Om VD:n strejkade


Tänk tanken

 

och hur skulle det påverka?

Kajsa Ekis Ekman är en  kvinna som kan tänka utanför de gängse ramarna. Det är få förunnat att klara det. Jag tänker till exempel på hur ofta jag har hört folk säga att om vi inte hade kapitalisterna, hur skulle vi då få jobb och inkomst att försörja oss?

Tänk så korkat! 

Varje gång vi gör något så skapar vi ju något. Vi skapar värden. Det har vi gjort så länge mänskligheten har funnits. Men nu har vi ett samhälle med köpare av arbetskraft och säljare av arbete (borgarklass och arbetarklass). Så har det inte alltid varit.

Nu råder det kapitalistiska samhället, vilket inte är det enda möjliga.

Tidigare har vi haft samhällen med trälar, slavar och livegna. Och alla dessa har försörjt den härskande överklassen. Nu är det ”fria” människor som slavar under vår tids överklass, kapitalisterna.

Skillnad?

Jo, äger man inte sin arbetskraft och den inte är ens egendom, då är det bara att skippa av den när den inte är lönsam, men har man köpt sin slav är man mera rädd om dennes liv och hälsa. Så ska man vara profitabel kan det vara tryggare att var slav.

Om VD strejkar.jpg

”Tänk er att alla direktörer, finansmäklare och bankchefer stannade hemma en dag. Vad skulle hända? Förmodligen skulle ingen ens märka något. Och dessa är Sveriges tre bäst betalda yrken.

Om VD strejkar 2.jpg

Om de med Sveriges sämst betalda yrken stannade hemma däremot! Om barnskötare, städare, personliga assistenter, restaurangpersonal och undersköterskor inte gick till jobbet! Kaos skulle utbryta då ingen med små barn skulle kunna gå till jobbet, ingen skulle kunna äta lunch ute, bristen på städning skulle snart orsaka sjukdomar och utan undersköterskor skulle alla få rusa till sjukhuset och ta hand om sina sjuka släktingar själva.” Visst är det så som Kajsa Ekis Ekman skriver!

Hela samhället är beroende av arbetarklassen och den kan ju faktiskt stå på egna ben, bara medvetenheten hade funnits. Men den klass som är helt beroende av andra (vi som jobbar för dem), alltså borgarklassen, sprider ut sin förrädiska propaganda (och stödjer sig på polis och rättsväsende som den själv har skapat) via media (som de själva äger) som skrämmer oss från att se vårt eget bästa (för att de flesta av oss är totalt politiskt och ideologiskt oskolade). Så vi låter oss alltså skapa värden åt andra, vilka vi inte får behålla för oss själva.

Miljrdäre se.jpg

Den här parasiterande borgarklassen kräver till och med att vi i arbetarklassen ska offra våra liv i händelse av krig, medan de själva skor sig på samma krig! Så har det alltid varit under kapitalismen. Men under feodaltiden och därföre stod kung och annan ledare i krutröken.

Välfärdssverige går på knäna, men de besuttna lever gott på oss som skapar de värden de lever så gott på! Till råga på allt så skattefifflar många av dem och för över sina förmögenheter till skatteparadis. Socialt ansvar är lågprioriterat och kommer långt efter deras egoistiska egenintresse.

Vad är det för fel på ett uppror? Vad är det för fel på att störta dessa parasiter från sin makt? Vad är det för fel på att ta till oss det vi själva faktiskt själva skapar? Vad är det för fel på en sådan revolution?

”Nu vill arbetsmarknadsminister Ylva Johansson inskränka rätten att strejka,” skriver Kajsa Ekis Ekman vidare (länk som ovan), ”för att det har varit för mycket strejkande i Göteborgs hamn, anser hon. Men hallå! För det första har hon fel – det är arbetsgivaren APMT (ägd av Sveriges tionde rikaste person Ane Maersk Mc-Kinney Uggla) som har orsakat problemen genom lockouter (371 timmar mot 8 timmars strejk under 2017). För det andra är arbetarna i Göteborgs hamn i sin fulla rätt. De är organiserade i Hamnarbetarförbundet, men arbetsgivaren erkänner inte deras rätt att göra det utan vill bara förhandla med Transport. Vad de strider för är alltså inget annat än den självklara rätten att själva välja fackförening.”

Tack Kajsa Ekis Ekman för att du säger det som våra av borgarklassen ägda nyhetsmedia förtiger!

