Ett rättsfall


Hotades till livet

 

och i självförsvar och rädsla sköt med hagelgevär

Två av traktens odågor sköts ihjäl när de försökte bryta sig in sent en mörk kväll hos en 68-årig man som bodde i ett ensligt beläget hus och skrek att de skulle döda honom. De var beväpnade med träpåkar. I det läget skulle den äldre mannen enligt tingsrätten handlat mera rationellt. Men jag skulle vilja se såväl åklagare, som domare och nämndemän i samma situation. Hur hade de i så fall själva handlat? Hur de dömde avspeglar deras totala fantasilöshet och bristande inlevelseförmåga.

Oisin Cantwell, 23 mars 2016: ”Är det verkligen rimligt att kräva att en människa ska fungera rationellt under en sådan extremt pressande situation och på några sekunder göra relevanta juridiska överväganden?

Vi ska minnas att lagen tar stor hänsyn till rätten till självförsvar. Våldet som används får till och med vara  oförsvarligt, så länge det inte är ‘uppenbart oförsvarligt’.

Och även om våldet har varit uppenbart oförsvarligt kan den åtalade gå fri. Det kallas nödvärnsexcess och betyder att den som försvarat sig ‘svårligen kunnat besinna sig’.”

Det är lätt att sitta på läktaren och leka domare.

Det är inte mörkt, man är inte ensam, man har inga galnigar utan för dörren till sitt hus som ligger ensligt, man är inte hotad till livet, allt omkring är tryggt och lugnt. Tänk så lätt att då fatta rationella beslut och kräva samma förmåga av en person som upplevt det rent motsatta på varje punkt. Åklagare, domare och nämdemän som ställer sådana krav är antingen verklighetsbefriade eller sanna kräk!

Vill slippa straff.jpg

Oisin Cantwell skriver om åklagare Kerstin Eriksson när hon försöker sätta press på gärningsmannen och ställer följdfrågor. Å: ”Dörren är låst. Hade du inte haft möjlighet att skrämma dem på något sätt?”

Gärningsmannen svarar: ”Det är ingen lekstuga. Det är mitt liv.”

Åklagaren undrar om han inte hade kunnat agera annorlunda, att skjuta ett varningsskott eller skjuta ovanför. Och visst kan man undra det från läktaren, när man har all tid och ro att tänka klart. Men det är ju åklagarens roll att vara en omänsklig besserwisser. Att det däremot sätter avtryck hos domare och nämndemän är klart besvärande för en rättsstat.

Gärningsmannen: ”Det är mitt i natten och allting är mörkt. Jag är ensam. Om jag släpper in dem så är jag död. Inget annat.”

Åklagaren: ”När du skjuter inser du att det kunde vara dödliga skott?”

Gärningsmannen: ”Det fanns ingen tid. Jag tänkte bara på att skydda mitt liv.”

AFTONBLADET kunde meddela 1 februari: ”Tingsrätten dömde honom till fyra års fängelse för dråp. I dag sänkte hovrätten straffet till två års fängelse.” Tingsrätten ”menade att händelseförloppet inte varit så snabbt att mannen saknat tid för eftertanke: ‘Eftersom det inte varit fråga om en direkt konfrontationssituation, har hotet från angriparna inte heller varit så akut. Mannens agerande har trots rädslan varit kontrollerat och medvetet. Tingsrätten har därför kommit fram till att det inte varit fråga om nödvärnsexcess’.

Men domen överklagades och i dag meddelade Hovrätten över Skåne och Blekinge sin dom. Det blev en sänkning till två års fängelse. Hovrätten menar att 69-åringen var utsatt för ett livshotande angrepp, att han handlade i nödvärn och hade rätt att använda livsfarligt våld. Men hotet mot 69-åringen var dock inte så akut, i skottögonblicken, att hans handlande kan vara straffritt.”

AFTONBLADET skriver 7 mars 2017: ”I sitt överklagande begär han genom sin advokat Johan Eriksson att åtalet ska ogillas helt och hållet.”

Skvitts åsikt

De som sköts ihjäl lär inte sörjas av någon i samhället utom möjligen av deras föräldrar. De var samhällets drägg och som man bäddar får man ligga. Så borde även såväl tings- som hovrätt ha resonerat. Men jurister lever i en skyddad värld och trots den vardag de möter i domstolarna tycks de ha inlevelseförmåga. Därtill kommer att åklagare påfallande ofta leder av personlighetsstörningar, vilket min vän advokaten bekräftatde på en dierkt fråga från mig. Och själv har jag för nöjes skull bevittnat ett otal rättegångar, vilket var anledningen att jag frågade vännen.

