En fruktansvärd historia
Snacket går och inget annat återstår
Jag undrar över och kan inte förstå hur människor kan ta sitt liv. Om de inte skriver om sin situation och vad som ledde fram till den så är det nog i det närmaste omöjligt att förstå. Överlevnadsinstinkten är ju den starkaste vi har.
Jag citerar några rader ur sitens självmordsbrev: ”Det jag vill ha sagt är att DRA ALDRIG PÅ DIG ETT RYKTE! Särskilt inte på jobbet!
För länge sedan hade jag insomningsproblem och då går man ju till doktorn. Och så får man sömnmedicin. Och så vaknar man tröttare än om man hade varit vaken hela tiden.
Det funkade inte!
Då drack jag några öl istället. Och det funkade. Men det fanns en hake!
Det förekom att jag ibland kom till jobbet och luktade. Men detta var för många år sedan och på den tiden var det knappast någon som brydde sig. Vi hade ju inga maskiner som kunde vålla olycka och att köra bil ingick inte heller i jobbet. Ingen sa något.
Men jag lärde mig att hantera detta på så sätt att jag kände mig ganska säker på att allt hade blåst över till dagen därpå. Och för det mesta hade det säkert gjort det. Men inte alltid.
Det var kanske så det började. För jag vet faktiskt inte när folk började tro att jag var en suput. Men så blev det. Och utan att jag visste det så pratades det bakom ryggen på mig.”
”Så det finns två möjligheter i teorin. Den första är nu nämnd. Och den är i praktiken ingen möjlighet, bara rent teoretiskt. Men tanken kan ju tilltala i jämförelse med den andra mera, mycket mera realistiska lösningen, att ta mitt liv.
Det är nu den tanken jag sysslar med. Vilken metod ska jag tillgripa? Jag har funnit två sätt! Båda är perfekta, båda är lätta och snart har jag bestämt mig.
Nästa beslut är när!
Snart har jag bestämt mig i båda frågorna och snart är allt klart och överstökat.
Har jag tur så finns det ett liv efter detta och jag får träffa min kvinna på andra sidan. Annars är intet så illa heller!
Så det återstår bara en sak till. Att skriva det brev som ska få dem att fatta, när allt är för sent! Då kan de stå där med skammen och ett gnagande dåligt samvete, hela djävla patrasket som har kokat ihop allt under åren, som har låtit det växa, som aldrig har trott mina ord!
Det är synd att man inte kan se dem då!
Jag har nu mailat en sajt och vädjat om publicering och den sajten är väl vald!
Adjö”
Visst är det en förfärlig historia och den kan läsas här.
eaqhan 
Min chef hade ett samtal med mig om mitt ”alkoholmissbruk”, för att jag var hemma ca en gång i månaden med migrän.
Jag hade tur på ett sätt. Han beordrade mig att ta kontakt med företagshälsovården, och speciellt en läkare han hade stor respekt för. När jag bad den läkaren om att ta prover för att bevisa att jag inte hade några missbruk av något slag så tappade han hakan. Men proverna togs och när chefen var med nästa gång så fick han en rejäl knäpp på näsan av läkaren. När chefen ifrågasatte att migrän finns så började läkaren att skratta för han blev så paff. Gissa om jag njöt då!!!!
Tack och lov så har ingen av mina kollegor ifrågasatt min nykterhet. Jag berättade för alla vad chefen hade sagt och vad läkaren sa och gjorde. Varenda en jag har berättat det för har blivit förvånade över hans beteende. Men han har psykopatiska tendenser, så jag är inte längre förvånad över av nåt han gör.
Men jag kan faktiskt förstå den här mannen som inte orkade längre. När man inte blir respekterad och lyssnad på av någon så tappar man livslusten. Har man otur så kan det bli så djupt så att man till slut inte ser någon annan utväg ur smärtorna.
GillaGilla
Din story är ju rolig, fast för dig började den så klart inte så bra. Sen fick du din väl förtänade revanch.
Kram!
/Skvitt
GillaGilla
Jag hade tur som fick det. Tyvärr har han orsakat mig andra stora problem som nu har gjort att min svåra ångest är tillbaka, och jag är uppsagd för att han inte gillar mig. Jag är ”för bråkig”.
Men att ha blivit uppsagd grinar jag inte direkt över ändå 😊
Kram!
GillaGilla
Tråkig typ den där chefen. Är det egentligen inte chefen som bråkar istället? Och en annan fråga; är det lätt att få nytt jobb inom ditt meritområde?
Kram!
/Skvitt
GillaGilla
Jo, det var chefen som bråkade egentligen. Men de är duktiga att projicera sitt dåliga beteende på andra, har jag märkt.
Både ja och nej. Vi har blivit en hel hög arbetslösa inom mitt yrke, då flera av liknande verksamheter i stan har sagt upp folk. Men visst, jag har vissa färdigheter som de flesta av dem inte har, men jag behöver byta yrke. Vad det blir vet jag inte ännu, det får framtiden utvisa.
GillaGilla
Kolla med något inom offentliga sektorn! Där är man lite tryggare.
Som tips kan jag ju nämna att även utan utbildning kan man komma in inom vård och omsorg. Sen kan man ju skaffa den utbildning de eftersöker.
Tänk på att det snart är dags för dem att söka sommarvikarier. Det är ett sätt att få in foten så de vet vem du är.
Lycka till och kram!
/Skvitt
GillaGilla
Jag har fått en jobbcoach som har mycket kontakter inom flera områden och hon rekommenderar också den offentliga sektorn. Vi ska efter nyår sätta oss ner och planera lite. Jag får också träffa en studievägledare för att prata eventuella utbildningar.
Jag är övertygad att vi kommer fram till nåt som funkar för mig. Det blir hur som helst spännande att se vart jag hamnar!
Tack!! 😊
GillaGillad av 1 person
Det låter bra. Jag håller tummarna för dig. Lycka till!
/Skvitt
GillaGilla
Tack! 🙂
GillaGillad av 1 person