Du löneknegare


Här har du kvinnan

 

som borgarklassen helst vill glömma

Hon föddes i en förmögen familj 1858 och växte upp med en barnflicka och guvernant. Det var ju andra tider då, för såväl rika som fattiga.

Föräldrarna lät henne springa vind för våg i Kafveltorp, ett litet brukssamhälle i Bergslagen. ”I kök och drängstuga, på logar och i stall var jag hemma”, skrev hon.

När hon var 14 år blev hon förälskad i en ung arbetare. Huga, huga! Sådant gick ju inte ann för en överklassflicka, så hon skickades till Stockholm och blev bekant med många frisinnade och moderna människor. Det betydde mycket för hennes utveckling.

Kata Dalström 2.jpg

”I december 1894 blir hon medlem i socialdemokratiska kvinnoförbundet och därmed i partiet.

Det var en skandal i släkten!

Själv skrev hon: ‘Med ens brände jag mina skepp och stod oåterkalleligen bland samhällsomstörtarna, jag visste att jag nu var Varg i Veum inom mitt eget hem trots att jag älskade min man men starkare än alla hänsyn drev mig lusten att kämpa med i deras led. Glömma sig själv för idéerna Hur oändligt härligt!”

Redan efter ett par dagar blev hon ombedd att hålla ett föredrag om kvinnlig rösträtt. Hon framhöll det orättfärdiga i att kvinnan i mångt och mycket var underordnad mannen och enligt protokollet avslutades mötet med ett ”leve för den sociala rörelsen och det sociala partiet’.”

I början av 1900-talet står hon mer till vänster än Socialdemokraterna med Hjalmar Branting i spetsen kan acceptera.

Kata ställer krav på avrustning, republik och första kammarens avskaffande. Därmed ses hon som en belastning för Socialdemokratiska arbetarpartiet, som hon kallar tevattensocialism.

Vid kongressen 1905 väljs hon inte om till partistyrelsen. Hon blir inte ens nominerad.

Läs mera här.

Ett tidigare inlägg om Kata Dalström kan du läsa här. Där finns en länk till ”1-0 till borgarklassen i halvlek!

Kata Dalström.jpg

Rekommenderas!

Dagens pensionssystem är ohållbart


Vid 63 års ålder

 

får en kommunalanställd 50 procent av slutlönen i pension

Det skriver Tobias Baudin och Lenita Granlund i en debattartikel i AFTONBLADET.

Lo och Kommunal står ju Socialdemokraterna nära, för att nu begå ett understatement. Så deras kritik ska ju tas med ett visst mått av en nypa salt för att de trots kritiken i debattinlägget ändå står bakom den nya pensionsöverenskommelsen. Jag menar att de dels vill framstå som att de ställer upp för sina medlemmars intressen, men ändå i grunden ordnar in sig i Socialdemokraternas och de andra borgerliga* partiernas arbetarfientliga pensionspolitik.

Hur kan de påstå: ”En medlem i Kommunal som jobbat heltid och gick i pension vid 63 års ålder år 2012 får 50 procent av slutlönen i pension – alltså hälften av sin tidigare inkomst.”

Det är visserligen sant, som de säger att ”Det går inte att leva på”. Men jag kan inte tro att pensionen är så hög som 50% av slutlönen för en lågbetald kommunalare. Det är en lögn. Och den framförs i avsikt att få Kommunals medlemmar att tro att de får mer än de faktiskt får. Tror Tobias Baudin och Lenita Granlund att medlemmarna inte kan se i sina egna pensionskuvert vad de faktiskt får?

Så är det ju givetvis inte. För när Kommunals medlemmar ser vad de får i pension så ser de ju att de inte kan leva det livets otium som de såg fram emot och som våra föräldrar faktiskt kunde när pensionera var bättre.

