universitet som svarade på tittarnas frågor. Snart kom även en studiepublik in som fick ställa frågor. Då började programmet att förlora i kvalitet och man släppte fram både lustigheter och nonsensfrågor.

I slutet av programmets historia släppte man in politiker som fick ställa alla frågor den kvällen. Det blev programmets fullständiga bottensändning. Jag minns frågan från Kjell Olof Feldt. ”När jag tvättar strumpor försvinner det ofta en strumpa. Vart tar den vägen?” Kort sagt, ”Fråga Lund” hade förvandlats från att ha varit ett upplysande program med populärakademiska ambitioner till ett meningslöst underhållningsprogram utan värde och eftersom det fanns särskilda program som enbart hade ambitionen att underhålla så fanns det inget värde i att ha kvar programmet och det lades ned.

Det var i denna veva som TV3 dök upp och staten försökte stoppa sändningarna. I riksdagen skrek främst Moderaterna om yttrandefrihet, valfrihet och värdet av en fri television. Och så fick vi den första kanalen i TV som var kommersiell och saknade allt folkbildningsintresse och försåg TV-tittarna med nonsensunderhållning och amerikanska Hollywoodfilmer som propagerade för ”the amercan way of life”, samt USA:s heroiska insats i andra världskriget där man nästan kunde tro att Sovjetunionen aldrig hade deltagit. Givetvis kunde även Sveriges television visa precis samma förvrängda Hollywoodversioner av verkligheten. Därför var det bara de som mindes som insåg hjärntvätten.

Som tur var fick man samtidigt se fruktansvärda reportage och nyhetsinslag på USA:s obeskrivliga övergrepp på Vietnams folk, men till att börja med rapporterades om Vietnam-demonstranterna på ett synnerligen förvridet och falskt sätt och de kallades kommunister och Gud vet allt. Men vartefter verkligheten gick upp för merparten av folket så sansades tonen. Det gick ju inte längre att dölja sanningen. Det kan vi bland annat tacka Sköld Peter Matthis för.

Under tiden hade vi fått TV4 och sen kom den ena kanalen efter den andra. De som trodde att fler kanaler betydde mångfald fick snart se att det betydde enfald. Det var ju just det som borgerligheten med Moderaterna i spetsen ville ha. Människor skall inte upplysas. De skall indoktrineras med propaganda och eftersom propagandan hade utvecklats enormt sedan Goebbels dagar sågs den i den moderna förfinade tappningen inte som propaganda utan som underhållning. För trovärdighetens skull visades dock en del ”avslöjade” reportage, men enbart sådana som inte avslöjade den verkliga makten. Och så är det än i dag, men den typen av program blir allt mer sällsynta.

För att konkurrera med de kommersiella kanalerna har SVT kopierat det mesta från dessa och hur likformigt det har blivit märks tydligast i nyhetssändningarna. Man ser exakt samma sak i TV4 som i nyheterna i ”Gomorron Sverige” på TV1. Zappar man ser man samma nyhet samtidigt oavsett vilken kanal det är! Märkligt! De måste ju snacka ihop sig om när varje inslag ska visas! Varför då? Och har de ingen känsla för företagshemligheter? Jag menar att borde inte de olika kanalerna behålla för sig själva när och vilka inslag de ska ha?  Uppenbarligen inte!

Numera har SVT samma programutbud som de kommersiella kanalerna och det är bara nosens-underhållning som gäller. Så här ser TV-aftonen ut i kväll:

SVT fördumnings-TV

Det är inte mycket att hänga i julgranen, så att säga. Därför rekommenderar jag Comandante i kväll eller när du har tid, fram till 14 augusti. Sen är det försent. I morgon klockan 22:15 kan du på Kunskapskanalen se uppföljaren, ”Looking for Fidel”. ”Amerikansk dokumentär från 2004. I uppföljaren till Comandante möter regissören Oliver Stone återigen Kubas ledare Fidel Castro på Kuba. Stone fokuserar intervjuerna kring Castros maktställning och behandlingen av dissidenter och journalister under 2003, då flera politiskt aktiva greps och ställdes inför rätta.
Regissör: Oliver Stone. Produktionsår: 2004″ 

Om Commendante kan följande sägas: 

Det är Oliver Stones uppmärksammade dokumentär som skildrar mötet med Fidel Castro under tre dagar 2002 och bygger på samtal mellan Oliver Stone och den då 75-årige Castro.

Oliver Stone fick besöka vilken plats som helst i Kuba utan att ett besök skulle behöva förberedas. Detta för att Castro ville visa att han inte hade något att dölja. Och vart han än kom såg filmteamet glada och välmående människor, men inga trashankar och fattiga tiggare. Men i övriga Latinamerika hade de sistnämnda inte gått att dölja, ignorera eller missa och liksom i USA och Kanada, men även i hela Europa, hade fattiga människor varit mer än enkelt att hitta om man så ville, som vi ju alla vet.

Det moderna Europa

Alla tycktes vara glada i att se sin älskade Fidel och det märktes tydligt på universitetet som de besökte. Där fanns, och finns, studenter från många olika länder. Till och med en från USA finns med i reportaget. De betalar en engångsavgift när de anmäler sig till universitetet men sen är allt gratis! Var i världen finns det något liknande?

Och intressantast av allt är när Fidel talar om valen i Kuba. Det finns ingen stans en större direktdemokrati. Ändå har man bara ett parti. Eller kanske det är just därför man har detta unika demokratiska system. Hade man flera partier att välja på så hade borgarklassen fått inflytande och skapat sig utsugningsmöjligheter till förfång för välstånd och jämlikhet.

Just enpartisystemet skjuter borgarklassen in sig på och kallar Kuba ”diktatur”. Klart de gör! De kan ju inte leva på andras arbete i ett land som Kuba. Och utan att ha några att sko sig på så finns det inget utrymme för borgarklassen. Klart att Kuba utmanar dem. Och utan sakliga argument finns bara statskuppsförsök, mord och handelsembargo att ta till och lögner sprids genom all världens media.

Rekommenderad läsning:

USA – Kuba
Raúl Castro: Ja till normalisering, men vår suveränitet måste respekteras!

Läs mer.

Och ett litet tankeexperiment.

Privatockrare i Alliansens spår


Ökade klyftor

 

Fåtalet riktigt rika och många med knaper ekonomi

Det är resultatet av åtta år med Alliansens politik. Och några av dessa rika gynnade människor är snikna nog att berika sig på fattigt folks knapra ekonomi och olycka. En vanlig bankränta, som i och för sig är skamligt låg, räcker inte för dem. Allt fler privatockrare dyker nu upp för att söka lyckan genom att helt privat erbjuda sig att låna ut av sitt överflöd mot ränta. Jag tycker det är cyniskt. De skor sig på olycka och oförstånd. De vänder sig till vanligt folk som inte klarar av att sköta sin ekonomi av olika skäl, som allt ifrån att de är konsumtionsslavar till att de lever på undantag tack vare det raserade välfärdssystemet.

