Den arbetslöse ministerns ekonomiska kriser


Peter Norman, ni vet,

 

den förre finansmarknadsministern i Alliansregeringen

Han och de andra ministrarna som har avgått, har inga ekonomiska kriser. Men Peter Norman skriver en bok om det. Ja, alltså inte om hans kollegors ekonomiska kriser. Nej, sådana har de inte. Tyvärr, för det hade säkert blivit en bestseller om de hade. Tänk om de fick sitta som tiggare på gatan! Sicken kioskvältare! Och det hade säkert varit en nyttig lärdom. Det är dock ett öde jag inte önskar dem. Möjligen att jag önskar Björn Söder, Jimmie Åkesson och resten av SD-maffian det, så kunde de ju känna hur det känns när pöbeln spottar på dem.

Tiggare B. Söder

Nej, som sagt. Någon nöd går det inte på våra avdankade politiker.

På frågan från Di.se om han har någon rädsla för att bli borta för länge från arbetsmarknaden svara Peter Norman”Det tror jag inte.”

Jag kan förstå honom. Han har fått ut 1 232 000 i avgångsersättning. ”Totalt har de 24 ministrarna rätt till en ersättning på drygt 36 miljoner kronor. // Sju ministrar i den tidigare regeringen Reinfeldt har även rätt till den förmånliga statsrådspensionen …”

Sen är det ju så här att de här elementen behöver sällan söka jobb. Det är jobben som söker dem.

”Peter Norman har nämnts i spekulationerna om vem som blir ny generaldirektör på Finansinspektionen.

‘Kommer vi få se dig som ny generaldirektör på FI?’.

‘Det är upp till regeringen. Jag har inga kommenterar till det’, säger Peter Norman.”

Peter Norman fd M-finansmarknadsminister

 

Läs om ersättningarna på Di

 

Politikers löner


Inkomster som fjärmar från folket

Det är lukrativt att vara politiker.

Politiker är en av de yrkesgrupper med allra bäst löneutveckling, lärare och poliser ligger sämst till. Så är det!

Jag begriper inte varför politiker ska sådana höga löner. Egentligen ska det vara som det var från början. Då handlade det aldrig om lön. Då var det ersättning! Den ersättning de fick var för deras förlorade arbetsinkomst när de utförde sitt uppdrag, ett så kallat arvode. Meningen var att ingen skulle förlora inkomst för att de tog ett förtroendeuppdrag inom politiken.

Nu för tiden finns det inga politiker som folket har förtroende för och arbetat har de flesta av dem aldrig gjort. Så hur ska de kompenseras?
Jag menar att de ska kompenseras enligt socialbidragsnormen! Fördelarna med det är många. Framför allt känner de av vilken verklighet de sämst ställda lever under och blir såldes mer ödmjuka och mer benägna att förbättra de sämst ställdas villkor.

Att jag fick för mig att skriva just detta har jag Svante att tacka för.