Till dem som inte vet vad året heter


Tvåtusentjugo

 

tror många är året som stundar

Men de kan alltså inte svenska! Tyvärr gäller detta lika väl lågutbildade som högutbildade. Omvänt gäller också, att bland alla samhällsgrupper vet man att nästa år ät tjugohundratjugo.

Såhär skriver Institutet för språk och folkminnen:

”Vi rekommenderar tjugohundratalet som benämning för århundradet 2000-2099 och tvåtusentalet för årtusendet 2000-2999. På så sätt får man skilda entydiga benämningar för dessa perioder.

Att skilja på århundrade och årtusende är viktigt inte enbart för en snäv krets av arkeologer, geologer och historiker. Även i andra sammanhang kan distinktionen bli avgörande. Ett påstående som att jordens lager av kol kan komma att räcka halva tvåtusentalet är tvetydigt: Räcker det till år 2050 eller 2500?

Uttrycket tjugohundra är inte konstigare eller mer ologiskt än exempelvis elvahundra och nittonhundra. Bland historiker, arkeologer, konstvetare och språkvetare är det också vanligt att kalla århundradet mellan niohundratalet och elvahundratalet för tiohundratalet.

I linje med att vi upprätthåller en skillnad mellan tjugohundratalet och tvåtusentalet är det också lämpligt och logiskt att de olika årtalen under tjugohundratalet får benämningar som utgår från ordet tjugohundra, alltså tjugohundraett, tjugohundratvå, precis som man säger nittonhundra, nittonhundraett, nittonhundratvå.

Språk-Åhh-sikt

(Bild från nedlagd blogg)

Nu vet du. Du har inget att skylla på om du säger fel! Tala rätt tjugohundratjugo!

Lyxliv i akademien


Svenska akademien

 

är en väldigt viktig gammal institution …

inte minst för att vårda vårt svenska språk. Till exempel har de enats om att samma språkregler ska gälla för årtal efter som före millennieskiftet. Något jag kan överse med om det har missats bland vissa lågutbildade, men som däremot förvånar mig ytterligt att många högutbildade inte har den blekaste kunskap om.

Och faktum är det är minst lika vanligt att höra professorer, statsvetare, journalister,  vetenskapsmän och andra med akademisk utbildning säga ”år tvåtusen…” istället för ”år tjugohundra…”, som att höra lågutbildade säga fel. Det är konstigt, för ingen säger ju ”år ettusenniohundranittionio”!

Här har akademien ett jättejobb för att lära ut god och riktig svenska. Det skulle kanske motivera deras lyxliv, som att åka gratis limousin i Akademiens tjänst, resebidrag på stora belopp, gratis övernattningslägenhet och bostad i Stockholms innerstad, eller att få använda Akademiens lägenheter i Berlin och Paris, och att äta flott middag, ibland med champagne. Det är sådant som SvD skriver om att de aderton går miste om ifall de hoppar av Akademien.

Lyx i akademien.jpg

De här personerna har den senaste tiden visat sig vara mera som barnungar än som den uppburna elit av nästan gudaktig visdom som präglat deras image.

Akademien är en relik från feodalismens tidsålder som instiftades 1786 av Gustav III och borde moderniseras för att kunna bestå i vår tid och framöver, för inte tu tal om att den är viktig än i dag och för oöverskådlig framtid. Men nu genomgår den sin största kris sedan dess bildande och visar att det egentligen inte är någon större skillnad på dessa högt ärade personer än ett vanligt ungdomsgäng i förorterna. Det ger lite perspektiv på våra invanda fördomar om ”hög” och ”låg”!


Mer+pil.jpg om överhet

Det kanske inte är helt rätt att kalla de aderton för en överhet eller elit. De är i grund bara lite privilegierade vanliga människor. Därför finns det ingen större anledning att se upp till dem så som idag görs. Det är gammelmodigt.

Jag har faktiskt upplevt den tid då man sa: ”Jo, direktören, kan jag få ställa en fråga till direktören?”, ”Goddag, disponenten!” och liknande. Men däremot är jag för ung för att ha upplevt den tid när man sa: ”Pappa, får jag fråga pappa en sak?”.

Ett mera jämlikt samhälle fick vi i och med den så kallade ”Du-reformen”. Tack och lov för det. Men klassamhället avvecklades inte för det och de ekonomiska klyftorna har bara ökat sedan dess. Det visar ju så solklart det bara kan bli att det krävs att kraften från arbetarklassen kanaliseras utan inblandning av borgarklassen.

