Knepigt med regeringsfrågan just nu

Fyra alternativ

 

enligt Mats Knutsson på Svt text

Det här är ett ganska långt inlägg och det bjuds på en del video och en bildkavalkad om SD i slutet.

Så här ser regeringsalternativen ut enligt Knutsson:

1) Blocköverskridande regering med S+MP+C+L

2) Högerregering med M och KD

3) Koalition med S och M

4) Alliansregering, med stöd av SD.

Eller så här, enligt ”folkets vilja”.

Vi får väl se hur det blir, men en regering med S+MP med stöd av V kommer helt säkert att fällas av Alliansen + SD. Annars är ju det rödgröna ett block som är större än Alliansen och enligt min mening det mest naturliga och tilltalande. Ändå kräver Ulf Kristersson att bli statsminsiter. Hans fräckhet har som bekant inga gränser.

M+KD blir ju inte särskilt stort och starkt, men här kommer ju SD att kunna fylla samma funktion som V i regeringen S+MP. Moderaterna och Kristdemokraterna är ju de partier som tydligt gjort klart att de har beröringspunkter med och sympatier för SD och Åkesson. Det är inget konstigt med det. Det var ju borgarklassens partier som beredde vägen för Hiltlers maktövertagande då det begav sig eftersom fascismen till sin natur är borgerlig.

Man kan ju inte blunda för att SD är ett nationalsocialistiskt parti med nedtonad profil och friserad fasad. 

”SD är det parti som efter M emottar mest bidrag, … Det har helt enkelt alltid funnits förmögna människor liksom företag och stiftelser i Sverige som hängivet har backat upp extremhögern …”

S+M kan inte Löfven tänka sig (det är ju absurt, särskilt i ett historiskt perspektiv!) och skulle skada S enormt mycket. Den som ännu ser S som ett arbetarparti kommer knappast att kunna göra det efter en sådan regeringsbildning.

Alliansen med stöd av SD är inte logiskt eftersom C och L absolut inte vill sammarbeta med SD, men SD och M har däremot mycket gemensamt och det finns all anledning att sträcka upp ett varnande finger om SD skulle finnas med i en svensk regering. Det är redan i dagsläget illavarslande med deras närvaro i det svenska politiska rummet.

M och SD? Vad har de gemensamt? Mycket, bland annat det som bilden nedan visar. Det minns ni väl?

En sådan braklögn kan väl ingen ha glömt! Och när partier på yttersta högerkanten kan försöka locka arbetarröster med sådana lögner har de inte skam i kroppen. Det är ingen hejd på deras lögnaktiga förmåga! Vad mera kan de ljuga om? Jo, mycket. Tänk kritiskt och se vad de de gör och hör vad de säger! Och dra öronen åt dig!

Ja, det är makalöst!

Men det är högerns politik. Det är bara att blicka tillbaka och se vad de åstadkom under sina åtta år vid makten.

Partier på yttersta högerkanten försöker få arbetare att tro ett de är arbetapartier är ju horribelt! Men lika horribelt är ju att många arbetare faktiskt röstar på allianspartierna och SD. Valresultatet visar ju att hälften av arbetarklassen är så politiskt okunniga att de röstar emot sina egna intressen, sina egna klassintressen!

”… när Alliansen lät privata företag driva sådant som stat och kommun egentligen bör driva öppnades portarna på vid gavel till lättförtjänta pengar för skrupelfria företag och kriminella.”

Och ännu en gammal bild av Skvitt, lika aktuell idag som då. Det är bara partiledaren som är ny.

Men egentligen

Det här inlägget tänkte jag i första hand skulle bli en bildkavalkad om SD.

Men det växte och blev som synes mer än så.

Växt har också KD:s och M:s uppfattning gjort av SD som ett ”parti bland andra”, i svensk politik. Inte tror jag att det är för att deras minne är kort, men för att de tror att svenskens minne är det. Och kanske det är så bland de som är mindre intresserade av politik.

Dags att påminna:

Dagens elände

Det är ju SD:s framgång som ställer till allt elände i svensk politik. De flesta av bilderna nedan är från mina inlägg i augusti och september 2015.

Åkesson ställde ju upp i Skavlan igen: ”I säsongens första avsnitt av Skavlan gästas talkshowen av SD-ledaren Jimmie Åkesson och hans fästmö och partikollega Louise Erixon.” / AFTONBLADET, vilket föranledde det här inlägget.

Såhär gick det förra gången:

(Eaqhan – Jimmie Åkesson hos Skavlan)

En dump från Skavlan igår

Programmet kan ses på Svt Play fram till 13 mars 2019. Bono om Åkesson, se hela klippet här.

Nu kör vi bildkavalkaden

Rösta med ögonen

Tantrösta

 

eller töntrösta?

För så är det i några fall. Och med detta påstående riskerar jag att få att alla feminister mot mig.

Jo, jag menar att det finns kvinnor som inte har en susning om politik och röstar på ett parti därför att de tycker att partiledaren ser så bra ut. Förhoppningsvis förlorar Alliansens höginkomsttagargynnande partier röster för att Socialdemokraterna har Stefan Löfven som ju ser ut som partiets svar på He-mannen Fred Flintsone. Den primitivismen kan säkert tilltala en och annan kvinna.

Frågan är hur många män som röstar på samma sätt nu när det finns flera kvinnliga partiledare. Vi får väl se vid nästa val. Då kanske det finns fyra kvinnor (ja kanske till och med fem kvinnor om vi räknar in Gudrun Schyman) att välja på för män som också röstar med ögonen för att de inte heller har den minsta politiska medvetenhet.

