Klockan 11:00, 11/11, 1918


Det är 100 år sedan

 

och just då blåstes eld upphör i det stora kriget

Det var så det kallades, ”Det stora kriget”, fram tills andra världskriget bröt ut, första september 1939. Efter det talar vi om Första (och andra) världskriget.

Aldrig tidigare hade en sådan förödelse skådats. Aldrig så många liv skördats bland soldater (i industriell skala!) och civila. Bland de sistnämnda var det många som svalt ihjäl. Det krig som spåddes pågå i några månader höll på i 1563 dagar, över 4 år, från den 28 juli 1914 till den 11 november 1918.

Efter kriget fanns det i Storbritannien 1,7 miljoner fler kvinnor än män efter att så många män hade stupat i kriget. 36% av franska män i åldrarna 19 – 22 år miste livet.

Och: ”I den svåra epidemi av spanska sjukan som bröt ut efter krigsslutet och som var direkt relaterad till den krigströtta situationen i Europa dog närmare 50 miljoner människor.” / Wikipedia.

Nationalismen, imperialismen och den utlösande händelsen

Man pekar ut skotten i Sarajevo som den utlösande faktorn, då den nationalistiske serben Gavrilo Princip mördade Franz Ferinand. Men det är att göra det lite väl enkelt. Däremot kan man med fog påstå att det var just nationalism som skapade kriget, vilket är väl värt att komma ihåg nu hundra år senare när nationalismen åter breder ut sig runt om i världen! Vi tycks inte ha lärt oss!

Innan skotten föll i Sarajevo hade Europas länder sedan många år tillbaka bildat allianser (* se rödmarkerat!) för att möta olika hot och därmed drogs land efter land snabbt in i den konflikt som först stod mellan Österrike-Ungern och Serbien. Österrike-Ungern passade på tillfället att anklaga Serbien för morden på tronföljaren, ärkehertig Franz Ferdinand av Österrike, och hans gemål Sophie von Chotek och dubbelmonarkin ställde ett för Serbien omöjligt ulimatum, vilket man visste från början. Därmed fick man den anledning man behövde för att förklara krig mot Serbien.

(*  Efter att ryska tsardömet lidit nederlag mot Japan 1906 låg ambitionen att istället expandera väster ut för att nå Medelhavet. I den strävan lirerade man sig med slaverna och kom på kollisionskurs med Österrike-Ungern och det Osmanska riket.

När små Tyska förstendömen enades under Preussen efter fransk-tyska kriget 1870-71 kände sig Storbritannien, Frankrike och Ryssland utmanade. Det i sin tur ledde till att Tyskland allierade sig med tyskspråkiga Österrike-Ungern.

Frankrike lierade sig med Storbritannien och Ryssland (Ententen) eftersom de inte ville lida ännu ett nedelag mot Tyskland. Storbritanniens intresse för denna pakt bestod i att landet kände sitt kolonialvälde hotat när Tyskland gjorde anspråk på att bli en stor kolonialmakt och för att Tyskland rustade sin militära flotta för ändamålet. 

Osmanska riket hade utkämpat många krig mot Ryssland och förlorat sina besittningar på Balkan 1878. I august 1914 allierade man sig med Tyskland.

28 juli 1914 går Österrike-Ungern i krig med Serbien. 1 augusti gyck Ryssland och Tyskland in i kriget på var sin sida. 3 augusti var det Frankrikes tur och dagen efter Storbritannien. Osmanska riket gick i krig 28 oktober på centralmakternas sida.)

WWI karta.jpg

Det är en del av den verkliga förklaringen bakom detta katastrofala krig som vi aldrig får glömma och som också visar att historien inte handlar om enskilda händelser.

Allt hör ihop; Andra världskriget var ju bara ett fortsättningskrig på det första efter år av ”vapenvila”, och ett annat exempel är de nu allt högljuddare nationalister och nynazister som sticker upp sina fula trynen igen, vilket går tillbaka till ultrahögerns glansdagar under nazismen. I Sverige är Sverigdemokraterna en del av den historien.

