Historien som vapen


Åsa Linderborg:

 

Därför måste sanningen om andra världskriget försvaras mot revisionister som Peter Wolodarski

Från en synnerligen välskriven artikel (ett måste att läsa!) av Åsa Linderborg på AFTONBLADET Kultur citerar jag dessa rader:

”Hela historien om motståndet mot Hitlertysklands expansion – som ju diskuterades från 1933 och framåt – handlade om att se till att nån annan utkämpade det nödvändiga kriget. Därför München 38, därför Molotov-Ribbentroppakten. Och utan Münchenavtalet ingen Molotov-Ribbentroppakt. Därför ”the Phony War” 1939–1940, när inga strider förekom på västfronten trots krigsförklaringen mot Tyskland. Därför lät de västallierade Sovjet blöda nästan ensamt fram till juni 1944. Därför alla de svenska eftergifterna för Tyskland.

Historieförfalskning

 

 … dessvärre har Wolodarski missförstått historierevisionismens karaktär. Hans ståndpunkt att Tyskland och Sovjet var av samma skrot och korn och gemensamt startade kriget är ett exempel på det.

Det som präglat den här debatten är just denna brist på erkänsla; att det är så traumatiskt för de svenska liberalerna att ge 27 miljoner döda sovjetmedborgare nån form av tacksamhetens respekt för att Nazityskland förlorade kriget. Hur svårt kan det vara?

Det som karaktäriserar debatten är också att liberalerna inte vill erkänna att Hitler var värre än Stalin. Pratet att Nazityskland och Sovjet var lika skyldiga, lika dumma, lika vedervärdiga, lika onda måste bemötas med frågan: Var det då egalt vem som vann? Wolodarski blir, precis som alla andra i den här debatten, svaret skyldig.”


Åsa Linderborg

Herbert Tingsten

Fascismen är borgerlig

Mekanismerna lever kvar

Stort genomslag

 

Skvitts, en visa för rättvisa


Min gamla blogg

 

Den finns kvar, men jag har ingen access till den

Någon såg till att jag blev av med den. WordPress stängde av mig, men tog inte ned den. Men den kommer att tas ned. Det är jag helt säker på. Precis det har drabbat andra bloggare. Först förlorad åtkomst, sen tas de bort från nätet. Nätet är helt enkelt ingen trygg plats för det skrivna ordet.

Men än så länge kan man läsa Skvitts, en visa för rättvisa.

Här kommer en bearbetad och skevad bild från Skvitts om FAS 3, som jag skrev en hel del om.

Skvitts-FAS3Det var knappast en bild som retade gallfeber på etablissemanget. Det var nog inte den som ledde till att jag miste åtkomsten. Men andra bilder var kanske mera förargelseväckande i etablissemangets ögon. I deras press sätts inget under lupp. Den undersökande journalistiken tassar på tå och undersöker bara det som inte kan hota makthavarna i samhället. Snällt ställer journalisterna sina frågor och tackar för svaret utan några besvärande ifrågasättanden. Lite tuffare var de faktiskt för 35 år sedan. Men sen blev det allt mer sällsynt. Och idag handlar löpsedlarnas svarta rubriker om helt annat än maktens missbruk. Föraktet mot läsekretsen är total.

Löpsedlar

Det ekonomiska system som skapar samhällets orättvisor talar man inte ens om. Det är totalt bannlyst. Men på Skvitts skrev jag en hel del om det. Kanske det var därför jag förlorade min åtkomst till bloggen. Och varje dag jag ser att den finns kvar så blir jag faktiskt lite förvånad. Därför tror jag att det var andra krafter än den ekonomiska makten som stoppade mig. Kanske ungmoderaterna eller nazisterna. Vad vet jag.

Här kommer en annan bild från Skvitts.

Kapitalism 1Den väckte kanske viss förargelse. Den avslöjar ju faktiskt vem som göder vem. För inte är det så att det är företagarna som göder de anställda. Det är ju tvärt om. Alla borde ju inse att en företagares rikedom kommer från de han har anställda. Det är de som jobbar ihop vinsten åt honom och sen får de lite betalt för besväret. Annars överlever de ju inte och kan inte bilda familj, skaffa barn och producera mera arbetskraft. Det kan ju inte vara så svårt att förstå.

Men det är inte meningen att en arbetare ska förstå sådana saker. Det tjänar ingen företagare på. Då kan ju arbetarna börja ifrågasätta hela detta system.

