Konsekvenser för Sverige


Det hotar Kina med

 

om Amanda Lind närvarar vid kvällens prisceremoni för Gui Minhai

Kinas Sverigeambassadör Gui Congyou säger att kulturminister Amanda Lind portas från Kina om hon närvarar vid kvällens prisceremoni för Gui Minhai, enligt TT. Läs mer på SVT Nyheter.

Det är naturligtvis rent ut sagt fördjävligt. Men så är det ju så att Kina varken har demokrati eller yttrandefrihet.

Men det värsta, enligt min mening, är att man har mage att kalla landet och dess parti kommunistiskt. Omvärldens kapitalistiska länder hakar på med hull och hår. Det passar dem och borgarklassen perfekt. Man kan peka på Kina och säga ”sån är kommunismen!”

Det har ju aldrig funnits några kommunistiska länder. Bara länder som kallat sig det. Länder som slog in på den socialistiska vägen utan att komma ända fram. Snart nog tog sig de borgerliga krafterna in i de statsbärande partierna och korrumperade dem. Så någon kommunism fick vi aldrig se. Det blev ett dråpslag mot den kommunistiska idén.

Kina hotar Sverige 1.jpg

”Svenska PEN:s ordförande: ‘Obehagligt och oklart’

Publicerad 

‘Vissa människor bör inte känna sig lugna efter att ha sårat Kina’. Så säger Kinas ambassadör efter att det blev klart att Gui Minhai får Tucholskypriset av Svenska PEN. Organisationens ordförande Jesper Bengtsson utgår från att han är en av dem som pekas ut. Det är obehagligt och oklart, säger han.” Läs mer här.

”Om kulturminister Amanda Lind närvarar vid kvällens prisceremoni för Gui Minhai portas hon från Kina, säger Kinas ambassadör till TT. … Vi uppmanar svenska regeringsföreträdare att inte delta i den här prisceremonin. Om en representant för den svenska regeringen dyker upp på den här ceremonin skulle det skada vår vänskapliga relation.

Om Stefan Löfven närvarar vid ceremonin, skulle han vara välkommen till Kina? Vi har samma hållning där och samma principer, svarar ambassadören. / Aftonbladet

Tyvärr är Kina ett viktigt land för oss. Men Stefan Löfven står på sig och vägrar böja sig för hotet. Han kan ju knappast annat göra om han inte vill framstå som en marionett i Kinas våld. ”Statsminister Stefan Löfven (S) säger bestämt att den svenska regeringen ska närvara vid utdelningen av ett pris till den fängslade förläggaren Gui Minhai, och därmed ignorera Kinas hot. Kulturministern ska dela ut priset, säger han till SVT.” / SvD

 

Lär inte bli i min livstid


Tyvärr

 

men folket är ju inte så politiskt medvetet

Det där folkväldet, den absoluta demokratin, lär jag aldrig få uppleva. Och tvärt emot vad folk tror så är detta idealsamhälle det kommunistiska samhället, vilket inte har det minsta att göra med Sovjetstaten och östblocket. Inte heller har det något med Kina eller Nordkorea att göra.

När de här länderna definierade sig som kommunistiska gjorde de kommunismen som idé den allra största skada, vilket kunde utnyttjas av västvärldens borgarklass för att propagera mot kommunismen som idé.

Närmast ett idealsamhälle kommer man i Kuba, som tyvärr är utsatt för omvärldens sanktioner. Där väljs alla från folket, i bostadsområdena och på arbetsplatserna. Och därmed behövs inte flera partier för att upprätthålla demokratin. Därför kallar borgarklassen Kuba för en diktatur. Den har ju inte mycket att säga till om där, få möjligheter att sko sig på arbetarklassen. Och då är det ”diktatur”!

Läs Bara lite gemenskap! Då klarnar kanske begreppen. Mer kan du läsa på Marxistiskt arkiv.

demokrati.jpg

Folket är ju inte så politiskt medvetet. 

Och jag har knappast många år kvar. Det jag har stått upp för i hela mitt liv lär inte inträffa. Folket är ju inte så politiskt medvetet. Arbetarklassen förstår inte sitt eget bästa. Hellre lyss de till borgarklassens ideal och propaganda. Det är sorgligt.

Vad gör jag då åt denna insikt? Jo jag börjar tröttna på att försöka påverka åt rätt håll. Jag talar ju för döva öron.

Men en sak kan jag kanske ändå påverka. Faran med den muslimska invandringen.

Islam+terror&våldtäkt.jpg

Och där skiljer jag mig åt mot vänsterrörelsen som i detta fall är så naiv som det bara går. Det är att missförstå vänsterns internationalism. Arbetare i alla länder, förena eder! Det betyder inte att vi ska förena oss med islamister, som inte har den minsta förståelsen för arbetarnas klasskamp. Men det begriper inte dagens vänster. Tråkigt nog får den kunskapen sökas inom den nationalistiska ultrahögern, Sverigedemokraterna och nazisterna. Och de är ju emot demokrati och arbetarklassen.

Så vad gör jag nu?

Alltså med mina inlägg. Kanske jag hellre skriver om ickepolitik. Lite underhållande. Som till exempel att rekordet som sattes den 20 mars 1959 av en grupp sydafrikanska studenter, när de pressade in tjugofem personer i en telefonkiosk ännu inte har slagits.

Telekioskrekord.jpg

 

Numera blir jag allt mera trött


Jag menar

 

på politiken i Sverige och i världen

Allt går ju åt fel håll och det jag skriver påverkar ju inte det minsta. Kanske jag har påverkat någon enstaka, men många är det då rakt inte. Den inre drivkraften jag har att försöka åstadkomma en förändring börjar falna. Men den har funnits redan från tonåren. På den tiden fick jag skriva insändare. Bloggande var ju inte uppfunnet då.

Roligare är det att fotografera och lägga ut bilder på min fotoblogg. Här ett par exempel:

Det är soluppgång. Och jag hoppas ännu på en ny dag för socialismen, eller snarare för kommunismen i dess egentliga form. Den Karl Marx och Friedrich Engels såg fram emot och kämpade för. Men det ser dystert ut.

Lite hopp om en bättre värld ger dock den oförutsägbare Donald Trump på ett sätt. Han tycks verka för en avspänning i världen när han förhandlar med Kim Jong-Un och Vladimir Putin på ett sätt som ingen annan amerikansk president har gjort. Det bådar ju gott. Men mycket annat är mer än tveksamt. Till exempel att han anser att NATO-länderna ska satsa 4% av sina BNP på militärutgifter och hans tullpolitik. Det är en motsägelsefull president, minst sagt, men det gör ju politiken lite mera spännande nu.

Skrämmande på hemmaplan är förvisso att så få stödjer en rödgrön politik och att S har förlorat så mycket till SD. Det vittnar ju om att den politiska medvetenheten hos löntagarna i detta land är oroväckande låg. Åkesson har ju trummat in budskapet att invandrarna förstör Sverige. Och det visar ju att det är lika lätt idag att påverka folk i fascistisk riktning som det var i Tyskland på 30-talet.

Men även utan Åkesson går Sverige åt höger. Under många år har den offentliga sektorn urholkats. Idag finns det många hemlösa i vårt rika Sverige.

Dan faktum 2.jpg

Klyftorna i vårt annars så underbara Sverige börjar likna 30-talet och där före. Pensionärerna har fått se sin ekonomi försämras i årtionden samtidigt som vi får fler och fler miljonärer och miljardärer. Och segregationen bara ökar.

Och vad gäller miljön så är den utsatt för kapitalistisk rovdrift. Till exempel har jordbruket omvandlats till en ren industri där maximal kapitalavkastning är prio ett. Jorden utarmas och med hjälp av insektsgifter ska skörden öka. Resultatet är bidöd och på sikt hotas hela näringen och vår livsmedelsförsörjning. Det är en kapitalistisk kortsiktighet som kan ta död på oss.

Numera blir jag allt mera trött på politiken i Sverige och i världen!

Tur jag inte har så himla lång tid kvar!

Ni vanliga knegare som har förväntningar på många år till i detta jordeliv kan kika in på detta inlägg och det här inlägget som kanske kan ge er en annan syn på hur ett samhälle skulle kunna fungera än det som nu ställer till allt elände.

Det finns en rädsla


Tilltron till media

 

är ganska stor i Sverige, att de förmedlar objektivt

Men det gäller ju främst de stora drakarna, ja även mindre tidningar, så länge de håller sig inom ramarna för det borgerliga samhället. Och det gör ju AFTONBLADET, EXPRESSEN, DN och SvD, till exempel. Så dem kan vi ju tro på. Och givetvis SVT och fyrans nyhetssändningar.

Men kommer det till en tidning som ges ut av det kommunistiska partiet SKP, tidigare känt som KPML(r), då vaknar skepsisen. Det är synd det, för där får man oftast en helt annan bild, inte minst om just sådant som berör och angår oss vanliga medborgare. Sådant som verkligen angår oss och belyser våra egna intressen. Där lyser kändisreportage och mode med sin frånvaro, för vad har det med oss att göra ?!

5 medielögner i krigets tjänst är något som bör läsas. Inte för att det berör oss och just vår situation här hos oss i Sverige, men det visar ändå hur vi blir förda bakom ljuset av våra vanliga media som vi har sådan stor tilltro till.

Blå mediadunster.jpg

Däremot finns det annat att läsa som berör oss mera personligt i vår vardag och som våra så betrodda medier inte tar upp. Här några exempel:

Manifestationer till stöd för strejkrätten arrangerades på onsdagen i fem städer.

LO-ledningens och medlemsförbundens avtal med Svenskt Näringsliv, TCO och Saco om inskränkningar i strejkrätten.

En enad klubbstyrelse skrev ett uttalande till Fastighets förbundsstyrelse. De ifrågasätter där starkt de medlöpande förbundsstyrelserna åsidosättande av medlemmars intressen och rättigheter.

Generalstrejk borde vara svaret på attackerna mot strejkrätten. Inte kompromisser och kapitulation.

I Göteborg planeras ännu en utarmning av allmännyttans lägenhetsbestånd. Kommunala AB Framtiden och dotterbolaget Bostads AB Poseidon vill sälja hundratals lägenheter på Marconigatan i Frölunda till Skandia fastigheter. 

Sådan läsning borde väl vara viktigare för en knegare som försöker dra ihop till familjens nödtorft och även få pengarna att räcka till semestern (utan att finansiera den med sms-lån till allt från 100 till 1000 procents ränta*, eller ännu mer!), än vad Silvia hade på sig på senaste galamiddagen, viktguider, hur vi får bättre sex och analyser kring varför fotbollsmatchen gick som den gjorde. Det är ju precis vad tidning Proletären skriver om. Den är en tidning för oss! Den står för arbetarnas intressen och just därför är den ett alternativ till borgarklassens journalistik. Den står på en marxistisk grund, vilket många inbillar sig var något obskyrt. Men då är man politiskt obildad! Och det kan vi tacka borgarklassens ständigt pågående propaganda för.

Rädd för kommunism.jpg

All borgerlig propaganda har ju gjort att få faktiskt vet vad kommunism egentligen är. Det ligger ju i borgarklassens intresse, inte i vårt!

Min vän, adelsmannen – tillika yrkesmilitär, kan sin Marx. Kanske är han lite ovanlig i det sammanhanget, men han tycker att kommunismen är en vacker tanke som, men inte fungerar. Det har ju historien visat, anser han. Och det är ju nästan så jag måste ge honom rätt. Stora misstag har ju skett, men man måste också komma ihåg att kommunism tar sin tid att verkligen åstadkommas och att borgarklassen har ansatt varje sådant försök med motangrepp. Och hittills har de vunnit den kampen.

Liksom många andra, ja faktiskt nästan alla, så tror min vän att kommunism är synonymt med Sovjetunionen. Men mer fel kan man inte ha! Och faktiskt har Sovjetunionens ledare ett stort ansvar för denna missuppfattning i och med att de kallade sitt sociala experiment för kommunism. Men att förklara detta närmare kräver ett helt nytt inlägg.

Du som vill veta mera om marxism, läs här!


* Ocker

Läs- & tänkvärt


Politism

 

tar ofta upp sådant som faktiskt angår oss

Till exempel att ett fåtal äger allt i vårt land. I detta inlägg (länk nedan) skriver man: ”Sverige pekas ofta ut som ett trendkänsligt land. Vi är snabba med nytt mode, vi tar snabbt till oss nya matkulturer och vi har lika snabbt kopierat en marknadsliberal logik där våra politiker antingen lurats att tro på marknadens underverk, eller medvetet fört en politik som de vet kommer skada landet i längden.”

Förtydligande: ”våra politiker antingen lurats”, alltså antagligen sossarna. Fast jag är inte så säker på det. Redan Kata Dalström varnade ju Hjalmar Branting för att gå åt höger: ”…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…”

Kata Dalström.jpg

(Bilden tidigare publicerad här)

Och: ”eller medvetet”, och där har vi ju alla partierna inom Alliansen, men även det mest högerinriktade partiet av alla, Sverigedemokraterna.

Faktum är att kapitalismen hotar demokratin. 

Fast nu ljög jag. Jag syftade på det borgarklassen menar med ”demokrati”. Alltså att det står oss fritt att rösta på olika partier. Det är inte det kapitalismen hotar, bara att våra partier kommer att få allt mindre att besluta över när kapitalismen köper upp allt genom att främst de borgerliga partierna lägger ut allmän egendom till försäljning.

”När allt från järnvägarna till sjukvården privatiseras får politiken mindre att säga till om, medan företagen får mer makt över hur skolorna styrs, vilken vård vi får och hur dyrt det blir när järnvägen ska byggas ut eller underhållas.” skriver man på POLITISM.

Kapitalism vs demokrati.jpg

Demokrati i verklig betydelse 1

Ordet ”demokrati” är grekiska. Det kan härledes ur ”Demos” och ”kratos”. Alltså ”folk” och ”härska”.

Folket består ju av olika klasser.

Vanligt folk utgör ju det övervägande antalet, så som antagligen du som läser detta och jag själv. Vi som utgör den så kallade arbetarklassen. Vi som knegar för lön, vi som saknar ett jobb fast vi vill ha det, vi som är utslagna på grund av sjukdom eller missbruk och vi som är pensionärer. Kort sagt alla vi som inte försörjer oss på egna företag, kapital, aktieutdelningar och andras arbetsinsatser, eller vinsten på vår daglig konsumtion.

En minoritet är de som äger det mesta i vårt land, är besuttna och kallas kapitalister eftersom de både äger och lever på kapital istället för att sälja sin arbetskraft och tid på den öppna arbetsmarknaden, som vi andra måste göra.

Det är dessa människor som besitter den ekonomiska makten och med den har de även en politisk makt som arbetarklassen bara kan matcha genom att kollektivt ställa motkrav. Det är det som kallas ”klasskamp”, vilket borgarklassen många gånger säger inte längre existerar. Och det är ju så de nästan har rätt, för den har Socialdemokratin gjort sitt bästa för att begrava. Och just det varnade ju Kata Dalström Hjalmar Branting för: ”…jag ber Dig Hjalmar, sök hålla kursen åt venster – och gör inga försök ens att drifva åt höger…”

Demokrati i verklig betydelse 2

Om man ska kunna tala om verklig demokrati måste man avse ett styrelseskick där folkflertalet bestämmer. Det kan ske på olika sätt, men det främjas faktiskt inte av att vi har en massa olika partier. Tvärt om!