Språk- och kunskapsförfallet


Ni också

 

har säkert sett och reagerat

När jag läser tidningarna nu för tiden slås jag av språkförförfallet. Är det skolan som förfallit eller vad beror det på att folk inte kan språket och inte ens journalister kan skriva korrekt? De har, enigt mitt förmende, ett ansvar för språket eftersom det påverkar människor i stort. Det är ju de som har språket som sitt redskap och därmed en språklig folkbildande uppgift.

Nedan har jag samlat några exempel på förfallet och hur man egentligen borde skriva och varför. Länkar till citaten har jag avstått ifrån eftersom jag inte vill hänga ut skribenterna. I vissa fall kan ju en del av felen hänföras till tidsnöd i dagens pressade tidningsvärld.

Men ett undantag gör jag och det gäller Boplats Göteborg. Det de skriver på sin hemsida kan knappast skyllas på redaktionell tidsnöd. I exempel 6 i språkdelen framgår tydligt okunskapen om ”de” och ”dem”. Bilden som bygger på en skärmdump visar detta.

Språkfel

Exempel 1: ”Tidigare fanns uppgifter om att den misstänkte skulle vara en man eller en kvinna i 50-årsåldern.”

Skriver man ”den misstänkte” syftar det på en man. Skriver man däremot ”den misstänkta” syftar det på en kvinna. Därför går det inte att använda ”e”-ändelse när man syftar på båda könen. Alltså måste meningen utformas helt annorlunda.  Ett sätt att lösa problemet är att skriva ”den som misstänktes var antingen en …”

Exempel 2: En meteor slog ned och en tining skriver: ”Två bussar i närheten och fler rutor på skolan fick sina rutor krossade. … Men sedan ändrade sig polisen och säger nu att det var ett föremål, från skyn som dödade mannen och skadade hans kamrat.

Att stenar kan falla som regn … mer än 100 fragment regnade ned. Det största med en vikt på … om det istället hade fallit över staden.”

Rätt är väl att skriva att ”två bussar och en skola fick sina rutor krossade”. Andra meningen har ett komma som inte hör hemma i texten. Därefter kommer ett tempusbyte (alltså ändrad tidsform) mitt i meningen: ”ändrade sig … säger”

Exempel 3: ”Vår uppfattning av dinosaurier har i hög grad …” Rätt är ”om dinosaurier” istället för ”av”.

Exempel 4: Han har ägnat hela sitt liv åt rymden. Först och främst till att förstå det, men också till att utforska det.” Självklart ska det ju stå ”den” istället för ”det” om rymden. Hade det däremot stått ” ägnat hela sitt liv åt universum” hade det varit korrekt med ”det”.

Exempel 5: Ständigt återkommande är att personer inte kan säga rätt om årtal efter 1999. Det gäller såväl låg- som högutbildade. Såldes är det mycket vanligt att man felaktigt säger ”år tvåtusensexton”, trots att ingen skulle komma på tanken att säga ”år ettusenniohundranittionio”!

Exempel 6: Att inte kunna skilja på ”de” och ”dem” är ganska vanligt. Oftast skrivs ”dem” när det ska vara de, men här (från en kvällstidning) blev det tvärt om: ”Flera av de var skyldiga henne pengar”

På Boplats i Göteborg skriver man upplysningsvis angående betalning för att få stå i deras kö: ”Tänk på att din inbetalda avgift kan ta upp till (3) dagar innan dem registreras hos oss.”

Man kan tänka sig två liknande meningar: 1. ”Innan jag registreras” och 2. ”Innan mig registreras” (typiskt småbarnsfel). Då är det lätt att se vilket som är fel.

Boplats sv språk.jpg

Exempel 7: Fel genusändelse. Ofta läser man om ”den x-åriga mannen”. Och många uttrycker sig så även i tal. Rätt genusändelse är e: ”den x-årige mannen”. Är det en kvinna heter det däremot ”den x-åriga kvinnan”.

Exempel 8: Vart bor du?” Självklart heter det ”Var bor du?” ”Vart” är riktning och ”var” är plats. Svårare än så är det inte. Ibland hör man även ”Vars bor du?”, vilket är nästan lika fel, men inte helt fel eftersom det förekommer i vissa dialekter.