Centern har ju Annie Lööf, en person som jag är övertygad om är en narcissist av guds nåde.

Moderaterna har Anna Kinberg Batra, en person som jag är helt övertygad om är den personifierade egocentrikern, vilket ju passar överklassen som hand i handske.

Miljöpartiet har ju två stycken varav en är kvinna, Åsa Romson. Kan kanske vara ett alternativ för de som inte kan bestämma sig om de gillar män eller kvinnor, alltså de bisexuella.

Nu kanske Kristdemokraterna får Ebba Bush Thor. Hon annonserar att hon kandiderar till den lediga posten som partiledare för partiet. Och hon vinner definitivt min skönhetstävling när det gäller partiernas ledargarnityr.

Nu är det som tur är få som väljer parti efter denna premiss, men de finns. Och Ebba kanske blir ett lyft för partiet. Men visst är det en katastrof om folk röstar med ögonen, särskilt som Kristdemokraternas politik ligger så långt åt höger att bara Sverigedemokraterna ligger ännu längre till höger om dem. Och Jesus skulle vända sig i sin grav om han såg deras politik. Vad har partiet som appellerar till Kristus och kristna värden?

Vad?

Ingenting!

Kanske dags för partiet att byta namn så att Jesus inte behöver skruva sig i graven som vore han en propeller.

Finns det någon politik som lever upp till kristna värden så är det den kommunistiska idén! Men ett parti med sådana mål i sin politik finns nu inte längre, tyvärr. Ska den idén vinna genomslag krävs mer än att rösta med ögonen. Då krävs en större politisk medvetenhet.

 

Varför?

Ja, varför ser det ut som det gör i Sverige och i hela världen? Kan det vara för att människor inte har politisk kunskap och mod att revoltera?

Provrörsbefruktning med DNA från tre personer

Vad är nu detta?

 

Skvitt förklarar!

Storbritannien antog en lag 2015 02 03 som godkänner provrörsbefruktning med DNA från tre personer.

Orsaken att man antog denna lag är att man i dag med mitokondrie-DNA från en annan kvinna än mamman, kan förhindra att barnet får vissa ärftliga sjukdomar som bland annat dövhet, diabetes och olika nervsjukdomar. Det handlar inte om att kunna påverka egenskaper hos barnet såsom till exempel utseende och annat som vi kan observera hos människan. Så låt mig ta det från början.

 

Vår arvsmassa finns, som säkert alla vet, i våra cellers kärnor. Där ligger den väl skyddad som gener på rad i våra kromosomer och omgivna av resten av cellen med dess små organ, de så kallade organellerna, och allt omslutes av cellens membran som skyddar alltsammans och kontrollerar alla in och utpassager av näringsämnen och slaggprodukter.

Organellerna fungerar ungefär som organen i våra egna kroppar, fast givetvis anpassade för cellens behov på samma sätt som våra organ är anpassade för våra behov. Och som bekant består alla våra organ av celler.

Bilden nedan visar en cell med sina organ och en bild på kraftverket i våra celler, mitokondrien.

Som framgår av bildens text är mitokondrien en självständig organism inuti cellen och har ett eget DNA, vilket kallas m-DNA. Mitokondrien var en gång mycket tidigt i livets utveckling antagligen en parasit som invaderade en primitiv djurcell. Småningom utvecklades en symbios mellan värdcellen och den invaderade parasiten. I dag är denna symbios helt livsavgörande för alla djurcellers livsprocesser och alltså även för oss människors faktiska existens.

Hur de ursprungliga organismerna kunde fungera var för sig är i dag ännu oklart och kanske vi aldrig finner något svar på det. Men en sak är säker. En gång i tiden klarade sig var och en för sig på egen hand. Därför kan vi anta att de var mer utvecklade på den tiden, men var och en av organismerna sållade bort funktioner som inte längre behövdes då de började att samarbeta med varandra och det samarbetet var effektivare än att leva åtskilda.

Visst är det spännande!

Mitokondrierna är alltså självständiga mikrober som lever i våra celler och ingen annan stans kan de leva i dag. Och våra celler i dag kan inte längre leva utan mitokondrierna, som alltså har kvar sin alldeles egna arvsmassa. Det är denna lilla mikrob som man nu tillåts transplantera till foster som har mitokondrier med skadad arvsmassa.

Mitokondrierna gör bara en sak, men det de gör är att hålla oss vid liv genom att förse våra celler med energi. Inga av våra mänskliga egenskaper har något som helst att göra med denna en gång så parasiterande infiltratör i våra celler.

Det här med politiker

”382 ledamöter stödde lagen, 178 ledamöter sa nej.” / Svenska Yle

178 ledamöter röstade alltså i en fråga de inte förstod! Sådant är inget ovanligt i politiken.

 

 

 

 

Grundprincipen

Vad är samhälle?

 

Hur funkar det?

Skvitt hoppas reda ut hur det verkligen ser ut bakom dimridåerna som den gynnade eliten vill dölja vekligheten med. Politik är nämligen inte den pajkastning som vi förses med och som roar vissa och förtröttar andra, samt ältas i alla media. Hur är det egentligen? Utan att bli alltför långrandig måste jag ändå gå till grunderna.

Nu kör vi! Offra en minut på en lite längre, men inte onödigt lång text.

 

Samhälle, människor förenade i sociala nätverk och relationer.

Ja, så kan man se det. Dessa relationer har en viss varaktighet om man ska kunna tala om samhälle. Ett samhälle har också sin egen politik oavsett hur välutvecklat eller outvecklat det än är. Grundprincipen för att förstå politiken i samhället är därför att förstå samhället och det är faktiskt väldigt enkelt. Men ett litet fåtal har både makten, intresset och möjligheten att göra det svårt för denna förståelse. Det ligger i deras intresse att försvåra en transparens på denna punkt. Blir genomskinligheten för god faller deras maktposition.