I Kuba, ett land som alltid beskrivs som en diktatur, där har man antagligen världens allra bästa demokrati. Hur det funkar kan du läsa här.

Allting i Kuba är, eller har i vart fall varit, organiserat i olika kollektiv och liknande. Det är där besluten har fattats om hur allt ska drivas och vilka som ska nomineras till högre poster. Kapitalisternas makt är diminutiv, men tyvärr växande, som en eftergift för all världens kapitalister med USA som den främsta uppbackaren.  Men än så länge är det är folket som bestämmer, tack vare att det bara finns ett enda parti! Fler behövs ju inte för att ”Demos” och ”kratos” ska kunna existera!

Jag har skissat ett sådant samhälle med absolut demokrati. Läs här!

Borgarklassens kapitalistiska så kallade ”demokrati” är fåtalets välde och alltså inget annat än en diktatur, trots att vi har flera partier att rösta på, eller faktiskt just därför! Men med intensiv propaganda har de fått flertalet i Sverige och stora delar av världen att tro att de lever i en demokrati bara för att de har chansen att rösta på partier som sällan står på folkflertalets sida.

Borgarklassens definition av ”demokrati” är ju alldeles sann ifall man definierar ”demokrati” så som den härskande  borgarklassen definierar det. Verklig demokrati definierar dock samma borgarklass däremot som ”diktatur” eftersom de då inte kan sko sig på andra. Hela deras existens faller samman i en verklig demokrati!


Mer+pil.jpg om kapitalism och …

Om VD:n strejkade

När kapitalisterna har monopol

Vem vill köpa det den själv kan odla?

Systemet lockar fram sämsta sidan

Socialism

”Om en folklig revolution krävde att alla kapitalister skulle halshuggas, då skulle det säkert dyka upp en kapitalist som ville sälja yxorna!” Det kan du läsa här!

En av de största

Castros verk lever vidare genom den nyvalde Miguel Díaz-Canel.

Absolut sevärt!


Fanken,

 

jag måste göra er besviken

I vart fall ni som har sett fram emot ett nytt politiskt inlägg. Men jag måste erkänna att jag börjar tappa geisten. Samhället är ju som det är. Folk likaså. Ja alltså, jag menar att jag tvivlar på att jag påverkar. Och då tröttnar jag.

Tänk så många som tillhör arbetarklassen och ändå fasar för socialism och kommunism, samhällen där de själva har makten istället för att slava under kapitalistisk utsugning. Det är dem jag skulle vilja påverka, men de glor väl hellre på sport, särskilt just nu.

Ni andra som verkligen intresserar er för politik, tillhör arbetarklassen och förstår att det är vänsterpolitik som gagnar era intressen, ni har kanske missat denna video:

Visst är den sevärd!

Det är även serien Rom – supermakten”. I avsnitt tre beskrivs hur övermakten bestialiskt mördar Tiberius Gracchus för att han tog parti för folket. De besuttna skrämdes av blotta tanken på att bli av med sin livsstil i sus och dus, precis som dagens kapitalister.

Klasskampen densamma idag.jpg

Tänk om massorna i dagens samhälle ville resa sig! Det skulle bli en blodig konfrontation. Det kan man inte hymla om. Men vilka skulle starta blodbadet? Gissa!

Inget har i grunden ändrats sedan roms dagar!

När kapitalisterna har monopol


Det här med konkurrens

 

det har ju alltid de så kallade Allianspartierna alltid vurmat för

Eller? Nej! Bara när det passar kapitalisterna. Således är det bra med konkurrens när det gäller välfärden och skolan, för då får privata företag en chans att sko sig på skattemedel.

Men när hörde du att dessa partier vill ta bort elnätsmonopolen? Jo, Maud Olofsson yrade i vart fall att man skulle relegera deras profithunger, men sen blev det inget mera med den saken. Efter en viss oroande uppmärksamhet i media och diverse protester tog hon till orda. Det blev bara snack, men ingen som helst verkstad.

Och så har det förblivit!

”Ellevio och Vattenfall är dominerande nätägare i ungefär en tredjedel av kommunerna. Där har priserna ökat med 52 procent åren 2010–2017” / AFTONBLADET

Man kan inte välja elnät med mindre än att man flyttar. Det betyder att att nätägarna har ett absolut monopol, vilket våra partier fredar. Även de annars så konkurrensvurmande allianspartierna.

”Så blir svenska kunder lurade av nätbolagen” skriver Kundkraft i sin annons. ”Kundkraft tycker att Sveriges elkonsumenter behöver gå ihop och tillsammans göra något åt saken.”

Kanske vi vanligt folk som lever under kapitalismens tärande och tyngande ok borde gå längre, enligt bil nedan.

Kamp mot kapitalism.jpg

Vi skulle behöva gå samman och skapa lite gemenskap.

”Elnätsföretagen har chockhöjt sina priser. Det avslöjade SVT i en granskning i våras. Nu har regeringen beslutat att Energimarknadsinspektionen ska granska vad prishöjningarna egentligen beror på.

Jag ställer mig frågande till att prishöjningarna skulle bero på att det blev så dyrt för elnätsföretagen att slå ihop koncessionsområdena och för att inte jag ska gissa kring det så vill vi att Energimarknadsinspektionen ska titta på det här, … Man ska också ha respekt för att det är mycket krångliga regler med hela det här koncessionsförfarandet, säger Maud Olofsson.” / SVT Nyheter

”Närings- och energiminister Maud Olofsson vaknar plötsligt till och vill utreda elnätspriserna. Frågan är om det är seriöst menat, eller bara en ny dimridå på elmarknaden – det är Energimarknadsinspektionen som ska granska elbolagen. … Maud Olofsson har konstant duckat och kommit med svävande svar. … Elbolagen har som vanligt olika mer eller mindre fantasifulla bortförklaringar till de höga priserna.” / SvD

Det var några år sedan och inget har hänt.

”Avgifterna för elnät har höjts rejält de senaste åren” / EXPRESSEN 2015 10 21

”Elnätstaxorna fortsätter att öka kraftigt. På ett år har priserna stigit med i genomsnitt sex procent. Värst är Vattenfall som i genomsnitt höjt med 15,2 procent.” / Hem&Hyra 2016 05 12

”Om en månad höjer Eon sin elnätsavgift med 10 procent.” / AFTONBLADET 2017 05 31

”Över 20 miljarder kronor i dyrare elnota väntar Sveriges elkonsumenter. Anledningen är en trippelchock.” / Di  2017 09 17

 

 

 

Allt färre vill ha Anna Kinberg Batra


Många moderater är ju rädda 

 

eftersom överklassens främsta parti befinner sig på fall

De är helt enkelt rädda för att överklassens intressen, kapitalisternas, företagarnas, börshajarnas, och aktieägarnas egoistiska, samvetslösa och miljödestruktiva livsstil, som skapar utanförskap, fattigdom, kriminalitet, klimatpåverkan och allt annat elände, inte kan stärkas och tillfredsställas.

Vi andra kan ju bara önska att hon, AKB, sitter kvar i evigheter ifall det garanterar högerkrafternas tillbakagång. Inget kan väl vara mera destruktivt och värre för oss vanliga svenska medborgare och löneslavar än när högern regerar. För de för ju över all vår gemensamt ägda egendom till hugade kapitalister som får köpa rubbet för en spottstyver utan att vi som ägare ens får insyn i affärerna och vad de sålde vår egendom för! Sådan försäljning anses ju, gud bevars, vara en företagshemlighet, som vi som de faktiska säljarna inte ska insyn i!

Företagens intressen går före våra intressen, trots att vi per definition är en del av affärsuppgörelsen! Så ser verkligheten ut i ett kapitalistiskt samhälle där borgarklassen styr och det hjälper inte ifall vi har en socialdemokratisk regering. Det skulle inte ens hjälpa ifall Vänsterpartiet hade ensam majoritet!

Det enda som skulle förändra detta faktum vore ifall vi i arbetarklassen tog makten över borgarklassen. Men det kräver ett uppror och en revolution som få är politiskt mogna för.

AKBs kris.jpg

Alla som har det minsta politiska förstånd, oavsett ifall man tjänar sina pengar på hederligt arbete eller på parasiterande arbetsfritt kapital (särskilt de sistnämnda!), vet ju att företag generar vinster oavsett vem som än äger dem. Men Moderaterna och alla andra på högerkanten säger: ”staten ska inte äga företag! Och så säljer de ut vår gemensamma egendom så snart de kan, och missunnar alla löneslavar (= vi = de flesta!) att få del av av vårt eget arbetes faktiskt skapade vinst!

Så fungerar borgarklassen och dess politiska partiföreträdare: Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, och senast in på denna arena: Sverigedemokraterna. Men även Socialdemokraterna har sin skuld genom att de redan för hundra år sedan slog in på sin klassamarbetspolitik och i morden tid har öppnat upp  för privatiseringar.

Högerkrafterna värnar om (det hoppas jag ju att ni vet) kapitalisternas (alltså borgarklassens = minoriteten i samhället) väl och ve. Oss andra, majoriteten (vi som jobbar för kapitalisterna- dagens motsvarighet till antikens slavar = arbetskraft) ser de bara som vinstmaskiner som göder deras privata börs.

Men vad är det för fel på om vi som drar samman deras vinster istället drar samman vinsten åt oss själva? Fast då krävs ju att vi blir så politiskt medvetna att vi gör uppror mot hela samhällssystemet och alltså genomför en revolution!

Lenin och sen.jpg

Nu i år är det hundra år sedan folket gjorde just det uppror folket borde göra nu igen. Men borgarklassen drev sin massiva och intensiva propaganda mot folkväldet i arbetarstaten och utmålade den som en diktatur.

Sådan propaganda är också en slags klasskamp. Men i borgarklassens propagandistiskt lögnaktiga värld finns inte klasser och inte heller klasskamp! Så länge de har makten måste de ju propagera för att klasskampen är död, trots att de själva dagligen utsätter oss andra för det!

Den ryska revolutionen övertogs tyvärr av en byråkrati som skaffade sig en icke folklig legitimitet. Det uppstod med Stalin en annan överhet än den med den gamla kapitalistklassen. Och det allra värsta slaget mot marxismens idé utdelades av folkets främsta hopp, staten för folken, dess egen historiskt sett första självstyrande land genom att kalla Sovjetunionen för ett kommunistiskt* land.


* Förklaring:

Med kommunism menas det klasslösa samhället. De uppstår inte omedelbart efter en arbetarrevolution. Kvar under lång tid finns borgarklassens individer som kämpar för att återta makten. Kvar finns de borgerliga värderingarna.

En revolution skapar det socialistiska samhället där borgarklassens samhällsvärderingar finns kvar. Först när allt sådant har dött bort kan ett klasslöst samhälle existera, det kommunistiska. Dit har inget land ännu nått.

Nu är det måndag igen


Ny arbetsvecka

 

och för en del kanske den första efter semestern

Men de flesta har nog varit igång en vecka redan och börjar falla in i trallen. Hjärnan börjar bli alert igen och fokuserad på allvaret och den grå lunken. Och somliga älskar sitt jobb och är glada att vara tillbaka till det.

Personligen hade jag aldrig något problem med att knega, men jag saknar inte jobbet en sekund för det, nu som pensionär. Var sak har ju sin tid och världens bästa jobb hade jag och det enda jag saknar av det är ju inkomstnivån. Man går ju ned rejält i inkomst som pensionär numera när vi påtvingades det nya pensionssystemet.

Fan ta de partier som skrotade ATP-systemet!

Att vara skärpt och smart på jobbet kan vara en IQ-fråga. Så vilka har och har haft den högsta IQ:n? Jo det skriver Illustrerad Vetenskap om.

Högsta IQ.jpg

”Eftersom IQ-skalan först introducerades för runt 100 år sedan, har ingen av historiens största genier någonsin gjort ett intelligenstest, men forskare har ändå försökt uppskatta den genom att jämföra geniernas prestationer med andra personer från deras samtid.”

”Amerikanen William James Sidis är kanske den smartaste människan någonsin. Trots flera försök att uppskatta den har hans IQ aldrig fastställts, men den beräknas ligga någonstans mellan 250 och 300.” Länk som ovan.

Sådana där höga värden ligger ju inte jag på. Det är jag alldeles för intelligent för att begripa och megaloman är jag absolut inte. Storhetsvansinne saknar jag också!

Men en sak har jag tillräcklig IQ för att begripa och det är att varenda en av er som nu i dag går till era jobb, oavsett om det älskas eller hatas, är att lönen inte svarar mot prestationen och det skapade värdet som var och en av er åstadkommer varje arbetsdag.

Vart går då det extra värdet som ni alla skapar? Jo, det tillfaller dem som har er som anställda, företagarna. Det är det som ger dem vinst. Och skapar ni inte deras vinst så är det adjöss och god bye, alltså avsked! För sådan är ju kapitalismen! Den har ingen moral och den tar aldrig minsta mänskliga hänsyn. Den kan aldrig göra det, för varje företag är konkurrensutsatt och måste tänka på den egna vinstmaximeringen för att stå sig i konkurrensen!

Men tänk om alla som jobbar för lön själva ägde företagen. Då vore det socialism, ja kanske rent av kommunism. Sann sådan! Och all vinst kunde varenda en som skapar samhällets värden bli delaktiga i! Då rådde en absolut gemenskap. Det är faktiskt det som ordet ”kommunism” betyder – gemenskap!

 

 

 

Systemet lockar fram sämsta sidan


Kapitalism

 

är ett ständigt jagande efter mesta möjliga vinsten

Moralen är låg och du betalar priset. Det är ju oförenliga intressen. Borgarklassens intressen står i opposition med dina egna intressen. Motsatta intressen, med andra ord.

Låt mig ta bara ett exempel som AFTONBLADET nu skrev om.

Kapitalism omoral

Varför bluffar de? Jo, för att tjäna pengar så klart!

Men tänk om samhället ägde allt istället. Varför skulle det bluffas då? Skulle vi bluffa oss själva?

Fast då kallas ju det för kommunism! Ja, är det nåt fel med det?

”Jo, men vi såg ju hur det var i Sovjet och alla andra öststater!”

”Jovisst! Men bara för att det gick fel där är det ju inte fel på tanken för det! Det gäller bara att försöka igen och analysera varför det då gick fel och inte göra om misstagen!”, sa Skvitt


Mer+pil.jpg om ideologi

Förkovra dig ideologiskt genom att botanisera här.

Och varför inte läsa Marx Kapitalet? Alla tror ju att han skrev om ett utopia. Men han skrev inte om det. Därför bör du läsa honom så du vet vd han faktiskt skev om!

Lättfattligt


Med tanke på

 

att högerpartier lockar vanliga arbetare

För så är det ju. Om man bara räknar dem som faktiskt tjänar på högerpolitik så hade knappast något högerparti klarat 4%-spärren. Alltså måste många förlorare i okunskap rösta på dem. Och okunskapen handlar om att de inte vet vad socialism egentligen är.

Tyvärr är det väl också så att dessa personer är så totalt ointresserade av politik att de aldrig skulle läsa det här.

Men jag ger inte upp hoppet. Kanske någon ändå tittar in och då rekommenderar jag ”Bara lite gemenskap”, som på det mest lättbegripliga sätt visar vad socialism är, utan en massa teoretiserande.

Socialism - Skvitt.jpg

Länk till Marxistiskt arkiv.

