Till dem som inte vet vad året heter


Tvåtusentjugo

 

tror många är året som stundar

Men de kan alltså inte svenska! Tyvärr gäller detta lika väl lågutbildade som högutbildade. Omvänt gäller också, att bland alla samhällsgrupper vet man att nästa år ät tjugohundratjugo.

Såhär skriver Institutet för språk och folkminnen:

”Vi rekommenderar tjugohundratalet som benämning för århundradet 2000-2099 och tvåtusentalet för årtusendet 2000-2999. På så sätt får man skilda entydiga benämningar för dessa perioder.

Att skilja på århundrade och årtusende är viktigt inte enbart för en snäv krets av arkeologer, geologer och historiker. Även i andra sammanhang kan distinktionen bli avgörande. Ett påstående som att jordens lager av kol kan komma att räcka halva tvåtusentalet är tvetydigt: Räcker det till år 2050 eller 2500?

Uttrycket tjugohundra är inte konstigare eller mer ologiskt än exempelvis elvahundra och nittonhundra. Bland historiker, arkeologer, konstvetare och språkvetare är det också vanligt att kalla århundradet mellan niohundratalet och elvahundratalet för tiohundratalet.

I linje med att vi upprätthåller en skillnad mellan tjugohundratalet och tvåtusentalet är det också lämpligt och logiskt att de olika årtalen under tjugohundratalet får benämningar som utgår från ordet tjugohundra, alltså tjugohundraett, tjugohundratvå, precis som man säger nittonhundra, nittonhundraett, nittonhundratvå.

Språk-Åhh-sikt

(Bild från nedlagd blogg)

Nu vet du. Du har inget att skylla på om du säger fel! Tala rätt tjugohundratjugo!

Lyxliv i akademien


Svenska akademien

 

är en väldigt viktig gammal institution …

inte minst för att vårda vårt svenska språk. Till exempel har de enats om att samma språkregler ska gälla för årtal efter som före millennieskiftet. Något jag kan överse med om det har missats bland vissa lågutbildade, men som däremot förvånar mig ytterligt att många högutbildade inte har den blekaste kunskap om.

Och faktum är det är minst lika vanligt att höra professorer, statsvetare, journalister,  vetenskapsmän och andra med akademisk utbildning säga ”år tvåtusen…” istället för ”år tjugohundra…”, som att höra lågutbildade säga fel. Det är konstigt, för ingen säger ju ”år ettusenniohundranittionio”!

Här har akademien ett jättejobb för att lära ut god och riktig svenska. Det skulle kanske motivera deras lyxliv, som att åka gratis limousin i Akademiens tjänst, resebidrag på stora belopp, gratis övernattningslägenhet och bostad i Stockholms innerstad, eller att få använda Akademiens lägenheter i Berlin och Paris, och att äta flott middag, ibland med champagne. Det är sådant som SvD skriver om att de aderton går miste om ifall de hoppar av Akademien.

Lyx i akademien.jpg

De här personerna har den senaste tiden visat sig vara mera som barnungar än som den uppburna elit av nästan gudaktig visdom som präglat deras image.

Akademien är en relik från feodalismens tidsålder som instiftades 1786 av Gustav III och borde moderniseras för att kunna bestå i vår tid och framöver, för inte tu tal om att den är viktig än i dag och för oöverskådlig framtid. Men nu genomgår den sin största kris sedan dess bildande och visar att det egentligen inte är någon större skillnad på dessa högt ärade personer än ett vanligt ungdomsgäng i förorterna. Det ger lite perspektiv på våra invanda fördomar om ”hög” och ”låg”!


Mer+pil.jpg om överhet

Det kanske inte är helt rätt att kalla de aderton för en överhet eller elit. De är i grund bara lite privilegierade vanliga människor. Därför finns det ingen större anledning att se upp till dem så som idag görs. Det är gammelmodigt.

