Hiroshima, 75 år sedan


Bomben som skulle rädda liv

 

och förkorta kriget, enligt propagandan

Och dessa propagandalögner sprids än i dag.

I dag visas Hiroshima: 75 år efter bomben på svt 2 kl 21:45 – 23:05 en brittisk dokumentär från 2020. Den kan också ses på svt play fram till 2 feb 2021 22:59.

svt hiroshima 1

Faktum är att Japan försökte få till en fredsuppgörelse långt innan bomberna föll över Hiroshima och Nagasaki. Redan i augusti 1944 försökte den japanska regeringen genom sin ambassadör i Moskva få hjälp av Sovjetunionen med att förhandla fram en fred med USA. Enda villkoret var att kejsaren skulle få behålla makten.

svt hiroshima 2

Det var ett villkor som USA inte ville acceptera, släppte bomberna och accepterade villkoret! Varför denna kovändning? Jo, man ville helt enkelt visa Sovjet sitt militära skräckvapen och få ett övertag över Sovjetunionen! Bomberna först, sen kunde kejsaren få sitta kvar!

Så startade det kalla kriget på president Harry Trumans direktiv.

I filmen om Hiroshima undviker man att ta upp hur onödigt det var att överhuvud taget använda kärnvapnen för att tvinga Japan till kapitulation. Det är ett faktum som nästan alla vill undvika att tala om.

Sanningen om atombomben

”Faktum är att beslutet att använda atombomben hade en effekt som stod i diametral motsats till den som senare angavs som motivering, nämligen att förkorta kriget. Ty kriget mot Japan kunde har avslutats i maj 1945, strax efter Tysklands kapitulation. Det var Trumanregeringens iver att vänta på atombombens utprovning i verkligheten som gjorde att kriget fortsatte in i augusti.”

Långt innan Potsdammötet hade Truman beslutat sig för att använda atombomben oavsett Japans olika försök att ordna fred.

Nästan samtliga USA:s militära chefer menade att användningen av atombomben var fullständigt onödig.

Admiral Leahy, chef för den amerikanska flottan, efter kriget: ”Användningen av detta barbariska vapen på Hiroshima och Nagasaki var inte till någon verklig nytta i vårt krig mot Japan…Genom att bli den första nation att använda det, hade vi accepterat en etisk standard som vi delade med den mörka tidens barbarer. Jag blev inte utbildad för att föra krig på detta sätt, och ett krig kan inte vinnas genom att förinta kvinnor och barn”.  / Källa

Japanska kapitulationen / Wikipedia: ”I slutet av juli 1945 var den kejserliga japanska flottan oförmögen att bedriva stora operationer och en allierad invasion av Japan var nära förestående. Medan man offentligt avsåg att kämpa på till det bittra slutet gav Japans ledare, (Högsta rådet för krigets inriktning, även känd som ”Big Six”), privata vädjanden till det neutrala Sovjetunionen för att medla fred på villkor förmånligare för japanerna. Samtidigt förberedde Sovjetunionen sig för att attackera japanska styrkor i Manchuriet och Korea i uppfyllandet av löften de i hemlighet hade gjort till USA och Storbritannien på Teheran- och Jaltakonferenserna.”

I Japan visste man att kriget var förlorat och med Sovjetunionen emot sig fanns bara en möjlighet, att kapitulera! För USA fick det inte ske innan bomberna hade fått tala sitt dödsbringad språk!

Japan minns bomben över Hiroshima / AFTONBLADET

”Det är skamligt att regeringen har vikt ner sig för amerikanska hot och vägrat underteckna FN:s kärnvapenförbud, skriver Vänsterpartiets Hanna Gunnarsson, Håkan Svenneling, Lotta Johnsson Fornarve och Yasmine Posio.” / EXPRESSEN debatt

Den stora segern!


Sjuttio år sedan

 

Segern över Tyskland firas på olika datum

I går firade stora delar av Europa fredsdagen, men i Ryssland firar man idag. Anledningen är tidsförskjutningen. I det forna Sovjetunionen hade det redan blivit den nionde maj när Tyskland äntligen kapitulerade.