Söndagsfilmen


Helt otrolig

 

är manöverförmågan hos de ryska 

Jämför man världens övriga stridsplan framstår de som rena tegelstenarna i luften.

Ryskt flyg - manövrer.jpg

Och varför denna skillnad?

Under första världskriget kämpade stridspiloterna ofta genom att jaga varandra man mot man i halsbrytande manövrer i luften för att försöka skjuta ned varandra. Under det andra världskriget förekom dessa så kallade dogfights fortfarande, men i mindre utsträckning.

När kriget var slut hade jetplanen utvecklats och fokus låg på fart och utvecklandet av robot- och andra avancerade system i flygplanen. Men dogfightens tid ansågs vara förbi. Dock icke i Sovjetunionen. Där vidareutvecklade man planens manöverförmåga till det rent otroliga. Det kan du ju själv konstatera i videon nedan.

”RUSSIAN PILOTS ARE CRAZY”

Nej, de är inte galna. De har bara verktyget som gör det ”omöjliga” möjligt.

Det har nu gått många år sedan Sovjetunionen föll. Och strax innan började Sovjet öppna upp för en viss insyn. Då fick väst komma in och kika lite på de ryska planen. Sveriges television var där tillsammans med en svensk militärattaché. Han skulle uttala sig om de ryska stridsplanen och han tycktes inte veta vad han borde veta. Synd att jag inte kan hitta det programmet på nätet.

Vår svenske ”expert” kunde konstatera att det plan han kikade på var väldigt vackert, men samtidigt menade han att det var som om de ryska konstruktörerna/formgivarna helt hade glömt sina färdigheter när det kom till de bakre regionerna på planet. Och så kan det ju tyckas, eller hur.

Ryskt flyg.jpg

Men det var alltså just rumpan på planet som gjorde det ”omöjliga” möjligt! Men det hade vår svenske ”expert”, militärattachén, inte en susning om!

När man idag utmålar den ryska militär- och försvarspolitiken som ett hot mot oss så grundar man kanske det på samma sorts okunskap, eller så sprider man medvetet en falsk propagandabild. Jag vill nog helst luta åt det sista. Varför?

Då var det lätt att förstå

Det är ju inget nytt. Man spred falsk propaganda mot Sovjetunionen eftersom det var ett politiskt system som förhindrade kapitalister att sko sig på folkflertalet. Och ett sådant system hatar borgarklassen eftersom den lever på att utnyttja arbetarklassen. Och tänk, ve och fasa, om detta samhällssystem skulle sprida sig till västvärlden! Vad skulle då borgarklassen leva av? Det fick bara inte hända.

Alla medel var tillåtna för att störta sovjetsystemet. Alla medel utom krig eftersom kärnvapnen hade utvecklats. Precis efter andra världskriget hade Sovjetunionen en berättigad oro för att USA skulle bomba Sovjet med kärnvapen, så man såg till att skyndsamt skaffa egna. Vad hade man att välja på?

Men kärnvapen är ju vapen som kan förstöra hela vår civilisation. Så man började förhandla för att få bort de strategiska vapen. ”Den 18 juni 1979 undertecknade USA:s president Jimmy Carter och Leonid Brezjnev ett fördrag om nedrustning. … USA:s president Ronald Reagan sade upp SALT II-avtalet den 26 maj 1986 och överskred senare samma år gränserna för antalet missiler som angavs i avtalet.” / Wikipedia

SALT II 1979.jpg

En annan verklighetsskildring

Medan Sovjetunionen lade stora resurser på att stödja tredje världen och bland annat finansierade den stora Assuandammen i Egypten, så sysslade USA med neokolonialism och berikade så på länderna i bland annat Afrika, vars korrupta regimer hölls under armarna av USA. Med hjälp av denna utsugning hade USA råd att kapprusta Sovjetunionen till ruinens brant samtidigt som bland annat svenska media visade upp livsmedelsbutiker i Moskva med tomt gapande hyllor och människor i kö för att köpa det lilla som fanns, dock utan att med ett ord beröra den verkliga orsaken bakom varubristen.

Men idag

Idag behöver inte borgarklassen oroa sig för kommunismen (*)och arbetarklassens maktövertagande. Idag vill borgarklassen i väst bara åt den ryska marknaden. Planeten är ju begränsad, men kapitalisterna i väst vill ha kontrollen över hela världen, den är ju i alla fall så liten.

Jorduppgång.jpg

Och därför fortsätter man i väst att sprida lögner om Ryssland på samma sätt som man gjorde mot Sovjetunionen.

Men också ett annat skäl

Det är väl knappast någon nyhet att rustningsindustrin är en stark politisk faktor. Ingen tror väl att den inte vill tjäna ännu mer pengar. Och då krävs hotbilder, både verkliga och uppdiktade, och konflikter i världen. Därför ser världen ut som den gör. Det är kapitalismen som driver fram det! Glöm aldrig det!

Men det är ju söndag

Så låt oss roa oss med lite triviala ting så vi (ni, alltså, jag är ju pensionär) inte grubblar för mycket resten av dagen utan utvilade kan gå till jobbet i morgon.

Vad sägs om lite vetenskap om oss själva? ”Fynd av mänskliga kvarlevor i en nordafrikansk grotta flyttar människans historia hela 100000 år tillbaka i tiden och ifrågasätter Östafrika som ‘mänsklighetens vagga’.” / Illustrerad vetenskap

Duger inte det så varför inte kika på katter som beter sig som folk? Eller den som blev en riktig höjdare på nätet och som du säkert redan har sett. Den kan ju ses igen, så klart. Alltså när ingenting kan störa en popcornälskare.

Och sen en helt annan sak

Ni vet, när en dator fått en tid på halsen så tenderar den att bli slö. Men jag använder regelbundet ett makalöst program.

Glary Utility.jpg

Jag har använt gratisversionen av det i ganska många år nu helt utan problem. Och bäst nytta har jag av funktionerna i fliken längst till höger (2). När datorn känns slö är det dags för Glary att fixa till det. Du kan ladda ned det här.


(*) Per definition rådde aldrig kommunism i Sovjetunionen och har aldrig hittills heller funnits i något annat land heller. Det förstår var och en som vet vad kommunismen egentligen står för.

 

 

 

Kloakernas profitörer


Någon måste göra jobbet

 

och ägarna till dessa företag lever gott

Inte behöver de vada i skiten. De sitter i luftkonditionerade styreserum och har det bra, eller så äger de bara aktier och lever gott på det utan att behöva arbeta. Tala om en tärande klass, borgarklassen, patrasket!

Kloakarbetare 2.jpg

Ett radioprogram tar i ett inslag upp kloakarbetarna i Indiens slum. Inslaget är belysande, men saknar all form av analys om varför arbetarna tvingas arbeta under dessa hemska förhållanden, ingen klassanalys, inget som belyser kapitalismens hårdföra utsugning av arbetare i fattiga länder och det var heller inte att vänta. Klassamhället tycks inte existera i medias värld.

Arbetarklassens fiende är kapitalismen! Lösningen för arbetarklassens befrielse är kommunismen, det klasslösa samhälle som aldrig rådde i Sovjetunionen. Läs Marx, till exempel det kommunistiska manifestet. Eller varför inte läsa det digra verket Kapitalet. Då lär du bli lite visare om vad Marx faktiskt skrev om.

Sen kan ni själva se att borgarklssens påståenden om kommunism är fullständigt förljugen och att Sovjetunionen inte har mycket med kommunism att göra, trots att man där påstod sig vara ett kommunistiskt samhälle. Det påståendet har skadat kommunismen som idé mer än något annat och utnyttjats av all världens borgerskap till det yttersta. Inte så konstigt att kommunismen som idé har fallit i onåd.

Kloakarbetare.jpg

 

Det här med socialism och kommunism


Och kapitalism

 

Skvitt reder ut och förklarar

Här backar kanske en och annan läsare, men gör inte det. Enklare än så här kan inte saken förklaras!

Inlägget baseras på en kommentar jag tidigare skrev som svar på en person som gillar socialism men inte kommunism. En sådan ståndpunkt grundar sig enbart på okunskap om vad som menas med kommunism. Den okunskapen leder också till att man tror att de forna Öststaterna var kommunistiska, vilket ju är lätt att tro då de själva kallade sig kommunistiska, vilket var den största otjänst de kunde göra kommunismen som idé!

Kapitalism 3

Nu kör vi!

När jag åker taxi och betalar så är det inte chauffören som får pengarna, det är de som äger bolaget. Sen betalar detta lön för de pengarna och alla omkostnader, bil, bensin osv. När allt sådant är betalt så finns det ändå kvar en massa kronor från mina hundralappar och de går ner i fickorna på ägarna utan att de har gjort något annat än att köpa aktier i taxibolaget.

Dessa ägare hör till borgarklassen och det är så den försörjer sig, på arbetsfri inkomst, vars storlek inte berörs av ifall de är dödssjuka, ligger på hemmet i sin ålderdomssvaghet osv. Och av det skälet är de alltså totalt ointresserade av sådant som välfärd och social trygghet för samhällets medborgare.
I kraft av sin rikedom, det skapande kapitalet*, är de redan garanterade sin egen välfärd och sociala trygghet och den vill de inte dela med sig av. Därför trixar de med skatter, utnyttjar hålen i skattelagstiftningen på alla sätt, fuskar med bokföringen och flyr till skatteparadis om de kan.
De är parasiter som lever på andra i kraft av sitt kapital så länge de lever.

Att maximera kapitalet är varje kapitalists mål, inte av girighet utan för att alla kapitalister är ekonomiska kannibaler, där de stora äter de små. Därför är kapitalistens kamp inte bara en klasskamp som drivs gentemot arbetarklassen utan lika mycket en kamp som förs inom borgarklassen, men oavsett så är det alltid arbetarklassen som betalar priset, till exempel genom lönenedpressning.

Ni såg kanske Uppdrag granskning (kan ses fram till 17 juni 2016) där byggstädare från andra länder jobbade för 25:- / timme och i vissa fall i 48-timmarspass, inte fick ut övertid eller semester osv. Det var för att den som betalar sämst får anbuden och överlever i konkurrensen med andra kapitalister. Det är ett bra exempel på kapitalisternas inbördes kamp och hur arbetarklassen betalar priset för den kampen!

UG byggbranchenVisst finns det kapitalister som verkligen sliter och jobbar, t. ex. en ICA-handlare, men låt oss inte fokusera på dem, men låt oss istället komma ihåg att de kan bygga upp sitt kapital så att det blir stort nog för att de ska kunna sitta hemma och bara rulla tummarna istället, eller njuta av sina lyxprylar, såsom till exempel lyxyachter som kostar mer än en arbetare tjänar brutto i hela sitt liv.

Så lever kanske din hyresvärd och därför är din hyra för hög!

Kapitalism 2

Den initialt nämnde taxichauffören utför arbetet som skapar vinsten som kapitalisten lever av och tillhör alltså arbetarklassen.

Mellan arbetarklassen och borgarklassen råder en kamp om oförenliga intressen, så kallade klassintressen. Den kampen tar aldrig slut om inte arbetarklassen tar över kontrollen över alla produktionsmedel från borgarklassen (till exempel taxibilarna) och därmed gör borgarklassen politiskt och ekonomiskt maktlös, vilket denna parasiterande klass aldrig kommer att godta. Därför gör borgarklassen allt för att ta tillbaka makten ifall arbetarklassen har tagit över, till exempel genom att nästla sig in i parti och statsapparat där den saboterar byggandet av det nya samhället, eller genom kulturpropagandistiska metoder såsom att sprida sitt budskap genom litteratur och andra konstformer, debatt- och religionsforum och allt annat som kan stå till buds.

Borgarklassens propaganda är en del i dess klasskamp, både här och nu i det kapitalistiska samhälle de är herrar över och efter en eventuell revolution av arbetarklassen. Kommunismen som idé står hela tiden under borgarklassens beskjutning och därför har den i de allra flestas ögon dåligt anseende och få vet vad det handlar om.

När arbetarklassen har nått så långt att den tagit makten från borgarklassen har den uppnått det socialistiska samhället, vilket genom nyss nämnda metoder hela tiden hotas av den kvarlevande borgarklassen med sin idégrund.

Klasskampen består alltså i det socialistiska samhället, vilket kan gå under så länge borgarklassen lever kvar. Så skedde i t. ex. Sovjetunionen som ju föll och borgarklassen tog tillbaka alla sina privilegier och förslavade arbetarklassen.

Det här visar att arbetarklassen aldrig kan slå sig till ro så länge borgarklassens ideal lever kvar i samhället.
Men om arbetarklassen kan hålla stånd tillräckligt länge och slutgiltigt vinna över borgarklassen och dess idéer förpassas till historien kommer den att ha den totala kontrollen över både produktionsmedlen och den politiska makten i samhället och kan utforma samhället på sitt eget sätt där ingen skor sig på någon annan. Allt förtryck blir totalt onödigt, meningslöst och omöjligt, t. ex. det mångtusenåriga förtrycket av kvinnor.
Frigörelsen är total. Det kallas kommunism, till skillnad från det som rådde i Sovjetunionen med flera länder, där man aldrig nådde längre än till socialism, trots att de själva kallade samhällena kommunistiska.
En kritik mot dessa länder är därför inte en kritik mot kommunismen utan mot socialismen!

”Men det kommer ju aldrig att fungera!”

Den invändningen har väl alla hört. Man säger att Det finns alltid de finns som vill ta över och människan är girig. Just det! Och det är det som är borgerskapets idé. Så länge de idéerna lever pågår klasskampen och det kommunistiska samhället ligger ännu i socialismens linda.

Nu är det dags att ställa en fråga:
ska man stanna halvvägs i ett socialistiskt samhälle och låta borgarklassen ha chansen att ta tillbaka makten över arbetarklassen, vilken den alltid kommer att göra förr eller senare om dess idéer får leva kvar, eller ska arbetarklassen driva sin klasskamp till den totala segern? För mig är svaret givet!

* Det skapande kapitalet

Kapital och pengar är inte samma sak, men pengar kan vara kapital. Pengar är kapital när de används för att skapa mera värde, till exempel när man köper något enbart för att sen sälja det till ett förhoppningsvis högre värde.

Konsumentens pengar är aldrig ett kapital. Men om en aldrig så fattig lus köper ett par skosnören enbart för att sälja dem till ett högre pris och kunna köpa 2 par skosnören och sälja dem också, då använder han pengarna som kapital och är därmed en kapitalist, om än kanske den fattigaste av alla. Och den som köper hans skosnören är en konsument som använder sina pengar för att köpa något han ska använda och slita på länge de håller.

Kapitalet kan även användas till att köpa arbetskraft, det vill säga anställa någon. Det kan vara en taxichaufför som ska köra hans taxibil, vilken ska inbringa en större summa än kostnaden för lön, bensin, underhåll och så vidare. Och har han tillräckligt med bilar och chaufförer inbringar dessa en vinst stor nog att leva på utan att han behöver arbeta. Han har alltså en arbetsfri inkomst baserad på sitt kapital och han är därför en kapitalist, oavsett om vinsten är aldrig så liten, eller om den räcker till en lyxyacht.

Läs gärna också ”Bara lite gemenskap”!

 

Hon är inte den enda


men hon är typisk

 

för så gör de högerextrema

Efter att ha varit aktiv på politiska facebooksidor har jag en klar bild av de högerextrema sätt att agera där (se också tidigare inlägg).

