Trevligheter en söndag


Vad sägs om

 

en video om djur som räddar andra djur

Eller lite sväng

Eller varför inte en film om ugglor

Och när vi ändå kikar på flygfän, varför då inte kika på ett tekniskt sådant, ett underverk som slår alla andra när det gäller manöverförmåga. Otroligt, men sant. Se själv ryska SU 37!

Och så avslutar jag med några bilder från min fotoblogg.

 

 

Annonser

Lördag, dags att koppla av från all skit


Eller hur?

 

Elände finns det ju gott om hela tiden

Men kan vi glömma det för en stund så gagnar det säkert vår mentala hälsa. Så tänker jag i alla fall. Och er, mina kära läsare, er hälsa tänker jag verkligen på. Så jag tycker att ni ska se denna video där man först visar hur det är tänkt och sedan hur folk reagerar. Dags att skratta en stund.

Söta djur är också något som vi väl alla älskar. I denna video som inleds med en riktigt söt kattunge ser man även, bland andra, en gullig panda och då kan jag passa på att nämna att pandorna (de så kallade jättepandorna) har ett falskt extrafinger. Den behöver det för att hålla i bambun som är deras enda maträtt.

Magister Uggla 2.jpg

Visst kan man konstatera att evolutionen ibland tar lite knepiga vägar att lösa problem. Enklast hade ju varit att låta björnen utveckla en motsatt tumme precis som hos oss. Och det hade säkert Gud fixat, ifall han faktiskt hade existerat. Han hade kanske till och med anpassat pandorna till en mer energirik kost.

De religiösa kanske har svaret på varför Gud hade huvudet under armen dagen då han skapade vissa livsformer. Speciellt de mikrober som skapar dödliga sjukdomar.

Mer+pil.jpg

Att lejon kan känna för oss människor kan vi se på siten WildLeaks: Giving Voice to the Powerless, Animal and Human.

Det får mig ju att fundera på hur mycket känslor djur har. Och jag är böjd att hålla med Konrad Lorenz som sa djur är känslovarelser med litet förstånd. Fast kanske de har mer förstånd än han insåg. Vissa djur är ju riktigt smarta vilket följande videor visar.

Den första videon gör gällande att en strandad bläckfisk kom för att tacka sina räddare. Sant eller inte får du själv avgöra.

Även om vi aldrig ska förmänskliga djur kan vi ju inte förneka att bläckfiskar har en enastående intelligens, trots att de är blötdjur. Och ruskigt fascinerande, tillika något som mest för tankarna till liv på en annan planet.

Jag slutar aldrig att fascineras av dem.

Se också videon Top 10 Most Intelligent Animals.

Allt levande liv avsätter avtryck på vår planet. När jorden var ung fanns knappast något syre i luften. Men det ändrade cyanobakterierna på. Det blev en mindre katastrof för den tidens liv, men sen uppstod nya livsformer som var beroende av detta gift, djuren! Vi hör till dem, som ni vet. Och vi anser oss vara någon slags skapelsens krona. Låt vara att vi har den högsta intelligensen, men ska vi fortsätta som hittills lär vi utplåna oss själva. Hur intelligent är det?

Magister Uggla 2.jpg

En sak är jag helt övertygad om; som art kommer vi att bli en parentes i jordens historia. Medan vi själva uppstod helt nyss, sett i historiskt perspektiv, har andra livsformer funnits i hundra miljoner år och mer och knappast utvecklats sedan dess, vilket ju är ett bevis på en fungerande lösning på livets problem. Något liknande kommer vi aldrig att uppleva, hur vi än försöker. Vi är nog lite väl korkade för det, trots allt!

Elände finns det ju gott om hela tiden, så till sist vill jag trots allt förpesta helgen med något riktigt ruskigt: Karin Bojs.

Tro inte allt


Var kritisk

 

och sök sanningen så gott du kan

Vi börjar få upp ögonen för att det på nätet finns många lögner med ont uppsåt. Särskilt från högerkrafter.

Men även våra traditionella media ljuger ofta. Särskilt när det kommer till politik och politiska intressen styr. Man måste alltså vara skeptisk när man läser, oavsett vad man läser.

Till och med när det inte ens finns avsikter att ljuga kan det vara fel. Som till exempel i Illustrerad vetenskap. Tidskriften har ju ingen anledning att ljuga om vilken fågel som i förhållande till kroppslängd har längsta näbben. Men fel har de likväl.

Tro inte allt.jpg

Jag har varit prenumerant på tidningen i evinnerliga tider. Och jag har märkt att tidningen blir allt sämre. Jag kommer eventuellt att säga upp prenumerationen när den går ut.

Men varför blir den sämre? Den frågan ställer jag mig.

Kan det bero på att Bonniers försöker spara på kostnaden för att öka vinsten? Då sjunker ju kvalitén på innehållet.

Allt oftare ser jag faktafel i tidningen. Det i bilden ovan är ju bara ett exempel. Det tråkiga är ju att ungdomar som ännu inte har skaffat sig en massa kunskaper får fel information utan att veta om det.

Nu är det väl inte hela värden ifall barnen felaktigt lär sig att tukanen har den längsta näbben, men när tidningen nästan konsekvent talar om viktlöshet i rymden blir det värre. Tyngd och vikt är olika fysikaliska egenskaper som man måste kunna skilja på, men det kan inte redaktionen! Det är allvarligt!

En tidning som utger sig för att vara vetenskaplig måste vara korrekt och när det blir fel måste de rätta sig och inte upprepa sådana fel hela tiden. Men trots mina påpekanden för redaktionen så fortsätter de att tala om ”viktlöshet”!

