Vad händer i Venezuela?


Demonstrationer

 

mot regeringens politik skildras i våra media

Men hur sann är medias skildring av det som sker? Det kan vara värt att se vad andra än mainstreammedia skriver. Då blir bilden annorlunda.

”Förra hösten var oppositionens demonstrationer åter stora och högern hade vunnit majoritet i parlamentet. Men efter att regeringen visat att varubristen i landet är orsakad av oppositionen har deras demonstrationer inte varit så stora som de själva och medier i väst säger. Men de har blivit våldsamma, vilket går hem i medierna.” Det säger José Cheo Sánchez, flykting från Venezuelas gamla odemokratisk regim . Han var i sin ungdom politisk aktiv mot Venezuelas högerregeringar. Nu är han ”engagerad i kampen för demokrati, folkmakt och socialism i Venezuela där han har familj, vänner och kamrater som han har tät kontakt med.”, skriver tidningen Proletären som har intervjuat honom.

I våra media höjs opositionen till skyarna som de sanna demokraterna med massorna på sin sida. De regeringsvänliga demonstrationerna nämns inte alls eller framställs som obetydliga. Sveriges Radios korrespondent i Latinamerika Lotten Collin, till exempel, rapporterar på ett sätt som mest liknar en partsinlaga till stöd för miljardärerna i Venezuelas opposition och deras uppbackare i USA, menar Proletären. Och jag är böjd att hålla med och lägger gärna till att det även gäller alla stora mediadrakar. Och konstigt är det inte. Allt som hotar storfinansen måste besudlas. Lögner är en nödvändighet för det fåtal som berikar sig på flertalet. Sanning är deras värsta fiende! Det ser vi hela tiden exempel på!

Tidningen ställer följande fråga till José Cheo Sánchez: ”Europeiska medier rapporterar mycket om brist på matvaror som en orsak till missnöjet i Venezuela.”

Och han svarar: ”Situationen är svår för ett land som måste importera nästan all mat och en regering som varken äger eller kontrollerar varuproduktionen eller distributionen. Jämför med Sverige. Här har vi samma problem. Sverige importerar mycket av den mat som behövs. Vad skulle hända om kapitalisterna beslutade att sabotera importen, produktionen och distributionen av mat?

Det är vad som händer i Venezuela. Regeringen har hittat varulager med undangömda matprodukter. Därför blir det köer och missnöje. Mat till rabatterade priser säljs i statliga affärer, men den räcker inte.”

Venezuela demonstration.jpg

Historien upprepar sig!

Precis samma metoder använde sig Chiles borgarklass av när de inledde kampen mot Alliendes socialistiska regering som ledde fram till att Augusto Pinochet grep makten i en militärkupp den 11 september 1973 och införde en hård diktatur, hyllad av borgarklassen i landet och ihärdigt stödd av USA. Opositionen fängslades, torterades och mördades. En av dem som lyckades fly var min vän tills han avled i cancer. Men innan dess fick jag information som inte alltid gick att läsa i våra media!

Nu försöker borgarklassen i Venezuela upprepa det som skedde i Chile. Krisen är framkallad av borgarklassen som vill slå vakt om sina privilegier att sko sig på vanligt folk. Genom att obstruera matleveranser och andra nödvändiga varor vill de skapa ett folkligt missnöje. De mindre politiskt medvetna ur arbetarklassen dras med och när det inte räcker betalar man kriminella och fattiga människor som kan behöva varje tänkbar venezuelansk bolivar (valutan) för att gå ut på gatorna och protestera. Just så gjorde borgarklassen i Chile. Och nu kopierar de samma metoder på nytt.

För borgarklassen är en borgerlig och fascistisk militärdiktatur rena drömmen! En socialistisk demokrati är däremot för dem ett skräckvälde, för tänk om folket får bestämma!

Våra media är borgarklassens megafoner. Därför får vi en propagandistisk vrångbild av verkligheten så snart klass står mot klass!

Läs artikeln!

Så vill högern ta makten i Venezuela

Sveriges ambassad om Venezuela

Wikipedia om Venezuela

Wikipedia om Venzuelas historia

”Många här vill ha mer revolution”

 

 

Satsa lite pengar


Köp aktier

 

för nu kan du göra dig en hacka

Pengarna kommer från samhället. Det är skattepengar som finansierar verksamheten i det nya aktiebolaget. Och som aktieägare kan du ställa krav på lönsamheten och se till att alla kostnader som kan sänkas också verkligen sänks så att utdelningen på dina aktier gör det värt att satsa sparpengarna. Vinsten framför allt, annars kan det det kvitta. Det är ju inte välgörenhet du vill bedriva med dina pengar. Det finns ju andra sätt i så fall att använda dem.

