Till dem som inte vet vad året heter


Tvåtusentjugo

 

tror många är året som stundar

Men de kan alltså inte svenska! Tyvärr gäller detta lika väl lågutbildade som högutbildade. Omvänt gäller också, att bland alla samhällsgrupper vet man att nästa år ät tjugohundratjugo.

Såhär skriver Institutet för språk och folkminnen:

”Vi rekommenderar tjugohundratalet som benämning för århundradet 2000-2099 och tvåtusentalet för årtusendet 2000-2999. På så sätt får man skilda entydiga benämningar för dessa perioder.

Att skilja på århundrade och årtusende är viktigt inte enbart för en snäv krets av arkeologer, geologer och historiker. Även i andra sammanhang kan distinktionen bli avgörande. Ett påstående som att jordens lager av kol kan komma att räcka halva tvåtusentalet är tvetydigt: Räcker det till år 2050 eller 2500?

Uttrycket tjugohundra är inte konstigare eller mer ologiskt än exempelvis elvahundra och nittonhundra. Bland historiker, arkeologer, konstvetare och språkvetare är det också vanligt att kalla århundradet mellan niohundratalet och elvahundratalet för tiohundratalet.

I linje med att vi upprätthåller en skillnad mellan tjugohundratalet och tvåtusentalet är det också lämpligt och logiskt att de olika årtalen under tjugohundratalet får benämningar som utgår från ordet tjugohundra, alltså tjugohundraett, tjugohundratvå, precis som man säger nittonhundra, nittonhundraett, nittonhundratvå.

Språk-Åhh-sikt

(Bild från nedlagd blogg)

Nu vet du. Du har inget att skylla på om du säger fel! Tala rätt tjugohundratjugo!

Lyxliv i akademien


Svenska akademien

 

är en väldigt viktig gammal institution …

inte minst för att vårda vårt svenska språk. Till exempel har de enats om att samma språkregler ska gälla för årtal efter som före millennieskiftet. Något jag kan överse med om det har missats bland vissa lågutbildade, men som däremot förvånar mig ytterligt att många högutbildade inte har den blekaste kunskap om.

Och faktum är det är minst lika vanligt att höra professorer, statsvetare, journalister,  vetenskapsmän och andra med akademisk utbildning säga ”år tvåtusen…” istället för ”år tjugohundra…”, som att höra lågutbildade säga fel. Det är konstigt, för ingen säger ju ”år ettusenniohundranittionio”!

Här har akademien ett jättejobb för att lära ut god och riktig svenska. Det skulle kanske motivera deras lyxliv, som att åka gratis limousin i Akademiens tjänst, resebidrag på stora belopp, gratis övernattningslägenhet och bostad i Stockholms innerstad, eller att få använda Akademiens lägenheter i Berlin och Paris, och att äta flott middag, ibland med champagne. Det är sådant som SvD skriver om att de aderton går miste om ifall de hoppar av Akademien.

Lyx i akademien.jpg

De här personerna har den senaste tiden visat sig vara mera som barnungar än som den uppburna elit av nästan gudaktig visdom som präglat deras image.

Akademien är en relik från feodalismens tidsålder som instiftades 1786 av Gustav III och borde moderniseras för att kunna bestå i vår tid och framöver, för inte tu tal om att den är viktig än i dag och för oöverskådlig framtid. Men nu genomgår den sin största kris sedan dess bildande och visar att det egentligen inte är någon större skillnad på dessa högt ärade personer än ett vanligt ungdomsgäng i förorterna. Det ger lite perspektiv på våra invanda fördomar om ”hög” och ”låg”!


Mer+pil.jpg om överhet

Det kanske inte är helt rätt att kalla de aderton för en överhet eller elit. De är i grund bara lite privilegierade vanliga människor. Därför finns det ingen större anledning att se upp till dem så som idag görs. Det är gammelmodigt.

Jag har faktiskt upplevt den tid då man sa: ”Jo, direktören, kan jag få ställa en fråga till direktören?”, ”Goddag, disponenten!” och liknande. Men däremot är jag för ung för att ha upplevt den tid när man sa: ”Pappa, får jag fråga pappa en sak?”.