Jag har faktiskt upplevt den tid då man sa: ”Jo, direktören, kan jag få ställa en fråga till direktören?”, ”Goddag, disponenten!” och liknande. Men däremot är jag för ung för att ha upplevt den tid när man sa: ”Pappa, får jag fråga pappa en sak?”.

Ett mera jämlikt samhälle fick vi i och med den så kallade ”Du-reformen”. Tack och lov för det. Men klassamhället avvecklades inte för det och de ekonomiska klyftorna har bara ökat sedan dess. Det visar ju så solklart det bara kan bli att det krävs att kraften från arbetarklassen kanaliseras utan inblandning av borgarklassen.

Ny vecka


Dags att nyktra till

 

och ta en lektion i Skvitts lilla friskola

Jag blir så trött. Jag hör allt som oftast folk (från de allra mest obildade, vilka kanske kan ursäktas, och uppåt på hela bildningsskalan, till exempel professorer med flera, vilka borde veta bättre) säga helt fel när det gäller våra årtal efter nittonhundranittionio. År ettusenniohundranittionio säger de aldrig, men de säger År tvåtusensjutton om innevarande år tjugohundrasjutton!

Säg rätt år.jpg

Språk är viktigt! 

Jag skulle önska att i vart fall TV-kanalerna kunde upplysa sina medarbetare att tala rätt. Lite som folkbildning för att få bort oskicket.


Mer+pil.jpg om språk

Språk- och kunskapsförfallet

Språk- och kunskapsförfallet


Ni också

 

har säkert sett och reagerat

När jag läser tidningarna nu för tiden slås jag av språkförförfallet. Är det skolan som förfallit eller vad beror det på att folk inte kan språket och inte ens journalister kan skriva korrekt? De har, enigt mitt förmende, ett ansvar för språket eftersom det påverkar människor i stort. Det är ju de som har språket som sitt redskap och därmed en språklig folkbildande uppgift.

Nedan har jag samlat några exempel på förfallet och hur man egentligen borde skriva och varför. Länkar till citaten har jag avstått ifrån eftersom jag inte vill hänga ut skribenterna. I vissa fall kan ju en del av felen hänföras till tidsnöd i dagens pressade tidningsvärld.

Men ett undantag gör jag och det gäller Boplats Göteborg. Det de skriver på sin hemsida kan knappast skyllas på redaktionell tidsnöd. I exempel 6 i språkdelen framgår tydligt okunskapen om ”de” och ”dem”. Bilden som bygger på en skärmdump visar detta.

Språkfel

Exempel 1: ”Tidigare fanns uppgifter om att den misstänkte skulle vara en man eller en kvinna i 50-årsåldern.”

Skriver man ”den misstänkte” syftar det på en man. Skriver man däremot ”den misstänkta” syftar det på en kvinna. Därför går det inte att använda ”e”-ändelse när man syftar på båda könen. Alltså måste meningen utformas helt annorlunda.  Ett sätt att lösa problemet är att skriva ”den som misstänktes var antingen en …”

Exempel 2: En meteor slog ned och en tining skriver: ”Två bussar i närheten och fler rutor på skolan fick sina rutor krossade. … Men sedan ändrade sig polisen och säger nu att det var ett föremål, från skyn som dödade mannen och skadade hans kamrat.

Att stenar kan falla som regn … mer än 100 fragment regnade ned. Det största med en vikt på … om det istället hade fallit över staden.”

Rätt är väl att skriva att ”två bussar och en skola fick sina rutor krossade”. Andra meningen har ett komma som inte hör hemma i texten. Därefter kommer ett tempusbyte (alltså ändrad tidsform) mitt i meningen: ”ändrade sig … säger”

Exempel 3: ”Vår uppfattning av dinosaurier har i hög grad …” Rätt är ”om dinosaurier” istället för ”av”.