Och för att göra det lite svårare att förstå hur saker och ting ligger till så har företagarna, eller rättare sagt, hela borgarklassen som sådan, etablerat ett språk som förvillar. En företagare kallas därför för en arbetsgivare. Och en arbetare kallas för arbetstagare. Men  vem ger och vem tar egentlige? Är det inte tvärt om, när allt kommer omkring?

Du, min läsare, är nog en sådan där ”arbetstagare”. Men när du går till jobbet är det för att få betalt för den tid du är där. Det är därför företaget håller koll på din arbetstid. Ofta används stämpelur för den saken.  Tiden är viktig! Det är den du får betalt för. Men du får inte betalt för det värde du skapar åt företaget när du är där! Och just därför vill den så kallade arbetsgivaren att du jobbar intensivt på din arbetstid. Tempot ska vara högt. Jobbar du vid ett löpande band är det bara att hålla takten och går det så skruvas den upp! Det var väldigt populärt med tidtagare förr och om det är så även i dag kanske du, min käre läsare, kan svara på.

Du ska alltså vara lönsam, lille vän, annars får du gå. Det är ju lönsamheten som räknas i varje kvartalsrapport. Och lönsamheten består i att du producerar ett värde som är större än din lönekostnad. Resultatet av ditt arbete får du inte ta hem när du går. Det tar företagaren hand om och du får betalt för den tid du har offrat åt företagaren, så vem är arbetstagare egentligen? Och vem är arbetsgivaren? Vem gav bort arbetets värde? Vem skapade värdet egentligen? Det ska du helst inte veta!

Det är så det fungerar! Kanske det blir tydligare med en bild.

Mervärde

Många tycks tro att det är omöjligt att det ska fungera på något annat sätt. Många säger ”Ja, men om det inte fanns några arbetsgivare, vilka skulle då ge oss jobb?”

Är det ingen som kan tänka sig att alla företagen skulle kunna ägas gemensamt? Som hemma fast i större skala. Hemma utför man också arbete, men man är inte anställd där. Ändå städar man, diskar, lagar mat och tvättar. Man gör det åt sig själv. Bara de rika har råd med pigor som sköter sådana saker och vår regering som gynnar dessa rika har därför hittat på ett pigbidrag och kallar det för RUT-avdrag. Det bidraget betalas av alla som själva inte har råd med pigor.  Men förr fick överklassen stå för hela kostnaden, som bekant.

Denna överklass, borgerskapet, gör allt för att vi inte ska fatta sammanhangen. Därför heter det RUT-avdrag och inte pig-bidrag. Därigenom blir det ju också möjligt för Reinfeldt att tala om att vi ska bort från bidragsberoendet när de som verkligen behöver bidrag snuvas på dem medan de som verkligen inte har något sådant behov får bidrag i form av skattelättnader för konsumtion av tjänster såsom RUT och ROT. Reinfeldts politik gynnar bara denna överklass som konsumerar bidrag och vårt arbetes frukter.

Det finns en motsättning som aldrig kan avskaffas. Det är motsättningen mellan köpare och säljare. Där finns bara ett gemensamt intresse, att det ska bli affär. Att köparen får sitt och säljaren får sitt. Men där upphör allt vad gemensamt intresse heter. Säg att det handlar om en begagnad bil. Det blir lite lättare att se motsättningen då. Som köpare vill du den ska kosta så lite som möjligt och vara så bra som den bara kan bli. Men säljaren vill ha ut maximalt även med alla dolda fel.

Men det finns andra köp också. Och andra försäljningar.

Nu antar jag igen att du, min käre läsare, är en sådan där ”arbetstagare”. Men egentligen är du ju en säljare. Du säljer din tid och ditt kunnande. Och du får betalt av den som köper detta av dig. Ni har bara ett gemensamt intresse. Att det ska bli affär. Köparen vill att du ska kosta så lite som möjligt, men jobba så mycket du bara kan. Ni lever på helt olika sätt. Försörjer er på olika sätt. Den ene på  att sälja och den andre på att köpa. Den ene äger produktionsmedlen, maskinerna och hela företaget. Det är köparen. Den andre äger inget sådant och måste sälja vad den har. Det är alltså förmodligen du, min käre läsare, som säljer arbetstiden. Sådan egendom som maskiner, företag och kapital har du inte och därför säljer du din tid. Du är ju inte kapitalist. Och hör alltså inte till borgarklassen. Du hör till arbetarklassen, faktiskt även om du är tjänsteman på hög nivå. Men sånt där ska du inte begripa!