Nu råder borgarklassen julafton!

Nedanstående erbjudande, som blir allt vanligare, dök upp på facebook. Kreditgivaren vill inte ens annonsera i vanlig ordning! Det är en lika småskalig som sniken ockerverksamhet.

ockrare

Det är tragiskt att många väljer att inteckna framtiden istället för att spara sig till det de behöver eller vill ha. Och att vissa vill ha mera än de har råd med är lika tragiskt. Som om prylar ger lycka.

Den som är skuldsatt är aldrig fri!

Damen i bilden ovan försöker alltså att sko sig på människor med ekonomiskt oförstånd. Men hon är inte ensam. Tänk på alla avbetalningserbjudanden som butiker har. Till och med varor för några hundralappar kan man i dag få betala av under ett helt års tid! Det blir ju inget stort belopp, men de vänder sig till människor som nappar på många sådana erbjudanden och till slut sitter dessa oförståndiga människor i rävsaxen och kan inte köpa någonting utan att tvingas att ta det på avbetalning. Det blir en ond cirkel! Och det är cynismen som driver fram detta, för de som har dessa erbjudanden vet om att de försöker krama ur vad som går även från människor utan ekonomiska resurser och människor som har stakat ut sin väg mot Kronofogdemyndigheten. Det är skurkaktigt!

 

Mekanismerna lever kvar


Mekanismerna från 1948

De lever kvar, skriver Niklas Orrenius  nyhetskrönikan

Och visst är det skrämmande. Och Sverige är uppenbart inte emot nazismen trots allt snack om motsatsen.

Tattarplågan

 

”Det ligger våld, blomdoft och förväntan i luften i Jönköping sommaren 1948. Hundratals människor samlas på kvällarna för att se, för att vara med. De som ska få spö är ‘tattarna’ – de resandefamiljer som bor i fattigkvarteren i stadsdelen Öster. Tidningarna hejar på. Smålands Folkblad publicerar en hyllningsdikt till rasistmobben och dess ledare, en chaufför och skrothandlare som anför ett gäng som pressen döper till ‘de vita’:

De har mod uti barm, de har muskler av järn

De är tattarnas skräck, som sig bör

De har blivit vår östra stadsdels värn

Fast den främste blott är chaufför

De är kvinnornas skydd, de har must i sin arm

De betalar sin dagsbot direkt

De har vikingablod, de har mod i sin barm

Det är grabbar med fart och med fläkt

De placerar en näve i tattarens trut

Utan spisning och vidare prat

De bär ej uniform som en vanlig snut

Men på tattarbråk de gjort slut”

Så inleder Orrenius sin läsvärda artikel.

Det var 66 år sedan och vi känner igen tongångarna idag. Det är fruktansvärt!

Istället för att ta avstånd från fattigdomen föredrar vissa att ge på sig på de svagaste. Ju längre ut på den politiska högerkanten människorna befinner sig desto mer skoningslösa är de mot de som har det allra svårast i samhället. Och det som skrämmer mig mest är att dessa blir allt högljuddare och fler. Och när de demonstrerar sitt förakt och hat mot dem de betraktar som underlägsna ”raser” får de polisens beskydd trots att de bryter mot lagen om hets mot folkgrupp.

Nazism och polis

Det är ju så man inte vill tro att det är sant!

Vem ska bort B

Polisen är fascistisk! och ett demokratiskt hot!, samt har ofta en fascistisk inställning!

Svart dag 3

(du kan klicka på bilden så den blir större)

Läs också ”Den fascistoida polisen”.

”Nu är det tydligen så i vårt märkliga land att om man ställer sig i grupp och vräker ut sitt hat mot främlingar och andra minoriteter så är det mötes- och yttrandefriheten som rättsvårdande myndigheter ska slå vakt om. Då faller tydligen lagen om hets mot folkgrupp platt till marken! Men ställer man sig enskilt på torget och säger samma sak då bryter man mot lagen. Ja, man behöver inte ens stå på torget. Det räcker med att man säger något nedsättande till någon mellan fyra ögon för att man ska dömas, om det bara finns bevis. Och man kan ha en hatsajt på nätet, bara man är en ledande hatpolitiker!” Läs hela inlägget här.

Sverige, nazismen och LAGEN

Hela rättsväsendet tycks ställa sig bakom dagens fascister och håller således fast vid sin gamla kära tradition.

”I dag ska nazistiska Svenskarnas parti demonstrera i Stockholm. De har tillstånd och polisbeskydd. I Sverige tolkas nämligen lagen så att en nazist som uppträder som nazist begår brottet hets mot folkgrupp. Men tio nazister som uppträder som nazister är en grundlagsskyddad sammankomst.

Detta är i grunden ganska märkligt. Att bära nazistsymboler från Tredje riket är ett brott. Men lagen tillämpas inte. // Det är som om vi glömt hela 1900-talets historia, som om gaskamrarna, exekutionsplutonerna och det organiserade hatet aldrig funnits. Men den historien är inte längre bort än 70 år, det finns fortfarande människor som själva var där, som minns. De lagar vi har kring hatbrott och om hets mot olika grupper har stiftats för att det aldrig ska inträffa igen.

Det är denna juridiska skyddsvall polisen monterar ner genom att de inte ingrep mot Svenska motståndsrörelsens demonstration eller när de lät Svenskarnas parti marschera på första maj i Jönköping. // År 2007 togs den särskilda prioritering av hatbrott som tidigare funnits i polisens regleringsbrev bort. // Enligt polislagen är polisen faktiskt skyldiga att ingripa när de ser brott begås. Det borde även tillämpas på nazisterna.” / AB

”I sin senaste rapport om Sverige noterar FN:s kommitté mot rasdiskriminering med oro att rasistiska och extremistiska organisationer fortsätter att verka. FN har flera gånger bett Sverige anpassa sin lagstiftning till konventionen som trädde i kraft 1969.

Kritiken får inte justitieminister Beatrice Ask (M) att ändra den svenska linjen.” / EXPRESSEN

”Man behöver inte tänka på så värst mycket mer än att vad man än tycker så måste man handla med utgångspunkten att alla har precis samma människovärde och samma rättigheter. Sedan kan personen tycka vad fan han vill om det. Det är så enkelt!”  Peter Nobel (se mer om Peter Nobel). När det skrevs hade vi en klart högerorienterad borgerlig Alliansregering. Och fascismen är ju borgerlig, som Herbert Tingsten har betonat.