Mycket att lära av historien

1. Vänstersocialister, kommunister och anarkister försökte få sina länders regeringar att sansa sig och stoppa kriget, medan nationalister, socialdemokrater, liberaler och övriga partier, samt i stort sett hela det borgerliga etabissemanget och storföretagen hejade på den katastrofala utvecklingen. Många av dagens stora industrier och företag växte sig stora på grund av kriget och än större blev de genom andra världskriget. Vilka som är för fred och vilka som inte är det är just det vi kan lära av detta.

Obestidligt faktum: de som förlorar på krig är vanligt folk och de som tjänar på krig är överklassen. Så har det alltid varit och det gäller än i dag!

Krig Vinnare&förlorare.jpg

2. På natten till den 11 november 1918 pågick samtal om stilleståndsvillkoren mellan den tyske politikern Matthias Erzberger (tyska delegationen) och den franske marskalken Ferdiand Fock i en tågvagn i Compiègneskogen i Frankrike. Tyskland hade inget att säga toill om, utan tvingades skriva under de hårda villkor, vilka senare bäddade för Adolf Hitlers marsch till makten och andra världskriget utbrott två decennier senare.

Det fanns de som varnade för tysk revanschism redan då, t. ex. självaste marskalk Ferdiand Fock (sic!) när Versaillesfreden väl hade undertecknats 1919. ”Detta är inte ett fredsavtal, det är en tjugoårig vapenvila.” sa han och blev sannspådd tjugo år och 64 dagar senare! Politiska beslut får alltid konsekvenser är vad vi kan lära av detta.

3. Strebers (av den värsta sorten) offrar vad som helst och utan hänsyn för sin egen framgång. I krigets sista stund visar det sig vad sådan personer kan ta sig för mellan undertecknandet av vapenvilan klockan 06:00 på morgonen och tills den ska träda i kraft kl 11:00 samma dag den 11 november 1918.

Det är ju meningslöst att strida de sista timmarna i ett krig som har stått still sedan det började fyra år senare. Och så resonerade gemene man i skyttegravarna 1918. Men så resonerade inte de befäl som ville utmärka sig in i det sista. Istället beordrade de upp sina soldater ur skyttegravarna för att för egen del få en miltär merit. En av dessa befäl ville att kartan skulle se ”lite snyggare ut” när stilleståndet skulle träda i kraft, genom att räta ut en liten kurva mellan de stridande.

General William Wright var en av dessa som utan att blinka gärna offrade sina soldater till egen vinings skull när han gav sina underlydande order om att försköka inta en liten ort vid namn Stenay. Han sa: ”Om fienden får lov att stanna kvar i Stenay kommer våra män inte att kunna tvätta sig inom överskådlig tid. Därför ska 179:e brigaden genast rycka fram mot staden och inta den.” Resutatet: 89:e divisionen ryckte fram och en stund senare låg travar med döda soldater i lervällingen. Tyskarna hade avslutat sin eldgivning, men tvingades ta upp den igen för att försvara sig. Inte en meter blev vunnet. Men hade det lyckats hade dt varit en dyrköpt seger eftersom Stenay ändå skulle tillfalla Frankrike klockan 11:00!

Den 11 november 1918, stilleståndsdagen, blev blodigare än den stora invanisioen på D-dagen i andra världskriget, tack vare meritkåta höga militärer!

Detta kan vi lära oss av, för det är något som vi ständigt stöter på. Folk som inte bryr sig ett skvatt om andra, men ömkar dem plötsligt när deras egna intressen står på spel. Ett exempel på det är vad vi hört många gånger i debatten om nollvinster i välfärden. Då går ägarna till privata vårdföretag i taket och menar att vårdpersonalen kommer att förlora sina jobb. Men kunde de driva sina vårföretag helt utan personal hade alla fått sparken! Det är samma resonemang om inte fullt så syniskt som Wrights.