När de inte kan styrka sina påståenden för att det de påstår är fel, fullständiga påhitt och rena lögner, då går de ofta till infantila personangrepp. Men i det här fallet valde tråduppläggaren en annan metod. När hon hävdade att marxismen i sin ideologi förespråkade folkmord så var det ju lätt att bemöta det. Påståendet, som ju är fullständigt horribelt och totalt lögnaktigt, var lätt att avfärda eftersom det i de marxistiska texterna inte står ett enda ord om folkmord.

Påstår man något så måste man ju kunna bevisa det. Och inget är ju lättare att bevisa än vad någon låtit nedskriva i en publicerad text. Då står det ju svart på vitt och det är bara att hänvisa till det. Men om det då inte finns någon sådan text som man påstår är det ju lika uppenbart att påståendet var fel. Det är självklart lätt att avfärda sådana lögner. Det är bara att be personen att bevisa sitt påstående genom tala om var det står skrivet, vilket ju inte låter sig göras om det aldrig har skrivits! Så enkelt är det ju. Men Bodil kanske aldrig räknade med att det skulle dyka upp personer som hade läst marxismens klassiker och kommentera i tråden.

Men där tog hon fel, så när Bodil Sandberg lade tråden med påståendet att marxismen i sin ideologi förespråkar folkmord var det ju bara att be henne ta fram de texter som styrker hennes påstående. Och det kunde hon ju inte, så klart.

Jag vet inte vem Bodil Sandberg är. Men att hon ideologiskt står någon stans längst ut på den mest extrema högerkanten är alldeles uppenbart. Om hon är medlem i någon av dessa organisationer eller bara sympatiserar är mer än jag vet, men engagerad är hon ju uppenbarligen eftersom hon är så aktiv i dessa politiska diskussioner på facebook. Och jag vet inte heller om hon har lurats att tro på marxistiska folkmord eller om hon medvetet ljuger. Det är lika illa vilket som eftersom det är ytterst allvarliga anklagelser mot hela vänsterrörelsens historia och nutida verksamhet för ett bättre samhälle. Och därför är det en absolut plikt att säga ifrån, men också att lyfta fram för att visa vilka metoder den yttersta högen använder sig av för att attackera vänstern. Det är alltså inte Bodil personligen som jag vill åt utan hela den obskyra rasismens fascistiska och nazistiska organisationer, inklusive Sverigedemokraternas ständiga lögner.

Marxistlägn fb 1

 

Så vad hade hon för val?

Det rimligaste hade ju varit att hon hade sagt att det var vad andra hade påstått och att det var vad hon trodde, men inte visste eftersom hon aldrig har läst marxismens klassiker.

Men det hade varit att krypa till korset. Istället valde hon att ta bort tråden (se längst ned i bilden ovan) och låtsas som att inget hade hänt. Men här är skärmdumpen som bevisar att det faktiskt har hänt. Tråden är borta, men beviset på hennes påstående om folkmord finns kvar i skärmdumpsbilderna.

Marxistlägn fb 2

Marxistlägn fb 3

Med lögner kan man komma långt. SD fick 12,9%! Men man kan inte komma hur långt som helst. Det fick hon erfara.

Avslutningsvis ett par kommentarer av mig, vilka nu också är borttagna.

Först citerar jag Bodil. Hon skrev: ”Finns en dokumentär ‘berättelsen om sovjet’ du kan se om du betalar på Axess TV.”


Och jag svarar henne: ”MARXISMENS KLASSIKER TALAR VI OM! Det är ju tänkbart attTV-programmet tar upp saken, men har man hänvisat till någon källa?
Har du hört talas om Erich von Däniken? Han skrev åtskilliga böcker om utomjordingars,många besök på vår lilla planet och levererade ”bevis”
på ”bevis”. Och ändå finns det inga bevis! Just därför måste man vara källkritisk!
Som jag nu förstår dig så har du alltså inte gått till källorna. Du förlitar dig på vad andra påstår. Och om jag förstår dig rätt så skulle det här vara något från Sovjetunionen och inte ifrån Marx och Engels. Då blir det ju en annan sak. Men inte mera sant för det”

I en annan kommentar skriver hon: ”Du menar förintelse av klassfienden?”

Och jag svarar: ”Inte ens det skriver marxismen. Vad de skriver att borgarklassen försvinner och att borgarklassens ideal dör bort i takt med den. Att borgarklassens människor skulle förintas är det inte tal om. Men om deras kapital socialiseras har de ju inga arbetare att leva på. Borgarklassen är ju inte självförsörjande. Den lever ju på de värden som arbetarklassen skapar. Detta beskrivs tydligt i mervärdesteorin och det finns inte en enda borgerlig ekonom som har försökt sig på att motbevisa den teorin eftersom de begriper att det är helt kört från början och därmed kan vi väl enas om att teorin äger giltighet. Du kan läsa om teorin i Marxistiskt arkiv. Men ännu enklare är ju att ta en liten titt på bilden som jag har skapat:”

Och det är denna bilden jag visar för henne:

Mervärde

Som sagt, hon gjorde sorti med svansen mellan benen, stukad och föga ärofullt. Men hon kommer tillbaka i en annan tråd med andra falska påståenden, lita på det! Och hon är inget undantag. Så gör dessa extremister på den yttersta högerkanten. De ljuger med enda mål att någon ska vara så okunnig att den tar till sig vad som helst som sanningens sanning. Och tyvärr finns ju sådana och med lögner värvar de både sympatisörer och anhängare till fascismens fasansfulla ideologi.

Bodil är varken unik eller den värsta extremisten. Enda anledningen att det är hon som jag hänger ut är att hon tog bort tråden, men jag hade kvar den i webbläsaren. Hade jag stängt fliken hade allt varit borta och jag hade förlorat möjligheten att visa en av de metoder extremisterna använder sig av, att när deras lögner är avslöjade så sopar de undan spåren efter sig istället för att erkänna att de faktiskt hade fel. De censurerar sina egna misstag!


Fler idioter:

fb snurrigt

Inte marxist

 

Skvitts, en visa för rättvisa


Min gamla blogg

 

Den finns kvar, men jag har ingen access till den

Någon såg till att jag blev av med den. WordPress stängde av mig, men tog inte ned den. Men den kommer att tas ned. Det är jag helt säker på. Precis det har drabbat andra bloggare. Först förlorad åtkomst, sen tas de bort från nätet. Nätet är helt enkelt ingen trygg plats för det skrivna ordet.

Men än så länge kan man läsa Skvitts, en visa för rättvisa.

Här kommer en bearbetad och skevad bild från Skvitts om FAS 3, som jag skrev en hel del om.

Skvitts-FAS3Det var knappast en bild som retade gallfeber på etablissemanget. Det var nog inte den som ledde till att jag miste åtkomsten. Men andra bilder var kanske mera förargelseväckande i etablissemangets ögon. I deras press sätts inget under lupp. Den undersökande journalistiken tassar på tå och undersöker bara det som inte kan hota makthavarna i samhället. Snällt ställer journalisterna sina frågor och tackar för svaret utan några besvärande ifrågasättanden. Lite tuffare var de faktiskt för 35 år sedan. Men sen blev det allt mer sällsynt. Och idag handlar löpsedlarnas svarta rubriker om helt annat än maktens missbruk. Föraktet mot läsekretsen är total.

Löpsedlar

Det ekonomiska system som skapar samhällets orättvisor talar man inte ens om. Det är totalt bannlyst. Men på Skvitts skrev jag en hel del om det. Kanske det var därför jag förlorade min åtkomst till bloggen. Och varje dag jag ser att den finns kvar så blir jag faktiskt lite förvånad. Därför tror jag att det var andra krafter än den ekonomiska makten som stoppade mig. Kanske ungmoderaterna eller nazisterna. Vad vet jag.

Här kommer en annan bild från Skvitts.

Kapitalism 1Den väckte kanske viss förargelse. Den avslöjar ju faktiskt vem som göder vem. För inte är det så att det är företagarna som göder de anställda. Det är ju tvärt om. Alla borde ju inse att en företagares rikedom kommer från de han har anställda. Det är de som jobbar ihop vinsten åt honom och sen får de lite betalt för besväret. Annars överlever de ju inte och kan inte bilda familj, skaffa barn och producera mera arbetskraft. Det kan ju inte vara så svårt att förstå.

Men det är inte meningen att en arbetare ska förstå sådana saker. Det tjänar ingen företagare på. Då kan ju arbetarna börja ifrågasätta hela detta system.

Och för att göra det lite svårare att förstå hur saker och ting ligger till så har företagarna, eller rättare sagt, hela borgarklassen som sådan, etablerat ett språk som förvillar. En företagare kallas därför för en arbetsgivare. Och en arbetare kallas för arbetstagare. Men  vem ger och vem tar egentlige? Är det inte tvärt om, när allt kommer omkring?

Du, min läsare, är nog en sådan där ”arbetstagare”. Men när du går till jobbet är det för att få betalt för den tid du är där. Det är därför företaget håller koll på din arbetstid. Ofta används stämpelur för den saken.  Tiden är viktig! Det är den du får betalt för. Men du får inte betalt för det värde du skapar åt företaget när du är där! Och just därför vill den så kallade arbetsgivaren att du jobbar intensivt på din arbetstid. Tempot ska vara högt. Jobbar du vid ett löpande band är det bara att hålla takten och går det så skruvas den upp! Det var väldigt populärt med tidtagare förr och om det är så även i dag kanske du, min käre läsare, kan svara på.

Du ska alltså vara lönsam, lille vän, annars får du gå. Det är ju lönsamheten som räknas i varje kvartalsrapport. Och lönsamheten består i att du producerar ett värde som är större än din lönekostnad. Resultatet av ditt arbete får du inte ta hem när du går. Det tar företagaren hand om och du får betalt för den tid du har offrat åt företagaren, så vem är arbetstagare egentligen? Och vem är arbetsgivaren? Vem gav bort arbetets värde? Vem skapade värdet egentligen? Det ska du helst inte veta!

Det är så det fungerar! Kanske det blir tydligare med en bild.

Mervärde

Många tycks tro att det är omöjligt att det ska fungera på något annat sätt. Många säger ”Ja, men om det inte fanns några arbetsgivare, vilka skulle då ge oss jobb?”

Är det ingen som kan tänka sig att alla företagen skulle kunna ägas gemensamt? Som hemma fast i större skala. Hemma utför man också arbete, men man är inte anställd där. Ändå städar man, diskar, lagar mat och tvättar. Man gör det åt sig själv. Bara de rika har råd med pigor som sköter sådana saker och vår regering som gynnar dessa rika har därför hittat på ett pigbidrag och kallar det för RUT-avdrag. Det bidraget betalas av alla som själva inte har råd med pigor.  Men förr fick överklassen stå för hela kostnaden, som bekant.

Denna överklass, borgerskapet, gör allt för att vi inte ska fatta sammanhangen. Därför heter det RUT-avdrag och inte pig-bidrag. Därigenom blir det ju också möjligt för Reinfeldt att tala om att vi ska bort från bidragsberoendet när de som verkligen behöver bidrag snuvas på dem medan de som verkligen inte har något sådant behov får bidrag i form av skattelättnader för konsumtion av tjänster såsom RUT och ROT. Reinfeldts politik gynnar bara denna överklass som konsumerar bidrag och vårt arbetes frukter.

Det finns en motsättning som aldrig kan avskaffas. Det är motsättningen mellan köpare och säljare. Där finns bara ett gemensamt intresse, att det ska bli affär. Att köparen får sitt och säljaren får sitt. Men där upphör allt vad gemensamt intresse heter. Säg att det handlar om en begagnad bil. Det blir lite lättare att se motsättningen då. Som köpare vill du den ska kosta så lite som möjligt och vara så bra som den bara kan bli. Men säljaren vill ha ut maximalt även med alla dolda fel.

Men det finns andra köp också. Och andra försäljningar.

Nu antar jag igen att du, min käre läsare, är en sådan där ”arbetstagare”. Men egentligen är du ju en säljare. Du säljer din tid och ditt kunnande. Och du får betalt av den som köper detta av dig. Ni har bara ett gemensamt intresse. Att det ska bli affär. Köparen vill att du ska kosta så lite som möjligt, men jobba så mycket du bara kan. Ni lever på helt olika sätt. Försörjer er på olika sätt. Den ene på  att sälja och den andre på att köpa. Den ene äger produktionsmedlen, maskinerna och hela företaget. Det är köparen. Den andre äger inget sådant och måste sälja vad den har. Det är alltså förmodligen du, min käre läsare, som säljer arbetstiden. Sådan egendom som maskiner, företag och kapital har du inte och därför säljer du din tid. Du är ju inte kapitalist. Och hör alltså inte till borgarklassen. Du hör till arbetarklassen, faktiskt även om du är tjänsteman på hög nivå. Men sånt där ska du inte begripa!

Du ska inte begripa klassbegrepp som förklarar din roll i samhället. Borgarklassen vill inte det för du kan ju börja ifrågasätta! Därför har borgarlassen ersatt ett förklarande klassbegrepp med ett fördunklande klassbegrepp. Och enligt det klassbegreppet hör du till underklassen om du står vid det löpande bandet, men om du är en tjänsteman så hör du till medelklassen. Företagsägaren, den som är kapitalist, tillhör överklassen. Ja, till och med den högste chefen, som bara säljer sin tid på precis samma sätt som du, fast till ett mycket högre pris, han hör också till överklassen. På så vis trollar borgarklassen bort det uppenbara att det råder en motsättning mellan köpare och säljare. Alla blir på något sätt klasslösa medspelare i en diffus samhällsorganisation utan egentliga motsättningar. De är dolda! Man låtsas inte om att de finns. Var och en är sin egen lyckas smed och har man det knapert så är det ens eget fel. Fatta inte sammanhangen ty det hotar de som har allt inflytande i samhället och lever på andras arbete. Jag talar om kapitalisterna och samhället är det kapitalistiska samhället, så klart.

Men har vi något annat val?

Dån i kraternDet kanske var sådana här tankegångar som gjorde att jag fråntogs åtkomsten till min blogg. Konstigt bara att den fortfarande ligger kvar, men just därför blir jag inte så konspiratorisk att jag hemfaller till misstankar om att det är staten som ligger bakom.

Nu borde jag ju egentligen skriva om kommunism, vad det är. Men då blir det alldeles för långt.

Vad det inte är blir kortare att skriva. Det är alltså inte detsamma som Sovjetunionen och inte detsamma som förtryck och diktatur. Det som skedde i Sovjetunionen skedde där och där försökte man skapa kommunism och gjorde misstag. Där rådde repression, precis som i väst, men väst fokuseras det aldrig på. Istället talas det om kommunismens offer. Man borde snarare säga Sovjetunionens offer. Och man borde samtidigt tala om kapitalismens offer. Och det rättfärdigar inte Sovjetunionen att kapitalismens offer är fler, men det ger lite proportioner.

Så låt oss se på kapitalismens offer som aldrig kallas för vad det faktiskt är, alltså just kapitalismens offer. Låt mig börja här: de båda världskrigen är resultatet av kapitalismen, inte av diverse personer och regeringar i första hand. Det vill inte kapitalisterna, borgarklassen, kännas vid. Det är politiker som får klä skott för krigen. Det är därför de har sina löner och privilegier. Men också inte sällan egna ekonomiska intressen.

