Det vi inte vill ha i Sverige


Vissa företeelser

som finns i, ska vi säga ,”primitiva” kulturer

Det är företeelser som inte ens på Hedenhös tid fanns i Sverige. Men numera förekommer det i vårt land, tack vare invandring från länder där absurditeter praktiseras. Som t.ex. det här med att kvinnor måste täcka håret, bära heltäckande slöja, niqab och burka för att männen inte ska bli våldtäktsbenägna. Det kanske behövs i hemländerna, men knappast här.

Här tar jag upp två andra, för oss helt främmande och skrämmande fenomen, som är relativt nya inslag i vårt mångkulturella samhälle.

Jag börjar med hederskulturen.

Självklart är det avskyvärt med hedersmord, men i vissa kulturer krävs mord för att bevara familjens ”heder”. Offret är oftast en ung kvinna som har valt en man som släkten inte accepterar. Men det förekommer även att män drabbas, till exempel för att de anses ha besudlat deras dotter eller för att han är homosexuell.

Den här avarten av kultur blev uppmärksammad i Sverige när Fadime Sahindal mördades. (Läs också ”Tragedierna kring
Fadime Sahindal
” och om Pela).

Svt play visar en film i två avsnitt som kan få oss att förstå hur man resonerar inom denna sjuka kultur. Se den! Tillgänglig till 6 mars 2022. Den bygger på ett riktigt fall från Storbritannien och en polisutredning 2006 – 2007. Nedan skärmdumpar från filmen, avsnitt 1.

Och vår rädsla för att kritisera invandrargrupper, just för att de är invandrare. Som om det skulle vara rasistiskt!

Hedersvåld och förtryck / Kristianstads kommun. Aleksandra Boscanin: Boscanin: Moralpoliser hör inte hemma i Sverige / GP. Få balkongmord leder till åtal: ”Avskrivs som olyckor och självmord” / AFTONBLADET

Som jag skrev häromdagen så instiftades Internationella kvinnodagen redan 1910, alltså för 111 år sedan (Wikipedia). Att uppmärksamma det är fortfarande angeläget då kvinnor ofta har lägre lön, lägre pension och förbigås vid rekrytering till högre tjänster, etc, etc. Men det kan också röra sig om så löjliga saker som: ”Du, stumpan, kan du sätta på kaffet till mötet?” Inte så kul, men det finns ju värre saker.

En titt utanför våra gränser.

Jämfört med vad som förekommer i andra kulturer är en ovälkommen dask på rumpan en ren skitsak, men inte så roligt för den utsatta. Och absolut inget som ska tolereras. Men vad är det, jämfört med hur kvinnor behandlas i många andra länder.

OmVärlden listar världens mest kvinnofientliga länder. Hit hör inte oväntat Afghanistan, Somalia och Jemen. Ytterligare sju länder tas upp. Men det finns faktiskt många många fler kvinnofientliga länder. Oftast är det muslimska länder, eller länder där islam har en stark ställning. Av det skälet måste vi bli mer restriktiva när det gäller invandring från sådana länder. Läs inlägget ”Extrem kvinnosyn” och ””Vi vill inte ha skiten!”

Fortsätt läs. Det blir värre!

En dask på rumpan hade nog många kvinnor föredragit framför att bli könsstympade. Det är något som också förekommer i vårt land. Men det uppmärksammas lika lite, eller snarare än mindre än hederskulturer. Men det är något som jag tagit upp ett antal gånger på min blogg. Några inlägg nämns här.

Kampen mot kvinnlig könsstympning i Somalia

https://eaqhan.wordpress.com/2019/01/06/krafttag-mot-konsstympning/

https://eaqhan.wordpress.com/2018/04/07/uppforsbacke-i-integrationsfragan/

”Hittills har ett 60-tal könsstympade flickor upptäckts i Norrköping. Hälften av dem fanns i en och samma grupp . Nu avsätter även Socialtjänsten resurser för att hjälpa flickor.”

Trots att könsstympning har varit förbjudet sedan 1982 har lagen endast resulterat i två fällande domar. Varför blir det så? Kan det vara så enkelt som att det bara är den kvinnliga delen av befolkningen som drabbas? Eller är det rädslan att kritisera invandrares förvridna sedvänjor? Är man rädd att betraktas som rasist? Eller är det bara så enkelt att man inte vill kontrollera flickorna och upptäckten därför uteblir?

När jag gick i småskolan på 50-talet blev alla vi pojkar undersökta av en läkare för att se om våra testiklar hade vandrat ned i pungen. Det var nog ingen av oss som for illa av den inspektionen. Så inte far väl flickor illa av en enkel genital besiktning! Det är bara en ren flathet att det inte görs. Och inte upptäcks! Och därför inte lagförs utan förblir ett brott som man klarar sig undan – en lag man inte behöver bry sig om!

Men, hävdar jag, det måste göras på alla flickor som har föräldrar som kommer från länder med denna groteska sedvänja!