Du ska inte begripa klassbegrepp som förklarar din roll i samhället. Borgarklassen vill inte det för du kan ju börja ifrågasätta! Därför har borgarlassen ersatt ett förklarande klassbegrepp med ett fördunklande klassbegrepp. Och enligt det klassbegreppet hör du till underklassen om du står vid det löpande bandet, men om du är en tjänsteman så hör du till medelklassen. Företagsägaren, den som är kapitalist, tillhör överklassen. Ja, till och med den högste chefen, som bara säljer sin tid på precis samma sätt som du, fast till ett mycket högre pris, han hör också till överklassen. På så vis trollar borgarklassen bort det uppenbara att det råder en motsättning mellan köpare och säljare. Alla blir på något sätt klasslösa medspelare i en diffus samhällsorganisation utan egentliga motsättningar. De är dolda! Man låtsas inte om att de finns. Var och en är sin egen lyckas smed och har man det knapert så är det ens eget fel. Fatta inte sammanhangen ty det hotar de som har allt inflytande i samhället och lever på andras arbete. Jag talar om kapitalisterna och samhället är det kapitalistiska samhället, så klart.

Men har vi något annat val?

Dån i kraternDet kanske var sådana här tankegångar som gjorde att jag fråntogs åtkomsten till min blogg. Konstigt bara att den fortfarande ligger kvar, men just därför blir jag inte så konspiratorisk att jag hemfaller till misstankar om att det är staten som ligger bakom.

Nu borde jag ju egentligen skriva om kommunism, vad det är. Men då blir det alldeles för långt.

Vad det inte är blir kortare att skriva. Det är alltså inte detsamma som Sovjetunionen och inte detsamma som förtryck och diktatur. Det som skedde i Sovjetunionen skedde där och där försökte man skapa kommunism och gjorde misstag. Där rådde repression, precis som i väst, men väst fokuseras det aldrig på. Istället talas det om kommunismens offer. Man borde snarare säga Sovjetunionens offer. Och man borde samtidigt tala om kapitalismens offer. Och det rättfärdigar inte Sovjetunionen att kapitalismens offer är fler, men det ger lite proportioner.

Så låt oss se på kapitalismens offer som aldrig kallas för vad det faktiskt är, alltså just kapitalismens offer. Låt mig börja här: de båda världskrigen är resultatet av kapitalismen, inte av diverse personer och regeringar i första hand. Det vill inte kapitalisterna, borgarklassen, kännas vid. Det är politiker som får klä skott för krigen. Det är därför de har sina löner och privilegier. Men också inte sällan egna ekonomiska intressen.

Kapitalismens framväxt var brutal mot arbetarklassen innan den hade lyckats genomdriva ordentlig lagstiftning. Det var en del av den så kallade klasskampen. Den pågår än i dag, men man hör ofta borgare säga att det varken finns klasser eller klasskamp längre. Det sista kan ibland kännas övertygande, men då glömmer man bort borgarklassens klasskamp. Den pågår fullt öppet framför våra ögon (och ändå många, de politiskt ointresserade och omedvetna, som inte ser den!) när Reinfeldt driver den, i övrigt sker det i det fördolda.

Kapitalismens framgångssaga, initialt, handlade om slavhandel och slavekonomi, vilket borgarklassen inte vill kännas vid. De flesta av Göteborgs berömdaste familjer(de som ”byggde Göteborg”) tjänade sina förmögenheter på ett eller annat sätt beroende av slavar. I Göteborg hade borgarklassen nämligen sina affärer västerut i större utsträckning än på ostkusten. Men det där var redan då skämmigt och i dag finns nästan ingen offentlig dokumentation om saken. Man vill inte rota i det!

Kapitalismen fick också näring genom kolonier och kolonialkrig runt om i världen, vilket borgarklassen inte heller vill kännas vid. Skulden läggs på länderna, regeringarna och politiker, inte på kapitalismen! Och denna kapitalism bygger på rovdrift än i dag, vilket man inte heller vill kännas vid. Och offer skördas! Varje dag! Kapitalister tjänar miljarder och åter miljarder på de krig som aldrig tycks upphöra och på vapentillverkning, -försäljning och -export, vilket man mest är tyst om. Alltså tyst om att det är lönsamt. Däremot framhålls denna dödsbringande verksamhet som något bra för sysselsättningen, freden och demokratin i världen (!) och längre än så skall vi inte tillåtas tänka. Särskilt inte när produkterna ska skattefinansieras (mer JAS till försvaret, pengar till Wallenberg och skatter till folket!).