Tobias Baudin och Lenita Granlund vänder sig ju inte till de redan pensionerade som vet vad de faktiskt får. De vänder sig till de som ännu inte har pensionerats och inte vet vilken skrämmande ekonomisk framtid de har att vänta sig. De vill framstå som stridbara representanter för att legitimera sin egen existens som företrädare för Kommunals medlemmar. Det är därför de går ut på debattsidan.

Men hur ser verkligheten ut, egentligen? För pensionärerna, alltså. Hur mycket får man egentligen?

Efter 44 år och med en högre utbildning än Kommunals medlemmar, alltså en akademisk utbildning, får jag ut drygt 12.000 kronor per månad efter skatt. Därutöver får jag förvisso tjänstepension, men i det här sammanhanget ska den inte räknas eftersom alla faktiskt inte har en sådan.

När jag jobbade fick jag ut 28.000 kronor när skatten var dragen. Alltså får jag ut mindre än 50% av slutlönen! Det måste givetvis även gälla den kommunalarbetaren som Tobias Baudin och Lenita Granlund nämner i debattartikeln. Så varför ljuger de?

Pension - Kommunal.jpg

Den frågan har jag redan besvarat ovan.


 I och med att Socialdemokraterna alltid har sagt nej till en arbetarrevolution, med syfte att arbetarklassen ska ta över makten från borgarklassen, så sällar sig partiet till de borgerliga. Och i och med att de har profilerat sig som ett arbetarparti så är de i grund och botten inget annat än ett klassförrädarparti. Synd bara att så få förstår det! Vad våra sossepolitiker borde tänka på är följande rader ur ett brev från Kata Dalström till Hjalmar Branting: ”… jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – gör inga försök ens att drifva åt höger …”. Men så gjorde han och alla därefter!

Men till partiets försvar må dock sägas att det är bättre att rösta på S än på Alliansen om man knegar för låg lön.Och än bättre att rösta på V, trots att partiet har övergett sitt en gång så stolta kommunistiska ideal.


Mer+pil.jpg om pensioner:

Pension – en svältens tillvaro

PRO och storsvindlarna

SvD vs PRO pensionären

PRO erbjuder

PRO-ordförande har ordet

AB skriver, men PRO:s tidning tiger

Enkätundersökning om PRO:s tidning

Pensionssystemet en vinstmaskin

Lägre pension

50.000 kr / mån i pension

”Skvitt, du har ju skrivit om pension”

Pension i bilder

LO larmar om usla pensioner

Vad ska pensionärerna göra med alla sina pengar?

Vad ska pensionärerna göra med alla sina pengar?

Pensionsnytt

Skvitt synar pension, Pensionsmyndigheten, mm

Pension en skållhet överraskning

Fattigpension­ärer ökar kraftigt

Den skandalösa pensionen

S och pensionerna

Pensionärer bjuds på hamburgare + fler korta påsknyheter

Pensionärerna

Sverige: äldre svälter

PRO-ordförande har ordet

Svält förnöjd!

Det är ju söndag

Ännu inget svar

Tala är silver …

Fler äldre, färre äldreboenden

Enkätundersökning om PRO:s tidning

Pensionspropaganda

Nu djävlar får det vara nog

Vi har råd

Jag gick ur PRO

Fegt på facebook


En politisk diskussion

 

 

en som handlar om Sverigedemokraterna

Tråden heter ”Sjuka sd sekten. När ska folk vakna o inse deras vidriga agenda. ..”

På samma sätt som i alla liknande trådar kommer givetvis Sverigedemokrater, rasister och nazister in för att påverka efter sin förmåga. Men de klarar inte av att argumentera för sina sjuka idéer. De kan inte övertyga någon eftersom de saknar argument. De har bara sitt hat till alla som är olika och alla som är svaga! Det är allt. Inget annat. Och det håller ju inte i en diskussion.

Alltså måste de ta till andra knep och istället byter de fokus. Som till exempel att vi inte ska glömma bort Socialdemokratins rasbiologi. På så sätt slipper de högerextrema debattörerna att ta ansvar för sina egna rasistiska åsikter. Plötsligt ska istället Socialdemokraternas roll diskuteras, vilket ju inte var trådens avsikt.

