USA hotar Venezuela militärt


Trumps retorik

 

går ut på att folket i Venezuela lider och dör

Det är naturligtvis inte sant och även om så vore är det inget som någonsin har bekymrat USA eller någon av deras presidenter. Det vittnar historien om. Överallt världen över har USA stött diktaturer som vållat miljoner människor lidande och död och omfattande tortyr har utförts med hjälp  av amerikanska rådgivare. Sådan är USA:s historia.

Vad det faktiskt handlar om är oljeprofiterna.

USA militärhot Venezuela.jpg

Trump överväger att ingripa militärt i Venezuela

”Julio Chavez menar att en mäktig aktör bakom kriget mot Venezuela utgörs av oljebolaget Exxon Mobil.

– När kommendant Chavez kom till makten drev han bort Exxon Mobil [efter att de vägrat att förhandla om en rättvis kompensation eller ingå ett joinventureföretag för nationaliseringen av oljekällorna i Orinocobältet]. När Chavez skapade Petrocaribe förlorade Exxon Mobil en stor marknad i Karibien och Centralamerika, understryker Julio Chavez.

Han menar att i USA regerar inte Trump utan de stora transnationella företagen och det är de som står bakom aggressionerna. Till sitt stöd har de det militära Sydkommandots chef, amiral Kurt Walter Tidd, som förra året sa att under de kommande sex månaderna skulle Maduro störtas.

… vi har bestämt oss för att förbli fria! Eller för att citera Chavez: ‘Det 21:a seklet kommer vara seklet då vi slutligen krossar USA-imperialismen’!” Läs mer.


Mer+pil.jpg av Skvitt

Berör det dig?

Bilddokument

Det skrivs mycket

 

Annonser

Det skrivs mycket


Och sägs mycket

 

i våra tryckta, digitala och eterbaserade media

Och bakom allt detta står journalister, välutbildade journalister. Journalister som vet hur man får fram fakta och granskar fakta och att vara källkritisk.

Vi har många duktiga och ambitiösa journalister. Och modiga journalister som inte är rädda att avslöja makten. Därför brukar man betrakta journalistiken som den tredje statsmakten.

Hur kan det då bli så fel?

Just nu försöker media överträffa varandra med påståenden om att Nicolás Maduro försöker kasta in Venezuela i diktatur. Ska man tro pressen är han en despot som vill ha all makt för sig själv. Men det handlar om något helt annat, fast det får vi inte höra eller läsa ett endaste ord om i våra media. Hur kan det bli så fel när vi har kunniga, modiga, källkritiska journalister som vet hur fakta tas fram?

Hos Jinge får man på ett par rader veta exakt vad det handlar om i Venezuela idag. Det kunde våra media också ta fram, om de ville och om de mest kunniga journalisterna hade tillåtelse att avslöjade vad det egentligen handlar om. Och när så inte sker måste den enda förklaring som återstår vara att mediehusen belägger journalisterna med munkavle. Censur, helt enkelt!

Venzuela - Jinge.jpg

När kapitalets makt är allt för stark vågar ingen utmana!

Jinges inlägg avslutas med dessa ord och sen länkar till andra inlägg i ämnet:
”ExxonMobils långsiktiga strategi gäller hela världsdelen och Venezuela är första steget på vägen. Det är inte en händelse att USAs affärselit har intagit styrande positioner för USAs utrikespolitik. Där finns nyckeln till förståelse av den aggressiva belägringen av Venezuela. Utrikesminister Rex Tillerson kommer från ExxonMobil, där han tidigare var både styrelseordförande och VD.

Några tidigare artiklar om Venezuela.
Stöd dialogen för fred i Venezuela! 8/7 2017
Trump i farten även i Venezuela? Vad skriver media? 24/5 2017
Vad händer i Venezuela? 22/4 2017.
Venezuela nästa land för USA-statskupp – Maduro vädjar 26/5 2016
Varför vann högern valet i Venezuela? 9/12 2015
Venezuela smutskastas systematiskt 24/2 2015
Statskupp på gång i Venezuela? 5/2 2015″

Bilddokument


Opassande

 

i den massmediala bilden

För när borgarklassen i Venezuela slåss för sina privilegier är det inte folkets intressen som bevakas. Att högerkrafterna spränger terrorbomber blir därför inga nyheter i mainstream.