Vi har alla all anledning att fira oavsett vilket datum vi gör det på. Men vi ska även komma ihåg att världskriget inte tog slut i maj 1945. Det fortsatte tills Japan kapitulerade villkorslöst den 15 augusti och undertecknade fredsavtalet den 2 september 1945.

Atombomberna som fälldes över Hiroshima och Nagasaki den 6 augusti respektive den 9 augusti 1945 på order av USA:s president Harry S. Truman var ett förödande slag mot Japan, men även mot hela mänskligheten. Men det var inte enbart dessa bomber som till slut övertygade Japan att kapitulera. Sovjetunionens krigsförklaring den 8 augusti och det massiva angreppet på det japanskt ockuperade Manchuriet överraskade Japan som därmed kapitulerade villkorslöst den 15 augusti. Men det är ett förhållande man i väst gärna blundar för. Man blundar även för det faktum att atombomberna inte var nödvändiga för att stoppa Japan. Det är nämligen bara en myt!

”Nyare forskning avfärdar dock detta som falsk historieskrivning ämnad att skyla över skuldfrågan: det fanns realistiska alternativ till bomberna, och bombernas reella verkan kan dessutom ifrågasättas.

I sin bok Racing the Enemy: Stalin, Truman, and the Surrender of Japan (Harvard University Press, 382 s) beskriver Tsuyoshi Hasegawa exakt hur det gick till, timme för timme, när Japan kapitulerade. Trots det akademiska upplägget är boken en politisk thriller av första rang. Triangeldramat utspelar sig på fyra scener: i Tokyo, Moskva, Potsdam och Washington. Hasegawa har skrivit den första genuint internationella studien på området genom att tilldela Stalin, som tidigare har förbisetts i sammanhanget, en av huvudrollerna. Dessutom är han den förste som behärskar alla de aktuella språken – engelska, ryska, japanska – då han tar sig an detta enorma arkivarbete.

Centralt för Hasegawas resonemang är, som boktiteln anger, idén om en kapplöpning mellan USA och Sovjet. För USA gällde det att tvinga fram en kapitulation från japanernas sida före Sovjetunionens inträde i kriget för att begränsa dess inflytande i Asien. För Stalin gällde det omvänt att hinna angripa Japan före kapitulationen i syfte att aktivera Jaltakonferensens hemliga överenskommelse. Hasegawas slutsats är lika enkel som oväntad: det som ställde Japan schackmatt var inte atombomberna utan Sovjetunionens krigsförklaring den 8 augusti. Det ska påpekas att denna slutsats är i linje med flera japanska studier.

I sin dagorder till militären om att lägga ner vapnen poängterade kejsaren den sovjetiska attacken men nämnde ingenting om bomben. Argumentet att bomben var central för kejsarens personliga beslut bygger i stort på otillförlitlig hörsägen.

Genom sin bok vill Hasegawa visa att den amerikanska versionen – att atombomberna utgjorde knockoutslaget som gjorde slut på kriget och därmed räddade liv på båda sidor – bara är en myt ämnad att rentvå Truman och lindra det kollektiva amerikanska dåliga samvetet.” / SvD, MATS KARLSSON, fil dr i japanologi vid Stockholms universitet.

 

Att skriva historia

Historieskrivning är ofta en sak som har andra syften än att vara objektiv. Man brukar säga att den som kontrollerar historien också kontrollerar nutiden och framtiden. Inget visar väl detta tydligare än när  det kommer till frågan vem som besegrade Hitler. I såväl vanliga historieböcker, populärvetenskapliga magasin, dagspressen och i filmens värld ser vi hela tiden en samma bild spelas upp, D-dagen 6 juni 1944 då västmakterna inledde slutstriden som krossade Adolf Hitler genom att landsätta trupper på det europeiska fastlandet. Men då hade redan Sovjetunionen tvingat Tyskland på reträtt på östfronten efter det för Tyskland förödande slaget vid Stalingrad.

