Svenska löntagare och invandringen
Arbetarrörelsen, Socialdemokratin och Sverigedemokraternas arbetarfientlighet
Att många arbetare känner sig hotade av invandring och utländsk arbetskraft är knappast någon nyhet. Inte heller att det råder konkurrens om jobben, vilken förstärker denna känsla. Och det är just dessa känslor som det främlingsfientliga Sverigedemokraterna gör vad de kan för att förstärka med sin intensiva propaganda. För att motverka att känslor tar över behöver man kunskap. Här borde arbetarrörelsen ta sitt ansvar, nu såsom den en gång gjorde.
Konkurrens om de befintliga jobben är något som arbetsgivarna vill ska råda och ju högre arbetslösheten är dess mindre problem har de med sina anställda som inte vågar ifrågasätta, ställa krav eller säga upp sig med risk för att inte få ett nytt jobb. Lönerna kan också pressas ner på grund av konkurrensen om de befintliga jobben och den stora arbetslösheten. Av vinstintresse låter de hellre sina anställda jobba övertid än att anställa fler och anlitar hellre bemanningsföretag av samma skäl.
Företagare och anställda har faktiskt motstridiga intressen, vilket borgarklassen gärna talar tyst om. Det är dock dessa motstridiga intressen som leder till att det ibland utbryter konflikter på arbetsmarknaden. Sverigedemokraternas (dock ej erkända) fascistiska ideologi är emellertid helt uppenbar för varje politiskt medveten människa i det att dessa motstridiga intressen av SD påstås icke existera och de propagerar för ”samförstånd istället för klasshat”.
Denna ”samförstånds”-politik är för vanligt folk en mycket allvarligare del av deras politik än främlingsfientligheten. Ändå talas det nästan inte om det. Vi kan aldrig kräva att borgarklassen via deras media ska skriva om detta. Inte heller att de öppet borgerliga partierna ska ta debatt om det. Men vi kan kräva att de partier och organisationer som gör anspråk på att främja arbetarklassens intressen tar bladet från munnen och upplysa de omedvetna vad en sådan politik faktiskt innebär av arbetarfientlighet.
Anställda, det vill säga arbetarklassen, har inte mycket mer än strejk att ta till när förhandlingar har brutit samman. Möjligheten att nå framgång med strejker vill nu företagen i Storbritannien bryta genom att det ska bli tillåtet att kunna anlita bemanningsföretag under strejker! Det är tänkbart att kapitalet vinner den striden i GB och blir SD starkare får företagen i Sverige denna möjlighet om inte kampen mot SD tas redan i dag.
Kapitalets egen guru, Milton Friedman, fick Nobelpris i ekonomi när han hävdade att samhället mår bäst av en arbetslöshet på 7%! Sen for han världen runt och föreläste och till och med socialdemokrater föll för denna propaganda som kapitalet jublade åt! Milton Friedman och de borgerliga partierna med Sverigedemokraterna inräknade är de som helt står på företagarnas sida och i direkt opposition till oss löntagare, alltså vi som utgör arbetarklassen. Var står egentligen Socialdemokratin? Partiet lär sig ju hänföras av Friedmans idéer som inte överensstämmer med verkligheten. Den frågan är i högsta grad berättigad!
Vi kan inte blunda för den känsla som så många människor har; att andra tar från dem arbete, bostadschanser och social välfärd. Det är det som de främlingsfientliga rider på och förstärker med sin propaganda och tyvärr vinner oftast känslan över förnuftet. När okunnighet om fakta råder är ju utgången uppenbar och slutsatserna självklara, fördomar får fritt spelrum och de okunniga, i den här frågan, faller därför genast offer för SD:s propaganda.
Verkligheten är dock att konkurrensen mellan människor på arbetsmarknaden inte har det minsta att göra med om vissa har utländsk härkomst eller inte, annan hudfärg eller annan religion och kultur. I den mån det spelar in var folk kommer ifrån, etc., är det snarast så att det i högre grad är invandrarna som är arbetslösa.
Vad många inte tänker på (särskilt inte de omedvetna) är ju att med invandrare skapas nya jobb inom många områden. Till exempel skapar inte så få av dem nya företag och med sina kontakter med hemländerna ökar de chanserna för exportindustrin. Den effekten syns även inom gamla etablerade företag där invandrare kommer in på de rätta posterna.