I dag kommer arbetsmarknadsministern att i Husby prata om regeringens utredning att begränsa strejkrätten. Hon kommer alldeles säkert att mötas av protester. Men det kommer kanske inte borgarklassens media att rapportera om. I vart fall inte på ett objektivt sätt. Kolla istället in vad arbetarpressen kommer att skriva om saken.


Mer+pil.jpg Läs också

Ylva Johansson vill inskränka strejkrätten – får stöd av IF Metall

Rör inte strejkrätten!

Rör inte strejkrätten, Ylva Johansson!

Hamnarbetarna har mäktiga fiender

Annonser

Nu djävlar får det vara nog


Det blir bara sämre,

 

social nedrustning i vårt allt rikare land

Hemlös på grund av pension, efter ett helt arbetsliv. Det är situationen för Nils Junior Lundh som valde att gå i pension när han hade fyllt 61 eftersom han inte orkade jobba längre.

Hemlös pensionär

”När Nils besöker TV4:s studio frågar Peter Jihde var Nils ska sova under natten. ‘I kväll tänker jag ge mig ut någonstans och sova. Nu har jag varit på T-Centralen i natt. Och då sover man inte mycket. Kanske en timme, har jag sovit i natt.’ 

Programledaren Tilde de Paula Eby blir märkbart berörd av gästen. ‘… men att du har arbetat fram tills du var 61 och sen tvingas bo på gatan för att du inte har några rättigheter efter ett helt arbetsliv… För mig är det en helt bisarr situation’, säger Tilde de Paula Eby.” / AFTONBLADET

Två år efter pensioneringen får Nils Junior Lundh ut en månadspension på 4 700 kronor vilket ju inte räcker till hyra. Därför är han numera hemlös.Hemlös pensionär 2.jpg

Men det är inte bara pensionerna som försämras

Andelen som inte får sjukpenning eller sjukersättning har ökat till de högsta nivåerna på flera år, visar statistik som har tagits fram åt DN.

Fler sjukskrivna förlorar ersättning

Svårare att få sjukpenning

Jag växte upp i land där den sociala tryggheten hela tiden ökade. Sen stannade det av. Och blir det bar allt sämre. Jag hoppas att jag dör knall fall medan jag fortfarande är frisk nog att bo hemma och klara mig själv.

Men en sak tänker jag på i samband med att den offentliga sektorn hela tiden krymper (och lämnar till de svagaste att klara sig så gott de kan på egen hand, med en inställning att om det inte går så får de väl ta sitt liv – också ett sätt att ta sitt ansvar, så att säga): att alla som arbetar skapar mycket större värden nu än förr. Vilka lägger beslag på dessa högre värden som skapas med en allt ökande produktivitet och varifrån kommer alla nya miljonärer och miljardärer ifrån?

Visst finns det ett samband! Vi har råd (se länk till länksamling i slutet på inlägget!)

Läs gärna FAKTUM och SITUATION STHLM, de hemlösas tidningar.

Vi har råd


Höjd produktivitet borde kunna ge:

 

högre lön, längre semester, kortad arbetsdag, lägre pensionsålder + högre pension

Det dröjde ända fram till 1938 innan man lagstadgade om semester i Sverige. Då fick alla arbetare rätt till två veckors betald semester per år.

1991 infördes lag om 27 dagars semester, men 1994 återgick semesterrätten till fem veckor, d v s 25 dagar. Källa: Wikipedia.

Den som med nuvarande semesterlagstiftning arbetar i 40 år får alltså totalt 1000 betalda lediga dagar. Det blir 2,74 mer lediga år än om vi inte hade haft någon semester alls.

Under dessa 79 åren sedan betald semester infördes 1938 har välståndet i Sverige ökat, trots all denna betalda ledighet. Vi har alltså råd med semester i det här landet, eller hur!? Ja vi har råd med mer betald ledighet, oavsett om det är semester eller pension. Det ser vi ju om vi kollar BNP-utvecklingen per capita under årens lopp.

BNP 1000 år.jpg

Vi har bevisligen mer och mer råd med betald ledighet vartefter åren går. Vi har mer råd med det idag än för 40 år sedan, för att inte tala om för 79 år sedan. Percapita-BNP ökar hela tiden och detta trots att arbetsveckan också har kortats.

Under 1910-talet var den genomsnittliga arbetstiden i Sverige 55-60 timmar i veckan. 1920 lagstiftades det om 48-timmars arbetsvecka, som då inkluderade sex dagar.  1957 kom 45-timmarsveckan och 1973 trädde lagen om 40-timmarsvecka i kraft. Mindre jobb, men ökande BNP per capita! Och det beror på på att produktiviteten hela tiden ökar per arbetad timme och person.

