Public service – SVT


En gång i tiden

 

i TV:s barndom i Sverige

Jag har varit med om hela utvecklingen. Från när TV kom till de svenska hemmen. Det fanns bara en kanal och alla program var i svartvitt. På onsdagar låg sändningarna nere. Meningen var att familjemedlemmarna skulle umgås med varandra och inte sitta och glo på TV hela kvällen. Och en vanlig fråga varje dag var ”Såg du på TV i går …”.

Man köpte sig TV-kanna med expanderkork och flätat ytterhölje med handtag. Det var en termos för kaffe. En standardsak som måste finnas i varje välordnat hem.

I programutbudet skulle finnas, då som nu, nyheter och underhållning, men också folkbildande program. Det sista ansågs allra viktigast. Och TV hade ett enormt genomslag.

Sen kom en kanal till. Också den statlig, så klart. Och så kom OS -68 i Mexico. Då  hade Sveriges television just lanserat färgsändningar och alla radiohandlare hade färg-tv-apparater påslagna i sina skyltfönster med direktsändning över satellitlänk. Folk flockades vid dessa fönster för att följa sändningarna i färg. De flesta hade ju inte råd med en sådan dyr investering som en färg-tv innebar. Men just därför slog möjligheten till avbetalning igenom på bred front detta år och folk konkade på sina otympliga kartonger som innehöll årets absoluta statuspryl.

Det gick några år och staten tonade ned att TV skulle vara folkbildande, men fortfarande satsades det ändå en hel del på den typen av program. Att man var på väg bort från den idén märktes dock tydligt på ett program som hette ”Fråga Lund”. För den som inte minns detta program kan jag ju berätta att det det vara lärda professorer från Lunds universitet som svarade på tittarnas frågor. Snart kom även en studiepublik in som fick ställa frågor. Då började programmet att förlora i kvalitet och man släppte fram både lustigheter och nonsensfrågor.

I slutet av programmets historia släppte man in politiker som fick ställa alla frågor den kvällen. Det blev programmets fullständiga bottensändning. Jag minns frågan från Kjell Olof Feldt. ”När jag tvättar strumpor försvinner det ofta en strumpa. Vart tar den vägen?” Kort sagt, ”Fråga Lund” hade förvandlats från att ha varit ett upplysande program med populärakademiska ambitioner till ett meningslöst underhållningsprogram utan värde och eftersom det fanns särskilda program som enbart hade ambitionen att underhålla så fanns det inget värde i att ha kvar programmet och det lades ned.

Det var i denna veva som TV3 dök upp och staten försökte stoppa sändningarna. I riksdagen skrek främst Moderaterna om yttrandefrihet, valfrihet och värdet av en fri television. Och så fick vi den första kanalen i TV som var kommersiell och saknade allt folkbildningsintresse och försåg TV-tittarna med nonsensunderhållning och amerikanska Hollywoodfilmer som propagerade för ”the amercan way of life”, samt USA:s heroiska insats i andra världskriget där man nästan kunde tro att Sovjetunionen aldrig hade deltagit. Givetvis kunde även Sveriges television visa precis samma förvrängda Hollywoodversioner av verkligheten. Därför var det bara de som mindes som insåg hjärntvätten.

Som tur var fick man samtidigt se fruktansvärda reportage och nyhetsinslag på USA:s obeskrivliga övergrepp på Vietnams folk, men till att börja med rapporterades om Vietnam-demonstranterna på ett synnerligen förvridet och falskt sätt och de kallades kommunister och Gud vet allt. Men vartefter verkligheten gick upp för merparten av folket så sansades tonen. Det gick ju inte längre att dölja sanningen. Det kan vi bland annat tacka Sköld Peter Matthis för.

Under tiden hade vi fått TV4 och sen kom den ena kanalen efter den andra. De som trodde att fler kanaler betydde mångfald fick snart se att det betydde enfald. Det var ju just det som borgerligheten med Moderaterna i spetsen ville ha. Människor skall inte upplysas. De skall indoktrineras med propaganda och eftersom propagandan hade utvecklats enormt sedan Goebbels dagar sågs den i den moderna förfinade tappningen inte som propaganda utan som underhållning. För trovärdighetens skull visades dock en del ”avslöjade” reportage, men enbart sådana som inte avslöjade den verkliga makten. Och så är det än i dag, men den typen av program blir allt mer sällsynta.

För att konkurrera med de kommersiella kanalerna har SVT kopierat det mesta från dessa och hur likformigt det har blivit märks tydligast i nyhetssändningarna. Man ser exakt samma sak i TV4 som i nyheterna i ”Gomorron Sverige” på TV1. Zappar man ser man samma nyhet samtidigt oavsett vilken kanal det är! Märkligt! De måste ju snacka ihop sig om när varje inslag ska visas! Varför då? Och har de ingen känsla för företagshemligheter? Jag menar att borde inte de olika kanalerna behålla för sig själva när och vilka inslag de ska ha?  Uppenbarligen inte!