 

Människan har alltid levt i samhällen.

Människan är ju inget flockdjur utan hon är en social varelse alltsedan apstadiet. Hon har alltid levat i samhällen. Och hon har hela tiden utvecklat samhället, både tekniskt, ekonomiskt och politiskt. Tekniskt har det inneburit att vi har gått från stenålder till atomålder och IT. Ekonomiskt har det inneburit att vi har gått från jagande och samlande till en hög grad av specialisering, produktion, konsumtion och ägande. Politiskt har det inneburit att vi har gått från att alla har varit delaktiga i gruppens, stammens, klanens beslut och till att ett fåtal innehar makten över flertalet.

Politiskt har vi alltså gått från demokrati långt innan ordet var uppfunnet och till den diktatur vi i dag har men sällan inser att vi lever under!

Om man har en absolut demokrati är det så självklart att man inte behöver använda något ord för det. Det är först  när demokratin inte finns som det är viktigt att tala om demokrati och aldrig förr har det talats mera om demokrati än det görs i dag. Det borde stämma till eftertanke!

 Ordet

Demokrati, som ord, har sitt ursprung i Grekland: demos, folket, och κράτος kratos, styra/härska. Det var då man började tala om demokrati därför att man hade hittat på ett styrelsesätt där fria män hade rösträtt. Alla andra, det vill säga de flesta, saknade allt verkligt politiskt inflytande.

I det gamla Mesopotamien, däremot, talades det aldrig om demokrati. Man hade den! Den var mer genuin. Det var så självklart att inget ord krävdes! Det var inget att tala om. Man tog det för givet. Därför har vi inget mesopotamiskt ord för det som faktisk var en mera verklig demokrati, men vi har det grekiska ordet ”demokrati”, medan mesopotamierna inte hade ordet för det som var så självklart för dem att det inte behövdes!

Idag är ”demokrati” på alla makthavares läppar, vilket borde väcka vissa misstankar!

 Politik och makt

Politisk makt är att styra. Ekonomisk makt är att härska. De som har den ekonomiska makten härskar över politiken och politiken styr bara upp regelverket för de som har den ekonomiska makten, annars slår de bara ihjäl varandra. Det kan låta tillspetsat, men just så är det. Och det är bara för att vi inte brukar se saken på det viset som det låter så tillspetsat och kanske rent av lögnaktigt. Men se, det är fel. Låt oss kika på Europa under 1900-talet för att bevisa det. Inga ekonomiska makthavare slog ihjäl varandra i sitt eget land. De hade en statsapparat som förhindrade det och som löste inre konflikter. Men mellan länderna slog de ihjäl varandra, eller rättare sagt; de som tvingades föra deras mordiska kamp, soldaterna. Och vad slogs man om? Jo marknader.

Maktens män tvingade ut de som ingen makt hade i storskaliga krig. För 100 år sedan var det första världskriget och 21 år senare var det dags igen för ett storskaligt krig och åter igen skördades miljoner och åter miljoner människors liv, men inte makthavarnas liv. Det var bara de maktlösa som offrades. Och de offrades för att de som hade den ekonomiska makten också hade makt över politiken och denna makt kallar de för demokrati. Inget kan vara mera absurt än just det!

 Makt och demokrati

För de som har den ekonomiska makten har demokrati inget värde. En sann demokrati utgör ett hot mot dem och mer än så. Med en demokrati i ordets rätta betydelse, folkvälde, har de som i dag har den ekonomiska makten ingen makt alls. Då har folket den ekonomiska makten och därmed även den politiska makten, inte fåtalet med deras mer eller mindre lojala partier.

De som har den ekonomiska makten har alltså också den politiska makten och för att dölja detta talar de ivrigt om demokrati, rösträtt och parlamentarism. Det är genom rösträtten och parlamentarismen de härskar i de så kallade moderna demokratierna! Men de kan lika gärna utöva sin makt med äkta och oförfalskad diktatur. Så skedde i Tyskland under Hitlers regim. Det hade säkert fungerat alldeles utmärkt om han aldrig hade satsat på Stortyskland, ”lebensraum” och krig. Och han hade, glöm aldrig det!, till stor del borgarklassen och speciellt storkapitalisterna helt på sin sida!

Om några härskar måste det ju finnas några att härska över. Alltså herre och slav. Slavägare och slavar. En klass med slavägare och en förtyckt klass utan rättigheter, slavarna. Det var länge sedan. Ja, alltså om man har ett kort tidsperspektiv. Annars är ju inte 150 år så värst länge sedan i akademikernas historiska perspektiv.

 

Härskare

Härskare finns än idag, men inga slavar. Ändå finns det några för den ekonomiska eliten att härska över och som alltid är det de allra flesta som dessa mycket få individer i det ekonomiska etablissemanget härskar över. Och detta kallas ”demokrati”!

Människan har hela tiden utvecklat samhället, både tekniskt, ekonomiskt och politiskt, som sagt. Tekniken har gjort den traditionella slaven överflödig. Ekonomin har styrt över slavsamhället i ett system med lönearbetare istället. Men politiken är den samma. Maktförhållandet är detsamma. Det enda som har förändrats är att klassamhället har gått in ett nytt skede. Nu ägs inte arbetskraften, den hyrs in och betalas för tid, men inte för producerat värde. Jag beskriver det i bild. Det är just så du blir utnyttjad oavsett du kallar dig arbetare, tjänsteman eller VD!