Socialdemokratins roll i den svenska rasbiologins historia är inte ointressant och inte heller obetydlig och visst ska även det fram i ljuset, men inte för att flytta fokus från de i dag högaktuella rasistiska strömningarna och åsikterna som förs fram av Sverigedemokrater, rasister och nazister och förpestar hela vårt samhälle idag.

Socialdemokratins roll i den svenska rasbiologin historia kan man med fördel tas upp till diskussion, men det ska vara i en annan tråd. Men Sverigedemokrater, rasister och nazister vill alltså hellre förstöra den aktuella tråden än att diskutera trådens sakfrågan. Och just den metoden använder de sig konsekvent av i varje tråd som skapas för att kasta ljus över och avslöja de högerextrema fascistiska och nazistiska ståndpunkterna. Det är att fly istället för att fäkta och det är fegt!
fb-rasbiologiOm du deltar i diskussioner på facebook eller någon annan stans, fall då inte i fällan att lockas diskutera något som ligger utanför fokus för tillfället. Det spelar ingen roll vad det än gäller. Det är ett vanligt sätt som många praktiserar för att få ett övertag istället för att erkänna sina egna fel. Och det kan röra sig om vilken diskussion som helst. Det behöver inte handla om politik.

I vardagslivet stöter vi som oftast på denna fokusförflyttning när vi har kritik att framför mot någon. Och det inleds ofta med: ”Ska du säga som …!”

Känns det igen?

Diskussionen ovan om SD

I den diskussionen, som Marie Håkansson ville förstöra och flytta fokus från, måste givetvis hennes kommentar bemötas, trots att den inte hörde hemma i tråden. Men den ska givetvis bemötas så att den återknyter till sakfrågan om Sverigedemokraternas sjuka idéer, som ju bara handlar om att enbart etniskt svenskar ska få bo i Sverige, och därför bygger på gammalt förlegat rasbiologiskt tankegods som förorsakat människor så stort lidande.

Så här bemötte jag henne:

Marie Håkansson: den 17 november 18:11
”Kent!glöm inte bort S och deras rasbiologi.Ditt nöt.”

Svar:

Svenska sällskapet för rashygien bildades 1909 av diverse för tiden framstående och högt aktade borgare. Den så kallade ”degenerationsfaran” började diskuteras allt flitigare och under 1920-talet blev den ett hett debattämne och man kände inom borgarklassen en oro för att ”sämre” egenskaper skulle breda ut sig på bekostnad av egenskaperna hos människor med ”rätt” ekonomisk, social och kulturell bakgrund.
Rätt bakgrund var det ju bara borgarklassen som hade och ”socialt välordnade”, ”skötsamma” och följsamma, samt icke ifrågasättande arbetare med borgerliga och socialdemokratiska ickerevolutionära ideal. Det vill säga sådana arbetare som ställde sig på den accepterade reformismens sida, Socialdemokratin.
I detta tankesätt kan vi ju skönja nazistiska och fascistiska ideal!

1921 beslutade riksdagen utan omröstning att ett statligt institut för rasbiologi skulle skapas efter en motion i riksdagens båda kammare året innan där alla politiska riktningar i riksdagen var representerade (bland annat Alfred Petrén, bondeförbundaren Nils Wohlin, Alfred Petrén, Wilhelm Björck, Hjalmar Branting, Arvid Lindman, Jacob Pettersson, Raoul Hamilton och Knut Kjellberg). Så bildades Statens institut för rasbiologi, 1922 och lades ned 1958.

Den kungliga stadgan för institutet stipulerade ”att idka vetenskaplig forskning på rasbiologins område med särskild hänsyn till svenska folket och till förhållandena inom Sverige”, samt att bedriva undervisning i rasbiologi. Denna verksamhet stod som inspirationskälla för Adolf Hitler!

