Japan vek sig inte för Atombomberna


Det är en myt

 

och segrarens falska historieskrivning

För mig är det ingen nyhet, men det gör mig glad att AFTONBLADET skriver om det. Tyvärr på deras plussidor. Där skriver de om sammanlagt tio myter som har med krig att göra. Bland annat att Hitler inte var den store hjälten under första världskriget.

Jag tycker det är ojuste att publicera hela artikeln om dessa tio myter, men jag ska dock citera hela avsnittet om lögnerna kring att det var atombomberna som tvingade Japan till en villkorslös kapitulation. Helt villkorslös blev den ju inte. Kejsaren fick ju sitta kvar!

Japans kapitulation.jpg

Så här skriver AB:

”Den 9 augusti 1945 släpptes den andra amerikanska atombomben, Fat man, över den japanska staden Nagasaki. Några dagar senare kapitulerade Japan villkorslöst. Att det berodde på bomberna – den första släpptes över Hiroshima den 6 augusti – har varit den etablerade historiska sanningen.

På senare år har det kraftigt ifrågasatts.

När Nagasaki-bomben släpptes satt Japans ledning redan i krismöte. Detta, menar den alternativa historiens förespråkare, eftersom katastrofen som fick Japan att slutligen ge upp inträffat redan på natten mot den 9 augusti.

På tre fronter i norra Kina gick 1,6 miljoner sovjetiska soldater plötsligt till attack mot den japanska armé som var stationerad där. Sovjetunionen hade dittills varit neutralt i Stilla havs-kriget. Det var denna attack, inte atombomberna, som fick Japan att kapitulera.

Tsuyoshi Hasegawa, en japanskfödd amerikansk forskare, var först med att argumentera för den sovjetiska offensivens avgörande betydelse i sin bok ‘Racing the enemy’ 2005.

Att Japan skulle förlora kriget var i början av augusti 1945 redan klart. Frågan var hur man skulle förlora.

Japans ledning hoppades fortfarande få behålla sitt politiska system, undvika åtal för krigsbrott och kanske till och med behålla några erövrade territorier.

Därför var man tvungen att på något sätt få USA att ge upp sitt krav på villkorslös kapitulation.

Japanerna såg två möjligheter:

  1. Låta Stalin medla mellan Japan och de västallierade. Sovjetunionen och Japan hade sedan 1941 en neutralitetspakt och – resonerade japanerna – en fred som var sämre för USA, borde vara bättre för Sovjetunionen.

  2. Tillfoga de amerikanska styrkor som samlades för att invadera Japan enorma förluster på marken. För att spara blod skulle amerikanerna då tvingas till förhandlingsbordet.

Bomberna mot Hiroshima och Nagasaki påverkade ingen av dessa planer över huvud taget. Japan hade fortfarande nästan fyra miljoner man i vapen, med över en miljon soldater förskansade på hemöarna.

Attacker mot civila mål hade inte heller påverkat den japanska ledningen tidigare. Enbart vid räden mot Tokyo 9–10 mars 1945 kan 120 000 civila ha dödats, ungefär lika många som vid Hiroshima.

Att Sovjetunionen gick in i kriget gjorde däremot Japans ställning omedelbart ohållbar. Det fanns inte längre något sätt att nå krigsmålen.

Läs mer här.”

En annan myt som bör uppmärksammas är den om att USA besegrade Nazityskland. ”Den västallierade krigsinsatsen är den mest populärkulturellt skildrade delen av kriget, men representerar inte verkligheten.”

Faktum är att inget annat land kom i närheten av Sovjetunionens roll i Nazityskland fall. Men det är en annan historia. En historia som vi tydligen ska hållas okunniga om.

Har detta någon betydelse idag?

Ja, i högsta grad! Det visar att historia handla om att kunna skriva historia, inte att skriva om verkliga händelser som de var! Det har alltid varit så och kommer nog alltid att så förbli. Och det ställer krav på oss att ta allt med en nypa salt. Vi är ständigt utsatta för propaganda och ”fake news”, till och med från källor vi tror är seriösa.

Annonser

1-0 till borgarklassen i halvlek!


När S glömt arbetarpolitiken

 

och öppnar ideologiska konserver ur den blåbruna garderoben går det utför 

Rent historiskt klev Socialdemokraterna av från den röda vägen redan för hundra år sedan. Men ända fram till åttiotalet kunde de ändå framstå som ett parti för arbetarklassen. Detta på grund av att arbetarklassen har blivit allt mindre klassmedveten. De en gång så framgångsrika bildningsförbunden sysslar nu med knypplingskurser istället för ideologisk skolning.