De med den ekonomiska makten har alltså också den politiska makten, men den är väl kamouflerad bakom parlamentarismens dimridå. Så låt oss sätta namn på dessa med den ekonomiska makten och på dem som saknar denna ekonomiska makt och därmed även saknar den politiska makten. Låt oss säga som det är!

Klasser

Det är i dagens samhälle en fråga om två olika klasser och dessa klasser har inga förenliga intressen. Den enes död den andres bröd, tillspetsat sagt och inte ens sant. Men det duger som allegori. Ty, den som härskar är helt beroende av den som den härskar över. Genom denne får den sin brödföda eftersom den härskar över den som skapar denna brödföda. Dör den då dör även härskaren. Strejkar slaven eller lönearbetaren blir det inget bröd och ingen vinst åt den som härskar, dikterar villkoren och profiterar. Men dör härskaren kan slaven och lönearbetaren fortsätta med sitt dagliga knot och behålla allt för sig själv. Men en sådan tanke är förbjuden. Den tanken är lika bannlyst som de tankar som utmanade katolska kyrkans dogmer om den allsmäktige guden och skaparen av hela världsordningen. I grunden har inget förändrats. Klassamhället består, men har antagit nya former.

 

Sammanfattning

Alltså att knyta ihop säcken.

Och att sätta förbjudna ord på verkligheten.

1. Vi har ett klassamhälle, men det ska vi inte låtsas om. Det går inte att dölja, men det går att beskriva i termer som rika och fattiga. Den beskrivningen gillar makthavarna. För dem är den beskrivningen harmlös. Lika harmlös är också härskarklassens klassbegrepp: ”underklass”, ”medelklass” och ”överklass”. Det är ”klassbegrepp” som inte förklarar någonting. Det säger inget om ägandeförhållanden, ekonomisk makt och vilka som har den politiska makten i samhället. Talar vi däremot om borgarklass och arbetarklass blir det mera avslöjande. Då kan vi se att borgarklassen äger kapital och produktionsmedel, vilket ger denna klass ett ekonomiskt och politiskt övertag framför de som inte äger produktionsmedlen. Vill vi anamma ett för de arbetande människorna meningsfullt och politiskt kraftfullt språkbruk med sprängkraft så säger vi heller kapitalister om borgarklassen och proletärer om de som är egendomslösa i bemärkelsen att de inte äger kapital och produktionsmedel.

2. Vi har ett klassamhälle. Det kan ingen förneka. Uttrycker vi det på ett avslöjande sätt, då slår man oss i ansiktet med skällsord och kallar oss ”kommunister”! Men är det verkligen skällsord? Borgarklassen har gjort det till det. Och det ska vi inte finna oss i. Nej verkligen inte. Kommunismen är arbetarklassens egen ideologi! Den ideologin är inte detsamma som Sovjetunionen. Men borgarklassen har fått nästan alla att tro det. Och Sovjetunionen har också sin skuld i detta. Sovjetunionens sociala experiment var ett experiment och inget annat. Men i Sovjetunionen kallade man sitt experiment för ”kommunism”. Därmed kan borgarklassen peka på Sovjets förmenta eller sanna dåliga sidor och hänvisa till det, kalla det diktatur och förtryck. Det ska vi inte gå på! Låt oss istället se kommunism som ett samhälle utan förtryck och utan klasser. Det var Lenins mål, men vi vet hur det gick den gången. Det är inte det vi som arbetarklass vill ha! Men vi vill inte heller ha borgarklassens ”frihet” att sko sig på oss!

3. Demokrati är folkvälde och folkvälde kan aldrig existera i ett klassamhälle, vilket ju kapitalismen är. Demokrati, folkvälde, kan enbart existera i ett klasslöst samhälle. Det vill säga att endast ett kommunistiskt samhälle kan vara demokratiskt. Kommunism betyder gemenskap. Det betyder inte Sovjetunionen! Det betyder att alla äger produktionsmedlen och samhällets gemensamma kapital gemensamt. I ett kommunistisk samhälle är kapitalet och produktionsmedlen alltså inte privat egendom och därför kan ingen sko sig på andra. Ingen kan få ekonomisk makt över andra och därmed inte utöva sin diktatur över andra. Kommunismen som idé är alltså den optimala demokratin! Det ska vi inte veta för borgarklassen bestämmer ju vad vi ska tro. Och därför talar de hela tiden om diktatur så fort kommunism kommer på tal och om demokrati som en styrelseform som döljer kapitalisternas faktiska herravälde över folkflertalet.

4. Politik är inte partiernas käbbel. Politik är vad som händer i samhället och det sker helt utanför parlamentet. Politik är alltså utomparlamentarisk! Politik handlar i första hand om det som verkligen händer och det som händer i samhället beslutas helt utanför den så kallade borgerliga demokratiska parlamentariska ”demokratin”! Men det är bara där, inom parlamentarismen, som du har rätt att ge din röst och tro dig ha medbestämmanderätt!

 

Slutord

Hur behåller en elit sin makt?

Det kan sammanfattas med två ord: propaganda och repression.

Propaganda är lögner, förvanskad verklighet och att skriva om ords betydelser, såsom jag beskrev ovan. Det är också att att skriva om både nutid och historien för egna syften och de som har makten att göra detta är de som härskar. Det är att via media förmedla osanna och tendentiösa nyheter. Det är också att tillhandahålla en läroplan för skolan som förmedlar härskarklassen version av verkligheten så att människorna redan som barn tillägnar sig den officiella ”sanningen”.

