Anser du att jorden är rund?


Vetenskap

 

är vetenskap och inget annat

Att fråga folk om de anser att cirkeln är rund är en ganska dum fråga ifall man med den vill få vetskap om dess form. Antag att bara 40% av folket skulle anse att cirkeln är rund, skulle det då betyda att den sannolikt inte är rund?

Man kan ju ställa en massa andra frågor också om vilka vetenskapen har ett oomstritt svar. Anser du att en blomma är en växt? Klart att alla svarar ja på det, men tänk om bara några få % gjorde det. Är den då något annat? Så klart inte!

Knepigare blir det ifall man frågar om grönt är en färg. Klart vi upplever det som en färg, men det handlar bara om våglängd och vår hjärnas illusionistiska tolkning av denna våglängd. De atomer varifrån ljuset reflekteras är ju inte gröna, så gröna atomer finns ju inte. Och färg är bara en illusion!

När man ställde frågan ”Tycker du att Sverige är ett klassamhälle?” så blev svaret enligt bilden nedan. För 81% var det jakande svar fast för hela 47% med en viss tvekan. Och 13% lutade åt att det knappas var så. 2% var övertygade om att klassamhället inte finns. 4% hade ingen aning, eller kunde inte ta ställning.

Journalister o klassamhälle.jpg

”Detta är ett kvitto på en framgångsrik opinionsbildning från både den traditionella högern och från Sverigedemokraterna” (*)”. De har lyckats bryta sönder vad som kan kallas löntagargemenskapen – där man ser till gemensamma intressen som arbetarklass eller löntagare, där arbetsgivare och kapitalägare står som tydlig motpart.

I stället har de erbjudit en annan motsättning och pekat på skillnader arbetare emellan – till exempel hudfärg, ursprung och kultur.

Det passar Sverigedemokraterna perfekt, då de vill misstänkliggöra invandrare eller  svenskfödda med invandrade föräldrar. Men även den traditionellt näringslivslojala normalhögern har förstås nytta av att löntagarna splittras upp i mindre enheter som pekar ut varandra som problemet ”(**)”. I stort gör detta att förutsättningarna för att driva igenom krav på förbättringar för hela arbetarklassen minskar.” Läs mer på Politism

* Fast Skvitt vill påstå att denna hjärntvätt är långt äldre än SD:s existens.

** Ett gammalt knep; härska genom att söndra.

Reflektioner

Hur kan man säga att Sverige är ett klassamhälle ”i någon mån” (47%)? Det är som att säga att en cirkel är rund ”i någon mån”! Och svaret ”i stort sett inte” (13%) är precis lika befängt som att inte kunna ta ställning, och nästa lika korkat som att förneka detta. Det är ju inget annat än en skriande okunskap om samhället. Men när det gäller geometri har de flesta god kunskap och svaren skulle inte bli som i frågan om klassamhällets existens eller icke. Då har man en vetenskaplig grund att stå på som man fått redan i skolan till skillnad, vilket alltså inte gäller när det kommer till samhällsvetenskap.

Vad kan detta bero på?

Varför finns det sådan osäkerhet kring ifall Sverige är eller inte är ett klassamhälle? Jo, många vet inte vad ett klassamhälle faktiskt är. Så vad är det?

Handlar det om olika inkomst och förmögenhet? Alltså om socialgrupper? I så fall finns det tre klasser i Sverige, socialgrupp 1, 2 och 3, vilka ofta också kallas överklass, medelklass och underklass.

Handlar det kanske om borgarklass och arbetarklass? I så fall har vi bara två klasser!

Det intressanta är att det är borgarklassen som har infört begreppet socialgrupper, ett klassbegrepp som inte säger någonting om de olika i samhället rådande klassintressena och dess inneboende och oförenliga motsättningar. Det är ett klassbegrepp som inte ger utrymme till förklaringar på konflikter i samhället som beror på att klass står mot klass. Och det passar borgarklassen perfekt!

Möjligen kan man med socialgruppsindelningen misstänka underklassen för att vara avundsjuk på överklassen och att den helst gör en så kallad klassresa, varmed oftast menas att kraftigt öka sin inkomst, få en högre status och flytta till ett relativt attraktivt villaområde, samt byta den begagnade Volvon mot en Mercedes av senaste modell.

Den politiskt medvetne arbetaren föredrar istället ett annat klassbegrepp, nämligen arbetarklass och borgarklass, därför att det säger något helt annat än inkomst och förmögenhet. Det är ett klassbegrepp som avslöjar hur man får sin inkomst och hur man förhåller sig till produktionsmedlen. Säljer man sin arbetskraft, eller köper man den? Äger man produktionsmedel eller inte?

