Du löneknegare


Här har du kvinnan

 

som borgarklassen helst vill glömma

Hon föddes i en förmögen familj 1858 och växte upp med en barnflicka och guvernant. Det var ju andra tider då, för såväl rika som fattiga.

Föräldrarna lät henne springa vind för våg i Kafveltorp, ett litet brukssamhälle i Bergslagen. ”I kök och drängstuga, på logar och i stall var jag hemma”, skrev hon.

När hon var 14 år blev hon förälskad i en ung arbetare. Huga, huga! Sådant gick ju inte ann för en överklassflicka, så hon skickades till Stockholm och blev bekant med många frisinnade och moderna människor. Det betydde mycket för hennes utveckling.

Kata Dalström 2.jpg

”I december 1894 blir hon medlem i socialdemokratiska kvinnoförbundet och därmed i partiet.

Det var en skandal i släkten!

Själv skrev hon: ‘Med ens brände jag mina skepp och stod oåterkalleligen bland samhällsomstörtarna, jag visste att jag nu var Varg i Veum inom mitt eget hem trots att jag älskade min man men starkare än alla hänsyn drev mig lusten att kämpa med i deras led. Glömma sig själv för idéerna Hur oändligt härligt!”

Redan efter ett par dagar blev hon ombedd att hålla ett föredrag om kvinnlig rösträtt. Hon framhöll det orättfärdiga i att kvinnan i mångt och mycket var underordnad mannen och enligt protokollet avslutades mötet med ett ”leve för den sociala rörelsen och det sociala partiet’.”

I början av 1900-talet står hon mer till vänster än Socialdemokraterna med Hjalmar Branting i spetsen kan acceptera.

Kata ställer krav på avrustning, republik och första kammarens avskaffande. Därmed ses hon som en belastning för Socialdemokratiska arbetarpartiet, som hon kallar tevattensocialism.

Vid kongressen 1905 väljs hon inte om till partistyrelsen. Hon blir inte ens nominerad.

Läs mera här.

Ett tidigare inlägg om Kata Dalström kan du läsa här. Där finns en länk till ”1-0 till borgarklassen i halvlek!

Kata Dalström.jpg

Rekommenderas!

”Jag ber dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster …”


Det går dåligt för S

 

och det beror på att de sviker sin väljarkår

Av historisk tradition är det ju de vanliga lönearbetarna i låga och upp till normala genomsnittliga inkomstlägen som har varit målgruppen för S och dess främsta sympatisörer. Men under ett helt sekel har nu S bit för bit svikit sina väljare. ”Redan Kata Dalström varnade ju Hjalmar Branting för att gå åt höger: ‘…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…’ skrev jag i ett inlägg 20 maj i år.

Och på den vägen är det.

S högerkurs.jpg

Johan Anderberg skriver i EXPRESSSEN:

”Det fanns på 1980-talet något som kallades kanslihushögern.

De som var med hette sånt som Kjell-Olof Feldt, Erik Åsbrink och Klas Eklund. De var sossar men gillade marknadslösningar, valfrihet, avregleringar och låg inflation. Högergrejer helt enkelt.

Det mest omtalade som kanslihushögern utförde var den så kallade novemberrevolutionen 1985. Det var då finansmarknaderna avreglerades och bankernas utlåning exploderade.” Vad den avregleringen bland annat ledde till kan man dagligen se på TV 3 i programmet Lyxfällan.

Låt mig saxa några fler rader ur Johan Anderbergs artikel:

”Faktum är att Socialdemokraternas politik – i vissa fall med kirurgisk precision – till och med bidragit till att förstärka inkomstklyftorna. 

Ta bara ränteavdraget: regeringen har varit paniskt rädd för att röra denna subvention som gör bostadslån 30 procent billigare, men har däremot godkänt Finansinspektionens skuldkvoter … Därmed är det bara de rikaste hushållen som får tillgång till subventionen, som enligt Konjunkturinstitutet kommer att kosta 65 miljarder kronor om året om 10 år.

