21 tankar om “Frihet vs ofrihet”

  1. Pingback: Den politiska kartan – eaqhan

  2. Pingback: Islam, demokrati & frihet – eaqhan

  3. Pingback: Kvinna, linne och shorts = för lättklädd – eaqhan

  4. Pingback: Kanske Gud ändå finns – eaqhan

  5. Pingback: Islamsk lynchstämning – eaqhan

  6. Pingback: Släng en sten i skallen – eaqhan

  7. Jooo, nog är vi överens om en hel del saker men jag kunde ju liksom inte bara lâta LGWP:s kommentarer försvinna ut i intet, dâ vâld mot kvinnor och flera andra grupper, inkl män,
    rör mig ordentligt. Har just läst ”Vem dödade min far”, en slags socialbeskrivning om livsmöjligheter i norra Frankrike…
    God forts.!

    Gillad av 1 person

    Svara

  8. Pingback: Knappt någon tror väl på astrologi – eaqhan

  9. Jo, nog är frâgan om kvinnors frihet en stor frâga och vi är väl alla mer eller mindre beroende av omgivningen kring oss, personlig, social, kultur-, traditions- och mediamässig o.dyl.
    Själv minns jag hur man redan tidigt fick akta sig om kvällarna och försöka hâlla koll pâ vägen framöver o ryggen klar när man befann sig pâ gator med minskad belysning i Gbgs centrum eller gick till fots frân spârvagnshâllplats i förortskvarter, och hur tjejer uttalat sig i tidningen Metro om möjligheterna att alls slippa undan vâldtäkt pâ 90-talet redan.
    Numera vet man ju ocksâ att vâld mot kvinnor är mest förekommande i nära relationer bâde globalt och i Sverige, för att nu inte glömma den nätmobbning och de systematiska trakasserier med personangrepp mot en eller flera personer, kvinnliga och manliga, som sker via sociala medier på internet, chattprogram, eller SMS och MMS via mobiltelefoner.
    I helgen sâg jag en dokumentär med debatt om hur kvinnliga, feministiska/fritänkande journalister utsätts för nätmobbning och andra trakasserier i världen och det var knappast upplyftande,
    En historia visade pâ hur mansschauvinistiska journalistkollegor i Frankrike grupperat sig och i stor skala t.ex. angripit en kvinnlig kollega inte bara via sociala medier utan ocksâ genom att bryta sig in i hennes bostad och förstöra det mesta där. ”Lyckligtvis” ställde hennes radio och arbetsgivare upp för henne och bidrog med juridiskt försvar, annars hade hon inte ens kunnat ta upp fallet inför rätta. Och nu fâr väl detta fall prejudicerande betydelse för framtiden.
    Sâ för mig är frâgan om ”frihet” verkligen komplex och kan inte helt beskrivas eller utredas i en enda liten bloggkommentar eller knappast annorstädes heller, i alla fall inte av mig…
    Ha det !

    Gillad av 1 person

    Svara

    • Det är fruktansvärt att det ska vara på detta sätt. För mig som man är det inte helt lätt att sätta mig in i den naturliga rädsla kvinnor kan känna särskilt på dåligt upplysta platser. Det jag kan jämför med är väl när jag fotograferar sena kvällar i stan med min dyra utrustning. Då har jag ögonen och uppmärksamheten skärpt och i 360 grader.

      Det är hemskt att det ska var på detta sätt. För de som drabbas av våld är det givetvis ingen som helst tröst att kvinnors situation är ännu värre i många andra länder och kulturer, men det var vad jag ville visa med bilden.