Kapitalister tjänar förmögenheter på svältlöner i den mindre utvecklade delen av världen. Och på avsaknad av arbetarskydd. Dödsoffer och skador är legio, men ersättningen uteblir oftast. Det vill man inte heller kännas vid. Och här hemma har vi de så kallade riskkapitalisterna som helt utan risk lever på skatter, driver olika företag för skattemedel och för sedan skatterna i ”förädlad form” som vinster, till skatteparadis. Kanske för att sedan återinvestera dem i vapenindustrin som är så lukrativ. Kanske för att påverka regeringar att starta krig. Den ekonomiska väven är svår att tränga igenom och få överblick över, men i slutänden skördas liv och genererar vinst.

Man kan hålla på nästan i det oändliga att räkna upp exempel på kapitalismens offer, men bara man skulle summera offren för kapitalismen under tiden då Sovjetunionen existerade så räcker det för att Sovjettidens offer till antalet skulle förblekna. Det är inget försvar för Sovjet, men det kan ju vara på sin plats att nämna någon gång i alla fall. Till exempel alla ryssar som dog under andra världskriget. Fler än alla andra tillsammans. De ska inte i första hand lastas på Hitlers syndaregister, ej heller på Stalins, utan på kapitalismens konto. Om rätt ska vara rätt och om borgerskapet ska ta sin del i statistiken över människooffer. Men som vanligt dribblar borgarklassen med sanning och statistik och lägger ut sina dimridåer.

Men min blogg stoppades nog av enskilda personer, dock sannolikt personer med vurm för kapitalism i dess olika former. Kanske fascistisk form. Kanske i nazistisk.

Tack, min kära läsare att du höll ut ända hit. Men det var för din skull jag faktiskt tog mig tid att skriva. 

Om du vill veta hur ett samhälle faktiskt skulle kunna se ut så kan du ju klicka här och läsa min text om ett samhälle som bygger på gemenskap istället för konkurrens.

Vill du fördjupa dig kan jag rekommendera ett klick här  och här.

 

 

 

Om att diskutera


”Saknar egen åsikt”

 

”… länka till nån skum blogg”

Man läser mig icke. Det besvärar mig inte men är lite bekymmersamt och tråkigt. Å andra sidan vittnar det om ett visst ointresse. Men framför allt tyder det på att man undviker sakfrågan och vänder den till personliga angrepp. Så gör den som saknar argument. Det har jag stött på under hela mitt vuxna liv. Ja, redan som barn, men då kunde jag inte hantera det. Då föll jag i fällan. Då gick jag i svaromål på stickspåret. Det som spårade ur. Det som var begynnelsen till urspårandet av diskussionen.

OK, men faller jag inte i fällan igen, nu när jag bemöter sådana angrepp, istället för att hålla den tråd som sådana individer vill klippa av för att inte trassla in sig i diskussioner de inte klarar av?

Nej, inte den här gången! Istället belyser jag ett typiskt omoget sätt att föra en diskussion, där målet inte är att reda ut en fråga och komma till djupare insikt och förståelse utan istället på något märkligt sätt försöka ”vinna” diskussionen på felaktiga grunder och tro att man har vunnit på poäng. Eller att man i bästa fall tror att den man diskuterar med tror sig ha ”förlorat” diskussionen. För om det är så illa att man själv tror man ”vunnit” den då har man bara lurat sig själv. Det är det ultimata självbedrägeriet!

Det viktiga är inte att vinna en diskussion! Det viktiga är istället att vinna kunskap och större visdom, vilket bara uppnås genom att lyssna och reflektera, samt inte vara för feg för att låta egna åsikter stryka på foten när de inte längre håller måttet. Att bara sträva efter att få rätt är dårens mål. Och den blir aldrig vis, som bekant!

Min blogg

Alexander; jag ser inget regelbrott i att vara rationell. Det spar energi. Och att kalla en oläst blogg ”skum” är skumt i sig. Det är att förklena bloggen istället för att bemöta den och det är både lumpet och fegt.

Heisenberg Motander; mina åsikter är välgrundade. Det är inte detsamma som att de nödvändigtvis måste vara felfria, men den som har invändningar är välkommen att bemöta dem sakligt och givetvis utan personliga angrepp som saknar relevans.

”Tillbe döda människor som Stalin, Hitler eller Mandela är det förhoppningsvis ingen som gör, bättre att leva i nuet och för framtiden? Men att dela uppfattningar av stora ledare är nog inget fel i sig, för all politik har rötter i det förflutna”.  Märkliga motsägelser! Å ena sidan ska man ”leva i nuet och för framtiden” så man ska inte ”tillbe döda …”. Men å andra sidan har all politik ”rötter i det förflutna”. Jaha!