Kapitalismens framväxt var brutal mot arbetarklassen innan den hade lyckats genomdriva ordentlig lagstiftning. Det var en del av den så kallade klasskampen. Den pågår än i dag, men man hör ofta borgare säga att det varken finns klasser eller klasskamp längre. Det sista kan ibland kännas övertygande, men då glömmer man bort borgarklassens klasskamp. Den pågår fullt öppet framför våra ögon (och ändå många, de politiskt ointresserade och omedvetna, som inte ser den!) när Reinfeldt driver den, i övrigt sker det i det fördolda.

Kapitalismens framgångssaga, initialt, handlade om slavhandel och slavekonomi, vilket borgarklassen inte vill kännas vid. De flesta av Göteborgs berömdaste familjer(de som ”byggde Göteborg”) tjänade sina förmögenheter på ett eller annat sätt beroende av slavar. I Göteborg hade borgarklassen nämligen sina affärer västerut i större utsträckning än på ostkusten. Men det där var redan då skämmigt och i dag finns nästan ingen offentlig dokumentation om saken. Man vill inte rota i det!

Kapitalismen fick också näring genom kolonier och kolonialkrig runt om i världen, vilket borgarklassen inte heller vill kännas vid. Skulden läggs på länderna, regeringarna och politiker, inte på kapitalismen! Och denna kapitalism bygger på rovdrift än i dag, vilket man inte heller vill kännas vid. Och offer skördas! Varje dag! Kapitalister tjänar miljarder och åter miljarder på de krig som aldrig tycks upphöra och på vapentillverkning, -försäljning och -export, vilket man mest är tyst om. Alltså tyst om att det är lönsamt. Däremot framhålls denna dödsbringande verksamhet som något bra för sysselsättningen, freden och demokratin i världen (!) och längre än så skall vi inte tillåtas tänka. Särskilt inte när produkterna ska skattefinansieras (mer JAS till försvaret, pengar till Wallenberg och skatter till folket!).

Kapitalister tjänar förmögenheter på svältlöner i den mindre utvecklade delen av världen. Och på avsaknad av arbetarskydd. Dödsoffer och skador är legio, men ersättningen uteblir oftast. Det vill man inte heller kännas vid. Och här hemma har vi de så kallade riskkapitalisterna som helt utan risk lever på skatter, driver olika företag för skattemedel och för sedan skatterna i ”förädlad form” som vinster, till skatteparadis. Kanske för att sedan återinvestera dem i vapenindustrin som är så lukrativ. Kanske för att påverka regeringar att starta krig. Den ekonomiska väven är svår att tränga igenom och få överblick över, men i slutänden skördas liv och genererar vinst.

Man kan hålla på nästan i det oändliga att räkna upp exempel på kapitalismens offer, men bara man skulle summera offren för kapitalismen under tiden då Sovjetunionen existerade så räcker det för att Sovjettidens offer till antalet skulle förblekna. Det är inget försvar för Sovjet, men det kan ju vara på sin plats att nämna någon gång i alla fall. Till exempel alla ryssar som dog under andra världskriget. Fler än alla andra tillsammans. De ska inte i första hand lastas på Hitlers syndaregister, ej heller på Stalins, utan på kapitalismens konto. Om rätt ska vara rätt och om borgerskapet ska ta sin del i statistiken över människooffer. Men som vanligt dribblar borgarklassen med sanning och statistik och lägger ut sina dimridåer.

Men min blogg stoppades nog av enskilda personer, dock sannolikt personer med vurm för kapitalism i dess olika former. Kanske fascistisk form. Kanske i nazistisk.

Tack, min kära läsare att du höll ut ända hit. Men det var för din skull jag faktiskt tog mig tid att skriva. 

Om du vill veta hur ett samhälle faktiskt skulle kunna se ut så kan du ju klicka här och läsa min text om ett samhälle som bygger på gemenskap istället för konkurrens.

Vill du fördjupa dig kan jag rekommendera ett klick här  och här.

 

 

 

Det behöver inte sägas två gånger


pershuvud har ju sagt det

 

Det räcker så gott med det.

Se hans inlägg här.

Nedan är det bara min kommentar.

pershuvud SD-nazismenDen som vill veta vad kommunism är ska ju inte lyssna på en som tillhör kommunismens värsta fiender, såsom till exempel Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Svenskarnas Parti, Svenska MotståndsRörelsen, SMR, nazister, fascister, rasister och så vidare, inklusive alla övriga borgarpartier inklusive Socialdemokraterna.

Läs mig istället, till exempel: Bara lite gemenskap

För den som vill fördjupa sig, klicka här.

 

Dagens TV-tips


Massakern i Marikana

 

Gruvarbetare mördas i Sydafrika 2012

Hinner du inte se programmet i nu när reprisen kommer på Kunskapskanalen kl 23:00 eller inte har lust att vänta till dess, då kan du ju se programmet på svt play.

Massaker i Marakana

Det som hände är knappast en olycka. Det är snarare följden av ett kapitalistiskt system där kapitalägarna har all makt och kan i kraft av denna makt kalla in polis för att driva igenom sina beslut.

Även om vi i dag i Sverige är förskonade från kapitalets mest brutala våld är det dock fortfarande bara kapitalet som kan kalla på polis när folket protesterar. Värt att komma ihåg är att det är just denna rättighet som kapitalet har som av borgarklassen kallas demokrati och frihet, värden som de slår vakt om över allt i världen. De som ifrågasätter kapitalets fri- och rättigheter och istället kräver arbetarklassens rättigheter kallas kommunister med full rätt. Endast kommunister står ju oreserverat på arbetarnas sida. Nästan alla är ju arbetare, det vill säga att de lever på lönearbete till skillnad mot kapitalister som lever på kapital.

Att låta nästan alla få bestämma över en liten klick kallas av borgarklassen för diktatur. Andra berömda omskrivningar är ”Krig är fred! Slaveri är frihet! Okunnighet är styrka!

Borgarklassens egen diktatur är genom parlamentarismen kamouflerad till demokrati, varmed man menar att folk genom sina val av partier får bestämma hur landet ska styras. Dock har dessa partier aldrig mandat att avskaffa borgarklassen och det är den som i grunden styr allt som sker i kraft av den makt deras kapital ger dem. Alltså: ”Diktatur är demokrati!”

kliv ut ur illussionen

Den lässugne kan med fördel klicka här.

Extremism


Extremism och extremism

Vad är extremism?

Det blir lite patetiskt när Åkesson kallar antinazister, antirasister och antifascister för extremister. Människor som står för allas lika värde kan ju inte vara extremister, för vari består extremismen i så fall? Finns ekvivalensextremism? Finns normalitetsextremism? Det blir ju bara löje av sådana påståenden vid närmare eftertanke, vilket (alltså en närmare eftertanke) inte någon SD-sympatisör mäktar sig till!

En extremist är till exempel en person som står för nazism, rasism, fascism och all form av förtryck, censur och diktatur. Till de som bejakar nazism, rasism, fascism och all form av förtryck, censur och diktatur hör alla högerkrafter. Inte bara Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Svenskarnas Parti och Svenska Motståndsrörelsen, utan givetvis alla som kämpar på borgarlassens barrikader och stödjer en kapitalistisk världsordning som bygger på utsugning av vanligt folk, varmed jag menar den så kallade arbetarklassen* som skapar alla de värden vi gemensamt lever på.

Ja, alltså till exempel sådana som du och jag. 

Alltså alla vi som knegar och skapar välståndet i samhället i vårt anletes svett dag ut och dag in och år ut och år in och kämpar och strävar och som så småningom som pensionärer knappt får något att leva på.

Extremister

Extremister av Åkessons sort är sådana som vill ha ett samhälle där de allra flesta, alltså folket som sliter för en snålt tilltagen lön, hålls nere under ett ok på vilket en besutten klass vilar hela sin existens. Åkesson är bara lite mera extrem bland alla extrema som i vårt samhälle inte ses som de extrema de faktiskt är. För visst är det väl så att man är extrem när man tycker att det är helt i sin ordning att arbetande människor berövas en del av vad de själva har skapat för att det som tas dem ifrån ska falla ett fåtal i händerna så detta fåtal kan leva gott i lyx och utan ansvar, plus att de har all makt som står att få i samhället.

Vi bör inte bara vända Sverigedemokraterna ryggen. Vi bör vända hela borgarklassen och alla kapitalets drängar ryggen! Alla deras partier ska vi vända ryggen åt, ta avstånd ifrån, avslöja deras lögner och bekämpa deras politik. Endast så kan demokrati och folkvälde byggas. Extremism Det är fortfarande borgarklassens propaganda och vrångbild till världsbild som pådyvlas oss. Och en sak kan aldrig borgarklassen snacka bort. Det är att borgarklassen faktiskt och odiskutabelt är i minoritet, men ändå sitter vid makten, beslutar och bestämmer.

  • Hur kan det kallas demokrati?
  • Hur kan man tala om demokrati när företagen fattar beslut utan att människorna som drabbas har rätt att yttra sig?
  • Hur kan man kalla det demokrati när våra partier inte kan påverka företagens beslut?
  • Hur kan vi kalla det demokrati när regeringarna tvingas att forma sin politik efter företagens diktat?

Denna borgarklass, som är ägare av alla företag, försöker snacka bort klassbegreppet genom att tala om underklass, medelklass och överklass – relaterat till inkomstnivåer. Men att tala om klasser relaterade till ägande av produktionsmedel och köp och säljande av arbetskraft vill de inte göra för då blottläggs hela den struktur som håller denna klass under armarna.

Än i dag efter 150 år är det ingen borgare som har försökt att skjuta mervärdesteorin i sank. Ingen av borgarklassens ekonomer, inte ens de som har fått nobelpris i ekonomi, har velat polemisera mot denna teori  som beskriver hur borgarklassen skapar sina förmögenheter! Det säger väl allt!

Bilden nedan förklara vad ingen nobelpristagare i ekonomi vill tala om, än mindre försöka att dementera dess riktighet. Sådant skapar ju inga nobelpris eftersom det är borgarklassen som utser priserna. Teorin står såldes oemotsagd och är därmed ofrivilligt erkänd, men förtigen och oomtalad! Det är en teori om mervärdet och hur det skapas och något som ingen ur arbetarklassen bör känna till! Det är ju borgarlassen som har monopol på vad vi ska veta! Och vi som inte hör till borgarklassen ska ju inte veta hur borgarklassen gör sig sina miljon- och miljardvinster.Mervärde

(bilden tidigare publicerad här)

Denna mervärdesteori står alltså ännu oemotsagd därför att den går inte att avvisa och ej heller motbevisa!

Så länge vi relaterar ordet demokrati till dess ordagranna betydelse, folkvälde, kan ingen förneka att demokrati bara är förenligt med ett klasslöst samhälle. Ingen kan heller förneka att enbart kommunister talar om det klasslösa samhället som själva målet med politiken.

Att vara emot demokrati är extremism!  Sossen Demokrati är inte detsamma som parlamentarism!

Demokrati är folkvälde, inte något annat. Jag upprepar: folkvälde och inget annat! Det är det som är demokrati! Och det har inget att göra med hur många partier man har att rösta på! Det är den borgerliga klassen som har tutat i oss att ett parlamentariskt system med flera partier att rösta på med vissa års intervall är demokrati. Men det är lögn! Det är bara ett system som borgarklassen har skapat för att säkerställa sin makt över folkflertalet, alltså deras egen diktatur över folket. Parlamentarism en illusion ny Åkesson är extremist i flera avseenden. Han är extrem i så mening att att han tror att dagens Sverige fungerar utan invandrare. Men så är det ju inte, vilket de flesta har nog intelligens att förstå.

Åkesson är dessutom extrem i andra avseenden. Han är extremt korkad och ändå, vilket kan låta motsägelsefullt, begåvad! Och han är också, just därför, extremt farlig!

Extremism och extremism

Kommunism påstås ofta vara en extremistisk och odemokratisk politisk riktning jämförbar med nazismen. Men så är ju självklart inte fallet. Påståendet kommer från den politiska motståndaren, från den klass som känner sig hotad av klassen den lever parasitiskt på. Kommunismens marxistiska teori är den teori som den parasiterade klassen har som vapen  mot den parasiterande klassen! Att vara kommunist är därför inget som kan förknippas med extremism. Men all politisk verksamhet som motarbetar ett jämlikt klasslöst och kommunistiskt samhälle är extremism i ordets exakta betydelse!


* Så heter det ju inte i borgarklassens språkbruk. Där är klassbegreppet bannlyst. En arbetare är en medarbetare och hela arbetarklassen är de anställda och de som är arbetstagare. Men verkligheten är faktiskt inte den som borgarklassen beskriver. Verkligheten beskriver jag här.

Kritik till Vänsterpartiet


Kajsa Ekis Ekman undrar:

 

Varför fruktar vi verklig demokrati?

Och så skriver hon en tankeväckande ledare i ETC.

Hon skriver att när man privatiserar flyttar man någonting ut ur demokratin. Och det är ju inte så svårt att förstå. Däremot att komma på att formulera det så enkelt och tydligt är genialt. Det är ju just vad det handlar om!

När man privatiserar offentlig egendom blir den ju någons privata egendom och den har andra inget att säga till om. Den offentliga egendomen äger vi som medborgare gemensamt och kan i någon mån bestämma över, i princip, i teorin. Det sker (eller sägs ske) genom våra politiker enligt den uppfattning vi som goda medborgare bör ha. Tyvärr har det blivit allt populärare bland våra politiker att avyttra vår gemensamma egendom utan att tillfråga oss och inte sällan (snarare regelmässigt) sker försäljningen till underpris till råga på allt. Och utan att vi har någon insyn och ingen förmåga att påverka. Det som man kallar det demokratiska underskottet är ansenligt, för att inte säga monstruöst. Det blir så när högerkrafterna tar över.

På en del punkter är Kajsa Ekis Ekman glasklar, så som när hon skriver: ”På arbetsplatserna råder ingen demokrati. Där bestämmer ägaren och chefen på ett sätt som, om det vore ett land, hade kallats diktatur. Det går inte att rösta bort chefen eller delta i besluten. Ledningen bestämmer och inte ens yttrandefrihet råder. Vad man ska ha på sig, hur man ska bete sig och på vilket sätt man ska utföra sina uppgifter är det chefen som bestämmer. // Den största delen av produktionen sker i privat ägo. Det här betyder att det är enskilda personer som beslutar vad som ska produceras, hur det ska gå till, om produktionen ska flyttas eller rentav upphöra från en dag till en annan. Människor tillbringar största delen av sina vakna liv på platser där det inte råder demokrati.

Att föreslå att vi borde införa full demokrati, det vill säga demokratisera även arbetslivet och produktionen, är något mycket kontroversiellt. Det kallas kommunism och planekonomi och efter Sovjets fall är det inte längre någon som vågar knysta om det.”

Frukta demokratin

Att det i dag är minst sagt omöjligt att tala om kommunism är knappast en överdrift. Men varför? Kajsa Ekis Ekman skriver även om den saken. Och visst är det oerhört viktigt att ta reda på varför det gick åt pipan i Sovjetunionen istället för att försöka dölja att ett parti som Vänsterpartiet har sina rötter i den kommunistiska rörelsen. Men det är också viktigt att göra klart att Sovjetunionen aldrig uppnådde det kommunistiska samhället och att det såldes inte var kommunismen som havererade. Istället var det försöket att bygga kommunismen som misslyckades och det är en helt annan sak, men givetvis en sak som borde analyseras mycket grundligt. Och den analysen borde ligga på Vänsterpartiets bord.