Tar man hänsyn till BNP-ökningen och nämnda produktivitetsökning sedan 1973, då vi senast fick en arbetstidsförkortning,  så inser man ju tämligen lätt att vi alltså har vi råd med bättre pensioner UTAN att höja pensionsåldern!

Pensionsförändring på gång.jpg

Varför är det så få som vågar säga sanningen, att vi har råd med högre pension och ändå kunna jobba kortare tid? Inte ens våra pensionsföreningar vågar knysta om denna uppenbara verklighet! I några års tid har jag läst PRO pensionären, PRO:s medlemstidning. Inte en enda gång har de skrivit om detta, trots att pensionerna nu är lägre än före den så kallade pensionsuppgörelsen på 1990-talet, då Sveriges pensionärer utsattes för en ren stöld!

Pensionärerna skulle få det bättre med det nya pensionssystemet, sa man, samtidigt som  samhällsutgifterna skulle minska. Var och en med sina sinnen i behåll inser (och insåg redan då) att om kostnaden för pensionerna minskar så minskar ju också utbetalningen till pensionärerna lika mycket. När jag kunde räkna ut en så enkel sak så är det ju klart att beslutande politiker också kunde det. Men de ljög och de utsatte svenska folket för en massiv propaganda. En del gick på det! Hur det nu var möjligt?

Men nu ska vi alltså plötsligt jobba längre för att vi lever lite längre! I verkligheten kan vi, som sagt, jobba mindre eftersom BNP och produktivitet hela tiden ökar! I princip är det en lönedumpning som våra politiker än en gång planerar! Inte ens pensionärsorganisationerna protesterar!

SPF höj åldern.jpg


Mer+pil.jpg om pensioner

Jag gick ur PRO

Läser du det inlägget så hittar du på slutet länkar till alla mina pensionsinlägg.

Läs också ”Svenska staten stal våra pensioner

En dag på skuggsidan


Jag gillar att fotografera

 

och jag har många andra intressen därutöver, som ni nog vet

I de nordöstra stadsdelarna av Göteborg finns det ett underbart naturområde som utgörs av en ådal bildad av Lärjeån. Och dit begick jag mig för att fotografera.

(Fler bilder på min fotoblogg)

Sen gick jag tillbaka och kom till Hjällbo centrum, inte långt ifrån var jag startade min fototur till Lärjeån. Där tog jag också några bilder. Men jag brukar inte gärna ta bilder på folk. Så det undvek jag så gott jag kunde. Men fotodokumentation må ju ändå ha sin sin plats.

Efter det tog jag spårvagnen upp till Angereds centrum, men först klev jag av i Hammarkullen. Och det var lika dant på båda ställena, som det var i Hjällbo.

I och för sig är det inget nytt, men man tänker inte på det när man är i stan, eller i min förort. Alltså, man tänker inte på hur många de är.

Faktum är att bilden ovan talar emot. Men kanske inte. Folk av europeiskt ursprung tar vagnen till stan. De andra håller sig tydligen mycket mera i sina egna stadsdelar. Och i Angereds centrum, kan jag lova, där tycktes 90% vara utomeuropéer. DET reagerade jag på.

Jag minns att jag redan på sjuttiotalet skämtade och sa: ”Man behöver inte åka utomlands. Det räcker att åka till Angered.”

Så’n är inte jag!

Nu är det ju inte så, som ni vet som följer mig, att jag har något emot invandrare. De för mycket gott med sig och Sverige behöver dem. Det är mycket som skulle avstanna om de skulle lämna landet. Ofta tar de jobb som vi inte vill ha. Till exempel den svarte mannen som varje morgon plikttroget städar vårt köpcentrum.

Och så tänker jag på all exotisk mat man knappast hade fått utan invandrarna. Osökt kommer jag in på min hunger som jag drabbades av under min fotosafari.

I Hjällbo såg jag en pizzeria, men jag var inte sugen på pizza. Jag tog vagnen till Hammarkullen. Usch så trist! Där fanns inte mycket att se och få butiker. Stackars folk som bor där. Och de enda jag såg där var invandrare.

En grabb som knappt hade börjat skolan kastade sten på en annan grabb i nedre tonåren. Han fick en sur kommentar på ett språk jag inte förstår, men mer hände inte. Vilken uppfostran får barnen egentligen? Ja, den äldre hade nog fått god uppfostran eftersom han inte gav den yngre en smäll. Jag är kanske sämre, för jag kanske hade tagit honom i örat så han hade fått stå på tå och be om ursäkt! 😉

Matstället jag såg i i Hammarkullen var så klart exotiskt, men man fick sitta på en barstol vid en bänk mot väggen och äta. Det tilltalade inte mig. Jag åkte till Angereds centrum.