Repression är att ha en rättsapparat som är skräddarsydd för det härskade etablissemanget, för borgarklassen och för kapitalisterna. Och denna apparat består bland annat av polisen. Det är just denna polis som skyddar nazisterna på våra gator eftersom nazism, diktatur och förtryck inte är något som borgarklassens kapitalister har något emot. Det är istället dess ultimata härskarverktyg. Det är därför nazister i dag tågar på gatorna med sällan skådat polisskydd. Det är därför dessa odemokratiska krafter tillåts. Borgarklassen är ju till sin natur odemokratisk och därför också så förtjust i ordet ”demokrati”!

(Här publicerades bilden)

---

Fler bilder:

Polisen, ett demokratiskt hot!

demos, folket, och κράτος kratos, styre

Är budskapet klart?

Ursäkta en liten fråga

Har vi demokrati i Sverige?

 

Frågan ställs till alla våra partier

Alltså, jag undrar bara.

En sån sak som om vi ska vara medlemmar i NATO är väl en fråga som berör hela vårt folk. Så då undrar jag om vi inte borde få uttala oss om vår önskan i en sådan gemensam och viktig angelägenhet som berör hela vår utrikespolitik.

Ja, jag menar att det allra minsta man kan begära är att de partier som är för och de som är emot ska driva sina ståndpunkter i en valrörelse. Då kan de som är för NATO-medlemskap rösta på partierna som är för ett medlemskap i NATO och de som är emot ett sådant medlemskap kan rösta på de partier som är emot det.

Ett annat alternativ är en folkomröstning, men det vore nog mindre lyckat efter vad vi erfar efter omröstningen om kärnkraftens vara eller inte inte vara. Vi som minns vet ju hur det gick med folkviljan den gången. Alltså att folket ville inte ha någon kärnkraft. Folket ville helt enkelt att den skulle stängas ned. Men det ville inte näringslivet, kapitalet och industrin.

Två alternativ var till synes de enda möjliga. ”JA!” till kärnkraft och ”NEJ!” till kärnkraft. Vilka andra alternativ kunde det egentligen finnas?

Och alla visste att ”NEJ!” var svenska folkets önskan, men inte näringslivets, kapitalets eller industrins. Och näringslivet, kapitalet och industrin skulle inte få som de ville. Men den frågan löste ju Socialdemokraterna till näringslivets, kapitalets och industrins stora lycka. De uppfann nämligen en helt ny linje som hette ”Avveckla, men med förnuft!”, vilket innebar att vi gick från sex kraftverk till det dubbla och fick tolv kraftverk som skulle avvecklas! Men den där avvecklingen kom ju aldrig: Politikerna ändrade sig utan att vi fick komma till tals i frågan.

Jag vet inte, men det där lär kallas demokrati.

Beslutet om uppdrag om förhandlingar om värdlandsstöd är ett steg mot att gå med i NATO, vilket alla partier vet är emot det svenska folkets vilja. Mig veterligt finns det bara ett enda parti som är klart emot ett NATO-medlemskap. Det partiet är Vänsterpartiet och jag förvånas över den tystnad som kommer därifrån. Kanske inte ens det partiet är emot i grund och botten, fast de inte törs medge det.

Vad såldes etablissemanget vill är att smyga in Sverige i NATO mot folkets vilja på samma sätt som man svek folkviljan i kärnkraftsfrågan. Och det ställer ju en fråga på sin spets: Har vi demokrati eller inte i vårt land? Jag besvara den frågan med ett rungade ”NEJ”!

En så viktig sak som om vi ska vara medlemmar i NATO är en fråga som berör hela vårt folk. Alltså borde folket få uttala sig om sin önskan i denna gemensamma och viktig angelägenhet som berör vår utrikespolitik. Men allt talar för att vi inte får säga vår uppriktiga mening i denna viktiga fråga. Bakom kulisserna som ska dölja den diktatur vi lever under beslutar våra partier på uppdrag av näringslivet, kapitalet och industrin att vi ska ansluta oss till NATO helt utan att vi själva ska få en chans att uttala oss innan vi ställs inför faktum.

 

Natotrupper kan snart inta Sverige

Anders Ferm (S): Vi kan bli en indirekt kärnvapenmakt

Lönesänkarna

SVT Play 58 minuter

 

och bara 50 dagar kvar

Sista dag att se programmet är 3 augusti, så passa på.

”Hur blev politikerna så överens om att göra näringslivet rikare på löntagarnas bekostnad?” Den frågan ställer sig programmakarna. Men svaret är enkelt. Vi har ett kapitalistiskt samhälle och och självklart är det kapitalisterna som styr. Det är inte partierna. Deras uppgift i det kapitalistiska samhället är att få oss att tro att vi har något att bestämma om. Att det alltså råder demokrati. Och tyvärr funkar det. Få inser vilka som sitter på den verkliga makten.

Allt hänger ju ihop. Nedskärningar, massarbetslöshet, industrislakt, miljöförstöring, krig och förtryck. Dessa problemen kan inte lösas var för sig. De måste lösas genom en grundläggande förändring av själva ägandet av produktionsmedlen, alltså det ekonomiska systemet. Då kan man bygga ett samhälle som konfiskerar storföretagens egendomar och för över dem i samhällets ägo så att deras vinster tillfaller hela samhälle och låter samhället använda vinsten på ett sätt som sätter människorna och deras behov allra högst. Det är verklig demokrati!

Kritik till Vänsterpartiet

Kajsa Ekis Ekman undrar:

 

Varför fruktar vi verklig demokrati?

Och så skriver hon en tankeväckande ledare i ETC.

Hon skriver att när man privatiserar flyttar man någonting ut ur demokratin. Och det är ju inte så svårt att förstå. Däremot att komma på att formulera det så enkelt och tydligt är genialt. Det är ju just vad det handlar om!