Det finns många sådana här exempel. Och ju tråkigare en teknikalitet är att förklara, desto större sannolikhet är det att den gynnar de mest välbeställda. 

Den mest slående förändringen de senaste fyra åren är de höjda fastighetsavgifterna runtom i landet. De har inte varit så omtalade, men faktum är att  inkomsterna från fastighetsavgiften i dag är högre än vad fastighetsskatten var när den slopades. Skillnaden är att det förut var de mest exklusiva husen, oftast i förorterna runt Stockholm, som betalade de högsta skatterna. Nu är det småhusägare över hela Sverige som betalar maxbeloppet: 7 687 kronor om året, oavsett om de har en mexitegelvilla i Vännäs eller en patricievilla i Danderyd.” Jag rekommenderar fortsatt läsning här, länk som ovan.

Många ur det så kallade LO-kollektivet har sedan länge hellre röstat på något av de borgerliga partierna och tack vare dessa politiskt omedvetna väljare fick vi åtta år av Alliansregering. Och ska man säga något gott om den röd-gröna regeringen under dess mandatperiod, så är det att den har verkat i efterdyningarna av Alliansens arbetarfientliga politik som endast gynnat de rikaste i landet. Att vända en sådan skuta är inte lätt i motvind. Och måste ju tilläggas att regeringen har varit alldeles för svag eftersom den inte fick tillräckligt med röster för att kunna driva igenom sin politik. Men hade det gjort så stor skillnad om den hade varit starkare?

Allt fler ur LO-kollektivet går sedan de senaste åren över till SD, vilket ju är etter värre. Det finns bara ett riksdagsparti som faktiskt försöker stå upp för vanligt folk och pensionärer och det är Vänsterpartiet, även om man hade kunnat önska att V hade varit än mer uttalat vänsterbetonat, och mycket starkare. Men det är det enda vi har. Därför vädjar jag till alla som har en normal löneinkomst eller sämre än så, samt alla pensionärer; rösta på V!

Kata Dalström.jpg

 

 

1-0 till borgarklassen i halvlek!


När S glömt arbetarpolitiken

 

och öppnar ideologiska konserver ur den blåbruna garderoben går det utför 

Rent historiskt klev Socialdemokraterna av från den röda vägen redan för hundra år sedan. Men ända fram till åttiotalet kunde de ändå framstå som ett parti för arbetarklassen. Detta på grund av att arbetarklassen har blivit allt mindre klassmedveten. De en gång så framgångsrika bildningsförbunden sysslar nu med knypplingskurser istället för ideologisk skolning.

När partiet nu helt öppet har anammat nyliberalismen och till viss del även Sverigedemokraternas arbetarklassfientliga ideologi i ett försök att vinna röster från högern ser ju folk inte någon skillnad och det stärker bara högerkrafterna. Det är att göra sig själv en björntjänst. En totalt fallerande politik som istället för att stärka partiet leder till att det tappar sympatisörer, och röster.

S högerpolitik.jpg

Bilden ovan talar sitt tydliga språk. Först stred S för pensionerna och sen lät de sitt eget pensionssystem gå i graven. Nu är pensionerna rent usla. Och de borgerliga fick som de ville.

Redan Kata Dalström varnade ju Hjalmar Branting för att gå åt höger: ”…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…”

Kata Dalström.jpgSenast jag publicerade bilden ovan var här. Den är också publicerad här.

Som ett rö för vinden

Utan klassmedvetenhet är arbetarklassen lättpåverkad. Och klassmedvetenheten har bara sjunkit och sjunkit under många decennier. Redan för femtio år sedan var den så låg att arbetarklassen böjde sig som rö i vinden.

