Men detta gäller inte mink! Än så länge. Mycket märkligt. Det beror väl på,att det handlar om stora pengar för de som bedriver detta systematiska djurplågeri.
Som det hittills sett ut och gör det än idag, så åtalas de som ställt sig på djurens sida. Lagen skyddar djurplågarna! Läs om ett fall där åtal väckts mot djurvänner. Nu får vi hoppas att förslaget blir verklighet.
I ett naturprogram (kan ses till ons 22 dec 2021) häromdagen visas en supersvärm fladdermöss flyga ut ur sin grotta på kvällen. Det väntar en del rovfåglar på. Och fast att de äter sig mätta på fladdermöss så påverkar det inte fladdermuspopulationen eftersom de är så många.
Sak samma med covid-19. Fast att vissa dör så påverkar det inte människopopulationen eftersom vi är så många. Virus och baciller är i stort sett de enda fiender människan har numera, bortsett från henne själv! Låt naturen ha sin gång, även bland homo sapiens! Vi har ju trots allt överbefolkat jorden!
Vi behöver en fiende! Precis som till exempel zebror och gnuer på Serengetis slätter. Utan rovdjuren skulle de kaläta allt tills det bara var en öken och de fick svälta ihjäl. Och detsamma gäller oss. Vi är en del av naturen, vare sig vi vill tro det eller ej. Och nu är vi så många att vi håller på att förgöra hela planeten; såga av den kvist vi sitter på.
En vän till mig skrev i ett mail bland annat detta: ”Vad det gäller politikerna och Covid är jag inte heller förvånad, verkar vara en förutsättning för politiker att vara korta om huvudet!! Trängseln ÖKAR på spårvagnar och bussar om man minskar serveringstiden!! Både Morgan Johansson och Svetsloppan har ju varit ute och handlat på Gallerian i Stockholm, tvärt emot sina egna förmaningar! Hur korkad får man vara och ändå vara Statsråd???”
Men han gillade ju hundar: ”När Hitler firade sin födelsedag med en fest den 19–20 april 1943 hyllades han av hela nazisttoppen och han fick presenter från alla delar av Tyskland. Det enda nazistledaren ville prata om var dock sin hund Blondi.” / Värdens historia.
Men han var också, som bekant, inte så förtjust i judar. Det framhålls ju alltid. Men att han inte gillade romer, öststatsfolk som polacker och ryssar, det nämner man ju aldrig. Ändå hamnade även dessa i gaskamrarna. Liksom halta, lytta och sjuka, liksom missbildade och psykiskt handikappade.
Men det är den sionistiska propagandan som hela tiden gör avtryck på vårt historiska medvetande. Så vad vi ihågkommer är bara judeförföljelserna. Det är vår historia, redigerad av sionismen!
I Sverige har vi en stark djurskyddslag.
Du får inte misshandla djur. De måste ha visst utrymma att röra sig på. De måste ha möjlighet att umgås med artfränder. Men med katter och hundar räknas artfränderna som människor, så det är OK. Ingen tycker ju att en god matte och husse är fel för sina katter och hundar som deras umgänge.
Men fan ta dem som inte tar hand om sina djur på bästa sätt!
Annat gäller så fort det handlar om djurhållning i kommersiellt syfte. Då kan djur hållas i burar som till och med Hitlers koncentrationsläger framstår som rena semesterparadis.
Världsnaturfondens stora rapport, Living Blue Planet Report, bygger på att man har gått igenom tillståndet för 5800 populationer av 1234 arter.
”Om det som skedde under den glittrande blå ytan inträffade på land skulle det orsaka ramaskri. Nu krävs krafttag för att bevara ett rikt liv och säkra havens livsnödvändiga resurser för mänskligheten, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare för Världsnaturfonden WWF.”, skriver Natursidan.se.
Det är en dyster framtid vi går till mötes. Och det beror på oss människor. Vi är en art som har förökat oss helt utan motstycke i jordens historia, om vi bortser från småkryp, insekter och mikrober.
Frågan är vad vi ska göra åt det. Kan vi bli fler och sätta än större avtryck på planeten, med allt mindre habitat för övriga arter. Hotet med den globala uppvärmningen kanske vi kan kan lösa, men kan vi lösa frågan om överbefolkningen? Det tvivlar jag på. Vi anser ju att vi hela tiden måste bli fler för att hålla igång ekonomin och garantera en växande äldre befolkning ett välstånd.
Men så är det ju så att det egentligen handlar om fördelning. ”Åtta män i världen äger lika mycket som hälften av världens befolkning.” Nog kan vi klara äldreförsörjningen och många andra frågor bara alla resurser fördelades rättvist. En ny världsordning är akut! Kapitalismen är värre än ett kärnvapenkrig. Socialismen är lösningen.
Lyft upp katten och håll den i ditt armveck så som du skulle hålla ett spädbarn. Placera höger hands pekfinger och tumme på vardera sidan om kattens mun och tryck försiktigt på kattens kinder, håll samtidigt pillret i handflatan. När katten öppnar sin mun, låt pillret rulla in i munnen. Låt nu katten stänga sin mun så att den kan svälja i lugn och ro.
Ta upp pillret från golvet och hämta fram katten som ligger och trycker bakom soffan. Låt katten ligga i ditt armveck igen, och upprepa proceduren från punkt 1.
Hämta tillbaka katten från sovrummet, och släng det uppblötta pillret.
Ta fram ett nytt piller ur folieförpackningen, håll katten i vänster arm och håll i baktassarna hårt med vänster hand. Tvinga upp käkarna och tryck in pillret längst bak i kattens mun med pekfingret. Stäng nu kattens mun och räkna till tio.
Fiska upp pillret ur akvariet och plocka ner katten från bokhyllans översta hylla. Ropa in din make/maka från trädgården.
Ställ dig på knä och håll fast katten mellan dina ben, håll hårt om fram- och bakbenen. Strunta i om katten morrar. Be din make/maka att hålla fast huvudet samtidigt som du kör in en linjal i kattens mun. Låt pillret glida ner längs linjalen och gnid kattens struphuvud kraftigt för att sätta igång sväljreflexerna.