Bilden nedan ifrån en alltför kort artikel i Aktuellt fokus.

Trerrorbomb Venezuela.jpg

 

Berör det dig?


Ingen sann bild

 

i våra media om Venezuelas kris

Ska jag bry mig om vad som händer i Venezuela? Jo, för det som händer där händer också här! Men det är tydligare där än här. Lättare att se. Lättare att se hur motsättningarna ser ut. Lättare att se samhällets klassmotsättningar där än här!

Dåligt samvete

Jag har länge avstått från att skriva om vad som sker i Venezuela.  Det har givit mig dåligt samvete eftersom nyhetsrapporteringen är så fruktansvärt vinklad och falsk. Och det är inget konstigt med det eftersom mainstream media ägs av borgarklassen och bevakar dess intressen både där och här.

Den bild som borgarklassen inte vill ska komma fram är att det inte är folket som strider på gatorna mot presidenten, Nicolás Maduro. Det är borgarklassen mot det lönearbetande folket och mot de små enskilda bönderna på landsbygden. Och borgarklassen har råd att avlöna fattiga och kriminella att gå ut på gatorna och demonstrera, utanförskapsfolk som ser en chans att få ett tillfälligt och efterlängtat ekonomiskt uppsving (om än så litet), men som inte inser att de på sikt blir kvar i sitt utanförskap och sin fattigdom. Och det är just fattigdom som Maduro vill bekämpa.

Mainstreammedia står på Venezuelas borgarklass sida, liksom de står på borgarklassens sida här. Därför skriver media om det som sker i Venezuela på rent lögnaktigt sätt.

venezuela.jpg

”Sedan 1811 fram till 1961 har över 30 nya författningar utarbetats i Venezuela. Men ingen av dessa har blivit skandal i utlandet, för de tog ingen notis om det vanliga arbetande folkets åsikter och behov. Det skedde inte förrän med Hugo Chavez författning 1999.

Så varför skapas det nu en global front mot Venezuela, med Trump, EU och den internationella högern hand i hand med den internationella socialdemokratin, för att Maduro ska stoppa valet på söndag?
Vad är det som gör dem beredda att intrigera för att skapa ett inbördeskrig i Venezuela för att stoppa utarbetandet av en ny författning?

Svaret”: kan du läsa här.

Vad händer i Venezuela?


Demonstrationer

 

mot regeringens politik skildras i våra media

Men hur sann är medias skildring av det som sker? Det kan vara värt att se vad andra än mainstreammedia skriver. Då blir bilden annorlunda.

”Förra hösten var oppositionens demonstrationer åter stora och högern hade vunnit majoritet i parlamentet. Men efter att regeringen visat att varubristen i landet är orsakad av oppositionen har deras demonstrationer inte varit så stora som de själva och medier i väst säger. Men de har blivit våldsamma, vilket går hem i medierna.” Det säger José Cheo Sánchez, flykting från Venezuelas gamla odemokratisk regim . Han var i sin ungdom politisk aktiv mot Venezuelas högerregeringar. Nu är han ”engagerad i kampen för demokrati, folkmakt och socialism i Venezuela där han har familj, vänner och kamrater som han har tät kontakt med.”, skriver tidningen Proletären som har intervjuat honom.

I våra media höjs opositionen till skyarna som de sanna demokraterna med massorna på sin sida. De regeringsvänliga demonstrationerna nämns inte alls eller framställs som obetydliga. Sveriges Radios korrespondent i Latinamerika Lotten Collin, till exempel, rapporterar på ett sätt som mest liknar en partsinlaga till stöd för miljardärerna i Venezuelas opposition och deras uppbackare i USA, menar Proletären. Och jag är böjd att hålla med och lägger gärna till att det även gäller alla stora mediadrakar. Och konstigt är det inte. Allt som hotar storfinansen måste besudlas. Lögner är en nödvändighet för det fåtal som berikar sig på flertalet. Sanning är deras värsta fiende! Det ser vi hela tiden exempel på!