Tyvärr är det dock så att det inom Vänsterpartiet inte under många decennier har förekommit några djupare studier i vad kommunism egentligen är och än mindre har man försökt att utveckla teorierna. Inte heller har man intresserat sig för Sovjetunionens problematik. Istället har man bit för bit anammat borgerskapets förklaringar och propaganda. Kommunismen är ju i högsta grad ett rött skynke för varje klass som lever på att sko sig på andra. Och i den bild som borgklassen målat upp är ju kommunism lika synonymt med Sovjetunionen som med diktatur. Den beskrivningen har Vänsterpartiet aldrig på allvar utmanat, trots att det egentligen är bland det enklaste att göra. Vad som däremot är diktatur är borgarklassens parlamentarism och hela det ekonomiska system den har skapat och skapats av och som går under namnet kapitalism. Men inte ens denna diktatur förmår Vänsterpartiet att skala av de dimridåer av lögner som är ägnade att dölja detta faktum. I dag knystar Vänsterpartiet inte ens om privatiseringar, trots att man med lätthet skulle kunna förklara att privatisering = avdemokratisering (så som Kajsa Ekis Ekman skriver) och ett ytterligare stärkande av borgarklassens diktatur. Det är väl bara en tidsfråga innan Vänsterpartiet, precis som Socialdemokraterna, inte ens vågar säga ett klart nej till vinster i välfärden.

Glöm nu inte att läsa hennes ledare!

Du kanske trodde att ojämlikhet handlade om pengar?


 

Det gör den, såklart.

Och ändå kunde du inte ha mer fel.

 Ojämlikhet är en fråga på liv och död. Bokstavligen.

 

Med ovanstående rader, inklusive rubriken, avslutar Karin Pettersson sin artikel. Jag citerar några rader som är särskilt angelägna att lyfta fram.

Sipprande välstånd

 

”Välstånd sipprar ­ingenstans. Tvärtom, det lägger sig helst på hög.

Under några decennier under 1900-talet såg det ­annorlunda ut. Enligt Piketty skapade andra världskrigets enorma kapitalförstöring, socialdemokratisk skattepolitik och snabb tillväxt en situation där arbete under en period lönade sig.

Sedan ett antal år har ­utvecklingen vänt tillbaka, med kraft. Nu lönar det sig bäst att vara född rik igen. // Den stora frågan är dock: Varför är ökande ojämlikhet så farligt egentligen? Piketty bevärdigar den inte ens med ett svar. För ­honom är det självklart: Ett samhälle där ditt livsöde i allt högre utsträckning ­avgörs av dina föräldrars rikedom är per definition dåligt.”

Egentligen borde det inte finnas särskilt mycket att tillägga, men en sak ska sägas: Det kapitalistiska samhället kräver ojämlikhet. Och den kommunistiska idén handlar om motsatsen. Det är därför borgarklassen aldrig undgår ett tillfälle att sprida negativ propaganda om kommunismen. Det har gått så långt att få i dag vet vad kommunismen står för. Man tror att det är detsamma som det gamla Sovjetunionen, vilket är mycket långt ifrån sanningen!

Man kan inte tjäna både Gud och Mammon!


Eller hur?, alla Kristdemokrater

Eller hur Göran Hägglund?

Vad är då er politik värd? Är det inte bättre att byta namn på partiet. Det har ju inget med kristendomen att göra i grund och botten. Kristdemokraterna bryter mot första budet, det allra viktigaste budet, budet som som står över alla andra: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig.” Det betyder att kristendomen är en monoteism till skillnad från polyteismen som tillåter mer än en gud.

”I sin bergspredikan, som Jesus håller (kan läsas i Nya Testamentet Matteusevangeliets 6e kapitel) säger han klart och tydligt: ‘Man kan inte både tjäna Gud och Mammon’.” Det skriver Kao i sin blogg.

Kaos nya lya

Kristdemokraterna har från allra första stund sedan partiets tillkomst stått på dagens klassamhälles sida, alltså på kapitalismens sida. Inget har ändrats i den frågan, vilket ju bevisas av att partiet trivs i Moderaternas famn, alltså i Alliansregeringen.

Eller för att säga det på ett annat sätt; Moderaterna är det största partiet i Alliansen och därmed det tongivande och företräder borgerskapets intressen och därmed storfinansen, egenföretagare och hela det  kapitalistiska samhällets ledande klass. Med detta i grunden odemokratiska parti ”delar Kristdemokraterna säng” utan minsta problem. Hela Alliansens politik går ut på att ta från de fattiga och ge till de rika. Inget av allt vad Alliansen har gjort i regeringsställning under nästan 12 års tid motsäger detta! Och det trivs Kristdemokraterna med!

Kristdemokraterna bryter mot alla Guds bud!

Första budet: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig.”

Kristet Samhällsansvar bildades 1956 för att lyfta fram kristna kandidater och värderingar. Ur denna grupp av kristna växte en idé om att grunda ett kristligt parti. Den mest pådrivande var Lewi Pethrus och ett av de starkare skälen för partibildning var 1963 års förslag till ny gymnasiereform där kristendomsämnet skulle ges mycket mindre utrymme. 1964 bildades först en förening, ”Kristen Demokratisk Samling”, men redan samma år blev föreningen ett parti och Birger Ekstedt valdes till dess ordförande. Han efterträddes 1974 av paritets mest kände frontfigur, Alf Svensson, efter att Ekstedt hade avlidit. Trettio år senare avgick Alf Svensson till förmån för värmlänningen Göran Hägglund 2004.  

Kristna värderingar har partiet alltid framhållit som dess ledstjärna och ingen kan väl tvivla på att partiets kärna måste vara väl förtrogen med dessa. Ändå väljer partiet en politik som gynnar ett ojämlikt samhälle och står upp för de rika på alla andras bekostnad. Man dyrkar Mammon framför alla andra gudar. Kan en sådan politik vara trovärdig? Är den politiken inte i grunden en falsk politik och en politik i svarta antikrists anda?

#

Andra budet: ”Du skall icke missbruka Herrens din Guds namn, ty Herren skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.” 

Genom hela partiets historiska existens har det stått på Mammons sida. Partiet har alltid stått på företagares och kapitalägares sida, och kraftigt agiterat mot och fördömt socialistiska och solidariska strävanden. Det har alltid främjat motsatsen till detta och stött kapitalet, samt hyllat Mammon. Kan man mer än så missbruka den kristna gudens namn?

#

Tredje budet: ”Tänk på vilodagen, så att du helgar den.”

Sedan partiets tillkomst har allt fler tvingats arbeta under helgerna, inklusive söndagen. Knappt en enda butik har i dag söndagsstängt eftersom Mammon går före allt annat. Och inte ett ord om att dessa arbetsförhållanden måste upphöra har hörts från Kristdemokraterna. Kan man mer än så helt glömma bort tredje budet om att helga vilodagen

#

Fjärde budet: ”Hedra din fader och din moder, på det att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land.”

Vi kan alla hedra våra föräldrar för vad de har gjort för landet, då de i sitt anletes svett byggde upp välfärden. Men vi kan bara hedra dem genom att bygga vidare på deras arbeta och bygga ut välfärden ytterligare! Kristdemokraterna monterar ned denna välfärd i allians med tre andra partier, där Moderaterna är de mest drivande och Kristdemokraterna de som icke protesterar. Kan man mera kraftfullt än så bryta mot det fjärde budet?
#
Femte budet: ”Du skall icke dräpa.”
Sverige är per capita sett ett av världens mest vapenproducerande land och ett av de som mest intensivt med statligt stöd exporterar krigsmateriel till andra länder och utan minsta betänkligheter kring om dessa länder lever upp till skydd av mänskliga fri- och rättigheter. Bakom vapenexporten sluter Kristdemokraterna oreserverat upp! Kan en sådan politik vara kristlig och främja demokrati?
#
Sjätte budet: ”Du skall icke begå äktenskapsbrott.” 
Kristdemokraterna har motsatt sig samkönade äktenskap och att ge homosexuella rätten att i kyrkan inför prästen och Gud svara varandra evig trohet. Är det på så vis partiet vill förhindra att äktenskapsbrott begås, och borde det i så fall vara konsekvent att förbjuda alla former av äktenskap så att sådana brott ej kan begås?
#
Sjunde budet: ”Du skall icke stjäla.”

Sedan Alliansen tog över har privatiseringarna skenat iväg och vi ser var dag hur privata företag med våra skattemedel driver skola och omsorg med vinst som de stoppar i egen ficka, för utomlands till lågskatteländer och undviker att skatta i Sverige. Statlig egendom säljs ut till reapris utan att vi som var ägarna fick säga ett endaste ord. Och naturresurser som vår malm i vårt gemensamma land numera kan brytas utan att vi får ett korvöre tillbaka. 2006 fick vi i vart fall hälften av vinsten, men nu får vi bara 0,2%, vilket inte täcker kostnaderna för SGU:s service åt de utländska aktörerna! Sitter ni såldes inte i en en regering av stortjuvar?

#

Åttonde budet: ”Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.”

De kristna värdena förs främst fram i den kommunistiska ideologin. Med kommunism menas gemenskap och allas lika värde på alla plan, inte minst att alla är likställda ägare till gemensam egendom och därmed att ingen berikar sig på andras arbete. Men Kristdemokraterna är bland de främsta att kritisera sådana idéer och smutskastar varje människa som för dessa tankar till torgs. Man påstår att de vill ha diktatur och slaveri. Är det inte att bära falsk vittnesbörd mot alla som vill åstadkomma ett mera rättvist samhälle utan klasskillnader, så säg?

#

Nionde budet: ”Du skall icke hava begärelse till din nästas hus.”

Det här budet betyder att du inte ska kräva att få ta del av din nästas arv. Vårt arv från våra föräldrar är ett socialt trygghetssystem och det har odiskutabelt Alliansen verkligen begärelse till. Dag för dag tas detta arv ifrån oss med Kristdemokraternas goda minne och helt utan protester. Hur förklarar Kristdemokraterna att de tar vårt arv ifrån oss?

#

Tionde budet: ”Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till något, som tillhör din nästa.”

Det här budet betyder att du inte ska vara avundsjuk på något som andra har. Men Kristdemokraterna sitter i en regering som till och med missunnar dödssjuka att få sjukersättning! De ska arbeta in i döden har Alliansen slagit fast! Och denna politik, som är så ovärdig ett mänskligt samhälle som det bara kan bli, har stöd av Kristdemokraterna! Hur stämmer det överens med kristna värden?

KD o bodorden

En omodern frågeställning


Svensk och icke svensk

När är man svensk?

Jagade Jimmie

Det här blir bara ett problem ifall man tillmäter nationalstaten en betydelse, vilket absolut inte är någon nödvändighet. Går vi bara några 100 år bakåt i tiden var man bara kungens undersåte och inget annat och det bestämdes utifrån om kungen hade lyckats erövra det territorium där man bodde, eller hade fått avträda det.

Många danskar blev till exempel i ett enda slag svenskar bara med ett par underskrifter i freden i Roskilde. Polacker, tyskar, finländare har varit svenskar osv. Gränsändringar efter de stora krigen på 1900-talet gjorde också att många människor plötsligt fick byta nationalitet och en del fick ingen alls. Det här sistnämnda drabbar ju folk även i dag. De blir av olika skäl statslösa.

Kommunismen som idé tar oss ur detta tankesätt eftersom den förespråkar en internationell syn på världen och att vi bör riva alla stater, nationer och gränser. Och i dag är vi på väg dit i ett avseende, kapitalismen vet ju inga gränser och borgarklassen har vuxit ur den kostymen, men på sina egna villkor. Det är dags för oss andra att göra det också och se oss som världsmedborgare. Då spelar varken hudfärg, kultur eller religion någon roll. Trångsynt nationalism byts mot internationalism.

Allra grövsta lögnen!


Lena Adelsohn Liljeroth

Lågvattenmärket är nått!

Mycket har jag hört, men det här slår alla rekord. Nog för att jag är van vid att moderater alltid ljuger, men den här gången ramlade jag baklänges.

Är det några som saknar medkänsla så är det borgarklassen. Och de som starkast reagerar mot orättvisor är kommunisterna. Det är därför borgarklassen alltid ljuger om kommunismen och ideologins företrädare. Det är ju kommunisterna som protesterar mot utsugning, slavlöner, barnarbete och borgarklassens alla krig, militärkupper, massövervakning, repression, tortyr och media-propaganda. Kanske jag även borde nämna statsmannamord utan att göra upp en lista som skulle bli alltför uttråkande lång. Kanske jag även borde nämna alla fascistiska diktatorer utan att göra listan sömngivande lång. Men jag avstår.

Kom fan inte här och säg att kommunisterna saknar medkänsla när det är sådana som du företräder som sover gott om nätterna trots all ohygglighet som de bär ansvaret för! Svält, fattigdom, krig är sådant som kapitalismen drar med sig i kölvattnet!

Hela kapitalismen existens bygger på orättvisa och därför finns det hutlöst rika i denna världen och samtidigt en avgrund av fattigdom och svält. Hela kapitalismens historia är kantad av blod och död. Den byggde upp sin rikedom på triangelhandeln: slavar från Afrika, bomull från Amerika och vapen från England till de afrikanska hövdingar som skaffade fram slavar! Den byggde upp sin rikedom med barnarbete, krigsprofiter och kolonialism. Den byggde upp sin rikedom med bankers ränteprofiter och arma människors skuldsättning. Men borgarklassen har trots detta aldrig drabbats av den ”avskyvärda medkänslan” som hade lagt hinder för förmögenhetsbildning!

Nazismen är en borgerlig ideologi och alla vet vad den stod för. Det var sannerligen inte medkänsla! Den är nu på frammarsch igen och åter igen har den stöd av borgarklassen och av dina partivänner.

Kom fan inte här och tala om medkänsla innan du erkänner borgarklassen totala avsaknad av denna egenskap!

Nog för att jag har hört mycket lögner från moderater och annat högerslödder och borgarpack, men nu gick du alldeles för långt! Nog för att jag vet att ni aldrig kan hålla er till sanningen för i så fall tog alla rättrådiga människor avstånd från er och visade er all den avsky ni förtjänar, men du har ta mig fan gått över en anständighetens gräns som få!  Jag tror att till och med din man skäms över ditt påstående och det säger inte lite.

Läs här.

Det grövsta-borgarklassen

Och här är dina vänner! Ni har samma mål, samma ideologi, samma synsätt och samma klasshat riktat mot folket ni lever på!

Nazitrojka

I mer än 150 år har borgarklassen betalat för militär, rättsväsende och polis som garanterat ett system som skyddar klassens intressen så den kan berika sig på andras arbete. I mer än 150 år har borgarklassen betalat sina drängar med pengar som de stulit från folket. I mer än 150 år har borgarklassen betalat med tjuvgods de som propagerar, censurerar, fängslar, torterar, mördar och på alla tänkbara sätt gör drängtjänster så att orättvisan kan bestå. Och du talar om ”medkänsla”! Vet du vad ordet betyder?

Inte ens inom borgarklassen finns det medkänsla. Man lurar varandra så snart det går och processar i domstolar mot varandra. Man konturerar varandra till ruinens och konkursens rand. Är det medkänsla?