Fascismen är borgerlig

”Fascismen är nationell i den meningen, att den nationella eller statliga samhörigheten förklaras vara avgörande. Målet är denna stats bevarande och stärkande i förhållande till andra stater. Då den nationella gemenskapen upphöjs, nedsätts på samma gång betydelsen och värdet av varje annan gemenskap. Den samhörighet, mot vilken den fascistiska diktaturen vänder sig, är den på den sociala ställningen beroende – i nationalkänslans namn vill man utrota klasskänslan. Med klasskänsla menas då främst den känsla av gemenskap, som förelegat inom den socialistiska arbetarrörelse, vars krossande framstått som fascismens huvuduppgift. Klassmotsättningarna ska enligt fascismen utplånas utan att den ekonomiska ordning, av vilken de betingas, väsentligt förändras.

Fascismen är borgerlig: den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av av de borgerligt, antisocialt inriktade folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning. Ett vagt antikapitalistiskt, ”socialistiskt” drag finns visserligen i nationalsocialismen och den italienska fascismens tidigare propaganda, men i rörelsens praktiska politik och ideologi har detta drag ringa betydelse.” Herbert Tingsten i ”Nazismens och fascismens idéer”

 

Nu har vi en annan regering.

Vågar den rensa upp bland juristerna i domstolarna, bland åklagarna och i poliskåren, samt se till att de lagar vi har verkligen efterföljs och praktiseras, sam ser över om lagar måste skärpas och nya stiftas? Det verkar ju rimligt, men också långsökt. Det är nämligen skillnad på vad folket vill och vad makten vill. Och den nya regeringen som nys har tillträtt har alltså inte visat framfötterna i från så här långt i alla fall.

En FN-resolution uppmanade ”alla stater att underteckna den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Många länder, däribland USA, Storbritannien, Kina och Indien har undertecknat konventionen men saknar en mekanism för att behandla individuella klagomål, vilket gör att konventionen inte kan tillämpas.

Resolutionen fördömde även försök att rentvå nazistiska kollaboratörer genom att framställa dem som kämpar för nationalistiska motståndsrörelser och hedra dem som sådana.

Den fördömde alla former av förnekande av nazistiska krigsförbrytelser, bland annat den judiska förintelsen.

Röstsiffror
* 115 av 193 FN-länder röstade för resolutionen som hade föreslagits av Ryssland.
* Kanada, USA och Ukraina röstade emot.
* 55 länder inklusive Sverige och andra EU-medlemmar valde att inte delta i omröstningen.”

Du kan läsa hela texten hos Jinge.

”Om vi på allvar ska göra upp med rasismen i det svenska samhället så måste vi tala mer, bredare och djupare om den förföljelse som skett här. Den som har hört om Jönköping 1948 har lättare att se vad det handlar om när liknande mekanismer visar sig i vår egen tid.” Så sant som det är sagt. Citat Orrenius i artikel som ovan.

Skvitt sätter sitt omdöme på spel


Redan på valnatten kom jag med spådomen

 

SD kommer att sänka regeringen när budgeten ska godkännas

Nu får vi se om mitt politiska omdöme åter igen ger mig rätt. Och får jag rätt så hoppas jag ni litar på mitt omdöme i politiska frågor ännu mer.

Spännande?

Ja, jag tycker det i alla fall.

AFTONBLADET: ”Om en månad ska riksdagen rösta om regeringens budget. Enligt uppgifter till Aftonbladet finns aktuella planer inom SD på att fälla den.

– Många tror naivt att det är ett tomt hot, något vi bara vill ge sken av, säger en SD-källa.

– Det är en dörr vi håller öppen hela tiden. Det är naivt av journalister och tyckare att tro att det här är något vi bara säger, något vi aldrig egentligen skulle göra. Det här är i själva verket något vi överväger. Det är ett reellt alternativ för oss.”

Visst är det så. Sverigedemokraterna är ett extremt högerextremt parti med rötter i nazismen. Man har försökt att tvätta bort bilden av nazismen, men aldrig dess politiska innehåll i partiets verkliga mål och dolda agenda. Tolka detta från AFTONBLADET: ”Öppet vill dock SD inte kommentera var man står i dagsläget.”

Och likt Hitlers nazistiska ideologi är all vänster den verkliga fienden som ska utrotas. Att de inte kommer att ta varje tänkbar chans att fälla en rödgrön regering är synnerligt naivt att tro. Med Moderaterna och de övriga borgerliga partierna har de mycket mera gemensamt. Det enda som skiljer är ju den öppna främlingsfientligheten. Och den vill inte övriga borgerliga partier misstänkas för att dela. Däremot är det ett faktum att den faktiska fientligheten till arbetarklassen förenar dem dess mera. Och den fientligheten överskuggar det mesta.

Naivism om SD

Fascismen, den är nämligen borgerlig. Läs Daniel Swedin.

”Fascismen är nationell i den meningen, att den nationella eller statliga samhörigheten förklaras vara avgörande. Målet är denna stats bevarande och stärkande i förhållande till andra stater. Då den nationella gemenskapen upphöjs, nedsätts på samma gång betydelsen och värdet av varje annan gemenskap. Den samhörighet, mot vilken den fascistiska diktaturen vänder sig, är den på den sociala ställningen beroende – i nationalkänslans namn vill man utrota klasskänslan. Med klasskänsla menas då främst den känsla av gemenskap, som förelegat inom den socialistiska arbetarrörelse, vars krossande framstått som fascismens huvuduppgift. Klassmotsättningarna ska enligt fascismen utplånas utan att den ekonomiska ordning, av vilken de betingas, väsentligt förändras.

Fascismen är borgerlig: den har överallt kommit till makten så gott som uteslutande med stöd av av de borgerligt, antisocialt inriktade folkgrupperna, den har i sina grunddrag bevarat den borgerliga produktionsordningen, den privata äganderätten till produktionsmedlen, den i princip fria konkurrensen och den avvisar tanken på ekonomisk utjämning. Ett vagt antikapitalistiskt, ”socialistiskt” drag finns visserligen i nationalsocialismen och den italienska fascismens tidigare propaganda, men i rörelsens praktiska politik och ideologi har detta drag ringa betydelse.”

Fascismen är borgerlig

”Henrik Ekengren Oscarsson uppger att det finns spekulationer om att Alliansen medvetet kommer att ‘pimpa’ sin budget på ett sätt som gör det omöjligt för SD att rösta på den.” Det där tror jag inte på, men vi får väl se! Mitt politiska omdöme står nu på spel.

Spännande?

Ja, jag tycker det i alla fall.

Å andra sidan, har jag fel så tar jag ganska lätt på saken. Det partipolitiska taktiska rävspelet kan vara lite komplicerat så jag gräver inte ned mig om jag får fel. Tolka inte det som en brasklapp.

Till sist bör vi betänka att på kommunalplanet har både Kristdemokrater och Moderater redan slagit sig samman med Sverigedemokraterna, vilket ju är helt logiskt med tanke på det ideologiska släktskapet.

Bilden nedan visar vad allt i grunden handlar om, nämligen borgarklassens fortsatta oinskränkta ”rätt” att sko sig på arbetarklassens produktiva arbete.