Den svenska socialdemokratin har liksom centerns föregångare bondeförbundet, många av de svenska liberalerna och den svenska högern inget att yvas för i den rasbiologiska historien som ifrågasattes starkt av de svenska kommunisterna och mer allmänt efter Nazitysklands nederlag och dess av kommunister och ett fåtal liberaler påtalade utrotningar inte längre kunde döljas utan tvingades erkännas av hela det politiska etablissemanget.

Socialdemokratin kom tidigt att bli ett lömskt borgerligt parti under falsk röd flagg vilket kommunisterna tidigt insåg och tog starkt avstånd ifrån och ur det kan härledas den bittra kampen mellan socialdemokrater och kommunister där Socialdemokraterna har gjort gemensam sak med borgarklassen att ständigt förtala kommunismen.

Här kan nämnas att Kata Dahlström tvingades lämna partiledningen 1905 på grund av hennes kompromisslösa förhållningssätt till arbetarklassens kamp och intresse. Till Hjalmar Branting skrev hon: ”… jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster och gör inga försök att ens drifva åt höger …”
Kata Dahlström gjorde upp med socialdemokratin som hade blivit ett borgerligt parti under inflytande av Hjalmar Branting, som ju Socialdemokraterna än i dag hyllar (Hjalmarbrantingsgatan, Hjalmarbrantingsplatsen).
Hon slutade sitt liv som en sann, ärlig, kompromisslös och stridbar kommunist den 11 december 1923.

Vi kan alltså se att rasbiologin har djupa rötter i borgarklassen, men inga som helst rötter i arbetarklassen. Det är historiens lärdom! Och Socialdemokratin är borgarklassens parti, förklädd i fårapäls för att tygla en radikal arbetarklass som strävar att störta kapitalismen i graven. I den kampen var rasbiologin en av grundbultarna och därför också så viktig för nazismen då lika väl som nu.


Det kom en liten protest

fb-protest

Vi får väl se hur hon gör. För vill hon inte stå för sina åsikter på facebook så är det ju klart att jag döljer henne här i min blogg. Då ska hon självklart inte behöva skylta med sitt namn. Saken kommer i annat läge i så fall, så klart.


fb vettigt

 


Bonus:

Lite kul från den tyska anti-nazismen i dag: ”Humoristisk tysk by grundlurar nazimarsch

 

Kyrkklockorna ringer


Två timmars ringning

 

Det blev det som varning för nazismen

Det hände när nazisterna tågade på Jönköpings gator den första maj i år och kyrkorna svarade således med en nästan två timmar lång varning genom att låta klockorna ringa mot intolerans, rasism och nazism i en manifestation för det demokratiska samhället och alla människors lika värde. Det var en fullständigt självklar solidaritetsmarkering.

Vanligt folk och fria vänstergrupper var också ute och protesterade. Men från den gamla och väl etablerade arbetarrörelsen var manifestationen långt ifrån den styrka man skulle kunnat önska sig. Om de ens var där.

Kyrkan vs arbetarrörelsen

Nazisterna försöker göra sina röster hörda över allt. Givetvis också på facebook.

Så här skriver en nazist i Svenskarnas parti på facebook den 21 oktober 21:00:

”Jag betraktar nationalismen som en del av den solidaritetskamp du beskriver. På så sätt att kampenheter bäst utgörs av enade, men suveräna folk i suveräna stater. Splittrade nationer kommer att vara polariserade genom detta med mångkultur, & därmed hållas upptagna med konflikter på det nationella planet.”

Detta får ju givetvis inte stå oemotsagt. Därför svarade jag så här:

”OK. Då förstår jag hur du tänker på det området. Du kanske till och med har rätt, ytligt sett.
Men fullt så enkelt är det ju trots allt inte.

Arbetarrörelsen är och har alltid varit en vänsterrörelse. All vänsterrörelse har ju som bekant sina rötter i arbetarklassens kamp från 1800-talet.
Dagens vänster är solidarisk med alla utifrånkommande. Dagens höger är det däremot inte.

