Lite skillnad


På behandling

 

ifall du är sjuk, funktionshindrad, arbetslös eller företagare

I det sistnämnda fallet ställer samhället upp och det kostar. Men tillhör du de svaga i samhället är det tvärt om. Visst finns det en kostnad, men samhället gör allt för dra ner på den service du i så fall kan behöva.

OK, jag begriper filosofin bakom det hela. Smörjer kommuner och stat de som vill berika sig på andras insatser så skapas också både värden och arbetstillfällen. Det är för att vi har ett kapitalistiskt samhällssystem.

Bidragstagarna 2.jpg

Men hej! Vänta lite! Hur funkar det?

Jo, en del har ett kapital att satsa, hur de nu fick det! Och sen anställer de folk som skapar värden genom sitt arbete. Värden som är större än vad som motsvaras av lönen. Och när alla omkostnader, material, lokalkostnad, logistik osv är avräknade så återstår ändå något och det tillfaller den som hade kapitalet att satsa. Men inte en endaste kotte mer än nödändigt får arbete, för det är ju den maximala vinsten som gäller.

Mervärde

(Kolla in inlägget där bilden publcerade!)

Det var väl inget nytt?

Förhoppningsvis inte! Men det är detta som kommun och stat satsar pengar på. Ja, alltså att de förtagare som vill bli ännu rikare ska hållas under armarna så att de kan expandera och skapa fler arbetstillfällen så att kommunerna får in mer skatter från de som arbetar i företagen så att företagen kan få än mer stöd av stat och kommun. Fast de har ju redan fått en massa kapital på det mervärde som de anställda redan har skapat mot lön som de beskattas på som går till företagen så att de kan expandera! Och nöjda blir de aldrig!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

(Kolla in inlägget där bilden publcerade!)

Ja, men så funkar det ju!

Ja, men eftersom det är så det funkar så satsas det ju inte på de människor som företagen inte tycker sig ha användning för av olika skäl, att de inte är tillräckligt produktiva. Skattepengarna kan ju istället gå till att ”utveckla näringslivet”! Så är den allt tydligare trenden i dagens samhälle. Och resultatet är att allt fler slås ut, medan ett fåtal blir osunt överrika.

Kan det funka på ett annat sätt?

Bidragstagarna 2.jpg

Tja, numera har vi ju bara borgerliga partier oavsett vad de själva kallar sig. Det framgår ju tydligt när det så kallade rödgrönas representanter i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson (S,) och Ulf Kamne (MP), samt Daniel Bernmar (V) gemensamt skrev en debattartikel. För några decennier sedan hade en sådan artikel aldrig låtit sig skrivas av någon vänster om Liberlerna, alltså som då kallde sig Folkpartiet.

Men jag upprepar frågan, kan det göras annorlunda? Kan värden vi trots allt måste skapa, skapas utan våra kapitalister som ger oss jobb och lön? Man måste tänka till för att kunna svara på den frågan. Och det är två saker man måste tänka till kring. Den ena är vad kapitalisten/företagaren tillför och den andra är vad de anställda tillför.

Kapitalisten/företagaren tillför kapitalet. De anställda tillför produktion av varor och tjänster. De skapar värden i form av tjänster och produkter (varor blir dessa produkter nämligen bara så länge de är till salu!).

Jag upprepar frågan ännu en gång: kan det göras annorlunda? Svaret har du här. Och organiserar vi vår samhälle på ett sådant sätt så skapar vi ett lyckligare samhälle utan missär och stora inkomstklyftor där inga behöver svälta och inga är så rika att de har har makt över både stater och världekonomi och som ingen demokrati rår över.

(Kolla in inlägget där bilden publcerade!)

