En kvinna är död
och rättsväsendet har misslyckats ännu en gång
Ett mord kan ju sägas vara onödigt var gång det inträffar. Om det nu är så enkelt. Men det är det ju inte. En mördare kan ju vara offer för sina egna mentala tillkortakommanden. Därmed inte sagt att de ska skuldfrias och inte tvingas ta sitt ansvar.
Tyvärr finns dessa gärningsmän (och -kvinnor). Det fattas något hos dem. Eller så är det omständigheter. Ofta både och. Kanske till och med att alla kan bli mördare under extrema omständigheter som vi inte klarar att hantera. Jag tror faktiskt det. Men extrema omständigheter är så ovanliga att de nästan aldrig inträffar och väl är det, annars hade mord varit mycket vanligare.
Men en del människor är inte rustade att hantera ens vardagssituationer. De är latenta mördare ända fram tills de begår ett mord och det är i dessa fall inte sällan förutsägbart. Signaler når både polis och åklagare, ibland även socialtjänst och andra myndigheter utan att dessa reagerar så som deras myndighetsutövning påkallar. Det är skandal. Det är de morden jag kallar onödiga, för de är helt onödiga. De går att förhindra, som allt förutsägbart.
I dag skriver AFTONBLADET om just ett sådant här förutsägbart och därmed helt onödigt mord på en kvinna. ”En kvinna är dödad efter att socialtjänsten och rättsväsendet ännu en gång misslyckades. Två barn har förlorat sina föräldrar eftersom pappa misstänks ha mördat mamma.
När jag läser de offentliga handlingar som redan finns baxnar jag. Här syns i stort sett samtliga kända varningssignaler på de checklistor polis och socialtjänst ska använda för att bedöma hur farligt en våldsutsatt kvinna lever.
Mannens dödshot och våldsamhet hade stegrats. Hans drickande tilltagit. Han hade nyligen dömts för våldsbrott mot henne. Han har haft psykiska problem sedan ungdomen. // Kvinnan ville skiljas – en riskfaktor i sig. // I maj slog han henne så hårt två dagar i rad att hon tog barnen och sprang in till grannen som ringde polis. // Plötsligt är den allvarliga hotbilden borta, eller saknar betydelse. // Åklagaren beviljar inte kontaktförbud.” Klicka på länken ovan och läs resten.
Kerstin Veigl som skrivit artikeln, avslutar den med följande ord: ”Ingenting blir klarlagt om enskilt ansvar. Ingen lär sig något. Misstagen görs om. Det är för mig skandalen.”
Det är just det som är problemet. Rättsväsendet är faktiskt inte en skyddad verkstad för dementa, men uppenbarligen för inkompetenta. All annan verksamhet i samhället drar lärdom av sina misstag. Det kallas utveckling. Men inom rättsväsendet tycks råda en inställning av att polera den egna verksamhetens yta så den ska framstå som fläckfri. Och ingen förbättring ser ut att vara i sikte.
Alla som har intresserat sig för vårt rättsväsende ser ju att både fasaden och interiören är krackelerad, men rättsväsendet i sig låtsas som ingenting.
Rättssäkerheten har sedan ett antal år försämrats betydligt. Det framgår bland annat tydligt i SVT:s program ”Domstolen – friad eller fälld”.
I programmen framkommer att domstolarna driver igenom fallen snabbare i besparingssyfte med sämre kvalité som följd. Men officiellt med bibehållen kvalité. Med andra ord ljuger myndigheten.
Därtill kommer att domstolarna allt oftare nekar offentlig försvarare och prövning i hovrätten. Oskyldigt dömda finns givetvis ingen statistik över, men helt klart är det något som ökar. Rättsväsendet är i sanning en skandal och ingen tar ansvar för det. Det är just det som är så skrämmande. Och än mer skrämmande är att det första en åklagare glömmer efter utbildningen är det som kallas ”Objektivitetsplikt”.
Jag frågade min vän advokaten om inte åklagare allt som ofta är personlighetsstörda. ”Oj, om du bara visste!”, blev svaret. Utifrån det drar jag mina slutsatser. Åklagare är ju de som leder förundersökningarna. När det kommer till våld i nära relationer, där det nästan alltid är kvinnor som löper risk att bli mördade, har åklagare ansvar att vidtaga nödvändiga åtgärder. Om empati och förmåga att sätta sig in i offrens situation brister, som det ju gör hos personlighetsstörda, får det konsekvenser som i fallet med den mördade kvinnan som Kerstin Veigl skriver om.
I ett tidigare inlägg skrev jag om ett annat fall av kvinnomord som hade kunnat undvikas bara åklagaren hade gjort sin plikt. ”Misshandel faller under allmänt åtal. Det innebär att åklagare kan väcka åtal även om brottsoffret inte anmäler förövaren. Så har man skrivit lagen eftersom kvinnor (som det ju oftast handlar om) ofta inte vågar anmäla våld i nära relationer eller ofta tar tillbaka sin anmälan efter ett tag, i rädsla för mannen och efter hot från honom.
