Inte bara stockholmsattentatet


Men han,

 

Rakhmat Akilov, får mig att konstera vissa saker

Han mördade helt oskyldiga människor, skadade och lemlästade helt urskiljningslöst. Och media har bevakat det till den grad att de flesta säkert är totalt uttröttade på att läsa mera om saken. Men bestörta är vi ju alla.

Jag ska inte tjata mera om saken, men vill bara konstatera att dessa illgärningmän alltid är desamma.

De är totalt misslyckade personer i samhället, oftast kriminella och missbrukare och de har noll koll på allting, men hittar något att tro på i koranen. Rent politiskt är de nollornas nollor. Och av någon anledning vill de göra sig uppmärksammade enligt devisen ”kan jag inte lyckas med något så kan jag ju alltid lyckas med att misslyckas med allt!” Eller ”kan jag inte vara bra på något så kan jag ju vara allra bäst på att vara allra sämst på allt!” Eller ”kan jag inte visa mig smart så kan jag ju i alla fall visa mig totalt korkad!”

Rakhmat Akilov.jpg

Gång efter annan läser vi om terroristena som förpestar vår tillvaro och samma sak slås vi av när vi läser om dem; de har alla ett kriminellt förflutet med gravt narkotikamissbruk. De hamnar i fängelse och där blir de radikaliserade. Det är den gemensamma nämnaren. Och då inställer sig genast frågan vad våra fängelser egentligen gör med dem.

Jag skulle gärna se att kriminalvården gav dessa misslyckade kriminella indivder både bildning och utbildning. Och tänk om de kunde bibringas ett litet uns av klassmedvetande som motkraft till religiösa grubblerier! Men det är ju helt otänkbart i borarklassens värld!

Kriminalvården borde låta dem bygga upp en plattform att stå på för att kunna gå vidare, så att de kan gå ut i samhället bättre rustade och skaffa sig en framtid utan frustraftion och med tillförsikt på sin egen framtid, möjligheter och självförtroende grundat på klassmedvetnade, istället för att i frustration och influerade av relgiösa ”läror” och ”rättesnören” åsamka oss andra välfungerande samhällsmedborgare så stort lidande.


Akilov hade kunnat stoppats!


Tänk om de kunde visa kärlek istället för hat!

Ebba 11 stockholmsattentatet 7-4-2017.jpg

Annonser

Bra förslag


Husarest

 

för unga lagövertädare

De som är för unga för att dömas till fängelse, de vill Ygeman döma till husarrest hemma.

Nu såg jag någon på TV:s nyheter som menade att i länder där man har denna påföljd visade forskning att det inte hade någon effekt. Men jag tycker att man ändå borde prova på detta av flera skäl, som de Ygeman nämner: ”Så de kan bo kvar hemma, gå kvar i skolan, men inte vara ute och ränna på kvällarna och ställa till sattyg.”

Unga-husarest.jpg

Faktum är ju att kriminaliteten grundläggs tidigt och beror bland annat på att ungdomarna inte ser någon framtid. Dessa undomar skolkar mycket, får dåliga betyga och kvalar aldrig in på gymnasiet. Framtiden blir i bästa fall låglönejobb, men kanske oftare arbetslöshet och socialbidrag. Med tanke på sådana utsikter kan ju gängen och deras kriminella värd och gemenskap kännas lockande.

Varför inte satsa på husarrest för dessa unga pågående fram till de har skaffat sig godtagbara betyg och klarat sig igenom gymnasiet oavsett hur lång tid det tar för dem. Först därefter skulle man anse påföljden avverkad.

Därutöver ger man föräldrarna det stöd de behöver, till exempel en barnuppfostringsassistent. Det är en billig åtgärd om man beaktar vad kriminalvård kostar om de får fortsätta sin brottsliga karriär.

SVT nyheter

GT

Madelein El Hanafi skriver på sin blogg: ”Jag satt 8 månader på anstalt så enkel mattematik. 8 månader * 30 dagar =240 dagar. 240 dagar * 3.270:- = 784.800:-
Det har alltså kostat svenska staten 784.800:- att låsa in mig i 8 månader.
Men sen så satt jag ju 4 månader i häktet utöver det. Så 4 månader dvs 120 dagar * 3.554:- =426.480:-

Totalt 1.211.280:- Svenska kronor har det kostat skattebetalarna att hålla mig inlåst.

Vad Madelein El Hanafi inte räknar med är polisinsatser och rättegångskostnader. kriminalvardskostnadNog fanken lönar det sig att satsa på dessa ungdomars utbildning! På köpet får vi säkert också ett tryggare samhälle och lägre sjukvårds- och socialtjänstkostnader.