Medkänsla och gemenskap är saker som hör ihop, men gemenskap är något som för er bara gäller så länge era intressen sammanfaller. Därefter upphör den och alla lojaliteter. Mammon är er enda dyrkan. Tänk sådan fattigdom!

Lena Adelsohn Liljeroth, ta aldrig ordet ”medkänsla” i din mun!

Inte en gång till!

När man strävar åt samma håll


Då bör man hålla sams

Men det är vänsterns dilemma

Man har samma mål, men man bekämpar varandra bara för smärre skillnader i ideologi. Det är inte bara tragiskt, det är också förödande.

Såsom varande kommunist har jag ett mål att vi ska skapa ett samhälle där alla har lika värde och samma inflytande i detsamma. Det är den ultimata demokratin jag strävar efter. Då duger inget klassamhälle. Då är det gemenskap som gäller och ett gemensamt ägande av produktionsmedlen. Först då får vi frihet, jämlikhet och sann demokrati. Men det kan vi aldrig skapa genom att rösta i så kallade ”demokratiska val” i den borgerliga parlamentarismen. Den har ju tillkommit bara för att de breda massorna, som arbetarklassen ju utgör, skall hållas stången och för att samhällets minoritet, borgarklassen, ska kunna behålla sin makt.

Parlamentarism-illusion

Samma namn – olika ideologier

Robert Almgren är en nazisympatiserande Sverigedemokrat. Honom vill jag helst gå förbi med tystnad.

Men det finns en annan Robert Almgren. Han är religiös och har en helt annan ideologi. Han har helt andra värderingar! Han står ju för reella mänskliga värderingar om mänskliga rättigheter, jämlikhet och allas lika värde – ett kärleksbudskap till hela mänskligheten! Han står för precis samma mänskliga värderingar som varje sann kommunist står för, men han är inte kommunist, han är kristen. Och skillnaden är inte stor, trots att varje kommunist säger att religionen är ett opium för folket! Dock är det inte helt sant. Det är kyrkan som institution i vissa fall som utgör opiumet, inte de kristna värderingarna! Det är när kyrkan som institution ställer sig på den härskande maktens sida som religionen blir ett opium för folket!

Robert Almgren, den religiöse, och jag har mycket gemensamt, men det skiljer också. Vi har haft meningsutbyten, men jag respekterar honom. Vi strävar åt samma håll, han med sin kristna tro och jag med en mera pragmatisk inställning baserad på ett materialistiskt, dialektiskt sätt att se på världen, historien och samhället. Men aldrig för mitt liv skulle jag låta våra skilda synsätt hindra ett samarbete för att skapa ett mänskligt samhälle. Just därför tänkte jag gå in på hans blogg för att se vad han hade att säga och för att lyft fram det och pusha för hans åsikter och inställning. Till min fasa ser jag att bloggen är borta!

Har han också blivit raderad och censurerad, eller har han stängt av bloggen själv?

Blogg Robert Almgren bortaAldrig för mitt liv kan jag tro att Robert Almgren som hade bloggen, vars header ni ser ovan, skulle radera sina välskrivna inlägg. Vad skulle fått honom till det?

Mer troligt är det att mörkrets krafter, som till exempel bland annat hans namne står för, har agerat och fått stopp på hans sida. Högern verkar ju på sådant sätt. Högern står för diktatur och censur av det fria ordet. Högern står för fåtalets makt över flertalet. Högern står för borgarklassens självpåtagna ”rätt” att diktera villkoren i samhället, rättsligt, ekonomiskt och politiskt för alla oss andra. Då har det fria ordet ingen plats. Då råder censurens antidemokratiska välde som aldrig får avslöjas.

Censur 2

Tänk om vänstern kunde hålla sams

Tänk om vänstern kunde vara mera förlåtande till de som vill samma sak, men ser lite olika på frågorna!

Tänk om vänstern kunde se det stora och inte fokusera på ideologiska spetsfundigheter!

Tänk om vänstern kunde ena sig mot den verklige klassfienden och sluta sig samman för att gemensamt värna om demokratiska fri- och rättigheter och ta upp den verkliga kampen för reella maktfaktorer såsom ägandeförhållanden, yttrandefrihet och mot att bloggar stängs ned, och mycket mer av allt det som rör maktförhållanden i samhället!

Tänk om vänstern kunde hålla sams och se till helheten och det gemensamma målet där det kristna religiösa kärleksbudskapet om allas sanna värde också fick gehör. Då kanske kampen om det äkta jämlika kommunistiska gemensamhetssamhället skulle kunna vinnas.

Bara lite gemenskap


ETT TANKEEXPERIMENT

Kal och Ada,

dessa vi förknippar med Göteborg, det låter jag här kalla två av mina personer i inlägget, något ska de ju ändå heta.

Låt oss anta att de bor i en hyreslägenhet i Göteborg, i ett hyreshus som ännu inte är byggt. Ett hus i en tänkt och möjlig framtid.

Kal och Ada har två barn, ett i förskoleåldern och ett i småskolan. De bor i ett hus som fyller många funktioner, främst socialt. Det är ett hus som skapar möjlighet till gemenskap. Det är ett hus som på ett otvunget sätt får folk att gå in i ett kollektiv, utan att vara ett kollektivboende så som vi vanligtvis ser på kollektivboenden. Det är ett hus som skapar möjlighet för de boende att leva i en  gemenskap.

Alla, utom Fredrik som bara tänker på sig, är glada att bo i detta hus, som ägs av kommunen, men som styrs av de boende själva som därför känner ansvar för huset och gör små reparationer bara för att de trivs med det.

Om det är större reparationer som behövs, tar de upp detta med den kommunala förvaltning som har det yttersta ansvaret. Sådana beslut som att vända sig till förvaltningen tar de boende själva på möten som de har regelbundet i samlingslokalen i deras bostadshus.

Lokalen ligger i ett fristående hus i bostadsområdet som utgör en självstyrande enhet. Man kallar detta fristående hus för föreningshuset och det är bostadsområdets stolthet.

Alla beslut som fattas i bostadsområdet fattas i demokratisk ordning, men inte i första hand som majoritetsbeslut, utan i konsensus. Alla är överens om att detta är en högre form av demokratiska beslut än om de fattas efter principen att majoriteten bestämmer över minoriteten.

Konsensus innebär att om en minoritet inte är nöjd med majoritetens beslut diskutera man fram en lösning, en slags kompromiss, så att alla ändå i slutänden kan vara nöjda med beslutet även om de inte är helt eniga.

Att en majoritet alltså inte kan köra över en minoritet är föreningens gyllene regel och rättesnöre. Det är inskrivet i stadgarna. Där står också att styrelsen när som helst kan ifrågasättas och avsättas. Ingen sitter säkert på sin post hela mandatperioden ut. En sådan finns helt enkelt inte.

Alla kan få gå så fort förtroendet är förbrukat. Ingen har heller någon egentlig fördel av att sitta i styrelsen, för de får inget betalt för det.

I denna tänkta framtid är det så att de som sitter i denna styrelse har rätt att ta den tid det krävs för styrelseuppdraget från sin arbetstid på respektive jobb, med fullt betalt. Det är ju trots allt en viktig demokratisk uppgift de har.

Alla är väldigt nöjda med att bo i huset, liksom alla de andra är som bor i de övriga husen som är anslutna till föreningen. Till skillnad från våra dagars bostadsrätter har ingen köpt sin lägenhet. Och ingen kan därför sälja den.

Föreningslokalen är barnanpassad för där håller barnen till under dagen och utanför finns sandlåda, gungor, klätterställningar och allt vad barn gillar. Inne i lokalen finns också sådant som barnen gillar, leksaker för de små, datorer och annat för de större. Både de som är föräldrar och de som inte är brukar gå till lokalen och umgås med varandra samtidigt som de ser till barnen och tillrättavisar dem även om de inte är deras egna. Pensionärerna gillar denna mötesplats. En del är där ibland på kvällarna när lokalen fungerar som en ungdomsgård och de hjälper barnen att sköta om och underhålla deras cyklar och de äldre barnens mopeder. Ja, man har en lite verkstad för sådant. Och så har man en liten festlokal också. På fredag kväll och lördag kväll kan det bli riktigt upprymt när de äldsta tonåringarna slår runt tillsammans med både föräldrar och pensionärer.

De yngsta tonåringarna och de äldsta pensionärerna bruka gå hem ganska tidigt. De andra stannar så länge de har lust och stänger och låser när de själva vill.  Man har en bar med olika drycker och i baren står några som helt enkelt tycker detta är skoj. Det finns alltid de som tycker det, särskilt i denna gemenskap. De blir väldigt omtyckta i hela föreningen och alla hjälper dem gärna med en tjänst om de skulle behöva. Om någon blir för full, blir han hemhjälpt och skäms dagen efter, så det händer sällan. Mest populära blir dock de som spelar olika instrument, liksom de som är fulla av upptåg och hittar på lite festliga vuxenlekar. Spontant ordnade de en liten festkommitté. Det var ingen svårighet, för fler ville var med än som kunde ta plats, men de fick gärna lämna in idéer, liksom alla andra av de boende i föreningen.

I de andra bostadsområdena hade man samma sorts föreningar, samma sorts gemensam lokal till allas trivsel. Och den där Berra, kapten i A-laget, som Ghost brukar skriva små trevliga berättelser om, han har kommit ut ur sitt utanförskap och trivs, även om han har en tendens att ta ett järn för mycket än i dag. Det är han de hjälper hem ibland.

Flera som bor i föreningen gillar att laga mat och det uppskattas av både Berra och några ungdomar som har flyttat hemifrån nyligen. Och barnen, det är ju klart att de gillar hemlagat. Stina tycker det är bekvämt. Hon har ju fyllt åttio nyligen. Anton är lika gammal, men han är den som lagar maten nästan varje dag. Han kan inte sluta. Han har varit kock på sjön i hela sitt liv och smaklökarna fungerar lika bra än idag, säger han och alla instämmer. ”Detta har du gjort lika gôtt som Leif Mannerström”, sa Gösta härom dagen. Han vet, för han har ätit när Mannerström helt storstilat haft sina pensionärs-bjudningar.

Barnen äter ju gratis, men de andra betalar en liten slant. Man kom fram till det på ett möte att det skulle gå med en liten vinst eftersom de som äter där varken behöver laga maten eller diska efteråt. Och överskottet går till att göra trivselkvällarna lite extra festliga.

Osborn bor i ett av husen som ingår i föreningen. Han gillar att räkna. Så han satt och räknade på vad en bils totalkostnad är när man tar hänsyn till alla kostnader, avskrivning, service, reparation och så vidare. Han slog sedan ut detta per förväntat körda kilometer. Han presenterade allt detta på ett möte och föreslog att föreningen skulle köpa in en sådan bil och låta dem som ville hyra den. Han lade till lite extra så att föreningen skulle ha kapital till en ny bil när det var dags. Det blev omröstning och alla tyckte det var en strålande idé utom Berra, för han hade inget körkort och Beda var också emot, för hon kände sig för gammal och saknade också körkort. Det visade sig också att ingen egentligen ville ha ett stående ansvar för bilnycklarna och att hålla i bokningslistan.

Men eftersom alla beslut enligt stadgarna tas i konsensus kom man fram till att bokningslistan och bilnycklarna skulle cirkulera bland alla som hade körkort och det blev ingen större uppoffring eftersom man kom fram till att var och en bara behövde ställa upp en gång vart annat år. Och den som hade detta ansvar, ett dygn åt gången, skulle ställa upp och köra Beda till butiken så hon kunde storhandla och få hjälp med matkassarna ända hem till sin dörr. Då var Beda nöjd. Berra kunde ringa när som helst ifall han hade rumlat runt på någon av stadens krogar till sent in på natten. När han fick höra detta sken han upp och sällade sig till den övriga majoriteten. Så fungerar ett konsensusbeslut.

Det här föll så väl ut så det dröjde inte många år innan samhället såg till att varje förening i hela landet fick en bil som alltså inte behövde betalas av föreningarna. Antalet bilar sjönk i hela landet och därmed även oljeimporten. Folk valde ju bort sina bilar och utan dem blev det kollektivåkning som gällde. Eftersom fler åkte kollektivt kunde alla turer gå tätare. Då var det ännu fler som ville åka kollektivt. Och när man slopade avgiften på kollektivtrafiken, vilket kunde finanseras med de pengar som inte längre flöt ut ur landet när folk inte längre köpte så mycket utländska bilar, ja då var det inte många som ville ha en egen bil. Samhällsvinsten blev betydande och för den vinsten kunde man subventionera taxi till glädje för barnfamiljer som ville skjutsa ungarna till olika sportevenemang och konserter. Ja, föräldrarna behövde ju inte åka med om det inte var nödvändigt. På så vis fick de mycket rid över till annat som också var viktigt.

Kal och Adas minsting leker hela dagarna i föreningslokalen, tillsammans med de andra barnen i förskolåldern. Beda älskar att se till dem. Det gör även några andra av pensionärerna. Det är inte bara det att det är roligt, de känner ju att de har en uppgift, fast att de inte arbetar längre. Och barnen gillar att sitta i Oscars knä när han berättar om förr.

”Inte arbetar längre?”, sa Kal till Beda, ”va mena du me de? Du sköter ju ungarna, du är ju dagisfröken!” 

”Jo, men det är bara trivsamt!”

”Det är i alla fall ett arbete! Fast utan tvång. Så du arbetar fast att du är 80.”

”Det är skillnad på det och att tvångsarbeta som en av våra regeringar en gång i tiden vill tvinga oss att göra ända till vi blev 75! Nu gör vi det för nöje och utan lön istället för av tvång för att pengarna inte räckt till!”

Deras äldre barn går i en skola som ägs av kommunen men drivs ett kollektiv bestående av föräldrarna. Men man har ju givetvis betalda lärare och både lärarna och föräldrarna är med och bestämmer hur skolan ska drivas. Tillsammans med barnen diskuterar man sig fram till vilka aktiviteter man ska ha, såsom till exempel de utflykter som de regelmässigt gör. Barnens önskemål väger tungt, men lärare och föräldrar tar hänsyn till det pedagogiska värdet av olika aktiviteter. Frågor som ”vad vill vi med detta?” ställs alltid innan man fattar beslut. Det var rektorn som införde det. Hon sa ”Om vi inte ställer den fråga blir det bara tidsfördriv. Men vi är bara professionella om vi vill mer än så, om vi vet vad vi vill!”

Rektorn är vald av lärarana och föräldrarna gemensamt, just för hennes reella kompetens, inte för meriter på papper. Att det blev ett gott val märks ju av hennes kloka ord.

Läroplanen är fastställd från centralt håll, men har varit ute på remiss i alla skolor. De flesta har inte brytt sig, men eldsjälar verkligen funnits.

Sigvard hade ett litet handikapp, så hans arbetsförmåga var nedsatt. Men det låg honom inte det minsta i fatet. På hans arbetsplats, som alla som arbetade där ägde gemensamt, hade man kommit fram till att det var bäst om Sigvard hade ett arbete och utförde vad som ålåg honom än att han inte hade något arbete alls.

På ett av de stormöten som man har på arbetsplatsen hade man diskuterat hur Sigvards arbete skulle utformas så det passade hans arbetsförmåga. Det visade sig att när man anpassade arbetet efter honom fungerade det mycket bättre. Han blev mer produktiv när han bara behövde göra sådant som inte begränsades av hans nedsatta arbetsförmåga.