Aktieägd skolaDet var den ökände fascisten och diktatorn Pinochet som införde vinster i skolan, men när demokratin återinfördes avskaffades systemet.

Passa alltså nu på att sko dig innan Sverige åter igen följer Chiles exempel. Köp aktier i Academedia och kräv lägre löner för lärarna och städning utförd av oavlönade praktikanter. Du kan också kräva att verksamheten bedrivs utan skolsköterska och kurator och givetvis behövs inget skolbibliotek. Och självklart vill du ha garantier för att skolan sätter glädjebetyg på eleverna, samt att de får i förväg får tillgång till de rätta svaren på de centrala proven. Det ökar utdelningen på ditt satsade kapital.

Bilden på eleverna hittade jag i Somar Al Nahers ledare i AFTONBLADET.

Kupp


Högern

 

historiskt sett har den inte förnekat sig

Annarkia nämner två försök i modern tid och skriver: ”En ‘mjuk’ statskupp istället för tanks för att införa nyordning i den ekonomiska politiken. Allt för att driva politiken åt höger och gynna fåtalet, de som redan har mest och allt.”

Och ett citat till: ”En medlem i Liberalerna legitimerar på så sätt det parti som eftersträvar vad Viktor Orbán kallar ‘illiberal’ demokrati.”

Mjukiskupp

”Hans Bergström är en stor person inom borgerligheten. // Och nu frivilligt anmäld rådgivare åt ett parti med rötterna i nazismen. ‘Det är dags att välta bordet’, skrev Bergström i ett mejl till den ledande Sverigedemokraten Linus Bylund kort efter valet 2014. Han argumenterade för att Stefan Löfvens regering var ‘djupt skadlig för Sverige’ och för att SD därför måste agera.” / AFTONBLADET

Skvitt kan lägga till att det som skedde i Chile 1973 då Pinochet tog makten genom en militärkupp, stödd av USA, kanske snart upprepas i Venezuela.

”USA:s interventioner i Chile skedde flera gånger, före och efter Salvador Allendes valdes till president. Den socialistiske presidentkandidaten Salvador Allende var en av huvudkandidaterna i presidentvalet i Chile 1964, och USA spenderade genom CIA miljontals dollar på kampanjer mot honom, främst genom radio och tryckta affischer. Allende besegrades men ställde upp på nytt i valet 1970, då han vann med 37% av rösterna. USA:s president Richard Nixon var rädd att Chile skulle bli ”ett nytt Kuba” och man avbröt därför det mesta av sitt ekonomiska stöd till Chile och stödde aktivt Allendes motståndare under hans mandatperiod för att försöka få honom att avgå, avsättas eller besegras i valet 1976. För att uppnå detta sponsrade Nixon-regeringen media och fackföreningar och försökte framkalla en statskupp för att avlägsna Allende från den makt han hade fått genom det demokratiska valet.” / Wikipedia

Så vill högern ta makten i Venezuela

Fascism – ett kapitalistiskt fenomen

”Fascismen är borgerlig” /Daniel Swedin

”Men fascismens framväxt är inget mysterium, menar Rosenberg. Tvärtom går den att förstå som en motreaktion mot arbetarrörelsens växande inflytande. Fascismen är ingenting annat än en borgerlig kontrarevolution förklädd i folklighet.” / Verbal förlag

Henrik Arnstad: Fascismen frodas under demokratins täckmantel /dagens arena

Chile och Sverige


Och bara Sverige

 

men inte Chile

Så förändras det minsann.

Nu är det bara Sverige kvar i hela världen som har en oreglerad marknad för privatägda vinstdrivande skattefinansierade skolor kvar.

Senate approves the end of profit-making in education

Yesterday, the Senate passed with 24 votes in favor the article 1°, which will now end with profiteering, shared payment and segregation in education.” Citatet (och mer) ses via länk nedan.

Chile-Sverige o bara Sverige

Det ger klirr i kassan för kapitalister, men man tar från medel som ska gå till elevernas bästa.

Skolvinster

 

Läs mera på Skiftet.

Venezuelas demokrati är hotad


Och media bidrar

 

Målet är att störta sittande regering

Låt mig börja med en liten tillbakablick och beskriva förre presidenten i korthet, Hugo Rafael Chávez Frías, 1954 – 2013, president från 1999 fram till sin död, partiledare för Venezuelas förenade socialistiska parti. Han arbetade för ett ökat samarbete mellan länderna i Latinamerika och stärkte de anti-imperialistiska krafterna. Han var en radikal president, kritisk till konservatism, nyliberalism och USA:s inblandning i de Latinamerikanska ländernas inre angelägenheter.