Ett sådant klassbegrepp avslöjar en helt annan motsättning. Den motsättning som är allas vår dagliga motsättning och realitet! Den avslöjar varför vi som säljer vår arbetskraft måste slåss för att sälja den så dyrt som möjligt och varför de som köper arbetskraften vill få den så billigt som möjligt och det är en oenighet som aldrig kan förvandlas till en enighet. Det är mellan dessa olika och oförenliga intressen som striden står, liksom om vilken som ska ha makten i samhället!

Kapitalistschack.jpg

Borgarklassen har kapitalet och produktionsmedlen, men även makten i det samhälle den skapade när feodalismen fick abdikera. Den är helt beroende av arbetarklassen. Det är därför den helst (om den kan) vill förbjuda varje form av strejk. Det är ju arbetarklassen som skapar vinsterna. Arbetarklassen producerar! Borgarklassen profiterar! Ja, man kan till och med säga att den parasiterar!

Faktum är att borgarklassen inte behövs. Det enda som behövs är produktion och den är det arbetarklassen som står för, som utför! Vad hjälper det att äga en guldgruva om ingen bryter malmen?

Tycker du att Sverige är ett klassamhälle?

Tycker du att en cirkel är rund? Spelar det någon roll vad man tycker? Är det inte verkligheten som gäller? Verklighet bestående av å ena sidan knegare, vars röst endast kan höras när de går samman, och å andra sidan profitörer, som bestämmer vad de vill i sina styrelserum och talar om för politikerna vad som ska göras och inte göras.

Vanligt folk lever i en förvrängd påstådd ”verklighet” med en uppfattning om världen och samhället som har formats av media, ägd av borgarklassen, och som nu fick svara på frågan ”Tycker du att Sverige är ett klassamhälle?”

Borgarklassens klassbegrepp döljer verkligheten, medan arbetarklassens klassbegrepp visar rent vetenskapligt på de verkliga motsättningarna i samhället och det är motsättningarna som driver samhällsutvecklingen vidare. Borgarklassen vill bli rikare genom sitt ägande, men den vill inte att samhällsutvecklingen tar motsvarande språng som sist, då feodalväldet fick ge vika för den uppåtgående borgarklassen.

Kapitalism - Strindberg.jpg

Högerpolitik och löntagare


Annat ord

 

för löntagare är arbetare och arbetarklass

Men särskilt det sistnämnda är i dag i det närmaste bannlyst. Ja, det finns till och med de som påstår att klasser inte längre finns! Konstigt!

Konstigt?

Nej, inte alls! Det är bara borgarklassen som vill radera ut klassbegreppet för det gör arbetare klassmedvetna. Det gagnar inte borgarklassen! Och därför klassas (!) alla som använder ord som”arbetarklass”, ”borgarklass” och ”klasskamp” som kommunister. Men de som mest framgångsrikt bedriver klasskamp i dag är just borgarklassen!

Idag stämmer det nog att just bara kommunster talar om klasser och klasskamp. Inga andra gör det längre. Man får dock tala om underklass, medelklass och överklass eftersom det är ord som inte avslöjar vad det verkligen handlar om, hur man förhåller sig till produktionsmedlen. Alltså om man äger dem eller måste sälja sin kroppsliga eller mentala arbetsförmåga till kapitalisterna på den öppna arbetsmarknaden.

Det är inte bara en fråga om ordval!

Man kan vara en kapitalist och ändå fattig som en kyrkråtta! Man kan vara löntagare och ändå rik som ett troll. Skillnaden är att en kapitalist äger kapital (som, väl att märka, inte är det samma som pengar!) och produktionsmedel. Det ger makt över de som de har anställt. De dikterar vilkoren. Och arbetare kan bara slåss för att försöka förbättra sina villkor. ”Arbetarklass” och ”borgarklass” är ord som signalerar klasskamp och samhällsklassernas oförenliga intressen, vilket inte ”underklass”, ”medelklass” och ”överklass” eller ord som ”socialgrupp” gör.

Det finns alltså ordval som gagnar arbetare och ordval som gagnar borgarklassens kapitalister. Och det finns politik som gagnar den ena gruppen och det finns politik som gagnar den andra gruppen. Men tyvärr, dagens arbetarklass tycks helt vilsen i politiken!

Opinion 2016.jpg

Idag slåss man inte på barrikaderna för sina rättigheter. På sin höjd är man organiserad i fackföreningar, vilka idag nöjer sig med förhandlingar och samarbete.