Plocka ner katten från gardinstången. Plocka ur ett nytt piller ur förpackningen. Gör en snabb anteckning om att köpa en ny linjal och att laga gardinerna. Sopa försiktigt upp skärvorna från de krossade porslinsfigurerna som stod i fönstret och lägg dem åt sidan för reparation.
Vira in katten i ett badlakan och be maken/makan att ligga uppe på katten så att dess huvud sticker fram ur armhålan. Lägg pillret i ett sugrör, tvinga upp kattens mun med en penna och blås i sugröret.
Läs på etiketten så att du försäkrar dig om att pillret inte är skadligt för människor. Drick ett glas vatten för att skölja bort den äckliga smaken. Sätt på ett plåster på din makes/makas arm och tvätta bort blodet från mattan med kallt vatten och såpa.
Hämta katten från grannens trädgårdsbod. Hämta ännu ett piller. Stoppa in katten i ett köksskåp och stäng dörren så att endast huvudet sticker ut. Tvinga upp munnen med en matsked och skjut in pillret i kattens mun med ett gummiband.
Hämta en skruvmejsel ur garaget och sätt tillbaka skåpsluckan på sina gångjärn. Sätt på ett skyddsförband på din kind. Ring din husläkare och fråga när du tog din senaste stelkrampsspruta. Släng din nedblodade T-shirt och hämta en ny i garderoben.
Ring brandkåren och be dem plocka ner katten från trädet på andra sidan gatan. Be din granne om ursäkt för det demolerade staketet. Hämta det sista pillret ur foliepaketet.
Surra ihop kattens framben med bakbenen med ståltråd och fäst den stadigt vid ett ben på matrumsbordet. Hämta dina skinnskodda trädgårdshandskar i verktygsboden. Tryck in pillret i kattens mun och följ upp med en stor bit oxfilé. Håll huvudet vertikalt och spola ner en till två liter vatten för att skölja ner pillret.
Be din make/maka att köra dig till akuten. Sitt tyst och snällt medan doktorn syr ihop dina fingrar med tolv stygn och plockar ut resterna av pillret ur ditt högra öga. Åk förbi möbelbutiken på vägen hem och beställ ett nytt matsalsbord.
Ring Blå Stjärnan och be dem hämta katten. Kolla med ditt lokala zoo hur mycket en hamster kostar.
Hur man ger sin hund ett piller
Vira in pillret i en skiva bacon och lägg det i hundens matskål. Klart!
Konstigt nog händer ingen olycka i den här filmen där getterna klättrar på dammens murverk i jakt på nödvändigt salt. Drivkraften måste ju vara total.
När man tittar på deras fötter kan man ju tycka att hovar inte det bästa att trampa med i sådan här extrem miljö. Men faktum är att de är känsliga och läderartade, samt väl lämpade för bergig terräng. Men ändå! Visst är det imponerande!
Jag syftar på tjurfäktning. Något som hela Spanien borde ta avstånd ifrån och skämmas för att det fortfarande får förekomma. Men så är det inte eftersom det fortgår. Och jag undrar: är spanjorer helt befriade från empati och känslor för djur?
Mitt svar: Ja, de flesta! Annars hade ju denna gamla tradition av rituellt djurplågeri inte längre pågått.
Hela Spanien ska skämmas!
Och bojkottas!
Inte en enda människa bör besöka landet och inte en produkt från Spanien bör köpas! Total bojkott måste råda!
Orsaken till min lilla parentes är just detta med särskrivningar. Just detta ord går ju att skriva både ihop och isär. Men det finns andra som inte funkar när man särskriver:
Fast det där var ju en parentes. Inte det som som jag tänkte ni skulle roas av. Det var ju en sötchock som jag hade utlovat, eller hur? Här kommer den:
Kan man bli annat än förälskad i dessa små varelser?
Men hur mycket vet vi om dem egentligen? Som till exempel hur mycket de vet om sig själva. Där har mycket hänt rent vetenskapligt bara under min livstid.
När jag var barn var den vanliga uppfattningen att djur bara följde sina instinkter. De var som programmerade robotar. Men nu vet vi bättre och därför bör vi också självklart visa djuren mera respekt. Eller hur?
Man vet sedan tidigare att delfiner, chimpanser och elefanter har ett självmedvetande. De känner igen sig själva i en spegel. Men när jag var barn hade vi en collie och vi gjorde spegeltestet med den och såg att den inte fattade nåt. Den skulle kolla bakom för att se vem som var där. Men det är ju en hundras som inte är känd för att var särskilt begåvad.
Nu visar det sig att en fisk är mer intelligent än vår gamla jycke. I vart fall när det gäller att känna igen sig själv. ”Forskarna använde en beprövad teknik där de placerade flera fiskar av den tropiska korallrevsarten framför speglar, i experiment i vattentankar vid Osaka City University i Japan. På fiskarnas kroppar placerade de sedan en brun fläck som de själva bara kunde se i spegelbilden.
När fiskarna fick syn på sin spegelbild och noterade fläcken försökte de få bort fläckarna genom att skrapa sina kroppar mot hårda ytor …” Läs mer.
Jag kommer osökt att tänka på sportfiskare som fångar fisk på krok enbart för fiskandets skull. När fisken är landad, fotograferad och vägd, släpps den fri igen. Vad ska det egentligen tjäna till annat än att förnöja fiskaren? Jag blir faktiskt lite upprörd.
Det är inte fel att fiska för att få mat, men att fiska och bara släppa tillbaka fisken är ju ett djävla djurplågeri. Alla vet ju att även en fisk känner smärta.
Känslor i djurvälden
Varför inte en video som visar att djuren är känslovarelser, vilket ju Konrad Lorenz påpekade. Han sa: ”Djur är känslovarelser med litet förstånd”. Och det ligger mycket i det.
Och en politisk rörelse
Tycka vad man vill om detta, men läs gärna vad de står för. Kunskap är ju aldrig fel.
