Skolan


Olika klasser

 

var vi ju indelade i

Det visste vi, så vi visste var vi hörde hemma. Varje klass hade sitt namn och så är det än i dag. Någon går i 4D, en annan i 7B och så vidare. Och några andra klasser fanns inte, och finns inte. Inte i skolans värld. Skolans värld är borgarklassens värld och i den finns inget klassamhälle. En annan syn på samhället kan ju hota hela borgarklassens existens!

Tänk om skolan lärde ut att borgarklassen lever på de värden som arbetarklassen skapar! Det skulle ju kunna fostra arbetarbarnen till samhällsomstörtande kommunister som vill ta makten från borgarklassen. Istället får barnen veta att de lever i en demokrati där alla kan påverka samhället genom att rösta vart fjärde år och där yttrandefriheten är grundlagsskyddad.

Om barnen istället fick veta att ett fåtal äger produktionsmedlen och därmed äger en stor rikedom som gör att de kan skaffa sig tidningar och TV-kanaler och genom dessa föra fram en borgerlig ideologi och en borgerlig syn på samhälle och världshändelser så hade barnen kanske undrat om inte det kan utgöra ett hot mot demokratin. Och om det inte också innebär att detta fåtal har stora möjligheter att påverka samhället och den politik som ska föras och till och med vad skolan ska förmedla. De kanske till och med skulle börja undra om inte det är så att regeringar är beroende av konjunkturer som de inte själva kan påverka.

Ja, barnen skulle till och med kunna fråga sig om det inte är diktatur när ett fåtal har makten över flertalet.

Skolan

I skolan fick vi lära oss den svenska geografin. Vi började med vårt eget landskap och vilka orter som fanns där. Sen fick vi lära oss vilka företag som fanns på dessa orter och vad de tillverkade. Så vi fick alltså lära oss vilka som gav människorna ett arbete att försörja sig på. Men vi fick inte veta i vilken lyx företagens ägare levde i utan att själva behöva sätta sin fot i fabrikerna eller ställa sig vid maskinerna.

Det var mycket vi inte fick lära oss. Allt kan man ju inte lära sig. Skolan måste göra ett urval, men efter vilka premisser? Det fick vi inte lära oss. Annars kunde ju skolan ha varit så juste att den talade om för oss att det är borgarklassens urval av kunskaper vi förmedlades. Men den kunskapen skulle absolut inte på några villkors vis förmedlas. ”Skolan är objektiv!” var det som förespeglades oss. Och så är det än i dag.

Men hur objektivt var det?

Vi hade en lärobok i vilken det stod att marxismen är en livsåskådning (sic!). Det säger väl allt!
Nä, inte allt!
Marxismen beskrevs felaktigt, men det var inte det värsta. Marxismen togs upp under religioner! (Sic!!!).

Om inte vi medvetna elever hade poängterat dessa grava fel för övriga klassen hade våra mindre reflekterande och medvetna klasskamrater alltså gått resten av livet i dessa vanföreställningar.

Det jag undrar är om det var avsiktligt att vilseleda oss elever och om skolverket stod bakom det, eller om allt var ett misstag. Men jag tror att vilseledandet var högst avsiktligt.

När jag var ung

flockades vi politiska vänsteraktivister runt Rosenberg, en gammel man och lågutbildad. Minns jag rätt var han diversearbetare, kanske pensionerad när vi träffade honom.
Han kom ofta upp på vår lokal efter att vi hade haft demonstration. Ibland annars också.

Vi kunde sitta i timmar och lyssna på hans utläggningar om världshändelserna och hans analyser och hur han satte in händelserna i sina historiska perspektiv. Och hans klassanalyser var klockrena. Han var verkligen beläst! Men det han kunde hade han studerat på egen hand. Och jag är ganska övertygad om att jag har mött få i mitt liv med hans kunskapsbredd och intelligens, oavsett utbildningsnivå. Det är en erfarenhet jag har burit med mig sedan dess.

Det hade säkert varit bättre om han hade arbetat som historie- och samhällskunskapslärare än de vi hade. Inte för att de var dåliga lärare, men de lärde ju ut den borgerliga varianten som stod i läroplanen. Lite av verklighetsförfalskning och sned vinkling så klart, men det är ju deras jobb och inget de reflekterar över. Därför var det heller inte vår lärare, utan vi medvetna elever själva, som påpekade att det stod helt galet i boken som skulle lära oss att marxismen är en religion.