Min förhoppning är nu att HD tar upp fallet och friar gärningsmannen. Inget är mer kränkande än att dömas för att man skyddat sitt eget liv och döms för det, förutom att dömas oskyldig. Och sådana domar finns det gott om, men ingen statistik, vilket innebär att det är omöjligt att kvalitetsbedöma vårt rättsväsende!

Tre bilder


Läsa

 

får ni göra via länkarna längst ned

Inget åtal mot dignitärer.jpg

Inget åtal mot dignitärer 3.jpg

Inget åtal mot dignitärer 2.jpg

http://www.tv4play.se/program/kalla-fakta?video_id=3751992

http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/lxjPe/gammal-hederlig-journalistik-regerar

http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/A1wkz/alla-misstankta-frislappta–misstankarna-kvarstar

Det enda jag har att tillägga är påpekandet att det ju inte handlade om en sketen invandrare från Rinkeby som hade råkat snatta en kola. Sådana ska ju klämmas åt!

Slött av polisen


Inkompetensmyndigheten

 

inte i farten igen!

Ja, ni vet, den där skyddade verksamheten som kallas ”polisen”. Den har ju nu slagit alla tänkbara bottenrekord och det beror inte bara på de senaste årens omorganisation, kritserad av såväl enskilda poliser som av professor emeritus Leif GW Persson. Faktum är att polisens slöhet har växt till sig under många år och när så en ny och felkonstruerad organisation läggs ovanpå blir ju resultatet en ren katastrof. Vi får dagligen detta bekräftat.

Rikspolischefen får bära hundhuvudet för vad andra har utformat. Men han ska administrera enligt förväntningarna. Det är ju helt orättvist. Må sen vara att han från sitt förra uppdrag har en del lik i lasten, men det är en annan sak.

Det man däremot kan lasta Dan Eliasson för i den här situationen är att han inte har satt en blåslampa i baken på slöa poliser, som det finns allt för många av. Lite välvilligt kan ju sägas att han kanske inte hunnit med varken det eller att ta itu med poliser som saknar begåvning och kompetens och sådana finns det också gott om. Men frågan är om han någonsin kommer att rota i det getingboet, eller om han ens får tid innan han avpolliteras.

För en knapp vecka sedan rapporterade AFTONBLADET om en eventuell våldtäkt som skulle ha begåtts av en svarttaxichaufför, men som polisen dröjde ett halvår att utreda, trots bevis i form av en video och  uppgifter om gärningsmannens identitet (parallellfall finns det gott om!).

Ja, men bättre sent en aldrig, kanske någon säger.

Nej, verkligen inte. Minnesbilder är en färskvara och när ”bäst före datum” passerats kan det vara till men för en oskyldigt anklagad, lika väl som för ett utsatt offer. Lägg märke till min formulering, jag tar inte ställning i det här fallet. Hur ska jag kunna det? Jag sitter inte inne med sanningen i den aktuella händelsen.

Polis slö.jpg

Jag känner taxichaufförer

Jag åker mycket taxi och en del känner jag, både legala taxichaufförer och svarttaxichaufförer. Framför allt från de legala chaufförerna har jag hört att det händer att berusade tjejer plötsligt föreslår att chauffören ska komma upp till dem i lägenheten och få ”betalt”, underförstått att att de ska betala med sex. Och jag har hört chaufförer som varit ärliga att säga att de har köpt erbjudandet, men jag har också hört många fler som har sagt att de har blivit förbannade för att de kan ju inte betala räkningar och köpa mat för att de har fått sex och en del av dem har både fru och barn och inget intresse av ett ligg som betalning för en körning.

Och det här tycks hända ganska ofta! Det ska ju vägas in, så klart, när man beaktar det aktuella fallet (”Här var det olika historier om hur det ska ha gått till. Den misstänkte har en version om att hon ska ha gått med på det frivilligt och hon har en annan version. Det är olika versioner och det går inte att bevisa att det har varit på något annat sätt än vad han har berättat,”).

Sanningen inte lätt.jpg

I det aktuella fallet vill jag som sagt inte säga varken bu eller bä. Men jag kritistrerar självklart att utredningen fördröjdes. Det lär ju inte ha förbättrat bevisningen, som ju alla förstår.

Våldäkt är synnerligen allvarliga brott som kan skapa lånvariga trauman för de drabbade. Därför måste alla åtgärder vidtas för att fälla gärningsmännen och då får ingen fördröjning ske! Och kan en oskyldigt utpekad frias så krävs också snabb och professionell utredning av ärendet. Sällan är det lätt, men utmaningar är till för att mötas. Som J F Kennedy sa: ”Vi ska landsätta en man på månen, inte för att det är lätt utan för att det är svårt!” Det kanske Dan Eliasson borde ta som honnörsord!