”Djurens Befrielsefront är en svensk undergrupp till Animal Liberation Front (ALF), vilka är ett internationellt nätverk av aktivister. Dessa arbetar med direkta aktioner mot djurförtryck, så som fritagningar från farmar eller sabotera egendom för att öka förlusterna. Eftersom DBF arbetar med olagliga aktioner har de ingen central organisation eller samordning.”
Eller hur? Tänk så viktigt! Skumpa, fylla och fyrverkerier! Men hur många tänker på de stackars vilda djuren i stadsmiljön?
En del låter sina små skyddslingar, katter och hundar, få frid på hotell. Men de vilda? Vart ska de ta vägen?
Jag såg en hare vid nyår förvirrad och skrämd springa som en galning, först 20 meter åt ena hållet, tvärstannade, sprang som en galning ett antal meter åt ett annat håll, tvärstannade och sprang som en galning i ny riktning, tills den försvann ur min åsyn. Den var vettskrämd! Frågan är om den överlevde kvällen!
Det var skönt att vila, sola och bara njuta av naturen, eller för att äta lite mat. Men en sak var skrämmande, all plastbråte som låg i vikarna.
Jag vet inte hur många timmar jag ägnade åt att elda upp så mycket jag bara kunde. Givetvis inte på klipporna, men det fanns sand- och gräsytor där eldandet inte gjorde någon bestående skada. Det var ju ett bra sätt att kombinera solbad/vila med nyttig miljövård. Men hur mycket jag än brände plast så fanns det oändliga mängder som jag inte hade möjlighet att sanera.
Det var sällan plastproblemet uppmärksammades på den tiden. Men redan då på åttio- och nittiotalen var alltså problemet stort. Det kunde jag se med mina egna ögon.
Och värre har det blivit
Oräkneliga ton plast förorenar haven och stränderna. Djur skadas, svälter och dör. De trasslar in sig i linor och får magen full med plast, vilket leder till allt från mättnadskänsla och med åtföljande svält till dödlig ileus, strangulation och förstoppning.
På Play Ur kan man se ”Valen och plastpåsarna” fram till 31 juli 2020. Ett skrämmande reportage om en val bland många, ett djur bland många andra arter, som fallit offer för vår tids kanske värsta nedskräpningsproblem. Det är ju ett fruktansvärt djurplågeri!
Man får också se hur man försöker städa stränderna i Norge. Ett sisyfosarbete så länge vi låter miljontals ton plast hamna i naturen. Programmet rekommenderas! Idag går det att se reprisen på Kunskapskanalen 17:35 – 18:20 .
Vi kommer aldrig att kunna städa bort allt skräp så länge det dumpas nytt hela tiden och i ökande omfattning. Det finns bara en lösning; låt det aldrig hamna i naturen. Men till dess måste saneringsarbetet fortsätta.
Skvitts rekommendation till alla kuststater
I bland annat Sverige har vi de så kallade EU-migranterna. Och i många andra länder, utan dessa, finns det folk som ingen annan försörjning har än tiggeri. Men slå då två flugor i en smäll. Låt dessa personer under den varma årstiden samla ihop plast på stränderna och ge dem en ersättning för varje kilo de samlar in. Det får dem att känna sig nyttiga, stärker deras självkänsla och skulle ge dem en bättre inkomst. Har ingen politiker tänkt på detta?
Det är ju ganska enkelt. Kör ut dem på morgonen till öar och utsatta stränder och hämta dem på kvällen, väg deras ”fångst” och betala därefter. Man kan ju också göra något trevligt efteråt för dem och ställa upp med ett enklare boende åt dem. Och givetvis ska de försäkras och ha tillgång till mat, vatten och mobil nödtelefon. Det är lätt att falla och skada sig på hala klippor.
När såg du Vintergatan sist? Förr kunde alla se den, men numera är det få som bor så till att den är synlig. ”Idag är det bara en femtedel av jordens befolning som upplever naturligt mörker och bara en tredjdel som kan se vintergatan.” Det skriver Forskning & Framsteg. Man måste långt från städerna för att se denna hissnande syn. Det är tråkigt. Men det är värre än så.
Astronomerna har länge klagat över ljusföroreningarna utan resutlat. Vi människor älskar ljus och känner oss trygga i det. Det skiljer oss från väldigt många andra djurarter, så det är ju inte svårt att förstå att våra samhällen inte rättar sig efter astronomernas vilja. De får flytta till obygderna istället. Det kan inte djuren.
Nattlevande insekter har minskat betydligt för att de dras till lampornas ljus. De snurrar runt dem som vore de magneter och får helt enkelt inte i sig mat. Däremot blir de mat för snabba fladdermöss, vilka gynnas. De långsammare, som till exempel den långörade fladdermusen, kan falla offer för ugglor om de fångar insekter vid gatlyktorna. De skyr ljuset, men i mörkret är det ”dammsuget” på nattliga insekter, så de svälter.
Denna fladdermusart bosätter sig ofta i kyrkor. Jens Rydell undersökte ett 70-tal kyrkor i Skara stift på 80-talet. I drygt 40 kyrkor fann han kolonier av den mycket ljusskygga långörade falddermusen. Nästan hälften av kolonierna hade försvunnit 2016 på grund av att man hade börjat lysa upp kyrkornas fasader nattetid!
Varje år ökar den artificiella ljussättningen med 4%. Nu ökar den mer än någonsin på grund av det billiga ljus som LED-lamporna sprider. Effekten är, enligt en tysk undersökning, att av insekters biomassa för 30 år sedan återstår nu bara ca 20 – 30%!
Vi människor upplever trygghet där det är ljust, men för insekterna blir det en dödsfälla skriver Jens Rydell och Johan Eklöf i F&F.
En studie visar att pollineringsfrekvensen minskar med omkring två tredjedelar i växtsamhällen som påverkas av gatubelysning. Det är allvarligt, för pollinering är en förutsättning för frukt och många andra gödor. Med tanke på hur jordens befolkning växer kan minskad pollinering få förödande konsekvenser för mänskligheten.
Ålen är också beroende av mörker, riktigt mörker (man kallar det ålamörker). Den är idag en strakt hotad art. Tillbakagången, som man har undrat mycket över, kan mycket väl bero på att när den ska vandra upp i vattendragen möts den av de upplysta urbana miljöerna i flodmynningarna.