Många i min generation lever fortfarande i skolans föreställningsvärld

Det sas aldrig rent ut, men bilden av samhället vi förespeglades var att företagen ger oss hälsa och välstånd. De erbjuder oss arbeten så vi får lön och kan försörja oss. Och utan dessa företag skulle vi sjunka ned i armod och letargi och faktiskt svälta ihjäl, eller återgå till stenåldern. Det sas aldrig att vi tillhör arbetarklassen, men underförstått fick skolan oss att förstå att vi hela livet kommer att vara som små barn – och företagarna, som aldrig kallades kapitalister, de är som föräldrar för oss ur arbetarklassen, fast det kallades vi ju aldrig för.

Så fick vi alltså veta vår plats i samhället och så är det än i dag i borgarklassens skola.

I denna föreställningsvärld lever stora delar av min generation och även de yngre generationerna. Det är skolans förtjänst, de borgerliga mediernas förtjänst och hela borgarklassen förtjänst. En motkraft till detta var förr fackföreningarnas bildningsverksamhet, men den har upphört. Resultatet av detta är att vanliga arbetare i stor uträckning röstar på arbetarfientliga borgerliga partier och till och med fascisterna i SD!


Peter Tillberg

 

Sveriges problem i dag


Svenska löntagare och invandringen

 

Arbetarrörelsen, Socialdemokratin och Sverigedemokraternas arbetarfientlighet

Att många arbetare känner sig hotade av invandring och utländsk arbetskraft är knappast någon nyhet. Inte heller att det råder konkurrens om jobben, vilken förstärker denna känsla. Och det är just dessa känslor som det främlingsfientliga Sverigedemokraterna gör vad de kan för att förstärka med sin intensiva propaganda. För att motverka att känslor tar över behöver man kunskap. Här borde arbetarrörelsen ta sitt ansvar, nu såsom den en gång gjorde.

Konkurrens om de befintliga jobben är något som arbetsgivarna vill ska råda och ju högre arbetslösheten är dess mindre problem har de med sina anställda som inte vågar ifrågasätta, ställa krav eller säga upp sig med risk för att inte få ett nytt jobb. Lönerna kan också pressas ner på grund av konkurrensen om de befintliga jobben och den stora arbetslösheten. Av vinstintresse låter de hellre sina anställda jobba övertid än att anställa fler och anlitar hellre bemanningsföretag av samma skäl.

Företagare och anställda har faktiskt motstridiga intressen, vilket borgarklassen gärna talar tyst om. Det är dock dessa motstridiga intressen som leder till att det ibland utbryter konflikter på arbetsmarknaden. Sverigedemokraternas (dock ej erkända) fascistiska ideologi är emellertid helt uppenbar för varje politiskt medveten människa i det att dessa motstridiga intressen av SD påstås icke existera och de propagerar för ”samförstånd istället för klasshat”.

Klassamarbete

Denna ”samförstånds”-politik är för vanligt folk en mycket allvarligare del av deras politik än främlingsfientligheten. Ändå talas det nästan inte om det. Vi kan aldrig kräva att borgarklassen via deras media ska skriva om detta. Inte heller att de öppet borgerliga partierna ska ta debatt om det. Men vi kan kräva att de partier och organisationer som gör anspråk på att främja arbetarklassens intressen tar bladet från munnen och upplysa de omedvetna vad en sådan politik faktiskt innebär av arbetarfientlighet.

Anställda, det vill säga arbetarklassen, har inte mycket mer än strejk att ta till när förhandlingar har brutit samman. Möjligheten att nå framgång med strejker vill nu företagen i Storbritannien bryta genom att det ska bli tillåtet att kunna anlita bemanningsföretag under strejker! Det är tänkbart att kapitalet vinner den striden i GB och blir SD starkare får företagen i Sverige denna möjlighet om inte kampen mot SD tas redan i dag.

