Kan det bli tydligare


Klass mot klass

 

och vilka som företräder vilka

I åtta år hade de öppet borgerliga partierna i samarbetsformen Alliansen majoritet i riksdagen och bildade regering, trots att den klass de företräder, borgarklassen, utgör en liten minoritet. Majoriteten tillhör arbetarklassen, alltså de som dagligen går till arbetet för att mot lön producera värden som motsvarar mer än den lön de får. Överskottet, mervärdet, tillfaller företagarna och aktieägarna, vilka är de som ovan nämnda borgarpartier företräder.

Vanliga arbetare bor i hyreslägenheter, inte sällan ägda av privata fastighetsägare. Vår nuvarande så kallade röd-gröna regering, vill stärka hyresgästernas ställning, särskilt mot oseriösa hyresvärdar. Man ska utreda om olämpliga personer ska kunna hindras bli ägare av hyresfastigheter, vilket var möjligt enligt förvärvslagen fram till Alliansen slopade denna passus i förvärvslagen 2010.

Hyresrätten 1

Moderaterna tar klar ställning för den lilla klick människor i vårt land som äger fastigheter och mot det stora antal människor som hyr sina bostäder. I Moderaternas politik värnas fåtalet framför flertalet, kapitalägare framför vanligt folk, borgarklassklicken framför arbetarklassmajoriteten, fåtalets profitintressen framför flertalets välmående. Kan det åskådliggöras tydligare, klass mot klass och vilken klass borgarpartierna företräder?

Hyresrätten 2

De arbetare som lade sin röst på borgarpartierna borde fundera en hel del på vem som företräder vem! Politiskt har de grundläggande kunskaper att inhämta. Varför inte börja med att utgå ifrån den egna situationen, boendet? Varför inte dra slutsatser kring frågor som till exempel varför hyran höjs varje år och om hyran är skälig när underhållet hela tiden uteblir. Fundera på varför ska hyran chockhöjas varje gång nödvändig renovering utförs, trots att i hyran ingår kostnader för löpande underhåll och varför privata fastighetsägare är så giriga och varför Moderaterna försvarar deras rätt att äga fastigheter även om de är olämpliga.

Ett radikalt grepp är att låta staten äga alla fastigheter. Då stod de under demokratisk förvaltning. Varje bostadsområde kunde ha ett råd som styr ur denna förvaltning ska skötas på bästa sätt. Ansvaret skulle således flyttas ned till de boende och skadegörelsen skulle minimeras, samt i förlängningen leda till avsevärt mindre gängkriminalitet och minskade samhällskostnader och enskilt lidande.