1968 var folk i uppror. Man protesterade mot hela det gamla borgerliga och auktoritära kapitalistiska klassamhället. Studenterna gick i bräschen men arbetarklassen stödde dem. Särskilt hett gick det till i Frankrike. Borgarklassen skälvde! Skulle folket ta makten ifrån dem? Stod revolutionen på tröskeln till deras heliga och privilegierade borg? Jo, det såg lovande ut för folken i inte bara Frankrike och Europa. Men  särskilt i Frankrike. Ett nytt samhällssystem styrt av folket och inte av en liten maktfullkomlig penningstinn kapitalistisk elit såg sin gryning som en uppnåbar hägring i en nära framtid.

Men då talade de Gaulle till folket! I endast fem minuter och behövde han vädja till ”den tysta majoriteten” om lugn och ordning.  Han avslutade med orden: ”Vive la République! Vive la France!”. Han hann knappt tala färdigt innan arbetarklassen i miljoner vällde ut på gatorna och visade honom sitt stöd. Så lätt påverkas en omedveten arbetarklass. Ett rö för vinden! 30 maj, 1968.

Idag lyssnar arbetarklassen hellre på Åkesson och Kristersson än på Löfven eftersom den sistnämnde säger samma sak utan trovärdighet. Folket böjer sig som ett rö för högervinden. Utan ideologisk skolning kan arbetarklassen inget annat göra.

Vadå arbetarklass?

Vadå arbetarklass? Jag är ju butiksbiträde! Vadå arbetarklass? Jag är ju lärare! Vadå arbetarklass? Jag är ju polis! Vadå arbetarklass? Jag är ju läkare! Vadå arbetarklass? Jag är ju administratör! Vadå arbetarklass? Jag är ju personalassistent! Vadå arbetarklass? Jag är ju ordningsvakt! Vadå arbetarklass? Jag är ju IT-tekniker! Vadå arbetarklass? Jag är ju …

Vadå arbetarklass? Jag är ju ingen som står med en spade i handen!

Men vi alla arbetar för en lön och under arbetsförhållanden vars storlek och kvalité vi alltid måste förhandla om utan att någonsin komma i närheten av den rikedom och lyx som de vältrar sig i, de som vi arbetar för. Deras ekonomiska och politiska makt de har kan vi bara utmana genom att sluta oss samman i kamp, i politiskt och ideologiskt medveten klasskamp!

Rekommenderas!

Inte ens Jonas Sjöstedt förmår att få arbetarklassen att inse sitt eget bästa. Det ideologiska innehållet i marxismen har ju partiet offrat på borgarklassens altare. Kvar står en arbetarklass helt utan vägledning, mål och politiskt medvetande. 1-0 till borgarklassen i halvlek!

 

Läs- & tänkvärt


Politism

 

tar ofta upp sådant som faktiskt angår oss

Till exempel att ett fåtal äger allt i vårt land. I detta inlägg (länk nedan) skriver man: ”Sverige pekas ofta ut som ett trendkänsligt land. Vi är snabba med nytt mode, vi tar snabbt till oss nya matkulturer och vi har lika snabbt kopierat en marknadsliberal logik där våra politiker antingen lurats att tro på marknadens underverk, eller medvetet fört en politik som de vet kommer skada landet i längden.”

Förtydligande: ”våra politiker antingen lurats”, alltså antagligen sossarna. Fast jag är inte så säker på det. Redan Kata Dalström varnade ju Hjalmar Branting för att gå åt höger: ”…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…”

Kata Dalström.jpg

(Bilden tidigare publicerad här)

Och: ”eller medvetet”, och där har vi ju alla partierna inom Alliansen, men även det mest högerinriktade partiet av alla, Sverigedemokraterna.

Faktum är att kapitalismen hotar demokratin. 

Fast nu ljög jag. Jag syftade på det borgarklassen menar med ”demokrati”. Alltså att det står oss fritt att rösta på olika partier. Det är inte det kapitalismen hotar, bara att våra partier kommer att få allt mindre att besluta över när kapitalismen köper upp allt genom att främst de borgerliga partierna lägger ut allmän egendom till försäljning.