Kapitalets egen guru, Milton Friedman, fick Nobelpris i ekonomi när han hävdade att samhället mår bäst av en arbetslöshet på 7%! Sen for han världen runt och föreläste och till och med socialdemokrater föll för denna propaganda som kapitalet jublade åt! Milton Friedman och de borgerliga partierna med Sverigedemokraterna inräknade är de som helt står på företagarnas sida och i direkt opposition till oss löntagare, alltså vi som utgör arbetarklassen. Var står egentligen Socialdemokratin? Partiet lär sig ju hänföras av Friedmans idéer som inte överensstämmer med verkligheten. Den frågan är i högsta grad berättigad!

img011

(här publicerades bilden)

Vi kan inte blunda för den känsla som så många människor har; att andra tar från dem arbete, bostadschanser och social välfärd. Det är det som de främlingsfientliga rider på och förstärker med sin propaganda och tyvärr vinner oftast känslan över förnuftet. När okunnighet om fakta råder är ju utgången uppenbar och slutsatserna självklara, fördomar får fritt spelrum och de okunniga, i den här frågan, faller därför genast offer för SD:s propaganda.

Verkligheten är dock att konkurrensen mellan människor på arbetsmarknaden inte har det minsta att göra med om vissa har utländsk härkomst eller inte, annan hudfärg eller annan religion och kultur. I den mån det spelar in var folk kommer ifrån, etc., är det snarast så att det i högre grad är invandrarna som är arbetslösa.

Vad många inte tänker på (särskilt inte de omedvetna) är ju att med invandrare skapas nya jobb inom många områden. Till exempel skapar inte så få av dem nya företag och med sina kontakter med hemländerna ökar de chanserna för exportindustrin. Den effekten syns även inom gamla etablerade företag där invandrare kommer in på de rätta posterna.

När de nyanlända ska integreras skapas nya arbeten. Till exempel ökar behovet av fler inom arbetsförmedling, lärare inom SFI, ökat behov av socialassistenter, etc. Därtill kommer behovet av nya bostäder, vilket kräver fler byggnadsarbetare, bara det finns en politik som satsar på fler bostäder. Nya bostäder kräver också anslutning av infrastruktur och således folk som anlägger den. Vi ska inte heller blunda för att kundunderlaget för butiker ökar, fler butiker etableras, omsättningen ökar och fler butiksbiträden kan anställas. De nyanlända blir kort sagt en vitamininjektion i samhället. Den demografiska kurvan blir bättre och möter situationen av en åldrande befolkning. Men då krävs att invandringen politiskt sköts på ett konstruktivt sätt.

Många invandrare tar de okvalificerade jobb som många svenskar ratar och lågbetalda vård-, städ- och servicejobb sköter invandrare och dessa branscher skulle bryta ihop om vi inte hade dem. Inte sällan utförs dessa arbeten av invandrare som är överkvalificerade och har akademiska utbildningar från sina hemländer. Frågan är varför svenska arbetslösa personer inte kan tänka sig att ta dessa jobb utan istället inte sällan klagar på att invandrarna tar deras jobb. Jag skulle vilja uppmana dessa personer att ta de jobb som finns och inte skylla på invandrarna. Och får de inte dessa lågkvalificerade jobb får de väl fråga sig vad det är hos dem själva som brister. Kan det vara, som för en del arbetslösa som jag själv känner personligen, att de saknar tåga, att de är för lata och är lite väl begivna på flaskan? De klagar på invandringen och röstar på SD. Mina argument biter inte, men så vill jag ju begripligt nog inte ta upp deras egna tillkortakommanden.

Att invandrarna inte är problemet är dock för många människor alltför abstrakt för att de ska kunna ta det till sig. ”Stoppa invandringen” är så mycket enklare att tänka inför varje problem som uppstår. För visst finns ju problem också.

Många arbetslösa ser sig bortträngda och nedprioriterade när invandrarna kommer. Det är känslor de hyser och, som alla känslor brukar göra, segrar dessa över förnuftet. Sanningen är dock att arbetslösheten skapas av företagen. De anställer inte fler än de har behov av. Och de rationaliserar bort alla de kan avvara. Detta har inget med en misslyckad integrationspolitik att göra. Det handlar enbart om vinstmaximering. Socialt ansvar är inget som har plats i några kvartalsrapporter.

Företagslojalitet

Om det ändå är några som blir bortträngda av invandrare så är det på grund av att de själva inte har kompetensutvecklat sig, eller av personliga skäl som redan är nämnda, och därmed inte har de kvalifikationer som företagen efterfrågar. Då är det lätt att skylla på andra än sig själv eftersom det kräver mindre tankeförmåga och man slipper ställa krav på sig själv.

