Ge djuren musik!


 

 

Nu kommer helgen

 

och då passar det väl med något annat än politik

Som det här med att djuren älskar musik lika mycket som vi.

Annonser

Söndag


Vakna upp

 

till en söt chock (alternativ svenska: sötchock)

Orsaken till min lilla parentes är just detta med särskrivningar. Just detta ord går ju att skriva både ihop och isär. Men det finns andra som inte funkar när man särskriver:

Särskrivning 5.jpg

Fast det där var ju en parentes. Inte det som som jag tänkte ni skulle roas av. Det var ju en sötchock som jag hade utlovat, eller hur? Här kommer den:

Kan man bli annat än förälskad i dessa små varelser?

Men hur mycket vet vi om dem egentligen? Som till exempel hur mycket de vet om sig själva. Där har mycket hänt rent vetenskapligt bara under min livstid.

När jag var barn var den vanliga uppfattningen att djur bara följde sina instinkter. De var som programmerade robotar. Men nu vet vi bättre och därför bör vi också självklart visa djuren mera respekt. Eller hur?

Man vet sedan tidigare att delfiner, chimpanser och elefanter har ett självmedvetande. De känner igen sig själva i en spegel. Men när jag var barn hade vi en collie och vi gjorde spegeltestet med den och såg att den inte fattade nåt. Den skulle kolla bakom för att se vem som var där. Men det är ju en hundras som inte är känd för att var särskilt begåvad.

Nu visar det sig att en fisk är mer intelligent än vår gamla jycke. I vart fall när det gäller att känna igen sig själv. ”Forskarna använde en beprövad teknik där de placerade flera fiskar av den tropiska korallrevsarten framför speglar, i experiment i vattentankar vid Osaka City University i Japan. På fiskarnas kroppar placerade de sedan en brun fläck som de själva bara kunde se i spegelbilden.

När fiskarna fick syn på sin spegelbild och noterade fläcken försökte de få bort fläckarna genom att skrapa sina kroppar mot hårda ytor …” Läs mer.

Fiskmedvetande.jpg

Jag kommer osökt att tänka på sportfiskare som fångar fisk på krok enbart för fiskandets skull. När fisken är landad, fotograferad och vägd, släpps den fri igen. Vad ska det egentligen tjäna till annat än att förnöja fiskaren? Jag blir faktiskt lite upprörd.

Det är inte fel att fiska för att få mat, men att fiska och bara släppa tillbaka fisken är ju ett djävla djurplågeri. Alla vet ju att även en fisk känner smärta.

Känslor i djurvälden

Varför inte en video som visar att djuren är känslovarelser, vilket ju Konrad Lorenz påpekade. Han sa: ”Djur är känslovarelser med litet förstånd”. Och det ligger mycket i det.

Och en politisk rörelse

Tycka vad man vill om detta, men läs gärna vad de står för. Kunskap är ju aldrig fel.

”Djurens Befrielsefront är en svensk undergrupp till Animal Liberation Front (ALF), vilka är ett internationellt nätverk av aktivister. Dessa arbetar med direkta aktioner mot djurförtryck, så som fritagningar från farmar eller sabotera egendom för att öka förlusterna. Eftersom DBF arbetar med olagliga aktioner har de ingen central organisation eller samordning.”

Stackars stadens vilda djur


Nu ska nyåret firas

 

och då ska det ta mig fan smällas smällare

Eller hur? Tänk så viktigt! Skumpa, fylla och fyrverkerier! Men hur många tänker på de stackars vilda djuren i stadsmiljön?

En del låter sina små skyddslingar, katter och hundar, få frid på hotell. Men de vilda? Vart ska de ta vägen?

Nyårssmällare.jpg

Jag såg en hare vid nyår förvirrad och skrämd springa som en galning, först 20 meter åt ena hållet, tvärstannade, sprang som en galning ett antal meter åt ett annat håll, tvärstannade och sprang som en galning i ny riktning, tills den försvann ur min åsyn. Den var vettskrämd! Frågan är om den överlevde kvällen!

Vem tänker på djuren en nyårsafton? 

När jag paddlade kajak


Det var på västkusten

 

och jag gick ofta iland på små öar

Det var skönt att vila, sola och bara njuta av naturen, eller för att äta lite mat. Men en sak var skrämmande, all plastbråte som låg i vikarna.

Jag vet inte hur många timmar jag ägnade åt att elda upp så mycket jag bara kunde. Givetvis inte på klipporna, men det fanns sand- och gräsytor där eldandet inte gjorde någon bestående skada. Det var ju ett bra sätt att kombinera solbad/vila med nyttig miljövård. Men hur mycket jag än brände plast så fanns det oändliga mängder som jag inte hade möjlighet att sanera.

Det var sällan plastproblemet uppmärksammades på den tiden. Men redan då på åttio- och nittiotalen var alltså problemet stort. Det kunde jag se med mina egna ögon.

Och värre har det blivit

Oräkneliga ton plast förorenar haven och stränderna. Djur skadas, svälter och dör. De trasslar in sig i linor och får magen full med plast, vilket leder till allt från mättnadskänsla och med åtföljande svält till dödlig ileus, strangulation och förstoppning.