Läs också tidigare inlägg i detta fall!

 

Bra förslag


Husarest

 

för unga lagövertädare

De som är för unga för att dömas till fängelse, de vill Ygeman döma till husarrest hemma.

Nu såg jag någon på TV:s nyheter som menade att i länder där man har denna påföljd visade forskning att det inte hade någon effekt. Men jag tycker att man ändå borde prova på detta av flera skäl, som de Ygeman nämner: ”Så de kan bo kvar hemma, gå kvar i skolan, men inte vara ute och ränna på kvällarna och ställa till sattyg.”

Unga-husarest.jpg

Faktum är ju att kriminaliteten grundläggs tidigt och beror bland annat på att ungdomarna inte ser någon framtid. Dessa undomar skolkar mycket, får dåliga betyga och kvalar aldrig in på gymnasiet. Framtiden blir i bästa fall låglönejobb, men kanske oftare arbetslöshet och socialbidrag. Med tanke på sådana utsikter kan ju gängen och deras kriminella värd och gemenskap kännas lockande.

Varför inte satsa på husarrest för dessa unga pågående fram till de har skaffat sig godtagbara betyg och klarat sig igenom gymnasiet oavsett hur lång tid det tar för dem. Först därefter skulle man anse påföljden avverkad.

Därutöver ger man föräldrarna det stöd de behöver, till exempel en barnuppfostringsassistent. Det är en billig åtgärd om man beaktar vad kriminalvård kostar om de får fortsätta sin brottsliga karriär.

SVT nyheter

GT

Madelein El Hanafi skriver på sin blogg: ”Jag satt 8 månader på anstalt så enkel mattematik. 8 månader * 30 dagar =240 dagar. 240 dagar * 3.270:- = 784.800:-
Det har alltså kostat svenska staten 784.800:- att låsa in mig i 8 månader.
Men sen så satt jag ju 4 månader i häktet utöver det. Så 4 månader dvs 120 dagar * 3.554:- =426.480:-

Totalt 1.211.280:- Svenska kronor har det kostat skattebetalarna att hålla mig inlåst.

Vad Madelein El Hanafi inte räknar med är polisinsatser och rättegångskostnader. kriminalvardskostnadNog fanken lönar det sig att satsa på dessa ungdomars utbildning! På köpet får vi säkert också ett tryggare samhälle och lägre sjukvårds- och socialtjänstkostnader.

Våldtagen (?) inför rätta


Först som sist

 

våldtäkter är allvarliga brott

Inte tu tal om det. Men ofta är bevisfrågan svår och vittnen saknas. Man ska inte heller blunda för att det finns kvinnor som ljuger och anmäler våldtäkt när så icke har skett. Frågan är hur många män som har dömts utan att ha varit skyldiga.

Oisín  Cantwell tar upp ett fall där kvinnan ställts inför skranket anklagad för att ha ljugit om att hon har blivit våldtagen. Sådana fall är ovanliga. Vanligare är att den anklagade mannen döms fast han är oskyldig. Det är jag helt övertygad om.

Nu föreslås en samtyckeslag. Är en samtyckeslag något som kommer att förändra läget? Knappast! Men den ändrar kanske läget på ett helt oväntat sätt. Under bilden kan du läsa vad det kan medföra ifall man vill dra ut konsekvenserna av en sådan lag.

Våltäkt eller inte.jpg

Dagens rättsläge:

Herr Dönick går en sommarkväll utefter Avenyn med alla sina uteserveringar och lutar sig in mot kvinnor som sitter där. Han frågar: ”Vill du kn*lla med mig?” Svaret lär bli nej och han frågar nästa och nästa. Och ganska snart kommer polisen och haffar honom för sexuellt ofredande. Självklart!

Morgondagens rättsläge:

Samtyckeslagen har trätt i kraft. Herr Dönick går på samma gata och ställer samma frågor till samma kvinnor som tar upp sina mobiler och ringer polisen som haffar herr Dönick. Han grips och förhörs, misstänkt för sexuellt ofredande. Men den här gången erkänner han inte. Han påpekar att han bara har följt lagen!

”Jo, jag frågade bara om samtycke!”

Kanske man bör fundera på hur lagar fungerar innan man stiftar dem! Annars kan det bli lite fel, liksom.


Vad ska man göra istället? 

Tänk om jag hade ett svar på det!