Skrämmande kunskapsbrist:

Exempel 1: I Rapport rapporterades om strandade delfiner och det förklaras att ”normalt ska de här fiskarna …” !!! Delfiner är däggdjur, inte fiskar, vilket väl alla borde veta.

Exempel 2: Jag läste i en kvällstidning om att leta ”fossiler”, alltså fler (pluralis) fossil än ett. Rätt är ”fossil” även i pluralis! Det finns många sådana ord i svenska, t.ex. ”bord”, ”päron” och ”ben” och ordet ”fossil” är alltså ett av alla dessa, vilket en journalist med svenska som modersmål bör känna till.

Samma artikel slutar med följande rad: ” Arkeolog verkar vara ett bra jobb”. Men arkeologer sysslar inte med fossil. Det är paleontologer som gör det!

Exempel 3: ”På Island”,” på Kuba”, ”på Gotland”. Finn felen! Rätt svar är att Island och Kuba är länder, men det är inte Gotland. Alltså heter det ”I Island”,”i Kuba” men ”på Gotland”. Tyvärr hör man (och läser) ofta att folk gör fel på detta.

Exempel 4: En tidning som Illustrerad Vetenskap får skämmas. I den läser man nästan helt konsekvent om ”viktlösa astronauter”.

Vikt är detsamma som massa och alltså inte vad man väger. I rymden är man tyngdlös och samma känsla får man i fritt fall då kroppens massa dras mot jordens massa. Hade någon i fritt fall varit viktlös kanske personen inte ens föll! Och de astronauter som far fram i ISS befinner sig faktiskt i fritt fall, men farten är så hög att de inte störtar till marken. Hade ISS och dess astronauter varit viktlösa hade farit iväg i en rät linje rakt ut i universum! Nog kan man ställa lite krav på en tidning som utger sig för att vara vetenskaplig!

 

 

 

 

Gott nytt år!


Adjö 2015

 

och välkommen 2016

Och så hoppas jag att året blir bättre än 2015 var.

Men den allra första önskan handlar om tiden runt tolvslaget. Och då tänker jag på alla ni som skrämmer livet ur djuren med era förbannade smällare. Jag tänker inte bara på katterna och hundarna utan även på viltet. Som sist då jag såg en vettskrämd hare springa några meter åt ena hållet och så small det på nytt och den rusade åt andra hållet, snabbt som fan men hann bara några meter innan den vettskrämd bytte riktning igen och på nytt och på nytt och om igen! Stackars krake! Jag undrar om den överlevde.

Ni som spränger sönder händerna denna afton får skylla er själva.

Sen tänker jag på Syrien. Jag hoppas att USA slutar med sin inblandning. IS (eller som det hellre bör kallas, Daesh) blir ju bara starkare av USA:s ”krig mot terrorismen”. Vad USA behöver är andra som styr.

På hemmaplan hoppas jag att Sverigedemokraterna försvinner och att LO-folk blir lite politiskt medvetna. Det krävs en del, men varför inte börja jobba på det?

Droppar SD

Och så hoppas jag på att folk slutar prata om ”tvåtusensexton” etc. Det heter ju tjugohundrasexton etc! Ska det vara så svårt att fatta? Här tycker jag att TV ska gå före och tvinga alla som som yttrar sig att säga som det faktiskt ska heta enligt språkrådet. Ni som före millennieskiftet, till exempel 1999, brukade säga ”år ettusenniohundranittionio” kan gärna fortsätta att tramsa om år ”tvåtusensexton” och så vidare.

Apropå språkfel i media, som ju borde veta bättre, hoppas jag också att man lär sig rätt genusändelser på orden. Det heter alltså ”den gamlE mannen” och ”den gamlA kvinnan”! Men allt för ofta byter journalister kön på personerna! Jag tycker man kan begära elementära språkkunskaper av yrkesfolk! Och att man i TV slipper höra ”Mmmmh!” stup i kvarten i Gomorron.

TV-kossor

Så nu börjar vi ett nytt år med goda förutsättningar, hoppas jag.

Gott nytt årGott nytt år!

Och undvik baksmälla!

Förfall


Tragiskt

 

när språket förfaller

Jag utgår ifrån att det är journalister som skriver texten på SVT Text.

Svemska språketDå kan man ju förvänta sig att de behärskar vårt språk. Det är ingen ursäkt att en rubrik ska vara kort. Nog kunde man fått plats med ett ”S”. Alltså: korrekt svenska är ”Makar hittades döda …”