”När allt från järnvägarna till sjukvården privatiseras får politiken mindre att säga till om, medan företagen får mer makt över hur skolorna styrs, vilken vård vi får och hur dyrt det blir när järnvägen ska byggas ut eller underhållas.” skriver man på POLITISM.

Kapitalism vs demokrati.jpg

Demokrati i verklig betydelse 1

Ordet ”demokrati” är grekiska. Det kan härledes ur ”Demos” och ”kratos”. Alltså ”folk” och ”härska”.

Folket består ju av olika klasser.

Vanligt folk utgör ju det övervägande antalet, så som antagligen du som läser detta och jag själv. Vi som utgör den så kallade arbetarklassen. Vi som knegar för lön, vi som saknar ett jobb fast vi vill ha det, vi som är utslagna på grund av sjukdom eller missbruk och vi som är pensionärer. Kort sagt alla vi som inte försörjer oss på egna företag, kapital, aktieutdelningar och andras arbetsinsatser, eller vinsten på vår daglig konsumtion.

En minoritet är de som äger det mesta i vårt land, är besuttna och kallas kapitalister eftersom de både äger och lever på kapital istället för att sälja sin arbetskraft och tid på den öppna arbetsmarknaden, som vi andra måste göra.

Det är dessa människor som besitter den ekonomiska makten och med den har de även en politisk makt som arbetarklassen bara kan matcha genom att kollektivt ställa motkrav. Det är det som kallas ”klasskamp”, vilket borgarklassen många gånger säger inte längre existerar. Och det är ju så de nästan har rätt, för den har Socialdemokratin gjort sitt bästa för att begrava. Och just det varnade ju Kata Dalström Hjalmar Branting för: ”…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…”

Demokrati i verklig betydelse 2

Om man ska kunna tala om verklig demokrati måste man avse ett styrelseskick där folkflertalet bestämmer. Det kan ske på olika sätt, men det främjas faktiskt inte av att vi har en massa olika partier. Tvärt om!

I Kuba, ett land som alltid beskrivs som en diktatur, där har man antagligen världens allra bästa demokrati. Hur det funkar kan du läsa här.

Allting i Kuba är, eller har i vart fall varit, organiserat i olika kollektiv och liknande. Det är där besluten har fattats om hur allt ska drivas och vilka som ska nomineras till högre poster. Kapitalisternas makt är diminutiv, men tyvärr växande, som en eftergift för all världens kapitalister med USA som den främsta uppbackaren.  Men än så länge är det är folket som bestämmer, tack vare att det bara finns ett enda parti! Fler behövs ju inte för att ”Demos” och ”kratos” ska kunna existera!

Jag har skissat ett sådant samhälle med absolut demokrati. Läs här!

Borgarklassens kapitalistiska så kallade ”demokrati” är fåtalets välde och alltså inget annat än en diktatur, trots att vi har flera partier att rösta på, eller faktiskt just därför! Men med intensiv propaganda har de fått flertalet i Sverige och stora delar av världen att tro att de lever i en demokrati bara för att de har chansen att rösta på partier som sällan står på folkflertalets sida.

Borgarklassens definition av ”demokrati” är ju alldeles sann ifall man definierar ”demokrati” så som den härskande  borgarklassen definierar det. Verklig demokrati definierar dock samma borgarklass däremot som ”diktatur” eftersom de då inte kan sko sig på andra. Hela deras existens faller samman i en verklig demokrati!


Mer+pil.jpg om kapitalism och …

Om VD:n strejkade

När kapitalisterna har monopol

Vem vill köpa det den själv kan odla?

Systemet lockar fram sämsta sidan

Socialism

”Om en folklig revolution krävde att alla kapitalister skulle halshuggas, då skulle det säkert dyka upp en kapitalist som ville sälja yxorna!” Det kan du läsa här!

En av de största

Castros verk lever vidare genom den nyvalde Miguel Díaz-Canel.