Bonusläsning

för den som missförstått mig: Gamla nazistövlar och bildäck

Onödiga mord och rättsväsendets insufficiens


En kvinna är död

 

och rättsväsendet har misslyckats ännu en gång

Ett mord kan ju sägas vara onödigt var gång det inträffar. Om det nu är så enkelt. Men det är det ju inte. En mördare kan ju vara offer för sina egna mentala tillkortakommanden. Därmed inte sagt att de ska skuldfrias och inte tvingas ta sitt ansvar.

Tyvärr finns dessa gärningsmän (och -kvinnor). Det fattas något hos dem. Eller så är det omständigheter. Ofta både och. Kanske till och med att alla kan bli mördare under extrema omständigheter som vi inte klarar att hantera. Jag tror faktiskt det. Men extrema omständigheter är så ovanliga att de nästan aldrig inträffar och väl är det, annars hade mord varit mycket vanligare.

Men en del människor är inte rustade att hantera ens vardagssituationer. De är latenta mördare ända fram tills de begår ett mord och det är i dessa fall inte sällan förutsägbart. Signaler når både polis och åklagare, ibland även socialtjänst och andra myndigheter utan att dessa reagerar så som deras myndighetsutövning påkallar. Det är skandal. Det är de morden jag kallar onödiga, för de är helt onödiga. De går att förhindra, som allt förutsägbart.

I dag skriver AFTONBLADET om just ett sådant här förutsägbart och därmed helt onödigt mord på en kvinna. ”En kvinna är dödad efter att socialtjänsten och rättsväsendet ännu en gång misslyckades. Två barn har förlorat sina föräldrar eftersom pappa misstänks ha mördat mamma.

När jag läser de offentliga handlingar som redan finns baxnar jag. Här syns i stort sett samtliga kända varningssignaler på de checklistor polis och socialtjänst ska använda för att bedöma hur farligt en våldsutsatt kvinna lever.

Mannens dödshot och våldsamhet hade stegrats. Hans drickande tilltagit. Han hade nyligen dömts för våldsbrott mot henne. Han har haft psykiska problem sedan ungdomen. // Kvinnan ville skiljas – en riskfaktor i sig. // I maj slog han henne så hårt två dagar i rad att hon tog barnen och sprang in till grannen som ringde polis. // Plötsligt är den allvarliga hotbilden borta, eller saknar betydelse. // Åklagaren beviljar inte kontaktförbud.” Klicka på länken ovan och läs resten.

Kerstin Veigl som skrivit artikeln, avslutar den med följande ord: ”Ingenting blir klarlagt om enskilt ansvar. Ingen lär sig något. Misstagen görs om. Det är för mig skandalen.”

Det är just det som är problemet. Rättsväsendet är faktiskt inte en skyddad verkstad för dementa, men uppenbarligen för inkompetenta. All annan verksamhet i samhället drar lärdom av sina misstag. Det kallas utveckling. Men inom rättsväsendet tycks råda en inställning av att polera den egna verksamhetens yta så den ska framstå som fläckfri. Och ingen förbättring ser ut att vara i sikte.

Krossat

Alla som har intresserat sig för vårt rättsväsende ser ju att både fasaden och interiören är krackelerad, men rättsväsendet i sig låtsas som ingenting.

Rättssäkerheten har sedan ett antal år försämrats betydligt. Det framgår bland annat tydligt i SVT:s program ”Domstolen – friad eller fälld”.

svt domstolen

I programmen framkommer att domstolarna driver igenom fallen snabbare i besparingssyfte med sämre kvalité som följd. Men officiellt med bibehållen kvalité. Med andra ord ljuger myndigheten.

Därtill kommer att domstolarna allt oftare nekar offentlig försvarare och prövning i hovrätten. Oskyldigt dömda finns givetvis ingen statistik över, men helt klart är det något som ökar. Rättsväsendet är i sanning en skandal och ingen tar ansvar för det. Det är just det som är så skrämmande. Och än mer skrämmande är att det första en åklagare glömmer efter utbildningen är det som kallas ”Objektivitetsplikt”.

Jag frågade min vän advokaten om inte åklagare allt som ofta är personlighetsstörda. ”Oj, om du bara visste!”, blev svaret. Utifrån det drar jag mina slutsatser. Åklagare är ju de som leder förundersökningarna. När det kommer till våld i nära relationer, där det nästan alltid är kvinnor som löper risk att bli mördade, har åklagare ansvar att vidtaga nödvändiga åtgärder. Om empati och förmåga att sätta sig in i offrens situation brister, som det ju gör hos personlighetsstörda, får det konsekvenser som i fallet med den mördade kvinnan som Kerstin Veigl  skriver om.

I ett tidigare inlägg skrev jag om ett annat fall av kvinnomord som hade kunnat undvikas bara åklagaren hade gjort sin plikt. ”Misshandel faller under allmänt åtal. Det innebär att åklagare kan väcka åtal även om brottsoffret inte anmäler förövaren. Så har man skrivit lagen eftersom kvinnor (som det ju oftast handlar om) ofta inte vågar anmäla våld i nära relationer eller ofta tar tillbaka sin anmälan efter ett tag, i rädsla för mannen och efter hot från honom.