Mervärde

Rekommenderat: Björn Alvebrands synnerliga läsvärda (ett måste!) inlägg om Reinfeldts lögner. Där kommenterar jag och förklarar varför högerpartier måste ljuga: ”Och varför ljuger alla högerpartier? För det är ju de som ljuger mest. Ju längre åt höger dess mer lögner.

Hur kommer det sig?

Jo, det är ganska enkelt. De gynnar en minoritet, men har behov av att en majoritet röstar på dem. Hur får man röster från människor som missgynnas av politiken?
Hur?
Ja, ifall någon nu har för klent förstånd för att förstå den saken så ska jag ge svaret: MAN LJUGER!

Ser man till de senare årtiondenas valresultat så är det många som har klent förstånd och är lättlurade.”

 

Oförskämt


På facebook

 

där frodas fascisternas borerliga lögner

Sett i historiens ljus förbleknar kritiken.

Se skärmdumpen!

Anklagelse mot V

Skvitt måste så klart svara.

V är inga kommunister!
En gång i tiden för länge sedan och under namnet SKP, Sveriges Kommunistiska Parti, var de nog ett kommunistiskt parti. Men det var långt innan SKP bytte namn.

Min fråga: vari består denna icke vackra historia?
Är det deras moskva-trogenhet i så fall. Då ska man beakta den tid när denna följsamhet förekom. Vi ska inte se det i dagens ljus. Det är alltid viktigt! Och vi ska absolut inte se det i det ljus (läs ”MÖRKER”!) som borgarklassen spridit i sin grova och lögnaktiga propaganda mot det gamla Sovjetunionen!

Visst kan Sovjetunionen kritiseras, men jag köper inte borgarklassens kritik. Jag kritiserar Sovjetunionen för dess avfall från en kommunistisk linje. Inte för det som borgarklassen kritiserade Sovjetunionen för. Den ville ju bara att borgarklassens skulle få tillbaka sina ”rättigheter” att få suga ut arbetarklassen.

På samma sätt som borgarklassen har rätt att driva sina klassintressen så har även arbetarklassen det! Och arbetarklassen har inget intresse av att borgarklassen lever på arbetarklassens arbete och produktionsförmåga. Arbetarklassen klara sig utan borgarklassen men borgarklassen klara sig inte utan arbetarklassen! Varför skulle den annars göra allt för att stoppa strejker och till och med sätta in militär för att få arbetarna att jobba? Arbetare har skjutits ihjäl av borgarklassens polis och militär runt om i världen och även i Sverige, bara för att arbetet har lagts ned i kampen för bättre villkor.

Kommunister har alltid stått på arbetarklassens sida! Bara borgarklassen kan kritisera det. Det är borgarklassens mörka sida! Det är verkligen ingen vacker historia. Tvärt om, det är en mörk och fasansfull historia med död, död och åter död under hala sin existens! Och det är inte bara historia. Det är lika mycket nutid och dagens hemska verklighet!

Visst har fel begåtts i det gamla Sovjetunionen och visst blundade SKP för det. Men det som borgarklassen har gjort ställer helt och hållet alla sovjets fel i skuggan. Och borgarklassen erkänner det aldrig.

Det borgarklassen måste lastas för är alla dess fruktansvärda övergrepp mot arbetarklassen! => Exempel: Kolonialismen, världskrigen och alla andra krig, barnarbete, miljöförstöring, tobaksberoendet och alla med det medförande cancerfall och hjärt- och lungsjukdomar, svält, fattigdom, hemlöshet, skogsskövling, folkmord, folkfördrivning, lögnaktig marknadsföring och reklam och … och … och! Det finns knappast någon ände på vad borgarklassen har åstadkommit i lidande, nöd och död, samt förtryck och elände världen över alltsedan den uppstod! Du: nämn det först. Sen kan du ta din kritik mot V och kommunismen! Den kritiken blir i jämförelse tunnare än soppan som åts i Warszawas getton, som skapades av Hitler och hans nazistiska borgerliga idé. Fascismen och nazismen är ju som bekant borgerlig. Stäm av det med Herbert Tingsten om du tvivlar!

Skvitts, en visa för rättvisa


Min gamla blogg

 

Den finns kvar, men jag har ingen access till den

Någon såg till att jag blev av med den. WordPress stängde av mig, men tog inte ned den. Men den kommer att tas ned. Det är jag helt säker på. Precis det har drabbat andra bloggare. Först förlorad åtkomst, sen tas de bort från nätet. Nätet är helt enkelt ingen trygg plats för det skrivna ordet.

Men än så länge kan man läsa Skvitts, en visa för rättvisa.

Här kommer en bearbetad och skevad bild från Skvitts om FAS 3, som jag skrev en hel del om.

Skvitts-FAS3Det var knappast en bild som retade gallfeber på etablissemanget. Det var nog inte den som ledde till att jag miste åtkomsten. Men andra bilder var kanske mera förargelseväckande i etablissemangets ögon. I deras press sätts inget under lupp. Den undersökande journalistiken tassar på tå och undersöker bara det som inte kan hota makthavarna i samhället. Snällt ställer journalisterna sina frågor och tackar för svaret utan några besvärande ifrågasättanden. Lite tuffare var de faktiskt för 35 år sedan. Men sen blev det allt mer sällsynt. Och idag handlar löpsedlarnas svarta rubriker om helt annat än maktens missbruk. Föraktet mot läsekretsen är total.

Löpsedlar

Det ekonomiska system som skapar samhällets orättvisor talar man inte ens om. Det är totalt bannlyst. Men på Skvitts skrev jag en hel del om det. Kanske det var därför jag förlorade min åtkomst till bloggen. Och varje dag jag ser att den finns kvar så blir jag faktiskt lite förvånad. Därför tror jag att det var andra krafter än den ekonomiska makten som stoppade mig. Kanske ungmoderaterna eller nazisterna. Vad vet jag.

Här kommer en annan bild från Skvitts.

Kapitalism 1Den väckte kanske viss förargelse. Den avslöjar ju faktiskt vem som göder vem. För inte är det så att det är företagarna som göder de anställda. Det är ju tvärt om. Alla borde ju inse att en företagares rikedom kommer från de han har anställda. Det är de som jobbar ihop vinsten åt honom och sen får de lite betalt för besväret. Annars överlever de ju inte och kan inte bilda familj, skaffa barn och producera mera arbetskraft. Det kan ju inte vara så svårt att förstå.

Men det är inte meningen att en arbetare ska förstå sådana saker. Det tjänar ingen företagare på. Då kan ju arbetarna börja ifrågasätta hela detta system.

Och för att göra det lite svårare att förstå hur saker och ting ligger till så har företagarna, eller rättare sagt, hela borgarklassen som sådan, etablerat ett språk som förvillar. En företagare kallas därför för en arbetsgivare. Och en arbetare kallas för arbetstagare. Men  vem ger och vem tar egentlige? Är det inte tvärt om, när allt kommer omkring?