Siste dödade WWI soldaten.jpg

Lärdomar av Tyskland efter freden

Kort bakgrund

Frankrike var hämndlyste och Tyskland fick inte sitta med vid bordet när Versaillesfreden förhandlades fram 1919. Priset för tyskland blev ofantligt hög i skadestånd och tvingades också avstå 13% av landet till segermakterna, främst till Polen och Frankrike. Skadeståndet sattes till 26,5 miljarder dollar, ett oerhört och ofattbart belopp för 99 år sedan. Sista delen av skadeståndet utbetalades 2010!

”Här blir ett besegrat folk våldtaget till liv och själ.”, sa den socialdemokratiske (SDP) rikskanslern Gustav Bauer, men vädjade likväl till riksdagen att rösta för att godta det!

1. Den första lärdom man kan dra av den här delen av historien är att man får betala priset för sitt handlande, Tyskland för sin krigsföring och dess motsåndare för hämden som kom tjugo år senare. Fast, invändningsvis, är det ju inte handlingens män som betalar, det är folket.

2. I Tyskland uppstod hungersnöd. Till och med utmattade hästar dog på gatorna, men de styckades genast av utsvultna stadsbor. Folk revolterade till höger och vänster, även sett till den politiska skalan.

Dels hade vi entledigade soldater som saknade arbete, mat och husrum och politiskt; de högerorienterade och de som kom att bli nazister. Dels var det vanliga arbetare som satte sitt hopp till socialismen och en strålnade framtid, inspirerade av vad som hade skett i Ryssland där arbetare tog makten över överhet och förtryckare.

Det var en polariserad tid och en arbetarrevolution stod bokstavligen för dörren i Tyskland. Flera Tyska städer togs kortvarigt över av Spartakister, kommunister och andra vänsterrörelser. Kända namn, Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg. Båda mördades av frikåren Die Garde-Kavallerie-Shüzen-Division, ledd av Gustav Noske som hade blivit utsedd av Rikskansler Friedrich Ebert (SDP) till försvarsminister med första uppgift att krossa spartakisterna. ”Om ni vill att någon ska agera blodhund, såär jag inte den som undandrar mig ansvaret”, sa han när han tillträdde. Och så blev det.

En namnkunnig frikårsman var Rudolf Höss. Om namnet inte känns bekant: han blev sedemera den avskyvärde lägerkommendanten i Auschwitz.

För Tysklands socialdemokrater var det prio ett att förhindra ett folkligt maktövertagande!


Mer+pil.jpg Länkar

Första världskriget i bilder

Versaillesfreden och första världskrigets följder

Han dog när det bara var en minut kvar… ”Ryktet spred sig som en präriebrand i storm:
Om några timmar är kriget slut.
Men de timmarna blev bland första världskrigets blodigaste.
Den sista förmiddagen dog fler soldater än under D-dagen 26 år senare.
Allt för att fåfänga generaler och befäl ville visa sig på styva linan.” Obs! Plus-artikel AB.

Första världskriget på 2 minuter DN video

”De trasiga ansiktena” – bilder av krigets vanvett EXPRESSEN med video. Varning för starka bilder!


Mer+pil.jpg  lärdomar

T. ex. om Socialdemokratin.

Ideologin är densamma då som nu, i Tyskland likväl som i Sverige. Man kallar sig arbetarparti, men gör allt för att förhindra att arbetarna tar makten! Och ord är en sak, handling en annan! ”Här blir ett besegrat folk våldtaget till liv och själ.”, som rikskanslern sa, men …

Och det får följder

I Sverige: När nationalismens högerkrafter mobiliserar har en socialdemokrati som inte tydligt ställer sig på vanligt arbetande folks sida inte mycket att stå emot. S gjorde det sämsta valet sedan 1911 och förlorade makten i både Stockholms stad och Göteborg, backade i 250 av 290 kommuner, samt har decimerats i landstingen. I det röda Norrbotten föll partiet med över sju procent. Endast 41% av LO-väljarna lade sin röst på S i valet i höstas. Det är första gången som S inte har majoritet bland LO:s väljare.

