När jag paddlade kajak


Det var på västkusten

 

och jag gick ofta iland på små öar

Det var skönt att vila, sola och bara njuta av naturen, eller för att äta lite mat. Men en sak var skrämmande, all plastbråte som låg i vikarna.

Jag vet inte hur många timmar jag ägnade åt att elda upp så mycket jag bara kunde. Givetvis inte på klipporna, men det fanns sand- och gräsytor där eldandet inte gjorde någon bestående skada. Det var ju ett bra sätt att kombinera solbad/vila med nyttig miljövård. Men hur mycket jag än brände plast så fanns det oändliga mängder som jag inte hade möjlighet att sanera.

Det var sällan plastproblemet uppmärksammades på den tiden. Men redan då på åttio- och nittiotalen var alltså problemet stort. Det kunde jag se med mina egna ögon.

Och värre har det blivit

Oräkneliga ton plast förorenar haven och stränderna. Djur skadas, svälter och dör. De trasslar in sig i linor och får magen full med plast, vilket leder till allt från mättnadskänsla och med åtföljande svält till dödlig ileus, strangulation och förstoppning.

På Play Ur kan man se ”Valen och plastpåsarna” fram till 31 juli 2020. Ett skrämmande reportage om en val bland många, ett djur bland många andra arter, som fallit offer för vår tids kanske värsta nedskräpningsproblem. Det är ju ett fruktansvärt djurplågeri!

Man får också se hur man försöker städa stränderna i Norge. Ett sisyfosarbete så länge vi låter miljontals ton plast hamna i naturen. Programmet rekommenderas! Idag går det att se reprisen på Kunskapskanalen 17:35 – 18:20 .

Valen o plasten

Vi kommer aldrig att kunna städa bort allt skräp så länge det dumpas nytt hela tiden och i ökande omfattning. Det finns bara en lösning; låt det aldrig hamna i naturen. Men till dess måste saneringsarbetet fortsätta.

Skvitts rekommendation till alla kuststater 

I bland annat Sverige har vi de så kallade EU-migranterna. Och i många andra länder, utan dessa, finns det folk som ingen annan försörjning har än tiggeri. Men slå då två flugor i en smäll. Låt dessa personer under den varma årstiden samla ihop plast på stränderna och ge dem en ersättning för varje kilo de samlar in. Det får dem att känna sig nyttiga, stärker deras självkänsla och skulle ge dem en bättre inkomst. Har ingen politiker tänkt på detta?

Det är ju ganska enkelt. Kör ut dem på morgonen till öar och utsatta stränder och hämta dem på kvällen, väg deras ”fångst” och betala därefter. Man kan ju också göra något trevligt efteråt för dem och ställa upp med ett enklare boende åt dem. Och givetvis ska de försäkras och ha tillgång till mat, vatten och mobil nödtelefon. Det är lätt att falla och skada sig på hala klippor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s