Cyklisternas cyklist


Talesätt

 

Nu är du allt ute och cyklar

Om han inte visste vad han gjorde så skulle Peder Englund, avdelningschef vid Centrum för kunskap och säkerhet i Borås kommun, vara stadens allra framgångsrikaste cyklist. Ja, kanske hela Sveriges cyklisters cyklist.

Men jag tror att han vet precis vad han gör. Han vill med lögner stoppa yttrandefriheten när den kommer från ett håll han ogillar rent politiskt. Han har helt enkelt nekat Borås Kommunistiska Parti att hyra kommunala lokaler i Borås med motiveringen att partiet är ”våldsbejakande extremistiskt”. Det är censur, en beprövad härskarklassens metod, ej okänd av nazisterna!

Censur i Borås.jpg

På Devote (se länk under bilden nedan!) läser jag: ”Det är så man häpnar! När har en medlem av Kommunistiska Partiet gjort sig skyldig till en våldshandling överhuvudtaget? Jag bara undrar. Mig veterligen har det inte hänt. Ändå går partiet under denna benämning.” 

Jag kan bara hålla med.

Jag vet ju att Kommunistiska partiet tar starkt avstånd från våldsbejakande extremism. I partiet är man ända sedan 1800-talets anarkistiska terrormetoder väl medveten om att sådant är kontraproduktivt, en sak som även anarkisterna till slut insåg. Och att blanda ihop den kommunistiska ideologin med anarkismen är djupt okunnigt. Och att blanda ihop dagens kommunistiska strategi med en av anarkisterna sedan 1800-talet övergiven strategi är än mera okunnigt.

Men det ska nog mera ses som medvetet illvilligt och motiveras av Peder Englund på följande sätt i Borås Tidning: ”Extrema grupper använder olika metoder. Nordiska motståndsrörelsen använder hot och våld, kommunisterna bedriver erfarenhetsmässigt mer subversiv verksamhet. De vill splittra fackföreningar och underblåsa konflikter för att skapa splittring i arbetarorganisationer. Det blir inte bra ur ett demokratiskt perspektiv.”

Censur i Borås 2.jpg

(Devote-länk)

Att över huvud nämna NMR i samma andetag som KP är djupt stötande, men det intressanta är att Peder Englund inte har annat att klandra kommunisterna för (enligt BT:s artikel) än att de vill splittra den revisionistiska socialdemokratiskt styrda arbetarrörelsen, vars idé bygger på klassamarbete. Det har ingenting med våldsbejakande extremism att göra att man ifrågasätter en sådan ideologi! Det gjordes redan för hundra år sedan. Kata Dalström var en av dem. Hon varnade Hjalmar Branting med följande ord i ett brev till honom:

Jag ber dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster och gör inga försök att drifva åt höger.” (med den tidens stavning).

Kata Dalström.jpg

”Från sekelskiftet 1900 fram till sin död 1923 var Kata Dalström en av den svenska arbetarrörelsens mest kända och efterfrågade agitatorer, dvs resetalare. På uppdrag av SAP, den socialdemokratiska kvinnorörelsen, ungdomsrörelsen eller något fackförbund reste hon land och rike runt för att övertyga människor om vikten av allmän och lika rösträtt och vikten av facklig och politisk organisering. Berättelserna om hennes öden och äventyr spreds vida omkring och lever på sina håll kvar än idag.” / Wikipedia

Att gå i Kata Dalströms fotspår så här hundra år senare betyder att man inte får hyra lokaler av Borås stad. Borgarklassens ideal lever vidare! Arbetarklassen ska hållas tillbaka och Socialdemokratin ställer helhjärtat upp i enlighet med den ideologi Kata inte kunde fördra och som Kommunistiska partiet än i dag vänder sig emot.

Klass mot klass.jpg

Och Peder Englund har valt sida!

Med censur mot arbetarklassens mest kompromisslösa röst begår han ett brott mot vår grundlagsskyddade yttrandefrihet och väljer såldes sida i det samhälle där klass faktiskt står mot klass!

