Kåk-kompisarna, ”Hagamannen” och Anders Eklund


Enligt AFTONBLADET

 

som jag här citerar

”Första tiden avtjänades på Kumla innan han 2007 flyttades till den så kallade sexbunkern på anstalten i Norrtälje. Som sexförbrytare står han lågt i rang och har flera gånger trakasserats och misshandlats av andra fångar. De har kissat i hans säng och 2010 slogs han medvetslös sedan en 31-årig man som dömts till livstids fängelse för mord retat upp sig på att han ‘pratat skit om livstidsdömda’.

‘Jag tänkte: jag måste ta mig härifrån, annars sparkar han sönder mig, totalt’ sa Niklas Lindgren efteråt i förhör. Däremot fick han en nära vän i cellkamraten och mördaren Anders Eklund. Båda var lika utstötta och har ett brinnande intresse för bilar och motorer. De jobbar ihop i verkstaden, och brukar alltid sitta och prata på kvällarna. De är riktiga kompisar, har en vän till Anders Eklund tidigare sagt till Aftonbladet.” Läs artikeln här.

sexbrottslingar vänner

Att det är något riktig djävla stort fel i huvudet på sådana här personer som Niklas Lindgren och Anders Eklund är ju alla utom möjligen de själva helt på det klara med. Mer behöver inte sägas i den frågan.

Men att det inte går att behandla sådana fel är tyvärr inte alla lika överens om. Inom kriminalvården gör man sina försök med olika behandlingsmetoder, men med synnerligen klent resultat. Att man fortsätter att kasta ut pengar på hopplösa behandlingsförsök är mig en gåta. Det är bättre att låta de pengarna gå till att förhindra dem att umgås tillsammans och föra sjuka samtal med varandra. Ingen ska väl tro att deras samtal sinsemellan handlar om hur fel de har gjort. Om det finns ett uns av framgång i behandlingsprogrammen så dunstar det bort när de pratar med varandra. Det begriper väl de flesta.

Det kan låta hårt

Det är väl lika bra att ta bladet från munnen och säga som det är. Sådana här människor blir aldrig bättre och ska sitta inlåsta livet ut. Inte för att straffa dem. De är själva offer, offer för sina defekta hjärnor.

De ska sitta inspärrade livet ut, just för att de aldrig blir bra och just för att inga fler ska falla offer för dem. Låt dem gärna ha det bekvämt, hemlikt och mysigt på anstalten, men ge dem aldrig friheten åter.

Ur AB:s artikel: ”Några månader innan frigivningen deltog Niklas Lindgren för andra gången i ett så kallat kloster-retreat på Kumla. Där får internerna bland annat skriva brev om sina tankar och tvätta varandras fötter.” ”Tvätta varandras fötter”! Jo jag tackar! Det kallas behandling! I andra sammanhang hade kallats humbug och helt klart bygger det på kvasivetenskap.

Läs också intervjun med ett av Niklas Lindgrens offer.