Idag sitter man framför TV:n och knyter näven i byxfickan över allt missnöje och kanaliserar det genom att dras till Sverigedemokrater eller andra högerpartier, vilket ju alla opinionsundersökningar kan bekräfta. Och vad ska man göra när inte ett enda parti finns kvar längre som verkligen driver arbetarklassens verkliga klassintressen? Inte ens Vänsterpartiet står längre för klasskamp värd namnet!

Mitt i eländet

Man får ju göra det bästa som går. Och då gäller det ju att i vart fall att i valen inte lägga sin röst på partier som inte gagnar andra än de besuttna och nationalsocialistiska intressen.

Björn Alvebrand skriver i ett inlägg om hur Alliansens politik fungerar – baserat på på backspegelns facit, vilket är något helt annat än vad dessa partier säger. Verkligheten är en sak som talar sitt tydliga språk. Propagandan är något helt annat!

Läs hans inlägg  här, om vad högerpolitik innebär!

Alvebrand - drivkrafter.jpg

Han avslutar inlägget med följade citatsamling:

”År 1990 var andelen fattiga i gruppen arbetslösa/sjuka stabil och på en relativt låg nivå, kring 6 procent.
Idag 2016 är samma grupp fattiga 33 procent – den kraftigaste fattigdomsökningen bland arbetslösa och sjuka skedde strax efter att den borgerliga regeringen tog över makten 2006.
(Källa: Statistiska Centralbyrån)

2003 räknades drygt 26 procent av studenterna som fattiga.
2013 är motsvarande siffra drygt 42 procent.
(Källa: Statistiska Centralbyrån)

2013 var medianinkomsten i Sverige 18 800 kronor.
Den som hade en inkomst under 11 300 i månaden hamnade därmed under fattigdomsstrecket.
Källa: Statistiska Centralbyrån)

På 20 år har den rikaste promillen i Sverige tredubblat sin andel av landets samlade inkomster.
Tillsammans har de en samlad förmögenhet på 1 120 miljarder.”

 

 

Obegripligt


Det blir det

 

när borgarklassen försöker sig på klassanalys

Nog tror jag några förstår även inom borgarklassen, lika väl som alltför många inom arbetarklassen tyvärr inte gör det.

För hundra år sedan var arbetarklassen mycket mera klassmedveten. Sedan dess har borgarklassen gjort allt den kunnat för att radera ut denna kunskap hos arbetarklassen, allt för att tryggare sitta kvar i sitt bo byggt på parasitism på arbetet.

Klassanalys

Hörnstenen i ett för vanligt folk användbart klassbegrepp är ”människors ställning i produktionen”, som Ingvar Persson skriver.

Vad det handlar om är ifall man säljer sin arbetskraft eller om man är köpare av arbetskraft. Det är däri skillnaden ligger. Det är det som avgör ifall du ska slava under andra eller diktera andras villkor i arbetslivet, i samhället och i hela livet.

Den som äger produktionsmedlen skapar sig vinster och de som bara säljer sin arbetskraft får en lön som inte motsvarar det skapade värdet. Skillnaden mellan lönens storlek och värdet på det arbetet frambringar är den vinst som kapitalisten lägger beslag på och gör denne både rik och mäktig nog att kunna diktera hela samhällets politik. Och just därför uppstår en klasskamp, en kamp mellan kapitalägare och lönearbetare.

Om vi tycker vi har det bra som vi har det med löner och sociala villkor, då har vi bara vår kamp för detta att  tacka. Och när vi ansätts med försämringar så är det bara vår bristande kamp för våra villkor vi kan skylla på. Och idag försämras villkoren på alla plan för oss lönearbetare och framför allt när vi ska njuta av vår intjänade pension märker vi att den är försnillad. Det är inte så att vi arbetade för lite för att få en dräglig pension. Det är snarare så att den har bit för bit förts över till borgarklassen med allehanda trick tack vare att vi inte bevakat vår ”skattkista” och våra klassintressen, men det har borgarna gjort med sina intressen samtidigt som de försökt att tuta i oss att klassamhället inte finns längre och att klasskampen nu är över och död. Nog för att arbetarklassens kamp har förslöats, men borgarklassens kamp är fortfarande vital.