När partiet nu helt öppet har anammat nyliberalismen och till viss del även Sverigedemokraternas arbetarklassfientliga ideologi i ett försök att vinna röster från högern ser ju folk inte någon skillnad och det stärker bara högerkrafterna. Det är att göra sig själv en björntjänst. En totalt fallerande politik som istället för att stärka partiet leder till att det tappar sympatisörer, och röster.

S högerpolitik.jpg

Bilden ovan talar sitt tydliga språk. Först stred S för pensionerna och sen lät de sitt eget pensionssystem gå i graven. Nu är pensionerna rent usla. Och de borgerliga fick som de ville.

Redan Kata Dalström varnade ju Hjalmar Branting för att gå åt höger: ”…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…”

Kata Dalström.jpgSenast jag publicerade bilden ovan var här. Den är också publicerad här.

Som ett rö för vinden

Utan klassmedvetenhet är arbetarklassen lättpåverkad. Och klassmedvetenheten har bara sjunkit och sjunkit under många decennier. Redan för femtio år sedan var den så låg att arbetarklassen böjde sig som rö i vinden.

1968 var folk i uppror. Man protesterade mot hela det gamla borgerliga och auktoritära kapitalistiska klassamhället. Studenterna gick i bräschen men arbetarklassen stödde dem. Särskilt hett gick det till i Frankrike. Borgarklassen skälvde! Skulle folket ta makten ifrån dem? Stod revolutionen på tröskeln till deras heliga och privilegierade borg? Jo, det såg lovande ut för folken i inte bara Frankrike och Europa. Men  särskilt i Frankrike. Ett nytt samhällssystem styrt av folket och inte av en liten maktfullkomlig penningstinn kapitalistisk elit såg sin gryning som en uppnåbar hägring i en nära framtid.

Men då talade de Gaulle till folket! I endast fem minuter och behövde han vädja till ”den tysta majoriteten” om lugn och ordning.  Han avslutade med orden: ”Vive la République! Vive la France!”. Han hann knappt tala färdigt innan arbetarklassen i miljoner vällde ut på gatorna och visade honom sitt stöd. Så lätt påverkas en omedveten arbetarklass. Ett rö för vinden! 30 maj, 1968.

Idag lyssnar arbetarklassen hellre på Åkesson och Kristersson än på Löfven eftersom den sistnämnde säger samma sak utan trovärdighet. Folket böjer sig som ett rö för högervinden. Utan ideologisk skolning kan arbetarklassen inget annat göra.

Vadå arbetarklass?

Vadå arbetarklass? Jag är ju butiksbiträde! Vadå arbetarklass? Jag är ju lärare! Vadå arbetarklass? Jag är ju polis! Vadå arbetarklass? Jag är ju läkare! Vadå arbetarklass? Jag är ju administratör! Vadå arbetarklass? Jag är ju personalassistent! Vadå arbetarklass? Jag är ju ordningsvakt! Vadå arbetarklass? Jag är ju IT-tekniker! Vadå arbetarklass? Jag är ju …

Vadå arbetarklass? Jag är ju ingen som står med en spade i handen!

Men vi alla arbetar för en lön och under arbetsförhållanden vars storlek och kvalité vi alltid måste förhandla om utan att någonsin komma i närheten av den rikedom och lyx som de vältrar sig i, de som vi arbetar för. Deras ekonomiska och politiska makt de har kan vi bara utmana genom att sluta oss samman i kamp, i politiskt och ideologiskt medveten klasskamp!

Rekommenderas!

Inte ens Jonas Sjöstedt förmår att få arbetarklassen att inse sitt eget bästa. Det ideologiska innehållet i marxismen har ju partiet offrat på borgarklassens altare. Kvar står en arbetarklass helt utan vägledning, mål och politiskt medvetande. 1-0 till borgarklassen i halvlek!

 

Absolut sevärt!


Fanken,

 

jag måste göra er besviken

I vart fall ni som har sett fram emot ett nytt politiskt inlägg. Men jag måste erkänna att jag börjar tappa geisten. Samhället är ju som det är. Folk likaså. Ja alltså, jag menar att jag tvivlar på att jag påverkar. Och då tröttnar jag.

Tänk så många som tillhör arbetarklassen och ändå fasar för socialism och kommunism, samhällen där de själva har makten istället för att slava under kapitalistisk utsugning. Det är dem jag skulle vilja påverka, men de glor väl hellre på sport, särskilt just nu.

Ni andra som verkligen intresserar er för politik, tillhör arbetarklassen och förstår att det är vänsterpolitik som gagnar era intressen, ni har kanske missat denna video:

Visst är den sevärd!

Det är även serien Rom – supermakten”. I avsnitt tre beskrivs hur övermakten bestialiskt mördar Tiberius Gracchus för att han tog parti för folket. De besuttna skrämdes av blotta tanken på att bli av med sin livsstil i sus och dus, precis som dagens kapitalister.