      Må gôtt!
      /Skvitt

      Gilla

      Svara

      • Jovisst, ibland kan det vara jobbigt att röra sig fritt i samhället men jag pekar inte finger ât alla män för det. Själv tror jag att man tidigt blev ganska lurad pâ vad frihet skulle vara och det för oss alla. Om man inbillar folk att sexuell frigjordhet och oändligt stor konsumtionsförmâga är absolut frihet, dâ lägger man dimma över allt annat som inte funkar.
        Och i vâra västerländska samhällen, där trycket pâ folk i gemen ökat enormt, är det nog inte heller helt lätt att integrera sig för flyktingar som upplevt mânga traumatiska situationer. Jag har därför förstâelse för dem som kan behöva isolera sig pâ ett sätt eller annat och söka stöd i nâgot bekant/hemvant en viss tid, för att klara sig igenom detta. Det lär ju vi andra ocksâ göra, när vi drabbats av utmattning, depression eller andra alltför pâfrestande situationer.
        Och sist men inte minst är jag lângt ifrân en flummig socialakrobat eller extremfeminist och blir
        rejält upprörd, när jag läser andra bloggare som föresprâkar âtergâng till gamla tider med utpräglat kraftfull manlig vapenvänlig makt och styrelse av landet, dâ dialog med kvinnfolk nu tycks vara helt omöjlig för dem. Kanske hör de till dem Stieg Larsson pâ sin tid beskrev i ”Män som hatar Kvinnor” i Millenium-serien, vem vet…?
        Ja, tjofaderittan, nog är det mycket med det jordiska och det finns mycket mer att säga om
        nutida frihet och dess motsats, men det kanske fâr bli en annan gâng…
        Mâ gött och ha det bra, du själv. Hâller tummarna för att du ska kunna fortsätta röra dig fritt dygnet om och utan problem med din fina kamerautrustning!

        Gilla

        Svara

        • Först ett litet påpekande. Du råkade nog skriva fel när du skrev ”att integrera sig för flyktingar”. Sånt händer. Du menade nog ”engagera sig …”.Sagt bara som ett förtydligande för andra läsare. För det var väl så du menade?

          Sen det här med frihet. Jag tror vi är överens om att vi i t. ex. Sverige är relativt sett väldigt fria. Men helt fria är vi ju inte. Vi har ju våra skyldigheter, åtaganden och plikter. Många går dessutom på knäna rent ekonomiskt och blir därmed handlingsmässigt begränsade.

          De allra flesta är säkert helt omedvetna om att de lever i en diktatur där fåtalet har makten och flertalet bara har att lyda. Borgarklassen äger ju företagen och bestämmer arbetsvillkor, arbetsmiljö och löner. Och inte nog med det. Det är en klass som sätter upp villkoren för vad som är politiskt möjligt och då hjälper det föga att vi har ett antal partier att rösta på.

          En absolut frihet kan inte existera. Om jag har rätt att göra precis som jag vill så lär det säkert inskränka på andras frihet. Frihet under ansvar innebär också att friheten inte kan vara total.

          Sen har vi ju det här med ojämlikheten mellan könen. Den innebär ju att kvinnor åtnjuter mindre frihet än männen. Ta bara en sån sak, som numera inte gäller i samma utsträckning som för några decennier, att en kvinna inte fick dricka sprit. Smutta en konjak vid högtidliga tillfällen gick väl ann, men inte mer än så. För att inte tala om sexualmoralen. Den gäller än i dag. En kvinna med många partners är ett luder, men en man är däremot en sjutusan till kvinnokarl.
          För ett par år sedan tog Egypten bort en lag som sa att om en våldtäktsman gifte sig med sitt offer slapp både han och offret straff!

          Ja, det finns hur mycket som helst att skriva i detta ämne, men nu nöjer jag mig för tillfället. Fast har du fler synpunkter så kommenterar jag det gärna.

          /Skvitt

          Gilla

          Svara

          • Jo, vi har antagligen liknande uppfattning om vad som är frihet eller ofrihet i samhället.
            Kanske fick jag fel ordföljd pâ det jag sa om en del traumatiserade flyktingars möjligheter att integrera sig direkt och jag tror att bâde tid och utrymme + god och fast handledning behövs för denna integrering. Däremot tror jag absolut inte pâ en slags förstâelse, som skulle betyda att vi ska ge upp vâr egen kultur och samhällsform. Det gick ju alldeles för lângt för nâgra âr sedan, när till och med. s.k. ”hedersmord” inte dömdes vidare hârt!
            Uppskattar ocksâ ditt inlägg om ”polislättja”, för sânt har vi ju alla erfarenhet av, bâde i stan och pâ landet.