Nåja, jag kan skriva under på att man inte ska tillbedja döda. Det är ju att behandla dem som gudar. Det har vi väl ändå fått nog av. För vissa var Hitler som en gud och det såg vi ju hur det gick med det. Att tillbe är att inte tänka själv. Då vill man helst låta sig ledas. Det kan gå käpprätt åt helvete i så fall. Det har historien lärt oss!

Man kan däremot beundra en stor ledare, men aldrig frånhända sig att tänka fritt. Beundransvärd är i högsta grad Mandela, men absolut inte Hitler. Och till Stalin förhåller jag mig fritt.

Ukraina just nu


Ett storpolitiskt spel

Mer skrämmande än man kan ana!

Den vanliga nyhetsrapporteringen i media ger ingen bra förklaring om bakgrund, krafter och vad det egentligen är som pågår i spelet om Ukraina. När demonstrationerna pågick som mest hade TV-nyheterna otaliga intervjuer med demonstranterna och få inslag där den då sittande regeringen kom till tals och än mindre rapporterade man om bakgrunden.  Analyserna var få och ej sällan felaktiga. Än mindre har det kommit fram att det som sker just nu berör oss i högsta grad. Jag hoppas att jag med detta inlägg kan visa på just det sista, att vi har all anledning att oroa oss för utvecklingen där, även här hemma.

Jag tänker inte fördjupa mig i landets turbulenta historia med bland annat krig, ändrade gränser, tartarernas roll, tiden som sovjetrepublik, inflyttning av tyskar, ryssar och serber, med flera nationaliteter i minoritet. Det är inte betydelselöst, men det är inte i första hand vad saken handlar om i dag. Snarare är det ifall Ukraina ska inlemmas i EU, på sikt ansluta sig till NATO och därmed stärka EU:s, NATO:s och USA:s makt ännu mer, eller om landet ska samverka tätare med Ryssland, som det ju har en lång gemensam historia med, och mycket mer. Det handlar också om fascismen ska stärkas, eller om man ska motverka den.

Ukraina i dag är också en fråga med storpolitiska konsekvenser.

Ett viktigt faktum som genast hamnar i fokus är att det är via Svarta havet som Ukraina med flera länder och även Ryssland sjövägen står i förbindelse med resten av världen. Förlorar Ryssland de ukrainska hamnarna blir Rysslands inflytande i Svarta havet mer sårbart och tillträde via Bosporen till Medelhavet, varifrån de når ut i såväl Atlanten som Arabiska havet och Indiska oceanen, äventyrasSvarta havet har alltså en mycket stor handelsstrategisk betydelse för Ryssland, som de inte har råd att gå miste om och därför har det mycket stor betydelse för Ryssland vad som sker i dag i Ukraina. 

Till detta kommer att i staden Sevastopol har Ryssland en flottbas enligt avtal med Ukraina fram till 2017. Att Ryssland i dagens spända läge tog kontrollen över Krimhalvön, eventuellt bara temporärt och till synes som en rysk påminnelse till de nya makthavarna, är helt naturligt. Glädjande nog gjorde Ryssland det på ett så föredömligt sätt att inte ett enda skott avlossades. Intressant är att ett ukrainskt krigsfartyg bytte sida och halade den ukrainska flaggan (1), vilket visar att den ukrainska inrikeskonflikten inte är så enkel som media vill göra gällande och att tro att kuppmakarna har brett folkligt stöd kan knappast vara mer fel.

Ukraina karta 2 Ett faktum som spelar in är att efter Sovjetunionens fall kapitaliserades ekonomin brutalt i Ukraina när borgarklassen tog över! Omfattande privatiseringar av statlig egendom genomfördes. Arbetslöshet och utslagning uppstod med åtföljande ökande samhällsklyftor i landet och det sociala skyddsnätet hålls i dag uppe genom frivilligarbete, inte minst från utländska kyrkor (2). Detta har skapat ett växande missnöje när stora grupper i Ukraina blir allt fattigare och många vänder sig mot att en liten ekonomiskt stark korrupt politisk elit berikar sig allt mer, inte minst på privatiseringarna (3). Men det är inte detta missnöje som våra media har fokuserat på utan det är EU-anhängarnas protester som har stått i fokus.

Även i Ukraina styrs media numera av borgerskapet och det har fått många i Ukraina att tro att lösningen på deras tilltagande fattigdom och landets djupa kris ligger i ett medlemskap i EU, trots att det inte gagnar den vanlige Ukrainaren (4). De mer politiskt medvetna förstår att en närmare ekonomisk allians med Ryssland är en bättre väg mot en sund ekonomi i Ukraina. Dessa välkomnar nu Rysslands stöd, som den störtade regeringen bad om medan den ännu satt var. Det kan delvis förklara varför Ukrainas flotta bytte sida och flagg. 

