Sanningen om naziattacken 8 mars


Slapp journalistik och kanske en polis

som medvetet förvränger fakta.

Misskrediterande misstanke mot polisen har sin förklaring. Redan när jag demonstrerade för första på 60-talet såg man klart var polisen hade sina sympatier och inget har förändrats sedan dess.

Men i Malmö var jag inte 2014 – 03 – 08. Andra var där dock, som bekant. Och de har beskrivit vad som VERKLIGEN hände.

Sanningen om naziattacken 2014 03 08

Det cirkulerar uppgifter i massmedia om att det rörde sig om ett bråk som startades av vänsteraktivister. Och i ”Veckans brott” gör Leif GW ett märkligt uttalande som måste bygga på blind tro på hans poliskällor. Jag blev besviken på honom, milt sagt. Och det gör mig mig ledsen eftersom det är en bra karl på alla sätt och jag är en stor beundrar av honom.

Nåja, men vad hände egentligen. I AB skriver Mathias Wåg (Researchgruppen) och Gustav Ingman hur det gick till och jag citerar ett kortare stycke:

”Varje år på 8 mars hålls en nattlig feministisk manifestation mot kvinnovåld, …

I Malmö passerar demonstrationen den pub där några nazister sitter och dricker öl på Davidshallsgatan. Männen på puben följer efter ner till Möllevången, en tjugo minuter lång gångväg därifrån. De viker in på Kristianstadsgatan och går bort till vänsterkaféet Glassfabriken, där de stryker runt och sätter upp klistermärken för Svenskarnas parti.

 Själva attacken sker längre ned på Kristianstadsgatan då en mindre grupp från demonstrationen på väg till 8-marsfesten i Folkets park stöter ihop med nazisterna.

Personen som blir allvarligast skadad hamnar efter de andra och fälls till marken. En man sätter sig gränsle över honom och misshandlar honom med återupprepade slag mot huvudet. En annan person angriper fyra med kniv.

En kvinna trycks upp mot en vägg och huggs i bröst, rygg och under armen. En annan kvinna huggs även hon under armen när hon lyfter sina händer för att skydda ansiktet.

En man huggs bakifrån och får punkterad lunga.

… Knivangreppet görs bakifrån … Angreppet rubriceras därför som mordförsök.

Det är när fyra personer är skadade på gatan som fler människor reagerar. Ett tjugotal personer … hör larmet och skriken, de springer fram mot nazisterna för att hjälpa de misshandlade. I samma stund anländer ridande poliser till platsen. Det är denna rusning av hjälpande människor som vittnen ser och berättar om för Kvällsposten. Detta kallar polisen senare för ett ‘bunkaslagsmål’ och det är också den bilden som spridit sig i medierna. Men endast om vi blandar ihop tid och platser är det en rimlig beskrivning.”

Visst kan man ta fel, inte tu tal om den saken. Men det finns en del att fundera över. Det faktum att nazister hotar om, är beredda till och utövar dödligt våld ibland bör leda till en kritisk inställning till de första uppgifter man får av personer som kanske inte ens var på plats när det började. När människor skadas allvarligt försöker polisen genast förhöra offren. Frågan är därför hur polisen kan ge en sådan felaktig bild, såvida det inte var medvetet. Man har rätt att undra.

Media, politiker och statsapparaten har i dag en förlåtande inställning till nazister, men den rakt motsatta till vänstern. Det är ett dåligt omen för framtiden!

Bilder