Född för 105 år sedan
inte ens särskilt jämt antal år
Och vem känner till Adoniran Barbosa från São Paulo, en musiker som på googlesök inte kommer upp på svenska ens. Det är säkert inte bara jag som alltså inte visste om honom. Men för Google är det tydligt viktigt att celebrera honom för den 105:e födelsedagen på självaste 70-årsdagen för den stora bomben över Hiroshima.
Google borde skämmas!
Och kanske gör man det också, eller är det bara historielöshet? Jag har svårt att tro det.
Ett urval är alltid ett medvetet val och Google har gjort ett sådant val, Adoniran Barbosa framför Hiroshimas dag, fredens dag i fredens stad, som den ju kallas.
Som bekant är Google att amerikanskt företag. Kartan visar var de har sitt huvudkontor. Det är som en hel liten stad.
Jag tror det är medvetet som Google letar upp något annat än Hiroshima att påminna oss om för i USA vill man helst glömma att man är det enda land som har krigat med kärnvapen, inte släppt en bomb utan två! Alt för att kunna jämföra effekten mellan uranbomb och plutoniumbomb på huvudsakligen civila. Det är inget att vara stolt för, men man kan ju minnas för att be om ursäkt!
”Särskilt i USA är atombomben en öm böld att röra vid. Vid femtioårsminnet 1995, berättar Sven Lindqvist, försökte man iscensätta en utställning i Washington på National Air and Space-museum. Man skulle visa flygplanet, sätta in det i ett historiskt sammanhang och väga argumenten för och emot atombomben. Redan på planeringsstadiet nådde ryktet krigsveteraorganisationer, som blev vansinniga. Man fick över huvud taget inte problematisera, rota i argumenten och framför allt inte visa vad som hänt med offren. Pressen i media blev så stor, att utställningen aldrig blev av och den ansvarige fick avgå.” /Läs hela kulturartikeln av Åsa Linderborg
Ur mitt förra inlägg saxar jag: ”Sovjet och USA hade skrivit en överenskommelse om att gemensamt ta sig an Japan den åttonde augusti.
Med atombomberna färdigställda behövde inte USA Sovjets hjälp. De valde att prova sina nya uppfinningar och ensamma diktera fredsvillkoren, de villkorslösa. Men det står sällan i böckerna och visas inte i dokumentärfilmer. Istället lyder indoktrineringen att USA med bomberna räddade en himla massa människoliv genom att förkorta kriget. Enligt denna propaganda sparades mellan en och en och en halv miljon amerikanska soldater. Hur överdrivna dessa siffror är förstår man av att totalt i hela andra världskriget stupade knappt en kvarts miljon amerikaner, vara av 50.000 i stillahavsområdet.”
(Klicka för större bild)
Pettersson gör skillnad skriver: ”Värmevågen antände hundratals eldar som tillsammans bildade en massiv eldstorm. Inom drygt tio kilometers radie förstörde elden allt den kom över. En liten del av all bebyggelse inom det närmaste området klarade sig, mycket på grund av att Hiroshima är ett jordbävningsdrabbat område och många viktiga byggnader hade därför byggts extra starka för att klara svåra jordskalv.
Ungefär en halvtimme efter explosionen började det regna häftigt i området nordväst om Hiroshima. Det ”svarta regnet” var fullt av smuts, damm, sot och radioaktiva partiklar som hade sugits upp i luften vid explosionen och bränderna. På grund av nedfallet kom även områden långt ifrån explosionsplatsen att förorenas.”
Nej, USA har inget att vara stolt över, snarare precis tvärt om. Frågan är hur många år som måste gå innan dagens krigshandlingar blir något för amerikanerna att skämmas för. Eller att USA censurerar verkligheten, filtrerar nyhetsflödet, övervakar och spionerar på all världens människor så fort de använder dator eller mobiltelefon.
eaqhan 