Där ligger en krog som heter Bordet.

Live på Bordet.jpg

Där har jag varit ett flertal gånger, även om det nu är åtta år sedan sist. Jag kände ägaren till stället för ett antal år sedan, men nu har han flyttat hem till Turkiet och blivit fastighetsförmedlare. Han är just en sådan där driftig person som till exempel Sverigedemokrater aldrig tänker på eller vill veta av. Men sådana finns! Och den svarte städaren ska vi inte förglömma! Nog så viktig!

Jag borde ha gått till bordet!

Jag hade blivit rejält hungrig, men jag valde bort Bordet. Istället slank jag in på ett ställe som heter Shawarma House AB. Ett ställe med mera snabbmatskaraktär. Jag tyckte det verkade intressant efter att jag hade kikat på deras menybilder uppe på väggen bakom disken.

Köttsallad. Det såg fint ut, och spännande. Jag borde fotograferat maten på min tallrik, men tyvärr blev det inte av. Bilden nedan är ett kollage från Google.

Pytonmat Angered.jpgJag trodde det skulle vara exotiskt kryddat, men jag undrar om herrar ”kockar” hade någon som helst kockutbildning. Det var inte mycket till smak och tur var det, för den smak maten hade var nästan vämjelig. Tur att jag var vrålhungrig, för hungern är den bästa kryddan, som ni vet. Och just därför förmådde jag mig att äta cirka två tredjedelar av min portion. Sen fick det vara nog.

Kanske det var min egen gom det var fel på. Stället hade nämligen en hel del gäster och medan jag åt kom flera och hämta mat med sig. Ja, kanske handlar det om olika matkultur. Och jag kommer från en kultur som inte uppskattar just den här maten.

Nu rundar jag av!

Avrundning.jpg

Det är ju skillnad på kulturer

Att blanda olika kulturer har skett i alla tider och det har berikat varje samhälle. Men jag undrar hur kulturer blandas i dagens segregerade samhälle. I Angered, Hammarkullen och Hjällbo blandas olika kulturer, men knappast med den svenska. Vi bor ju inte där, med vissa undantag. De enda svenskar jag såg var tre personer vid hållplatsen när jag skulle åka därifrån och de var grava missbrukare.

Alla ”kulturer” är inte bra

När människor i Angered, Hammarkullen och Hjällbo, med flera likartade områden i Sverige, inte har en chans eller vilja att integrera sig och bara umgås med ickesvenskar förblir de inom sina egna kulturer helt opåverkade. Kvinnor går i hucklen, niqab och till och med i enstaka fall i burka. Vissa får inte gå ut utan en manlig närstående person. Och kvinnor som vill anamma  västerländska seder, kläder och bruk blir ansatta och hotade av diverse självpåtagna ”sedlighets”- och ”moral”-poliser.

Vi kan inte tolerera det! Frågan är bara hur vi ska komma tillrätta med det.

Hedersförtryck.jpg

Tänk om jag hade svaret!

Men en sak att börja med vore väl att de stadsdelspolitiker som ansvarar för dessa stadsdelar med utanförskap själva bodde där.  Men det gör de ju inte.

 

När jag var barn


Mina allra första år

 

Det var en tid när allt var nytt och allt att ta in

Nuet så klart. Det är ju det man lever i, särskilt som barn. Så och för mig. Men vad hade hänt innan jag föddes. Klart man inte tänkte på sånt. Inte då. Men det kom efter hand. Och så är det ju för alla barn och för dagens ungdom också, så klart.

Nyfikenheten om vad som hade hänt innan jag föddes kom väl som jag minns det efter att den politiska och historiska nyfikenhet växte fram.

Skolans historieundervisning handlade inte om hur vanligt folk hade det. Det handlade bara om våra kungars namn, regeringstid, krig och andra stordåd. Årtal var viktiga. Men vanligt folks och i synnerhet kvinnornas historiska bidrag försummades.

Det började förändras så smått under sextiotalet och kvinnor gjorde ett slags revolt De krävde sin plats i samhället och historien. De hade ju kommit ut på arbetsmarknaden och tjänade sin egen lön. De var inte längre hemmafruar beroende av vad mannen tjänade.

För att detta genombrott, att kunna arbeta utanför hemmet, krävdes att man byggde ut dagisverksamheten.

Dagis

Själv gick jag ju aldrig i någon dagis. Det var ju före min tid. Dagisverksamheten var ju en socialdemokratisk idé som kom senare.

