Surt, nu ska syndaren utses


USA-valet

 

slutade som bekant med att Demokraterna förlorade

Det måste ju skyllas på något, eller på någon. Och eftersom Donald Trump tydligen vill vara vän med Putin så måste ju Putin göras ansvarig. Och FBI ställer gärna upp på det. Propaganda har ju alltid varit ett medel, hur lögnaktig den är.

Badkar.jpg

Men från amerikanskt håll räcker det ju inte bara med det. Allt som skyllas kan på Ryssland skylls alltså på Ryssland, och så klart på Putin.

Har ni hört den här?: ”Jag kastade sten på honom, för sen slog han mig!”

Det finns en parallell till det. USA och NATO rustar upp över allt utefter Rysslands gränser. Nu senast har man förstärkt sina trupper och allt vad de behöver i Baltikum. Ryssland svarar med att förstärka sitt försvar i västra delen av landet. USA, EU och givetvis Sverige (och media så klart) talar då om hotet från Ryssland och att Putin för en aggressiv politik! Men vilka började hota med vapenskrammel?

Under fem år sa sig USA bekämpa IS, Daesh. Under de åren blev denna terrorörelse bara allt starkare. Sen bad al-Assad Ryssland om hjälp och på bara fem månader försvagades IS, Daesh! Konstigt? Inte alls. USA använde sig av IS för att störta al-Assad. Och nu har Erdogan sagt att USA stödjer terroristena, inkussive IS. USA har inte stuckit under stolen med att de stödjer rebellerna, men de nekar till att stödja IS och al-Qaida. Men sanningen är att USA ligger bakom skapandet av al-Qaida, varur IS växte fram.

Ur Mujahedin växte al-Qaida fram och Mujahedin fick pengar, vapen och träning av USA för att slå ned den regim i Kabul som stod för framsteg och modernisering och som såg till att kvinnor kunde klä sig som de ville, västerländskt, och gå i skola. Därtill byggdes välfärden ut och inte minst sjukvården. Men med USA:s stöd störtades denna regering och allt återgick till medeltiden. Kvinnorna tvingades på burkan igen. Och nu är landet instabilt med attentat som aldrig förr, en av världens farligaste platser.

Säga vad man vill om Sadam Hussein och Muammar Gadaffi, men på deras tid rådde välstånd i Irak och Libyen som inte stod Europeiska länder långt efter. Muammar Gadaffi bodde i tält, för som han sa; det skulle han göra så länge alla inte hade en bra bostad att bo i. Och just därför fick alla nygifta bidrag till en ny bostad. Jämför det med Sverige!

Nu råder kaos i dessa länder beroende på USA:s inblandning. Detsamma gäller i Syrien på grund av samma sak. Säga vad man vill om al-Assad, men välstånd, lugn och orning rådde ända tills USA-stödda rebeller av alla de slag, inkussive IS började härja.

Det enda man kan beskylla Putin för är annekteringen av Krim. Men i bakgrunden skymtar USA åter igen. Och EU! Man stöttade en president för att vända Ukraina västerut. Därmed riskerade Ryssland fritt tillträde till Svarta havet, Medelhavet via Bosporen och Indiska Osianen via Medelhavet och Röda havet. Kanske inte så konstigt att Ryssland annekterade Krim, vars befolkning hellre ville höra till Ryssland än till Ukraina, precis som stora delar av befolkningen i resten av Ukraina, särskilt i de östra delarna.

Med EU:s och USA:s hjälp sitter nu en fascistisk regim vid makten i Ukraina, tack vare en kupp! Och landet är mer skuldsatt än någonsin. Ett redan fattigt folk ska betala dessa skulder, men de rika i Ukraina berikar sig än mer!

Jag tror inte man ska skylla så mycket på Putin! Skuld ska läggas på dem som skuld har!

