Det går dåligt för S
och det beror på att de sviker sin väljarkår
Av historisk tradition är det ju de vanliga lönearbetarna i låga och upp till normala genomsnittliga inkomstlägen som har varit målgruppen för S och dess främsta sympatisörer. Men under ett helt sekel har nu S bit för bit svikit sina väljare. ”Redan Kata Dalström varnade ju Hjalmar Branting för att gå åt höger: ‘…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…’ skrev jag i ett inlägg 20 maj i år.
Och på den vägen är det.
Johan Anderberg skriver i EXPRESSSEN:
”Det fanns på 1980-talet något som kallades kanslihushögern.
De som var med hette sånt som Kjell-Olof Feldt, Erik Åsbrink och Klas Eklund. De var sossar men gillade marknadslösningar, valfrihet, avregleringar och låg inflation. Högergrejer helt enkelt.
Det mest omtalade som kanslihushögern utförde var den så kallade novemberrevolutionen 1985. Det var då finansmarknaderna avreglerades och bankernas utlåning exploderade.” Vad den avregleringen bland annat ledde till kan man dagligen se på TV 3 i programmet Lyxfällan.
Låt mig saxa några fler rader ur Johan Anderbergs artikel:
”Faktum är att Socialdemokraternas politik – i vissa fall med kirurgisk precision – till och med bidragit till att förstärka inkomstklyftorna.
Ta bara ränteavdraget: regeringen har varit paniskt rädd för att röra denna subvention som gör bostadslån 30 procent billigare, men har däremot godkänt Finansinspektionens skuldkvoter … Därmed är det bara de rikaste hushållen som får tillgång till subventionen, som enligt Konjunkturinstitutet kommer att kosta 65 miljarder kronor om året om 10 år.
Det finns många sådana här exempel. Och ju tråkigare en teknikalitet är att förklara, desto större sannolikhet är det att den gynnar de mest välbeställda.
Den mest slående förändringen de senaste fyra åren är de höjda fastighetsavgifterna runtom i landet. De har inte varit så omtalade, men faktum är att inkomsterna från fastighetsavgiften i dag är högre än vad fastighetsskatten var när den slopades. Skillnaden är att det förut var de mest exklusiva husen, oftast i förorterna runt Stockholm, som betalade de högsta skatterna. Nu är det småhusägare över hela Sverige som betalar maxbeloppet: 7 687 kronor om året, oavsett om de har en mexitegelvilla i Vännäs eller en patricievilla i Danderyd.” Jag rekommenderar fortsatt läsning här, länk som ovan.
Många ur det så kallade LO-kollektivet har sedan länge hellre röstat på något av de borgerliga partierna och tack vare dessa politiskt omedvetna väljare fick vi åtta år av Alliansregering. Och ska man säga något gott om den röd-gröna regeringen under dess mandatperiod, så är det att den har verkat i efterdyningarna av Alliansens arbetarfientliga politik som endast gynnat de rikaste i landet. Att vända en sådan skuta är inte lätt i motvind. Och måste ju tilläggas att regeringen har varit alldeles för svag eftersom den inte fick tillräckligt med röster för att kunna driva igenom sin politik. Men hade det gjort så stor skillnad om den hade varit starkare?
Allt fler ur LO-kollektivet går sedan de senaste åren över till SD, vilket ju är etter värre. Det finns bara ett riksdagsparti som faktiskt försöker stå upp för vanligt folk och pensionärer och det är Vänsterpartiet, även om man hade kunnat önska att V hade varit än mer uttalat vänsterbetonat, och mycket starkare. Men det är det enda vi har. Därför vädjar jag till alla som har en normal löneinkomst eller sämre än så, samt alla pensionärer; rösta på V!