På Play Ur kan man se ”Valen och plastpåsarna” fram till 31 juli 2020. Ett skrämmande reportage om en val bland många, ett djur bland många andra arter, som fallit offer för vår tids kanske värsta nedskräpningsproblem. Det är ju ett fruktansvärt djurplågeri!

Man får också se hur man försöker städa stränderna i Norge. Ett sisyfosarbete så länge vi låter miljontals ton plast hamna i naturen. Programmet rekommenderas! Idag går det att se reprisen på Kunskapskanalen 17:35 – 18:20 .

Valen o plasten

Vi kommer aldrig att kunna städa bort allt skräp så länge det dumpas nytt hela tiden och i ökande omfattning. Det finns bara en lösning; låt det aldrig hamna i naturen. Men till dess måste saneringsarbetet fortsätta.

Skvitts rekommendation till alla kuststater 

I bland annat Sverige har vi de så kallade EU-migranterna. Och i många andra länder, utan dessa, finns det folk som ingen annan försörjning har än tiggeri. Men slå då två flugor i en smäll. Låt dessa personer under den varma årstiden samla ihop plast på stränderna och ge dem en ersättning för varje kilo de samlar in. Det får dem att känna sig nyttiga, stärker deras självkänsla och skulle ge dem en bättre inkomst. Har ingen politiker tänkt på detta?

Det är ju ganska enkelt. Kör ut dem på morgonen till öar och utsatta stränder och hämta dem på kvällen, väg deras ”fångst” och betala därefter. Man kan ju också göra något trevligt efteråt för dem och ställa upp med ett enklare boende åt dem. Och givetvis ska de försäkras och ha tillgång till mat, vatten och mobil nödtelefon. Det är lätt att falla och skada sig på hala klippor.

Nackdelen med ljuset


Förorening

 

som vi sällan tänker på

När såg du Vintergatan sist? Förr kunde alla se den, men numera är det få som bor så till att den är synlig. ”Idag är det bara en femtedel av jordens befolning som upplever naturligt mörker och bara en tredjdel som kan se vintergatan.” Det skriver Forskning & Framsteg. Man måste långt från städerna för att se denna hissnande syn. Det är tråkigt. Men det är värre än så.

Astronomerna har länge klagat över ljusföroreningarna utan resutlat. Vi människor älskar ljus och känner oss trygga i det. Det skiljer oss från väldigt många andra djurarter, så det är ju inte svårt att förstå att våra samhällen inte rättar sig efter astronomernas vilja. De får flytta till obygderna istället. Det kan inte djuren.

Nattlevande insekter har minskat betydligt för att de dras till lampornas ljus. De snurrar runt dem som vore de magneter och får helt enkelt inte i sig mat. Däremot blir de mat för snabba fladdermöss, vilka gynnas. De långsammare, som till exempel den långörade fladdermusen, kan falla offer för ugglor om de fångar insekter vid gatlyktorna. De skyr ljuset, men i mörkret är det ”dammsuget” på nattliga insekter, så de svälter.

Denna fladdermusart bosätter sig ofta i kyrkor. Jens Rydell undersökte ett 70-tal kyrkor i Skara stift på 80-talet. I drygt 40 kyrkor fann han kolonier av den mycket ljusskygga långörade falddermusen. Nästan hälften av kolonierna hade försvunnit 2016 på grund av att man hade börjat lysa upp kyrkornas fasader nattetid!

Varje år ökar den artificiella ljussättningen med 4%. Nu ökar den mer än någonsin på grund av det billiga ljus som LED-lamporna sprider. Effekten är, enligt en tysk undersökning, att av insekters biomassa för 30 år sedan återstår nu bara ca 20 – 30%!

Vi människor upplever trygghet där det är ljust, men för insekterna blir det en dödsfälla skriver Jens Rydell och Johan Eklöf i F&F.

En studie visar att pollineringsfrekvensen minskar med omkring två tredjedelar i växtsamhällen som påverkas av gatubelysning. Det är allvarligt, för pollinering är en förutsättning för frukt och många andra gödor. Med tanke på hur jordens befolkning växer kan minskad pollinering få förödande konsekvenser för mänskligheten.

Ålen är också beroende av mörker, riktigt mörker (man kallar det ålamörker). Den är idag en strakt hotad art. Tillbakagången, som man har undrat mycket över, kan mycket väl bero på att när den ska vandra upp i vattendragen möts den av de upplysta urbana miljöerna i flodmynningarna.

I Säveån har man märkt ålarna och man gjorde en intressant upptäkt 2017. Under en enda natt passerade hälften av ålaran mätstationen. Den natten hade Göteborg drabbats av strömavbrott!

Fullmånen lyser med 0,3 lux. Det är tillräckligt för att ålen inte ska vandra upp. En gatlampa lyser 10 – 100 gånger starkare. Hundratals och tusentals lampor blir helt förödande för ålen. De som forskar inom detta fält menar att ljusproblematiken är ett faktum som måste tas på allvar. Därför bör ljus bara användas där och när det behövs.

Artikeln finns på nätet och kan läsas här.

                                                                                                                                                                Bilderna kommer från min fotoblogg.