I Europa: Endast sex länder har en socialdemokratisk premiärminister. I Nederländerna och Tyskland faller partierna fritt efter samarbeten högerut. I Frankrike utraderades Socialistpartiet i förra valet. I Grekland gick Pasok från över 40 procent till 4,7 procent i valet 2015.

Konkussion: När ett stort socialdemokratiskt parti inte driver vänsterpolitik kan många inte heller skilja på höger och vänster, med påföljd att populistiska högerkrafter vinner röster. Så var det när Hitlers politik vann folket och så är det i dag också, här på hemmaplan liksom i Europa.

Annonser

Budskap till ET


En intressant artikel på DN

 

Den handlar om att sända signaler till intelligenta varelser ute i rymden

Men vi vet ju inte om de finns. Det är så märkligt. Universum är så stort. Det finns miljarder stjärnor och ny forskning visar att planeter är vanliga bland stjärnorna. Bland alla dessa måste det finnas oräkneliga planeter där liv är möjligt och på några av dem borde intelligent liv finnas med utvecklade tekniskt avancerade civilisationer som är äldre och mer avancerade än vår egen lilla värld. Men det är tyst från dem. Vi undrar så klart varför.

DN:s artikel

Guglielmo Marconi uppfann radion redan på 1800-talet.  Alltsedan dess har vi spridit ut i rymden kännedom om vår existens och det med ljusets hastighet. Det har alltså har nått över 100 ljusår bort vid det här laget. Och trots att vi har lyssnat på ET har vi inte snappat upp något meddelande.

Men jag har en hypotes.

Mänskligheten är alldeles för korkad för att utomjordingarna ska intressera sig för oss. Till exempel var ju en av de tidigaste TV-sändningarna som de kunde se från vår värld när Adolf Hitler invigde OS i Berlin 1936. Bara det borde ju avskräcka all konkat med oss. Och antagligen begrep de redan av storslakten för hundra år sedan, 1914-1918, att vi jordbor hade utvecklat ett primitivt ekonomiskt samhällssystem som bara generar död i ena änden och ofattbar rikedom hos en pytteliten klick i andra änden. Och antagligen fick de alltsammans bekräftat lite senare i nästa storslakt, 1939-1945. Sen såg de ju de mest fasansfulla bilder från Vietnamkriget att vi aldrig lär oss på denna planet. Så vad ska de ha för skäl att ta kontakt med oss?

Förmodligen bor de lite för långt bort ifrån oss för att ännu ha sett hur obegripligt korkade vi faktiskt är. Jag tänker på dessa totalt obildade idioter vi inte klarar av att sätta på plats och som i sin förvirrade blinda tro på en viss religion begår de mest oförsvarbara attacker mot vår egen civilisations allra heligaste kulturskatter.

IS o kulturarvet

Länk

Det kan väl inte vara något för en civilisation att ta kontakt med så primitiva varelser som vi människor ändå bevisligen är!

Bevisligen! Ja, vi har bevisat det mer än tillräckligt redan. Finns de där ute och har de avlyssnat oss så har de bevis på vår obeskrivliga dumhet så det räcker och förskräcker.

Och

Och skulle vi skicka hela Internet (”Vi bör skicka hela internet. Då får de ett överflöd av skriven text så att det blir lättare för dem att tolka den. Precis som hieroglyferna. Vi hade Rosettastenen, men framför allt var det den stora mängden av hieroglyfer som gjorde att vi kunde tyda dem.”) som en stor Rosettasten till dem är ju löjligt. De har ju, om de finns och har avlyssnat oss, redan genom alla våra budskap i etern på alla våra språk en Rosettasten så det förslår.

Om de finns där ute

Om de är så före oss i utvecklingen, då har de antingen redan passerat vårt utvecklingsstadium eller undvikit det. De har alltså antingen passerat eller undvikit kapitalismen och religionen som föröder oss här och nu.