En farlig medvetenhet

Det klassbegrepp som bygger på hur vi förhåller oss till produktionsmedlen, om vi äger dem eller inte, är ett farligt klassbegrepp. Inte farligt för lönearbetaren, men farligt för den som lever på lönearbetarnas arbete. Och därför har borgarklassen manipulerat bort detta klassbegrepp så att få idag vet vad det handlar om. Borgarklassens ”klassbegrepp” handlar om ”underklass”, ”medelklass” och ”överklass”. Men sådana ”klassbegrepp” säger absolut inget om hur människor förtjänar sina pengar och vilka motsättningar som råder i samhället. Därför passar sådana ”klassbegrepp” borgarklassen perfekt när den ska dölja frågan varför samhället ser ut som det gör och varför ett fåtal har all ekonomisk och politisk makt i samhället.

Obegripligt  klassbegrepp

”Ungarna begriper att man inte får dela på en tårta så att den största och starkaste i familjen får nio av tio tårtbitar och övriga familjemedlemmar får dela på den sista biten.

Om någon skulle försöka fördela tårtan på det viset skulle barnen omedelbart inse orättvisan och ställa till med ett jävla liv, alltså på sitt barnsliga men klarsynta sätt göra revolution.

Men ungefär så fördelas den ekonomiska tårtan i världsfamiljen. Och vi vuxna accepterar och tiger still, för vi har indoktrinerats i den kapitalistiska ekonomins religiösa doktrin att så måste det vara.” Så sant som det är sagt, Ghost!

Mervärde


Grundprincipen

Mannen på bilden

Bara lite gemenskap

Vi måste prata om klass, på riktigt

Är vi bara konsumenter?


Är det vår huvuduppgift samhället?

Nej, inte!

Men som svt2 presenterar sitt program i dag så tycks det vara svt:s syn på oss.

Visst är vi alla konsumenter, men nästan alla av oss är producenter också. Vi är människor som producerar varor och tjänster. Men inte riktigt alla av oss producerar. Inte alla!

Vi som existenser

Då tänker jag inte på dem som gärna skulle vilja deltaga i produktionen, men av olika skäl är utestängde från arbetsmarknaden. Inte alla är producenter, men jag tänker inte på dem som genom sjukdom eller funktionshinder är utestängda från arbetsmarknaden. Jag tänker inte heller på dem som har försatts i arbetslöshet och inte heller på dem som ännu är för unga. Jag tänker just nu i detta sammanhang  inte ens på dem som har gjort sitt och är förtjänta av att njuta livets otium som pensionärer, så gott det nu går med de usla pensioner som i dag betalas ut efter ett långt strävsamt liv.

Konsumenter är vi allesammans, men alla är inte producenter som genom sitt arbete skapar alla våra vädren och för sin arbetskraft till torgs på den öppna marknaden och låter kapitalägare köpa deras tid och kunnande.

Det är skillnad i roller mellan säljare och köpare. Så är det på alla marknader. Det är alltså skillnad i roller även när det gäller att sälja eller köpa arbetskraft. Säljaren vill ha så goda villkor som möjligt och det vill även köparen, men båda kan inte få sina heta drömmar uppfyllda. Det är alltid någon som drar längsta strået och någon som får det kortare. Det finns inte två strån som är långa i det här spelet. Men i svt:s värld tycks den här frågan lysa med sin frånvaro. Vi är alla konsumenter!

Konsumentsvenskarna

Men så enkelt är det inte! Köper jag en lasagne, i min egenskap av konsument, kanske jag får lasagne med hästkött, vilket innebär att producenten tjänar mera och jag blir lurad som konsument.

Vi är förvisso båda konsumenter, men vi har olika intressen på flera områden och dessa olika intressen ska vi låta styra oss i våra val,  till exempel i EU-valet. Men svt buntar ihop oss i en klump; konsumenter!

Som vanlig arbetande konsument är det viktigt att det finns fungerande regler och tillsyn så att matbedrägerierna inte kan löna sig. Men för producenten är det tvärt om en fördel om inga regler, inga kontroller och ingen tillsyn finns. Och just denna motsättning finns i alla branscher. Om man skulle förlora rätten att reklamera en vara som faller sönder så fort den är betald, då är det konsumenten som får ta smällen. Och lever konsumenten på en normal lön kan det vara en kännbar förlust. Men den som  äger företag har troligen inga problem med att garantier saknas. Han kan leva med det för han tar igen det med att själv inte ge några garantier. Han tar igen på gungorna vad han förlorar på karusellen. Det slår helt olika.