Åter igen har alltså en kvinna mördats efter en lång rad av misshandelsincidenter mot henne som har kommit till polisens kännedom utan att polisen har agerat och utan att åklagaren har gjort det jobb som den är satt att utföra, nämligen att väcka åtal. Den underlåtenheten skördade ännu ett liv! Polisen har kommit och polisen har åkt. Polisen har talat förstånd med den våldsamme mannen som för stunden har lugnat ned sig och sen har polisen åkt sin väg, skrivit rapport som inte har lett till någonting alls. Skräckväldet kunde återupptas redan innan polisbilens avgaser skingrats för vinden.”
Jag hade gärna gått på rättegången. Jag ville se åtalsrubriceringen. Jag skrev i ett annat inlägg: ”GT skriver att åklagaren åtalar för mord. Om det är rätt så har vi en rättsskandal under uppsegling! Man kan ju inte dömas för något man inte är åtalad för!”
Och: ”Dagen då en välrenommerad, skötsam, arbetsam och normal kvinna utan drogproblem eller kriminalitet // bragtes om livet har den personlighetsstörde missbrukaren och kriminelle Jarl Björkman åter igen misshandlat kvinnan // Dödsorsaken var att hon ströps efter grov misshandel. Han tog ett strypgrepp, men höll det alldeles för länge för att det skulle vara förenligt med fortsatt liv. Brutalt uttryckt kan man säga att döden var ett olycksfall i arbetet. Detta är inte mord! Uppsåt saknades! // Om GT har rapporterat korrekt, om åklagaren bara yrkar på ansvar för mord, och om domstolen håller sig till sitt regelverk, då går banemannen Jarl Björkman fri från allt ansvar för att han tog livet av sin kvinna! Han kan ju inte dömas för ett brott han inte står åtalad för!”
Flashback. Bland alla andra skriver kvinnans dotter om mordet.
I samma inlägg skrev jag: ”Läs också vad Leif GW Persson tyckte om saken. Han säger bland annat: ‘Att kvinnan trots flera varningssignaler nu hittats misstänkt mördad är en stor tragedi, enligt Leif GW Persson. – Det är naturligtvis alldeles åt helvete. Det visar hur dåliga vi är på att hantera den typen av mänskliga problem. Speciellt kring jul, då saknas det icke ärenden som inte handlar om att tomten har gått fel.’ ”
Facit är att mannen dömdes för mord. Hur det var med brottsrubriceringen kan jag inte svara för. Fanns mord som alternativ? I annat fall är det en nedtystad skandal. Därmed inte sagt att jag inte anser att gärningsmannen förtjänar ett långt och kännbart straff. Jag har ingen sympati för honom.
Ett annat uppmärksammat mord kunde begås tack vare myndigheternas försumlighet. Jag tänker på åttaåriga flickan Yara. Läs här. ”I Karlskrona har Yaras död lett till hård kritik mot socialtjänst och skola för att ingen reagerade på flickans situation. Innan hon dog fanns flera tecken på att hon misshandlades och blev illa behandlad hos morbrodern och hans hustru.” / DN och fler artiklar i fallet på DN.
Rekommenderat: Felväsendet
”Och ringer du 112 svarar de direkt: ‘Ett-ett-två, vad har hänt?’ … ‘Vi kopplar dig nu till polisen!’ Och där får du vänta och höra på en telefonsvarare i många minuter. Du får oftast höra: ‘Just nu är det många i kö. Din plats är nu nummer 23!’ Du väntar. ‘Din plats är nu nummer 22.’ Du väntar. ‘Din plats är nu nummer 21.’ Du väntar! Du väntar och väntar! Mellan varje ny platsnummerupplysning går det i allmänhet flera minuter vilket gör att du kanske rent av tröttnar och lägger på eller att du hinner att utsättas för grovt våld, gärningsmannen hinner försvinna och att de kommer allt för sent. Så ser det ut i de allra festa fallen. Till och med när det gäller mord.
Alla som någon gång har ringt polisen känner igen detta mönster och ju fler poliser vi får och ju mer pengar polisen får, dess mera förstärks detta mönster.” / Felväsendet.
Jag uppmanar polisen att bemanna telefonen, inte fikarummen! Effektivisera verksamheten!
Det är mycket som inte funkar. En fortkörare kan dras inför domstol, men hur gick det egentligen med Littorin och hans sexköp? Det blev väl aldrig någon dom i det fallet?
”Vi befinner oss i en rättsstat i fritt fall.” / Elisabet Höglund
Och så har vi ju skandalen med Julian Assange, för att nu inte nämna ångpannemordet!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Direkt efter att Anna Ardin hade anmält Assange för våldtäkt raderade hon ett inlägg på sin hemsida, 7-stegsmodellen för laglig hämnd! Den ger en viss bild av ”offret”!
”I internationella medier kritiseras Åklagarmyndigheten för att ge Wikileaks grundare Julian Assange negativ särbehandling i och med att svenska åklagare förhört 44 andra personer i Storbritannien sedan 2010.” / 
eaqhan 