Den oförutsägbare


Svårt få grepp

 

om den tillträdande presidenten Trump i USA

George Monbiot skriver bland annat att det hänger på den stab han sätter samman. ”Donald Trumps politik är osammanhängande. Men de han omger sig med vet precis vad de vill – och hans otydlighet gör deras makt större. För att förstå vad som är på väg att hända måste vi förstå vilka de är. Själv vet jag det alltför väl eftersom jag har kämpat mot dem under de senaste 15 åren.” Läs mer här.

Visst är det så att en sån sak har stor betydelse. Men frågan är om det kan bli värre än den stab George W. Bush, sonen till George H. W. Bush satte samman inför sitt presidentskap som inleddes 2001. Här kan ju också inskjutas, ifall någon händelsevis har glömt det, att han tillträdde ämbetet samma år som attackerna i USA inträffade och att den officiella beskrivningen av händeseförlopp och annat inte stämmer med fakta som framkommit och man kan ju ställa frågor kring varför.

Två X Bush.jpg

”Bush och hans stab.

‘Oljeindustrin är utan tvivel den bransch som kommer att ha det största inflytandet på Bushs politik’, skriver Ataulfo Riera profetiskt i anslutning till senaste presidentvalet i USA. ‘Hans regering saknar en gräns mellan affärsvärlden och politiken’, har det sagts. Jag vill tillägga att han också för en politik som direkt gynnar hans egen privata ekonomi! Vilket är en mycket allvarlig anklagelse mot en regeringschef.

George W Bush junior, var för många före presidentskapet mest känd för sin hårda linje att aldrig benåda en dödsdömd.

Vissa utnämnde honom till massmördare. Mindre känt var väl att han har ett förflutet i oljebranschen och människorna han har omkring sig kommer nästintill uteslutande därifrån. Oljemagnaterna gav 9 miljoner dollar till Bushs valkampanj. Det är denne Bush, som ber Dashle begränsa utredningen kring händelserna den 11/9! Hans far George W Bush senior är, som alltså redan sagts, en av delägarna i Carlyle Group.

Vicepresidenten Dick Cheney f.d. styrelseordförande för Halliburton, ett multinationellt oljebolag i 90 länder. Och det oljeserviceföretag, som är störst i världen. Likt Bush visste Cheney att berika sig på Gulfkriget 1991. Han var, som försvarsminister åt presidenten/pappan George W. Bush senior, före detta CIA-chef, en av krigets huvudaktörer. Efteråt fick hans bolag mycket feta kontrakt av Persiska vikens oljegiganter. Med tillägget ‘tack för goda tjänster’. Det är denne Dick Cheney, som oroar sig för att utredningen av kapningarna skall ta resurser från ansträngningarna i kriget mot terrorism och tycker att man inte skall lägga möda på en sådan utredning. Dick Cheney sa i ett tal 1998:’Jag kan inte komma på något tillfälle då en region så snabbt blivit så strategiskt viktig, som den kaspiska.’ Och det har han absolut rätt i. På den insikten kan man alltså bli vicepresident i USA.

Condoleeza Rice i nationella säkerhetsrådet, sitter i styrelsen för oljejätten Chevron, och har fått  en oljetanker döpt efter sig. Rice har klargjort att USA:s politik mer än tidigare ska inriktas på direkt och/eller indirekt kontroll av de viktigaste energikällorna i världen. Hon har aviserat en hårdare politik gentemot Ryssland och att ‘på Rysslands bekostnad lägga beslag på olje- och gasfyndigheterna i Kaukasus och Centralasien.’

Presidentens barndomsvän, Handelsministern Don Evans blev rik som styrelseordförande för företaget Tom Brown och som vd för TM/Sharp Drilling och är medlem i Independent Petroleum Association of America.