När man privatiserar offentlig egendom blir den ju någons privata egendom och den har andra inget att säga till om. Den offentliga egendomen äger vi som medborgare gemensamt och kan i någon mån bestämma över, i princip, i teorin. Det sker (eller sägs ske) genom våra politiker enligt den uppfattning vi som goda medborgare bör ha. Tyvärr har det blivit allt populärare bland våra politiker att avyttra vår gemensamma egendom utan att tillfråga oss och inte sällan (snarare regelmässigt) sker försäljningen till underpris till råga på allt. Och utan att vi har någon insyn och ingen förmåga att påverka. Det som man kallar det demokratiska underskottet är ansenligt, för att inte säga monstruöst. Det blir så när högerkrafterna tar över.

På en del punkter är Kajsa Ekis Ekman glasklar, så som när hon skriver: ”På arbetsplatserna råder ingen demokrati. Där bestämmer ägaren och chefen på ett sätt som, om det vore ett land, hade kallats diktatur. Det går inte att rösta bort chefen eller delta i besluten. Ledningen bestämmer och inte ens yttrandefrihet råder. Vad man ska ha på sig, hur man ska bete sig och på vilket sätt man ska utföra sina uppgifter är det chefen som bestämmer. // Den största delen av produktionen sker i privat ägo. Det här betyder att det är enskilda personer som beslutar vad som ska produceras, hur det ska gå till, om produktionen ska flyttas eller rentav upphöra från en dag till en annan. Människor tillbringar största delen av sina vakna liv på platser där det inte råder demokrati.

Att föreslå att vi borde införa full demokrati, det vill säga demokratisera även arbetslivet och produktionen, är något mycket kontroversiellt. Det kallas kommunism och planekonomi och efter Sovjets fall är det inte längre någon som vågar knysta om det.”

Att det i dag är minst sagt omöjligt att tala om kommunism är knappast en överdrift. Men varför? Kajsa Ekis Ekman skriver även om den saken. Och visst är det oerhört viktigt att ta reda på varför det gick åt pipan i Sovjetunionen istället för att försöka dölja att ett parti som Vänsterpartiet har sina rötter i den kommunistiska rörelsen. Men det är också viktigt att göra klart att Sovjetunionen aldrig uppnådde det kommunistiska samhället och att det såldes inte var kommunismen som havererade. Istället var det försöket att bygga kommunismen som misslyckades och det är en helt annan sak, men givetvis en sak som borde analyseras mycket grundligt. Och den analysen borde ligga på Vänsterpartiets bord.

Tyvärr är det dock så att det inom Vänsterpartiet inte under många decennier har förekommit några djupare studier i vad kommunism egentligen är och än mindre har man försökt att utveckla teorierna. Inte heller har man intresserat sig för Sovjetunionens problematik. Istället har man bit för bit anammat borgerskapets förklaringar och propaganda. Kommunismen är ju i högsta grad ett rött skynke för varje klass som lever på att sko sig på andra. Och i den bild som borgklassen målat upp är ju kommunism lika synonymt med Sovjetunionen som med diktatur. Den beskrivningen har Vänsterpartiet aldrig på allvar utmanat, trots att det egentligen är bland det enklaste att göra. Vad som däremot är diktatur är borgarklassens parlamentarism och hela det ekonomiska system den har skapat och skapats av och som går under namnet kapitalism. Men inte ens denna diktatur förmår Vänsterpartiet att skala av de dimridåer av lögner som är ägnade att dölja detta faktum. I dag knystar Vänsterpartiet inte ens om privatiseringar, trots att man med lätthet skulle kunna förklara att privatisering = avdemokratisering (så som Kajsa Ekis Ekman skriver) och ett ytterligare stärkande av borgarklassens diktatur. Det är väl bara en tidsfråga innan Vänsterpartiet, precis som Socialdemokraterna, inte ens vågar säga ett klart nej till vinster i välfärden.

Glöm nu inte att läsa hennes ledare!

Politiker bekräftar mig

För egen del behöver jag det inte

 

men kanske mina läsare tar det som en kvalitetsstämpel.

Hur menar jag nu?

Jo det finns ju de som tror på auktoriteter istället för att själva värdera vad de hör och vad de läser. Det är tyvärr ganska vanligt och vanligast förekommande hos folk med ringa bildning. Stimulerande nog har jag aldrig märkt detta hos mina trogna läsare. Ni har era egna åsikter och står för dem och kan likt jag själv värdera vad andra tycker och skoj nog även säga emot mig. Sådant gillar jag. Utan debatt och olika åsikter blir umgänge platt.

Jag hittade Gudrun Schymans ”fykantögons”-blogg Squareeye. Jag kommer säkert att gå i polemik med henne mer än en gång framöver. Vi är ju båda vänster, men vi tycker inte helt lika. Det kan bli stimulerande. Och jag förväntar mig en tuff diskussion. Men först måste jag ju hitta något vi inte är överens om 😉

Men just nu handlar det om att Gudrun Schyman faktiskt bekräftar mig.

Men innan jag kommer till det, lade ni märke till att jag skrev ”Gudrun Schyman”?

”Jaha, vad var det med det då?”, kanske ni undrar. Jo, jag vet inte om ni har tänkt på det, men vi särbehandlar kvinnor på ett märkligt sätt. Det normala är faktiskt att använda efternamn på en man, men förnamn på en kvinna. Alltså, ”Reinfeldt snackar skit”, men ”Gudrun är ju feminist!”. Där du, Gudrun(!), fick du ett uppslag till inlägg om du inte redan har skrivit om det!

Varför gör vi så? Det känns naturligt, men varför? Tänk om jag visste det!