Exempel 4: Han har ägnat hela sitt liv åt rymden. Först och främst till att förstå det, men också till att utforska det.” Självklart ska det ju stå ”den” istället för ”det” om rymden. Hade det däremot stått ” ägnat hela sitt liv åt universum” hade det varit korrekt med ”det”.

Exempel 5: Ständigt återkommande är att personer inte kan säga rätt om årtal efter 1999. Det gäller såväl låg- som högutbildade. Såldes är det mycket vanligt att man felaktigt säger ”år tvåtusensexton”, trots att ingen skulle komma på tanken att säga ”år ettusenniohundranittionio”!

Exempel 6: Att inte kunna skilja på ”de” och ”dem” är ganska vanligt. Oftast skrivs ”dem” när det ska vara de, men här (från en kvällstidning) blev det tvärt om: ”Flera av de var skyldiga henne pengar”

På Boplats i Göteborg skriver man upplysningsvis angående betalning för att få stå i deras kö: ”Tänk på att din inbetalda avgift kan ta upp till (3) dagar innan dem registreras hos oss.”

Man kan tänka sig två liknande meningar: 1. ”Innan jag registreras” och 2. ”Innan mig registreras” (typiskt småbarnsfel). Då är det lätt att se vilket som är fel.

Boplats sv språk.jpg

Exempel 7: Fel genusändelse. Ofta läser man om ”den x-åriga mannen”. Och många uttrycker sig så även i tal. Rätt genusändelse är e: ”den x-årige mannen”. Är det en kvinna heter det däremot ”den x-åriga kvinnan”.

Exempel 8: Vart bor du?” Självklart heter det ”Var bor du?” ”Vart” är riktning och ”var” är plats. Svårare än så är det inte. Ibland hör man även ”Vars bor du?”, vilket är nästan lika fel, men inte helt fel eftersom det förekommer i vissa dialekter.

Skrämmande kunskapsbrist:

Exempel 1: I Rapport rapporterades om strandade delfiner och det förklaras att ”normalt ska de här fiskarna …” !!! Delfiner är däggdjur, inte fiskar, vilket väl alla borde veta.

Exempel 2: Jag läste i en kvällstidning om att leta ”fossiler”, alltså fler (pluralis) fossil än ett. Rätt är ”fossil” även i pluralis! Det finns många sådana ord i svenska, t.ex. ”bord”, ”päron” och ”ben” och ordet ”fossil” är alltså ett av alla dessa, vilket en journalist med svenska som modersmål bör känna till.

Samma artikel slutar med följande rad: ” Arkeolog verkar vara ett bra jobb”. Men arkeologer sysslar inte med fossil. Det är paleontologer som gör det!

Exempel 3: ”På Island”,” på Kuba”, ”på Gotland”. Finn felen! Rätt svar är att Island och Kuba är länder, men det är inte Gotland. Alltså heter det ”I Island”,”i Kuba” men ”på Gotland”. Tyvärr hör man (och läser) ofta att folk gör fel på detta.

Exempel 4: En tidning som Illustrerad Vetenskap får skämmas. I den läser man nästan helt konsekvent om ”viktlösa astronauter”.

Vikt är detsamma som massa och alltså inte vad man väger. I rymden är man tyngdlös och samma känsla får man i fritt fall då kroppens massa dras mot jordens massa. Hade någon i fritt fall varit viktlös kanske personen inte ens föll! Och de astronauter som far fram i ISS befinner sig faktiskt i fritt fall, men farten är så hög att de inte störtar till marken. Hade ISS och dess astronauter varit viktlösa hade farit iväg i en rät linje rakt ut i universum! Nog kan man ställa lite krav på en tidning som utger sig för att vara vetenskaplig!

 

 

 

 

Gott nytt år!


Adjö 2015

 

och välkommen 2016

Och så hoppas jag att året blir bättre än 2015 var.