Skvitts, en visa för rättvisa


Min gamla blogg

 

Den finns kvar, men jag har ingen access till den

Någon såg till att jag blev av med den. WordPress stängde av mig, men tog inte ned den. Men den kommer att tas ned. Det är jag helt säker på. Precis det har drabbat andra bloggare. Först förlorad åtkomst, sen tas de bort från nätet. Nätet är helt enkelt ingen trygg plats för det skrivna ordet.

Men än så länge kan man läsa Skvitts, en visa för rättvisa.

Här kommer en bearbetad och skevad bild från Skvitts om FAS 3, som jag skrev en hel del om.

Skvitts-FAS3Det var knappast en bild som retade gallfeber på etablissemanget. Det var nog inte den som ledde till att jag miste åtkomsten. Men andra bilder var kanske mera förargelseväckande i etablissemangets ögon. I deras press sätts inget under lupp. Den undersökande journalistiken tassar på tå och undersöker bara det som inte kan hota makthavarna i samhället. Snällt ställer journalisterna sina frågor och tackar för svaret utan några besvärande ifrågasättanden. Lite tuffare var de faktiskt för 35 år sedan. Men sen blev det allt mer sällsynt. Och idag handlar löpsedlarnas svarta rubriker om helt annat än maktens missbruk. Föraktet mot läsekretsen är total.

Löpsedlar

Det ekonomiska system som skapar samhällets orättvisor talar man inte ens om. Det är totalt bannlyst. Men på Skvitts skrev jag en hel del om det. Kanske det var därför jag förlorade min åtkomst till bloggen. Och varje dag jag ser att den finns kvar så blir jag faktiskt lite förvånad. Därför tror jag att det var andra krafter än den ekonomiska makten som stoppade mig. Kanske ungmoderaterna eller nazisterna. Vad vet jag.

Här kommer en annan bild från Skvitts.

Kapitalism 1Den väckte kanske viss förargelse. Den avslöjar ju faktiskt vem som göder vem. För inte är det så att det är företagarna som göder de anställda. Det är ju tvärt om. Alla borde ju inse att en företagares rikedom kommer från de han har anställda. Det är de som jobbar ihop vinsten åt honom och sen får de lite betalt för besväret. Annars överlever de ju inte och kan inte bilda familj, skaffa barn och producera mera arbetskraft. Det kan ju inte vara så svårt att förstå.

Men det är inte meningen att en arbetare ska förstå sådana saker. Det tjänar ingen företagare på. Då kan ju arbetarna börja ifrågasätta hela detta system.

Och för att göra det lite svårare att förstå hur saker och ting ligger till så har företagarna, eller rättare sagt, hela borgarklassen som sådan, etablerat ett språk som förvillar. En företagare kallas därför för en arbetsgivare. Och en arbetare kallas för arbetstagare. Men  vem ger och vem tar egentlige? Är det inte tvärt om, när allt kommer omkring?

Du, min läsare, är nog en sådan där ”arbetstagare”. Men när du går till jobbet är det för att få betalt för den tid du är där. Det är därför företaget håller koll på din arbetstid. Ofta används stämpelur för den saken.  Tiden är viktig! Det är den du får betalt för. Men du får inte betalt för det värde du skapar åt företaget när du är där! Och just därför vill den så kallade arbetsgivaren att du jobbar intensivt på din arbetstid. Tempot ska vara högt. Jobbar du vid ett löpande band är det bara att hålla takten och går det så skruvas den upp! Det var väldigt populärt med tidtagare förr och om det är så även i dag kanske du, min käre läsare, kan svara på.

Du ska alltså vara lönsam, lille vän, annars får du gå. Det är ju lönsamheten som räknas i varje kvartalsrapport. Och lönsamheten består i att du producerar ett värde som är större än din lönekostnad. Resultatet av ditt arbete får du inte ta hem när du går. Det tar företagaren hand om och du får betalt för den tid du har offrat åt företagaren, så vem är arbetstagare egentligen? Och vem är arbetsgivaren? Vem gav bort arbetets värde? Vem skapade värdet egentligen? Det ska du helst inte veta!

Det är så det fungerar! Kanske det blir tydligare med en bild.