I Säveån har man märkt ålarna och man gjorde en intressant upptäkt 2017. Under en enda natt passerade hälften av ålaran mätstationen. Den natten hade Göteborg drabbats av strömavbrott!
Fullmånen lyser med 0,3 lux. Det är tillräckligt för att ålen inte ska vandra upp. En gatlampa lyser 10 – 100 gånger starkare. Hundratals och tusentals lampor blir helt förödande för ålen. De som forskar inom detta fält menar att ljusproblematiken är ett faktum som måste tas på allvar. Därför bör ljus bara användas där och när det behövs.
fascineras vi ju av skräcködlorna och vi slutar väl aldrig med det
Enligt Illustrerad vetenskap var T. rex både en bloddrypande aggressiv varelse och samtidigt from som ett lamm. Och visst kan det vara så, men här spekulerar tidningen vilt.
”I dag gnider en del krokodiler sina nosar som förspel till parningen och det är möjligt att T. Rex gjorde detsamma.” Skriver Illustrerad vetenskap. Och visst kan det vara så. Men jag tycker nog att en tidning som utger sig för att vara vetenskaplig ska akta sig för lite väl vilda spekulationer.
Skräcködlor
Nog var de skräckinjagande och vi skulle helst nog inte vilja ha dem i vår fauna nu för tiden, men ödlor var de faktiskt inte. De var en ordning för sig. Och vissa lever kvar än i dag, som fåglar.
Enligt ett lagförslag ska deti Norge2025 bli förbjudet med pälsfarmning, som det så vackert heter. Det är på tiden. Men när ska det ske i Sverige?
Varje annan djurhållning som innebär ett så utstuderat djurplågeri som denna verksamhet hade omedelbart och ofelbart lett till en fällande dom och förbud mot djurhållning på livstid, men inte när det gäller pälsdjursuppfödning. Är det inte konstigt?
Konstigt?
Nej, Inte alls. Det handlar om kapitalintressen på samma sätt som när det gäller tjurfäktning. Stora ekonomiska intressen står på spel och då böjer sig regeringar och myndigheter!
”Det här är en fantastisk nyhet, inte minst för alla de djur som nu slipper födas upp och dödas för sin päls i Norge, men också för att det sätter ett gott exempel för Sverige och den kommande svenska utredningen, säger Camilla Björkbom, förbundsordförande för Djurens Rätt, i ett uttalande.
I Sverige gick regeringen nyligen ut med att flera utredningar och rapporter visat att det finns ”betydande problem avseende möjligheterna till naturligt beteende” för pälsdjursuppfödningen. Men istället för förbud beslöt regeringen att Jordbruksverket ska utvärdera välfärden hos minkar inom pälsdjursproduktionen.” Det skriver Natursidan.se
”Över en miljon minkar föds upp och dödas på omkring 70 pälsdjursfarmer runt om i Sverige varje år. Detta trots att opinionsundersökningar visar att 8 av 10 svenskar är emot minkfarmning.” Läs mer.
”Det är skrämmande att vi fortfarande har pälsfarmning i Sverige, att vi visar sådan brist på empati för våra medvarelser.” Läs mer.
”I förra veckan tog Tyskland ett beslut om att införa strängare regler som innebär ett stopp för uppfödningen av pälsdjur i landet. Och idag röstades ett förbud igenom i Tjeckiens parlament, vilket innebär att nio europeiska länder nu satt stopp för pälsdjursuppfödningen. Sverige är tyvärr, fortfarande, inte ett av dem.” Läs mer.
DN tycks gå kapitalets ärenden då de låter branschorganisationen Svensk Mink förmedla att pälsindustrin i Sverige har starkt folkligt stöd: ”I DN den 9 december publicerades en artikel som ger bilden av en pälsnäring med starkt folkligt stöd. Den bilden ifrågasätts av Djurens Rätt.” Läs mer.
Och när vi ändå kikar på flygfän, varför då inte kika på ett tekniskt sådant, ett underverk som slår alla andra när det gäller manöverförmåga. Otroligt, men sant. Se själv ryska SU 37!
Och så avslutar jag med några bilder från min fotoblogg.
Men kan vi glömma det för en stund så gagnar det säkert vår mentala hälsa. Så tänker jag i alla fall. Och er, mina kära läsare, er hälsa tänker jag verkligen på. Så jag tycker att ni ska se denna videodär man först visar hur det är tänkt och sedan hur folk reagerar. Dags att skratta en stund.
Söta djur är också något som vi väl alla älskar. I denna video som inleds med en riktigt söt kattunge ser man även, bland andra, en gullig panda och då kan jag passa på att nämna att pandorna (de så kallade jättepandorna) har ett falskt extrafinger. Den behöver det för att hålla i bambun som är deras enda maträtt.
Visst kan man konstatera att evolutionen ibland tar lite knepiga vägar att lösa problem. Enklast hade ju varit att låta björnen utveckla en motsatt tumme precis som hos oss. Och det hade säkert Gud fixat, ifall han faktiskt hade existerat. Han hade kanske till och med anpassat pandorna till en mer energirik kost.
De religiösa kanske har svaret på varför Gud hade huvudet under armen dagen då han skapade vissa livsformer. Speciellt de mikrober som skapar dödliga sjukdomar.
Det får mig ju att fundera på hur mycket känslor djur har. Och jag är böjd att hålla med Konrad Lorenz som sa djur är känslovarelser med litet förstånd. Fast kanske de har mer förstånd än han insåg. Vissa djur är ju riktigt smarta vilket följande videor visar.
Den första videon gör gällande att en strandad bläckfisk kom för att tacka sina räddare. Sant eller inte får du själv avgöra.
Även om vi aldrig ska förmänskliga djur kan vi ju inte förneka att bläckfiskar har en enastående intelligens, trots att de är blötdjur. Och ruskigt fascinerande, tillika något som mest för tankarna till liv på en annan planet.