Och handen på hjärtat, vilka företag fuskar inte när det väl kommer till kritan? Se bara på våra nya miljölampor som kostar skjortan och pajar stup i kvarten, mediciner som i vissa fall inte fungerar och dessutom vållar skador! Och vem har inte titt som tätt läst om byggfusk, eller försäkringsbolag som hellre processar än står för sin del av avtalet? Vatten i skinkan och luft i glassen, är andra exempel som knappast ens har uppmärksammats av media och inte står det att läsa om vatten och luft i innehållsdeklarationerna heller.

Har jag som konsument samma intresse som en producent, som förvisso också är en konsument? Nej, självklart inte. Men svt buntar ihop oss när de presenterar sitt program. Är det månne helt förbjudet i dag att tala om klasser, att tala om arbetarklass och borgarklass? Det verkar så. Och vilka tjänar då på den saken? Några gör det ju! Och hur ser de på EU? Och några förlorar på att man låtsas som om klasser inte finns, hur ser de på EU?

Faktum är att det är farligt att låsas som om klasser inte finns. Om man till exempel bortser från att det är den lågutbildade delen av arbetarklassen som är klart överrepresenterad i vissa sammanhang, då kan man göra det till en fråga om invandrings- och flyktingpolitik, samt rasism istället för det klassproblem det faktiskt är. Det är ju just de lågutbildade som är de utsatta i samhället, hamnar i ghettobetonade usla förorter med hög kriminalitet som deras barn och ungdomar lätt dras in i.

Det är ju just de lågutbildade som hamnar i arbetslöshet och bidragsberoende. Det är just i gruppen lågutbildade som många invandrare finns. De får ta de sämst betalda jobben i den mån de har lyckan att få något och det är i förorternas problemghetton de blir bosatta. Men förvisso hamnar de i denna grupp också för att de har bristande språkkunskaper och saknar sociala kontaktnät utanför sin egen etniska grupp, samt utsätts för diskriminerade behandling, medvetet eller omedvetet.

Utan invandrare hade alla brott begåtts av svenskar, men man får inte vara svagbegåvad om man ska förstå det.

Det är farligt att inte tala om klasser därför att just de som har makten i vårt samhälle vinner på att dölja att det faktiskt finns samhällsklasser med motsatta och oförenliga intressen, så kallade klassintressen. Och att just genom att de olika klassintressena är oförenliga pågår hela tiden en klasskamp. Om man inte talar om klasser (och gör som svt och skriver om konsumenter) så talar man alltså inte heller om klassintressen och den klass som saknar makt i samhället, arbetarklassen, fokuserar såldes inte på sina egna klassintressen. Men borgarklassen gör det.

Borgarklassen är mycket välorganiserad. Den har råd med organisationer som driver de frågor som intresserar och gynnar den. Svenskt näringsliv är ett exempel på en sådan kapitalstark organisation som driver borgarklassens intressen.

Det är farligt att inte tala om klasser därför att det är just denna förnekelse av klassernas existens som skapar grogrund för rasism, främlingshat, fascism och för Sverigedemokraterna och Svenskarnas parti. Att låsas som att klasser inte finns skapar okunskap och de reaktionära krafterna kan fiska röster från politiskt okunniga människor ur arbetarklassen, som ju inte har det minsta att vinna på sådan politik. Till exempel kan många, just för att det i dag inte talas om klasser, inte skilja på vänsterns EU-motstånd och Sverigedemokraternas EU-motstånd!

Ur ett arbetarperspektiv kan inte vårt samhällssystem betraktas som en demokrati därför att det är en minoritetsklass som har makten över en majoritetsklass. Men även om vi accepterar borgarklassens demokratibegrepp, för att nu inte krångla till saker och ting och inte gå in på sådant som få i dag förstår, så hotas faktiskt denna borgerliga ”demokrati” av att klassbegreppet inte längre används. Ty just genom att dölja det faktum att det råder ett klassamhälle med oförenliga klassintressen bereder man vägen för fascismen. Och vi ser hur fascismen växer över allt runt om i Europa, även i Sverige.

Strax efter andra världskriget lovade vi varandra att nazismens illdåd aldrig fick glömmas! Men just det sker just nu! Allt fler minns bara judeutrotningen och kriget. Allt färre vet något om nazismens innersta väsen och dess drivkrafter. Knappt någon vet att det var borgarklassen som var förutsättningen för att nazismen alls uppstod. Utan klassbegrepp kan man inte identifiera de som tjänade på den nazistiska politiken.

Upprepas

Vi kan inte reduceras till konsumenter om vi vill stå emot rasism, fascism, nazism och okontrollerad kapitalism. Det är en farlig väg som svt sedan ett antal år har slagit in på, när alla program vinklar verkligheten ur borgarklassens perspektiv.

Fascismen är borgerlig