”Att en tjänsteman i Borås hittar på egna definitioner av vad våldsbejakande är och inskränker mötesfriheten är väldigt märkligt, säger Robert Mathiasson, ordförande i Kommunistiska Partiet, efter att partiets lokalavdelning nekats hyra lokal av Borås Stad.” Läs mer!

”Borås Stad vill förbjuda Kommunistiska Partiet från att hyra kommunens lokaler. Enligt kommunens egens utredning är partiet att anse som våldsbejakande extremister.” Läs mer!


Bonuslänkar.jpg  När Ylva Johansson i onsdags kom till Husby för att prata arbetsmarknad möttes hon av protester mot planerna på en inskränkning av konflikträtten.

Protestmöte när Ylva Johansson kommer till Husby – ”Försvara strejkrätten!”

Rör inte strejkrätten!

Ylva Johansson vill inskränka strejkrätten – får stöd av IF Metall Hamnarbetarförbundet: ”Öppnar för avtalsshopping och en mer medgörlig facklig motpart”

Och mer om borgarklassens censur: ”Folk har blivit rädda”

 

 

Dagens pensionssystem är ohållbart


Vid 63 års ålder

 

får en kommunalanställd 50 procent av slutlönen i pension

Det skriver Tobias Baudin och Lenita Granlund i en debattartikel i AFTONBLADET.

Lo och Kommunal står ju Socialdemokraterna nära, för att nu begå ett understatement. Så deras kritik ska ju tas med ett visst mått av en nypa salt för att de trots kritiken i debattinlägget ändå står bakom den nya pensionsöverenskommelsen. Jag menar att de dels vill framstå som att de ställer upp för sina medlemmars intressen, men ändå i grunden ordnar in sig i Socialdemokraternas och de andra borgerliga* partiernas arbetarfientliga pensionspolitik.

Hur kan de påstå: ”En medlem i Kommunal som jobbat heltid och gick i pension vid 63 års ålder år 2012 får 50 procent av slutlönen i pension – alltså hälften av sin tidigare inkomst.”

Det är visserligen sant, som de säger att ”Det går inte att leva på”. Men jag kan inte tro att pensionen är så hög som 50% av slutlönen för en lågbetald kommunalare. Det är en lögn. Och den framförs i avsikt att få Kommunals medlemmar att tro att de får mer än de faktiskt får. Tror Tobias Baudin och Lenita Granlund att medlemmarna inte kan se i sina egna pensionskuvert vad de faktiskt får?

Så är det ju givetvis inte. För när Kommunals medlemmar ser vad de får i pension så ser de ju att de inte kan leva det livets otium som de såg fram emot och som våra föräldrar faktiskt kunde när pensionera var bättre.

Tobias Baudin och Lenita Granlund vänder sig ju inte till de redan pensionerade som vet vad de faktiskt får. De vänder sig till de som ännu inte har pensionerats och inte vet vilken skrämmande ekonomisk framtid de har att vänta sig. De vill framstå som stridbara representanter för att legitimera sin egen existens som företrädare för Kommunals medlemmar. Det är därför de går ut på debattsidan.

Men hur ser verkligheten ut, egentligen? För pensionärerna, alltså. Hur mycket får man egentligen?

Efter 44 år och med en högre utbildning än Kommunals medlemmar, alltså en akademisk utbildning, får jag ut drygt 12.000 kronor per månad efter skatt. Därutöver får jag förvisso tjänstepension, men i det här sammanhanget ska den inte räknas eftersom alla faktiskt inte har en sådan.

När jag jobbade fick jag ut 28.000 kronor när skatten var dragen. Alltså får jag ut mindre än 50% av slutlönen! Det måste givetvis även gälla den kommunalarbetaren som Tobias Baudin och Lenita Granlund nämner i debattartikeln. Så varför ljuger de?