Men det som jag ser som mest allvarligt med Illustrerad vetenskap är att den börjar bli flummig.

 

Lördagsinlägg


Garanterat

 

fritt från mitt vanliga politiska trams

Idag tar jag upp lite om hajar. Ni vet de där djuren som ser ut som fiskar. Ja, just det, ser ut som! För jag hävdar med bestämdhet och stick i stäv med alla andra att hajar inte är fiskar. Ser man till deras anatomi så skiljer de sig allt för mycket från fiskarna för att klassas som sådana. Men det har ju inte vetenskapen tagit någon hänsyn till!

Dessutom är många av dem relativt intelligenta. Videon nedan bör väl övertyga.

Faktum är att hajars anatomi skiljer sig lika mycket från fiskar som sniglar skiljer sig från snäckor.

Bilden nedan kommer från videon Sharks Love To Be Petted – They’re Like Dogs

Hajkel

Slutligen avrundar jag detta med något helt annat, Lindström.

Lindström - stavhopp

Och så måste jag ju även nämna de fruktansvärda metoderna man använder sig av när man fiskar efter hajfenor. Man tar upp djuren på däck och skär av dem fenorna och släpper tillbaka dem i havet där de går en långsam död till mötes, bara för att kineserna älskar hajfenssoppa, som knappt smakar någonting alls!

Ät aldrig hajfenssoppa!

Nidingens små gulliga pingpongbollar


Pip, pip

 

hörde ornitologen Uno Unger på Nidingen på västkusten

Och när han tittade efter så såg han ovanliga fågelungar. Läs mer om det här.

Fågelungar - vattenrall - fynd.jpg

I artikeln kallar man Nidingen för halvö, vilket är helt och hållet fel. Skäms, Lovisa Waldeck!

 

Söndagsbilden


Och jag tackar

 

en av de allra trevligaste människor jag känner

Det var hon som tog bilden. Hon kommer från Småland och där och i Värmland bor de trevligaste människor som jag någonsin har träffat, ska ni veta!

Ett gott försök att hålla staden Göteborg ren har tagits med denna kampanj:Nosmoking duvor.jpgMen duvor är alldeles för smarta för att ta en fimp. De är mycket mer smarta än vad många har förstått. Många ser dem tyvärr bara som stadens flygande råttor. Men då har det missats en hel del.

Visserligen är även råttor smarta, men det ska jag inte gå in på just nu. Nej, jag vill skriva om duvor.

Jag såg på TV ett program om en person som sköt av duvbestånd när det hade blivit lite av en plåga med dem. Han for omkring med bil och sitt gevär. Men han var tvungen att byta både bil och klädsel regelbundet eftersom duvorna annars kände igen honom och satte sig i säkerhet.


Mer+pil.jpg om duvor

En sen vinterkväll för att antal år sedan var jag på väg hem och såg en duva sitta uppe på en snöhög (en del av er har kanske läst om det förut. Annars kan det läsas av er här.).

En snödriva är ju ingen nattkvist för en duva. Därför insåg jag direkt att den var skadad och tog hand om den. Klart den sprang undan, men jag sprang ifatt den och stoppade ned den i min väska och gick hem med den.

När jag kom hem försökte jag examinera den. Var vingen bruten? Duvan var rädd. Jag lät det bero till dagen efter. Och för att få henne lugn och tam (jag tyckte så mycket om denna duva så det måste väl ha varit en hona 🙂 ) så fick hon sova under mitt täcke.

När jag vaknade visade det sig att hon hade gått omkring runt mina fötter och skitit och trampat i sitt eget träck. Hon var väl lite nervös, kan tänkas. Men när jag tog henne till mig och höll henne i mina händer hade hon redan fått förtroende för mig. Och då kunde jag kolla hennes vingar.

Till min stora glädje kunde jag konstatera att inget var brutet. Men någon skada hade hon ju råkat ut för som gjorde att hon inte kunde flyga.

Hon fick bo hos mig i två veckor. Hon fick äta upp sig och blev helt bra. Och när jag lärde känna henne insåg jag att duvor är förbaskat intelligenta. Hon blev ju tam på en dag!

Jag gjorde klart för henne att hon inte fick flyga omkring i min lägenhet, vilket hon gärna ville när hon väl hade fått krafterna tillbaka. Och det fattade hon direkt!

Tänk vad hon gillade när jag kelade med henne, till exempel när jag strök ett finger alldeles ovan hennes näbb. Då njöt hon!

Och så satt hon gärna på min axel. Ja, hon fattade uppenbarligen tycke för mig tämligen omgående!

Sen blev det ju dags att släppa henne. Och jag gjorde det på en plats i stan där man slängde ut havre till fåglarna. Det visste duvorna om. En hel skock huserade där. Vissa satt på taken och andra var nere på marken och försåg sig. Men min duva ville inte flyga från min hand och träffa sina gelikar!

Hon satt på min hand och tyckes undra varför vi var där när det var så mycket bättre i värmen hemma hos mig.

Men så sket hon mig i näven (fåglar har ju ingen hyfs när det gäller var man kan göra sig av med sitt träck) och då kastade jag upp henne i luften. Hon hovrade tre våningar upp och satte sig på taket (få fåglar har den styrkan att hovra, men duvor är starka som f*n!)

Sen flög hon bort till sina artfränder och efter det har jag aldrig sett henne, men saknaden är stor, det ska ni veta. Det är kärlek!