För att förhindra att den EU-vänliga kuppregeringen gör en snabb sorti sluter nu hela västvärlden upp bakom kuppmakarna i Kiev och mobiliserar alla sin resurser, inklusive media. Därför får vi inte den sanna bilden i våra media av vad som sker, som att den nya ukrainska regimen saknar brett folkligt stöd.

När den nu avsatte president Viktor Janukovitj och det då regerande Regionernas parti (5.1)* i november inte ville skriva under samarbetsavtalet med EU var anledningen att EU inte ville kompensera Ukraina för de enorma kostnader en EU-anpassning skulle medföra. Utan kompensation fanns en överhängande risk att stora delar av folket skulle protestera mot en EU-politik som skulle medföra en än mer omfattande privatisering av tidigare statlig egendom än vad som redan hade skett och klyftorna öka ytterligare. Vad som i så fall skulle stå för dörren är åtgärder dikterade av EU av samma slag som drabbar krisande EU-stater som Grekland och Spanien.

Nu har en liten privilegierad klick EU-anhängare genomfört en statskupp, som av västmedia framställts som en folklig revolution. De har lyckats tack vare stöd från olika västliga intressen (6). Vi får i sammanhanget inte bortse från alla de som vet och minns hur det var under sovjettiden då, förvisso relativt små resurser, fördelades förhållandevis rättvist och social trygghet stod högt på agendan (7).  *Andra partier i Ukraina, se (5.2 – 5.5).

Vilka är upprors- och kuppmakarna?

Det är en brokig grupp som utgjort opposition till Janukovitj och deras mål syftar inte till att utsatta grupper i Ukraina ska få det bättre och tryggare socialt. Istället är de drivande för att främja ytterligare liberaliseringar och privatiseringar på flertalets bekostnad och här hoppas utländska profitörer kunna komma in och tjäna pengar.  Det har främst varit tyskt kapital, och de tyska kristdemokraterna CDU, som stött UDAR-partiet, och som därigenom hoppas få in en fot i Ukraina. 

Ukraina karta Politisk I spetsen för den brokiga grupp som drev fram de våldsamma konfrontationerna med polisen och ockupationer av myndighetsbyggnader stod fascistiska och nazistiska grupper, som bland annat fått ett helhjärtat stöd från svenska nazister. Till exempel (för att nu från svenska förhållanden förstå den ideologiska hemvisten) ville det nazistiska nätmagasinet Motgift (ett nätmagasin med tillhörande podcast som står upp för folk, familj och fosterland) organisera Ukraina-frivilliga, Svenskarnas parti uttalade sitt stöd för, som man sa ”det ukrainska folkets befrielsekamp gentemot en förtryckande och folkfientlig regim” och för det nationalistiska partiet Svoboda, som anlitade israeliska soldater från folkmordsarmén IDF, Israel Defence Forces” (Källa: Nationell.nu) under oroligheterna i Ukraina, samt organisationen Nordisk Ungdom, som kallar sig ”frihetliga fascister”.

En framväxande stark fascism i Östeuropa är något vi absolut bör vara rädda för! Därför är utvecklingen i Ukraina oroande och berör oss direkt!

Det är dock fel att påstå att nazister och fascisters mål helt skulle sammanfalla med alla andra grupper som demonstrerade mot regeringen Viktor Janukovitj. Men dessa nazistiska och fascistiska grupper välkomnades faktiskt, det ska vi inte blunda för. Och de har fått luft under vingarna av EU-liberaler och de västmakter som beslutsamt velat styra utvecklingen i Ukraina och installera en EU-vänlig regim. Det är alltså politiska och ekonomiska intressen i väst som har främjat nazismen i Ukraina, men även i övriga Europa. Samma ekonomiska intressen verkar i vårt land och det är främst Alliansen som genomför deras krav rent politiskt. Högern, fascismen och kapitalismen går hand i hand!

Ukraina+media

Helt klart har alltså den liberala USA- och EU-stödda oppositionen samarbetat öppet med fascistpartiet Svoboda och högerextrema paramilitära grupper som KUN och UNAUNSO, vars fanor har setts vaja på Kievs gator tillsammans med Ukrainas och EU:s.

”Pengarna flödar från USA till oppositionella organisationer i Ukraina. En av de viktigaste politiska biståndsorganisationerna i USA är National endowment for democracy (NED), som finanserias av USA:s kongress. Dess uppgift är officiellt att stödja en ‘demokratisk utveckling’ i länder som anses behöva stöd, som Ukraina.” Läs mer.