Chávez genomförde radikala förändringar i det venezolanska samhället och överförde kapital från oljeindustrin till finansiering av sociala program till stöd för de fattiga, däribland bönderna, vilket gjorde honom mycket populär bland de fattiga invånarna, medan den rikare borgarklassen gjorde vad den kunde för att protestera och sabotera en rättvisare politik och fördelning. En statskupp 2002 iscensattes av militären och oppositionen med stöd av de privata TV-kanalerna, samt landets affärsmän. Målet med kuppen var att stoppa de sociala programmen efter maktövertagandet.

Kuppmakarna fick givetvis omedelbart stöd från USA. Kapitalistvänliga analytiker i USA menade givetvis att statskuppen var ”legitim” och motiverade det med att motståndet mot Chávez var så kraftigt i breda folklager, vilket var en grov överdrift. Det var bara den besuttna borgarklassens högröstade lilla kör som pep! Och redan efter två dygn störtades den nya kuppregeringen av yngre Chávezlojala officerare i den venezolanska militären, men under oroligheterna dödades flera demokratihängare då de på gatorna visade sitt stöd för presidenten.

Venezuelas ekonomi domineras helt av oljeindustrin och landet spelar en avgörande roll i organisationen för de oljeexporterande länderna. Därmed ligger landet under USAs lupp och intresse, med ständiga försök till destabilisering, samt risk för ny militärkupp efter samma mönster som när 2002 års kupp genomfördes, eller som till exempel när Allende störtades i Chile i september 1973. Det är en beprövad metod som går ut på att skapa oreda i länder, undergräva ekonomin, frambringa livsmedelsbrist och missnöje, varpå bara en stark militär ledare eller annan person, genom en kupp avsätter en demokratiskt vald regering och griper makten. Det var så det också gick till i Ukraina, med stöd av USA och EU.

När Chavez avled i cancer efterträddes han av vicepresident Nicolás Maduro. Hans bakgrund är busschaufför och han engagerade sig i fackföreningsrörelsen, blev sedermera parlamentsledamot och utrikesminister. Han driver samma ansvarsfulla rättvisa och sociala politik som sin föregångare och självklart möts han av samma hot från den odemokratiskt sinnade borgarklass som alltid är beredd att välkomna en militärregim till skydd för sina privilegier. Det är ett rejält hot mot demokratin och borgarklassen har fortfarande makten över pressen, genom vilken den sprider sina lögner som kablas ut över världen.

Svensk media är inget undantag när det gäller att vidarebefordra den venezolanska borgarklassens propaganda. I sin artikel, ”Hur svensk media tog kål på sanningen om Venezuela” visar Francisco Contreras (ordförande i Latinamerikagrupperna) upp exempel på exempel hur media okritiskt sprider osanna uppgifter.

Venzuela o media

”I en nyhetsartikel om händelseutvecklingen i Venezuela beskrev Svenska dagbladets nätupplaga den nu avlidne folkvalde presidenten Hugo Chávez som en diktator. // Enligt Diana Mulinari som är professor på Lunds universitet har tidningens ledarsidor drivit en konsekvent opinion mot all typ av vänsterpolitik från den latinamerikanska kontinenten. Dock anser hon att formuleringen i nyhetstexten om att Hugo Chávez är en diktator är speciellt anmärkningsvärd.

– Först och främst handlar det om ett rent faktafel. Venezuela har ett demokratiskt styre. Det måste vara grundläggande för en journalist att kunna skilja mellan fakta och tyckande.”Gonzalo Pena Rojas

”I boken Analysing Newspapers menar medieforskaren John E. Richardson att journalistisk verksamhet finns till för att göra oss människor klokare om vår omvärld. Men i praktiken resulterar oftast de stora mediekanalernas nyhetsrapporteringar i partiska, ideologiska produkter maskerade i ett objektivt språkbruk. Borgerliga medier är Richardson särskilt kritisk mot. I sitt skrivande menar han att de utövar en form av hegemoni. De naturaliserar och förskönar ett orättvist kapitalistiskt system som gynnar en liten elit. De som inte accepterar dessa normer och går en annan politisk väg, kritiseras ofta hårt och osakligt i medierna.”William Albrecht, masterstudent i retorik

Angår oss

Det som sker i Venezuela angår också oss. Den politik som borgarklassen vill föra där är den som borgarklassen för här med Alliansen vid rodret. Och den samhällsbeskrivning våra medier förmedlar oss är lika falsk som den Venezuelas medier förmedlar till folket där och som sedan kablas ut över världen och når oss här i Sverige! Ända skillnaden är att allt är mera tillspetsat där, jämfört med här. Men just därför bör vi följa utvecklingen i Venezuela för vi har mycket att lära om vår egen borgarklass genom att kika på deras. Till exempel lär vi oss att för borgarklassen är en statskupp legitim och demokrati utan värde. Det gäller varhelst vi synar borgarklassens innersta väsen.