Åter igen har alltså en kvinna mördats efter en lång rad av misshandelsincidenter mot henne som har kommit till polisens kännedom utan att polisen har agerat och utan att åklagaren har gjort det jobb som den är satt att utföra, nämligen att väcka åtal. Den underlåtenheten skördade ännu ett liv! Polisen har kommit och polisen har åkt. Polisen har talat förstånd med den våldsamme mannen som för stunden har lugnat ned sig och sen har polisen åkt sin väg, skrivit rapport som inte har lett till någonting alls. Skräckväldet kunde återupptas redan innan polisbilens avgaser skingrats för vinden.” 

KVINNOMORD

Jag hade gärna gått på rättegången. Jag ville se åtalsrubriceringen. Jag skrev i ett annat inlägg: ”GT skriver att åklagaren åtalar för mord. Om det är rätt så har vi en rättsskandal under uppsegling! Man kan ju inte dömas för något man inte är åtalad för!” 

Och: ”Dagen då en välrenommerad, skötsam, arbetsam och normal kvinna utan drogproblem eller kriminalitet // bragtes om livet har den personlighetsstörde missbrukaren och kriminelle Jarl Björkman åter igen misshandlat kvinnan // Dödsorsaken var att hon ströps efter grov misshandel. Han tog ett strypgrepp, men höll det alldeles för länge för att det skulle vara förenligt med fortsatt liv. Brutalt uttryckt kan man säga att döden var ett olycksfall i arbetet. Detta är inte mord! Uppsåt saknades! // Om GT har rapporterat korrekt, om åklagaren bara yrkar på ansvar för mord, och om domstolen håller sig till sitt regelverk, då går banemannen Jarl Björkman fri från allt ansvar för att han tog livet av sin kvinna! Han kan ju inte dömas för ett brott han inte står åtalad för!”

Mördare Jarl Björkman

Flashback. Bland alla andra skriver kvinnans dotter om mordet.

I samma inlägg skrev jag: Läs också vad Leif GW Persson tyckte om saken. Han säger bland annat: ‘Att kvinnan trots flera varningssignaler nu hittats misstänkt mördad är en stor tragedi, enligt Leif GW Persson. – Det är naturligtvis alldeles åt helvete. Det visar hur dåliga vi är på att hantera den typen av mänskliga problem. Speciellt kring jul, då saknas det icke ärenden som inte handlar om att tomten har gått fel.’ ”

Facit är att mannen dömdes för mord. Hur det var med brottsrubriceringen kan jag inte svara för. Fanns mord som alternativ? I annat fall är det en nedtystad skandal. Därmed inte sagt att jag inte anser att gärningsmannen förtjänar ett långt och kännbart straff. Jag har ingen sympati för honom.

Ett annat uppmärksammat mord kunde begås tack vare myndigheternas försumlighet. Jag tänker på åttaåriga flickan Yara. Läs här. ”I Karlskrona har Yaras död lett till hård kritik mot socialtjänst och skola för att ingen reagerade på flickans situation. Innan hon dog fanns flera tecken på att hon misshandlades och blev illa behandlad hos morbrodern och hans hustru.” / DN och fler artiklar i fallet på DN.

Rekommenderat: Felväsendet

Felväsendet

”Och ringer du 112 svarar de direkt: ‘Ett-ett-två, vad har hänt?’ … ‘Vi kopplar dig nu till polisen!’ Och där får du vänta och höra på en telefonsvarare i många minuter. Du får oftast höra: ‘Just nu är det många i kö. Din plats är nu nummer 23!’ Du väntar. ‘Din plats är nu nummer 22.’ Du väntar. ‘Din plats är nu nummer 21.’ Du väntar! Du väntar och väntar! Mellan varje ny platsnummerupplysning går det i allmänhet flera minuter vilket gör att du kanske rent av tröttnar och lägger på eller att du hinner att utsättas för grovt våld, gärningsmannen hinner försvinna och att de kommer allt för sent. Så ser det ut i de allra festa fallen. Till och med när det gäller mord.

Alla som någon gång har ringt polisen känner igen detta mönster och ju fler poliser vi får och ju mer pengar polisen får, dess mera förstärks detta mönster.” / Felväsendet.

Jag uppmanar polisen att bemanna telefonen, inte fikarummen! Effektivisera verksamheten!

Det är mycket som inte funkar. En fortkörare kan dras inför domstol, men hur gick det egentligen med Littorin och hans sexköp? Det blev väl aldrig någon dom i det fallet?

Spekulantentanten - Littorin

”Vi befinner oss i en rättsstat i fritt fall.” / Elisabet Höglund

Och så har vi ju skandalen med Julian Assange, för att nu inte nämna ångpannemordet!

Ångpannemordet S-tanten