Stora nyheter
i våra media varje dag
Och efter 50 år nämndes det åter igen i våra nyhetsmedier, den stora gruvstrejken. I tidningen Proletären skrev Ulf Nilsson, partiordförande för K, om den stora gruvstrejken under rubriken ”VI ÄR FORTFARANDE INGA MASKINER”. En annan artikel i samma tidning har rubriken ”STREJKEN GAV OSS MÄNNISKOVÄRDET TILLBAKA”. Båda är läsvärda. Men med nästa länk slår jag ett extra slag för den som vill ha mer kött på benen.
Jag avser ”57 dagar som skakade Sverige” (mycket information). Men läs gärna även ”Vilda strejken vid LKAB”. Botanisera också gärna bland alla länkar här och bland bildsökningarna här.
Jag minns mycket väl denna strejk. Konstigt vore det annars. Jag var tjugo år och politiskt intresserad. Jag tog ställning för arbetarklassen eftersom jag redan på den tiden var engagerad kommunist som bland annat studerade marxismens klassiker. Kolla här.
En sak jag minns mycket väl är hur AFTONBLADET agerade i sin nyhetsrapportering under strejken. Gruvindustrin fick mycket utrymme i tidningen. Och de var ju så klart emot strejken. Facket fick också mycket utrymme. Även facket var emot strejken. Därför kom den att kallas ”vild strejk”, inte sanktionerad och inte utlyst av facket.
AFTONBLADET lyckades till och med leta upp en och annan gruvarbetare som var emot facket. Tidningen hade långa intervjuer med dessa och det de hade att säga var att strejken måste avbrytas och arbetet återupptas. Det var väl genuina gråsossar.
De som var för strejken och talade för i stort sett hela gruvarbetarkollektivet kom knappast alls till tals. Det upprörde mig. Det var ett tydligt ställningstagande från AFTONBLADETs sida, mot strejken och för LKAB och facket!
Skillnaden var som natt och dag när jag läste i EXPRESSEN. Där intervjuades ofta de strejkande arbetarna. Ändå var ju EXPRESSEN borgarklassens tidning, till skillnad från AFTONBLADET.
LO köpte Aftonbladet 1956. 1996 köpte den norska mediekoncernen Schibsted 49,9 procent av Aftonbladet. 50,1 procent av aktierna behöll LO och behöll därmed också kontrollen över tidningens politiska inriktning. / Wikipedia. LO var alltså helägare till tidningen under gruvstrejken, men ställde sig inte på arbetarnas sida. Och det gjorde alltså inte heller LO eller Gruvfacket.
Största delen av arbetarklassen stödde däremot de strejkande. Eftersom de inte fick ut några pengar från sin strejkkassa så ordnades det insamlingar till dem. I många butiker stod det insamlingsbössor och de fylldes hela tiden med pengar. Hyresvärdar erbjöd anstånd med hyran, bilhandlare gav anstånd med avbetalningar och banker gav betalningsfrist tills strejken var över.
”Strejken fick inte något stöd av Gruvarbetarförbundet och därmed ingen strejkersättning. Strejkkommittén som snabbt hade bildats gick ut med upprop som genljöd i hela Sverige, men också utomlands. Insamlingskampanjen fick ett mycket gott resultat och under strejken samlades totalt 5,2 miljoner kronor in, varav 3,8 miljoner kronor betalades ut som strejkunderstöd.” / Vilda strejken vid LKAB. 5,2 miljoner 1969 motsvarar drygt 45 miljoner i dag. / Prisomräknaren.
Högerkrafterna ville förmå socialtjänsten att neka behövande strejkande socialhjälp! Hur det i praktiken blev med det minns jag tyvärr inte.
REFLEKTION
Då stod Socialdemokraterna på Gruvindustrins sida mot arbetarna. Idag står samma parti på samma sätt som då på fel sida i klasskampen. Och jag säger idag som jag gjorde redan då: ”S finns till för att driva arbetarklassen åt höger, bort från den kommunistiska ideologin. När arbetarklassen är radikal lägger sig S lite mer till vänster, men så fort arbetarklassen blir mindre stridbar driver S åt höger igen.” Vi har sett det från förra seklets första år och vi ser det än idag!
Inte så konstigt att SD nu är större än S, det största partiet i Sverige.
eaqhan 