Skräckscenariot


Välgjord video

 

om den totala megakatastrofen

Den lär komma, fråga är bara när; asteroiden från rymden.

Hela mänskligheten skulle kunna raderas ut. Med tanke vår destruktiva behandling av planeten kanske det blir bäst så. En, så att säga, ”återställning till fabriksinställningar”!

 

Lördagsläsning


Jordbävning

 

drabbade nu den här gången östra Medelhavet 

Det tycks som att få föll offer för denna katastrof och det må vi vara glada för. Många fler jordbävningar har varit mycket mer dödliga. De tio dödligaste jordbävningarna kan du läsa om här. Som nummer ett rakas Shaanxi i Kina: 1556: 830 000 döda.

Visst är det fruktansvärt. Men samtidigt är det ju naturkrafter som människan inte kan tygla. Däremot rår människan och endast människan för krigen, vilka har skördat långt fler offer. Man räknar med nästan femtio miljoner människor bara i det sista världskriget (47.980.000). Sovjetunionen fick betala det högsta priset: 20.900.000. Ändå är det främst USA och i andra hand Storbritannien som brukar framhållas som de som krossade Hitler!

Efter denna lilla utvikning tar jag åter fokus på jordbävning.

Jordbävning.jpg

AB

San Francisco drabbades 1906 av en fruktansvärd jordbävning. Om den läste jag i en bok i min ungdom och där skrev man bland annat om en stackars man som hade fallit offer för rasmassorna under jordbävningen från ett hus. Och när jag läste det så insåg jag hur fruktansvärt det kan vara att råka ut för en jordbävning, men också för dem som blir offer för andra katastrofer och för krig och terrorattacker.

Till San Franciscostoryn:

En man hade fått rasmassor över sig och hans ben var krossade. Det brann intill honom och ingen kunde få honom loss. Elden kom honom närmare och närmare och han begrep att han skulle komma att grillas långsamt och levande! Och vem vill det? Det var ju det djävulska straff den katolska kyrkan påtvingade människor på tvivelaktiga grunder.

När mannen låg där fastkilad och såg elden komma allt närmre kom en polis förbi och mannen bad om en barmhärtighetsgärning, att skjuta honom så han slapp att lida döden i lågorna.

Polismannen gjorde vad han blev tillsagd. I pistolen hade han två skott. Men han blev så nervös att han missade med båda. Trots nära håll!

Då kom en man förbi och fick låna polisens kniv. Med den skar han halsen av mannen så han dog av kniven istället för av elden.

Mannen som skar halsen av den olycksalige mannen gick därefter till polisen och anmälde sig för mord.

”Hela stan ligger i ruiner, folk är döda och allt är kaos! Har du inget annat att säga så gå hem om du har ett hem att gå till!”, sa polisen. Av saken blev det inget rättsfall.

Sensmoral

Det kan ibland finnas skäl att rättsapparaten blundar även för grova brott.

 

 

Varje dag en katastrof


Och vid en katastrof

 

då finns inget utrymme över till det

Så är det uppenbarligen vid sjukhuset i Sundsvall. ”Läkare: Det finns ett dolt budskap – skriv ut alla som kan stå på benen!” sätter Sundsvalls tidning som rubrik. Läs artikeln.

Redan katastrof

När en katastrof inträffar finns inte resurser inom vården ens när den fungerar som den ska. Inte ens som den en gång gjorde innan alla bantningar tog vid.

Låt mig ta ett exempel från Göteborg 1980. Där finns och fanns även då tre stora sjukhus, Mölndals sjukhus, Sahlgrenska sjukhuset och Östra sjukhuset.

Larmet gick om att ett passagerarflygplan eventuellt skulle komma att nödlanda på Landvetter. Många skulle kunna komma till skada. Sjukhusen försattes i katastrofberedskap. Man gick katastrofrond på vårdavdelningarna på samtliga sjukhus. Ronderna var snabba och enbart inriktade på en sak, vilka patienter kan skickas hem. Sjuksköterskorna höll upp pärmar med aktuell status för varje patient, läste upp eller lät läkaren kika i dokumenten och sa vid nästan varenda sjukhussäng samma sak och med mindre än en minuts funderande: ”Kan skrivas ut!”, ”Kan skrivas ut!”,”Kan skrivas ut!”.

Planet landade utan problem och faran blåstes av. På sjukhusen återgick allt till det normala.

Vad kan hända i Sundsvall? En busskrock, till exempel. Det räcker. Katastrofen är där, men katastrofen finns ju redan på sjukhuset, innan denna inte alltför osannolika bussolycka inträffar.

”Den 29 juni skriver en läkare: ‘I början av sommaren slogs ett nytt dystert rekord med 46 överbeläggningar”. Läkaren skriver fortsättningsvis: ”Att skicka patienter till andra sjukhus, inom eller utom länet, är ju bara möjligt om dessa sjukhus har lediga platser. När det har varit som värst har inga platser funnits vare sig på egna sjukhus eller på sjukhus i angränsande län’.”

Var finns utrymmet för att möta vårdbehovet vid en bussolycka i Sundsvall, ”Medelpads enda stad och Norrlands tredje största?  Sundsvall-Timrå Airport ligger 20 km norr om Sundsvalls centrum. I Sundsvall möts flera järnvägar. Härifrån utgår persontågen på Ostkustbanan söderut till Stockholm, Mittbanan västerut till Trondheim och Ådalsbanan norrut till Sollefteå. Från Sundsvall utgår också Norrtågs tågtrafik mot Örnsköldsvik och Umeå som norr om Kramfors går på den nybyggda Botniabanan.” Wikipedia

Nog finns det anledning att se till att resurserna i vart fall räcker till i vardagen.