Stalingrad var strategiskt betydelsefull på grund av oljetillgångar och på grund av trafikleden Volga. I slutet av 1942 tågade därför tyska trupper in i Stalingrad men omringades genom en heroisk sovjetisk motoffensiv under befäl av fältmarskalk Paulus. Den 2 februari 1943 kapitulerade tyskarna. Slaget om Stalingrad var det blodigaste av alla krigets slag vilket kostade omkring två miljoner människor, stridande och civila, livet i strider, sjukdom, kyla och undernäring.

Tillsammans med slaget vid Kursk sommaren 1943, utgjorde dessa Sovjetiska uppoffringar vad som betraktas som andra världskrigets reella vändpunkter. Tyskland var redan på reträtt när västmakterna gick iland på Normandies kust tisdagen den 6 juni 1944! Det är historiska fakta som vi aldrig någonsin kommer förbi. Men i väst låtsas man som om det trots detta var D-dagen som avgjorde kriget. Sanningen är snarare att väst hade låtit Sovjetunionen sköta kriget tills man befarade att hela Europa skulle falla i Stalins händer.

Tack Sovjet

(klicka på bilden så blir den större)

De stora slagen mot Tyskland utkämpade Sovjetunionen till ett högt pris. Men vi blir alltid mest påminda om slagen på västfronten, trots att dessa inte på något vis kan mäta sig med östfrontens stora slag!

Att man i dagens Ryssland firar segern är dem väl unnat. Men som vanligt utnyttjar väst firandet i öst för att sprida antirysk propaganda.

Ryska tanks


Historien som vapen 

9 maj 1945 – en seger värd att hyllas

Historien som vapen


Åsa Linderborg:

 

Därför måste sanningen om andra världskriget försvaras mot revisionister som Peter Wolodarski

Från en synnerligen välskriven artikel (ett måste att läsa!) av Åsa Linderborg på AFTONBLADET Kultur citerar jag dessa rader:

”Hela historien om motståndet mot Hitlertysklands expansion – som ju diskuterades från 1933 och framåt – handlade om att se till att nån annan utkämpade det nödvändiga kriget. Därför München 38, därför Molotov-Ribbentroppakten. Och utan Münchenavtalet ingen Molotov-Ribbentroppakt. Därför ”the Phony War” 1939–1940, när inga strider förekom på västfronten trots krigsförklaringen mot Tyskland. Därför lät de västallierade Sovjet blöda nästan ensamt fram till juni 1944. Därför alla de svenska eftergifterna för Tyskland.

Historieförfalskning

 

 … dessvärre har Wolodarski missförstått historierevisionismens karaktär. Hans ståndpunkt att Tyskland och Sovjet var av samma skrot och korn och gemensamt startade kriget är ett exempel på det.

Det som präglat den här debatten är just denna brist på erkänsla; att det är så traumatiskt för de svenska liberalerna att ge 27 miljoner döda sovjetmedborgare nån form av tacksamhetens respekt för att Nazityskland förlorade kriget. Hur svårt kan det vara?

Det som karaktäriserar debatten är också att liberalerna inte vill erkänna att Hitler var värre än Stalin. Pratet att Nazityskland och Sovjet var lika skyldiga, lika dumma, lika vedervärdiga, lika onda måste bemötas med frågan: Var det då egalt vem som vann? Wolodarski blir, precis som alla andra i den här debatten, svaret skyldig.”