Du, min läsare, är nog en sådan där ”arbetstagare”. Men när du går till jobbet är det för att få betalt för den tid du är där. Det är därför företaget håller koll på din arbetstid. Ofta används stämpelur för den saken.  Tiden är viktig! Det är den du får betalt för. Men du får inte betalt för det värde du skapar åt företaget när du är där! Och just därför vill den så kallade arbetsgivaren att du jobbar intensivt på din arbetstid. Tempot ska vara högt. Jobbar du vid ett löpande band är det bara att hålla takten och går det så skruvas den upp! Det var väldigt populärt med tidtagare förr och om det är så även i dag kanske du, min käre läsare, kan svara på.

Du ska alltså vara lönsam, lille vän, annars får du gå. Det är ju lönsamheten som räknas i varje kvartalsrapport. Och lönsamheten består i att du producerar ett värde som är större än din lönekostnad. Resultatet av ditt arbete får du inte ta hem när du går. Det tar företagaren hand om och du får betalt för den tid du har offrat åt företagaren, så vem är arbetstagare egentligen? Och vem är arbetsgivaren? Vem gav bort arbetets värde? Vem skapade värdet egentligen? Det ska du helst inte veta!

Det är så det fungerar! Kanske det blir tydligare med en bild.

Mervärde

Många tycks tro att det är omöjligt att det ska fungera på något annat sätt. Många säger ”Ja, men om det inte fanns några arbetsgivare, vilka skulle då ge oss jobb?”

Är det ingen som kan tänka sig att alla företagen skulle kunna ägas gemensamt? Som hemma fast i större skala. Hemma utför man också arbete, men man är inte anställd där. Ändå städar man, diskar, lagar mat och tvättar. Man gör det åt sig själv. Bara de rika har råd med pigor som sköter sådana saker och vår regering som gynnar dessa rika har därför hittat på ett pigbidrag och kallar det för RUT-avdrag. Det bidraget betalas av alla som själva inte har råd med pigor.  Men förr fick överklassen stå för hela kostnaden, som bekant.

Denna överklass, borgerskapet, gör allt för att vi inte ska fatta sammanhangen. Därför heter det RUT-avdrag och inte pig-bidrag. Därigenom blir det ju också möjligt för Reinfeldt att tala om att vi ska bort från bidragsberoendet när de som verkligen behöver bidrag snuvas på dem medan de som verkligen inte har något sådant behov får bidrag i form av skattelättnader för konsumtion av tjänster såsom RUT och ROT. Reinfeldts politik gynnar bara denna överklass som konsumerar bidrag och vårt arbetes frukter.

Det finns en motsättning som aldrig kan avskaffas. Det är motsättningen mellan köpare och säljare. Där finns bara ett gemensamt intresse, att det ska bli affär. Att köparen får sitt och säljaren får sitt. Men där upphör allt vad gemensamt intresse heter. Säg att det handlar om en begagnad bil. Det blir lite lättare att se motsättningen då. Som köpare vill du den ska kosta så lite som möjligt och vara så bra som den bara kan bli. Men säljaren vill ha ut maximalt även med alla dolda fel.

Men det finns andra köp också. Och andra försäljningar.

Nu antar jag igen att du, min käre läsare, är en sådan där ”arbetstagare”. Men egentligen är du ju en säljare. Du säljer din tid och ditt kunnande. Och du får betalt av den som köper detta av dig. Ni har bara ett gemensamt intresse. Att det ska bli affär. Köparen vill att du ska kosta så lite som möjligt, men jobba så mycket du bara kan. Ni lever på helt olika sätt. Försörjer er på olika sätt. Den ene på  att sälja och den andre på att köpa. Den ene äger produktionsmedlen, maskinerna och hela företaget. Det är köparen. Den andre äger inget sådant och måste sälja vad den har. Det är alltså förmodligen du, min käre läsare, som säljer arbetstiden. Sådan egendom som maskiner, företag och kapital har du inte och därför säljer du din tid. Du är ju inte kapitalist. Och hör alltså inte till borgarklassen. Du hör till arbetarklassen, faktiskt även om du är tjänsteman på hög nivå. Men sånt där ska du inte begripa!

Du ska inte begripa klassbegrepp som förklarar din roll i samhället. Borgarklassen vill inte det för du kan ju börja ifrågasätta! Därför har borgarlassen ersatt ett förklarande klassbegrepp med ett fördunklande klassbegrepp. Och enligt det klassbegreppet hör du till underklassen om du står vid det löpande bandet, men om du är en tjänsteman så hör du till medelklassen. Företagsägaren, den som är kapitalist, tillhör överklassen. Ja, till och med den högste chefen, som bara säljer sin tid på precis samma sätt som du, fast till ett mycket högre pris, han hör också till överklassen. På så vis trollar borgarklassen bort det uppenbara att det råder en motsättning mellan köpare och säljare. Alla blir på något sätt klasslösa medspelare i en diffus samhällsorganisation utan egentliga motsättningar. De är dolda! Man låtsas inte om att de finns. Var och en är sin egen lyckas smed och har man det knapert så är det ens eget fel. Fatta inte sammanhangen ty det hotar de som har allt inflytande i samhället och lever på andras arbete. Jag talar om kapitalisterna och samhället är det kapitalistiska samhället, så klart.

Men har vi något annat val?

Dån i kraternDet kanske var sådana här tankegångar som gjorde att jag fråntogs åtkomsten till min blogg. Konstigt bara att den fortfarande ligger kvar, men just därför blir jag inte så konspiratorisk att jag hemfaller till misstankar om att det är staten som ligger bakom.

Nu borde jag ju egentligen skriva om kommunism, vad det är. Men då blir det alldeles för långt.

Vad det inte är blir kortare att skriva. Det är alltså inte detsamma som Sovjetunionen och inte detsamma som förtryck och diktatur. Det som skedde i Sovjetunionen skedde där och där försökte man skapa kommunism och gjorde misstag. Där rådde repression, precis som i väst, men väst fokuseras det aldrig på. Istället talas det om kommunismens offer. Man borde snarare säga Sovjetunionens offer. Och man borde samtidigt tala om kapitalismens offer. Och det rättfärdigar inte Sovjetunionen att kapitalismens offer är fler, men det ger lite proportioner.

Så låt oss se på kapitalismens offer som aldrig kallas för vad det faktiskt är, alltså just kapitalismens offer. Låt mig börja här: de båda världskrigen är resultatet av kapitalismen, inte av diverse personer och regeringar i första hand. Det vill inte kapitalisterna, borgarklassen, kännas vid. Det är politiker som får klä skott för krigen. Det är därför de har sina löner och privilegier. Men också inte sällan egna ekonomiska intressen.