Numera har SVT samma programutbud som de kommersiella kanalerna och det är bara nosens-underhållning som gäller. Så här ser TV-aftonen ut i kväll:

SVT fördumnings-TV

Det är inte mycket att hänga i julgranen, så att säga. Därför rekommenderar jag Comandante i kväll eller när du har tid, fram till 14 augusti. Sen är det försent. I morgon klockan 22:15 kan du på Kunskapskanalen se uppföljaren, ”Looking for Fidel”. ”Amerikansk dokumentär från 2004. I uppföljaren till Comandante möter regissören Oliver Stone återigen Kubas ledare Fidel Castro på Kuba. Stone fokuserar intervjuerna kring Castros maktställning och behandlingen av dissidenter och journalister under 2003, då flera politiskt aktiva greps och ställdes inför rätta.
Regissör: Oliver Stone. Produktionsår: 2004″ 

Om Commendante kan följande sägas: 

Det är Oliver Stones uppmärksammade dokumentär som skildrar mötet med Fidel Castro under tre dagar 2002 och bygger på samtal mellan Oliver Stone och den då 75-årige Castro.

Oliver Stone fick besöka vilken plats som helst i Kuba utan att ett besök skulle behöva förberedas. Detta för att Castro ville visa att han inte hade något att dölja. Och vart han än kom såg filmteamet glada och välmående människor, men inga trashankar och fattiga tiggare. Men i övriga Latinamerika hade de sistnämnda inte gått att dölja, ignorera eller missa och liksom i USA och Kanada, men även i hela Europa, hade fattiga människor varit mer än enkelt att hitta om man så ville, som vi ju alla vet.

Det moderna Europa

Alla tycktes vara glada i att se sin älskade Fidel och det märktes tydligt på universitetet som de besökte. Där fanns, och finns, studenter från många olika länder. Till och med en från USA finns med i reportaget. De betalar en engångsavgift när de anmäler sig till universitetet men sen är allt gratis! Var i världen finns det något liknande?

Och intressantast av allt är när Fidel talar om valen i Kuba. Det finns ingen stans en större direktdemokrati. Ändå har man bara ett parti. Eller kanske det är just därför man har detta unika demokratiska system. Hade man flera partier att välja på så hade borgarklassen fått inflytande och skapat sig utsugningsmöjligheter till förfång för välstånd och jämlikhet.

Just enpartisystemet skjuter borgarklassen in sig på och kallar Kuba ”diktatur”. Klart de gör! De kan ju inte leva på andras arbete i ett land som Kuba. Och utan att ha några att sko sig på så finns det inget utrymme för borgarklassen. Klart att Kuba utmanar dem. Och utan sakliga argument finns bara statskuppsförsök, mord och handelsembargo att ta till och lögner sprids genom all världens media.

Rekommenderad läsning:

USA – Kuba
Raúl Castro: Ja till normalisering, men vår suveränitet måste respekteras!

Läs mer.

Och ett litet tankeexperiment.

Fotboll


Sporten alla förenas i

 

Sett i de termerna, kanske …

Men vilken förening? Förening i vad och för vad? Och till vilken nytta? Och för vem?

För det är ju så att sporten egentligen inte betyder någonting för vårt välstånd, vår situation i samhället, hur vi har det, kampen för vardagen, få ekonomin att gå ihop, lönen att räcka, pensionen likaså, hålla nöden från dörren, kampen med räkningarna och att slippa kronofogden osv. Kanske fotbollen kan få människorna att för en stund glömma alla vardagens problem. Det är väl den funktion som sporten i TV-rutan fyller. Folk behöver kanske det.

Men hur viktigt är det egentligen att lag A vinner över lag B?

Uppenbarligen tar för många dessa frågor mer plats än verklighetens krassa vardag. Det märks i nyheterna. I SVT:s nyheter tar de nästan hälften av utrymmet. Ändå har de en separat sportsändning alldeles innan nyheterna klockan 18:00. För att vara säker på att inte missa de lögnaktiga nyheterna från propagandamaskineriet måste man alltså även få en glimt från sportens värld.

Det är ju inte den enda sportsändningen från SVT. Sporten tar plats. Inte enbart i SVT. Som bekant finns kanaler som enbart sänder sport. Den som vill kan känna sig mer uppdaterad på sport än den som hellre vill veta vad som verkligen händer i samhället och i världen någonsin har en möjlighet till.

Är man verkligen konspiratoriskt lagd för att tänka i banor av att detta är uträknat? Det tror ju inte jag att man måste vara.