            Gilla

            Svara

            • Jag känner flyktingar som har integrerat sig helt perfekt och utan större problem, även från muslimska länder. Men bland troende muslimer, vilket nyss nämnda inte var, är det kört. Deras tankegods sitter i benmärgen och de lever efter det. De är orubbliga. Och det tankegodset genomsyrar allt de gör och det är inte förenligt med ett modernt samhälle. Så vad deras integration anbelangar, lär vi inte se några framsteg på många generationer. Ursäkta min pessimism.

              Polislättja, ja. En notorisk rattfyllerist visste jag var och när han skulle komma farande och i vilken bil. Så jag ringde polisen för att de skulle stoppa honom. De hade bara några kilometer att köra från polisstationen och till den av mig angivna platsen, som de fick tips om i god tid. ”Nej, men vi jobbar inte så!”, fick jag till svar (sic!).
              Jag blev så paff att jag inte kom mig för att säga mer. Och observera, de skyllde inte på att de inte hade någon bil att skicka!

              Jag kan många exempel på döskallar inom polisen. Får väl ta det sen.

              /Skvitt

              Gilla

              Svara

              • Jo, nog förstâr jag din pessimism. Hörde reportage frân Tyskland igâr, där de tydligen funderar över hur de ska komma tillrätta med invandrade ”klaner”, som sätter sig över tysk rätt och inför egna rättssystem med allt vad det betyder… nâgot som vi väl upptäckt i Sverige ocksâ beträffande droghandel, kvinnotrafik o.dyl.
                Sâ det där med döskallar inom polis och annorstädes kan du väl komma tillbaka till senare, hur sorgligt det än är.
                Och nu nog med loggkommentarer och ut pâ en lângprom.
                Ha det!

                Gillad av 1 person

                Svara

  10. Vaddâ fri i drömlik, tillrättalagd reklambild med fjäril pâ huv’et ock alla-hjärtans-dag-liknande rosor cirkulerande vid magtrakten? OK, kvinnor rör sig och andas säkert i övrigt ganska fritt, men nog minns man ändâ vad John Berger konstaterade i sin bok ”Sätt att se pâ konst” – o bilder i övrigt – i början av 70-talet:
    ”Kapitalismen överlever genom att tvinga majoriteten, som den exploaterar, att begränsa sina intressen sâ snävt som möjligt. Förr nâdde man sâdana syften genom förbud och berövanden. Idag âstadkommer man samma sak i de utvecklade länderna genom att man pâtvingar människorna en falsk uppfattning om vad som är värt att ha och vad som inte är det.”
    God helg och fortsättning med dina egna bilder!

    Gillad av 1 person

    Svara

      • I dagar som dessa kan’en inte lâta bli att fundera över manlig o kvinnlig s.k. frihet.
        Läste just ett inlägg av Leif GW Persson om den s.k. Dramatenmannen – https://www.expressen.se/noje/leif-gw-om-skadespelaren-kom-lindrigt-undan –
        och fastnar för slutorden:
        ”Dessvärre är Josefin Nilssons fall långt ifrån unikt. Enligt kriminalprofessorn anmäls runt 10 000 liknande fall per år – och mörkertalet är troligtvis tio gånger fler.”

        Gilla

        Svara

        • Jag säger inte att det inte längre finns mycket kvar att göra för kvinnors situation i Sverige. Däremot är den så mycket bättre än i många andra länder att det är som natt och dag.
          Problemen för kvinnor i Sverige är störst bland vissa invandrargrupper som bevarar sina seder från hemlandet. Det kan vi väl vara helt överens om.

          /Skvitt

          Gilla

          Svara

Lämna en kommentar