”Ultranationalister och avhoppare från Janukovytjs Regionernas Parti ­formar nu en samlings­regering som skall regera fram till nyvalet om tre månader. Mycket talar för att fascistiska Svoboda kommer ha stort inflytande i förhandlingarna. Anledningen är att de kontrollerar folkmiliserna som tagit över polisens våldsmonopol här i centrala Kiev.” Det rapporterar journalisten Linus Waltersson.

NAZISTER TAR PLATS I UKRAINAS REGERING

Fanor Kiev 2014 Liberalerna har således öppnat famnen och bjudit in fascisterna i värmen. Det som det handlar om i Ukraina är en storpolitisk maktkamp där USA och EU med Tyskland i spetsen flyttar fram sina ekonomiska och militära positioner i kampen mot Ryssland.

Vår egen utrikesminister Carl Bildt står som alla vet på samma sida som USA och EU. Att han gärna uttalar sig om än det ena och än det andra på sin twitter är väl också känt för alla. Nu senast skriver han: ”Så har då Ukraina fått sin egen Quisling, sittande på främmande mark där han vädjar om att en utländsk armé ska ge honom hans land tillbaka”, twittrar han med anledning av Janukovitjs brev till ryske presidenten Vladimir Putin med begäran om rysk invasion.

Carl Bildt borde tänka efter innan han uttalar sig. Han vet lika väl som många andra att den som bör ses som en Quisling är tungviktsboxaren Vitalij Klitjko, ledaren för UDAR, som finansieras med tyska pengar, och som även har tyskt medborgarskap, samt på uppdrag av CDU-stiftelsen ”Konrad Adenaurstiftelse” fick uppdraget att etablera ett kristet konservativt parti i Ukraina! Men om det tiger Carl Bildt!

quisling-Bildt(Bildt kritiserad)

 

Sanning, hederlighet och opartiskhet är som bekant inte vår utrikesministers starka sida. Han kan även betraktas som en USA:s Quisling, vilket framgår av AFTONBLADETS artikel.

På bilden nedan ser vi vilka som ligger bakom den nya politiken i Ukraina, vem som bestämmer, vilka som tar order och utför, apropå Quisling och sånt fascistfolk.
Kerry opposition Ukraina

Nedanstående långa citat måste läsas! och här kan texten läsas i sin helhet.

”Statskuppen fullbordas

Ukrainas lagliga president Janukovitj har störtats i en USA-stödd kupp. Presidentens bil besköts i går i Kiev. Nu befinner han sig i säkerhet i Charkov.

Parlamentets talman Rybak misshandlades tills han gick med på att avgå och ersättas av en representant för ‘Fosterland’.  Inne i radan, parlamentet, är det nu ‘Fosterland’ som sätter dagordningen.  Fosterland’ har tillsatt en ny talman, Aleksandr Turtjanov, och 288 av 326 närvarande röstade för. 

Man kan ifrågasätta hur fria radans omröstningar har varit. Utanför dörrarna står beväpnade människor beredda att döda alla ‘moskalej’ (moskoviter) och en väldig nio meter hög katapult är riktad mot radan – att använda om något beslut går gatan emot.

Under lördagen har aktivister från Maidan intagit parlamentet och presidentens residens.  Parlamentsledamöter som verkat för ordningens återställande hotas med ståndrätt. Julija Timosjenko manade i ett tal på Majdan, omedelbart efter frigivningen till ”strängaste möjliga domar” över dem som skjutit på Maidanaktivsiter.

I staden Tjerkasy i centrala Ukraina har man redan rest galgar  för att skrämma dem som vill följa författningen.

Radan har avsatt riksåklagaren Psjonka – ett krav från gatan. Den har återinfört 2004 års författning och nonchalerar därmed presidenten som enligt författningen ska godkänna ett sådant initiativ. Den har tillsatt en ny inrikesminister, Avakov, från ‘Fosterland’ (275 röster av 326). 

Radan beslutade idag lördag att betrakta Janukovitj som avgången – med 328 röster. Presidentval ska hållas 25 maj. I och med att radan antog det beslutet är statskuppen fullbordad.” forts.


Sammanfattat händelseförlopp av AFONBLADET: Krisen på Krim på 60 s Kommentarer

(1) Det kan tänkas att samma sak sker inom armé och polis och då står den nya regimen helt utan möjlighet att förverkliga sina maktbefogenheter och kommer att förpassas till historien lika snabbt som den trädde in på arenan. Den blir i så fall bara en kort parentes.