Ett mera jämlikt samhälle fick vi i och med den så kallade ”Du-reformen”. Tack och lov för det. Men klassamhället avvecklades inte för det och de ekonomiska klyftorna har bara ökat sedan dess. Det visar ju så solklart det bara kan bli att det krävs att kraften från arbetarklassen kanaliseras utan inblandning av borgarklassen.

Rätt ord


Vi har ord

 

och ska givetvis använda rätt ord

”En stor grupp människor hade samlats utanför och skanderade slagord med vit makt-budskap och heilade.  De hade också med sig en stor banderoll med invandringskritiska budskap, säger Roland Lindkvist. // Polisen klassar händelsen som hets mot folkgrupp” / AB.

Heilar man så är man nazist! Då ska det sägas också, inte använda ord som ”invandringskritisk” och inte att det bara handlar om ”hets mot folkgrupp”. Det handlar om nazism, punkt slut.

Anders Lindberg tar upp saken och citerar Olof Palme: ”I politiken måste vi vara aktsamma om orden. Det är genom orden, genom det vi säger som vi möter medborgarna.” Vidare skriver han ”Begrepp som ”invandringskritisk” är oftast bara omskrivningar för rasism, som smyger sig in i språket med en förment neutralitet. För media har det blivit ett sätt att slippa ta ställning och en metod att hantera att ett rasistiskt parti blivit tredje störst i riksdagen. Men om inte ens slagordet ‘Sieg Heil’ kan kallas för vad det är blir språket just ‘innehållslösa formler i en spökvärld’. Och det blir ärligt talat ganska svårt att prata.”

Anders Lindberg

Buspojkar, serieskyttar och terrorister


Jan Guillou 

 

förklarar skillnaden

Det handla om vilken religion de bekänner sig till. Läs.

Mangs terrorist

Härva vs terrorism


Ords tyngd

 

härva eller terrorism?

Vilket ord väger tyngst? Det är Özz Nûjen som på sin facebooksida reagerar över detta, ordvalet när det gäller dynamithistorien i Falkenberg.DynamithärvanAlltså, om man planerar att spränga en flyktingförläggning, är det då bara en härva? Eller som Özz Nûjen menar: ”Skulle Expressen och SVT-Nyheter kalla det för ”HÄRVA” om en muslim ertappades med över 500 kg sprängämnen och planerade spränga en myndighet?”

För mig låter det som att 550 kilo dynamit räcker för att upprepa vad Breivik gjorde i Oslo. Wikipedia kallar det för ”Terrorattentaten i Norge 2011”. Ingen skulle väl komma på tanken att kalla det för ”härvan i Oslo 2011”!

Nu råkade ju polisen av en slump sätta P för något som vi faktiskt inte vet vad det skulle bli, men med tanke på att en våldsbejakande nazist är inblandad i något stort så kan man misstänka det värsta. Saken blir ju inte bättre av att han tycks ha haft medkumpaner, bland annat en främlingshatande Sverigedemokrat.

Samtidigt

”Två män, en 30-åring och en 32-åring, greps under torsdagen i Göteborg misstänkta för inblandning i en härva. Under fredagen hölls häktningsförhandlingar mot de båda i tingsrättens säkerhetssal.

De häktades mot sitt nekande på sannolika skäl misstänkta för inblandning i härvan på okänd plats i Syrien under april-juli 2013.”

Nej, nu blev citatet fel! Sorry, det skulle stå: ”Två män, en 30-åring och en 32-åring, greps under torsdagen i Göteborg misstänkta för terrorbrott. Under fredagen hölls häktningsförhandlingar mot de båda i tingsrättens säkerhetssal.

De häktades mot sitt nekande på sannolika skäl misstänkta för terroristbrott på okänd plats i Syrien under april-juli 2013.” / AFTONBLADET

Ja, ni ser skillnaden. 

Nu är det ju frågan om rättsväsendet någonsin kommer att försöka lagföra de svenska nazisterna som reser till Ukraina för att strida för kuppregeringen där. Det verkar ju lite långsökt. Men om det mot förmodan skulle ske så kanske AFTONBLADET skriver: ”Flera män greps misstänkta för inblandning i härvan på okänd plats i Ukraina”. 

En av de större härvorna detta sekel är den som inträffade i USA 2001. Det var verkligen en riktig härva. Men härvan i Oslo gick inte heller av för hackor, om man säger.