Det är ju inte Gud som styr världen. Det är istället Mammon. Och i Sverige är det för närvarande Alliansen som förverkligar penningens minsta önskan. Tidigare var det Socialdemokraterna som köpslog med kapitalet för att minska de allra värsta skadeverkningarna, dock utan att ifrågasätta borgarklassens ”rätt” att sko sig på arbetarklassen.

Vänsterpartiet har ju lagt all marxism på hyllan så frågan är om det ens är någon idé att rösta. Rösta för att rösta bort Alliansen.

Max Gustafson - ALLIANSEN - grav

(Bilden som jag bearbetat hittade jag här)

Jo, det kan ju vara en idé. Att rösta bort den regering vi nu har. En regering som ju är en förening av uppenbart arbetarfientliga partier i det som de kallar ”Alliansen” och som är en allians helt styrd av det mest arbetarfientliga partiet på den politiska skalan, näst efter Sverigedemokraterna. Jag talar så klart om Moderaterna. De är ju det helt dominerande partiet i denna obskyra allians av öppet borgerliga partier med enda mål i sikte att på ett perverst, patologiskt och psykopatiskt sätt värna om de redan rika, ekonomiskt välmående och besuttna på de sämst lottades bekostnad. Det är väl inget att hymla med?

 

Så hur viktigt är det att lag A vinner över lag B?

Hur viktigt är det att de så kallade ”rödgröna” vinner över de blåbruna? Ja, alltså Alliansen, som ju som bekant består av Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna, och i allt väsentligt stöds av ett parti med sina rötter i nazismen, Sverigedemokraterna?

Jo, på kort sikt är det viktigt. Men på längre sikt är det mera viktigt att bli av med Mammons inflytande. Inte för att återupprätta Gud. Men väl vissa av de värden som vår religion har givit oss. Alltså kärleken till vår nästa och moraliska normer. Att till exempel fördöma dödssynder såsom girighet. Den dödssynd som kapitalismen har gjort till sin största dygd!Vi som existenser

På sikt är det viktigt att avskaffa kapitalismen! Och det gör man inte genom våra så kallade ”demokratiska val”! Det gör man inte i en borgerlig ”demokrati” med en borgerlig parlamentarism. Den styrelseformen är ju borgarklassens egen uppfinning för att säkerställa sin egen fortsatta makt över folkflertalet! Det som hela tiden påstås vara en demokrati är alltså inget mindre än en diktatur där du själv är en lydig undersåte och slav, som tror att du har demokratiska rättigheter och möjlighet att bestämma!

 Så hur viktigt är det att lag A vinner över lag B?

Spelar man i lag A är det väldigt viktigt att inte lag B vinner. Som spelare i lag A måste man kämpa för laget och att vinna över motståndaren. Då gör man inga medvetna självmål och helst inga självmål alls. Spelar man i Arbetarlaget får ju inte Borgarlaget vinna! Så enkelt är det ju beskaffat.

I det sammanhanget har ju sporten på TV egentligen ingen betydelse för vårt välstånd, vår situation i samhället, hur vi har det, kampen för vardagen, få ekonomin att gå ihop och så vidare. Då är det matchen i verkligheten som gäller. I den matchen har lag B redan ställt upp reglerna så lag A inte ska kunna vinna. Reglerna är ju olika för de båda lagen. Och det kallar lag B för demokrati! Lag A får rösta vart fjärde år och däremellan har lag B bollen. Så är det!

Moderat politik

Det lag B helst av allt vill är att lag A inte ens går ut på banan. Det är bättre att lag A lutar sig tillbaka i TV-soffan och kikar på en helt annan match. Det är därför TV-sporten är viktigare än nyheterna. Skådespel och underhållning för folket. Det är en känd strategi som redan romarna praktiserade. Och när nyheterna sänds har de redan godkänts av ett effektivt propagandaministerium som skulle ha gjort Goebbels avundsjuk. Men det fungerar. Folk tror på den massmediala versionen av verkligheten. Den bild lag B vill att lag A ska tro vara sanningen. Det är inte konstigt att vi har en borgerlig regering som bara företräder Borgarlaget, men har röstats fram av en betydande andel av Arbetarlaget. Snacka om självmål!

Och än värre blir det när spelare i lag A stödjer de allra minst rumsrena spelarna i lag B, Sverigedemokraterna! Då lägger man krokben för sina egna bästa spelare, slår dem på käften och hugger kniven i ryggen på dem. Det har lag B inget emot. Spelet blir ju enklare så. Deras supportrar jublar på läktaren och viskar sinsemellan att han är bra, den där Åkesson och gänget inte ens han vågar offentligen stödja!

Det är konstigt det här med självmål!

Rasismen splittrar