Självklart måste politikerna satsa mera på bostäder och välfärd, vilket ju är något som har nedprioriterats av våra regeringar sedan omkring trettio års tid och det började alltså långt innan invandringen tog fart på riktigt. Det har således inget med invandringen att göra att det i dag ser ut som det gör. Men åter igen är detta för alltför många allt för abstrakt för att de med sina ringa intressen för samhällsutveckling och politik ska kunna se.

Det är just på grund av politisk omedvetenhet som den främlingsfientliga retoriken går hem hos dem som saknar ideologisk medvetenhet om vilka motsättningarna i samhället är. De är svikna av arbetarrörelsen. De är hänvisade till borgarklassens verklighetsbeskrivning i media och försåtliga underhållning. De är lämnade i sticket av en arbetarrörelse som ju en gång i tiden faktiskt satsade på just ideologisk bildning bland arbetare. Sådant lades ned för cirka 70 år sedan i fackföreningarna, men då hade man kurser av olika slag, bokcirklar, fördrag och bildningsverksamhet för sina medlemmar.

Förr fanns en helt annan klassmedvetenhet, en klassmedvetenhet som idag helt lyser med sin frånvaro hos dem som faller för SD:s propaganda. Just därför är det så viktigt att höja medvetandegraden inom arbetarklassen. Det skulle inte bara leda till att SD reducerades till en sekt utan också till att Allianspartierna inte fick minsta stöd från arbetarklassen i valen.

Det finns bara en väg att gå, som jag ser det, om man vill vända politiken åt vänster och göra samhället mera rättvist och humant, samt att ta udden av SD. Man måste satsa på arbetarklassens ideologiska fostran och lyfta fram dess självklara klassideologi och  medvetandegöra den hos de stora folklagren. Det är nog bara fackföreningarna som kan göra det, men viljan tycks saknas. Var står Socialdemokratin? Frågan är berättigad.


 

Bonuslänkar

En av fem stödjer SD

Kära arbetsgivare, känns det bra att samarbeta med SD?

Företagen och SD ses i smyg

Så illa tänker SD:s sympatisörer


Snacket går

 

på sociala media

Och på facebook ”tänker” SD-sympatisörerna till efter bästa förmåga nu när Transportarbetarförbundet uteslöt Sammy Augustsson för att han är politiskt aktiv i Sverigedemokraterna och har sedan hösten 2014 en plats som ledamot i kommunstyrelsen i Nybro kommun, som SVT.se/nyheterna tog upp.

Vad jag själv hade att säga om saken kan läsas i mitt förra inlägg.SD-are fack-utesluten

Man får en god bild av SD:s väljare och sympatisörer när man läser hur de resonerar. Här är ett axplock med exempel på bristande bildning, avsaknad av politisk medvetenhet, massiva fördomar, men även SD:s vanliga demagogi:

”Hur går det med vår svenska åsiktsfrihet… Liknar ju mest maffiametoder.”

När man uttalar sig på det viset har man inte förstått att fackföreningarna skapades för att ta tillvara arbetarnas intressen. Om någon har åsikter som går stick i stäv med arbetarnas intressen så har de ju inte i en fackförening att göra.

”Tala om dubbelmoral. Är inte alla lika mycket värda? Har inte alla samma rättigheter? Fackförbunden är inte ett dugg bättre än SD.”

Skribenten tror uppenbarligen att en fackförening är någon form av trivselklubb där man sysslar med allt annat än politik. Utifrån den villfarelsen blir det självklart att tycka att man får ha en arbetarfientlig agenda som medlem i facket.

”uteslutas ur facket bara för det här det är sååååååååååå j*********** löjligt”

Ännu en person som inte vet vad fackföreningsrörelsen arbetar för och tycker tydligen att uteslutningen har skett bara för en liten bagatell. Och här kommer fler exempel, men också exempel på ringa förmåga att uttrycka sig i skrift:

”maffiafasoner, LO visar sin rätta sida”

”Fattar inte ett dugg av vad ni snackar om. En snubbe som tycker på ett sätt som 20-25% av Sveriges befolkning, blir utesluten från ett förbund pga sin åsikt. Låter som om vi lever i Sovjet eller nazi Tyskland.”