 

Gudrun Schyman bekräftar mig!

Det ger ju faktiskt mera tyngd åt mitt påstående. Det jag har sagt så dj*vla länge! Den här gången låter jag Schyman säga det istället:

”… det är inte politikerna som bestämmer dom är bara marionetter åt näringslivet.”

Hon har ju trots allt traskat runt i politikens korridorer, så har mera tyngd när hon säger det, än om jag säger det. Mina läsare är kloka nog att förstå att det är så, men jag undrar hur allmänt spridd denna vetskap är.

Den här kunskapen finns nog på ett sätt trots allt hos nästan alla medborgare, så jag vill inte idiotförklara folk. Men det intressanta är att de inte drar slutsatsen att vi alltså lever i en diktatur. Säger man det får man en ifrågasättande blick och ett långdraget ”Näää…” till svar. Vi får ju rösta! Jaha! Till vilken nytta då? Inte ens resultatet av en folkomröstning bryr sig politikerna om att följa. Minns ni folkomröstningen om kärnkraft. Den var en riktigt stor skandal! Så här var det ju:

Det började med att allt fler började ifrågasätta kärnkraften och kräva en folkomröstning. Mycket pekade på att det skulle bli ett nej till kärnkraften. Det kunde inte industrin acceptera. I valet mellan ”Nej” till kärnkraften och ”Ja” till den, skulle med stor sannolikhet ”Nej” vinna i valet 23 mars 1980. Då lanserade sossarna en tredje variant för att splittra Nej-sidan. Man sa ”Avveckla, men med förnuft!” !!!

Efter valet kokade man ihop ett valresultat från ”Ja” och ”förnuft?sidan”!, vilket gav 58% till stöd för fortsatt kärnkraft och ”avvecklingen” skulle gå till så att våra sex kraftverk blev tolv kraftverk! Det blev ju mera att avveckla på så vis och det ville ju egentligen folket, gick väl resonemanget 🙂 ? Och det innebar att kärnkraften, beslutade man efter valet,  skulle avvecklas senast 2010. Ni vet hur det gick! Ska man kalla det ”demokrati”?

Industrin fick som den ville. Man kan även säga att kapitalisterna fick som de ville. Man kan också säga att borgarklassen fick som den ville. Alla påstående är lika sanna som att ”det inte är politikerna som bestämmer, dom är bara marionetter åt näringslivet!” Precis som Gudrun Schyman säger, som jag säger och som många andra säger. Vi lever således i en en diktatur och jag antar att jag inte behöver ta fler exempel på den saken.

Den här diktaturen är borgarklassens diktatur. Och den kan vi aldrig skaka av oss genom några allmänna val. Vi kommer aldrig någonsin att få folkomrösta om den saken, aldrig! Inte ens i ett val som manipuleras på samma sätt som kärnkraftsomröstningen!

 

Det jag har kommit fram till är att vi i våra val kan bestämma så marginellt lite att det är meningslöst att rösta. Och här har jag säkert en bra fråga att diskutera med Gudrun Schyman. Jag tror aldrig att hon kommer att hålla med mig på den punkten, om hon nu ens vill ödsla tid på en sådan diskussion.

Jamen, kan man ju invända, Alliansen är på god väg att dumpa det sista som återstår av välfärden i soporna. Då är det väl bättre att rösta på sossar eller v! Men hur var det nu? ”det inte är politikerna som bestämmer, dom är bara marionetter åt näringslivet!” Gäller det inte längre? Jo, det gör det! Välfärden är på väg ut. Det har kapitalet, Bilderberggruppen och marionetterna i EU bestämt! Frågan är bara hur fort det ska gå och vilka partier som ska avveckla den!

”Glöm det här med politiska partier, demokrati, lika rätt för alla etc… Glöm det pga att de som sitter på den verkliga makten är alla medlemmar i Bilderberggruppen, organisationen som är ute efter världsherraväldet, ett land, en valuta, en regering, en armé etc.” 

Med denna vetskap återstår bara att avstå från att rösta. Då talar jag inte om att rösta ”blankt” utan jag talar om ett totalt röstskolk. Därmed visar man att man tar avstånd från borgarlassens parlamentariska diktatur. Något annat sätt har vanligt folk inte att säga sin mening. Den dribblas ju bort inom parlamentarismen, precis som dribblade bort kärnkraftsavvecklingen. Men det går inte att dribbla bort att arbetarklassen inte gick till valurnorna! Det går inte att dribbla bort att folket vände diktaturen ryggen!

Och går vi inte till valurnorna så kommer vi förr eller senare att finna bättre vägar för driva våra frågor. Civil olydnad, demonstrationer och generalstrejker, till exempel. Och det får vi göra på egen hand eftersom vi aldrig blir uppbackade av kapitalstarka krafter, så som fascisterna blev i Ukraina. Bakom oss står inga starka kapitalintressen. Vi har bara oss själva. Tillsammans är vi starka, tillsammans är vi starkast! Det är vi som bär upp hela samhället. Vi behöver inte ett ok bestående av en tärande klass på våra axlar! Vi behöver inte borgarklassen och den boja som fjättrar oss, den borgerliga parlamentarismen!

Vad gör jag just nu?

Och vad gör jag sen?

Två frågor, två svar

Det jag gör just nu:

Just nu jobbar jag med bloggen. Jag har ändrat utseendet på den eftersom jag inte var nöjd. Som synes nedan i bild så var jag inte ensam om det. Det tema jag hade på Skvitts kunde jag inte hitta, vilket gjorde mig besviken.