Pension - Kommunal.jpg

Den frågan har jag redan besvarat ovan.


 I och med att Socialdemokraterna alltid har sagt nej till en arbetarrevolution, med syfte att arbetarklassen ska ta över makten från borgarklassen, så sällar sig partiet till de borgerliga. Och i och med att de har profilerat sig som ett arbetarparti så är de i grund och botten inget annat än ett klassförrädarparti. Synd bara att så få förstår det! Vad våra sossepolitiker borde tänka på är följande rader ur ett brev från Kata Dalström till Hjalmar Branting: ”… jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – gör inga försök ens att drifva åt höger …”. Men så gjorde han och alla därefter!

Men till partiets försvar må dock sägas att det är bättre att rösta på S än på Alliansen om man knegar för låg lön.Och än bättre att rösta på V, trots att partiet har övergett sitt en gång så stolta kommunistiska ideal.


Mer+pil.jpg om pensioner:

Pension – en svältens tillvaro

PRO och storsvindlarna

SvD vs PRO pensionären

PRO erbjuder

PRO-ordförande har ordet

AB skriver, men PRO:s tidning tiger

Enkätundersökning om PRO:s tidning

Pensionssystemet en vinstmaskin

Lägre pension

50.000 kr / mån i pension

”Skvitt, du har ju skrivit om pension”

Pension i bilder

LO larmar om usla pensioner

Vad ska pensionärerna göra med alla sina pengar?

Vad ska pensionärerna göra med alla sina pengar?

Pensionsnytt

Skvitt synar pension, Pensionsmyndigheten, mm

Pension en skållhet överraskning

Fattigpension­ärer ökar kraftigt

Den skandalösa pensionen

S och pensionerna

Pensionärer bjuds på hamburgare + fler korta påsknyheter

Pensionärerna

Sverige: äldre svälter

PRO-ordförande har ordet

Svält förnöjd!

Det är ju söndag

Ännu inget svar

Tala är silver …

Fler äldre, färre äldreboenden

Enkätundersökning om PRO:s tidning

Pensionspropaganda

Nu djävlar får det vara nog

Vi har råd

Jag gick ur PRO

Kyrkklockorna ringer


Två timmars ringning

 

Det blev det som varning för nazismen

Det hände när nazisterna tågade på Jönköpings gator den första maj i år och kyrkorna svarade således med en nästan två timmar lång varning genom att låta klockorna ringa mot intolerans, rasism och nazism i en manifestation för det demokratiska samhället och alla människors lika värde. Det var en fullständigt självklar solidaritetsmarkering.

Vanligt folk och fria vänstergrupper var också ute och protesterade. Men från den gamla och väl etablerade arbetarrörelsen var manifestationen långt ifrån den styrka man skulle kunnat önska sig. Om de ens var där.

Kyrkan vs arbetarrörelsen

Nazisterna försöker göra sina röster hörda över allt. Givetvis också på facebook.

Så här skriver en nazist i Svenskarnas parti på facebook den 21 oktober 21:00:

”Jag betraktar nationalismen som en del av den solidaritetskamp du beskriver. På så sätt att kampenheter bäst utgörs av enade, men suveräna folk i suveräna stater. Splittrade nationer kommer att vara polariserade genom detta med mångkultur, & därmed hållas upptagna med konflikter på det nationella planet.”

Detta får ju givetvis inte stå oemotsagt. Därför svarade jag så här:

”OK. Då förstår jag hur du tänker på det området. Du kanske till och med har rätt, ytligt sett.
Men fullt så enkelt är det ju trots allt inte.

Arbetarrörelsen är och har alltid varit en vänsterrörelse. All vänsterrörelse har ju som bekant sina rötter i arbetarklassens kamp från 1800-talet.
Dagens vänster är solidarisk med alla utifrånkommande. Dagens höger är det däremot inte.

Min konklusion blir alltså att utan högern står arbetarklassen i sin kamp enad och det är högern som splittrar och får med sig dem som inte har kampen så klart för sig på grund av ett allmänt ointresse och öra åt höger.