Kapitalismens framväxt var brutal mot arbetarklassen innan den hade lyckats genomdriva ordentlig lagstiftning. Det var en del av den så kallade klasskampen. Den pågår än i dag, men man hör ofta borgare säga att det varken finns klasser eller klasskamp längre. Det sista kan ibland kännas övertygande, men då glömmer man bort borgarklassens klasskamp. Den pågår fullt öppet framför våra ögon (och ändå många, de politiskt ointresserade och omedvetna, som inte ser den!) när Reinfeldt driver den, i övrigt sker det i det fördolda.

Kapitalismens framgångssaga, initialt, handlade om slavhandel och slavekonomi, vilket borgarklassen inte vill kännas vid. De flesta av Göteborgs berömdaste familjer(de som ”byggde Göteborg”) tjänade sina förmögenheter på ett eller annat sätt beroende av slavar. I Göteborg hade borgarklassen nämligen sina affärer västerut i större utsträckning än på ostkusten. Men det där var redan då skämmigt och i dag finns nästan ingen offentlig dokumentation om saken. Man vill inte rota i det!

Kapitalismen fick också näring genom kolonier och kolonialkrig runt om i världen, vilket borgarklassen inte heller vill kännas vid. Skulden läggs på länderna, regeringarna och politiker, inte på kapitalismen! Och denna kapitalism bygger på rovdrift än i dag, vilket man inte heller vill kännas vid. Och offer skördas! Varje dag! Kapitalister tjänar miljarder och åter miljarder på de krig som aldrig tycks upphöra och på vapentillverkning, -försäljning och -export, vilket man mest är tyst om. Alltså tyst om att det är lönsamt. Däremot framhålls denna dödsbringande verksamhet som något bra för sysselsättningen, freden och demokratin i världen (!) och längre än så skall vi inte tillåtas tänka. Särskilt inte när produkterna ska skattefinansieras (mer JAS till försvaret, pengar till Wallenberg och skatter till folket!).

Kapitalister tjänar förmögenheter på svältlöner i den mindre utvecklade delen av världen. Och på avsaknad av arbetarskydd. Dödsoffer och skador är legio, men ersättningen uteblir oftast. Det vill man inte heller kännas vid. Och här hemma har vi de så kallade riskkapitalisterna som helt utan risk lever på skatter, driver olika företag för skattemedel och för sedan skatterna i ”förädlad form” som vinster, till skatteparadis. Kanske för att sedan återinvestera dem i vapenindustrin som är så lukrativ. Kanske för att påverka regeringar att starta krig. Den ekonomiska väven är svår att tränga igenom och få överblick över, men i slutänden skördas liv och genererar vinst.

Man kan hålla på nästan i det oändliga att räkna upp exempel på kapitalismens offer, men bara man skulle summera offren för kapitalismen under tiden då Sovjetunionen existerade så räcker det för att Sovjettidens offer till antalet skulle förblekna. Det är inget försvar för Sovjet, men det kan ju vara på sin plats att nämna någon gång i alla fall. Till exempel alla ryssar som dog under andra världskriget. Fler än alla andra tillsammans. De ska inte i första hand lastas på Hitlers syndaregister, ej heller på Stalins, utan på kapitalismens konto. Om rätt ska vara rätt och om borgerskapet ska ta sin del i statistiken över människooffer. Men som vanligt dribblar borgarklassen med sanning och statistik och lägger ut sina dimridåer.

Men min blogg stoppades nog av enskilda personer, dock sannolikt personer med vurm för kapitalism i dess olika former. Kanske fascistisk form. Kanske i nazistisk.

Tack, min kära läsare att du höll ut ända hit. Men det var för din skull jag faktiskt tog mig tid att skriva. 

Om du vill veta hur ett samhälle faktiskt skulle kunna se ut så kan du ju klicka här och läsa min text om ett samhälle som bygger på gemenskap istället för konkurrens.

Vill du fördjupa dig kan jag rekommendera ett klick här  och här.

 

 

 

Fotobloggen inspirerade


Jag såg symboliken

 

redan när jag tog bildena

Den finns i original på fotobloggen, som jag ju nämnde i förra inlägget.

I går kom ju Eurodam till Göteborg.

Eurodam

Och då speglas klassamhället särskilt tydligt. För den klentrogne som tvivlar på att vi har ett klassamhälle har jag gjort bilden nedan extra tydlig.

KLASSAMHÄLLE

Borgarklassen gör ju vad den kan för att grumla bilden för arbetarna. Annars kan de vända upp och ned på maktstrukturen och kasta av sig den parasitära överklassen. Det är den livrädd för eftersom det är en klass som inte kan leva av sig själv. Och då påstår de bland annat att klasskampen är död, klasser finns inte och vi lever i en demokrati. Och detta tror många faktiskt på. Tillhör du  dessa lurade och utnyttjade människor så ta då en extra titt på bilden ovan och fundera också på varför överklassen hela tiden sätter upp sina förbudsskyltar.

Överklassens skydd

 

Borgarklass tror

 

Ett alldagligt exempel på borgerlig demokrati


Demokrati är inte bara att rösta i valen

 

Demokrati är att ha ett folkvälde!

”Demos” = flolk + ”kratos” = styra, härska. Och folket kan inte vara en minoritet, ty då blir det istället diktatur.

Och just så fungerar det – att en klick härskar. Det gäller i landet som helhet lika väl som i dess delar. På ett företag är det cheferna och ägarna som bestämmer och resten får lyda eller ta sitt pick och pack och gå.

Vill man ändra på detta måste också ägarförhållandena ändras i grunden så att det är de som arbetar i företagen som också äger dem. Men det vill inte borgarklassen ändra på. Vad ska de då i borgarklassen leva på?

Att detta är den dagliga diktaturen som varenda anställd känner av vill dock inte borgarklassen vidgå. Istället tar de gärna ordet ”demokrati” i sin mun och kallar nyss nämnda idéer för kommunism och det är ju bevars diktatur, för det har borgarklassen bestämt, liksom allt annat de bestämmer över huvudet på folk.

Men borgerlig ”demokrati” är sann diktatur.

 

Ett alldagligt exempel på borgerlig demokrati

Borgerlig demokrati

Dagens TV-tips


Massakern i Marikana

 

Gruvarbetare mördas i Sydafrika 2012

Hinner du inte se programmet i nu när reprisen kommer på Kunskapskanalen kl 23:00 eller inte har lust att vänta till dess, då kan du ju se programmet på svt play.

Massaker i Marakana

Det som hände är knappast en olycka. Det är snarare följden av ett kapitalistiskt system där kapitalägarna har all makt och kan i kraft av denna makt kalla in polis för att driva igenom sina beslut.

Även om vi i dag i Sverige är förskonade från kapitalets mest brutala våld är det dock fortfarande bara kapitalet som kan kalla på polis när folket protesterar. Värt att komma ihåg är att det är just denna rättighet som kapitalet har som av borgarklassen kallas demokrati och frihet, värden som de slår vakt om över allt i världen. De som ifrågasätter kapitalets fri- och rättigheter och istället kräver arbetarklassens rättigheter kallas kommunister med full rätt. Endast kommunister står ju oreserverat på arbetarnas sida. Nästan alla är ju arbetare, det vill säga att de lever på lönearbete till skillnad mot kapitalister som lever på kapital.