Jag var ju tvungen att överge den bloggen. Jag blev suspenderad. Det är en risk man alltid löper därför att det finns folk som djävlas. Särskilt när man bloggar vänster ifrån. Högern vill ju inte avslöjas med sina lögner. Så är det ju. En minoritet som härskar över en majoritet tål inte sanningen. Den vill ju inte att det kommer fram att den lever på majoritetens hårda arbete. Det är därför borgerskapet ljuger. Det behöver inte arbetarklassen och vänstern göra därför att sanningen är god nog att säga.

Kanske var det inte högerpolitiska krafter som stoppade min blogg. Kanske var det något kapitalistiskt företag (vilket ju egentligen inte gör någon skillnad eftersom det ju är de som finansierar högerpolitiken) som jag angrep. Till exempel när jag avslöjade skitprodukter som jag hade köpt och varnade för. För så är det att företag inte heller gillar sanningen. Däremot gillar de lögner. All deras  reklam är lögn och förbannad dikt. Och det är ju inte så konstigt. Företagen vill ju gå med vinst och de ägs av borgerskapet och borgerskapet lever på lögner och på oss andra.

Just så förhåller det sig! Det är lönearbetare som producerar och kapitalägare som skördar frukterna. Och ändå är det en betydande andel lönearbetare som vill bevara detta orättfärdiga system. Jag kallar det politisk omognad!

Vem som alltså fick WordPress att suspendera mig från skvitt-bloggen (se här – så länge det nu går att göra det) är mer än jag vet, men det var i vart fall några ur borgarklassen som ville tysta en röst som störde. Och nu sitter jag här och bygger en ny blogg. Ett avbräck, men jag låter mig inte tystas. Och till min glädje har flera redan hittat hit igen. Ja, jag har fått uppmuntran på flera sätt. Se bilden!

(Kicki, ja här hennes senaste inlägg)

Vid sidan om den här bloggen så har jag också startat upp ”Huvuden”. Den bloggen är ju mest till för mig  själv, eller som jag skriver på bloggen under ”ABOUT”:

”Den här bloggen är i första hand till för mig själv på bloggen Eaqhan. 

Här finns headers till sidor som jag skriver om. Sådana inlägg vill jag illustrera med en header som bloggaren använder. Illustrationen kan dock vara föråldrad ifall bloggaren ofta byter header, men det må vara hänt i så fall.

Hur kan du dra nytta av den?

Sök bland länkarna i Bloggroll i marginalen till höger. Du kommer då till headern och där finns länk till den aktuella bloggen. Bloggar du själv kanske du också vill använda en header som illustration. I så fall är det bara att ta för sig av de headers som finns här.”

Just det! Det är bara att ta för sig! Och det gäller alla mina bilder. Jag kan ju påpeka att jag inte direkt blir ledsen om man uppger källan.

Det jag kommer att göra sen:

Jag kommer att fortsätta att skriva sanningen om borgarklassen, deras företag, deras politiska företrädare, deras parlamentarism och deras lögner.

En av deras goare lögner är att det inte finns några klasser! 😉 Ja det är ju riktigt kul! Och därför finns det ingen klasskamp! Det är precis lika kul! 😉 Detta säger de trots att de varje dag är på hugget med sin egen klasskamp! Det är mycket tragiskt att arbetarklassen inte är lika mycket på hugget!

Faktum är att borgarklassens propaganda (falsk information, desinformation) har varit så framgångsrik att många som tillhör arbetarklassen faktiskt tror något helt annat. Ju mer de tjänar dess mindre tror de på det och ju mer förnekar de det. De är till och med benägna att stödja borgarklassen som de faktiskt försörjer. I de flesta fall är det höjden av idioti, men för de riktigt välavlönade är det en lönsam perverst samvetslös egoism.

Tragiskt nog rycks de sämst ställda etniskt svenska arbetarna, med eller utan jobb, med i denna högerpolitik. De dras till den mest fascistoida högerfalangen på skalan, Sverigedemokraterna! I sin totala brist på politisk skolning och politisk medvetenhet, låter de sig villigt delta i splittringen av arbetarklassen i invandrare och etniska svenskar, fast dessa båda grupper har exakt samma klassintressen, lever under samma borgarklass förtryck. Men de inser det inte! Det är verkligen mycket tragiskt, men visar också tydligt hur effektiv borgarklassens propaganda verkligen är.

Den här borgarklassens propaganda sprids effektivt av dagstidningarna, TV (till och med public service!), veckotidningar, radio och underhållningsfilm och via reklam. Allt serverat på ett till synes oskyldigt men ack så bedrägligt sätt.

Man måste ge moteld! Därför bloggar jag! Då når jag ut. Då kan jag upplysa och sprida kunskap. Se besöksstatistiken från Skvitts i bilden nedan och börja blogga du också!

Och kom ihåg, vårt parlamentariska system är borgerskapets påfund för att få behålla makten. Tänk på det när du röstar, oavsett vad du röstar på. Alla röster är en röst på borgarklassens fortsatta maktinnehav! Endast utomparlamentariska aktioner kan krossa kapitalismen!

Att blogga är utomparlamentariskt, så det är ju inte så farligt med den saken som en del kan vilja tro och fås att förfasa sig över. Och att många förfasar sig över utomparlamentarisk kamp är resultatet av borgerlig propaganda, som dock förtiger att kapitalet hela tiden arbetar utomparlamentariskt och att regeringar styrs helt utomparlamentariskt av kapitalistiska intressen!

Den utomparlamentariska kampen är enligt borgarklassen enbart förbehållet borgarklassen och det ska man inte ens tala tyst om. Man ska tiga. Därför stoppades Skvitt! Därför har Eaqhan tagit vid efter honom!