Mervärde

Många tycks tro att det är omöjligt att det ska fungera på något annat sätt. Många säger ”Ja, men om det inte fanns några arbetsgivare, vilka skulle då ge oss jobb?”

Är det ingen som kan tänka sig att alla företagen skulle kunna ägas gemensamt? Som hemma fast i större skala. Hemma utför man också arbete, men man är inte anställd där. Ändå städar man, diskar, lagar mat och tvättar. Man gör det åt sig själv. Bara de rika har råd med pigor som sköter sådana saker och vår regering som gynnar dessa rika har därför hittat på ett pigbidrag och kallar det för RUT-avdrag. Det bidraget betalas av alla som själva inte har råd med pigor.  Men förr fick överklassen stå för hela kostnaden, som bekant.

Denna överklass, borgerskapet, gör allt för att vi inte ska fatta sammanhangen. Därför heter det RUT-avdrag och inte pig-bidrag. Därigenom blir det ju också möjligt för Reinfeldt att tala om att vi ska bort från bidragsberoendet när de som verkligen behöver bidrag snuvas på dem medan de som verkligen inte har något sådant behov får bidrag i form av skattelättnader för konsumtion av tjänster såsom RUT och ROT. Reinfeldts politik gynnar bara denna överklass som konsumerar bidrag och vårt arbetes frukter.

Det finns en motsättning som aldrig kan avskaffas. Det är motsättningen mellan köpare och säljare. Där finns bara ett gemensamt intresse, att det ska bli affär. Att köparen får sitt och säljaren får sitt. Men där upphör allt vad gemensamt intresse heter. Säg att det handlar om en begagnad bil. Det blir lite lättare att se motsättningen då. Som köpare vill du den ska kosta så lite som möjligt och vara så bra som den bara kan bli. Men säljaren vill ha ut maximalt även med alla dolda fel.

Men det finns andra köp också. Och andra försäljningar.

Nu antar jag igen att du, min käre läsare, är en sådan där ”arbetstagare”. Men egentligen är du ju en säljare. Du säljer din tid och ditt kunnande. Och du får betalt av den som köper detta av dig. Ni har bara ett gemensamt intresse. Att det ska bli affär. Köparen vill att du ska kosta så lite som möjligt, men jobba så mycket du bara kan. Ni lever på helt olika sätt. Försörjer er på olika sätt. Den ene på  att sälja och den andre på att köpa. Den ene äger produktionsmedlen, maskinerna och hela företaget. Det är köparen. Den andre äger inget sådant och måste sälja vad den har. Det är alltså förmodligen du, min käre läsare, som säljer arbetstiden. Sådan egendom som maskiner, företag och kapital har du inte och därför säljer du din tid. Du är ju inte kapitalist. Och hör alltså inte till borgarklassen. Du hör till arbetarklassen, faktiskt även om du är tjänsteman på hög nivå. Men sånt där ska du inte begripa!

Du ska inte begripa klassbegrepp som förklarar din roll i samhället. Borgarklassen vill inte det för du kan ju börja ifrågasätta! Därför har borgarlassen ersatt ett förklarande klassbegrepp med ett fördunklande klassbegrepp. Och enligt det klassbegreppet hör du till underklassen om du står vid det löpande bandet, men om du är en tjänsteman så hör du till medelklassen. Företagsägaren, den som är kapitalist, tillhör överklassen. Ja, till och med den högste chefen, som bara säljer sin tid på precis samma sätt som du, fast till ett mycket högre pris, han hör också till överklassen. På så vis trollar borgarklassen bort det uppenbara att det råder en motsättning mellan köpare och säljare. Alla blir på något sätt klasslösa medspelare i en diffus samhällsorganisation utan egentliga motsättningar. De är dolda! Man låtsas inte om att de finns. Var och en är sin egen lyckas smed och har man det knapert så är det ens eget fel. Fatta inte sammanhangen ty det hotar de som har allt inflytande i samhället och lever på andras arbete. Jag talar om kapitalisterna och samhället är det kapitalistiska samhället, så klart.