Att låta nästan alla få bestämma över en liten klick kallas av borgarklassen för diktatur. Andra berömda omskrivningar är ”Krig är fred! Slaveri är frihet! Okunnighet är styrka!

Borgarklassens egen diktatur är genom parlamentarismen kamouflerad till demokrati, varmed man menar att folk genom sina val av partier får bestämma hur landet ska styras. Dock har dessa partier aldrig mandat att avskaffa borgarklassen och det är den som i grunden styr allt som sker i kraft av den makt deras kapital ger dem. Alltså: ”Diktatur är demokrati!”

kliv ut ur illussionen

Den lässugne kan med fördel klicka här.

All högerpolitiks essens


Sköt dig själv och skit i andra

 

 

Var och en sig själv närmast

Åt den som har skola vara givet. Så kan man sammanfatta hela borgarklassens ideologi och dess politiska partiers motto.

Dessa borgarklassens ideal och innersta väsen har sin alldeles självklara förklaring. Det handlar inte om en total brist på empati eller en allt igenom förhärskande bottenlös egoism i första hand. Istället handlar det om själva klassens överlevnad som klass i samhället. Då har den inget annat val än att slå vakt om sina egna intressen. Det handlar alltså om denna samhällsklass egen klasskamp, vars strävan är att upprätthålla ett ekonomiskt system som garanterar ett ständigt flöde av rikedom från de som skapar dem, alltså från arbetarklassen.

Följden för svagare grupper är katastrofal.

EGEN SMED

Jonna Sima skrev en bra ledare i AFTONBLADET. En helt annan vinkel har pershuvud. Läs båda.

Bonus:

Kajan och den romska tiggerskan

 

Venezuelas demokrati är hotad


Och media bidrar

 

Målet är att störta sittande regering

Låt mig börja med en liten tillbakablick och beskriva förre presidenten i korthet, Hugo Rafael Chávez Frías, 1954 – 2013, president från 1999 fram till sin död, partiledare för Venezuelas förenade socialistiska parti. Han arbetade för ett ökat samarbete mellan länderna i Latinamerika och stärkte de anti-imperialistiska krafterna. Han var en radikal president, kritisk till konservatism, nyliberalism och USA:s inblandning i de Latinamerikanska ländernas inre angelägenheter.

Chávez genomförde radikala förändringar i det venezolanska samhället och överförde kapital från oljeindustrin till finansiering av sociala program till stöd för de fattiga, däribland bönderna, vilket gjorde honom mycket populär bland de fattiga invånarna, medan den rikare borgarklassen gjorde vad den kunde för att protestera och sabotera en rättvisare politik och fördelning. En statskupp 2002 iscensattes av militären och oppositionen med stöd av de privata TV-kanalerna, samt landets affärsmän. Målet med kuppen var att stoppa de sociala programmen efter maktövertagandet.

Kuppmakarna fick givetvis omedelbart stöd från USA. Kapitalistvänliga analytiker i USA menade givetvis att statskuppen var ”legitim” och motiverade det med att motståndet mot Chávez var så kraftigt i breda folklager, vilket var en grov överdrift. Det var bara den besuttna borgarklassens högröstade lilla kör som pep! Och redan efter två dygn störtades den nya kuppregeringen av yngre Chávezlojala officerare i den venezolanska militären, men under oroligheterna dödades flera demokratihängare då de på gatorna visade sitt stöd för presidenten.

Venezuelas ekonomi domineras helt av oljeindustrin och landet spelar en avgörande roll i organisationen för de oljeexporterande länderna. Därmed ligger landet under USAs lupp och intresse, med ständiga försök till destabilisering, samt risk för ny militärkupp efter samma mönster som när 2002 års kupp genomfördes, eller som till exempel när Allende störtades i Chile i september 1973. Det är en beprövad metod som går ut på att skapa oreda i länder, undergräva ekonomin, frambringa livsmedelsbrist och missnöje, varpå bara en stark militär ledare eller annan person, genom en kupp avsätter en demokratiskt vald regering och griper makten. Det var så det också gick till i Ukraina, med stöd av USA och EU.

När Chavez avled i cancer efterträddes han av vicepresident Nicolás Maduro. Hans bakgrund är busschaufför och han engagerade sig i fackföreningsrörelsen, blev sedermera parlamentsledamot och utrikesminister. Han driver samma ansvarsfulla rättvisa och sociala politik som sin föregångare och självklart möts han av samma hot från den odemokratiskt sinnade borgarklass som alltid är beredd att välkomna en militärregim till skydd för sina privilegier. Det är ett rejält hot mot demokratin och borgarklassen har fortfarande makten över pressen, genom vilken den sprider sina lögner som kablas ut över världen.

Svensk media är inget undantag när det gäller att vidarebefordra den venezolanska borgarklassens propaganda. I sin artikel, ”Hur svensk media tog kål på sanningen om Venezuela” visar Francisco Contreras (ordförande i Latinamerikagrupperna) upp exempel på exempel hur media okritiskt sprider osanna uppgifter.

Venzuela o media

”I en nyhetsartikel om händelseutvecklingen i Venezuela beskrev Svenska dagbladets nätupplaga den nu avlidne folkvalde presidenten Hugo Chávez som en diktator. // Enligt Diana Mulinari som är professor på Lunds universitet har tidningens ledarsidor drivit en konsekvent opinion mot all typ av vänsterpolitik från den latinamerikanska kontinenten. Dock anser hon att formuleringen i nyhetstexten om att Hugo Chávez är en diktator är speciellt anmärkningsvärd.

– Först och främst handlar det om ett rent faktafel. Venezuela har ett demokratiskt styre. Det måste vara grundläggande för en journalist att kunna skilja mellan fakta och tyckande.”Gonzalo Pena Rojas

”I boken Analysing Newspapers menar medieforskaren John E. Richardson att journalistisk verksamhet finns till för att göra oss människor klokare om vår omvärld. Men i praktiken resulterar oftast de stora mediekanalernas nyhetsrapporteringar i partiska, ideologiska produkter maskerade i ett objektivt språkbruk. Borgerliga medier är Richardson särskilt kritisk mot. I sitt skrivande menar han att de utövar en form av hegemoni. De naturaliserar och förskönar ett orättvist kapitalistiskt system som gynnar en liten elit. De som inte accepterar dessa normer och går en annan politisk väg, kritiseras ofta hårt och osakligt i medierna.”William Albrecht, masterstudent i retorik

Angår oss

Det som sker i Venezuela angår också oss. Den politik som borgarklassen vill föra där är den som borgarklassen för här med Alliansen vid rodret. Och den samhällsbeskrivning våra medier förmedlar oss är lika falsk som den Venezuelas medier förmedlar till folket där och som sedan kablas ut över världen och når oss här i Sverige! Ända skillnaden är att allt är mera tillspetsat där, jämfört med här. Men just därför bör vi följa utvecklingen i Venezuela för vi har mycket att lära om vår egen borgarklass genom att kika på deras. Till exempel lär vi oss att för borgarklassen är en statskupp legitim och demokrati utan värde. Det gäller varhelst vi synar borgarklassens innersta väsen.