Med utnämningen av generalen Colin Powell till utrikesminister kan militarismen och USA  återigen fira triumfer. Han har en lång blodig armékarriär bakom sig. Då amerikanska soldater i maj 1968 mördade 375 civila barn, kvinnor och män i byn My Lai (också känd som Song My) i Vietnam, utan tillstymmelse till miltära skäl, var Powell den områdesansvarige officeren. Han försökte tysta ner händelsen allt vad han kunde (Slutet på den historien blev att löjtnant Caley utsågs som den högste ansvarige för massakern och dömdes, om jag minns rätt, till 20 års fängelse, men släpptes efter ett drygt år! Han lever nu tillbakadraget men ändå som en respekterad man i ett mindre samhälle i USA.). Powell satt i nationella säkerhetsrådet under Ronald Reagans presidentskap på 1980-talet. Han utformade politiken bakom contras-gerillan i Nicaragua mot den sandinistiska regeringen och mot gerillan i El Salvador. 1989 ledde han som arméstabschef invasionen i Panama, som dödade tusentals människor. Och 1991 ledde Powell USA i kriget mot Irak som kostade minst 100 000 irakier livet. Och fortsätter att så göra.

Energiminister Spencer Abraham, som alltid går emot allt som minskar bensinförsäljningen, och inrikesminister Gale Norton är bägge gamla i oljebranschen. Abraham och Norton är kända för att vilja öppna nationalparkerna i Alaska för oljeexploatering, samt för gruv- och trävarubranschen. Norton har arbetat åt Mountain States Legal Foundation, som motsätter sig alla miljöskyddslagar. Verkade i Colorado också för en lag som diskriminerar homosexuella.

Christine Whitman basar för miljöskyddet. Då hon hade motsvarande post i delstaten New Jersey nedmonterade hon detta. Oljeindustrin stöttas av militären och transportminister Norman Y. Mineta, vilken har nära band till det militärindustriella komplexet. Han satt tidigare i styrelsen för Lockheed-Martin, världens största tillverkare av militärflygplan, vapen och raketer.

Försvarsministern Donald Rumsfeld, tidigare styrelseordförande för multinationella GD Seral och General Instrument Corp, tillkännagav att de militära utgifterna ska öka kraftigt. Justitieminister John Ascoroft, är rabiat motståndare till aborter och vill förbjuda p-piller. (Är god vän till Frank Carlucci, alltså f d försvarsminister under George HW Bush, och som sagt ordförande i Carlyle Group.)

Skolminister Rod Paige vill att det endast ska finnas privata friskolor, där undervisningen ska anpassas efter vilken samhällsklass eleverna tillhör.

Otto Reich har nyligen utsetts till biträdande minister för Utrikesdepartementet, med ansvar för Västra Halvklotet. Administrationen valde en ovanlig procedur för att utse honom, vilket förhindrade att han kunde utfrågas av potentiella kritiker inom kongressen angående stödet till terroristerna och massmördarna Orlando Bosch och Louis Posada Carilles.

Elliot Abrahams var inblandad i Iran-Contras-affären och dömdes -91 för att ha ‘vilselett kongressen’. Han benådades av Bush den äldre och har av sonen utsetts till chef för ‘Kontoret för demokrati och mänskliga rättigheter’, vilket mest påminner om att göra bocken till trädgårdsmästare.

John Negroponte var under 80-talet ambassadör i Honduras och blev av sin föregångare på posten anklagad för att ignorera regimens förföljelser och förbrytelser mot vänsteroppositionen. Han är nu USA:s FN-ambassadör.”

Hela dokumentet kan läsas här.

Trump & staben.jpg

En fördel med Trump som jag tycker mig se är dock att han inte tycks vilja gå i konfrontation med Ryssland, vilket skulle vara positivt för värdsfreden och avspänningen. Men det kan ju vara en felgisnning. Mannen ändrar sig ofta och är klart oförusägbar.

Läs också AB om Rick Perry som energiminister.

USA har valt


Som ni vet

 

det blev Donald Trump

Valet stod väl mellan pest och kolera. Läs gärna blogginlägget som presenterar första delen av en recension av Maj Wechselmann av boken ”Hillary Clinton Drottningen av kaos”.