Om vi alltså reser oss upp mot kapitalisterna, bogarklassen, och investerar de värden vi faktiskt helt själva skapar kan vi få den makt som vi förtjänar, få verkliga demokrati istället för den diktatur som borgarklassen med sin propaganda påstår vara demokrati. Vi kan skapa det solidariska samhälle som vi egentligen vill ha, men som borgarklassen i sin själviska avsaknad av empati skyr som elden. Vi kan ta hand om de svaga istället för att skänka vårt skapade värde till dem som förslavar oss och som stjäl ifrån oss. Vi kan ge de som inte förmår att arbeta ett drägligt liv istället för att låta ett fåtal vältra sig i obeskvlig lyx.

Kan det vara en tanke att fundera kring?

Våldtagen (?) inför rätta


Först som sist

 

våldtäkter är allvarliga brott

Inte tu tal om det. Men ofta är bevisfrågan svår och vittnen saknas. Man ska inte heller blunda för att det finns kvinnor som ljuger och anmäler våldtäkt när så icke har skett. Frågan är hur många män som har dömts utan att ha varit skyldiga.

Oisín  Cantwell tar upp ett fall där kvinnan ställts inför skranket anklagad för att ha ljugit om att hon har blivit våldtagen. Sådana fall är ovanliga. Vanligare är att den anklagade mannen döms fast han är oskyldig. Det är jag helt övertygad om.

Nu föreslås en samtyckeslag. Är en samtyckeslag något som kommer att förändra läget? Knappast! Men den ändrar kanske läget på ett helt oväntat sätt. Under bilden kan du läsa vad det kan medföra ifall man vill dra ut konsekvenserna av en sådan lag.

Våltäkt eller inte.jpg

Dagens rättsläge:

Herr Dönick går en sommarkväll utefter Avenyn med alla sina uteserveringar och lutar sig in mot kvinnor som sitter där. Han frågar: ”Vill du kn*lla med mig?” Svaret lär bli nej och han frågar nästa och nästa. Och ganska snart kommer polisen och haffar honom för sexuellt ofredande. Självklart!

Morgondagens rättsläge:

Samtyckeslagen har trätt i kraft. Herr Dönick går på samma gata och ställer samma frågor till samma kvinnor som tar upp sina mobiler och ringer polisen som haffar herr Dönick. Han grips och förhörs, misstänkt för sexuellt ofredande. Men den här gången erkänner han inte. Han påpekar att han bara har följt lagen!

”Jo, jag frågade bara om samtycke!”

Kanske man bör fundera på hur lagar fungerar innan man stiftar dem! Annars kan det bli lite fel, liksom.


Vad ska man göra istället? 

Tänk om jag hade ett svar på det!

Rätt ord


Vi har ord

 

och ska givetvis använda rätt ord

”En stor grupp människor hade samlats utanför och skanderade slagord med vit makt-budskap och heilade.  De hade också med sig en stor banderoll med invandringskritiska budskap, säger Roland Lindkvist. // Polisen klassar händelsen som hets mot folkgrupp” / AB.

Heilar man så är man nazist! Då ska det sägas också, inte använda ord som ”invandringskritisk” och inte att det bara handlar om ”hets mot folkgrupp”. Det handlar om nazism, punkt slut.

Anders Lindberg tar upp saken och citerar Olof Palme: ”I politiken måste vi vara aktsamma om orden. Det är genom orden, genom det vi säger som vi möter medborgarna.” Vidare skriver han ”Begrepp som ”invandringskritisk” är oftast bara omskrivningar för rasism, som smyger sig in i språket med en förment neutralitet. För media har det blivit ett sätt att slippa ta ställning och en metod att hantera att ett rasistiskt parti blivit tredje störst i riksdagen. Men om inte ens slagordet ‘Sieg Heil’ kan kallas för vad det är blir språket just ‘innehållslösa formler i en spökvärld’. Och det blir ärligt talat ganska svårt att prata.”

