Har ni hört den
när arslet visade sig vara allra viktigast och blev chef?
Så här ligger det till:
När kroppen skapades ville alla kroppsdelar bli chef.
Hjärnan sade att det är just den och ingen annan som kontrollerar alla delar av kroppen och tänker för alla andra så just hjärnan måste ju bli chef.
Benen sa att det var de som bär människan dit hon vill för att utföra det som hjärnan ger en vink om, så benen ville bli chef.
Hjärtat och lungorna och alla andra organ hade sina egna argument för att just de skulle få bli chef.
Slutligen begärde arslet ordet och sa att det var just denna kroppsdel som måste vara chef och alla kroppsdelar skrattade och tyckte att idén var jättelöjlig. Det går ju inte att ha ett arsle som chef, sa de.
Arslet blev mycket ledset och kränkt och slöt ihop sig, tjurade och vägrade över huvudtaget att fungera. Till följd av detta fick hjärnan feber, ögonen skelade och gjorde ont, benen blev svaga och händerna hängde slappt ner, ja till och med hjärtat och lungorna fick svårt att fortsätta arbeta och magen svällde upp. Hela kroppen gick i stå och var på väg att dö.
Till slut vädjade alla kroppsdelar till hjärnan om att låta arslet få bli chef. Och så blev det! Sen kunde äntligen alla andra kroppsdelar fungera och utföra sina arbeten igen.
(Bilden ovan ligger inte på min fotoblogg!)
Tidigt i morse, ja det var från början faktiskt natt, var jag i stan för att fotografera. När klockan blev kvart över sex fotograferade jag städaren som ni ser i bilderna ovan. Det är en av dessa samhällets underskatte hjältar. När klev han upp ur bingen för att vara på jobbet klockan sex? Jag gissar på att det var senast klockan fyra. Bara för att ta hand om skiten efter oss andra! Och det dessutom till en lön som få av oss skulle vilja ha! Ändå är jobbet gôrviktigt, som vi säger i Götet! Hur skulle det annars se ut i det offentliga rummet?
Ja, ni fattar!
Och tänk på de städare som rengör offentliga toaletter! Tänk om de strejkade! Då skulle en nödig bli förstoppad, hjärnan skulle få feber, ögonen skela, benen bli svaga och händerna hänga slappt ner och hjärtat och lungorna fick svårt att fortsätta arbeta. Eller hur?
Men en anständig lön får de icke, dessa samhällets hjältar! Det har aldrig de tänkt på som anser sig tillhöra de mest begåvade, ”hjärnan”, som de ser sig, i samhället! De som styr och bestämmer och drar in inkomser per månad som vi andra vore glada om vi fick in på ett år.
Jo, som ni ser i bilden ovan och förstår av texten i övrigt så tar jag parti för samhällets hjältar och det är de som kämpar på samhällets botten. Att vara rik som ett troll är ju ingen svårighet, eller hur. Men att tvingas att vända på slantarna hela tiden främjar intelligensutvecklingen och därför är många fattiga smartare än många rika som bara öppnar plånboken för att fixa ett fel de aldrig har behövt att fatta hur de skulle greja själva!
En kommentar
Intressant är ju att konstatera att någon skickade mig en kommentar som jag jag valde att inte godkänna. Dumt nog tog jag ingen skärmdump av den innan jag förpassade den till papperskorgen. Men den var ett slags förtäckt hot. Skribenten påstod sig ha avslöjat min identitet efter att ha ansträngt sig i två års tid och nu lagt ut detta på Internet.
So what?
Jag bryr mig inte det minsta. Varför skulle jag göra det? Men jag undrar ju vad slags idiot som kommentatorn är och jag anar att det är en ytterst obildad person som har mer att vinna på att ta till sig det jag skriver än att falla i famnen på fascististers populism, dock utan en kognitv förmåga att inse det.
eaqhan 