Men den allra första önskan handlar om tiden runt tolvslaget. Och då tänker jag på alla ni som skrämmer livet ur djuren med era förbannade smällare. Jag tänker inte bara på katterna och hundarna utan även på viltet. Som sist då jag såg en vettskrämd hare springa några meter åt ena hållet och så small det på nytt och den rusade åt andra hållet, snabbt som fan men hann bara några meter innan den vettskrämd bytte riktning igen och på nytt och på nytt och om igen! Stackars krake! Jag undrar om den överlevde.

Ni som spränger sönder händerna denna afton får skylla er själva.

Sen tänker jag på Syrien. Jag hoppas att USA slutar med sin inblandning. IS (eller som det hellre bör kallas, Daesh) blir ju bara starkare av USA:s ”krig mot terrorismen”. Vad USA behöver är andra som styr.

På hemmaplan hoppas jag att Sverigedemokraterna försvinner och att LO-folk blir lite politiskt medvetna. Det krävs en del, men varför inte börja jobba på det?

Droppar SD

Och så hoppas jag på att folk slutar prata om ”tvåtusensexton” etc. Det heter ju tjugohundrasexton etc! Ska det vara så svårt att fatta? Här tycker jag att TV ska gå före och tvinga alla som som yttrar sig att säga som det faktiskt ska heta enligt språkrådet. Ni som före millennieskiftet, till exempel 1999, brukade säga ”år ettusenniohundranittionio” kan gärna fortsätta att tramsa om år ”tvåtusensexton” och så vidare.

Apropå språkfel i media, som ju borde veta bättre, hoppas jag också att man lär sig rätt genusändelser på orden. Det heter alltså ”den gamlE mannen” och ”den gamlA kvinnan”! Men allt för ofta byter journalister kön på personerna! Jag tycker man kan begära elementära språkkunskaper av yrkesfolk! Och att man i TV slipper höra ”Mmmmh!” stup i kvarten i Gomorron.

TV-kossor

Så nu börjar vi ett nytt år med goda förutsättningar, hoppas jag.

Gott nytt årGott nytt år!

Och undvik baksmälla!

Rätt ord


Vi har ord

 

och ska givetvis använda rätt ord

”En stor grupp människor hade samlats utanför och skanderade slagord med vit makt-budskap och heilade.  De hade också med sig en stor banderoll med invandringskritiska budskap, säger Roland Lindkvist. // Polisen klassar händelsen som hets mot folkgrupp” / AB.

Heilar man så är man nazist! Då ska det sägas också, inte använda ord som ”invandringskritisk” och inte att det bara handlar om ”hets mot folkgrupp”. Det handlar om nazism, punkt slut.

Anders Lindberg tar upp saken och citerar Olof Palme: ”I politiken måste vi vara aktsamma om orden. Det är genom orden, genom det vi säger som vi möter medborgarna.” Vidare skriver han ”Begrepp som ”invandringskritisk” är oftast bara omskrivningar för rasism, som smyger sig in i språket med en förment neutralitet. För media har det blivit ett sätt att slippa ta ställning och en metod att hantera att ett rasistiskt parti blivit tredje störst i riksdagen. Men om inte ens slagordet ‘Sieg Heil’ kan kallas för vad det är blir språket just ‘innehållslösa formler i en spökvärld’. Och det blir ärligt talat ganska svårt att prata.”

Anders Lindberg

Buspojkar, serieskyttar och terrorister


Jan Guillou 

 

förklarar skillnaden

Det handla om vilken religion de bekänner sig till. Läs.

Mangs terrorist

Gardum int sos uldum, äto dalskedum ändo…


Det mest svenska

 

fast det är svårt att förstå, för en svensk

Vad fasen snackar nu Skvitt om?