Den lögnaktiga åklagaren


Stor skandal

 

från början till slut

Hela ärendet är en parodi på vad ett rättsväsende ska göra. Mycket tyder på att Anna Ardin ljuger om vad som verkligen skedde. Förmodligen på grund av att hon upptäkte att Julian Assange även hade en affär med en annan kvinna. Men hon kan också ha agerat honungsfälla, kanske på uppdrag av CIA. Hon hade ju haft kontakt med den amerikanska underrättelseorganisationen en tid innan hon bjöd Assange till Stockholm. Och visst är det anmärkningsvärt att en värdinna låter en inbjuden talare bo hemma hos sig. Professionellt är det ju inte.

Men låt oss inte spekulera i varför Anna ljuger om det påstådda sexövergreppet. Istället måste ju påpekas att åklagare Marianne Ny knappast kan vara ovetnade om att Anna Ardin dagen efter det påstådda övergreppet natten mot den 15 augusti sitter och myser med Julian Assange på sin balkong senare samma dag!

Anna Ardin ljuger.jpg

Det lär väl inte något annat offer någonsin ha gjort. Det finns alltså ingen anledning att ta Annas påstående på allvar! Inte heller den andra kvinnans påstående. Det går nämligen flera dagar, i båda fallen, innan det görs polisanmälan. Den sker först efter att de båda kvinnorna träffats och pratar med varandra som de går till polisen. Där pratar de med en poliskvinna, aktiv i ROKS, som en av dem känner, och det är hon som tycker att en anmälan ska göras, inte de påstådda offren!

Senare visar det sig att Anna själv förnekar våldtäkt! Inte heller det kan Marianne Ny vara ovetande om.

anna-inte-valdtagen

Marianne Ny ljuger!

Marianne Ny far med osanning. Hon påstår att Julian Assange har varit otillgänglig för förhör. I själva verket var han kvar i Stockholm tillräckligt länge för att kunna höras innan han for till London. Men inget förhör hölls!

”Sanningen är att han skrotade runt i Stockholm i veckor efter att han hade släppts i väntan på nytt förhör. Det var inte svårare att få tag på Assange än att jag kunde äta lunch med honom. Han var irriterad över att inget hände. Till slut tröttnade han och flög till London.” / AFTONBLADET, samma länk som längst ned.

När han väl befinner sig i Storbritannien påstår Marianne Ny att det inte går att förhöra honom där. Senare backar hon en aning när det visar sig att det inte alls är omöjligt. Men då menar hon att ett förhör på främmande mark skulle innebära att man särbehandlar Julian Assange eftersom man inte förhör misstänkta utomlands. Men det är lögn det också!

Marianne Ny ljuger.jpg”I internationella medier kritiseras Åklagarmyndigheten för att ge Wikileaks grundare Julian Assange negativ särbehandling i och med att svenska åklagare förhört 44 andra personer i Storbritannien sedan 2010.” / Journalisten

En parallell

I Eritrea sitter Dawit Isaak fängslad utan dom. Det är mycket praktiskt när ett rättsväsende vill slippa att konfronteras med sina egna lögner. Det svenska rättsväsendet tycker det är lika praktiskt, annars hade väl Åklagarmyndigheten agerat mot Marianne Ny och frigjort henne från uppdraget.

TV i kväll

Uppdrag granskning klockan 20:00, om utredningen mot Julian Assange som har pågått i sex år. Uppdrag granskning har träffa honom på Ecuadors ambassad och undersökt varför den svenska åklagaren inte kommit längre.

Marianne Ny presskonferans.jpg

Länk till artiklen i bild ovan.

 

Det kan de gott ha


Men

 

det är väldigt fel med dödsstraff

Och lika så stympande straff. Det är ju trots allt så att det förekommer ganska ofta i alla länder att oskyldiga döms och då ska det i straffskalan inte förekomma straff som är oåterkalleliga. Det är min absoluta ståndpunkt.

Hur vet vi att de 36 hängda verkligen var IS-gubbar?

Hängda IS-krigare.jpg

Visst är jag primitiv då jag skriver i rubriken att de gott kan ha det. Visst kan jag känna så, men när jag tar mitt förnuft tillfånga och inte bara går på känslor så föredrar jag att de ruttnar i fängelse istället och kommer man senare på att någon av dem var oskyldig så kan den ju släppas fri.

Det finns en annan aspekt att också beakta när det gäller dödsstraff. Det kan ju uppstå ett behov att åter igen förhöra en dömd person om vad den har gjort, men döda talar som bekant inte. Därför måste dödsstraff fördömas var helst det förekommer. Och det gäller även terrorister och en del andra grova brottslingar, hur gärna man än kan känna att de inte förtjänar att få leva!

Man får inte vara så medeltidsprimitiv som islamistiska stater är och en del andra också, såsom till exempel USA och Kina. Wikipedia.

Dödsstraff.jpg