Min konklusion blir alltså att utan högern står arbetarklassen i sin kamp enad och det är högern som splittrar och får med sig dem som inte har kampen så klart för sig på grund av ett allmänt ointresse och öra åt höger.

Så i praktiken får du kanske rätt att med etnisk blandning blir arbetarklassen splittrad. Men om ni nationalister och de som av andra skäl bara är rasister, eller av andra skäl är emot invandring, gick hem och stängde dörren om er så skulle nog arbetarklassen stå enad.

Men jag ska också ge en känga åt arbetarrörelsen som sådan. Fram till ca 50-talet hade fackföreningarna politiska bildningskurser. De är väck nu. Fram till ca 30-talet hade arbetarrörelsen också mycket kompetenta agitatorer. Kata Dalström är den mest kända av dem alla efter August Palm, som avled 1922 och Kata året efter. Alla dessa inklusive de som tog vid efter dessa är väck nu. Det finns inga efterföljare i dag och deras namn är nästan bortglömda.

Vad hände med arbetarrörelsen? Jo den infiltrerades av borgarklassen och drev åt höger och det var Hjalmar Branting som inledde den vägen. Därmed splittrades Socialdemokraterna och det svenska kommunistiska partiet bildades. Allt sedan dess har Socialdemokraterna aktivt bekämpat kommunisterna med alla medel inklusive rena lögner och under andra världskriget tog de till och med hjälp av polisen, spärrade in aktiva kommunister, förbjöd deras press och man åtalade aldrig gärningsmännen bakom branden på tidningen Norrskensflamman för mordbrand trots att fem personer dog. Istället rubricerades det som skadegörelse. Domarna blev förhållandevis milda eftersom rätten över huvud taget aldrig nämnde att några hade omkommit i lågorna.
Sveriges värsta terrordåd hade alltså det stöd rättsväsendet kunde ge, men friande domar vågade man sig inte på.

Vi får inte heller glömma att arbetarklassen är borgarklassens klassfiende. Därför har borgarklassen varit mycket aktiv i sin propaganda mot kommunistiska partiet och den kommunistiska idén. Och tyvärr kallade sig Sovjetunionen kommunistiskt, varför det var lätt att skylla olika övergrepp och annat som skedde där, eller bara påstods ske där, för kommunismens fel. Avsikten var att skrämma arbetarklassen till att ta avstånd från just de idéer den själv har skapat. Än i dag används Sovjetunionen som ett avskräckande exempel på kommunism. Och folk tror idag att det handlade om kommunism. Det är nästan helt omöjligt att få folk att fatta att det inte var så. Man kan kalla det socialism, men aldrig kommunism!
Nåväl.
Allt detta har lett till att den politiska medvetenheten sjönk och fortsätter att sjunka. Och tack vare denna låga klassmedvetenhet och det missnöje som finns inom arbetarklassen med löner, arbetsförhållanden, arbetslöshet, bostäder och bostadsområden, social trygghet och allt vad det är, så finns det ett politiskt utrymme för både Sverigedemokraterna och nazister att verka och locka till sig både anhängare och sympatisörer.

När vi dessutom fick en starkt högerorienterad regeringen under Alliansen och missnöjet tilltog ökade sympatierna för dessa krafter i takt med den sociala nedrustningen.

Borgarklassen har inga invändningar mot det som skedde med arbetarklassens ideologiska förfall. Med en svag arbetarklass kan de styra mera som de vill. De har därför inte heller några invändningar mot SD eller nynazister, men i dagens politiska klimat är dessa inte riktigt rumsrena. Det är bara därför som borgarklassen ännu inte står upp och applåderar dem. I arbetarklassens namn säger jag dock; må det heller aldrig ske!

Du är kanske ärlig och vill stå på arbetarklassens sida. Men det blir fel. Om du inser det och har kurage så hoppar du av och jag ska ge dig allt beröm du då förtjänar!”

Varför mobiliserar inte arbetarrörelsen? 

Svaret finns att söka i raderna ovan.

Eva Franchell

Johan Ehrenberg