Kanske dags att kalla saker och ting för sitt rätta namn även när en svensk nazist och Sverigedemokrat planerar.

 

Inget nytt


Men lika galet

 

Varför kan folk inte lära sig svenska?

Till och med så kallade svenskälskare, alltså Sverigedemokrater och andra halv- och helnazister som anser sig värna ”svenskheten”, saknar kunskap om svenska språkregler. Ser man deras inlägg på sociala medier så kan man konstatera att just dessa är överrepresenterade bland dem som saknar svenskkunskaper. Det är kanske inte så konstigt eftersom sådana personer sällan har någon bildning, är illitterata och svagt begåvade.

Svenska språketTidningen metro tar upp några exempel. Andra ser ni ju i bilden ovan. Genusfelet är till exempel väldigt vanligt. Jag ser både i pressen och hör på TV att man gör män till kvinnor och då kan det låta så här: ”Denna man som …” 

Fler fel som ofta förekommer även när våra journalister och reklammakare kommer till tals är ju: ”Billigare pris”. Tack för den! Och så var det ju hustrun som sa: ”Men var har du varorna som du skulle köpa?” ”Jo, men när jag väl hade betalat för priset så fanns det inga pengar kvar!” 

Det är faktiskt inte priset som är billigt. Det är möjligen varan som är billig! Och man kommer inte hem med matvaror eller andra varor. Varan är en vara enbart så länge den ska säljas. Därefter är den en produkt precis som den var innan den bjöds ut som vara till försäljning!

På arbetsmarknaden finns inte arbetstagare. Det finns lönearbetare. Och dessa skapar värde. Deras producerade arbete tar företagaren hand om. Så det är ju den som är arbetstagare. Men själv vill den ha det till att vara arbetsgivare! Men något arbete ger den inte, den tar!

Lade ni märke till att jag inte behövde använda det könsneutrala nyordet ”hen”?

Det är mycket som är fel i språket. Vissa språkfel är till för att dölja verkliga förhållanden, men andra handlar bara om språklig okunskap. Och till det senare hör ju att allt för många inte vet vilket år vi har nu. Nog kan man väl kräva bättre från journalister och politiker, samt folk med hög utbildning än att de påstår att året vi har nu (liksom alla andra år efter millennieskiftet) inte heter år tvåtusenfemton.

Och så har vi ju svårigheten att veta när det heter ”de” och ”dem”!

Det är en styggelse och något som skolan måste börja lära ut! 

Vad kostar priset?


Det dyraste priset

 

Han sa ju det

Han, reportern på SVT Gomorron Sverige. Han sa att ”det dyraste priset på euron var …”

Käringen* till gubben:

”Köpte du varorna som jag bad dig om?”  

”Nä!”

”Varför inte då?”

”Nä, för när jag hade betalt priset fanns inga pengar kvar!”

Skvitts friskola

Bör inte en journalist veta bättre? 

Det är ju inte priset som kostar. Det är det man köper som kostar, inte priset! Det kostar ingenting!

Och man bär faktiskt inte hem matvaror! Man bär inte hem varor! Man bär hem något annat, till exempel en produkt. Är det livmedelsprodukter så bär man i allmänhet hem produkter från livsmedelsindustrin, inköpta i butik. Man bär hem från butiken vad som livsmedelsindustrin har producerat och handlaren har sålt. Produkten är bara en vara så länge den är till försäljning och så fort den är betald av dig så är den din egendom och har förlorat sin egenskap som vara såvida du inte köpte produkten för att sälja den vidare.

”Ärsch, det där är ju petitesser!”

Nej, vi måste värna om språket annars blir det utarmat. Du är själv till exempel en vara ifall du är arbetare, för om du försörjer dig på arbete så säljer du din tid till en arbetsköpare. Du är alltså inte en arbetstagare och företagaren är inte en arbetsgivare. Som arbetare är du en arbetssäljare och du säljer dig till en arbetsköpare! Men borgarklassens föredrar denna terminologi, arbetstagare och arbetsgivare, eftersom det låter så fint att de ger dig ett arbete och du tar detta arbete. Givare och tagare! Det är fint att ge och fult att ta, eller hur?

Men vem ger och vem tar?