(2) Vi har sett samma sak hända här hos oss i Sverige både innan och framför allt efter att Alliansen tog över, därför att kapitalet styr såväl över de öppet borgerliga partierna som det socialdemokratiska. Samma politik genomförs också i många andra länder just nu därför att kapitalismen är på stark frammarsch utan att det finns några krafter som tycks kunna stoppa den, eller lindra dess skadeverkningar i nuläget.

(3) Känns det igen från vår egen samhällsutveckling från slutet av 80-talet och i än högre utsträckning sedan Alliansen tog över 2006, mån tro?

(4) Känns det igen? Liknar det inte Sverige där missnöjet riktas mot invandrare istället för mot de egentliga problemen?

(5.1) Ukrainas president Viktor Janukovitj är hedersordförande i Regionernas parti, som har störst väljarstöd i den rysktalande östra delen av Ukraina, men också från flera av landets allra rikaste så kallade oligarker. Partiet fick 30 procent av rösterna i valet 2012.

(5.2) Ukrainas kommunistiska parti är starkast i samma regioner som Regionernas parti. Partiet är kritiskt till den väststödda oppositionen men även till den regering som leddes av Viktor Janukovytj och partiet ville ha folkomröstning om landets politiska linje i förhållande till Ryssland och EU.

(5.3) Allukrainaska Fäderneslandsförbundet var det största parlamentariska oppositionspartiet, grundat av Julia Tymosjenko, en av dem som blev miljardär under den kapitalistiska chockterapin i Ryssland på 1990-talet och som dömdes till fängelse för maktmissbruk efter att ha skrivit under ett gaskontrakt med Ryssland under sin tid som premiärminister. I och med fängslandet tog Arsenij Jatsenjuk över partiets ledarskap. Han driver ihärdigt frågan om ett ukrainskt EU-medlemskap och slöt en allians med många andra grupper, inklusive det fascistiska Svoboda inför valet 2012 och fick då 25 procent av rösterna. Julia Tymosjenko är .

(5.4) Ukrainska Demokratiska Alliansen för Reformer (UDAR), finansieras med tyska pengar. Det leds av den forne världsmästaren i tungviktsboxning, Vitalij Klitjko (är även tysk medborgare). Han fick i uppdrag av Konrad Adenaurstiftelsen (CDU) att etablera att kristet konservativt parti i Ukraina, enligt den tyske kristdemokratiska politikern Werner Jostmeier. 2012 fick UDAR 14 procent av rösterna. 

(5.5) Svoboda, fascistparti som öppet hyllar nazikollaboratören Stepan Bandera i Ukraina. I valet 2012 fick partiet 10 procent av rösterna.

(6) Det ska knappast dröja länge innan vi ser samma resultat i Ukraina som i Grekland och Spanien om utvecklingen går upprorsmakarnas väg. Men att så sker är än så länge för tidigt att säga.

(7)  Dock, det kan inte förnekas, hade korruptionen börjat breda ut sig och det var den som banade väg för kapitalismens återkomst.

Lite extraläsning för den som är road

Ukraina, Europas näst största land efter Ryssland, var som bekant sedan 1918 en sovjetrepublik inom Sovjetunionen. Under stora nordiska kriget invaderat av Sverige, men förlorat i slaget vid Poltava 1709, blev senare en del av det ryska imperiet. Det var inte första gången svenskar utövade inflytande i området. Redan vikingarna, sannolikt från Roslagen, var där och drev handel och använde floderna för att nå ända till Konstantinopel, vilket bland annat skildras i Röde orm av Frans G Bengtsson.

Krimhalvön är en omtvistad historia, vilket accentuerades efter Sovjetunionens upplösning och har status som autonomt område. Ryssland har sedan sovjettiden stora flottbaser på den till delar rysktalande halvön, där Jalta ligger, staden för Jaltakonferensen där Winston Churchill, Josef Stalin och Franklin D. Roosevelt undertecknade överenskommelser som skulle gälla efter andra världskriget.

Från media:

Monstruöst hyckleri om Ukraina

Bortom krigsrubrikerna

Svensk utrikespolitik heter Carl Bildt

SVT har inte haft en självständig utrikes- analytiker på flera decennier

Svenska nynazister i Ukraina som frivilliga

Från bloggosfären

Vad ska man säga om händelserna i Ukraina?

Ryssland, Ukraina, arbetarklassen och nationalismen

Sminka av grisen

Svoboda, Svenskarnas Parti och nazisterna i regeringen

Ukraina, fascismen och Carl Bildt

Nyheter om Carl Bildt

Bildt värvade Georgien till sin PR-byrå

Bildt rik på vapen och porr

Nazitrojka