Så i praktiken får du kanske rätt att med etnisk blandning blir arbetarklassen splittrad. Men om ni nationalister och de som av andra skäl bara är rasister, eller av andra skäl är emot invandring, gick hem och stängde dörren om er så skulle nog arbetarklassen stå enad.

Men jag ska också ge en känga åt arbetarrörelsen som sådan. Fram till ca 50-talet hade fackföreningarna politiska bildningskurser. De är väck nu. Fram till ca 30-talet hade arbetarrörelsen också mycket kompetenta agitatorer. Kata Dalström är den mest kända av dem alla efter August Palm, som avled 1922 och Kata året efter. Alla dessa inklusive de som tog vid efter dessa är väck nu. Det finns inga efterföljare i dag och deras namn är nästan bortglömda.

Vad hände med arbetarrörelsen? Jo den infiltrerades av borgarklassen och drev åt höger och det var Hjalmar Branting som inledde den vägen. Därmed splittrades Socialdemokraterna och det svenska kommunistiska partiet bildades. Allt sedan dess har Socialdemokraterna aktivt bekämpat kommunisterna med alla medel inklusive rena lögner och under andra världskriget tog de till och med hjälp av polisen, spärrade in aktiva kommunister, förbjöd deras press och man åtalade aldrig gärningsmännen bakom branden på tidningen Norrskensflamman för mordbrand trots att fem personer dog. Istället rubricerades det som skadegörelse. Domarna blev förhållandevis milda eftersom rätten över huvud taget aldrig nämnde att några hade omkommit i lågorna.
Sveriges värsta terrordåd hade alltså det stöd rättsväsendet kunde ge, men friande domar vågade man sig inte på.

Vi får inte heller glömma att arbetarklassen är borgarklassens klassfiende. Därför har borgarklassen varit mycket aktiv i sin propaganda mot kommunistiska partiet och den kommunistiska idén. Och tyvärr kallade sig Sovjetunionen kommunistiskt, varför det var lätt att skylla olika övergrepp och annat som skedde där, eller bara påstods ske där, för kommunismens fel. Avsikten var att skrämma arbetarklassen till att ta avstånd från just de idéer den själv har skapat. Än i dag används Sovjetunionen som ett avskräckande exempel på kommunism. Och folk tror idag att det handlade om kommunism. Det är nästan helt omöjligt att få folk att fatta att det inte var så. Man kan kalla det socialism, men aldrig kommunism!
Nåväl.
Allt detta har lett till att den politiska medvetenheten sjönk och fortsätter att sjunka. Och tack vare denna låga klassmedvetenhet och det missnöje som finns inom arbetarklassen med löner, arbetsförhållanden, arbetslöshet, bostäder och bostadsområden, social trygghet och allt vad det är, så finns det ett politiskt utrymme för både Sverigedemokraterna och nazister att verka och locka till sig både anhängare och sympatisörer.

När vi dessutom fick en starkt högerorienterad regeringen under Alliansen och missnöjet tilltog ökade sympatierna för dessa krafter i takt med den sociala nedrustningen.

Borgarklassen har inga invändningar mot det som skedde med arbetarklassens ideologiska förfall. Med en svag arbetarklass kan de styra mera som de vill. De har därför inte heller några invändningar mot SD eller nynazister, men i dagens politiska klimat är dessa inte riktigt rumsrena. Det är bara därför som borgarklassen ännu inte står upp och applåderar dem. I arbetarklassens namn säger jag dock; må det heller aldrig ske!

Du är kanske ärlig och vill stå på arbetarklassens sida. Men det blir fel. Om du inser det och har kurage så hoppar du av och jag ska ge dig allt beröm du då förtjänar!”

Varför mobiliserar inte arbetarrörelsen? 

Svaret finns att söka i raderna ovan.

Eva Franchell

Johan Ehrenberg