Jo, jag tänker på de här som kallar sig Sverige-vänner. Nyordssvenska kan ju vara bra ibland. Med nyord kan man förändra folks sätt att reagera på det man gör och säger. Sverigevän får det alltså låta bättre än ord som rasist och främlingsfientlig. Det är ju därför Sverigedemokrater har hittat på ordet. Men inställningen till nytillkomna är densamma som förr, kom inte hit djävla blattedjävlar. Det är vad deras politik går ut på. Man ska vara svensk i Sverige och inget annat. Europé går an, men helst inte Sydeuropé. Amerikan går också an, fast man då inte är europé.

Ja, det är en konstig inställning. De vill bevara Sverige svenskt. Det var ju en rörelse som kallade sig så. En rasistisk rörelse med kopplingar till nazismen. Och ur denna rörelse skapades partiet Sverigedemokraterna, som bekant.

Bevarar man Sverige svenskt när man skapar nya ord istället för de ord som har fått negativ betydelse bara för att tvätta sin fasad?

Och ska man tala om att bevara Sverige svensk ska vi kanske lära oss att tala vikingaspråk. Då blir vi kanske mera svenska. Å andra sidan är det väl ingen idag som egentligen vet hur språket lät, men älvdalska kommer väldigt nära säger språkforskarna.

Svenska

”Precis som många andra mindre språk är även älvdalskan utsatt för diskriminering. Exempelvis har Europarådet gång på gång uppmanat Sverige att erkänna älvdalska som ett minoritetsspråk, utan att lyckas. Det kanske inte är så konstigt, i ett land där man i århundraden – bokstavligen – försökt banka ur människorna det språk de fick med sig med modersmjölken.

Enligt språkvetarna råder det inga tvivel om att älvdalska är ett eget språk. Ljud- och böjningsmässigt skiljer det sig från svenskan ”på alla plan”, enligt lingvisten Henrik Rosenkvist. Ordföljden och ordförrådet är också annorlunda.” Läs mer här.

Att neka barn tala sitt eget i skolan drabbade inte bara de med älvdalska som modersmål. Det drabbade samer och tornedalingar också. Och att beröva människor sitt språk är en dela av åtgärder som klassas som folkmord och är alltså en grov förbrytelse. Att Sverige inte erkänner älvdalska som eget språk  reagerar alltså EU på. Kanske Sverigedemokraterna kan ta upp frågan i riksdagen och trycka på. Det är ju det mest ursvenska språket vi har i dag. Och för konsekvensens skull kanske de ska göra avbön när det gäller vad man har sagt om samer, att de inte är svenska.

Nåja

Jag har inga förhoppningar att kunna ändra på Sverigedemokrater. De ändrar hela tiden sin retorik för att försöka verka rumsrena, men det enda de vill är att kasta ut sådana som inte precis ser ut som vi ”svenskar”, va det det nu kan vara för något. Jag menar, här bor ju gamla vallonättlingar, tyskar, skottar osv. Sådana som är ättlingar till de som byggde landet.

 

Inget nytt


Men lika galet

 

Varför kan folk inte lära sig svenska?

Till och med så kallade svenskälskare, alltså Sverigedemokrater och andra halv- och helnazister som anser sig värna ”svenskheten”, saknar kunskap om svenska språkregler. Ser man deras inlägg på sociala medier så kan man konstatera att just dessa är överrepresenterade bland dem som saknar svenskkunskaper. Det är kanske inte så konstigt eftersom sådana personer sällan har någon bildning, är illitterata och svagt begåvade.

Svenska språketTidningen metro tar upp några exempel. Andra ser ni ju i bilden ovan. Genusfelet är till exempel väldigt vanligt. Jag ser både i pressen och hör på TV att man gör män till kvinnor och då kan det låta så här: ”Denna man som …” 

Fler fel som ofta förekommer även när våra journalister och reklammakare kommer till tals är ju: ”Billigare pris”. Tack för den! Och så var det ju hustrun som sa: ”Men var har du varorna som du skulle köpa?” ”Jo, men när jag väl hade betalat för priset så fanns det inga pengar kvar!” 

