Handskakningsproblem


Integration

 

det förutsätter ett visst mått av anpassning

Det tycks dock inte Arbetsdomstolen inse. ”Domstolen har [nämligen] slagit fast att det var diskriminering när ett företag avbröt anställningsprocessen med den muslimska kvinnan Farah Alhajeh. Detta sedan hon vägrat hälsa i hand med män. Företaget ska nu betala tusentals kronor i diskrimineringsersättning.”  Detta tar Christian Carlsson,
förbundsordförande för KDU, riksdagskandidat i Stockholm, upp i en debattartikel i SvD. Och jag kan bara hålla med honom i just denna sak.

Handskakningsproblem.jpg

Han skriver: ”Självklart ska arbetsgivare ha rätt att kräva att personalen hälsar på både män och kvinnor, och självklart ska de kunna säga nej till anställda som vägrar att ta i hand. … Det faktum att vi gång på gång får se den här typen ”handskakningsmål” i kostsamma domstolsprocesser vittnar om en fullständigt havererad och kravlös integrationspolitik, …

I Sverige hälsar vi på varandra genom att se varandra i ögonen och ta varandra i hand. Vi gör det av sedvana för att visa respekt för den vi möter och vi hälsar på både kvinnor och män därför att jämställdhet är en självklar värdering i vårt land. Det skapar nämligen en tillit och samhörighet mellan människor och det är ingenting som vi i Sverige borde kompromissa med.

Självklart ska du som muslim kunna vägra att ta i hand, men då får du också vara beredd att ta konsekvenserna av att du också vägrar anpassa dig …”

Vem kan inte hålla med om detta?

Kommer man till vårt land så måste man anpassa sig! Då går det inte an att bete sig hur som helst. Och som jag har skrivit förr, misstänk inte mig för att vara en okontrollerad våldtäktsman som ger mig på kvinnor som inte döljer sitt hår! Av med era fula skurtrasor på skallen! Ni förfular det offentliga rummet och kränker mig och andra normala män, för hos oss behövs inga sådana skydd av er dygd!