Åsa Linderborg

Herbert Tingsten

Fascismen är borgerlig

Mekanismerna lever kvar

Stort genomslag

 

Det gamla knepet


Historieförfalskning

 

Lika populärt nu som förr

Men att ljuga oss blå om att Sovjet inte drog det tyngsta lasset när det gällde att krossa Adolf Hitler och nazismen har man fått vänta på i 70 år eftersom alltför många tidigare faktiskt visste hur det verkligen låg till. Visserligen har man under hela efterkrigstiden bombarderats av Hollywoodfilmer som heroiserar de amerikanska insatserna i kriget och helt låtsats som om Sovjetunionen inte ens var med i kriget, men det han man ju ha ett visst överseende med. Det är ju trots allt amerikansk film och därmed mera intressant att skildra USA:s roll. Men i det överseendet får man inte heller blunda för det propagandistiska syftet. Och när det kommer till SVT:s roll kan man ju undra varför public servis nästan aldrig har köpt in rysk film om kriget.

I en utmärkt artikel på AFTONBLADETS kultursida skriver Åsa Linderborg om hur man nu när så få fortfarande har kunskaper om de faktiska förhållandena och när fascismen åter breder ut sig gör medvetna försök att skriva om historien och förringa Sovjets roll, samt förtiger andra fakta som borde lyftas fram i ljuset istället. Läs hennes artikel här. Den är närmast att betrakta som ett måste!

Slaktarpakten

Det är precis samma krafter som då ställde sig bakom Hitler som nu allt mera målmedvetet vill förfalska historien än mer.

Än så länge är jag neutral


Men på väst kan man inte lita

 

Ryssland – Sovjetunionen – Ryssland

Alltid har vi varit skeptiska till detta land, oavsett vad namnet har varit och oavsett vilket samhällssystem de har haft. Särskilt vi i Sverige har odlat rysskräcken antingen som fördom eller som en propagandagrej därför att vi har sett Ryssland som en konkurrent om Östersjödominansen, som varit viktig förr och lika viktig nu. Vi har varit rädda och många är det än i dag, men ändå är det Sverige som genom historien har varit mest aggressiv i relationen länderna emellan.

Lite historia om Sveriges aggressioner mot Ryssland:

# En svensk armé trängde in i Ryska republiken Novgorod, men besegrades 1240 av Alexanders styrkor vid den ryska floden Neva. Läs mera här.

Magnus Eriksson gick österut i ett korståg 1348. Läs mera här.

# Livländska kriget 1558-1583 slutade med att Sverige vann Ingermanland och norra Livland, samt fick behålla Estland. Läs mer här.

Sverige försökte sätta en svensk hertig på den ryska tronen, vann stora landområden och inledde den svenska stormaktstiden i vad som kallas Ingermanländska kriget 1610-1617. Ryssland miste tillträde till Östersjön under ett helt sekel. Läs mer här.

Karl XII inledde ryska fälttåget 1709, vilket slutade i nederlaget vid Poltava 1709, som i sin tur inledde slutet på Sveriges tid som stormakt. Läs mer här.

Sverige angrep Ryssland i det så kallade Hattarnas ryska krig 1741. Sverige ville få revansch för Karl XII:s förluster, men förlorade kriget och svenska stormaktstiden tog ännu ett steg mot undergången. Läs mer här.

Gustav III angrep Ryssland. Resultat var klent och gränserna förblev oförändrade i kriget 1788-1790. Läs mer här.

Oscar I planerade 1855 att gå i krig mot Ryssland under det då pågående kriget på Krim 1853-1855. Han ville  att ta revansch, men kriget på Krim hann ta slut innan Sverige var redo. Läs mer här.

Sverige rustade upp sin krigsmakt med inledning på 1890-talet. Förevändningen var ”det ryska hotet”. * Det är samma förevändning man har i dag och hotet är lika litet nu som då.

# Starka högerkrafter försökte få Sverige att ansluta sig till Tyskland 1914, för att tillsammans föra krig mot Ryssland, men av de planerna blev det som bekant ingenting av. *

Sverige mot Ryssland

Ryska angrepp: Slaget vid Storkyro 1714 ledde till att Ryssland fick kontrollen över större delen av Finland, Ryssland härjade i svenska gränstrakter 1718-1719, Ryssland erövrade Finland 1809 och plundrade i Stockholms skärgård och i norra Sverige.