Det är faktiskt inte priset som är billigt. Det är möjligen varan som är billig! Och man kommer inte hem med matvaror eller andra varor. Varan är en vara enbart så länge den ska säljas. Därefter är den en produkt precis som den var innan den bjöds ut som vara till försäljning!

På arbetsmarknaden finns inte arbetstagare. Det finns lönearbetare. Och dessa skapar värde. Deras producerade arbete tar företagaren hand om. Så det är ju den som är arbetstagare. Men själv vill den ha det till att vara arbetsgivare! Men något arbete ger den inte, den tar!

Lade ni märke till att jag inte behövde använda det könsneutrala nyordet ”hen”?

Det är mycket som är fel i språket. Vissa språkfel är till för att dölja verkliga förhållanden, men andra handlar bara om språklig okunskap. Och till det senare hör ju att allt för många inte vet vilket år vi har nu. Nog kan man väl kräva bättre från journalister och politiker, samt folk med hög utbildning än att de påstår att året vi har nu (liksom alla andra år efter millennieskiftet) inte heter år tvåtusenfemton.

Och så har vi ju svårigheten att veta när det heter ”de” och ”dem”!

Det är en styggelse och något som skolan måste börja lära ut! 

Vad kostar priset?


Det dyraste priset

 

Han sa ju det

Han, reportern på SVT Gomorron Sverige. Han sa att ”det dyraste priset på euron var …”

Käringen* till gubben:

”Köpte du varorna som jag bad dig om?”  

”Nä!”

”Varför inte då?”

”Nä, för när jag hade betalt priset fanns inga pengar kvar!”

Skvitts friskola

Bör inte en journalist veta bättre? 

Det är ju inte priset som kostar. Det är det man köper som kostar, inte priset! Det kostar ingenting!

Och man bär faktiskt inte hem matvaror! Man bär inte hem varor! Man bär hem något annat, till exempel en produkt. Är det livmedelsprodukter så bär man i allmänhet hem produkter från livsmedelsindustrin, inköpta i butik. Man bär hem från butiken vad som livsmedelsindustrin har producerat och handlaren har sålt. Produkten är bara en vara så länge den är till försäljning och så fort den är betald av dig så är den din egendom och har förlorat sin egenskap som vara såvida du inte köpte produkten för att sälja den vidare.

”Ärsch, det där är ju petitesser!”

Nej, vi måste värna om språket annars blir det utarmat. Du är själv till exempel en vara ifall du är arbetare, för om du försörjer dig på arbete så säljer du din tid till en arbetsköpare. Du är alltså inte en arbetstagare och företagaren är inte en arbetsgivare. Som arbetare är du en arbetssäljare och du säljer dig till en arbetsköpare! Men borgarklassens föredrar denna terminologi, arbetstagare och arbetsgivare, eftersom det låter så fint att de ger dig ett arbete och du tar detta arbete. Givare och tagare! Det är fint att ge och fult att ta, eller hur?

Men vem ger och vem tar?

Som säljare av arbete ställer en arbetare sin kompetens till förfogande för den tid den får ekonomisk kompensation för och därför finns det stämpelur där det stämplas in och ut när arbetet börjar och slutar. Det är detta och inget annat som arbetsköparen, företagaren, betalar för!

Det skapade värdet som den avlönade arbetaren genererar tillfaller den som köpte arbetskraften och detta värde är nästan alltid större än kostnaden köparen hade för arbetskraften. Om så inte är fallet får arbetskraftsköparen en förlust och det leder på sikt till konkurs.

Så fungerar det kapitalistisk systemet! Det blir uppenbart när man vet ordens rätta betydelse. Det går inte att dölja hur företagarna, alltså kapitalägarna (dvs kapitalisterna), tjänar sina pengar när man använder de rätta orden för att beskriva verkligheten. Därför finns det ett borgarklassens (maktbärarens) språkbruk. Borgarklassen kallar en arbetare för arbetstagare och kallar sig själv för arbetsgivare. Denna klass ger arbetarklassen, enligt deras eget språkbruk, vårt arbete! Men i själva verket lägger denna klass av kapitalägare beslag på vårt, vi lönearbetare, skapade värde! Och arbetare tänker ofta utifrån det av borgarklassen skapade språkbruket och finner sig i att ge bort en del av sitt skapade värde till den och de som ”gav” dem arbete och tänker att  ”fanns det inte arbetsgivare, vilka skulle då ge oss arbete?” 