Tidningen ställer följande fråga till José Cheo Sánchez: ”Europeiska medier rapporterar mycket om brist på matvaror som en orsak till missnöjet i Venezuela.”

Och han svarar: ”Situationen är svår för ett land som måste importera nästan all mat och en regering som varken äger eller kontrollerar varuproduktionen eller distributionen. Jämför med Sverige. Här har vi samma problem. Sverige importerar mycket av den mat som behövs. Vad skulle hända om kapitalisterna beslutade att sabotera importen, produktionen och distributionen av mat?

Det är vad som händer i Venezuela. Regeringen har hittat varulager med undangömda matprodukter. Därför blir det köer och missnöje. Mat till rabatterade priser säljs i statliga affärer, men den räcker inte.”

Venezuela demonstration.jpg

Historien upprepar sig!

Precis samma metoder använde sig Chiles borgarklass av när de inledde kampen mot Alliendes socialistiska regering som ledde fram till att Augusto Pinochet grep makten i en militärkupp den 11 september 1973 och införde en hård diktatur, hyllad av borgarklassen i landet och ihärdigt stödd av USA. Opositionen fängslades, torterades och mördades. En av dem som lyckades fly var min vän tills han avled i cancer. Men innan dess fick jag information som inte alltid gick att läsa i våra media!

Nu försöker borgarklassen i Venezuela upprepa det som skedde i Chile. Krisen är framkallad av borgarklassen som vill slå vakt om sina privilegier att sko sig på vanligt folk. Genom att obstruera matleveranser och andra nödvändiga varor vill de skapa ett folkligt missnöje. De mindre politiskt medvetna ur arbetarklassen dras med och när det inte räcker betalar man kriminella och fattiga människor som kan behöva varje tänkbar venezuelansk bolivar (valutan) för att gå ut på gatorna och protestera. Just så gjorde borgarklassen i Chile. Och nu kopierar de samma metoder på nytt.

För borgarklassen är en borgerlig och fascistisk militärdiktatur rena drömmen! En socialistisk demokrati är däremot för dem ett skräckvälde, för tänk om folket får bestämma!

Våra media är borgarklassens megafoner. Därför får vi en propagandistisk vrångbild av verkligheten så snart klass står mot klass!

Läs artikeln!

Så vill högern ta makten i Venezuela

Sveriges ambassad om Venezuela

Wikipedia om Venezuela

Wikipedia om Venzuelas historia

”Många här vill ha mer revolution”

 

 

Venezuelas demokrati är hotad


Och media bidrar

 

Målet är att störta sittande regering

Låt mig börja med en liten tillbakablick och beskriva förre presidenten i korthet, Hugo Rafael Chávez Frías, 1954 – 2013, president från 1999 fram till sin död, partiledare för Venezuelas förenade socialistiska parti. Han arbetade för ett ökat samarbete mellan länderna i Latinamerika och stärkte de anti-imperialistiska krafterna. Han var en radikal president, kritisk till konservatism, nyliberalism och USA:s inblandning i de Latinamerikanska ländernas inre angelägenheter.

Chávez genomförde radikala förändringar i det venezolanska samhället och överförde kapital från oljeindustrin till finansiering av sociala program till stöd för de fattiga, däribland bönderna, vilket gjorde honom mycket populär bland de fattiga invånarna, medan den rikare borgarklassen gjorde vad den kunde för att protestera och sabotera en rättvisare politik och fördelning. En statskupp 2002 iscensattes av militären och oppositionen med stöd av de privata TV-kanalerna, samt landets affärsmän. Målet med kuppen var att stoppa de sociala programmen efter maktövertagandet.

Kuppmakarna fick givetvis omedelbart stöd från USA. Kapitalistvänliga analytiker i USA menade givetvis att statskuppen var ”legitim” och motiverade det med att motståndet mot Chávez var så kraftigt i breda folklager, vilket var en grov överdrift. Det var bara den besuttna borgarklassens högröstade lilla kör som pep! Och redan efter två dygn störtades den nya kuppregeringen av yngre Chávezlojala officerare i den venezolanska militären, men under oroligheterna dödades flera demokratihängare då de på gatorna visade sitt stöd för presidenten.

