MAC driver mig till galenskap


Psyket

 

är det dit MAC vill få mig?

Kanske lite överdrivet. Den själsliga hälsan kan ju räddas genom att jag kastar mig ut från … nej förlåt … kastar ut fanskapet, min MAC-dator, genom fönstret. Eller, som det slog mig igår; kanske kan jag installerar Windows operativsystem på den usla apparaten. Det är ju trots allt operativsystemet som inte funkar.

Jag ska höra med Europadata. De kan fixa det mesta. Muskedundret jag använder i vanliga fall (stationär) , t. ex för att skriva detta inlägg, har de byggt. Funkar perfekt! Windows 7, tack och lov. Fast processorn är för vass för att att ha stöd av Microsofts 7:a. Det kan jag leva med, för jag vill inte ha 10:an.

Men det här med MAC!

Det eviga bekymret. Det är ett operativsystem som inte kommer ihåg några inställningar alls! Det är ett operativsystem som borde beredas plats på ett demensboende! Läs och döm själv!

Igår skulle jag sticka emellan två TV-program med att kika på nätet via min MAC mini-dator som är kopplad till min TV. Det är det enda jag använder den till efter att ha konstaterat att den är hopplöst obrukbar till allt annat.

MAC dysfunktionellt.jpg

Som vanligt hade den ju glömt mitt nätverk. Men det är jag ju van vid. Det kan den till och med glömma bort mitt upp i ett program jag ser på. Poff, så får jag koppla upp mig igen! Och aldrig att den kommer ihåg det från gång till gång. Så är det ju inte med PC:n. Bara att sätta på den och gå ut på mitt trådlösa nätverk. No problems! Det bara finns där. Så som det ska!

Men min MAC! 

Ibland hittar den inte ens mitt tangentbord, MACs eget bluetooth-anslutna keyboard. Och när det inte kan hittas kan det vara ett helvete att få kontakt med det. Bara att få de rätta dialogrutorna att visa sig kan vara ett rent helvete. Det räcker inte att göra på samma sätt varje gång eftersom rätt rutor inte alltid kommer upp!

Ja, ni läste rätt! Det är hipp som happ från gång till gång! Se länk nedan! Det är som om Macintosh vill driva mig till vansinne.

Och som sagt: Igår skulle jag sticka emellan två TV-program med att kika på nätet, SVT play, via min MAC mini-dator som är kopplad till min TV, det enda den duger till och knappt det ens.

Då råkade jag se att tangentbordet inte var anslutet. Det händer då och då. Operativsystemet känner inte igen det! Och bluetooth-kontakten kan därför inte upprättas! Fy fanken så kass! Men det är ju Macintosh i ett nötskal.

Helt nödvändigt var det inte för att jag skulle kunna se det jag ville se, men det retade mig och därför villa jag fixa till anslutningen. Vilket alltså stötte på problem, som vanligt. Stora problem! Som vanligt!

Efter tre kvart hade jag fixat det. Tre kvart!

Och då ska ni veta att jag har kämpat med detta många gånger. Och jag är inte senil. Det är MAC som inte gör som jag vill. Det finns ingen logisk väg att gå! Det finns många sätt att göra det på, men den väg som gick sist går kanske inte nästa gång. Den vägen vill helt enkelt inte visa sig! Plötsligt finns den inte på operativsystemets karta!

Macintosh blackout!MAC Keabord waiting.jpg

Ibland krävs en inloggningskod till tangentbordet!

Jo, ni läste rätt! Inloggningskod för tangentbordet! Så korkat är det! Har det någonsin förekommit på en Windows-dator? Nä!

Ibland inte.

Eller snarare sagt, ibland dyker inte den dialogruta upp som behövs för att logga in på tangentbordet, så det går inte att skriva in koden, men på något obegripligt sätt så kan det sluta med att jag ändå kan komma åt tangentbordet utan att jag begriper hur det gick till. Fattar ni? Jag gör det inte!

Ibland räcker det att stänga av fanskapet och sätta på den igen. Men det måste ske med den fysiska knappen. Det går inte med ”Shut down”! Då är bara problemet kvar. Och det kan det vara även när jag trycker på den fysiska knappen för att stänga av fanskapet.

MAC dysfunktionellt 2.jpg

Jag snöade in på problemlösningen och missade därför TV-programmet. Som tur är så kan jag se det senare. Men ska det verkligen behöva vara så här? Jo, med en MAC, men inte med Microsofts Windows.


Mer+pil.jpg om MAC

MAC – hippsomhapp-funktionalitet!

Apple – skumraskföretag

Mac – den stora besvikelsen

 

Annonser

Ett beslut


För andra gången

 

pajade min dator som var specialbyggd

Jag älskade den. Den var ganska rejäl och till ett pris som verkligen var juste. Det var ett bygge enligt mina egna specifikationer och det var Europadata som fixade det.

min fotoblogg skriver jag aldrig några texter, men jag gjorde ett undantag. Datorpaj.jpgJag fick kommentarer:  ”Ja jag vet hur det känns när datan pajar.” Jag avstod från att tillrättavisa. Data är ju data och maskinen man kan se data på är till exempel en dator. Många gör fel där!

Fel gjorde även jag. Jag skrev: ”Min superdator ska ju renoveras.” 