Allt levande liv avsätter avtryck på vår planet. När jorden var ung fanns knappast något syre i luften. Men det ändrade cyanobakterierna på. Det blev en mindre katastrof för den tidens liv, men sen uppstod nya livsformer som var beroende av detta gift, djuren! Vi hör till dem, som ni vet. Och vi anser oss vara någon slags skapelsens krona. Låt vara att vi har den högsta intelligensen, men ska vi fortsätta som hittills lär vi utplåna oss själva. Hur intelligent är det?
En sak är jag helt övertygad om; som art kommer vi att bli en parentes i jordens historia. Medan vi själva uppstod helt nyss, sett i historiskt perspektiv, har andra livsformer funnits i hundra miljoner år och mer och knappast utvecklats sedan dess, vilket ju är ett bevis på en fungerande lösning på livets problem. Något liknande kommer vi aldrig att uppleva, hur vi än försöker. Vi är nog lite väl korkade för det, trots allt!
Elände finns det ju gott om hela tiden, så till sist vill jag trots allt förpesta helgen med något riktigt ruskigt: Karin Bojs.
Vi börjar få upp ögonen för att det på nätet finns många lögner med ont uppsåt. Särskilt från högerkrafter.
Men även våra traditionella media ljuger ofta. Särskilt när det kommer till politik och politiska intressen styr. Man måste alltså vara skeptisk när man läser, oavsett vad man läser.
Till och med när det inte ens finns avsikter att ljuga kan det vara fel. Som till exempel i Illustrerad vetenskap. Tidskriften har ju ingen anledning att ljuga om vilken fågel som i förhållande till kroppslängd har längsta näbben. Men fel har de likväl.
Jag har varit prenumerant på tidningen i evinnerliga tider. Och jag har märkt att tidningen blir allt sämre. Jag kommer eventuellt att säga upp prenumerationen när den går ut.
Men varför blir den sämre? Den frågan ställer jag mig.
Kan det bero på att Bonniers försöker spara på kostnaden för att öka vinsten? Då sjunker ju kvalitén på innehållet.
Allt oftare ser jag faktafel i tidningen. Det i bilden ovan är ju bara ett exempel. Det tråkiga är ju att ungdomar som ännu inte har skaffat sig en massa kunskaper får fel information utan att veta om det.
Nu är det väl inte hela värden ifall barnen felaktigt lär sig att tukanen har den längsta näbben, men när tidningen nästan konsekvent talar om viktlöshet i rymden blir det värre. Tyngd och vikt är olika fysikaliska egenskaper som man måste kunna skilja på, men det kan inte redaktionen! Det är allvarligt!
En tidning som utger sig för att vara vetenskaplig måste vara korrekt och när det blir fel måste de rätta sig och inte upprepa sådana fel hela tiden. Men trots mina påpekanden för redaktionen så fortsätter de att tala om ”viktlöshet”!
Men det som jag ser som mest allvarligt med Illustrerad vetenskap är att den börjar bli flummig.
Idag tar jag upp lite om hajar. Ni vet de där djuren som ser ut som fiskar. Ja, just det, ser ut som! För jag hävdar med bestämdhet och stick i stäv med alla andra att hajar inte är fiskar. Ser man till deras anatomi så skiljer de sig allt för mycket från fiskarna för att klassas som sådana. Men det har ju inte vetenskapen tagit någon hänsyn till!
Dessutom är många av dem relativt intelligenta. Videon nedan bör väl övertyga.
Slutligen avrundar jag detta med något helt annat, Lindström.
Och så måste jag ju även nämna de fruktansvärda metoderna man använder sig av när man fiskar efter hajfenor. Man tar upp djuren på däck och skär av dem fenorna och släpper tillbaka dem i havet där de går en långsam död till mötes, bara för att kineserna älskar hajfenssoppa, som knappt smakar någonting alls!
Det var hon som tog bilden. Hon kommer från Småland och där och i Värmland bor de trevligaste människor som jag någonsin har träffat, ska ni veta!
Ett gott försök att hålla staden Göteborg ren har tagits med denna kampanj:Men duvor är alldeles för smarta för att ta en fimp. De är mycket mer smarta än vad många har förstått. Många ser dem tyvärr bara som stadens flygande råttor. Men då har det missats en hel del.
Visserligen är även råttor smarta, men det ska jag inte gå in på just nu. Nej, jag vill skriva om duvor.
Jag såg på TV ett program om en person som sköt av duvbestånd när det hade blivit lite av en plåga med dem. Han for omkring med bil och sitt gevär. Men han var tvungen att byta både bil och klädsel regelbundet eftersom duvorna annars kände igen honom och satte sig i säkerhet.
om duvor
En sen vinterkväll för att antal år sedan var jag på väg hem och såg en duva sitta uppe på en snöhög (en del av er har kanske läst om det förut. Annars kan det läsas av er här.).
En snödriva är ju ingen nattkvist för en duva. Därför insåg jag direkt att den var skadad och tog hand om den. Klart den sprang undan, men jag sprang ifatt den och stoppade ned den i min väska och gick hem med den.
När jag kom hem försökte jag examinera den. Var vingen bruten? Duvan var rädd. Jag lät det bero till dagen efter. Och för att få henne lugn och tam (jag tyckte så mycket om denna duva så det måste väl ha varit en hona 🙂 ) så fick hon sova under mitt täcke.
När jag vaknade visade det sig att hon hade gått omkring runt mina fötter och skitit och trampat i sitt eget träck. Hon var väl lite nervös, kan tänkas. Men när jag tog henne till mig och höll henne i mina händer hade hon redan fått förtroende för mig. Och då kunde jag kolla hennes vingar.
Till min stora glädje kunde jag konstatera att inget var brutet. Men någon skada hade hon ju råkat ut för som gjorde att hon inte kunde flyga.
Hon fick bo hos mig i två veckor. Hon fick äta upp sig och blev helt bra. Och när jag lärde känna henne insåg jag att duvor är förbaskat intelligenta. Hon blev ju tam på en dag!
Jag gjorde klart för henne att hon inte fick flyga omkring i min lägenhet, vilket hon gärna ville när hon väl hade fått krafterna tillbaka. Och det fattade hon direkt!
Tänk vad hon gillade när jag kelade med henne, till exempel när jag strök ett finger alldeles ovan hennes näbb. Då njöt hon!