Venezuelas ekonomi domineras helt av oljeindustrin och landet spelar en avgörande roll i organisationen för de oljeexporterande länderna. Därmed ligger landet under USAs lupp och intresse, med ständiga försök till destabilisering, samt risk för ny militärkupp efter samma mönster som när 2002 års kupp genomfördes, eller som till exempel när Allende störtades i Chile i september 1973. Det är en beprövad metod som går ut på att skapa oreda i länder, undergräva ekonomin, frambringa livsmedelsbrist och missnöje, varpå bara en stark militär ledare eller annan person, genom en kupp avsätter en demokratiskt vald regering och griper makten. Det var så det också gick till i Ukraina, med stöd av USA och EU.

När Chavez avled i cancer efterträddes han av vicepresident Nicolás Maduro. Hans bakgrund är busschaufför och han engagerade sig i fackföreningsrörelsen, blev sedermera parlamentsledamot och utrikesminister. Han driver samma ansvarsfulla rättvisa och sociala politik som sin föregångare och självklart möts han av samma hot från den odemokratiskt sinnade borgarklass som alltid är beredd att välkomna en militärregim till skydd för sina privilegier. Det är ett rejält hot mot demokratin och borgarklassen har fortfarande makten över pressen, genom vilken den sprider sina lögner som kablas ut över världen.

Svensk media är inget undantag när det gäller att vidarebefordra den venezolanska borgarklassens propaganda. I sin artikel, ”Hur svensk media tog kål på sanningen om Venezuela” visar Francisco Contreras (ordförande i Latinamerikagrupperna) upp exempel på exempel hur media okritiskt sprider osanna uppgifter.

Venzuela o media

”I en nyhetsartikel om händelseutvecklingen i Venezuela beskrev Svenska dagbladets nätupplaga den nu avlidne folkvalde presidenten Hugo Chávez som en diktator. // Enligt Diana Mulinari som är professor på Lunds universitet har tidningens ledarsidor drivit en konsekvent opinion mot all typ av vänsterpolitik från den latinamerikanska kontinenten. Dock anser hon att formuleringen i nyhetstexten om att Hugo Chávez är en diktator är speciellt anmärkningsvärd.

– Först och främst handlar det om ett rent faktafel. Venezuela har ett demokratiskt styre. Det måste vara grundläggande för en journalist att kunna skilja mellan fakta och tyckande.”Gonzalo Pena Rojas

”I boken Analysing Newspapers menar medieforskaren John E. Richardson att journalistisk verksamhet finns till för att göra oss människor klokare om vår omvärld. Men i praktiken resulterar oftast de stora mediekanalernas nyhetsrapporteringar i partiska, ideologiska produkter maskerade i ett objektivt språkbruk. Borgerliga medier är Richardson särskilt kritisk mot. I sitt skrivande menar han att de utövar en form av hegemoni. De naturaliserar och förskönar ett orättvist kapitalistiskt system som gynnar en liten elit. De som inte accepterar dessa normer och går en annan politisk väg, kritiseras ofta hårt och osakligt i medierna.”William Albrecht, masterstudent i retorik

Angår oss

Det som sker i Venezuela angår också oss. Den politik som borgarklassen vill föra där är den som borgarklassen för här med Alliansen vid rodret. Och den samhällsbeskrivning våra medier förmedlar oss är lika falsk som den Venezuelas medier förmedlar till folket där och som sedan kablas ut över världen och når oss här i Sverige! Ända skillnaden är att allt är mera tillspetsat där, jämfört med här. Men just därför bör vi följa utvecklingen i Venezuela för vi har mycket att lära om vår egen borgarklass genom att kika på deras. Till exempel lär vi oss att för borgarklassen är en statskupp legitim och demokrati utan värde. Det gäller varhelst vi synar borgarklassens innersta väsen.