Det bästa jag har läst på länge


Jag är bara tvungen

 

att knycka en längre bit av en text

Det är ju så att mången kamp förs utan att helheten beaktas. Var grupp slåss för just sina intressen utan att se att mångas olika intressen sammanfaller. Längst ned finns länken till hela texten och jag kan bara rekommendera den. Det är ett måste för alla, som känner de har något att kämpa för, att läsa. I grunden finns det något överordnat som skapar en känsla av förtryck, vilket väcker behov av kamp. Det är detta överordnade som är det som förenar och att stå enade är styrka.

Backa inte för en lång text. Läs här först så vaknar nog lusten att läsa en bra text, eller klicka på länken längst ned och gå direkt på.

Teoretiska texter

”Identitetspolitiken uppfattas av många som ett radikalt och subversivt alternativ. Detta är helt fel. Det är i själva verket en avmobiliserande politik för navelskåderi och fredlig samexistens med kapitalismen. Historiskt har den sina sociologiska rötter hos ett skikt av vänsterintellektuella som demoraliserades av att revolutionen inte kom lika snabbt och problemfritt som 1970-talet hade tyckts utlova, men som ville fortsätta att vara i opposition utan att det skulle betyda en revolutionär kamp för ett annat samhälle.

Multikulturalismen innebär att etnicitet och kultur kan utgöra den primära basen för identitet och för uppfattningen att vara förtryckt. Även i detta fall kommer utvecklingen att följa den identitetspolitiska logiken där skillnader och separation betonas. Som alltid styr identitetspolitiken bort intresset från att inkluderas och från att hitta broar och gemensamma punkter. Betoningen ligger på rätten till avskiljande (från förtryckarna) och rätten till särskilda lösningar och gruppspecifika rättigheter. När realpolitiker med makt har applicerat detta synsätt på integrationspolitiken gentemot invandrare så har resultatet varit det motsatta till integration.

De flesta som invandrat genom tiderna har tänkt sig att de flyttar till ett annat samhälle för att delta i det. Men enligt ett identitetspolitiskt resonemang så kommer detta oundvikligen att öppna upp för ett rasistiskt förtryck, vilket alltså skulle bestå i majoritetsgruppens språk och praktik för att underkasta de kulturella identiteterna sin auktoritet.

Enade - söndrade

Multikulturalismen i Sverige bidrog bara till att ghettoisera invandrargrupper. Det gav makt åt olika konservativa och traditionella etablissemang som fick samhällets legitimitet som ”ledare” för ”sina” grupper. Det har också skapat onödiga klyftor mellan svenskar och invandrare. Istället för segregerande särlösningar hade man kunnat koncentrera sig på samhällets gemensamma resurser och sett till att alla fått tillgång till dessa dvs kommunal service, sjukvård, skola osv. Men den verksamheten har istället utarmats och privatiserats.

Sin radikala framtoning till trots måste det konstateras att ingen verklig kamp är möjlig på identitetspolitisk grund. Arbetarklassen har aldrig varit entydigt vit, manlig och heterosexuell. Den har alltid varit heterogen och bestått av olika socialt förtryckta grupper. Men allt identitetspolitiken har att erbjuda är splittring och smågruppskamp i liten skala. Identitetspolitiken är därför nederlagets politik.

Härskarstrategi

Problemet med identitetspolitikens definition är att den inte gör någon skillnad på vad innehållet i auktoriteten och underkastelsen är. Den ignorerar frågan om vad syftet med dominansen är. Som marxister är vi mer precisa och menar att förtryck råder när en grupp människor tillskansar sig materiella fördelar på en annan grupps bekostnad och genom att kontrollera denna grupp.

Där identitetspolitiken bara ser förtryck gör marxister en distinktion mellan exploatering och förtryck. Exploatering är när en klass systematiskt och med hjälp av våld utvinner rikedomar från det produktiva arbete som en annan klass utför. 

 Anledningen till att vi betonar exploateringens och klassförtryckets strategiska funktion är att det a) ligger till grund för samhället i stort b) ligger till grund för det sociala förtrycket. Varje samhällsformation vilar i sista hand på det arbete som görs för att bearbeta naturen så att människorna kan överleva. 

 Rasismen utvecklades parallellt med marknaden, kolonialismen och imperialismen. När kapitalismen expanderade globalt innebar det automatiskt en attack på de icke-europeiska folken, som superexploaterades för att intensifiera kapitalets tillväxt i Europa. Rasismen och chauvinismen har alltså en direkt koppling till centrala beståndsdelar av kapitalismen som produktionen, internationaliseringen och nationalstaten.

Både rasismen och sexismen, och andra former av socialt förtryck, fyller dessutom en mycket viktig politisk funktion för kapitalet. Dessa förtryck hjälper den styrande klassen att söndra och härska då arbetarklassen splittras upp i grupper som slåss mot varandra.

Skogen och träden

Faktum är att de i objektiv mening redan är hela klassens frågor. Kvinnor, etniska minoriteter och queera är en väsentlig del av arbetarklassen och det går inte att mobilisera arbetarna genom att bejaka den splittring som samhället försöker driva igenom.” / Eduardo Montero

Tack Eduardo för en lysande text! Jag hoppas verkligen att mina läsare inte nöjer sig med min förkortade text utan klickar på ditt namn.

Kapitalism - förtryck

Lönesänkarna


SVT Play 58 minuter

 

och bara 50 dagar kvar

Lönesänkarna

Sista dag att se programmet är 3 augusti, så passa på.

”Hur blev politikerna så överens om att göra näringslivet rikare på löntagarnas bekostnad?” Den frågan ställer sig programmakarna. Men svaret är enkelt. Vi har ett kapitalistiskt samhälle och och självklart är det kapitalisterna som styr. Det är inte partierna. Deras uppgift i det kapitalistiska samhället är att få oss att tro att vi har något att bestämma om. Att det alltså råder demokrati. Och tyvärr funkar det. Få inser vilka som sitter på den verkliga makten.

Allt hänger ju ihop. Nedskärningar, massarbetslöshet, industrislakt, miljöförstöring, krig och förtryck. Dessa problemen kan inte lösas var för sig. De måste lösas genom en grundläggande förändring av själva ägandet av produktionsmedlen, alltså det ekonomiska systemet. Då kan man bygga ett samhälle som konfiskerar storföretagens egendomar och för över dem i samhällets ägo så att deras vinster tillfaller hela samhälle och låter samhället använda vinsten på ett sätt som sätter människorna och deras behov allra högst. Det är verklig demokrati!

Parlamentarism en illusion ny