”Inte så konstigt att det är massflykt från facket. Folk vill inte stödja kommunismen.”

”Det är inte demokrati som Sverige ska stå för, skamligt av facket!”

”Det kallar jag diskriminering. Spelar ingen roll vilket parti man tillhör och röstar för. ALLA kan tillhöra ett fackförbund, spelar ingen roll vilket.”

”nu måste jag få agera alla har rätt till sin åsikt är man med i facket som alla har rätt till ska man väl inte uteslutas på grund av en politisk åsikt då kan vi väl lika gärna skippa fackföreningsrörelsen”

Och från den arbetslöses ”erfarenhet”: ”Vem fan behöver facket, det är a-kassan som är viktig .”

 

Nästa citat är intressant på ett annat sätt.

”Med tanke på hur miljöpartiets politik påverkar transportsektorn torde ett medlemskap hos dem också rendera i uteslutning, som om det skulle hända……”

Det är inte riktigt samma sak, men visst ligger det lite i det. Miljöpartiet är inget arbetarparti. Å andra sidan vill skribenten, som så många andra också ofta gör, enbart sätta en offerkofta på SD och mena att SD särbehandlas, som om det var ett parti som alla andra och inte ett fascistiskt parti. Den här skribenten skriver inte av okunnighet utan fullt medveten om hur det politiska landet ligger och har SD:s fascism som sin ideologi.

”Detta är riktigt bra att detta händer och kommer ut offentligt. Det gynnar SD enormt. När arbetare som kämpar för sina rättigheter politiskt vänder Transport dem ryggen. Varje dag tar utländska arbetare deras medlemmars arbete, vilka heller inte betalar skatt här. Då utesluter Transport arbetare som väljer ett parti, vilket mer än något annat, vill hindra lönedumpning i Sverige. Transport är en ondska för chaufförer och för Sverige. Alla borde lämna transport.”

Även denna skribent känner säkert till SD:s verkliga fascistiska mål och använder samma politiska argumentation som SD, som ställer arbetare mot arbetare för att splittra arbetarklassen. Och precis som SD tar skribenten lögnen till hjälp genom att insinuera att SD:s politik är en politik för arbetarklassens intressen. Mycket förrädiskt i det att mindre politiskt medvetna arbetare kan få för sig att det förhåller sig så.

 

Här kommer några citat som jag inte ens kommenterar. Allt är ju redan sagt, eller så är det för dumt för att bemötas.

”Tänk om arbetsgivare avskedar dem som aktivt arbetar för V eller MP till exempel – det hade varit lika illa…”

”Ska facket arbeta med åsiktsregistrering som i gamla Sovjet? Inte i en demokrati tack – vilka är nästa som åker ut? Moderater? Då blir snart facket tomt på medlemmar…”

”LO är de nya nassarna och rasister”

”borde ju innebära att muslimer inte får vara medlemmar då deras syn på människors lika värde inte ens existerar”

Och så var det ju detta med att inte kunna skriva, vilket måste bero på att man sällan läser något. ”Hoppas de behandlar folk i afa o andra organisationer på den externa vänster kanten likadant”. ”Extern vänster kanten”. Vad är extern vänster och heter det inte ”vänsterkanten”? Det citatet och tre exempel till på bristande språkkunskaper finns i bilden nedan, som synes. Just bland de som försvarar SD och fascismen brister det ofta i att skriva svenska. Det var inte svårt att finna exempel. Alla citat i detta inlägg kommer från samma tråd på facebook.

SD-skrivkunnigheten

Reinfeldt om SDs väljareAvslutningsvis vill jag bara tillägga:

NU är det dock inte åsikt det handlar om utan klasskamp. Det är DÄRFÖR man har en fackförening! SD är emot klasskamp och vill lura på arbetarklassen fascismens idé om att borgarklassens kapitalister och arbetarklassen har gemensamma intressen och därför ska göra gemensam sak, istället för att strida. Skulle arbetarklassen gå på detta, eller om facken tvingades till upplösning som i Nazityskland, så är det bara kapitalisterna som tjänar på det. De lägger aldrig ned sin klasskamp. Den pågår för fullt och med en frenesi som tyvärr arbetarklassen har svårt att matcha.