Krya på dig, Silvia


Rojalist

 

det är jag banne mig inte

Och jag avundas verkligen inte de som föds in i sin roll med små möjligheter att kunna påverka den. Ta bara en sån sak som att det är en riksangelägenhet vilka de får förenas sig med i äktenskap. Det är ju så medeltida som det kan bli och påminner hundraprocentigt om så kallade hederskulturer.

Likaså är ju de som föds i familjer utan utbildning oftast stämplade till ett ekonomiskt torftigt liv, så visst har det sociala arvet betydelse. Fast, så klart, inom kungahuset föds ingen fattig utan det sociala arvet drabbar på annat sätt.

Men numera har det ändå lättats upp en hel del inom kungahuset. Nu kan ju kungligheter gifta sig med sådana som saknar ”blått blod”. Ja, alltså om de svarar upp mot alla krav man ställer på gemålerna. Förklaringen lär väl ligga i att det i dag finns så få kungahus att inavel blir följden om förökelsen ska ske utan friskt folkligt blod. Det har ju hänt förr, mest känt inom det Habsburgska huset.

Karl II avv Spanien.jpg

Nu har vår drottning varit sjuk och inlagd på Danderyds sjukhus några dagar. Och det måste jag säga att jag önskar ingen människa att vara sjuk. Inte ens en kunglighet och inte ens en som har en far som var nazist. Inte ens en kunglighet som in i det sista försökte att dementera det. För trots allt så kan hon ju inte rå för att hennes far hade sådana idéer.

Silvia var sjuk.jpg

Jag kanske också hade försökt att mörka sanningen.

Eller?

Nej, inte fan heller! Det vet jag mycket väl att jag aldrig skulle ha gjort. Jag vet det därför att min far tog jag tidigt avstånd från, inte av politiska skäl utan för hans sätt att uppfostra mig. Men det är en annan sak och det glömmer jag aldrig.

Så nog kunde väl vår drottning Silvia också ta avstånd från sin fars ultraextrema nazistiska åsikter! Men icke att hon gjorde! Hon valde att mörka i det längsta!

Kungahuset fann henne lämplig att bli Sveriges drottning. Även riksdagan, som ju har ett ord med i laget, godkände henne. Kanske det inte är så konstigt. Kungahuset var ju under trettiotalet, och fram till att det stod klart att Adolf Hitler aldrig skulle vinna kriget, väldigt pro-nazistsikt. Och den svenska statsapparaten aggerade kraftfullt för att klämma åt antinzisterna i landet. Nazikritiska tidningar förbjöds och Norrskensflamman sprängdes av högerextremister och folk spärrades in i läger. Men det talas det än i dag tyst om.

Men aldeles oavsett fakta om vårt politiskt obskyra kungahus önskar jag vår drottning, trots hennes nazistiske far, en god hälsa så länge hon lever.

 

Kyrkklockorna ringer


Två timmars ringning

 

Det blev det som varning för nazismen

Det hände när nazisterna tågade på Jönköpings gator den första maj i år och kyrkorna svarade således med en nästan två timmar lång varning genom att låta klockorna ringa mot intolerans, rasism och nazism i en manifestation för det demokratiska samhället och alla människors lika värde. Det var en fullständigt självklar solidaritetsmarkering.

Vanligt folk och fria vänstergrupper var också ute och protesterade. Men från den gamla och väl etablerade arbetarrörelsen var manifestationen långt ifrån den styrka man skulle kunnat önska sig. Om de ens var där.

Kyrkan vs arbetarrörelsen

Nazisterna försöker göra sina röster hörda över allt. Givetvis också på facebook.

Så här skriver en nazist i Svenskarnas parti på facebook den 21 oktober 21:00:

”Jag betraktar nationalismen som en del av den solidaritetskamp du beskriver. På så sätt att kampenheter bäst utgörs av enade, men suveräna folk i suveräna stater. Splittrade nationer kommer att vara polariserade genom detta med mångkultur, & därmed hållas upptagna med konflikter på det nationella planet.”

Detta får ju givetvis inte stå oemotsagt. Därför svarade jag så här:

”OK. Då förstår jag hur du tänker på det området. Du kanske till och med har rätt, ytligt sett.
Men fullt så enkelt är det ju trots allt inte.

