Magdalena Andersson motsägelsefull


Hon vill inte

garantera Vänsterpartiet inflytande

Samtidigt säger hon: ”För att Sverige ska få en handlingskraftig regering måste alla ta sin del av ansvaret. Jag är beredd att göra min del”. Hur går det ihop?

Faktum är att Vänsterpartiet bildades 1921 som en utbrytning från Sveriges socialdemokratiska vänsterparti och hette då Sveriges Kommunistiska Parti, ända fram till 1990 då det tog sig det nuvarande namnet.

Att man bröt sig ur SAP berodde på att SAP inte längre stod odelat på arbetarklassens sida som ett revolutionärt parti utan hade blivit alltför reformistiskt. Partiet ansåg att arbetarklassen skulle ta makten genom reformer. Hur framgångsrikt det var (läs: döfött!) visar ju utvecklingen. Det har gått 100 år och kapitalismen och borgarklassen är starkare än någonsin!

Även Vänsterpartiet har utvecklats till ett revisionistiskt och reformistiskt parti. Men det är ändå det parti, och det enda, som sätter vanligt arbetande folk i främsta rummet. Det gör inte Socialdemokraterna, som väl alla inser, eller borde göra. Därför vill de inte samarbeta med Vänsterpartiet. De är helt enkelt rädda för att arbetarna ska få för mycket makt på bekostnad av borgarklassen.

Nooshi Dadgostar är en tuff partiledare som inte backar från sina krav. Hon är en hård nöt att knäcka för Magdalena Andersson. Frågan är om Dadgostar kommer att rösta bort Magdalena Andersson som statsminister och bädda för en moderat ledare för landet, med stöd av Sverigedemokraterna, något hon ju absolut inte vill. Men jag tror att om så blev fallet så kommer hennes röst att höras ännu klarare framöver. Och svenska arbetare kommer att påminnas om hur arbetarfientlig en högerpolitik verkligen är.

”Så om Magdalena Andersson inte kan sy ihop en överenskommelse med Nooshi Dadgostar i de aktuella frågorna så förtjänar hon faktiskt inte att kunna vara socialdemokratisk statsminister.” Det skriver Sven Tycker. Läs det också!

Efter 8 år av marknadsfundamentalism


Björn Alvebrand summerar

 

Och skriver om ”skattechock och övertramp”

Nu när Magdalena Andersson presenterar en budget med ett fördelningssnitt som gynnar de som under 8 år av marknadsfundamentalism lidit alla helvetes kval med utförsäkringar, sämre ekonomiskt utfall och nya satsningar på arbetsmarknadspolitiken skriker hela borgerligheten av en upprördhet som närmast kan beskrivas som ett fullständigt världskrig. Man talar i termer av skattechocker en upprördhet av att man har mage att kritisera Anders Borgs ekonomiska politik som verkligen var ett paradigmskifte i svensk politik.”

Björn Alvebrandt

”Vad handlar då borgerlighetens kritik om realt? Jo dels det orättfärdiga i att växla spår på arbetsmarknaden. Traineejobb leder inte till några jobb – att Socialdemokraterna har det hutlösa förslaget att växla bort Fas3 – den så kritiserade åtgärden som sågats av i stort sett alla – inte minst de som befinner sig i skiten – för att ge alla dessa en möjlighet att förbättra sin ekonomiska situation genom jobb som ger kollektivavtalad lön, semester och en förbättrad arbetslöshetsförsäkring – en möjlighet att komma in i värmen efter 8 långa kyliga år.

Att ge möjligheter för våra ungdomar genom en anpassad arbetsmarknadsutbildning parat med praktik – eller låta ungdomar fullfölja sina studier på gymnasiet där man inför högskolebehörighet på samtliga linjer anses vara rent ut sagt förskräckligt enligt Björklund som anser att vissa ungdomar inte har läshuvud och skall därför förbli vid sin läst. Borgerligheten ser sina ”hjärtefrågor” smulas sönder och skriker – näst intill hjärtskärande – över hur man förstör möjligheter istället för att se de positiva över de aviserade förändringar som kommer att ske. Det är tvivelsutan så att det är borgerligheten som banat vägen för det som sker mot våra ungdomar.”

Jag rekommenderar å det varmaste att klicka här för att läsa resten.

Tjurrusningen i Stockholm


Om man jämför

 

Då undrar man ju

Tidigare budgetpromenader har varit värdiga. Det är allt annat än man kan säga när Magdalena Andersson skulle gå sin första budgetpromenad.

Nog är det på sin plats med frågor, men även med några påståenden om polisens agerande.

Men först en titt på bilden:

Budgetrusning

Och lite från pressen.

”Det blev kaos när Magdalena Andersson (S) gick den traditionella budgetpromenaden. Polisen slog en järnring runt finansministern och knuffade bort journalisterna. – Tanken är att medierna ska få ta bilder och ställa frågor. Jag kan bara beklaga att det inte blev så, säger Anderssons pressekreterare Fredrik Kornebäck. //Direkt hon kom ut på gatan omslöts hon av poliserna och journalisterna trycktes bort. Fyra minuter senare var Magdalena Andersson framme på riksdagstrappan och höll upp luntan för fotograferna. Efteråt var många journalister chockade.

Promenaden hade inte bara varit dubbelt så snabb som den tidigare finansministern Anders Borgs sista budgetpromenad i vår. Journalisterna fick inte en chans att ställa frågor, knappt ta bilder. Istället föstes de bort, knuffades och fick slag av poliserna.” Läs mer på  AB

”Årets budgetpromenad förvandlades till ett tumult där flera kända politiska journalister blev bortknuffade av polisen när de försökte ställa frågor till finansministern. Tv 4:s Anders Pihlblad anser att arrangemanget var ‘ovärdigt’ … Den traditionsenliga budgetpromenaden förvandlades i år till ett kaos där reportrar knuffades bort och föstes undan av poliser när de försökte att ställa frågor till finansministern Magdalena Andersson (S). Expressen.se:s reporter Annie Reuterskiöld säger att namnkunniga journalister knuffades bort på ett nästan brutalt sätt. Polisen var väldigt bestämda på att hålla ett stort avstånd mellan finansministern och reportrarna, vilket gjorde att de på ett nästan brutalt sätt puttade de reportrar som försökte ställa frågor. Fyrans politikreporter Ann Tiberg blev i det närmaste bortslängd, …”. Läs mer på EXPRESSEN.

 

Och några av mina påståenden.

Polisen lade sig i pressfriheten och ändrade den!

Polisen lade sig i en tradition och hindrade den!

Polisen genomförde en maktdemonstration!

Polisen kränkte en minister!

 

Budgetpromenaden

Den här promenaden är en gammal tradition som ska vara lite högtidlig. Den ska absolut inte vara ett gatlopp! Politiskt och demokratiskt har den inget egentligt värde, men den ska kunna genomföras under värdiga former som andra ceremonier.

Det är inte meningen att en minister ska kränkas och att journalister riskera att skadas. Det är inte meningen att journalister ska rusa fram påjagade, undanskuffade och flyende från poliser som folkmassan flyr från tjurarna i Pamplona!

Pamplona Stockholm

Jag är chockad. Är detta första tecknet på en polisstat utan politisk och demokratisk ledning?