 

Svensk taktik: Sverige slöt allians med Ryssland 1812 för att få lugn och ro att införliva Norge i en unionen med Sverige.

 

Nyare tid

Frågan vilket land som historiskt sett har varit det största hotet, Ryssland mot Sverige eller Sverige mot Ryssland, är väl inte så svår att svara på vid närmare eftertanke, döm själv! Ingen historiker kan visa upp några som helst bevis på att Ryssland under de senaste 200 åren har hotat Sverige. Undantaget må i så fall vara 1914, då Ryssland faktiskt övervägde ett krig mot Sverige för att förhindra att, som man trodde, Sverige skulle ansluta sig till Tyskland. Detta anfall avvärjdes i sista stund. *

WWI

Att Ryssland har all anledning att känna av hotet från väst är knappast att förundras över efter alla Sveriges krig öster ut. Och utöver Karl VII:s stora armés blodiga invasion 1708 har Ryssland också fått lida svårt under Napoleons ryska fälttåg 1812, första världskriget och inte minst Hitlers stora invasion med alla de dödsoffer det förde med sig, vilket du kan se här. Kriget avlöstes som bekant av det kalla krigets ständiga hot från väst och historien hade sett helt annorlunda ut om inte kärnvapnen skapade en terrorbalans som omöjliggjorde krig mellan supermakterna. Hur det annars hade sett ut kan vi bara spekulera om.

Nu odlas propagandakriget åter igen, vilket ju egentligen aldrig har upphört. Det är samma propagandakrig som när ubåtarna smög omkring i Hårsfjärden. Alla rapporterade om ryska ubåtar. Men några riktiga bevis dök aldrig upp. Däremot, efter sjunkbombningar som temporärt upphörde, gick en tysk ubåt i u-läge till marinvarv för reparation. Händelsen mörklades, men sanningen har läkt ut. Här menar dock professor Ola Tunander att ubåten var amerikansk, men viktigast av allt är att han avfärdar att den var rysk!

I samband med händelserna i Hårsfjärden kunde AFTONBLADET meddela att ryska spioner i långtradare for omkring på svenska vägar, kidnappade svenskar och förhörde dem under tortyr! Tortyren bestod i att de filade på tortyroffrens tänder! Antagligen var det en reporter med tandläkarskräck, rysskräck och livlig fantasi, som under ett kraftigt alkohol- eller narkotikarus hade tyckt sig få denna uppenbarelse. Mer märkligt är dock att tidningen publicerade en så osannolik historia; inte om ryskt spionage, men väl själva tortyrmetoden *. Tyvärr var detta före nätupplagornas tid och det närmaste jag har kommit i mina efterforskningar är denna sida.

Ett stort nummer gjordes av Michailovitz Anatolij Gusjins fyllenavigation med ubåten U 137 i Karlskrona skärgård. Detta var ju ett ”obestridligt bevis” på att ryssarna gjorde ständiga intrång på svenskt vatten i spionagesyfte. Visst och sant är att ryssar spionerar precis som alla andra. Det gör ju även den svenska underrättelsetjänsten. Men att i hemligt underrättelseärende gå in på vatten som är för grunt för att en ubåt ska kunna hålla sig i u-läge gör aldrig någon nation, inte ens Sovjetunionen! Detta faktum bortsåg man självklart ifrån. Att Gusjin dessutom hade plottat en kurs i sitt sjökort som visade att han trodde han var utanför Polens kust ville man inte heller låtsas om! Det passade inte in i bilden av det hotfulla kommunistiska spöket i öst.

 

Dagsläget

MH17, passagerarplanet som störtade i Ukraina

Ett civilt passagerarflygplan har skjutits ned. Man spekulerar, men bara i den ena riktningen, nu liksom förr. I dessa tendensiösa spekulationer har Ryssland ett finger med i spelet. Än så länge finns det inga bevis för den saken, men Ryssland görs trots detta till en syndabock eftersom det passar in i det politiska spelet.

