Även en idiot måste fatta
att kan man inte betala så kommer fogden som ett brev på posten
Mona Sahlin backar upp en livvakt med en påhittad inkomst för att han ska få köpa en lyxvilla för 10 miljoner. Som väl alla har läst så tjänar livvakten bara 43.000 i månaden vilket av bostadsrättsföreningen anses vara för lite för att finansiera bostaden. Och som alla också har läst så ger Mona Sahlin ett falskt intyg på att han dessutom får 60.000 i månaden utav henne.
Det här väcker ju en del tankar. För det första varför Mona Sahlin över huvud taget gör detta, men också att det ju är en björntjänst. För han kommer ju inte att kunna betala 18.000 i månadsavgift plus ränta på lånet och de nu införda kraven på amortering och han kommer därför att hamna hos kronofogden och villan kommer att säljas på exekutiv auktion. Det är i alla fall bostadsrättsföreningens bedömning. 
Nu kan det ju vara så att livvakten har en fru eller tänkt sig att låta någon bli hans sambo i huset som kan dra en del av lasset. Men om så vore fallet skulle han ju nämnt det i samband med att han visade intresse för att köpa. Och i så fall hade han väl inte behövt det falska intyget från Mona Sahlin.
Sammantaget väcker detta en hel del spekulativa tankar hos mig.
Först och främst kan jag undra om Mona Sahlin är så korkad att hon inte insåg att hon gjorde livvakten en björntjänst genom att ge honom ett intyg om en inkomst som han inte har och därmed kastar honom i famnen på kronofogden.
Men så kan jag ju undra om livvakten har svarta inkomster som han inte vågar redovisa, kanske från illegal verksamhet, och därmed faktiskt kan betala alla kostnader. Det förekommer ju att en del poliser har lukrativa kontakter med den undre världen och de skyddas av den lojala kåranda som genomsyrar polisen. Det är ju en sak som aldrig tillåts komma fram i ljuset.
Kan det vara så? Omöjligt är det ju inte. Men om det är så, då inställer sig ju nästa fråga: vet Mona Sahlin om hans inkomster från illegala verksamheter och alltså vet att hon genom sitt osanna intygande ändå inte försätter livvakten i en ekonomisk knipa. Om så är fallet väcks ju självklart andra frågor: vem är egentligen Mona Sahlin och vad har hon för samröre med den kriminella världen, samt vad har hon för moral?
Skvitt poängterar, för att inte missförstånd ska uppstå, att detta inte är annat än mina egna (men kanske inte orimliga) spekulationer. Och det kan ju förklara Mona Sahlins snabba beslut att avgå från tjänsten som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.
Det här är ju egentligen en historia av ganska litet värde, men uppblåst av media. Den grå eminensen befinner sig ju alltid på andra sidan av det som för oss andra ses som moraliskt. Och media står på denna eminens sida, alltså på den riktigt mäktiga eminensen sida, borgarklassens, maktelitens och storkapitalets. De små aktörerna, som till exempel Mona Sahlin, vågar de sig däremot på, särskilt när det handlar om att påverka politiken.
Medias nyhetsrapportering är populistisk. Nyheter ska var lätta att förstå och engagera våra känslor. Det gäller ju att sälja nyheter till en inte alltför begåvad och kritisk publik. Det är ju kapitalismens princip för annars missar ju media uppmärksamhet och drar inte in pengar som ju krävs för att kunna överleva i konkurrensen. Stora nyheter är därför mord, olyckor, nöjesvärlden, sport och skandaler som denna med Mona Sahlin och skandalerna med muslimerna i Miljöpartiet.
Det mest anmärkningsvärda i den delen är ju att Miljöpartiet har hyst en fascist, antagligen enbart för att få partiet att framstå som tolerant vad gäller andra, inte alla gånger så toleranta kulturer.
Lite mindre anmärkningsvärt är ju att Miljöpartiet av samma skäl har hyst en person med extrema islamistiska åsikter som särbehandlar människor utifrån kön. Bakom sådana idéer kan ju allt möjligt förlegat, ålderdomligt, osvenskt och medeltida värderingar dölja sig. Och att släppa in sådana förespråkare för förtryck borde vara oförenligt med moderna värderingar, som Miljöpartiet förmodligen innerst vurmar för.
Att media nu fokuserar på regeringspartiernas politikers inte alltför goda gärningar är i sig bra, men i bakgrunden skymtar jag de obskyra strategerna inom Svenskt näringsliv med sin ambition att undergräva förtroendet för regeringen och stärka chanserna för en allians av borgerliga partier att ta över och som vill driva en politik som är mer skandalös än Mona Sahlins falska intyg. Därför avslöjas dessa skandaler.
De riktigt stora skandalerna orkar folk sällan engagera sig i för de kräver mer tankeverksamhet, medvetenhet och engagemang. En sådan fråga som nu är viktigare än de allra flesta andra frågor är avtalet om TTIP, som nu ska antas av EU. Nyhetsvärdet borde vara 100%, men tyvärr är det närmast noll!
Länk till Daniel Swedins artikel
Det är ju nästan som att man kan tycka att ämnet är tabu och censurerat. Men faktum är att alla skandaler som nu fyller medias sidor uppifrån och ned på löp- och förstasidor är helt ointressanta om man jämför med det som inga medier vill belysa! Hotet mot demokratin! Hotet från storkapitalet!
Vad spelar det då för roll om Mona Sahlin har bluffat en lön, att Mehmet Kaplan fick sparken som bostadsminister efter sina kontakter med extremistorganisationer eller att Yasri Khan inte tar kvinnor i hand för att han anser att det är alltför intimt, vilket ju i och för sig är fullständigt sjukt och att sådana inställningar som krav på att ha särskilda badtider för kvinnor och män visar ju på vikten att inte låta muslimska värderingar få infiltrera vår moderna värld och våra politiska partier.
Vi måste alltså slå vakt om de friheter som vi har uppnått både vad gäller kvinnors rätt och demokratiska värden och därför både motarbeta islamsk kultur och rätten till att driva frågor utan kapitalets diktatur, vilken kommer att förstärkas ifall TTIP går igenom.
eaqhan 