Klasskampen densamma idag.jpg

Tänk om massorna i dagens samhälle ville resa sig! Det skulle bli en blodig konfrontation. Det kan man inte hymla om. Men vilka skulle starta blodbadet? Gissa!

Inget har i grunden ändrats sedan roms dagar!

Snart nytt år


Man förbereder sig

 

för att fira årets sista dag och ett nytt år

Man önskar alla sina vänner ett gott slut och ett gott nytt år. Så också jag, inte minst mina trogna läsare, ska ni veta. Utan er skulle jag inte skriva.

Långt innan det fanns Internet, i min ungdom, skrev jag insändare i tidningarna. Men oftast kom de inte in. Utrymmet för insändare var ju begränsat. Så redaktionerna var ju tvungna att prioritera vad som skulle publiceras. Och den prioriteringen hade ju en politisk dimension.

Det var ju tydligen inte så angeläget för AFTONBLADET på den tiden att publicera mina politiska inlägg. Det publicerade de inte.

Här två exempel som jag minns från den tiden på insändare som togs in och publicerades:

Man borde sätta byxor på aporna på Skansen, av anständighetsskäl. Och av lika stort allmänintresse bedömde tidningen det vara att en skribent ansåg en viss namngiven kvinnlig artist var sexig.

Sånt tog man in. Men inte mina inlägg om USA:s folkmord i Vietnam. Prioritering!

Just nu visar svt ”Den hyllade serien om det mest kritiserade och plågsamma kriget i USA:s nutidshistoria. Ögonvittnens egna historier varvas med tidigare osänt material. Åren 1858 – 1961”. Det är tio avsnitt som ligger upplagda på svt play.

Serien bör ses!

The Vietnam war 1.jpg

Tyvärr ligger ett alltför stort fokus på USA, men vad annat kan man förvänta sig. Och trots en sund kritisk hållning gentemot USA balanseras denna med en del osaklig smutskastning av Nordvietnam. Jag tänker bland annat på skildringarna om tortyr av amerikanska krigsfångar. Jag kan inte utesluta att det har inträffat i enstaka fall, men många av dem beskrev när de släpptes att de hade blivit korrekt och vänligt behandlade, helt i enlighet med internationell lag om krigsfångars rättigheter.

Jag minns vad många nedskjutna amerikansk pilot sa när han hade släpptes. Ofta sa de ungefär såhär:

”Jag hade förväntat mig hämnd. Jag hade bombat deras byar och lemlästat deras invånare, åldringar, kvinnor och barn. Jag hade bränt dem levande med napalm och fosforbomber. 

När byborna grep mig på risfältet trodde jag de skulle slå ihjäl mig, men ingen krökte ett hår på mitt huvud. De förde mig till myndigheterna där jag förhördes enligt de regler som gäller för krigsfångar.” 

Men en del av dem berättade om tortyr. Jag undrar hur vanligt det var och hur mycket som var påhittat för att det passade USA:s politik.

Mycket lite skrevs om de som valde att stanna kvar i Vietnam, hellre än att åka hem till ett USA som de hade insett enbart stod för ondska.

The Vietnam war 2.jpg

Bilden ovan, med klippet ur dokumentären, visar hur man med ett enkelt ordval kan sprida lögnaktig propaganda. Alla vet ju vad det betyder att vara i någons händer. Men faktum är att ända sedan Frankrike koloniserade Vietnam hade folket velat återfå självständigheten. Först stred Viet Minh för detta. Senare FNL, givetvis med stöd av Nord. Det var ju trots allt ett land, uppdelat i nord och syd av inkräktarna.

Ett i det närmaste enat folk stödde FNL. Därför gick inte Vietnams folk att besegra.

De som inte stödde FNL var en korrupt minoritet som blev enormt rika, först på samarbete med den franska kolonialmakten och sedan på USA:s stöd till diktatorn i Saigon. Det handlade om politiker och tjänstemän, generaler och andra högre militärer, affärsidkare, kriminella och de prostituerade som gladde amerikanska soldater.

Men övriga hade ingen högre önskan än ett fritt Vietnam till varje pris. Och det priset var lindrigt sagt högt!

The Vietnam war 3.jpg

Nu önskar vi alla våra vänner ett gott slut och ett gott nytt år. Så också jag. Och jag önskar att USA slutar upp med alla sina krig och besparar oskyldiga människor allt lidande och onödig död. Krigsindustrin borde sadla om och tjäna sin biljarder på något som gagnar mänskligheten istället.

