Folkmord med FN:s godkännande

Den judiska ockupationen

 

av Palestina skördar nya dödsoffer med FN:s välsignelse

Fördrivandet av palestinier från deras hem och gårdar fortsätter än i dag. Jag blir helt enkelt bara sååå trött på Israels folkmord!

Ja, just det!

Folkmord är det enligt den definition som FN har antagit. Men när det kommer till Israels folkmord på palestiner är protesterna ljumma. Ingen israelisk politiker dras inför internationell domstol. Resolutioner som fördömer Israel antas, men mer än så blir det inte.

Jag är inte nazist. Jag är inte antisemit. Men jag är antisionist. Och utifrån det kan jag hålla med den avskyvärde Adolf Hitler när han utmålade judar som ett hot. De är en maktfaktor i världen som är större än deras antal motiverar. De har ett inflytande som ingen annan folkgrupp i hela världen har på hela vår världspolitik.

Judarna sluter nästan mangrant upp kring en ideologi som är starkt besläktad med nationalsocialismen: ”Det ariska herrefolket” / ”Guds utvalda folk”. Likheten är slående, eller hur!

Lika slående är väl likheten mellan Nazitysklands ”lebensraum” och Israels expansions politik.

Igår sköt judarna åter igen ihjäl en massa palestinier och sårade ännu fler. Allt för att säkra sitt stulna Lebensraum!

Läs också: Israel torterar och misshandlar barn från Palestina

Min avsky för Israel står helt i paritet med min avsky för Nazityskland och jag kan konstatera det tyska folket trodde lika blint på den nazistiska ideologin som judarna nu tror på sionismen.

Trettiotalets tyskar i gemen, undantag finns ju, förtjänar världens mest massiva förakt och på samma sätt förtjänar dagens judar, med få undantag, samma förakt! Därför snuddar jag rent känslomässigt vid judehat, men mitt intellekt tvingar mig att inse att det inte handlar om judarna som sådana utan om den sionistiska politiken och ideologin som de omfattas av till nästan 100%!

---

 ur min egen verklighet

Jag hade en arbetskamrat för länge sedan. Någon religiös övertygelse hade hon inte. Men så råkade hon kära ned sig i en jude på Chalmers och det bar sig inte bättre än att hon ville gifta sig med honom och han ville också ingå äkteskap. Men då uppstod ett problem. Hon var ju inte judinna! Så det äktenskapet ansågs vara omöjligt!

Men det fanns en lösning!

Hon kunde ju konvertera! Och det gjorde hon. Hon fick lära sig den judiska tron på en kurs hos en judisk rabbin. Sen var hon godkänd och kunde gifta sig!

Min reflektion är att det måste vara var och ens enskilda rättighet att tro eller inte tro och tro på vad man vill och ändå kunna gifta sig med någon som har en viss tro, till och med om den är judisk. Men så funkar det inte bland judar och inte heller bland fundamentalistiska muslimer! Likheten är slående även i detta fall när det gäller religiös extremism, förtryck och fascism.

Ge mig ett gott skäl att gilla en jude!