Ukraina Plan

”Deras märkliga uppträdande förstärker intrycket av att rebellerna är en brokig skara av halvalkoholiserade män som lever i en svunnen tid där de fortfarande drömmer om Sovjetunionen. De verkar ha noll koll på att nedslagsplatsen är en internationell brottsplats.

Rebellerna avfärdar alla uppgifter om att de är skyldiga till nedskjutningen av det malaysiska planet men i praktisk handling agerar de som om de hade allt att dölja.” Det skriver AFTONBLADET.

Är detta objektiv nyhetsförmedling: ”… en brokig skara av halvalkoholiserade män som lever i en svunnen tid där de fortfarande drömmer om Sovjetunionen. De verkar ha noll koll på att nedslagsplatsen är en internationell brottsplats.” , eller är det ren propaganda? Det avgör du själv!

Putin-tragedin

Rysskräcken och rysshatet, samt fördomarna om Ryssland och ryssar är flersekelgammalt och nu dras alla fördomar åter igen fram om ryssar och Ryssland. Här kan jag inskjuta att man på Gotland länge har skällt bråkiga barn för att vara ryska, ”Är du helt rysk, pojke!”, som ett helt orationellt inslag av instinktiv motvilja mot allt ryskt. Men nu handlar det faktiskt om något helt annat. Ett plan har förolyckats, så mycket vet vi. Sannolikt, ingen tycks ifrågasätta det, har det skjutits ned. Och någon har i så fall gjort det.

Det kan ha varit de så kallade ”rebellerna”, vilka har som politiskt motiv för sin kamp att strida mot Kievs självutnämnda fascistiska kuppregim att de inte vill ha en fascistisk regering. Men bättre rustade för en attack av detta slag står Kievs armé. Och fascister och extremhöger har aldrig varit nogräknade med människoliv. Det bör man ha i åtanke när man funderar över vilka som är skyldiga!

 

Än så länge är jag neutral

Men det är inte media!

Men jag har mina misstankar. Fascisterna i Kiev behövde ett motiv för att sätta in full styrka mot separatisterna. Och nu råder det uppenbarligen totalt krig i östra Ukraina. ”Samtidigt har den ukrainska armén ryckt framåt och belägrar delvis rebellfästena Donetsk och Luhansk. Ukrainas parlament har godkänt en mobilisering där 15 ytterligare stridande förband och 44 stödenheter ska sättas in i striderna. // Internationella rödakorskommittén har FN:s mandat att avgöra när konflikter ska bedömas som krig, då folkrättens särskilda lagar börjar gälla. Enligt diplomatkällor till Reuters vill neutrala Röda Korset inte gå ut med beslutet officiellt för att inte stöta sig med Kiev eller Moskva, men har meddelat sidorna sin bedömning enskilt.” / SvD.

En sådan utveckling borde självklart separatisterna vägt in om de hade funderat på att skjuta ned ett civilt passagerarplan. Det hade inte gynnat dem! Men en sådan utveckling blev fullt möjlig om något sådant hände och det måste Kievs regering ha förstått och utnyttjat. Därför väger misstankarna tyngre att det är fascisterna i Kiev som har skjutit ned planet än att det skulle vara ” en brokig skara av halvalkoholiserade män som lever i en svunnen tid där de fortfarande drömmer om Sovjetunionen” med ”noll koll”!

När fascisterna i Kiev sätter in militär mot sitt eget folk och dödar i stor skala får de västvärldens stöd, men innan de hade genomfört kuppen mot landets lagliga regering fick denna lagliga regering löpa gatlopp i västvärldens hets för att den satte in polis mot de väst-, NATO- och EU-vänliga odemokratiska högerextrema fascistiska krafterna.

Nazitrojka

Denna tendentiösa politik genomsyrar fortfarande all rapportering om händelserna och de ställningstaganden som görs från väst.

 

Än så länge är jag neutral

Vad menar jag med det?

Jo, jag menar att jag tar ställning utifrån sakliga fakta, men inte utifrån förvriden propaganda.