Tågresa förändrade världshistorien


Det råder världskrig

 

för hundra år sedan och Tyskland sjösätter ett nytt vapen

På västfronten har Tyskland ett tufft motstånd mot britter och fransmän. På östfronten slåss man mot Ryssland. Men det ryska folket är emot kriget. Ryska soldater skjuter sina egna befäl, kapar trupptransporttågen och kör dem tillbaka igen för att  ta makten i från Rysslands regering. Arbetarna kräver revolution.

Tsaren skjuter folket.jpg

Tyskland inser att om man låter Lenin, som befinner sig i Schweiz som landsflykting, få fri lejd och pengar kan han få stopp på kriget på östfronten. Han har ju velat få stopp på kriget. Och han har brett stöd för fred bland ryssarna och för sin ideologi. Så ger man honom allt stöd han behöver så slipper Tyskland tvåfrontskriget. Den planen lyckas, med hjälp av ett antal miljoner mark.

Nionde april lämnar ett tåg med förseglade vagnar Zürich som ska garantera 32 viktiga personer deras säkerhet. En av dem är Lenin. Resan går till Ryssland, via Sverige och Finland. Det var enda möjliga vägen i krigets Europa.

Mer allmänt känt är väl vad som småningom hände. Idag för exakt hundra år sedan avslutades denna resa med att kommunisterna tog makten i Ryssland. Och världen förändrades totalt. Läs mera härhär, här och ännu mera här.

Rysk rev 100 år

Ryska Revolutionen 100 år

Torsdag, 9 november, 2017 – 19:00

Kommunistiska Partiet uppmärksammar 100-årsdagen av ryska revolutionen med ett offentligt möte.

Tal av Anders Carlsson, f d partiordförande och författare till en kommande bok om ryska revolutionen och den sovjetiska erfarenheten. Plats: Marx-Engelshuset, Fjärde Långgatan 8 B.

Halloween


Inte så nytt

 

men man kan ju tro det, som svensk

Jag tillhör dem som trodde det var ett amerikansk påfund som vi har importerat från USA. Och det är väl delvis sant, att vi har fått det från USA för ett par decennier sedan.

Halloweens ursprung kan i vart fall spåras till kelternas Irland på 700-talet. Förmodligen är det ännu äldre.

Det man då firade var att sommaren var slut och en kallare årstid tog vid.

Människornas förhållning till de döda var annorlunda på den tiden. Man föreställde sig att de döda kunde komma upp ur sina gravar och ställa till det för de levande. Men genom diverse ceremonier skulle de döda inte känna igen de levande som levande och därmed betrakta de levande som döda och en av dem själva och lämna de levande ifred.

(Bilderna är från min fotoblogg)

När kristendomen gjorde sitt intåg på Irland försökte katolska kyrkan stoppa dessa så kallade hedniska sedvänjor och införde allhelgonadagen. Men dagen före, som då blev allhelgonaafton, fortsatte man att fira det som i dag kallas halloween (från engelskans Hallow, ”helgon”, och e’en – kortform av evening / Wikipedia). Och det har sedan levt kvar.

I mitten på 1800-talet härjade potatispesten på Irland och miljoner människor dog av svält. Någon beskrev hur man såg utmärglade människor och obegravda lik överallt, men många feta hundar (sic!)!

De som kunde utvandrade från Irland, många till USA. Och de tog med sig sitt halloween (All Hallow’s Eve), som i mitten av 1900-talet även började firas av andra amerikaner. Och nu har det även nått oss i Sverige.

Driftiga affärsmän insåg att här kunde de göra sig en hacka, och det är nog som jag har trott sedan halloween blev etablerat hos oss, att det var deras kapitalistiska intressen som låg bakom att det bredde ut sig bland oss. Idag omsätter halloween över en miljard kronor i Sverige.

Vi älskar att bli skrämda

I vart fall så länge vi vet att det inte är på allvar. De som skrämdes av inkvisitionen var säkert inte lika roade och allra helst inte de som direkt drabbades av den, utpekade som häxor i förbund med djävulen. Det här kunde locka fram det sämsta bland människorna. Tusentals brändes på bål och för många bland populasen var det ett nöje att se på. Föräldrarna tog till och med sina barn med sig för att se på! Och för katolska kyrkan var det lyckade tillställningar eftersom människor skrämdes till total underkastelse.

Än idag finns det människor som frossar i det ohyggliga. På nätet (men fråga mig inte var – jag vet inte och vill inte veta) går det att få tag i så kallade ”snuff-filmer” där människor torteras och mördas i verkliga livet framför kamerorna.

En person som har ertappats med sådana filmer är den mordmisstänkte Peter Madsen i Danmark. Det får mig att rysa, med tanke på vad som var det sista Kim Wall fick uppleva i livet. Det vill jag helt enkelt inte tänka på.

Vila i frid Kim Wall!