Men har vi något annat val?

Dån i kraternDet kanske var sådana här tankegångar som gjorde att jag fråntogs åtkomsten till min blogg. Konstigt bara att den fortfarande ligger kvar, men just därför blir jag inte så konspiratorisk att jag hemfaller till misstankar om att det är staten som ligger bakom.

Nu borde jag ju egentligen skriva om kommunism, vad det är. Men då blir det alldeles för långt.

Vad det inte är blir kortare att skriva. Det är alltså inte detsamma som Sovjetunionen och inte detsamma som förtryck och diktatur. Det som skedde i Sovjetunionen skedde där och där försökte man skapa kommunism och gjorde misstag. Där rådde repression, precis som i väst, men väst fokuseras det aldrig på. Istället talas det om kommunismens offer. Man borde snarare säga Sovjetunionens offer. Och man borde samtidigt tala om kapitalismens offer. Och det rättfärdigar inte Sovjetunionen att kapitalismens offer är fler, men det ger lite proportioner.

Så låt oss se på kapitalismens offer som aldrig kallas för vad det faktiskt är, alltså just kapitalismens offer. Låt mig börja här: de båda världskrigen är resultatet av kapitalismen, inte av diverse personer och regeringar i första hand. Det vill inte kapitalisterna, borgarklassen, kännas vid. Det är politiker som får klä skott för krigen. Det är därför de har sina löner och privilegier. Men också inte sällan egna ekonomiska intressen.

Kapitalismens framväxt var brutal mot arbetarklassen innan den hade lyckats genomdriva ordentlig lagstiftning. Det var en del av den så kallade klasskampen. Den pågår än i dag, men man hör ofta borgare säga att det varken finns klasser eller klasskamp längre. Det sista kan ibland kännas övertygande, men då glömmer man bort borgarklassens klasskamp. Den pågår fullt öppet framför våra ögon (och ändå många, de politiskt ointresserade och omedvetna, som inte ser den!) när Reinfeldt driver den, i övrigt sker det i det fördolda.

Kapitalismens framgångssaga, initialt, handlade om slavhandel och slavekonomi, vilket borgarklassen inte vill kännas vid. De flesta av Göteborgs berömdaste familjer(de som ”byggde Göteborg”) tjänade sina förmögenheter på ett eller annat sätt beroende av slavar. I Göteborg hade borgarklassen nämligen sina affärer västerut i större utsträckning än på ostkusten. Men det där var redan då skämmigt och i dag finns nästan ingen offentlig dokumentation om saken. Man vill inte rota i det!

Kapitalismen fick också näring genom kolonier och kolonialkrig runt om i världen, vilket borgarklassen inte heller vill kännas vid. Skulden läggs på länderna, regeringarna och politiker, inte på kapitalismen! Och denna kapitalism bygger på rovdrift än i dag, vilket man inte heller vill kännas vid. Och offer skördas! Varje dag! Kapitalister tjänar miljarder och åter miljarder på de krig som aldrig tycks upphöra och på vapentillverkning, -försäljning och -export, vilket man mest är tyst om. Alltså tyst om att det är lönsamt. Däremot framhålls denna dödsbringande verksamhet som något bra för sysselsättningen, freden och demokratin i världen (!) och längre än så skall vi inte tillåtas tänka. Särskilt inte när produkterna ska skattefinansieras (mer JAS till försvaret, pengar till Wallenberg och skatter till folket!).

Kapitalister tjänar förmögenheter på svältlöner i den mindre utvecklade delen av världen. Och på avsaknad av arbetarskydd. Dödsoffer och skador är legio, men ersättningen uteblir oftast. Det vill man inte heller kännas vid. Och här hemma har vi de så kallade riskkapitalisterna som helt utan risk lever på skatter, driver olika företag för skattemedel och för sedan skatterna i ”förädlad form” som vinster, till skatteparadis. Kanske för att sedan återinvestera dem i vapenindustrin som är så lukrativ. Kanske för att påverka regeringar att starta krig. Den ekonomiska väven är svår att tränga igenom och få överblick över, men i slutänden skördas liv och genererar vinst.