Ett citat därifrån: ”Liksom vid andra tillfällen när USA stöder interventioner i svagare länders politiska liv, blir resultatet kaos – fattigdomens, kriminalitetens och hopplöshetens kaos. Hillarys politik har bidragit till att förstärka USA:s långvariga diktatur över södra halvklotet. Monroedoktrinen utgav sig för att beskydda kontinenten mot utomstående makter men har i praktiken kommit att innebära frihet för USA att beskydda invånarna från dem själva och deras ”misstag”. Som vi kan se av denna bok utgör Hillary Clintons politik tillämpning av en utvidgad Monroedoktrin med giltighet för hela världen.”

Jinge bok om Hillary.jpg

I våra media har Donald Trump inte behandlats nådigt och knappast av heller av våra ledande politiker, möjligen med Jimmie Åkesson och hans anhang som ett undantag.

Men vem är värst, Hillary eller Donald? 

Egentligen kan man döma ut hela det amerikanska styret sedan andra världskrigets slut. Sålunda var det Harry S. Truman som satte igång det kalla kriget och kom till makten genom en politisk kupp. Sen har det bara rullat på. Visst styrede och ställde USA i Latinamerika redan innan, men efter andra värlskriget gick politiken ut på att ta herraväldet över resten av världen. Över allt har USA miltärbaser och över allt blandar USA sig i andra länders politik, störtar regeringar och mördar deras ledare. I till exempel Syrien bombar man under förespeglingen att bekämpa IS, men utan Assads medgivande. Samtidigt kritiseras Rysslan för att bomba IS i Syrien, trots att Ryssland faktiskt gör det på uppdrag av Assad.

Vad kan vi förvänta oss av Trump?

Problemet med honom är att han tycks vara oförutsägbar. Han har ju ändrat åsikt flera gånger unde valkampanjen.

Men låt oss nu vara optimistiska när han nu ändå är vald till USA:s president. Vad kan räknas honom till godo? Jo, han tycks vilja mjuka upp förhållandet till Putin. Det kan innebära en avspänning som världen så väl behöver. Han vill tydligen inte heller engagera sig i NATO:s allt mer aggressiva närvaro i Baltikum och Polen. Och han säger att han inte vill styra världen, bara USA. Om det stämmer så bådar det faktiskt gott. Och därtill kan läggas att han inte har intressen i amerikansk vapen- och oljeindustri. Det var ju sådan aintressen som Bush den äldre hade och fick hans politik att handla om ”kriget mot terrorismen”, vilket ledde fram till den terrorism vi i dag våndas och lider under.

Problematiskt är ju förvissa hans inställning till den globala uppvärmningen som han ju inte tror på. Däremot väcker hans inställning till frihandel, vilket jag hoppas leder till att vi slipper TTIP-avtalet, om jag får vara lite optimistisk.

 

Rätt rubrik


En rubrik kan räcka

 

för att framföra ett budskap som inte stämmer med verkligheten

Om Putin säger att Trump är smart och begåvad …

Putin om Trump

behöver det inte betyda att han gillar Trump och hans politiska budskap, lika lite som att jag skulle gilla Jimmie Åkesson för att jag anser att Åkesson är smart och begåvad.

Kanske Putin tycker lika illa Trump som jag om Åkesson, men Putin sitter i den sitsen att han inte kan vara lika frispråkig som jag.

 

Varför satte AB denna rubriken?

Var det som jag skriver i bilden; att misskreditera Putin. Tänker man lite efter och har noterat hur kritisk och till och med lögnaktig svensk press, inklusive AB, är om Putin ligger det nära till hands att AB hade just det uppsåtet nu igen. Folk påverkas. Nu får de ännu ett argument att luta sig emot när de dömer Putin. Men vad sa han egentligen, enligt AB: ”Trump är en smart och begåvad person. Hans inrikespolitiska uttalanden och vad han säger för att öka sin popularitet är inte vår sak att värdera, ska Putin ha sagt efter presskonferensen.” Han uttalade sig alltså enbart om personen Trump, inte hans politik! Alla kan inte hålla isär sådant och just det spekulerar AFTONBLADET ondskefullt och försåtligt i.