Rapport från ett katastrofområde


Var, när?

 

Är det jordbävningsdrabbade Nepal, eller från krigets Syrien?

Katastrof

En man i 70-årsåldern ligger på en bår i korridoren. En sjuksköterska rusar förbi med en spruta i handen. Hon registrerar förtvivlan i mannens ögon och skyndar vidare till nästa patient.

I rummet intill ligger en dam. Hon tryckte på larmklockan för tjugo minuter sedan. Situationen är ohållbar. Panik och tårar i ögonen hos dem. Då försöker de trösta.

Sömnproblem, hjärtklappning och magkatarr präglar personalens vardag. Känslan av att vara otillräcklig är ständigt närvarande och de hinner inte hälsa på hälften av patienterna.

En sjuksköterska fick panik och ville lämna mitt under sitt pass. Med stressen kommer också misstag. Det blir  felprioriteringar, är platsbrist och dålig arbetsmiljö. Över allt proppar av patienter som inte slussas vidare. Man har inga resurser att hinna med att hjälpa patienter ens med enkla saker och ambulanserna måste dirigeras om. Men det löser inte problemet.

Man hittar inga att anställa och klarar inte av att behålla dem man har. Flera är långtidssjukskrivna. En del tar antidepressiva för att orka jobba. Krisen är akut och så allvarlig att patientsäkerheten är hotad och sjuksköterskor flyr. Det fattas helt enkelt sjuksköterskor och två enhetschefer har slutat.

Rapport från ett katastrofområde?

Ja, man kan ju tro det. I sådana områden är hjälpbehovet större än man kan klara av i själva initialskedet. Det tar tid att skaffa fram resurser, men efter en tid brukar det lösa sig, som tur är.Vi minns ju hur det var efter tsunamin den 26 december 2004. Det tog några veckor, men sen fungerade det rätt så tillfredsställande med tanke på katastrofens omfattning.

Sverige har varit förskonat från sådana här katastrofer. Och förskonat från krig. I Sverige har vi en välfungerande sjukvård anpassad till det behov som som ständigt finns.

Eller?
Eller har jag fel?

Jo jag har fel. Sverige är inte förskonat från katastrofer. Vi är förskonade från krig och naturkatastrofer, men inte från politiska katastrofer. En sådan politisk katastrof lamslår just nu sjukvården, till exempel vid Universitetssjukhuset i Lund. Det är nämligen den situation som beskrevs ovan som gäller där efter att man har skurit ned på i stort sett allt. Det är en ny situation. Det är det nya Sverige, som allt mer liknar ett U-land. Ändå är vi ett rikt land. Men resurserna skärs ned. Det är den nyliberala politiken. Vart är vi på väg?

Och tänk om vi drabbas av naturkatastrof och krig. Jag vill inte tänka tanken!

Klarar vi inte av att tillgodose det normala behovet, hur ska vi då kunna hantera ens följderna av en tågurspårning, som ju med det bristfälliga underhållet av våra järnvägar kan inträffa vilken dag som helst?

Akuten

Läs artikeln.

Jag minns hur det var förr inom sjukvården. Då fanns det resurser och folk trivdes med sina jobb. De kunde arbeta i ett tämligen lugnt tempo så länge det inte körde ihop sig, för det kunde ju hända även på den tiden. Ja, det kunde räcka med en urosepsis som tillstötte på kvällen när bemanningen var lägre. Det blev väldigt stressigt just då om patienten skulle kunna räddas till livet. Så små var marginalerna. I dagfinns inga marginaler alls. Den patienten hade helt enkelt dött om det var i dag!

Det finns pengar att lägga på både sjukvård, omsorg och andra samhälleliga behov. Det krävs bara en politisk vilja att svänga in på ett annat spår än det nyliberala spåret: I våras delade de svenska storbankerna ut mer än 57 miljarder kronor till aktieägarna, eller i genomsnitt 67 procent av vinsten 2014.

Läs också:

I Trelleborg fortsätter folkets kamp för sjukhuset. Nästa söndag genomförs en armkroksmanifestation i protest mot nedmonteringen.

Vi såg fler och fler kolleger gå in i väggen på grund av det höga tempot och den höga arbetsbelastningen. Många slutade och de nya som kom stannade bara en kort tid då de inte pallade med tempot. Det blev svårare och svårare att rekrytera personal.

Inte bara sjukvården:En minskning med nio personal på en skola med 550 elever är mycket. Och minskningen framstår som ännu värre då elevantalet till hösten ökar med 40-50 elever.

Sverige är ett rikt land, bara vi inte ger bort våra rikedomar för ingenting.

”På 1990-talet sänkte den moderata näringsministern Per Westerberg statens anspråk på mineraler från 50 procent till 0,5 promille. För företag som bröt mineraler i Sverige skulle alltså staten få 0,5 promille av en eventuell vinst (500 kronor per miljon). Målet var att gruvnäringen skulle rädda en krisande svensk ekonomi. Samtidigt öppnades arkiven i Sveriges geologiska undersökningar upp och visades gratis för företag som var intresserade av att bryta mineraler i landet. SGU:s kunskap värderades till ungefär 5 miljarder kronor och plötsligt blev det väldigt billigt att starta gruvdrift i Sverige.” / Natursidan.se

Vinster i välfärden

Idag bedrivs en konsekvent nyliberal högerpolitik och vi alla som inte är kapitalister får betala notan på ett eller annat sätt. Eller snarare; vi alla får betala notan på många olika sätt. Och genom det blir kapitalisterna bara allt rikare och klyftan mellan rik och ickerik bara ökar. Därför behövs en radikalt annorlunda politik, en radikal politik, en vänsterpolitik.

Nyliberalt vanstyre