 

Putin, kanske vår tids störste statsman

Ukrainas kris är dess egen inrikespolitiska angelägenhet. Trots landets gräns till Ryssland har Putin inte mer än nödvändigt blandat sig i det som händer i hans grannland.

Mer än nödvändigt, däremot, har bland annat Obama blandat sig i trots att Ukraina ligger på en helt annan kontinent. Obama leker, precis som många andra amerikanska presidenter för honom, självutnämnd världspolis.

Bakom kuppregimens tillkomst i Kiev anar vi Obamas hand! Men även Merkels, så klart. Dessa personer och deras regeringar, liksom flera andra västregeringar, har också blandat sig Libyen och störtat dess regering med Gadaffi i spetsen. Putin försökte stoppa utvecklingen, men misslyckades och i dag ser vi ett söndertrasat land med islamistiska fanatiker som strider inbördes. Den skada som har uppkommit vill inte väst nu ta sitt ansvar för, trots att det är väst som har skapat situationen!

Även i Syrien ser vi Obamas med flera händer bakom all den förödelse som nu råder. Putin försökte stoppa utvecklingen som nu har gått i en riktning som bara islamistiska terrorister ser ljust på. Det väst startade är ett politiskt demokratiskt fiasko, som tyvärr Putin inte kunde förhindra när väst blåste under upproret mot Bashar al-Assad. Med Putins politik skulle vi haft en bättre värld, men han, liksom Ryssland, utmålas som världens dominerande skurk!

Kvinnoklädsel

Backar vi bandet en bit till då hamnar vi i en tid före Putin. Jag tänker på sovjettiden och Sovjetunionens inblandning i Afghanistan. Då stödde man en regering som ville modernisera landet och inte minst frigöra kvinnorna och införa demokrati. Men väst stödde de reaktionära och banade väg för mujahedin och al-Qaida, samt muslimsk extremism och terrorism. Resultatet ser vi idag. Förödelsen i landet är total.

 

Våra media står på de sämre makthavarnas sida. 

Den ende som faktiskt har agerat statsmannamässigt är faktiskt Putin!

inget svek

 

Senaste nytt 2014 07 23:

”Amerikanska underrättelsekällor hävdar att MH17 sköts ner av misstag av separatister. 

Samtidigt tonar man ner Rysslands roll i nedskjutningen och tillbakavisar uppgifter om att ryska militärer fanns på plats när missilerna avfyrades.” / AB

 

Läs också förra inlägget om denna tragiska händelse: Wikipedia och pålitligheten

(* Lämpliga källor har jag tyvärr inte funnit på nätet.)


Ukraina folket och fascismen

Wikipedia och pålitligheten

ISIS – en salig och skapad röra!

Världens farligaste

Carl Bildt, en av skaparna av Ukrainakrisen

Naiv eller medvetet enögd

Världsordning

Slakten i Odessa

När man inte glömmer

Världskartan

Fascism eller inte?

Principiell hållfasthet lyser med sin frånvaro.

EU-land inför fascistdiktatur

Kuppen i Ukraina

Ryssland, fy, fy!

Ukraina-censuren

Nu förstår jag!

Den 18 mars år 2014 var en historisk dag

Carl Bilds värderingar

Skrämmande samband

 

 

Konst á la brunt


Bra konst

 

”Nej, tack!”, sa Hitler!

Däremot dög propagandaverk och uppfattades som god konst. Aldrig förr har väl konsten nått ett värre lågvattenmärke. Ändå finns det de som gör allt för att ta sig under rekordet.

Pershuvud har uppmärksammat sådana yttringar i ett inlägg.

Konst á la brunt

Bildens nedre halva föreställer en av många nazistiska installationer. I svensk politik finns det några stycken som gärna vill skapa fler av den sorten. På en av deras siter (vilken tänker jag inte avslöja) kommenteras installationen dock på ett tämligen historieförfalskande sätt: ”Kropparna efter en allierad massaker i Nordhausen.”