Men jag rättade mig sen. Ljuga vill jag ju inte, så jag skrev: ”OK, det där med superdator är kanske överdrivet. Mycket överdrivet egentligen. Med superdator menar man ju egentligen sådana där datorer som forskarna använder och som tar upp ett större rum. En sån har jag INTE!
Men vattenkyld 16-processors med i7, ett av de bättre grafikkorten (inte det bästa för det behöver jag inte) och tre hårddiskar – SSD + två vanliga (1TB + 2 TB) är ju inget som brukar tillhandahållas av de vanliga teknikbutikerna. Och om så vore skulle den säkert ha kostat minst 30.000. Min kostade 13.000 och reparerades och uppgraderades för 2.500. Och det tycker jag var jämförelsevis billigt. Synd bara att den redan är paj IGEN.”

Nu har jag tänkt om. Europadata skiter jag i. OK att de byggde en fantastisk dator åt mig, men nu har den pajat två gånger! Det får räcka! Mitt förtroende är förbrukat. Så det blir nog en vanlig ”köpedator”, trots allt. Hårddiskarna plockar jag ju ut och stoppar in i min hårddiskdocka så inget går förlorat.

 

Teknikmagasinet och kass hårddisk


De gör som de vill

 

och de vill inte ta sitt ansvar

Det handlar om, som framgår av bilden, om en hårddisk av fabrikatet Western Digitals. Det är en hårddisk som heter ”My Passport Ultra”, som synes. Lagringskapacitet på nästan en T. Det går ju alltid bort något i verkligheten.

Hårddisken går enkelt att spärra med lösenord. Det räcker att plugga ur den eller att datorn går över i viloläge, så är hårddisken utloggad. Det är ju bra. Och det går dessutom att se till att den automatiskt låser upp sig på specifika datorer. Alltså ens egna. Inget krångel alltså och ändå är all information skyddad från tjuven. Särskilt om man utnyttjar hela lösenordslängden på 25 tecken, om det nu skulle vara nödvändigt. (Se mera om lösenord, de allra vanligaste man inte ska använda.)

 

Jag köpte såldes en My Passport Ultra”.

Det var på Teknikmagasinet i butiken på Centralstationen i Göteborg.

Problemet jag nu har är att den här hårddisken inte fungerar på alla datorer.

WD och Teknikmagasinet

 

Det som hände var att jag kom hem, glad i hågen med nyförvärvet, och pluggade in den i min superdator som har sexton processorer, operativsystemet på en SSD-disk och hela härligheten är vattenkyld. Och så har jag ju det eminenta operativsystemet Windows 7. Det är en dator som startar upp på 26 sekunder och jag kan surfa ut på nätet efter bara totalt 40 sekunder. Aldrig har jag haft något snabbare. Den är underbar, rent ut sagt. Ett specialbygge efter mina egna önskemål från det fantastiskt kundvänliga företaget Europadata.

En enda gång har datorn krånglat. Det var när jag hade fått in malware. Jag var tvungen att återställa datorn till fabriksinställningarna. Sedan dess har den fungerat snabbt och klanderfritt som vore den en nyservad formel 1-bil. Men när jag pluggade in hårddisken låste sig datorn direkt. Jag borde ju genast ha misstänkt hårddisken. Men jag har ju andra hårddiskar och har aldrig på någon dator någonsin varit ute för att en dator hänger sig bara för att jag pluggar in en hårddisk, ett USB-minne eller någonting annat heller. Så jag tänkte att det var något fel på datorn och skulle starta om den igen, men inget hände. Allt var dött. Jag tvingades stänga av den med den fysiska knappen.

Datorn startade, men hittade inte Windows. Jag väntade och väntade och väntade, men inget hände. Windows kommer ju annars på lätt räknade sekunder, som sagt. Då slog det mig att plugga ur den fristående hårddisken. Och vips gick Windows igång. Men så fort jag pluggade in hårddisken igen så var det kört.

Givetvis åkte jag ned till butiken och ville återlämna hårddisken. Något annat exemplar ville jag inte heller ha. Jag ville ha pengarna tillbaka.

I butiken pluggade de in hårddisken i deras egen dator och konstaterade att den fungerade som den skulle. Någon ny kunde jag inte få och inte heller pengarna tillbaka eftersom hårddisken var plomberad och denna plombering hade jag ju brutit för att kunna använda den. Och jag skulle ta kontakt med Europadata så fick de lösa problemet med min dator, sa de. OK, sa jag, då hänger jag ut er på Internet, ett löfte som härmed infrias.

Förbannad som fan så åkte jag hem. Jag kan nu konstatera att hårddisken fungerar i en av mina laptops. Jag har inte provat den någon av mina andra bärbara datorer ännu. Men fortfarande fungerar den inte med min fasta racer-dator. Och jag kan också konstatera att Teknikmagasinet inte tar ansvar för sålda produkter. I det läget kan jag inget annat göra än att varna för detta företag och givetvis lägga ut det även på facebook där det säkert kommer att delas av andra.

Mitt råd är såldes att inte handla hos Teknikmagasinet! Köp dina grejer på annat håll! Och köp inte Western Digital My Passport Ultra”. Det är mina råd och rön.