Och så satt hon gärna på min axel. Ja, hon fattade uppenbarligen tycke för mig tämligen omgående!
Sen blev det ju dags att släppa henne. Och jag gjorde det på en plats i stan där man slängde ut havre till fåglarna. Det visste duvorna om. En hel skock huserade där. Vissa satt på taken och andra var nere på marken och försåg sig. Men min duva ville inte flyga från min hand och träffa sina gelikar!
Hon satt på min hand och tyckes undra varför vi var där när det var så mycket bättre i värmen hemma hos mig.
Men så sket hon mig i näven (fåglar har ju ingen hyfs när det gäller var man kan göra sig av med sitt träck) och då kastade jag upp henne i luften. Hon hovrade tre våningar upp och satte sig på taket (få fåglar har den styrkan att hovra, men duvor är starka som f*n!)
Sen flög hon bort till sina artfränder och efter det har jag aldrig sett henne, men saknaden är stor, det ska ni veta. Det är kärlek!
Är det kanske vad hinduismen går ut på? Fråga inte mig. Jag är ingen expert på religioner. Men en sak kan jag konstatera – varhelst på detta klot skulle någon bry sig om en stackars orms behov av vatten om inte i Indien?
På nattkröken för ganska många år sedan så blev jag hemkörd av ägaren till en av mina favvokrogar. Det är en service som bara de bästa stamkunderna kan åtnjuta när krogen har stängt.
När han släppte av mig pekade han ut i mörkret och sa: ”Titta där!”. Och det han pekade på var en duva som satt överst på en ihopplogad snöhög. Och jag fattade genast vad det handlade om. Full var jag ju inte, trots att jag hade stannat tills han stängde sin krog. Dricka kan jag, men vackert, ska ni veta!
Det jag genast fattade var att det var nåt fel på fågeln, annars hade den suttit i ett träd eller på ett hustak. Men så gjorde den ju alltså inte. Den satt bara en knapp halvmeter upp från marken och var ett lätt byte för en katt eller räv. Och ett lätt byte för mig.
Jo, jag fångade den. Men den försökte springa ifrån mig, inte flyga, för det kunde den inte.
Jag tog hem den
Väl hemma kollade jag om den hade bruti vingen. Men jag insåg att jag var tvungen att kolla bättre när den blev tam och fick vänja sig vid att jag inte var någon fara för den. Så hon, jo jag kallar den för en hon eftersom jag blev förälskade i den lilla, fick nanna under mitt täcke där det var varmt och gott.
Redan på morgonen var hon lugn i mitt sällskap och jag kunde kolla om hon hade brutit vingen, men inget tydde på det. Jag kunde nu fixa fram lite mat och vatten åt henne och ordnade en liten kartongbostad åt henne där hon kunde bo och rehabiltera sig medan jag gick till jobbet.
Även nästa natt fick hon nanna under mitt täcke och redan på morgonen ville hon sitta på min axel. Och jag kliade henne ovan näbben och i nacken och det gillade hon. Det var då jag blev kär i henne. Så det måste ju varit en hon 🙂 , eller hur? Jag är ju lagd åt det hållet, om man säger.
Allt har ett slut
Man kan ju inte ha en duva i en lägenhet och en vild duva måste ju ha sin frihet. Det svåra beslutet måste ju tas, alltså att skiljas. Och det beslutet tog jag efter två veckor. Då var hon rehabilterad och jag hade hunnit ställa min diagnos. Fågeln hade uppenbarligen skadat sig så att hon inte kunde flyga och då kunde hon inte heller skaffa mat. Därmed förlorde hon energi och frös mitt i vintern. Hon behövde helt enkelt både värme och mat, vilket hon ju fick av mig. Diagnos: lunginflamation.
När jag släppte henne, ja då satt hon på mitt finger och undrade antagligen varför jag tagit med henne ut. Hon gjorde ingen ansats till att flyga. Hon bara satt där. Hon hade det ju bra hos mig.
Men jag kastade upp henne i luften och då flög hon sin kos och sen dess har jag aldrig sett henne.
Att skiljas från kärleken är inte lätt och jag tänker på henne än i dag. Låter det konstigt?
Hur som helst så har jag insett att duvor har en imponerande intelligens. Hon förstod ju väldigt kvickt att jag inte alls ville äta upp henne utan istället bara ville ta hand om henne. Och sen ville hon inte skiljas från mig.
Insikt
Ja, efter det har jag insett att duvor är väldigt intelligenta. Därför blev jag bestört när en arbetskamrat reagerde negativt när jag smulade sönder den bulle hon hade köpt åt mig för att jag med den matade duvor när vi väntade på bussen hem efter jobbet. Hon kallade stadens duvor för flygande råttor. Hon kunde inte förstå att de är mina älskade vänner.
Är då människan så mycket intelligentare?
Tyvärr måste jag nog svara NEJ på den frågan. Ta till exempel det här som hände i går för femton år sedan, den elfte september tjugohundraett. Än i dag tycks folk tro på den officella versionen, trots att den inte håller samman!
Varje brottsling ljuger så länge det går och den amerikanska underrättelsetjänsten ljuger hela tiden. Sanningen får ju inte komma fram. Hur skulle det se ut?
Jo, all värdens ledare skulle stå där med skammen att ha blivit grundlurade av de amerikanska intresenterna som genom att ha destabiliserat hela den oljerika delen av världen har lyckats roffa åt sig kontrollen över olja och andra naturresurser.
Nåja, kanske de vet, men har sammanlänkde intressen och då håller man ju god min, pirater emellan. Men nog fanken är det mycket som borde komma upp till ytan, särskilt som USA har skapat den terrorism som nu världen våndas av. Läs därför detta dokumet! Hade min duva läst det så hade hon absoult fatta sammanhangen. Men hon var ju intelligent!
Behövs det mer?
OK!
Hur kunde WTC 7 falla? Den frågan ställer sig alla som inte tror på den officiella versionen av det som hände för femton år sedan och som gav USA en ”anledning” att intervenera i Irak, Afghanistan, Libyen och i övriga arabvärlden, med islamistisk terrorism i kölvattnet.