Extremism


Extremism och extremism

Vad är extremism?

Det blir lite patetiskt när Åkesson kallar antinazister, antirasister och antifascister för extremister. Människor som står för allas lika värde kan ju inte vara extremister, för vari består extremismen i så fall? Finns ekvivalensextremism? Finns normalitetsextremism? Det blir ju bara löje av sådana påståenden vid närmare eftertanke, vilket (alltså en närmare eftertanke) inte någon SD-sympatisör mäktar sig till!

En extremist är till exempel en person som står för nazism, rasism, fascism och all form av förtryck, censur och diktatur. Till de som bejakar nazism, rasism, fascism och all form av förtryck, censur och diktatur hör alla högerkrafter. Inte bara Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Svenskarnas Parti och Svenska Motståndsrörelsen, utan givetvis alla som kämpar på borgarlassens barrikader och stödjer en kapitalistisk världsordning som bygger på utsugning av vanligt folk, varmed jag menar den så kallade arbetarklassen* som skapar alla de värden vi gemensamt lever på.

Ja, alltså till exempel sådana som du och jag. 

Alltså alla vi som knegar och skapar välståndet i samhället i vårt anletes svett dag ut och dag in och år ut och år in och kämpar och strävar och som så småningom som pensionärer knappt får något att leva på.

Extremister

Extremister av Åkessons sort är sådana som vill ha ett samhälle där de allra flesta, alltså folket som sliter för en snålt tilltagen lön, hålls nere under ett ok på vilket en besutten klass vilar hela sin existens. Åkesson är bara lite mera extrem bland alla extrema som i vårt samhälle inte ses som de extrema de faktiskt är. För visst är det väl så att man är extrem när man tycker att det är helt i sin ordning att arbetande människor berövas en del av vad de själva har skapat för att det som tas dem ifrån ska falla ett fåtal i händerna så detta fåtal kan leva gott i lyx och utan ansvar, plus att de har all makt som står att få i samhället.

Vi bör inte bara vända Sverigedemokraterna ryggen. Vi bör vända hela borgarklassen och alla kapitalets drängar ryggen! Alla deras partier ska vi vända ryggen åt, ta avstånd ifrån, avslöja deras lögner och bekämpa deras politik. Endast så kan demokrati och folkvälde byggas. Extremism Det är fortfarande borgarklassens propaganda och vrångbild till världsbild som pådyvlas oss. Och en sak kan aldrig borgarklassen snacka bort. Det är att borgarklassen faktiskt och odiskutabelt är i minoritet, men ändå sitter vid makten, beslutar och bestämmer.

  • Hur kan det kallas demokrati?
  • Hur kan man tala om demokrati när företagen fattar beslut utan att människorna som drabbas har rätt att yttra sig?
  • Hur kan man kalla det demokrati när våra partier inte kan påverka företagens beslut?
  • Hur kan vi kalla det demokrati när regeringarna tvingas att forma sin politik efter företagens diktat?

Denna borgarklass, som är ägare av alla företag, försöker snacka bort klassbegreppet genom att tala om underklass, medelklass och överklass – relaterat till inkomstnivåer. Men att tala om klasser relaterade till ägande av produktionsmedel och köp och säljande av arbetskraft vill de inte göra för då blottläggs hela den struktur som håller denna klass under armarna.

Än i dag efter 150 år är det ingen borgare som har försökt att skjuta mervärdesteorin i sank. Ingen av borgarklassens ekonomer, inte ens de som har fått nobelpris i ekonomi, har velat polemisera mot denna teori  som beskriver hur borgarklassen skapar sina förmögenheter! Det säger väl allt!

Bilden nedan förklara vad ingen nobelpristagare i ekonomi vill tala om, än mindre försöka att dementera dess riktighet. Sådant skapar ju inga nobelpris eftersom det är borgarklassen som utser priserna. Teorin står såldes oemotsagd och är därmed ofrivilligt erkänd, men förtigen och oomtalad! Det är en teori om mervärdet och hur det skapas och något som ingen ur arbetarklassen bör känna till! Det är ju borgarlassen som har monopol på vad vi ska veta! Och vi som inte hör till borgarklassen ska ju inte veta hur borgarklassen gör sig sina miljon- och miljardvinster.Mervärde

(bilden tidigare publicerad här)

Denna mervärdesteori står alltså ännu oemotsagd därför att den går inte att avvisa och ej heller motbevisa!

Så länge vi relaterar ordet demokrati till dess ordagranna betydelse, folkvälde, kan ingen förneka att demokrati bara är förenligt med ett klasslöst samhälle. Ingen kan heller förneka att enbart kommunister talar om det klasslösa samhället som själva målet med politiken.

Att vara emot demokrati är extremism!  Sossen Demokrati är inte detsamma som parlamentarism!

Demokrati är folkvälde, inte något annat. Jag upprepar: folkvälde och inget annat! Det är det som är demokrati! Och det har inget att göra med hur många partier man har att rösta på! Det är den borgerliga klassen som har tutat i oss att ett parlamentariskt system med flera partier att rösta på med vissa års intervall är demokrati. Men det är lögn! Det är bara ett system som borgarklassen har skapat för att säkerställa sin makt över folkflertalet, alltså deras egen diktatur över folket. Parlamentarism en illusion ny Åkesson är extremist i flera avseenden. Han är extrem i så mening att att han tror att dagens Sverige fungerar utan invandrare. Men så är det ju inte, vilket de flesta har nog intelligens att förstå.

Åkesson är dessutom extrem i andra avseenden. Han är extremt korkad och ändå, vilket kan låta motsägelsefullt, begåvad! Och han är också, just därför, extremt farlig!

Extremism och extremism

Kommunism påstås ofta vara en extremistisk och odemokratisk politisk riktning jämförbar med nazismen. Men så är ju självklart inte fallet. Påståendet kommer från den politiska motståndaren, från den klass som känner sig hotad av klassen den lever parasitiskt på. Kommunismens marxistiska teori är den teori som den parasiterade klassen har som vapen  mot den parasiterande klassen! Att vara kommunist är därför inget som kan förknippas med extremism. Men all politisk verksamhet som motarbetar ett jämlikt klasslöst och kommunistiskt samhälle är extremism i ordets exakta betydelse!


* Så heter det ju inte i borgarklassens språkbruk. Där är klassbegreppet bannlyst. En arbetare är en medarbetare och hela arbetarklassen är de anställda och de som är arbetstagare. Men verkligheten är faktiskt inte den som borgarklassen beskriver. Verkligheten beskriver jag här.