Mamma löste problemet med att vara hemma och ta hand om oss barn och ändå tjäna pengar genom att bli telefonförsäljare för Bonniers bokklubb. Hon skaffade sig en trogen skara köpare genom att aldrig försöka pracka på kunder något de inte ville ha.

”Daghem åt alla” blev en röst som gav klang och ledde fram till ett politiskt beslut som faktiskt realiserades. Men det fanns en baksida som jag redan på 60-talet insåg. När två i familjen ska försörja sig och sina barn kan ju lönerna sänkas. Och så så blev det. Långsamt, bit för bit, så att få lade märke till det. Få arbetare kan ensamma försörja fru och flera barn idag, men det var regel förr, trots att barnaskaran kunde vara stor.

 

Det nya Sverige


Nu får det vara nog

 

något annat kan man väl inte kräva när livshotande sjukdom ignoreras

Det är Försäkringskassan som åter igen nekar allvarligt sjuka assistanshjälp. Den här gången handlar det om en ung flicka som inte kan spontanandas på grund av en medfödd sjukdom som förkortas CCHS.

Förkortningen står för ”Kongenitalt (medfött) centralt hypoventilationssyndrom (hypo = under, ventilation = andning) är en medfödd neurologisk sjukdom, som framför allt kännetecknas av en bristande förmåga att andas spontant, särskilt under sömn. Orsaken är en störning av hjärnans utveckling.” / Socialstyrelsen

Ingen assistans.jpg

”Hennes problem anses inte ingå i de grundläggande behoven som ger rätt till assistans. Hon får inte hjälp eftersom hon klarar att klä på sig och äta själv, och hon är inte psykiskt sjuk. Hon [Katarina Bergsten, mamman] berättar att hon förklarat för Försäkringskassan att deras beslut innebär en dödsdom för dottern.

–Deras svar blev: ‘Vi hör vad ni säger men hon får ingen assistans för hon tillhör inte rätt kategori’, hävdar Katarina Bergsten.”

Läs om fallet här och ”Är det inte grundläggande behov att kunna andas?” Läs här.

År efter år avsäger sig samhället sitt ansvar bit för bit. Det är en ”kostnadsfråga” säger man. Samtidigt får Sverige allt fler miljonärer och miljardärer. För ett år sedan hade Sverige 22 fler miljardärer än året innan, nämligen 178 miljardärer. Tillsammans skulle de ha råd att betala hela landets assistanskår och ändå leva gott!

Sjukvården går på knäna, äldrevården, äldreboenden (en bristvara) och skolorna behöver ökade resurser. Järnvägens underhåll är så eftersatt att snart vågar väl folk inte åka tåg. Allt fler bostadsområden drabbas av kriminalitet som bottnar i fattigdom. Pensionärer har inte råd med mediciner och tandvård. Listan kan göras lång och förklaringen är att skattesystemet inte längre jämnar ut inkomstskillnaderna och förser välfärden med nödvändiga resurser.

”Om du har en omfattande funktionsnedsättning har du rätt att ansöka om stöd för att kunna leva ett så gott och självständigt liv som möjligt. Det är syftet med Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.” / Vårdguiden

Jan Björklund, partiledare (L) och Bengt Eliasson, riksdagsledamot och talesperson i funktionshinderpolitiska frågor (L) skriver: ”Men för att klara av regeringens order att bryta timutvecklingen började Försäkringskassan ändra tillämpningen av lagen. Rätten att få hjälp vid måltider snävades. Rätten att få hjälp med att andas blev plötsligt inte är ett grundläggande behov som berättigade till personlig assistans. Vad som är föräldraansvar definieras om. Och man gör detta med Åsa Regnérs regleringsbrev i handen.

Liberalerna vill att konstitutionsutskottet prövar om Åsa Regnér lagt sig i Försäkringskassans myndighetsutövning på ett felaktigt sätt.” Men för helskotta, det var ju Alliansen som inledde denna utveckling. Då knorrade inte herrarna! Läs deras infama debattinlägg här.

Sveriges vilda västern


Nu historia

 

och skildrat av Göteborgs stad

En intressant läsning i Vårt Göteborg.

Styrsö Bratten.jpg

Men med tanke på alla gängkrig i stans förorter kan man väl med fog påstå att vilda västern lever kvar än i dag. Och bränslet är detsamma, fattigdom!

Och en sak som sällan hamnar i rampljuset är ju överklassens så kallade manschettbrott. Polisens förmåga och intresse att utreda sådant har ju mycket övrigt att önska.