När de nyanlända ska integreras skapas nya arbeten. Till exempel ökar behovet av fler inom arbetsförmedling, lärare inom SFI, ökat behov av socialassistenter, etc. Därtill kommer behovet av nya bostäder, vilket kräver fler byggnadsarbetare, bara det finns en politik som satsar på fler bostäder. Nya bostäder kräver också anslutning av infrastruktur och således folk som anlägger den. Vi ska inte heller blunda för att kundunderlaget för butiker ökar, fler butiker etableras, omsättningen ökar och fler butiksbiträden kan anställas. De nyanlända blir kort sagt en vitamininjektion i samhället. Den demografiska kurvan blir bättre och möter situationen av en åldrande befolkning. Men då krävs att invandringen politiskt sköts på ett konstruktivt sätt.
Många invandrare tar de okvalificerade jobb som många svenskar ratar och lågbetalda vård-, städ- och servicejobb sköter invandrare och dessa branscher skulle bryta ihop om vi inte hade dem. Inte sällan utförs dessa arbeten av invandrare som är överkvalificerade och har akademiska utbildningar från sina hemländer. Frågan är varför svenska arbetslösa personer inte kan tänka sig att ta dessa jobb utan istället inte sällan klagar på att invandrarna tar deras jobb. Jag skulle vilja uppmana dessa personer att ta de jobb som finns och inte skylla på invandrarna. Och får de inte dessa lågkvalificerade jobb får de väl fråga sig vad det är hos dem själva som brister. Kan det vara, som för en del arbetslösa som jag själv känner personligen, att de saknar tåga, att de är för lata och är lite väl begivna på flaskan? De klagar på invandringen och röstar på SD. Mina argument biter inte, men så vill jag ju begripligt nog inte ta upp deras egna tillkortakommanden.
Att invandrarna inte är problemet är dock för många människor alltför abstrakt för att de ska kunna ta det till sig. ”Stoppa invandringen” är så mycket enklare att tänka inför varje problem som uppstår. För visst finns ju problem också.
Många arbetslösa ser sig bortträngda och nedprioriterade när invandrarna kommer. Det är känslor de hyser och, som alla känslor brukar göra, segrar dessa över förnuftet. Sanningen är dock att arbetslösheten skapas av företagen. De anställer inte fler än de har behov av. Och de rationaliserar bort alla de kan avvara. Detta har inget med en misslyckad integrationspolitik att göra. Det handlar enbart om vinstmaximering. Socialt ansvar är inget som har plats i några kvartalsrapporter.
Om det ändå är några som blir bortträngda av invandrare så är det på grund av att de själva inte har kompetensutvecklat sig, eller av personliga skäl som redan är nämnda, och därmed inte har de kvalifikationer som företagen efterfrågar. Då är det lätt att skylla på andra än sig själv eftersom det kräver mindre tankeförmåga och man slipper ställa krav på sig själv.
Självklart måste politikerna satsa mera på bostäder och välfärd, vilket ju är något som har nedprioriterats av våra regeringar sedan omkring trettio års tid och det började alltså långt innan invandringen tog fart på riktigt. Det har således inget med invandringen att göra att det i dag ser ut som det gör. Men åter igen är detta för alltför många allt för abstrakt för att de med sina ringa intressen för samhällsutveckling och politik ska kunna se.
Det är just på grund av politisk omedvetenhet som den främlingsfientliga retoriken går hem hos dem som saknar ideologisk medvetenhet om vilka motsättningarna i samhället är. De är svikna av arbetarrörelsen. De är hänvisade till borgarklassens verklighetsbeskrivning i media och försåtliga underhållning. De är lämnade i sticket av en arbetarrörelse som ju en gång i tiden faktiskt satsade på just ideologisk bildning bland arbetare. Sådant lades ned för cirka 70 år sedan i fackföreningarna, men då hade man kurser av olika slag, bokcirklar, fördrag och bildningsverksamhet för sina medlemmar.
Förr fanns en helt annan klassmedvetenhet, en klassmedvetenhet som idag helt lyser med sin frånvaro hos dem som faller för SD:s propaganda. Just därför är det så viktigt att höja medvetandegraden inom arbetarklassen. Det skulle inte bara leda till att SD reducerades till en sekt utan också till att Allianspartierna inte fick minsta stöd från arbetarklassen i valen.
Det finns bara en väg att gå, som jag ser det, om man vill vända politiken åt vänster och göra samhället mera rättvist och humant, samt att ta udden av SD. Man måste satsa på arbetarklassens ideologiska fostran och lyfta fram dess självklara klassideologi och medvetandegöra den hos de stora folklagren. Det är nog bara fackföreningarna som kan göra det, men viljan tycks saknas. Var står Socialdemokratin? Frågan är berättigad.
Bonuslänkar
eaqhan 