Mervärde

Så fel kan det alltså bli när språket styrs från dem som tjänar på en orättvisa!

 

Vad priset kostar är ett förhållandevis oskyldigt språkfel, men språket måste vårdas på alla sätt annars blir det fel. Därför är det också viktigt att inte säga att vi i år har året tvåtusenfjorton. Vi har år tjugohundrafjorton och ingenting annat. För konsekvens är också av betydelse i språket. Ingen sa ju att vi hade år ettusenniohundranittionio. Så varför blev det år tvåtusen och inte år tjugohundra?

Vårda språket!

Språket är ett verktyg som ska hållas i brukbart skick. Ingen gillar en slö kniv, men språket tycks man aldrig betrakta som något som måste vara ett skarpt och slipat vapen!

 


* Käring är inget fult ord. Nej absolut inte! Ordet betyder ”den man håller kär”!

 

Bäddat för feltolkningar


Svenska ett svårt språk?

 

Ja, antagligen, annars blev det ju inte så många fel.

Skvitts friskola

Här kommer några exempel på särskrivnings- och syftningsfel, vilka är vanliga. Kanske det sistnämnda är mest förekommande när människor vill fatta sig kort, som till exempel i annonser.

Särskrivning är för övrigt ett riktigt otyg, som min chef regelmässigt ägnar sig åt, men så står hon faktiskt inte särskilt högt i kurs hos mig på något sätt. Hon är faktiskt rent korkad, vilket visar att man kan komma ganska långt i alla fall. Men det är ju klart, hon slickar bra uppåt och sparkar nedåt. Då spelar det ju ingen större roll om övrig begåvning saknas.

Nu till nämnda exempel.

  • Bulldog säljes. Äter det mesta och tycker mycket om barn.
  • Fallskärm. Använd endast en gång, aldrig öppnad, liten fläck.
  • Frysbox, 2 år, i nyskick, lagom till 2-3 personer.
  • Gul nackad papegoja till salu.
  • Äldre dam eller herrcykel köpes billigt.
  • Klocka upphittad, återfås mot beskrivning av Kurt.
  • Tvåmanstält, använt en gång, bytes mot barnvagn.
  • Promenadkäpp borttappad av herre med silverknopp i ändan.
  • Person som kan ta hand om hästar som inte röker eller dricker.
  • Lägenhet med utsikt över grönområde och parkettgolv.
  • Liten stuga i Sälenfjällen med bastu på 65 kvadratmeter.
  • På mitt konditori serveras lemonad, tillverkad av undertecknad själv, som är korkad och stämplad.
  • Välkomna till Anton Carlsson – rökt laxhandlare från Blekinge.
  • Björks bussresor – ett alternativ till en trevlig semester.
  • Dagens ros till de två män som hjälpte mig till sjukhuset efter att ha brutit min fot.

Avslutningsvis vill jag åter igen påpeka att talspråkets ”DOM” inte är identiskt med skriftspråkets ”DEM”!

Nytt från Kao


Om språk

 

Nog så viktigt.

Även nysvenska och att veta vad det förut betydde. Det finns en bok om saken. Den presenterar hon i det här inlägget.

Kao-språk

Klasskampen pågår mitt framför ögonen på oss och som ett led i denna kamp säger borgarklassen att klasskampen är död och några klasser inte finns längre. Tro fan att de vinner på det när arbetarklassen tycks tro på den saken och inte ens inser att det är arbetarklassen den tillhör.