Som säljare av arbete ställer en arbetare sin kompetens till förfogande för den tid den får ekonomisk kompensation för och därför finns det stämpelur där det stämplas in och ut när arbetet börjar och slutar. Det är detta och inget annat som arbetsköparen, företagaren, betalar för!

Det skapade värdet som den avlönade arbetaren genererar tillfaller den som köpte arbetskraften och detta värde är nästan alltid större än kostnaden köparen hade för arbetskraften. Om så inte är fallet får arbetskraftsköparen en förlust och det leder på sikt till konkurs.

Så fungerar det kapitalistisk systemet! Det blir uppenbart när man vet ordens rätta betydelse. Det går inte att dölja hur företagarna, alltså kapitalägarna (dvs kapitalisterna), tjänar sina pengar när man använder de rätta orden för att beskriva verkligheten. Därför finns det ett borgarklassens (maktbärarens) språkbruk. Borgarklassen kallar en arbetare för arbetstagare och kallar sig själv för arbetsgivare. Denna klass ger arbetarklassen, enligt deras eget språkbruk, vårt arbete! Men i själva verket lägger denna klass av kapitalägare beslag på vårt, vi lönearbetare, skapade värde! Och arbetare tänker ofta utifrån det av borgarklassen skapade språkbruket och finner sig i att ge bort en del av sitt skapade värde till den och de som ”gav” dem arbete och tänker att  ”fanns det inte arbetsgivare, vilka skulle då ge oss arbete?” 

Mervärde

Så fel kan det alltså bli när språket styrs från dem som tjänar på en orättvisa!

 

Vad priset kostar är ett förhållandevis oskyldigt språkfel, men språket måste vårdas på alla sätt annars blir det fel. Därför är det också viktigt att inte säga att vi i år har året tvåtusenfjorton. Vi har år tjugohundrafjorton och ingenting annat. För konsekvens är också av betydelse i språket. Ingen sa ju att vi hade år ettusenniohundranittionio. Så varför blev det år tvåtusen och inte år tjugohundra?

Vårda språket!

Språket är ett verktyg som ska hållas i brukbart skick. Ingen gillar en slö kniv, men språket tycks man aldrig betrakta som något som måste vara ett skarpt och slipat vapen!

 


* Käring är inget fult ord. Nej absolut inte! Ordet betyder ”den man håller kär”!

 

Bäddat för feltolkningar


Svenska ett svårt språk?

 

Ja, antagligen, annars blev det ju inte så många fel.

Skvitts friskola

Här kommer några exempel på särskrivnings- och syftningsfel, vilka är vanliga. Kanske det sistnämnda är mest förekommande när människor vill fatta sig kort, som till exempel i annonser.

Särskrivning är för övrigt ett riktigt otyg, som min chef regelmässigt ägnar sig åt, men så står hon faktiskt inte särskilt högt i kurs hos mig på något sätt. Hon är faktiskt rent korkad, vilket visar att man kan komma ganska långt i alla fall. Men det är ju klart, hon slickar bra uppåt och sparkar nedåt. Då spelar det ju ingen större roll om övrig begåvning saknas.

Nu till nämnda exempel.

  • Bulldog säljes. Äter det mesta och tycker mycket om barn.
  • Fallskärm. Använd endast en gång, aldrig öppnad, liten fläck.
  • Frysbox, 2 år, i nyskick, lagom till 2-3 personer.
  • Gul nackad papegoja till salu.
  • Äldre dam eller herrcykel köpes billigt.
  • Klocka upphittad, återfås mot beskrivning av Kurt.
  • Tvåmanstält, använt en gång, bytes mot barnvagn.
  • Promenadkäpp borttappad av herre med silverknopp i ändan.
  • Person som kan ta hand om hästar som inte röker eller dricker.
  • Lägenhet med utsikt över grönområde och parkettgolv.
  • Liten stuga i Sälenfjällen med bastu på 65 kvadratmeter.
  • På mitt konditori serveras lemonad, tillverkad av undertecknad själv, som är korkad och stämplad.
  • Välkomna till Anton Carlsson – rökt laxhandlare från Blekinge.
  • Björks bussresor – ett alternativ till en trevlig semester.
  • Dagens ros till de två män som hjälpte mig till sjukhuset efter att ha brutit min fot.

Avslutningsvis vill jag åter igen påpeka att talspråkets ”DOM” inte är identiskt med skriftspråkets ”DEM”!