Anders Lindberg

Det bästa jag har läst på länge


Jag är bara tvungen

 

att knycka en längre bit av en text

Det är ju så att mången kamp förs utan att helheten beaktas. Var grupp slåss för just sina intressen utan att se att mångas olika intressen sammanfaller. Längst ned finns länken till hela texten och jag kan bara rekommendera den. Det är ett måste för alla, som känner de har något att kämpa för, att läsa. I grunden finns det något överordnat som skapar en känsla av förtryck, vilket väcker behov av kamp. Det är detta överordnade som är det som förenar och att stå enade är styrka.

Backa inte för en lång text. Läs här först så vaknar nog lusten att läsa en bra text, eller klicka på länken längst ned och gå direkt på.

Teoretiska texter

”Identitetspolitiken uppfattas av många som ett radikalt och subversivt alternativ. Detta är helt fel. Det är i själva verket en avmobiliserande politik för navelskåderi och fredlig samexistens med kapitalismen. Historiskt har den sina sociologiska rötter hos ett skikt av vänsterintellektuella som demoraliserades av att revolutionen inte kom lika snabbt och problemfritt som 1970-talet hade tyckts utlova, men som ville fortsätta att vara i opposition utan att det skulle betyda en revolutionär kamp för ett annat samhälle.

Multikulturalismen innebär att etnicitet och kultur kan utgöra den primära basen för identitet och för uppfattningen att vara förtryckt. Även i detta fall kommer utvecklingen att följa den identitetspolitiska logiken där skillnader och separation betonas. Som alltid styr identitetspolitiken bort intresset från att inkluderas och från att hitta broar och gemensamma punkter. Betoningen ligger på rätten till avskiljande (från förtryckarna) och rätten till särskilda lösningar och gruppspecifika rättigheter. När realpolitiker med makt har applicerat detta synsätt på integrationspolitiken gentemot invandrare så har resultatet varit det motsatta till integration.

De flesta som invandrat genom tiderna har tänkt sig att de flyttar till ett annat samhälle för att delta i det. Men enligt ett identitetspolitiskt resonemang så kommer detta oundvikligen att öppna upp för ett rasistiskt förtryck, vilket alltså skulle bestå i majoritetsgruppens språk och praktik för att underkasta de kulturella identiteterna sin auktoritet.

Enade - söndrade

Multikulturalismen i Sverige bidrog bara till att ghettoisera invandrargrupper. Det gav makt åt olika konservativa och traditionella etablissemang som fick samhällets legitimitet som ”ledare” för ”sina” grupper. Det har också skapat onödiga klyftor mellan svenskar och invandrare. Istället för segregerande särlösningar hade man kunnat koncentrera sig på samhällets gemensamma resurser och sett till att alla fått tillgång till dessa dvs kommunal service, sjukvård, skola osv. Men den verksamheten har istället utarmats och privatiserats.

Sin radikala framtoning till trots måste det konstateras att ingen verklig kamp är möjlig på identitetspolitisk grund. Arbetarklassen har aldrig varit entydigt vit, manlig och heterosexuell. Den har alltid varit heterogen och bestått av olika socialt förtryckta grupper. Men allt identitetspolitiken har att erbjuda är splittring och smågruppskamp i liten skala. Identitetspolitiken är därför nederlagets politik.

Härskarstrategi

Problemet med identitetspolitikens definition är att den inte gör någon skillnad på vad innehållet i auktoriteten och underkastelsen är. Den ignorerar frågan om vad syftet med dominansen är. Som marxister är vi mer precisa och menar att förtryck råder när en grupp människor tillskansar sig materiella fördelar på en annan grupps bekostnad och genom att kontrollera denna grupp.

Där identitetspolitiken bara ser förtryck gör marxister en distinktion mellan exploatering och förtryck. Exploatering är när en klass systematiskt och med hjälp av våld utvinner rikedomar från det produktiva arbete som en annan klass utför. 