Den frågan är mer än relevant, särskilt som kollapsen av WTC 7 alltid förbigås med tystnad. Byggnade drabbades ju aldrig av några flygplan och den brand som uppstod i byggnaden kunde inte få den att kollapsa. Ändå gjorde den det!
Och man måste fråga sig varför de som låg bakom attetaten för femton år sedan lät WTC 7 demoleras. Eller hur?
Men det finns ett svar på det. Och svaret är enkelt. När Nazityskland föll gjorde man sig av med så många bevis man kunde när det gällde deras krigsförbrytelser. Och på samma sätt gjorde sig den amerikanska underrättelsetjänsten sig av med sina bevis, som ju faktidskt fanns just i självaste WTC 7!!! Därför talas det aldrig om WTC 7. Man talar om alla de som dog när WTC 1 och 2 demolerades och om de 800 som dödades när Pentagon drabbades, men aldrig att man talar om några dödsoffer i WTC 7! Hur kan det komma sig? Fanns det inga i just den byggnaden? Och i så fall undrar ju jag hur det kunde komma sig.
En hönshjärna kan svälja den etablerade verisonen, men knappast min lilla älskade duva, och inte jag heller.
Aldrig förr har skyskrapor fallit på grund av brand, men på en och samma dag sker det tre gånger; och inte nog med det, de faller rakt ned utan att tippa åt något håll! En gång är ganska osannolit, men två gånger är knappast sannolikt och tre gånger samma dag kräver en helt annan förklaring än slumpen. Och den förklaringen är att det har varit sprängexperter i farten, vilket alltså helt utesluter varje officell förklaring. Frågan blir ju vilka som då låg bakom och följdfrågan blir varför alla döljer den? Men svaret är givet: stora politiska mål döljs bakom lögner!
Nu är det dock fredag och nu när helgen kommer så ska jag inte förpesta helgen för er, mina kära läsare, med all världens elände, trots att jag ju storknar av all vedervärdighet som denna värld består i. Faktum är ju att jag snart inte orkar att ta upp allt som jag vämjes över. Och allra minst nu inför helgen, som jag ju vill att ni ska njuta av.
Därför ska jag nu berätta om en seglats som inte var så särkilt anmärkningsvärd. Det var bara en tur från Göteborg till Hönö och tillbaka.
Bakgrund:
Jag köpte en båt förra året och sålden den samma år på hösten till en vän som visste nada om båtar. Han visste knappt mer än skillnaden på vad som är för och akter på en båt. Men han är ambitiös och han gick såldes en navigationskurs i våras och senare en segalarkurs på en hel vecka. Men fortfarande har han en del att lära, så klart, och det får han lära sig av mig. Därför går vi ut när vädret passar så han får öva lite mera.
Jag är verkligen imponerad av honom. Han satsar på den här nya grejen att börja lära sig segla. Men det jag mest av allt imponeras av är hur tuff han är. Det bevisade han i går. Då seglade vi till Hönö i Göteborgs norra skärgård. Det var hans dröm för dagen att komma dit på egen köl och köpa sig en äkta hönökaka.
Jag, som instruktör, tyckte att jag hade hela sjökortet i huvudet, men eftersom det var många år sedan jag senast seglade in till hamnen i Hönö Klåva så begick jag ett misstag. Vi kom in fel väg och det var ju helt mitt fel. Det var så grunt att jag såg botten nästan hela tiden. Men båten sticket ju bara 0,85 meter så vi fixade det. Det gick vägen! Men just den vägen skulle vi ju inte ha tagit för att komma in till hamnen i Hönö Klåva. Det insåg vi under färden. Ortsborna som såg oss väntade säkert på att få se oss gå på grund.
Puh!
rJa, det var pirrigt och nervpåfrestande innan vi kom rätt, men till slut kunde vi lägga till vid kaj och min kompis som har köpt båten av mig skötte hela manövern för segel trots att han ganska nyligen, som sagt, knappt kunde skilja för från akter. Klart att jag imponeras av vad han på så kort tid faktiskt har tillägnat sig av kunskaper.
Sen seglade vi tillbaka och då kom regnet två timmar tidigare än vad väderprognosen sade oss. Shit!
Det är ju alldels självklart att man ska ha bra regnställ med sig i båten, men är det i början av säsongen kanske man inte alltid har fått det med sig till båten. Det är ju mycket som ska ombord.
(Början av säsongen i början av augusti? Jo i detta fall! Sjösättningen blev väldigt sen. Och sen hände inte mycket mera. Så allt tog sin tid. Seglen kom inte upp i samband med sjösättningen och när de väl satt på plats … ja då hade lång tid gått. Så var det – bara för att förklara.)
Jag har själv gjort misstaget att segla ut innan jag har fått med ett väderskyddande seglarställ som står emot alla tänkbara oväder och hamnat i ett rent djävla skyfall. Då, en gång, hände det mig att jag blev så genomvåt att jag inte kunde ha blivit ett skvatt våtare iflall jag hade badat med kläderna på. Men fullt så totalt blöt som jag den gången blev klarade han sig ifrån, han som nu äger min senaste båt, men blöt blev han, finnen.
Finsk sisu
”Jag går ner i kajutan”, sa jag. ”Sen kan jag ta en törn vid rodret och avlösa dig. Det är ju onödigt att vi båda blir helt genomvåta.”, sa jag och menade att vi fick dela på plågorna, men han tog på sig att fixa allt själv och styrde in båten till hamnen utan min hjälp. Finnar är av ett segt virke. Men han frös så han skakde när vi kom in till hamnen, ska ni veta!
Det är sannnerligen ingen god värld vi lever i, skrev jag inlednigsvis.
Det är ju fredag och nu börjar helgen. Så jag ville ju bespara er lite av världens elände. Men om ni orkar ta till er världens elände så vassego:
Videoupptagningar visar hur djur som fraktas från EU till Turkiet för halalslakt utsätts för extremt lidande som strider mot EU:s regler för djurtransporter tar Svt upp. Kreatur lastas på överfulla lastbilsflak, utan vare sig mat eller vatten i 40 gradig värme under många dygn.Klart de lider fruktansvärda kval innann de dör i blodförlöst av att få sina halsar avskrurna. Gravida kor kejsarsnittas utan bedövning innan de får sina strupar avskrurna därför att de måste avlivas efter religiösa regler. Fy fan!