Arbetarrörelsen är och har alltid varit en vänsterrörelse. All vänsterrörelse har ju som bekant sina rötter i arbetarklassens kamp från 1800-talet.
Dagens vänster är solidarisk med alla utifrånkommande. Dagens höger är det däremot inte.

Min konklusion blir alltså att utan högern står arbetarklassen i sin kamp enad och det är högern som splittrar och får med sig dem som inte har kampen så klart för sig på grund av ett allmänt ointresse och öra åt höger.

Så i praktiken får du kanske rätt att med etnisk blandning blir arbetarklassen splittrad. Men om ni nationalister och de som av andra skäl bara är rasister, eller av andra skäl är emot invandring, gick hem och stängde dörren om er så skulle nog arbetarklassen stå enad.

Men jag ska också ge en känga åt arbetarrörelsen som sådan. Fram till ca 50-talet hade fackföreningarna politiska bildningskurser. De är väck nu. Fram till ca 30-talet hade arbetarrörelsen också mycket kompetenta agitatorer. Kata Dalström är den mest kända av dem alla efter August Palm, som avled 1922 och Kata året efter. Alla dessa inklusive de som tog vid efter dessa är väck nu. Det finns inga efterföljare i dag och deras namn är nästan bortglömda.

Vad hände med arbetarrörelsen? Jo den infiltrerades av borgarklassen och drev åt höger och det var Hjalmar Branting som inledde den vägen. Därmed splittrades Socialdemokraterna och det svenska kommunistiska partiet bildades. Allt sedan dess har Socialdemokraterna aktivt bekämpat kommunisterna med alla medel inklusive rena lögner och under andra världskriget tog de till och med hjälp av polisen, spärrade in aktiva kommunister, förbjöd deras press och man åtalade aldrig gärningsmännen bakom branden på tidningen Norrskensflamman för mordbrand trots att fem personer dog. Istället rubricerades det som skadegörelse. Domarna blev förhållandevis milda eftersom rätten över huvud taget aldrig nämnde att några hade omkommit i lågorna.
Sveriges värsta terrordåd hade alltså det stöd rättsväsendet kunde ge, men friande domar vågade man sig inte på.

Vi får inte heller glömma att arbetarklassen är borgarklassens klassfiende. Därför har borgarklassen varit mycket aktiv i sin propaganda mot kommunistiska partiet och den kommunistiska idén. Och tyvärr kallade sig Sovjetunionen kommunistiskt, varför det var lätt att skylla olika övergrepp och annat som skedde där, eller bara påstods ske där, för kommunismens fel. Avsikten var att skrämma arbetarklassen till att ta avstånd från just de idéer den själv har skapat. Än i dag används Sovjetunionen som ett avskräckande exempel på kommunism. Och folk tror idag att det handlade om kommunism. Det är nästan helt omöjligt att få folk att fatta att det inte var så. Man kan kalla det socialism, men aldrig kommunism!
Nåväl.
Allt detta har lett till att den politiska medvetenheten sjönk och fortsätter att sjunka. Och tack vare denna låga klassmedvetenhet och det missnöje som finns inom arbetarklassen med löner, arbetsförhållanden, arbetslöshet, bostäder och bostadsområden, social trygghet och allt vad det är, så finns det ett politiskt utrymme för både Sverigedemokraterna och nazister att verka och locka till sig både anhängare och sympatisörer.

När vi dessutom fick en starkt högerorienterad regeringen under Alliansen och missnöjet tilltog ökade sympatierna för dessa krafter i takt med den sociala nedrustningen.

Borgarklassen har inga invändningar mot det som skedde med arbetarklassens ideologiska förfall. Med en svag arbetarklass kan de styra mera som de vill. De har därför inte heller några invändningar mot SD eller nynazister, men i dagens politiska klimat är dessa inte riktigt rumsrena. Det är bara därför som borgarklassen ännu inte står upp och applåderar dem. I arbetarklassens namn säger jag dock; må det heller aldrig ske!

Du är kanske ärlig och vill stå på arbetarklassens sida. Men det blir fel. Om du inser det och har kurage så hoppar du av och jag ska ge dig allt beröm du då förtjänar!”

Varför mobiliserar inte arbetarrörelsen? 

Svaret finns att söka i raderna ovan.

Eva Franchell

Johan Ehrenberg