 Anledningen till att vi betonar exploateringens och klassförtryckets strategiska funktion är att det a) ligger till grund för samhället i stort b) ligger till grund för det sociala förtrycket. Varje samhällsformation vilar i sista hand på det arbete som görs för att bearbeta naturen så att människorna kan överleva. 

 Rasismen utvecklades parallellt med marknaden, kolonialismen och imperialismen. När kapitalismen expanderade globalt innebar det automatiskt en attack på de icke-europeiska folken, som superexploaterades för att intensifiera kapitalets tillväxt i Europa. Rasismen och chauvinismen har alltså en direkt koppling till centrala beståndsdelar av kapitalismen som produktionen, internationaliseringen och nationalstaten.

Både rasismen och sexismen, och andra former av socialt förtryck, fyller dessutom en mycket viktig politisk funktion för kapitalet. Dessa förtryck hjälper den styrande klassen att söndra och härska då arbetarklassen splittras upp i grupper som slåss mot varandra.

Skogen och träden

Faktum är att de i objektiv mening redan är hela klassens frågor. Kvinnor, etniska minoriteter och queera är en väsentlig del av arbetarklassen och det går inte att mobilisera arbetarna genom att bejaka den splittring som samhället försöker driva igenom.” / Eduardo Montero

Tack Eduardo för en lysande text! Jag hoppas verkligen att mina läsare inte nöjer sig med min förkortade text utan klickar på ditt namn.

Kapitalism - förtryck

Fredagsfilosofi, fri vilja, brott och straff


Ett hembesök hos Honungsbloggen

 

Det var ett givande besök.

Och det blev några kommentarer. Det var här jag kikade in.

Jag citerar de rader som ledde till ett tankeutbyte:

”Den diskussion som rörde George Eliots verk och som jag var inne och nosade på handlade om determinism och frågan om Eliot var determinist. … om huruvida människan är styrd av en högre makt som kontrollerar hennes öde, förr i tiden en gud, eller om hon har en egen fri vilja som hon kan kontrollera själv.

Eliot skriver i en av sina romaner, The Mill on the Floss, att ‘Character is fate’ det vill säga att våra personliga egenskaper styr oss, men vi har också mjölighet att förändra oss som hon skrev senare i Middlemarch att ‘Man is not cut in marble, he is amendable’. Självklart innehåller hennes romaner så mycket, mycket mer än två citat men de har fastnat trots att det är många år sedan jag läste dem. Så vad är vi människor? Är vi obönhörligt styrda eller styr vi själva? Den fascinerande diskussionen lär fortsätta och jag kommer nog att försöka att ta del av den.”

Honungsbloggen

Det där väckte min lust till diskussion. Jag skrev:

”Det intressanta är att senare tids hjärnforskning visar att vi påbörjar en handling innan vi är medvetna om den. Om vi således sträcker oss efter ett glas vatten så har impulsen gått till armen innan vi vet om det själva.
Finns det då medvetna handlingar? En intrikat fråga.
Lika knepigt blir det med denna insikt för rättsväsendet. Kan en mördare göras ansvarig för sina egna handlingar?
Rättsväsendet har valt den enkla lösningen och bortser från dessa forskningsresultat. Men är det rätt? Ska inte även rättsväsendet sträva efter att vila på vetenskaplig grund så långt det är möjligt. Ser man till de filosofiska tankar som ligger till grund för det straffrättsliga regelverket så gör ju rättsväsendet anspråk på att vila på en vetenskaplig grund, så varför sticker man nu huvudet i sanden?
Kanske bör människor gå fria från straff när brott begås i hastigt mod. Saken blir ju lite annorlunda och betydligt lättare att hantera när det gäller planerade brott.

Vad har du för synpunkter på detta?
Där fick du en hård nöt att knäcka ;-)

Kram!
/Skvitt”

Det där skrev jag alltså strax innan Skvitt blev suspenderad från WordPress. Och apropå det så rekommenderas detta inlägg och det här.