Det här djurplågeriet har många bottnar
Det handlar inte bara om islam. Judar har samma djävla förbannade vidskepliga föreställningar att djur måste slaktas genom att halsen skärs av på det levade djuret annars är det ”orent”.
Jag har bara en sak att säga: Satans djävla förbannade vedervärdiga vidskepligt dåraktiga idioter. Dessa djurplågande judar och muslimer, må de aldrig kommat till det himmelrike de tror sig komma till efter döden. Må de hellre leva i det brinnande helvete de tror på! Där hör de hemma!
Men det finns en annan botten också på detta hemska djurplågeri.
Och då handlar det om kapitalets vinstintresse. Det är ju tydligen betydligen billigare att frakta de stackars slaktdjuren till Turkiet än att slakta dem där de är uppfödda och ska ätas. Att då låta djuren få mat och vatten på den långa färden mot döden är en för kapitalisterna en onödig kostnad som drar ned vinsten för dem som sätter vinstintresset framför djurens tortyrliknande lidande. Nog fan blir man förbanad. Och allra mest förbannad blir jag på de myndigheter som ser detta pågå dag efter dag, år ut och år in, utan att de reagerar, trots att det bryter både mot moral, etik och ett flertal lagpagrafer inom EU.
Men det är ju inget nytt.
Redan för minst 20 år sedan uppmärksammmades att djur fraktades under vidriga förhållanden till Portugal för att slakten där då var billigare än här i Sverge (och svenska jobb försann). Men ingenting förändrades. Frukatanvärda djurtransporter fortsatte. Kapitalisternas vinstintressen går alltjämt före alla paragrafer som rör djurrätt och så är det alltså än i dag. Det finns lagar som skyddar djuren, men de gäller inte i verkligheten när kapitalets vinster hotas. Djur får plågas till döds om vinstintresset är det viktigaste. Fy fan sägern jag bara!
Oddsen är ju helt på människans sida. Så är spelets regler. När tjurfäktaren kommer in på arenan är tjuren redan försvagad. Och när matadoren står där och spänner sig framför hornen har tjuren inre blödningar och tungan är blå av anemi. Det är inte svårt att då leka tuff och en morbid publik hurrar. Det är skamligt!
Men helt riskfritt är det ju inte, som synes, även om det inte är fair play. Och ibland vinner tjuren, även om det är sällan. Hade jag haft champagne hade jag korkat upp flaskan nu!
Tjurfäktaren tar sig friheten att plåga ett oskyldigt djur till döds. Då har djuret samma rätt att ta död på sin plågoande. Det har ju inte ens valt striden, så när det för en gång skull vinner är det bara att gratulera. Heja tjuren!
Det är märkligt att EU tillåter detta vansinne. EU har ju stiftat djurskyddslagar, men de gäller inte här. Hur kan man göra en sådan åtskillnad?
”Sveriges vargpolitik sågas av EU-kommissionen. Inom två månader ska ‘nödvändiga åtgärder’ vidtas för att skydda den svenska vargstammen, som begränsas och jagas på licens.
Annars dras Sverige inför domstol.” Det skrev AFTONBLADET för snart ett år sedan. Vi ser nu att stammen minskar ytterligare.
”Ny studie: Laglig vargjakt minskar inte tjuvjakt” skriver Natursidan.se.
Vi behöver en frisk vargstam om vi ska en frisk natur. Dags att ompröva vår varg-fientliga politik!
och tvingar döttrarna att bli sexslavar på bordell!
Det är sjukt och hjärtlöst så man saknar ord. Men det sjukaste av allt är att dessa döttrar är orangutanger.
”Jag förstod först inte själv vad min kollega menade, men den unga orangutanghonan särade på benen varje gång en man närmade sig, långt efter att hon blivit räddad av centret. Det var så hon med våld blivit uppfostrad.” Läs mer på Natursidan.se.
Orangutanger är intelligenta varelser med starkt känsloliv och känner stor sorg när mödrarna dör, oavsett av vilket skäl. Och jag tror de lider lika mycket som mänskliga varelser av att bli sexuellt utnyttjade och våldtagna. Det är hemskt!
Men hur är man funtad som man om man kan ha sex med en apa?
I det vilda hade den aldrig klarat sig. Och som det ser ut nu med den globala uppvärmningen så blir det allt svårare för arten att klara sig, tyvärr. Ställ bilen om du kan och åk kollektivt!
Tigerhonan Askungen, fast på ryska blir det ” Zolushka” hittades som en liten fyra månader gammal unge i februari 2012. Hon var då utsvulten och med en förfrusen svansspets som måste amputeras. Hennes mamma hade antagligen dödats av tjuvjägare. Alekseyevka Rehabilitation Centre vårdade ungen som tillfrisknade och kunde sen sättas ut i naturen. Lilla Zolushka har nu blivit mor och klarar sig tydligen bra på egen hand. Hon följs genom ett sändarhalsband.
”Det är första gången som en sibirisk tiger har släppts ut i det fria och sedan blivit mor. Framgången inger hopp om de sibiriska tigrarnas, eller amurtigrarna som de också kallas, överlevnad. I dagsläget finns det bara 500 individer kvar i Ryssland, på grund av tjuvjakt och skogsavverkning och amurtigern (Panthera tigris altaica), som är en av världens största kattdjur, klassificeras som ”hotad” av den internationella naturvårdsorganisationen IUCN.” Läs mer på Natursidan.se.
Bilderna kommer från 
Men duvor är alldeles för smarta för att ta en fimp. De är mycket mer smarta än vad många har förstått. Många ser dem tyvärr bara som stadens flygande råttor. Men då har det missats en hel del.
(duvan är 
”Ny studie: Laglig vargjakt minskar inte tjuvjakt” skriver 
Mitt förra inlägg handlade också om en positiv nyhet från djurens värld och kan ses 
eaqhan 