Att det fungerade så bra var ju just detta att alla på arbetsplatsen ägde allt gemensamt och därför bestämmer allt gemensamt på sina stormöten. För arbetsplatserna fungerar precis som bostadsföreningarna gör i hela staden. Man fattar alla beslut i demokratisk ordning och i konsensus. Man har bland annat kommit fram till att alla är lika viktiga.

”Det är som en motor”, sa styrelseordförande när han förklarade allting för en imponerad delegation från utlandet. ”Tar man bort ett enda kugghjul så stoppar hela motorn och blir obrukbar, så alla delar är lika värda och därför ska alla ha lika mycket betalt.”

”Men det har de ju inte!”, sa Ian Bain från delegationen.

”Jodå, men vissa har ett tillägg för att de har barn. Ju fler barn dess större tillägg.”

”Är det för att det är dyrare med större bostad och matkonto?”

”Bostaden kostar inget, men matkontot och kläderna till barnen, det kostar.” 

”Men säg så här då. En del har ju farliga arbeten. Ska de inte ha mera betalt för det. Alltså risk-tillägg?”

”Blir risken mindre i så fal?”

”Nej, men det är ju en kompensation!”

”Men ingen kompensation minskar risken. Vi kom fram till att problemet måste lösas på annat sätt, genom att minska risken!”

”Jaha, men alla risker kan inte begränsas, det måste du ju erkänna!”

”Vi vet det. Vi fattade ett konsensusbeslut på fabriken där jag arbetar. Vi hade några farliga moment som vi inte har löst ännu. Därför kom vi fram till att vi måste angripa problemet på ett helt annat sätt. Det handlar om exponering. Att man inte ska exponera sig för mycket för risker oavsett hur de ser ut. Så vi skar ned arbetstiden för dem som jobbar med det. Nu har de halvtid med full lön.” 

”Jag kom att tänka på en annan sak. Barnen. De åker taxi till träningen. Eller ännu värre, ungdomarna som går på konsert. Om ingen vuxen ser till dem, hur vet föräldrarna att de inte hamnar i dåligt sällskap, kriminalitet och missbruk?”

”Vi har inget sånt. Du vet alla barn och ungdomar växer upp i en gemenskap över generationerna. Alla bryr sig om dem, vare sig de är deras föräldrar eller inte. De är ju med i våra föreningslokaler hela tiden. Det finns ingen tid för dem till det och ingen möjlighet heller. Man kan ju inte exponeras för sådant som inte finns!”

Hela delegationen såg fundersam ut. En i delegationen frågade ”Vem betala hyran i så fall?”

”Den betalas av samhället.”

”Jaha, men blir det inte väldigt dyrt?”

”Det blir dyrt hur det än betalas, men det finns ingen som skor sig på våra bostäder!”

”Hur får samhället in alla dessa pengar då? Är det via skatt?”

”Nej, sådan rundgång behövs ju inte. Det finns ju ingen anledning att man tar ut sin lön och sedan betalar tillbaka den.” 

”Men vem betalar?”

”Jo, men när vi arbetar skapar vi ju ett värde. En del tar vi ut som lön och resten blir vinst. Den vinsten går till samhället för samhällets gemensamma kostnader för skola, sjukvård, äldrevård, infrastruktur, ny-investeringar, bostäderna, beskickningarna utomlands och alla andra åtaganden som ett fungerande samhälle har. Genom att vi äger allt själva så finns det inga aktieägare som tar sin andel och använder efter sitt eget huvud. För några få ska ju inte ha mera än andra, vare sig när det gäller pengar eller beslutanderätt och makt.”

”Är inte detta kommunism?”

”Det kan man ju kalla det eftersom kommunism betyder gemenskap.”

”Då är det ju diktatur!”

”Är gemenskap diktatur så kan vi väl kalla det så om du blir gladare för det, men vi kallar det demokrati. Den ultimata demokratin.”

”Men ni har ju inget fler-partisystem!”

”Vad ska vi med det till?”

”Jo, men alla tycker ju inte lika!”

”Nej, det vet vi. Det är en omöjlighet att alla tycker lika. Därför fattar vi alla våra beslut i konsensus.”

”Har ni inga privata företag?”

”Nej vad ska vi med dem till. Vi gör allt gemensmt och äger allt gemensamt.”

”Men den som vill starta ett eget företag då?”

”Då kan han ju bestämma som han vill och har han anställda har de ju inget demokratiskt inflytande. Sen skulle ingen vilja driva ett eget företag om han inte fick behålla vinsten själv. Tror du det? Tror du någon driver ett företag utan att få behålla vinsten själv. Ge mig bara ett enda exempel på det så är jag beredd att ta mig en funderare på det system som vi har skapat här i vårt eget samhälle!”

”Men man måste ju ha andra partier att rösta på!”

”Varför då?”

”För det finns olika åsikter!”

”Ja, om det finns olika intressen, men i vårt samhälle har alla samma intresse. Alla vill att alla har det lika bra. Och alla vill ha det så bra som möjligt. En del lyckas väldigt bra därför att de är duktiga, ekonomiska, händiga, strävsamma och så, men de får det aldrig bätre på andras bekostnad.

De där olika intressena som ger upphov till olika åsikter i de väsentliga frågorna handlar till syvende och sist om olika ägarintressen, men här har vi bara ett ägande och därför bara ett intresse att bevaka och de olika åsikterna handlar bara om smärre detaljer som vi alltid kan bli över ens om på ett eller annat sätt på våra möten. En sådan fråga är till exempel hur mycket man ska subventionera taxi och om det ska vara olika subventioner för barnfamiljer och andra. Det finns vissa pensionärs-organisationer till exempel som menar att pensionärerna ska få åka gratis. Andra menar att de ju har det så bra ändå. De köper ju inte nytt som de yngre, till exempel. Och skillnaden i inkomst är försumbar efter att man tagit hänsyn till att de ju saknar utgift för inkomstens förvärvande.

Så visst, det finns åsikter som går isär, men de handlar inte om några stora frågor som stora orättvisor, för sådana har vi inte. Vi har ingen millimeter-rättvisa, men vem kan begära det och säg var man har det?”

”Jag fattar ändå ingenting. Hur kan ni tro att ni har en demokratisk regering om ni inte har olika partier?”

”OK, lyssna nu! Alla bostadsområden har föreningar och en styrelse. Alla föreningarna är organiserade i en kommunal bostadsgrupp och vem som ska skickas som delegat till bostadsgruppen bestämmer alla i varje enskild bostadsförening. Alla dessa kommunala bostadsgrupper har representanter i en grupp på riksnivå och de utser de personer som ska sitta med i bostadsdepartementet och vem som ska vara gruppledare där. Den som är gruppledare är vad som annars kallas minister. På samma sätt är skolorna organiserade, sjukvård och äldrevård är också organiserade på det sättet. Alla arbetsplatser är organiserade på samma sätt, först branschvis och sedan sammanslagna till det vi kallar produktionsdepartementet.”

”Men makt korrumperar, som alla vet!”

”Ja, makt korrumperar, men just därför har alla samma inkomst oavsett på vilken nivå den än sitter och alla kan när som helst tvingas till utfrågning om sina beslut. Alla kan avsättas när som helst!”

”Och hur länge får de sitta. Hur ser mandattiderna ut?”

”Vi har inga mandattider. Det finns ingen anledning att focka av en duglig person lika väl som att det inte finns anledning att ha kvar en oduglig!”

”Det där låter komplicerat. Blir det inte tungrott?”

”Inte speciellt. Visst är det smidigare med en diktator som gör vad han vill och bestämmer precis allt. Demokrati är mera tungrott. Nu syftar jag på just sådan sorts demokrati som du förespråkar, parlamentarism. Men ni tycker ju att det är värt det priset. Om vårt system kanske är aningen än mer tungrott så är det ett pris vi tycker det är värt att betala. I gengäld slipper vi bostadslöshet och arbetslöshet, vi slipper utanförskap och kriminalitet, vi slipper hela drogproblematiken med allt lidande det för med sig och alla vårdkostnader som följer i dess kölvatten och många äldre klarar sig hemma mycket längre än annars tack vare vår gemenskap där alla känner alla och hjälps åt.

Vi har till exempel en äldre dam i huset där jag bor, som vi hjälper att ta sig till affären för att storhandla. Vi kör henne dit och vi kör henne hem och vi bär hennes kassar. Vill du chatta med henne så går det bra. Alla har tillgång till Internet hos oss. Men just nu kan du tala med henne. Det är Beda. Hon sitter där borta. Hon ville så gärna komma ut och se hur det går för oss. Ja, så jag bokade bilen bara för det. Hon ska skriva en liten betraktelse faktiskt. Det gör hon på sin blogg och många i föreningen läser den, även ungdomarna.

Och via Internet kan alla hålla koll på alla politiska beslut. De som vill kan själva rösta i varje fråga. Det är inte så många som har lust med det, men de som vill, de kan. Det finns ju många olika föreningar som bevakar olika politiska beslut och för ut frågorna på bloggar som är populära bland många att följa. Jag kan säga det att om någon högre upp myglar så dröjer det inte länge innan det uppdagas. Det sprids snabbt och vi har officiella kanaler för att rapportera om vi upptäcker sådant och myglaren kallas till rannsakan. En sån blir inte gammal på sin post och priset är högt, för även om vi inte tolererar utfrysning av någon kan heller ingen tvingas att umgås med någon om den inte vill!”

”Hur är det med utbildningarna, jag tänker på dyra akademiska utbildningar, till exempel?”

”Det är gratis.”

”Men tjänar en läkare till exempel lika lite som en arbetare?”

”Ja, alltså, tar man hänsyn till hur mycket som är gratis så tjänar faktiskt en arbetare mera än i andra länder. Och en läkare har ju inga särslilda utgifter bara för att han är läkare. Det finns ju inga studielån att betala.”

”Men de tjänar mera utomlands.”

”Ja, det är sant.”

”Är det inte risk att de flyttar då?”

”Jo. Du kanske tänker att vi borde bygga en mur som man gjorde i Berlin.”

”Var det därför?”

”Javisst.  Jo, det var ett problem i början. Vi har gjort så att de måste vara med i en diskussionsgrupp om vad som är rätt och fel och vad vårt samhälle har för ideal och mål. Sen får de resa om de vill, på ett år, bara för att kunna jämföra. Vill de återvända är det OK. Vill de inte återvända har de en studieskuld att betala, som de ju annars slipper. Vi vet ju vad utbildningen har kostat. Vägrar de så kan vi inget göra, men vi tycker som så att sådana osolidariska element kan gärna flytta ut om de vill, trots det, så slipper vi dem. De kan då inte infektera vår ungdom med osunda egoistiska värderingar. Vi drar in deras medborgarskap för gott. Det priset vet de att de måste betala. Vill man inte vara med då har man ju valt bort oss och vår gemenskap. Så vi kan ju inte klandras för att vi inte har valfrihet. Men alla val har ju sitt pris i livet. Ock man kan ju inte både ha kakan och äta upp den som man säger.

Men den nya generationen som nu växer upp vet ju att de lever i ett mycket bättre samhälle, ett veloursamhälle, om jag får skoja till det. De vill bli kvar här. Det har med gemenskapen att göra. Som bygemenskapen i Bhutan till exempel. Vet inte om du känner till det, men ungdomen åker ofta utomlands för att studera, sen vill de hem igen för att utveckla sitt land.”

”Men alla gamla företagare, vart tog de vägen?”

”Vi erbjöd dem att komma in i gemenskapen. En del av de mindre, korv-kioskägare och tobakshandlare, ägare av pizzerior och servicebutiker, mackägare, grönsakshandlare och såna tyckte det var OK. De behövde inte slita 12 timmar om dagen. En del ICA-handlare informerades och fick lära om, men ville de flytta utomlands så var det upp till dem. När de förstod att de inte kunde sälja sina butiker valde nästan alla att stanna och vi tog väl vara på deras kompetens. Vi avtackade dem på ett uppskattat sätt och de fick lojalitesmedaljen. Du kan ju fråga själv. August här, han hade ICA Kvantum här i vår stadsdel. Den butiken är hedrande omdöpt nu. Du ser den vid avfarten när du åker härifrån sen. Den heter numera August-gåvan och August är mycket stolt för butiken där han nu är ordförande. Omställningen har gått över förväntan och August brinner för hela vår idé om gemenskap.”

”Men de som ägde stora fabriker och banker och sådant?”

”Du menar dom ni kallade båtflyktingarna?”

”Ja!” 

”Jo, en del ville börja på ny kula utomlands. Och de fick de. Men de fick inget med sig. Det var ju därför USA vill intervenera tillsammans med NATO och EU. Men vi klarade oss. Vi hade ju förberett oss.”

”Så alla ville inte vara med?”
”Nä, vissa är såna egoister att de bara bry sig om sig själva och skiter i andra så såna hade vi ingen nytta av. De hade bara ställt till problem. Du vet, sand i maskineriet. Det är dom som nu sitter i Miami och sprider propaganda om diktatur! Men vad ska man kalla det för när de hade makten. De var ju inte så många, men de ägde nästan allt och bestämde nästan allt. Ändå var de bara några tusen. Med alla sina pengar mutade de både kreti och pleti så de fick som de ville. Inte minst fackföreningarna hade de total kontroll över, med de flesta ville inte tro det.”

”Ja, ja. Du tycks tro på detta och jag säger bara en sak, att alla blir ju saliga på sin tro. Det ser fint ut på pappret, men …!”

”Detta är inget papper. Det är den verklighet vi har skapat gemensamt!”

”Men det är ju kommunism!”

”Du får gärna använda det svenska ordet! ‘Gemenskap’ duger precis lika bra och det för inte tankarna till något som är behäftat med en massa av borgerskapets lögner!”

ETT TANKEEPERIMENT

Jo, men är det omöjligt?

Och vad gör det i så fall omöjligt?

Vilket parti ska man rösta på för att få det på detta vis?

Ja, det är väl bara att konstatera faktum. Det är omöjligt att genomföra på det sättet därför att man inte kan rösta bort ett ekonomiskt system. Så långt sträcker sig ingen borgerlig demokrati. Man kan inte förändra ett samhälle på detta sätt inom parlamentarismens ramar därför att parlamentarismen är inte till för att förändra utan tvärt om för att bevara.

Parlamentarism-illusion

Om man däremot tar en annan väg, en utomparlamentarisk väg kan möjligheten finnas. Det behövs bara en organisation. Och det behövs en politisk medvetenhet, samt en fungerande ideologi och strategi. Så länge det saknas en organisation får man göra det bästa av situationen. Man kan blogga och sprida politisk medvetenhet. Det är i vart fall alltid något och mycket bättre än att bara tiga still och knyta näven i fickan. Har du alltså ingen blogg så skaffa en. Det är både lätt och gratis.

Jag kommer senare att skriva att blogga, till hjälp för den som händelsevis vill, men inte vet hur man gör. Vi vanliga människor har än så länge en möjlighet att sprida våra tankar och den möjligheten måste vi ta till vara oavsett vad vi vill skriva om. Överklassen ska inte ha monopol på det. Börja blogga!

Yttrandefrihet

Värna det fria ordet!

(Det här inlägget publicerades på skvitts.wordpress.com, en blogg jag tidigare hade. WordPress stängde av mig från den. Förmodligen för att dylika tankegångar inte passar överheten. Än så länge ligger bloggen kvar, men jag har ingen åtkomst till den.)