Man kan hålla på nästan i det oändliga att räkna upp exempel på kapitalismens offer, men bara man skulle summera offren för kapitalismen under tiden då Sovjetunionen existerade så räcker det för att Sovjettidens offer till antalet skulle förblekna. Det är inget försvar för Sovjet, men det kan ju vara på sin plats att nämna någon gång i alla fall. Till exempel alla ryssar som dog under andra världskriget. Fler än alla andra tillsammans. De ska inte i första hand lastas på Hitlers syndaregister, ej heller på Stalins, utan på kapitalismens konto. Om rätt ska vara rätt och om borgerskapet ska ta sin del i statistiken över människooffer. Men som vanligt dribblar borgarklassen med sanning och statistik och lägger ut sina dimridåer.

Men min blogg stoppades nog av enskilda personer, dock sannolikt personer med vurm för kapitalism i dess olika former. Kanske fascistisk form. Kanske i nazistisk.

Tack, min kära läsare att du höll ut ända hit. Men det var för din skull jag faktiskt tog mig tid att skriva. 

Om du vill veta hur ett samhälle faktiskt skulle kunna se ut så kan du ju klicka här och läsa min text om ett samhälle som bygger på gemenskap istället för konkurrens.

Vill du fördjupa dig kan jag rekommendera ett klick här  och här.

 

 

 

Principiell hållfasthet lyser med sin frånvaro.


Den enda principen är –

 

om den egna sidan gynnas är det folkrättsligt, annars kriminellt.

Det var två meningar där jag citerade Per Gahrton. Det är mycket läsvärt och jag kan varmt rekommendera denna kärnfulla och rimligt korta text, som förhoppningsvis kan öka insikten om vad som sker i dag och kanske påverkar oss i morgon mer än vi kan ana idag!

”Nu är ett storkrig i Europa möjligt; ja, nästan troligt. // Andra hänvisar till FN-stadgan. Vilket inte säger något om det som utvecklas kring Ukraina. Inte bara för att Förenta staterna och Storbritannien och för övrigt också sådant sekundärt som svensk socialdemokrati (Libyen) i praktiken torkat sig i arslet med dessa paragrafer. // Det är ingen svårighet att tolka skeendet. Förenta staterna drev med hjälp av sådana aktivister inom EU som vår utrikesminister fram den nuvarande krisen (och bröt medvetet den undertecknade februari-kompromiss som tycktes kunna avvärja konflikt). Om inte Ryssland denna gång – som Sovjet och Kina 1952 – med militär beredskap förmår tvinga Förenta staterna till reträtt (och/eller spränga EU-fronten) då blir kriget oundvikligt.” Läs hela inlägget av Jan Myrdal – Lindlof nu !

Är det därför som ”Säpo pekar ut Ryssland för krigsförberedelser mot Sverige” / Wolfgang Hansson – AFTONBLADET. Säpo har redan valt sida i ett eventuellt krig i full överensstämmelse med vår Carl Bildt och hade så gjort även honom förutan, som väl de flesta redan så väl vet.

Vi går en osäker framtid till mötes. Det är väl det enda som är säkert om framtiden.

Upprepas

 

Världens djävligaste plan!


SIOP

Single Integrated Operational Plan

USA skapar helvetesplan mot kommunismen under kalla krigets dagar. Året är 1960. Bombplan och missiler skall enligt SIOP anfalla ”kommunistvärlden” och lägga den i ruiner inom 24 timmar.

!!! Antal döda beräknades till en miljard (sic!) !!!

Källor: Wikipedia (engelsk text), Wikipedia (Tredje världskriget/Krigsplaner)på svenska nämner bara ”Den verkliga amerikanska kärnvapenresponsen var utförligt beskriven i flertaliga ”Single Integrated Operational Plan” -planer från 1960 till dags dato.” Världens Historia, papperstidningen 4/2014 sid. 47.