Malou svarade:

”Det är verkligen intressant det du skriver. Jag vet inte riktigt vad jag tycker ifråga om brott som begås i hastigt mod. Om man ska hålla dem straffria så beror det till att börja med vad för slags brott som man har begått. Grova våldsbrott? Har barn blivit utsatta för brottet, eller djur? Varför gjorde man det, osv. Det är definitivt en svår nöt att knäcka som du skriver. Straff i det moderna Sverige är ju tänkta att hindra att brott begås, dock inte i avskräckande syfte som det var förr i tiden. Med andra ord, en person straffas på ett sätt som ska göra att han/hon inte kan fortsätta begå brott. Nödvärn dyker upp i min hjärna men det är ju inte straffbelagt. Får fundera vidare på det här.

Kram tillbaka!
Malou”

Min replik:

”De flesta människor som begår ett brott gör det bara en gång och ofta av misstag. Behöver man straffa dem i så fall och är de verkligen ansvariga för handlingen sett i ljuset av ovan nämnda vetenskapliga rön?

De flesta brott begås av en minoritet som begår massor av brott. Varför kan man ju undra. Och förklaringarna är många, till exempel ungdomligt oförstånd och drogberoende. Sen blir det en vana och ett sätt att leva i och med att straffade har svårt att få jobb och just dessa personer hade svårt med jobb redan innan. Många av dem kan förutspås en kriminell karriär redan i lågstadiet, så borde man inte från samhällets sida kunna förebygga istället för att straffa när det väl har gått åt helvete, eftersom fängelse gör etter värre. Fängelserna är ju inget annat än en skola i brott.

Sen har vi ju psykopaterna. De utgör en stor grupp inom kriminalvården, tillsammans med bokstavsdiagnoser som främst ADHD. De sistnämnda kan hjälpas, men de förstnämnda går det inte att göra något åt. De går ju inte med på att förlora det roliga och spännande i livet, trots att det resulterar i att de sitter i fängelse större delen av livet.

Som jag ser det blir kontentan den att man ska förebygga och vårda, men inte straffa. Dock gäller det inte för psykopaterna. De bör helst spärras in på riktigt långa tider. De är högst medvetna om vad de gör när de begår brott, liksom de flesta återfallsförbrytarna. Men till skillnad från psykopaterna kan säkert många återfallsförbrytare förmås att sluta med brott om de ges en ärlig chans i samhället och man borde inleda med en kognitiv beteendeterapi.

Jag inledde med att påstå ett de flesta människor som begår ett brott gör det bara en gång och av misstag. Om det är sant så borde i de fallen rättsväsendet beakta de här nya vetenskapliga rönen, att vi igångsätter en handling innan vi är medvetna om det själva. Fullföljer man en handling som så att säga ”drar ut på tiden” finns förvisso tid för eftertanke och kan avbryta tanken och handlingen. Gör man det brukar det väga till personens fördel. Men ofta är rättsväsendet lite njugga och påstår att det har funnits tid till besinning.

Det är lätt att sitta på läktaren och leka domare. Och det är ju just så det oftast går till i våra rättssalar. Jag vet för jag går ganska ofta på rättegångar. Det är intressant i vissa fall, men oftast inte (viket man ju inte vet från början).

Den filosofiska frågan anser jag härmed inte besvarad, men jag har väl givit den lite kött på benen att fundera över.

Kram!
/Skvitt”

Malou replikerar:

”Ett mycket intressant resonemang där jag i stora drag håller med dig. Fängelsestraff t.ex. innebär som du skriver att de som är intagna skolas in i kriminalitet. Frågan om i vilken utsträckning vi själva kontrollerar våra handlingar eller inte är svår och komplicerad och påverkar självklart ansvarsfrågan vid brott.

Kram
Malou”

Den diskussionen skulle ju kunna fortsätta länge. Finns det något slutgiltigt svar på de här frågorna som inte kan ifrågasättas. Naturligtvis inte.